Under en timme på förmiddagen idag låg Bank-ID nere, vilket leder till en mängd effekter. Man kan inte logga in på sin bank för att göra betalningar, man kan inte logga in på Försäkringskassan eller Skatteverket, och man kan inte använda betalningstjänsten Swish.
Vi får alltså bekräftat att Bank-ID är en kritisk central nod i vårt samhälle, och dessutom att deras system är såpass illa konfigurerat att det kan ligga nere under en timme. Det tycks som systemansvariga för Bank-ID måste läsa på lite om begrepp såsom redundans och failover.
Allt fler använder numera inte kontanter ens för att låna/betala småskulder till vänner, utan "swishar" över pengar till varandra, men nu när vi dessutom har fått nya fräscha sedlar kan det verkligen vara läge att fundera på hur mycket kontanter man har på sig för att åtminstone använda i nödfall. Jag anser att en femhundring är lagom - då kan man ta en taxi och köpa lite mat.
Nu drabbas jag inte alls av dagens störning, då jag för det första mest använder kontanter för att betala, och för det andra inte längre kan använda Bank-ID eftersom min dator är för gammal. Och nej, jag kan inte heller använda "mobilt Bank-ID" eller Swish eftersom det inte finns någon sådan app till min knapptelefon. Jag behöver bara lugnt se på när folk runt omkring mig ojar sig.
Visar inlägg med etikett sårbarhet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett sårbarhet. Visa alla inlägg
2015-10-16
2014-01-24
Torkan i Kalifornien och grönsakerna
Detta skrivs inte heller om i svenska media, men är mycket allvarligt: Kalifornien har drabbats av den värsta torkan sedan mätningarna började 1840. På kartan nedan från US Drought Monitor kan ni se omfattningen.
Notera att det står L för "long-term" vad gäller torkan över i princip hela västra halvan av USA. Särskilt illa drabbat är som synes Kalifornien.
Torkan har lett till stora skogsbränder, vattenreservoarerna är på mycket låga nivåer och jordbruket har drabbats hårt. Förutom att det fallit väldigt lite regn i delstaten är det också ovanligt lite snö uppe i bergen (under 20 procent av det normala), vilket inte bådar gott för fortsättningen av året, då snöavsmältningen i bergen står för en stor del av flödena under sommarhalvåret. Det är under vintern som vattenreserverna ska byggas upp, men nu sker inte det. Meteorologerna säger att nederbördsbristen beror på en högtrycksrygg som envist ligger kvar utanför kusten sedan tretton månader och blockerar inkommande regnväder. Nederbörden är under 20 procent av det normala. Om inte vädermönstret ändras snart kan det bli så att konstbevattningen i Kalifornien i år bara får tillgång till 5 procent av den normala vattenmängden.
Torkan kommer också att öka användningen av det redan överutnyttjade grundvattnet. Kalifornien behöver mycket vatten. En åttondel av USA:s jordbruksproduktion kommer från delstaten och är till stor del beroende av konstbevattning - jordbruket använder omkring 80 procent av delstatens vatten. Där bor också 38,2 miljoner invånare. Befolkningen har ökat snabbt - 1930 bodde endast 5,6 miljoner där. Klarar Kalifornien i längden så många invånare? Kanske var 1800- och 1900-talen en sällsynt gynnsam period i delstatens klimathistoria och klimatet återgår nu kanske till ett torrare läge som kan vara i decennier.
Orten Willits i Mendocino county i norra delen av delstaten med 5000 invånare har infört vattenransonering, vilket ofta kan ske under sommaren, men är ytterst ovanligt under vinterhalvåret. Det lär bli fler orter som tvingas till vattenransonering framöver.
Nu drabbar Kaliforniens torka inte bara delstaten själv, utan indirekt även resten av USA, då produktionen av de flesta grönsaker och många frukter är extremt koncentrerad dit. USA kommer alltså troligen att drabbas av den dåliga sortens inflation då priserna på många matvaror kan stiga kraftigt (och redan har gjort det i många fall).
I Kalifornien odlas 99 procent av USA:s kronärtskockor, 44 procent av sparrisen, en femtedel av kålen, två tredjedelar av morötterna, hälften av paprikan, 89 procent av blomkålen, 94 procent av broccolin, 95 procent av sellerin, över 80 procent av salladen, 83 procent av den färska spenaten, en tredjedel av de färska tomaterna samt 95 procent av tomaterna för konserver.
Vad gäller frukt och nötter så står Kalifornien för 86 procent av USA:s citroner, en fjärdedel av apelsinerna, 90 procent av avocadon, 84 procent av persikorna, 88 procent av jordgubbarna, 97 procent av plommonen, samt över 90 procent av vindruvorna, mandlarna och valnötterna!
Det ser ut som om amerikanernas mathållning kan bli betydligt mindre variationsrik.
Här ser man hur stordrift och specialisering ger ett mycket sårbart samhälle. Hade produktionen av grönsaker och frukt varit mer jämnt fördelad över USA hade man inte fått lika stora problem om en del av landet drabbats av torka. Nu blir det istället så att odlingen av olika grödor koncentreras till de områden där det är absolut mest lönsamt. De flesta av de grönsaker och frukter jag räknat upp ovan kan odlas i stora delar av USA, men inte lika lönsamt som i Kalifornien (innan torkan). Konkurrensen och billiga transporter har därför gjort att grönsaks- och fruktodlare i övriga landet slagits ut.
En rimlig gissning är att hemodling av grönsaker och frukt kommer att öka starkt i popularitet i USA. Höga priser på dessa varor kommer att göra husbehovsodling betydligt mer attraktivt och när en allt större andel av befolkningen står utanför arbetsmarknaden finns också för många tid att lägga på trädgården. Presidenthustrun Michelle Obamas grönsaksodling i Vita Husets trädgård ligger verkligen i tiden.
Vilken påverkan en brist på grönsaker och frukt i USA kommer att få i resten av världen är svårt att sia om. Grannländerna Kanada och Mexiko kommer definitivt att drabbas. Men kommer amerikanska grossister även att köpa upp dem på andra marknader och flygfrakta dem till USA? Med höga priser i USA kan kalkylen bli lönsam. Isåfall drabbas även resten av världen av högre priser på frukt, grönt och nötter.
Torkan har lett till stora skogsbränder, vattenreservoarerna är på mycket låga nivåer och jordbruket har drabbats hårt. Förutom att det fallit väldigt lite regn i delstaten är det också ovanligt lite snö uppe i bergen (under 20 procent av det normala), vilket inte bådar gott för fortsättningen av året, då snöavsmältningen i bergen står för en stor del av flödena under sommarhalvåret. Det är under vintern som vattenreserverna ska byggas upp, men nu sker inte det. Meteorologerna säger att nederbördsbristen beror på en högtrycksrygg som envist ligger kvar utanför kusten sedan tretton månader och blockerar inkommande regnväder. Nederbörden är under 20 procent av det normala. Om inte vädermönstret ändras snart kan det bli så att konstbevattningen i Kalifornien i år bara får tillgång till 5 procent av den normala vattenmängden.
Torkan kommer också att öka användningen av det redan överutnyttjade grundvattnet. Kalifornien behöver mycket vatten. En åttondel av USA:s jordbruksproduktion kommer från delstaten och är till stor del beroende av konstbevattning - jordbruket använder omkring 80 procent av delstatens vatten. Där bor också 38,2 miljoner invånare. Befolkningen har ökat snabbt - 1930 bodde endast 5,6 miljoner där. Klarar Kalifornien i längden så många invånare? Kanske var 1800- och 1900-talen en sällsynt gynnsam period i delstatens klimathistoria och klimatet återgår nu kanske till ett torrare läge som kan vara i decennier.
Orten Willits i Mendocino county i norra delen av delstaten med 5000 invånare har infört vattenransonering, vilket ofta kan ske under sommaren, men är ytterst ovanligt under vinterhalvåret. Det lär bli fler orter som tvingas till vattenransonering framöver.
Nu drabbar Kaliforniens torka inte bara delstaten själv, utan indirekt även resten av USA, då produktionen av de flesta grönsaker och många frukter är extremt koncentrerad dit. USA kommer alltså troligen att drabbas av den dåliga sortens inflation då priserna på många matvaror kan stiga kraftigt (och redan har gjort det i många fall).
I Kalifornien odlas 99 procent av USA:s kronärtskockor, 44 procent av sparrisen, en femtedel av kålen, två tredjedelar av morötterna, hälften av paprikan, 89 procent av blomkålen, 94 procent av broccolin, 95 procent av sellerin, över 80 procent av salladen, 83 procent av den färska spenaten, en tredjedel av de färska tomaterna samt 95 procent av tomaterna för konserver.
Vad gäller frukt och nötter så står Kalifornien för 86 procent av USA:s citroner, en fjärdedel av apelsinerna, 90 procent av avocadon, 84 procent av persikorna, 88 procent av jordgubbarna, 97 procent av plommonen, samt över 90 procent av vindruvorna, mandlarna och valnötterna!
Det ser ut som om amerikanernas mathållning kan bli betydligt mindre variationsrik.
Här ser man hur stordrift och specialisering ger ett mycket sårbart samhälle. Hade produktionen av grönsaker och frukt varit mer jämnt fördelad över USA hade man inte fått lika stora problem om en del av landet drabbats av torka. Nu blir det istället så att odlingen av olika grödor koncentreras till de områden där det är absolut mest lönsamt. De flesta av de grönsaker och frukter jag räknat upp ovan kan odlas i stora delar av USA, men inte lika lönsamt som i Kalifornien (innan torkan). Konkurrensen och billiga transporter har därför gjort att grönsaks- och fruktodlare i övriga landet slagits ut.
En rimlig gissning är att hemodling av grönsaker och frukt kommer att öka starkt i popularitet i USA. Höga priser på dessa varor kommer att göra husbehovsodling betydligt mer attraktivt och när en allt större andel av befolkningen står utanför arbetsmarknaden finns också för många tid att lägga på trädgården. Presidenthustrun Michelle Obamas grönsaksodling i Vita Husets trädgård ligger verkligen i tiden.
Vilken påverkan en brist på grönsaker och frukt i USA kommer att få i resten av världen är svårt att sia om. Grannländerna Kanada och Mexiko kommer definitivt att drabbas. Men kommer amerikanska grossister även att köpa upp dem på andra marknader och flygfrakta dem till USA? Med höga priser i USA kan kalkylen bli lönsam. Isåfall drabbas även resten av världen av högre priser på frukt, grönt och nötter.
2013-06-11
Sårbart, sårbart!
Jag läser idag att Karolinska universitetssjukhuset försatts i stabsläge eftersom deras datoriserade journalsystem slutat att fungera vid 11-tiden idag. Detta påverkar för övrigt stora delar av sjukvården i Stockholms län, där en del inte kunde se bokade patientbesök eller viktig information om patienterna. Vid halvfemtiden var systemet fortfarande ur funktion. Visserligen finns reservrutiner, men som presschefen säger "Man måste använda papper, ett arbetssätt som vi inte är anpassade för". Datorhaveriet kommer att orsaka en massa merarbete.
Detta illustrerar den sårbarhet vi bygger in i samhället när allt fler funktioner datoriseras. Jag antar att journalsystemet i Stockholms län har inbyggd failover och en mängd andra åtgärder för att hålla systemet igång 24 timmar om dygnet, men inga system är helt felsäkra, hur många säkerhetsåtgärder man än sätter in. Förr eller senare inträffar något allvarligt fel.
Dagens sjukvårdsorganisationer är så slimmade att sådana här avbrott allvarligt påverkar verksamheten. När stora delar av sjukvården sålts av till privata aktörer i en "skönhetstävling" där billigaste alternativet som bedöms uppfylla kraven vinner, så tvingas alla sjukvårdsenheter att slimma sina organisationer. Då blir det lönsamt att ersätta pappersjournaler med datoriserade dito, men samtidigt förlorar man i resiliens.
För bara drygt en vecka sedan drabbades för övrigt datasystemen på Karolinska universitetssjukhuset av en orelaterad störning, som slog ut telefonväxel, mejl- och journalsystem under tre och en halv timme. Även de flesta telefonväxlar hos sjukvården med flera är numera baserade på datoriserade telefonilösningar (ni vet de där som säger "tryck ett för att boka tid" eller dylikt). Därmed har man byggt in sårbarhet även där.
Nu handlar det om att systemen havererar under normala förhållanden. Hur systemen skulle fungera under någon form av allvarlig kris är högst tveksamt. Kontentan blir att man ska vara förberedd på att det vid en allvarlig kris endast kommer att finnas slumpartad hjälp att få från den samhällsservice vi normalt förlitar oss på. Detta är förstås den survivalist-inriktade beredd på och har vidtagit rimliga åtgärder för att klara sig själv i någon mån. Framför allt tror jag blotta insikten om systemens sårbarhet och dess konsekvenser är viktig, då det inte kommer som en chock när samhällsfunktioner inte fungerar som de ska. Man slipper då att slösa energi på att förarga sig över att systemen inte fungerar och kan istället lägga sin energi på mer konstruktiva sysslor.
Detta illustrerar den sårbarhet vi bygger in i samhället när allt fler funktioner datoriseras. Jag antar att journalsystemet i Stockholms län har inbyggd failover och en mängd andra åtgärder för att hålla systemet igång 24 timmar om dygnet, men inga system är helt felsäkra, hur många säkerhetsåtgärder man än sätter in. Förr eller senare inträffar något allvarligt fel.
Dagens sjukvårdsorganisationer är så slimmade att sådana här avbrott allvarligt påverkar verksamheten. När stora delar av sjukvården sålts av till privata aktörer i en "skönhetstävling" där billigaste alternativet som bedöms uppfylla kraven vinner, så tvingas alla sjukvårdsenheter att slimma sina organisationer. Då blir det lönsamt att ersätta pappersjournaler med datoriserade dito, men samtidigt förlorar man i resiliens.
För bara drygt en vecka sedan drabbades för övrigt datasystemen på Karolinska universitetssjukhuset av en orelaterad störning, som slog ut telefonväxel, mejl- och journalsystem under tre och en halv timme. Även de flesta telefonväxlar hos sjukvården med flera är numera baserade på datoriserade telefonilösningar (ni vet de där som säger "tryck ett för att boka tid" eller dylikt). Därmed har man byggt in sårbarhet även där.
Nu handlar det om att systemen havererar under normala förhållanden. Hur systemen skulle fungera under någon form av allvarlig kris är högst tveksamt. Kontentan blir att man ska vara förberedd på att det vid en allvarlig kris endast kommer att finnas slumpartad hjälp att få från den samhällsservice vi normalt förlitar oss på. Detta är förstås den survivalist-inriktade beredd på och har vidtagit rimliga åtgärder för att klara sig själv i någon mån. Framför allt tror jag blotta insikten om systemens sårbarhet och dess konsekvenser är viktig, då det inte kommer som en chock när samhällsfunktioner inte fungerar som de ska. Man slipper då att slösa energi på att förarga sig över att systemen inte fungerar och kan istället lägga sin energi på mer konstruktiva sysslor.
2012-12-27
Kontantlöst inte bra
I förra veckan kunde vi läsa om hur allt färre bankkontor hanterar kontanter. Det finns nu fler kontantlösa bankkontor än kontor med kontanter. Bara Handelsbanken är motvalls och har som mål att alla kontor ska ha kontanter.
Det är för övrigt intressant hur bankerna har lyckats få igenom sitt språkbruk med "kontantfria" istället för "kontantlösa". "Kontantlösa banker" och "kontantlöst samhälle" ger en känsla av att något saknas, medan "kontantfria banker" och "kontantfritt samhälle" ger en känsla av att man befriat sig från något onödigt.
Den minskade kontanthanteringen avspeglar sig även i mängden sedlar och mynt i cirkulation, som sedan 2007 har minskat med omkring 10 procent, efter att tidigare ha ökat i en takt som ser ut att någorlunda ha följt inflationen. Det ser alltså ut att vara sedan 2007 som vi ser den riktigt starka trenden mot mindre kontantanvändning.
Kontantlöst låter kanske bra i teorin, med minskad rånrisk och andra argument, men i praktiken finns många problem. Ett av dem är att det kontantlösa samhället är fullständigt beroende av en fungerande elektronisk infrastruktur för betalningar. Detta visade sig särskilt tydligt idag när Nordeas tjänster idag under två timmar på eftermiddagen inte fungerade på grund av tekniska problem. Det gällde hela det elektroniska betalningssystemet med bankomater, kortbetalningar och nätbank hos Sveriges största bank. Liknande stopp har inträffat flera gånger tidigare i år, framförallt nära månadsskiften då många använder systemen för att betala räkningar. Visserligen har det varit "relativt störningsfritt" under hösten, men kombinationen av månadsslut och mellandagsrea blev tydligen för mycket för systemet.
De som drabbas av dagens stopp hos Nordea är dels butiker som inte kan sälja varor, dels alla som skjutit upp sina inköp till mellandagsrean för att de inte anser sig ha råd att handla till fullt pris. Sedan kan förstås de drabbas som hade tänkt att mata in sina räkningar för betalning inför en resa.
Det är många system som måste fungera felfritt för att ett kontantlöst samhälle ska fungera. Ett strömavbrott någonstans i kedjan stoppar betalningar, men å andra sidan stoppar troligen strömavbrott även de flesta kontantbetalningar, då de allra flesta butiker idag har elektroniska kassasystem. Men även utan strömavbrott är det elektroniska betalsystemet sårbart. Tekniska system, framförallt de som baseras på någon form av datorer, fallerar förr eller senare. Jag vet, för jag har jobbat med utveckling av programsystem större delen av mitt liv.
Skatteverkets krav på kassaregister skapar för övrigt också en större sårbarhet i samhällets betalsystem genom att i princip kräva elektroniska kassaregister. Företag med försäljning inklusive moms under fyra prisbasbelopp (176 000 kr) per år är undantagna.
Slopad kontanthantering blir också ett problem för mindre företag i mindre kommuner.
Ett annat problem med kontantlöst är att många människor i samhället inte har något bankkonto eller betalkort. Det gäller till stor del svaga grupper, t.ex. hemlösa, utlandsstudenter, låginkomsttagare och personer från andra länder. Även många unga människor saknar bankkonto eller betalkort.
Flera landsting har numera slopat kontantbetalning i sjukvården, och "Patienterna erbjuds istället att betala med kort eller få en faktura för betalning i efterhand". Detta drabbar dem som av olika orsaker inte har något kort att betala med. För att kunna betala sin faktura kontant måste de betala en extra avgift hos de ställen som erbjuder kontant betalning av fakturor, som blir ett slags straffavgift för redan svaga grupper. I och med att dessa grupper redan är svaga har de också svårt att göra sin röst hörd och den kortbetalande majoriteten kan utan problem köra över dem.
Visserligen har man enligt svensk lag rätt att öppna ett konto i en bank. I Bankrörelselagens 2 kapitel står:
Rättigheten att öppna bankkonto begränsas också i många fall av bankernas avgifter. Endast några banker har helt avgiftsfria konton, åtminstone om man vill ha tillgång till betalkort och/eller internetbank. Detta vet de flesta inte om, utan går bara till första bästa bank.
En intressant sak vad gäller att betala med kort är att det är de stora bolagen Visa och Mastercard som bestämmer villkoren. De kan till exempel bestämma att stoppa en skräckfilmsförsäljare. De svenska bankerna måste följa kortbolagens villkor. Med tanke på att de båda är baserade i USA är det inte otänkbart att de hittar på andra kategorier av varor och tjänster som de anser är moraliskt dåliga.
Bankerna och många andra aktörer (t.ex. Finansförbundet) förespråkar en större övergång till kontantlösa transaktioner och brer på om kontanternas förment dåliga sidor, ibland med förvrängda fakta. Nordea skriver t.ex. på fullaste allvar att "Kontanter har en stor påverkan på miljön och är en grogrund för kriminalitet". Jag skulle vilja veta vilka belägg Nordea har för detta med att kontanter "är en grogrund för kriminalitet". Kriminalitet lär vi nog ha även i ett kontantlöst samhälle, då den har helt andra grundorsaker, exempelvis snedfördelning av inkomster och tillgångar inom samhället. Men vi får gratulera våra banker till ett framgångsrikt lobbyarbete, så att de kan ta en större procent i avgifter på samhällets penningtransaktioner.
Nordea och Finansförbundet går vidare med att skriva om de utsläpp som värdetransporterna orsakar och att hanteringen av sedlar och mynt kostar samhället cirka 11 miljarder per år. Vad de talar tyst om är kostnaderna för kortbetalningar. De är förstås inte heller gratis. Butikerna måste köpa eller hyra kortterminaler, samt betala avgifter för kortköp. Kortinnehavarna betalar också i de flesta fall en årsavgift för förmånen att kunna betala med kort. Infrastruktur måste byggas upp för att ta hand om elektroniska betalningar. Har någon räknat på vad korthanteringen och elektroniska betalningar egentligen kostar? Vilket betalsystem vi än har blir det kostnader för transaktionerna.
Själv använder jag mest kontanter när jag betalar, bland annat för att jag anser att kontanter som betalsystem måste finnas kvar. Det känns också bättre att betala med riktiga pengar, inte med siffror på bankkonton. Mitt bankutdrag blir också mycket lättare att läsa efter att jag frångått kortbetalning.
Det är för övrigt intressant hur bankerna har lyckats få igenom sitt språkbruk med "kontantfria" istället för "kontantlösa". "Kontantlösa banker" och "kontantlöst samhälle" ger en känsla av att något saknas, medan "kontantfria banker" och "kontantfritt samhälle" ger en känsla av att man befriat sig från något onödigt.
Den minskade kontanthanteringen avspeglar sig även i mängden sedlar och mynt i cirkulation, som sedan 2007 har minskat med omkring 10 procent, efter att tidigare ha ökat i en takt som ser ut att någorlunda ha följt inflationen. Det ser alltså ut att vara sedan 2007 som vi ser den riktigt starka trenden mot mindre kontantanvändning.
Kontantlöst låter kanske bra i teorin, med minskad rånrisk och andra argument, men i praktiken finns många problem. Ett av dem är att det kontantlösa samhället är fullständigt beroende av en fungerande elektronisk infrastruktur för betalningar. Detta visade sig särskilt tydligt idag när Nordeas tjänster idag under två timmar på eftermiddagen inte fungerade på grund av tekniska problem. Det gällde hela det elektroniska betalningssystemet med bankomater, kortbetalningar och nätbank hos Sveriges största bank. Liknande stopp har inträffat flera gånger tidigare i år, framförallt nära månadsskiften då många använder systemen för att betala räkningar. Visserligen har det varit "relativt störningsfritt" under hösten, men kombinationen av månadsslut och mellandagsrea blev tydligen för mycket för systemet.
De som drabbas av dagens stopp hos Nordea är dels butiker som inte kan sälja varor, dels alla som skjutit upp sina inköp till mellandagsrean för att de inte anser sig ha råd att handla till fullt pris. Sedan kan förstås de drabbas som hade tänkt att mata in sina räkningar för betalning inför en resa.
Det är många system som måste fungera felfritt för att ett kontantlöst samhälle ska fungera. Ett strömavbrott någonstans i kedjan stoppar betalningar, men å andra sidan stoppar troligen strömavbrott även de flesta kontantbetalningar, då de allra flesta butiker idag har elektroniska kassasystem. Men även utan strömavbrott är det elektroniska betalsystemet sårbart. Tekniska system, framförallt de som baseras på någon form av datorer, fallerar förr eller senare. Jag vet, för jag har jobbat med utveckling av programsystem större delen av mitt liv.
Skatteverkets krav på kassaregister skapar för övrigt också en större sårbarhet i samhällets betalsystem genom att i princip kräva elektroniska kassaregister. Företag med försäljning inklusive moms under fyra prisbasbelopp (176 000 kr) per år är undantagna.
Slopad kontanthantering blir också ett problem för mindre företag i mindre kommuner.
”Många småföretag överväger att flytta eller lägga ned sin verksamhet i vår kommun”, säger Per Almström, kommunchef i Perstorp.Detta sedan Perstorps enda bank Swedbank slutat med kontanthantering. Storbankernas motvilja mot kontanthantering ger förstås ett guldläge för uppstickare inom kontanthantering såsom Forex Bank. Efterfrågan på nyetablering finns framförallt på mindre orter och bara i år har Forex öppnat nästan 20 nya bankkontor.
Ett annat problem med kontantlöst är att många människor i samhället inte har något bankkonto eller betalkort. Det gäller till stor del svaga grupper, t.ex. hemlösa, utlandsstudenter, låginkomsttagare och personer från andra länder. Även många unga människor saknar bankkonto eller betalkort.
Flera landsting har numera slopat kontantbetalning i sjukvården, och "Patienterna erbjuds istället att betala med kort eller få en faktura för betalning i efterhand". Detta drabbar dem som av olika orsaker inte har något kort att betala med. För att kunna betala sin faktura kontant måste de betala en extra avgift hos de ställen som erbjuder kontant betalning av fakturor, som blir ett slags straffavgift för redan svaga grupper. I och med att dessa grupper redan är svaga har de också svårt att göra sin röst hörd och den kortbetalande majoriteten kan utan problem köra över dem.
Visserligen har man enligt svensk lag rätt att öppna ett konto i en bank. I Bankrörelselagens 2 kapitel står:
1 § En bank är skyldig att ta emot inlåning på räkning från allmänheten.Vad denna allmänt hållna formulering innebär förtydligas av Finansinspektionen i författningen FFFS 2001:8 "Allmänna råd om inlåningskonton och tillhörande banktjänster".
InlåningsskyldighetenDe mest utsatta grupperna, t.ex. hemlösa, har ingen chans att få något bankkonto, än mindre betalkort, då de kan nekas detta på grund av "tidigare misskötsel". Hur många hemlösa skulle klara av att ha ett kort förvarat på betryggande sätt? Även vad gäller mindre utsatta grupper så behövs i många fall en utbildningsinsats för att få dem att förstå att de behöver bankkonto och kort. Vem gör den insatsen och hjälper dem när de går till banken? Ingen såvitt jag kan se, i alla fall inte i den omfattning som skulle behövas.
2 § En bank är skyldig att ta emot inlåning på räkning från allmänheten enligt 2 kap. 1 § bankrörelselagen (1987:617). Det kan finnas undantag från denna skyldighet t.ex. vid lagliga hinder, tidigare misskötsel eller ohederlighet gentemot banken.
Enbart den omständigheten att en kund har fått en s.k. betalningsanmärkning bör inte utgöra tillräcklig grund för banken att neka kunden inlåningskonto.
Tilläggstjänster
3 § För att på ett effektivt sätt kunna sköta uttag av kontanter, överföringar och betalningar bör kontohavaren ges möjlighet att koppla tilläggstjänster till ett inlåningskonto, om det inte finns skäl mot detta.
Rättigheten att öppna bankkonto begränsas också i många fall av bankernas avgifter. Endast några banker har helt avgiftsfria konton, åtminstone om man vill ha tillgång till betalkort och/eller internetbank. Detta vet de flesta inte om, utan går bara till första bästa bank.
En intressant sak vad gäller att betala med kort är att det är de stora bolagen Visa och Mastercard som bestämmer villkoren. De kan till exempel bestämma att stoppa en skräckfilmsförsäljare. De svenska bankerna måste följa kortbolagens villkor. Med tanke på att de båda är baserade i USA är det inte otänkbart att de hittar på andra kategorier av varor och tjänster som de anser är moraliskt dåliga.
Bankerna och många andra aktörer (t.ex. Finansförbundet) förespråkar en större övergång till kontantlösa transaktioner och brer på om kontanternas förment dåliga sidor, ibland med förvrängda fakta. Nordea skriver t.ex. på fullaste allvar att "Kontanter har en stor påverkan på miljön och är en grogrund för kriminalitet". Jag skulle vilja veta vilka belägg Nordea har för detta med att kontanter "är en grogrund för kriminalitet". Kriminalitet lär vi nog ha även i ett kontantlöst samhälle, då den har helt andra grundorsaker, exempelvis snedfördelning av inkomster och tillgångar inom samhället. Men vi får gratulera våra banker till ett framgångsrikt lobbyarbete, så att de kan ta en större procent i avgifter på samhällets penningtransaktioner.
Nordea och Finansförbundet går vidare med att skriva om de utsläpp som värdetransporterna orsakar och att hanteringen av sedlar och mynt kostar samhället cirka 11 miljarder per år. Vad de talar tyst om är kostnaderna för kortbetalningar. De är förstås inte heller gratis. Butikerna måste köpa eller hyra kortterminaler, samt betala avgifter för kortköp. Kortinnehavarna betalar också i de flesta fall en årsavgift för förmånen att kunna betala med kort. Infrastruktur måste byggas upp för att ta hand om elektroniska betalningar. Har någon räknat på vad korthanteringen och elektroniska betalningar egentligen kostar? Vilket betalsystem vi än har blir det kostnader för transaktionerna.
Själv använder jag mest kontanter när jag betalar, bland annat för att jag anser att kontanter som betalsystem måste finnas kvar. Det känns också bättre att betala med riktiga pengar, inte med siffror på bankkonton. Mitt bankutdrag blir också mycket lättare att läsa efter att jag frångått kortbetalning.
2012-09-27
Panaxia illustrerar systemviktighet
Panaxias konkurs var sannerligen en "grå svan" - en enstaka händelse med stora bieffekter som få tycks ha förutsett. (Inte en "svart svan" då det borde ha varit uppenbart redan i våras att allt inte stod rätt till i bolaget, när tidigare vd:n och tidigare administrativa chefen häktades misstänkta för grova bokföringsbrott.)
Hur mycket pengar som saknas är ännu oklart, men det rör sig om minst 100 miljoner kronor och kanske uppåt en halv miljard. I nästa vecka kan troligen konkursförvaltaren berätta hur mycket pengar som saknas. Panaxia har den senaste tiden (frågan är hur länge) drivits i form av klassiskt ponzibedrägeri, där man använt kundernas pengar till verksamheten och hela tiden rullat underskottet till kunderna framför sig, ända tills det den 5 september gick för långt och konkursen var ett faktum. Det handlar helt enkelt om grov förskingring.
Förutom flera stora kedjor som drabbats (bland annat Apoteket, Seven-Eleven, Forex, Pressbyrån, Rusta, Mekonomen) så har troligen många mindre butiker och mackar drabbats. Det har talats om hur många mindre handlare kan gå omkull även om jag ännu inte läst om några faktiska konkurser. Skulle det bli några bensinstationer som går i kk så kan det kanske få vidare bieffekter genom att det på vissa håll kan bli långt till närmsta bensinmack.
Svensk handel krävde idag att staten rycker in och tillfälligt tar över Panaxias verksamhet när de stänger ner företaget på tisdag - Panaxia hade omkring en femtedel av den svenska marknaden för kontanthantering. Det verkar nämligen dröja ett tag innan konkurrenterna Loomis och Nokas har fått upp tillräcklig kapacitet för att ta över Panaxias kunder - de tvingas just nu säga nej till nya kunder. Risken finns förstås att handlare kan bli rånade, antingen i affären eller på väg till banken. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) ska enligt uppgift ha tagit upp saken idag, men jag hittar inget på deras hemsida om det.
Vi får se hur det går med det befarade bankomatstoppet, när Kontanten (som med 650 bankomater har nästan en femtedel av den svenska marknaden) inte får pengar levererade till sina automater. Det talas om några dagar och upp till två veckor som det kan bli tomt i deras bankomater. Men det kanske blir falskt alarm och inga problem. Det vet vi inte förrän vi får facit nästa vecka. Nu har de flesta svenskar som tur är två betalsystem att välja på i de flesta butiker - antingen med kontanter eller med kort.
Det som Panaxia-gate visar är hur ett företag kan vara systemviktigt (eller systemkritiskt) i dagens komplexa och sammankopplade samhälle. När det plötsligt och oväntat faller bort blir effekterna svåröverskådliga och vitt förgrenade. Ju färre företag det finns inom en viss sektor, desto viktigare blir vart och ett av dem. Tyvärr verkar samhället i stort gå mot allt större koncentration i de flesta sektorer. De flesta företag har kritiska beroenden av många andra som de i många fall troligen inte reflekterar över under normala förhållanden. Det kan dock vara värt besväret att tänka igenom vilka kritiska beroenden man har och åtminstone göra upp en grov nödplan i förväg (som man förhoppningsvis slipper tillämpa). Som butiksinnehavare kan man gå till banken själv med dagskassan, men det ger förstås en ökad rånrisk. Kanske kan man minska rånrisken genom att gå till banken i flera omgångar under dagen, vilket visserligen ger merarbete, men kanske är värt besväret.
Panaxias konkurs drabbar förresten även AIK fotboll som förlorar en stor sponsor. AIK fotboll överlever säkerligen, men blir kanske tvungna att ställa in flera aktiviteter i brist på pengar.
Vi får se hur Panaxia-gate utvecklar sig och om det blir andra effekter som vi ännu inte kan förutse.
Hur mycket pengar som saknas är ännu oklart, men det rör sig om minst 100 miljoner kronor och kanske uppåt en halv miljard. I nästa vecka kan troligen konkursförvaltaren berätta hur mycket pengar som saknas. Panaxia har den senaste tiden (frågan är hur länge) drivits i form av klassiskt ponzibedrägeri, där man använt kundernas pengar till verksamheten och hela tiden rullat underskottet till kunderna framför sig, ända tills det den 5 september gick för långt och konkursen var ett faktum. Det handlar helt enkelt om grov förskingring.
Förutom flera stora kedjor som drabbats (bland annat Apoteket, Seven-Eleven, Forex, Pressbyrån, Rusta, Mekonomen) så har troligen många mindre butiker och mackar drabbats. Det har talats om hur många mindre handlare kan gå omkull även om jag ännu inte läst om några faktiska konkurser. Skulle det bli några bensinstationer som går i kk så kan det kanske få vidare bieffekter genom att det på vissa håll kan bli långt till närmsta bensinmack.
Svensk handel krävde idag att staten rycker in och tillfälligt tar över Panaxias verksamhet när de stänger ner företaget på tisdag - Panaxia hade omkring en femtedel av den svenska marknaden för kontanthantering. Det verkar nämligen dröja ett tag innan konkurrenterna Loomis och Nokas har fått upp tillräcklig kapacitet för att ta över Panaxias kunder - de tvingas just nu säga nej till nya kunder. Risken finns förstås att handlare kan bli rånade, antingen i affären eller på väg till banken. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) ska enligt uppgift ha tagit upp saken idag, men jag hittar inget på deras hemsida om det.
Vi får se hur det går med det befarade bankomatstoppet, när Kontanten (som med 650 bankomater har nästan en femtedel av den svenska marknaden) inte får pengar levererade till sina automater. Det talas om några dagar och upp till två veckor som det kan bli tomt i deras bankomater. Men det kanske blir falskt alarm och inga problem. Det vet vi inte förrän vi får facit nästa vecka. Nu har de flesta svenskar som tur är två betalsystem att välja på i de flesta butiker - antingen med kontanter eller med kort.
Det som Panaxia-gate visar är hur ett företag kan vara systemviktigt (eller systemkritiskt) i dagens komplexa och sammankopplade samhälle. När det plötsligt och oväntat faller bort blir effekterna svåröverskådliga och vitt förgrenade. Ju färre företag det finns inom en viss sektor, desto viktigare blir vart och ett av dem. Tyvärr verkar samhället i stort gå mot allt större koncentration i de flesta sektorer. De flesta företag har kritiska beroenden av många andra som de i många fall troligen inte reflekterar över under normala förhållanden. Det kan dock vara värt besväret att tänka igenom vilka kritiska beroenden man har och åtminstone göra upp en grov nödplan i förväg (som man förhoppningsvis slipper tillämpa). Som butiksinnehavare kan man gå till banken själv med dagskassan, men det ger förstås en ökad rånrisk. Kanske kan man minska rånrisken genom att gå till banken i flera omgångar under dagen, vilket visserligen ger merarbete, men kanske är värt besväret.
Panaxias konkurs drabbar förresten även AIK fotboll som förlorar en stor sponsor. AIK fotboll överlever säkerligen, men blir kanske tvungna att ställa in flera aktiviteter i brist på pengar.
Vi får se hur Panaxia-gate utvecklar sig och om det blir andra effekter som vi ännu inte kan förutse.
2011-02-02
Datorer och Internet i kristid?
Bloggrannen "Livet efter oljan" har skrivit i fyra avsnitt om sina funderingar om möjliga framtida användning av datorer och Internet i en värld av begränsningar. Fjärde och sista avsnittet kom idag. Intressant läsning för den som jobbar inom databranschen och kanske vill finna alternativ till den ständiga tillväxt som predikas där, om man inte tror att framtiden kommer att se ut så som huvudfåran i databranschen målar upp. Intressant även för övriga, förresten, eftersom de flesta idag använder datorer och Internet i sitt arbete.
"Livet efter oljan" tar bland annat upp utvecklingen av mobila enheter.
Mobila enheter för ett fattigare samhälle ställer dock frågan hur det är med enheternas livslängd. Hur länge håller egentligen en bärbar dator eller "datortelefon"? Jag har en bärbar dator från 1996 kvar hemma, som fortfarande fungerar utmärkt, men hur är det med dagens datorer? Problemet är också att min dator från 1996 är ganska svår att använda som surfdator, då de flesta webbsidor idag är alldeles för "tunga" och slöar ner webbläsaren av gammal version på denna gamla dator. Det gäller i alla fall våra stora dagstidningars hemsidor. Dessutom finns inget antivirusprogram med färsk databas tillgängligt för denna dator vad jag vet. Kanske måste hårdvaran och webbsidorna tänkas om helt för ett samhälle som drabbats av en ekonomisk depression - ett inte alltför osannolikt scenario idag.
En annan sak vi kan fundera på är hur vår infrastruktur för exempelvis datanätverk eller mobiltelefoni är uppbyggd och hur sårbar den egentligen är. Måste vi tänka om ifall det blir fler koppartjuvar?
Det tredje man kan fundera på är vad underhållet av infrastrukturen kostar. Någon måste faktiskt ha råd att betala. Nu är ju i och för sig våra data- och mobilnätverk redan byggda och kan antas hålla i några år, men det inträffar alltid olyckor av olika slag, exempelvis bränder eller översvämningar, som kan leda till att växlar, routrar, kopplingsskåp med mera kan behöva bytas ut.
Detta leder osökt över på en fjärde fundering. Vid en kraftig ekonomisk kris (depression) kan man anta att världshandeln får sig en törn och att många företag slås ut, varav kanske vissa producerar eller distribuerar nyckelkomponenter. Vad händer om man inte kan få tag på vissa nödvändiga komponenter?
"Livet efter oljan" tar bland annat upp utvecklingen av mobila enheter.
Vad kan man till exempel lära sig utifrån den fenomenala explosionen av mobilabonnemang i Afrika och andra mindre välbärgade delar av världen som har skett under det föregående årtiondet? Människor där har inte mycket, men det de har är de tydligen till hög grad villiga att använda för att köpa mobiltelefoner och -abonnemang. Eller är de det? Vilka innovativa tjänster har fört mobiltelefoner ännu längre och ända bort till de ännu fattigare samhällen där en egen telefon fortfarande befinner sig utom räckhåll för enskilda individer? Att tillfälligt hyra en telefon från byn ”rike man” och betala per minut? Att samla ihop pengar för att köpa en gemensam familje- eller till och med bya-telefon?Han tar upp detta apropå de allt fler fattiga "undersysselsatta konsumenter" som nu finns i USA och vad det kan betyda för marknaden för dator- och mobilenheter. Oberoende av effekterna av peak oil har vi en jättelik ekonomisk kris som kan vända upp och ner på ganska många begrepp.
Mobila enheter för ett fattigare samhälle ställer dock frågan hur det är med enheternas livslängd. Hur länge håller egentligen en bärbar dator eller "datortelefon"? Jag har en bärbar dator från 1996 kvar hemma, som fortfarande fungerar utmärkt, men hur är det med dagens datorer? Problemet är också att min dator från 1996 är ganska svår att använda som surfdator, då de flesta webbsidor idag är alldeles för "tunga" och slöar ner webbläsaren av gammal version på denna gamla dator. Det gäller i alla fall våra stora dagstidningars hemsidor. Dessutom finns inget antivirusprogram med färsk databas tillgängligt för denna dator vad jag vet. Kanske måste hårdvaran och webbsidorna tänkas om helt för ett samhälle som drabbats av en ekonomisk depression - ett inte alltför osannolikt scenario idag.
En annan sak vi kan fundera på är hur vår infrastruktur för exempelvis datanätverk eller mobiltelefoni är uppbyggd och hur sårbar den egentligen är. Måste vi tänka om ifall det blir fler koppartjuvar?
Det tredje man kan fundera på är vad underhållet av infrastrukturen kostar. Någon måste faktiskt ha råd att betala. Nu är ju i och för sig våra data- och mobilnätverk redan byggda och kan antas hålla i några år, men det inträffar alltid olyckor av olika slag, exempelvis bränder eller översvämningar, som kan leda till att växlar, routrar, kopplingsskåp med mera kan behöva bytas ut.
Detta leder osökt över på en fjärde fundering. Vid en kraftig ekonomisk kris (depression) kan man anta att världshandeln får sig en törn och att många företag slås ut, varav kanske vissa producerar eller distribuerar nyckelkomponenter. Vad händer om man inte kan få tag på vissa nödvändiga komponenter?
2010-04-18
En vulkan? Nej, en svart svan!
Eyjafjallajökulls utbrott är den typ av händelse som kvalar in i kategorin "svarta svanar". Begreppet har gjorts berömt genom kunskapsteoretikern Nassim Nicholas Talebs bok "The Black Swan: The Impact of the Highly Improbable" som utkom 2007. Har du inte läst den föreslår jag att du gör det. Tyvärr finns den inte i svensk översättning.
"Svarta svanar" är "osannolika" händelser som ingen kunde förutse, men som får stora konsekvenser. Att det kunde bli vulkanutbrott på Island var i och för sig inget oväntat, men ett vulkanutbrott som skulle sprida aska som stoppar flygtrafiken över större delen av Europa har jag inte hört ens de vildaste domedagsprofeterna spekulera om innan det nu hände. Visserligen var det känt att vulkanaska kan utgöra en fara för flyg - läs t.ex. hos USGS eller på Wikipedia - men ingen hade vad jag vet förutsett ett flygstopp i denna utsträckning.
Ingen vet ännu hur länge flygstoppet kommer att pågå. Sist Eyjafjallajökull hade utbrott varade det i över ett år. Den gången var det dock inte under hela året fråga om explosiva utbrott som spred aska, utan explosiva utbrott kom periodvis. Men vi kan nog räkna med att flyget kommer att stå still i ett par dagar till och att det kan komma fler perioder av flygstopp framöver. På hög höjd blåser vindarna alltid mer eller mindre från väster, så Skandinavien kommer nästan garanterat att drabbas så fort Eyjafjallajökull spyr ut aska. Islandsbloggen har som vanligt god koll på läget.
Även kortvarig exponering för vulkanaska kan skada jetmotorer, vilket finländarna fick erfara i torsdags, så man lär nog ta det säkra före det osäkra och stoppa allt trafikflyg så fort aska finns i närheten. Men nu rapporteras att KLM och Lufthansa gjort flygtest i askmolnet, som verkar ha fallit väl ut. Frågan är om de helt enkelt hade tur? Askmolnet borde rimligtvis vara olika utspätt på olika ställen. Om man nu börjar flyga vissa flygningar trots askmolnet kommer man nog att stoppa allt igen första gången ett flygplan har otur och får problem. Att flyga under askmolnet är inte heller någon lösning för trafikflyget, då det drar mycket mer bränsle. Förutom kortare räckvidd blir det ju också betydligt dyrare då. Så vi får nog bereda oss på ett långvarigt flygstopp.
Flygstoppet över Europa kan visa sig ha en hel del delvis överraskande effekter i ekonomin. Cornucopia skrev redan i fredags om finansiella och säkerhetspolitiska konsekvenser av vulkanaskan. Nu tänkte jag fylla på lite med mina tankar om vilka delar av ekonomin som kan drabbas.
Flygbolag och flygplatser är självklara förlorare. De flesta flygbolag har haft ett av sina sämsta år under 2009, så deras ekonomi är redan ansträngd. Detta flygstopp kan komma att bli droppen som kommer bägaren att rinna över. Som jag har konstaterat förut är det troligen redan för sent att sälja av svenska statens andel i SAS och nu får det väl definitivt anses vara kört. Kanske en symbolisk försäljning för en krona är möjlig? Normalt går runt 28000 flyg i Europa varje dag, så det är ingen liten bransch som nu får ett kollektivt konkurshot över sig. Kedjan av effekter kan bli lång, när alla underleverantörer till flyget också drabbas.
Inte minst drabbas charterbranschen, då de får extrakostnader för att ta hem strandade resenärer eller inkvartera dem på hotell.
Hotellbranschen kan tyckas vara en vinnare, men det borde gå på ett ut. Samtidigt som det blivit kvar en massa folk på olika ställen, så tillkommer samtidigt inga nya resenärer. Undantaget är förstås hotell i närheten av flygplatser, som nu är fullbelagda. I längden blir dock hotellbranschen en förlorare om resandet minskar.
Vinnare blir självklart alla andra transportmedel - tåg, bussar, färjor, hyrbilsbolag, taxi, åkerier. Bensinstationer borde också gå bra när fler tar bilen istället för att flyga. Ett problem är dock att mycket av trafiken inte är anpassad till de reseströmmar som uppkommer när flyget ligger nere. Men det borde ju vara fullt möjligt att sätta in t.ex. Arlanda Express' snabbtåg på andra linjer istället för att de ska gå till en tom flygplats.
Att fraktflyget ligger nere drabbar alla branscher som är beroende av flygtransporter. Att vi inte kan köpa brytärter (sockerärter, Sugar Snaps) från Kenya eller snittblommor kan vi nog leva utan. Värre blir det förstås för alla som producerar dessa varor. I dagens läge är det inte roligt att vara kenyansk brytärtsodlare eller snittblommeodlare i Colombia. Här drabbas alltså framförallt fattiga länder i Afrika och Sydamerika.
Enligt Swedavia går det varje dag varor med flyg ut ur Sverige för 500 miljoner kronor per dag och lika mycket kommer in.
En annan sak som stoppas är specialistkonsulter. En vän till mig arbetade förut för Ericsson som telefonväxelspecialist och flög hela tiden ut till olika länder för att fixa problem med telefonväxlar som de lokala teknikerna inte klarade av. Sådana specialistkonsulter finns det fler av och de kan nu inte i samma utsträckning zappa iväg jorden runt, vilket borde leda till längre tider för att fixa problem av olika slag.
Postgången kommer också att störas, framförallt till öar som Gotland, men även mycket av postgången inom Europa måste nu läggas om till andra transportmedel, något som det inte finns uppbyggda rutiner för. 27% av postförsändelserna i Sverige går tydligen med flyg. Även transportföretag som DHL drabbas.
Länder med stor turistbransch drabbas också hårt, när väl de strandade resenärerna åkt hem. Jag kommer osökt att tänka på Grekland, där flygstoppet kan spä på med ytterligare problem för den redan ansträngda ekonomin.
Kulturen och sporten drabbas då en mängd evenemang måste ställas in när gästande artister eller bortalag inte kan komma.
Värre är att flygstoppet kan stoppa transporter av organ för transplantationer.
Alltihop visar på vårt moderna samhälles oerhörda sårbarhet. Hela samhället bygger på att allt ska fungera och dessutom "just in time". Därför kan sådana här händelser få så vidsträckta konsekvenser och bli till "svarta svanar". Jonas Fogelqvist resonerar mer om sårbarheten.
Många hoppades på att Sveriges och Europas ekonomi nu skulle kunna repa sig från effekterna av finanskrisen, men Eyjafjallajökulls utbrott kan visa sig vara den "svarta svan" som gör att ekonomin går in i en ny kris och BNP krymper även i år. Vi har nog inte sett eller tänkt på alla effekterna ännu.
Min gissning så där "med fingret i vädret" är också att finansmarknaderna inte kommer att bli särskilt muntra när de öppnar igen imorgon och det visar sig att flygstoppet i Europa inte gick över så snabbt.
Nåväl, senaste uppdateringarna om askmolnets utbredning kan man se hos Met Office. Den översta länken på den sidan visar senaste prognosen och där syns ännu ingen större förändring.
Jag ser nu att Cornucopia också skrivit en artikel nu på morgonen om vulkanaskan som "svart svan" med mycket likartat innehåll som den ni just läser, men han var tydligen uppe en timme tidigare än jag.
P.S. Det finns också "gråa svanar". Det är händelser med stora konsekvenser som inte förutsågs av de flesta, men där många ändå varnat för dem innan. Lehmans konkurs var en typisk grå svan.
[Läs även andra bloggares åsikter om vulkanutbrott, flyg, flygtrafik, transporter, sårbarhet, island]
"Svarta svanar" är "osannolika" händelser som ingen kunde förutse, men som får stora konsekvenser. Att det kunde bli vulkanutbrott på Island var i och för sig inget oväntat, men ett vulkanutbrott som skulle sprida aska som stoppar flygtrafiken över större delen av Europa har jag inte hört ens de vildaste domedagsprofeterna spekulera om innan det nu hände. Visserligen var det känt att vulkanaska kan utgöra en fara för flyg - läs t.ex. hos USGS eller på Wikipedia - men ingen hade vad jag vet förutsett ett flygstopp i denna utsträckning.
Ingen vet ännu hur länge flygstoppet kommer att pågå. Sist Eyjafjallajökull hade utbrott varade det i över ett år. Den gången var det dock inte under hela året fråga om explosiva utbrott som spred aska, utan explosiva utbrott kom periodvis. Men vi kan nog räkna med att flyget kommer att stå still i ett par dagar till och att det kan komma fler perioder av flygstopp framöver. På hög höjd blåser vindarna alltid mer eller mindre från väster, så Skandinavien kommer nästan garanterat att drabbas så fort Eyjafjallajökull spyr ut aska. Islandsbloggen har som vanligt god koll på läget.
Utbrottet pågår alltjämt med oförminskad styrka, och det finns inget som tyder på att det är på väg att mattas av. Gissningarna i nuläget är att det därför fortsätter i åtminstone ytterligare några dagar, men det utesluter inte att utbrottet också skulle kunna pågå i flera år. I går morse registrerades också flera jordskalv vid Eyjafjallajökull, vilket är ännu ett tecken på kraftig aktivitet, medan jordskorpans rörelser minskat något. Landhelgisgæsla Íslands flög över vulkanen i går kväll och noterade att kratern har ökat i storlek.Tydligen har bara en tredjedel av isen ovanpå vulkanen smält så det finns gott om vatten kvar för att möjliggöra ytterligare askmoln.
Även kortvarig exponering för vulkanaska kan skada jetmotorer, vilket finländarna fick erfara i torsdags, så man lär nog ta det säkra före det osäkra och stoppa allt trafikflyg så fort aska finns i närheten. Men nu rapporteras att KLM och Lufthansa gjort flygtest i askmolnet, som verkar ha fallit väl ut. Frågan är om de helt enkelt hade tur? Askmolnet borde rimligtvis vara olika utspätt på olika ställen. Om man nu börjar flyga vissa flygningar trots askmolnet kommer man nog att stoppa allt igen första gången ett flygplan har otur och får problem. Att flyga under askmolnet är inte heller någon lösning för trafikflyget, då det drar mycket mer bränsle. Förutom kortare räckvidd blir det ju också betydligt dyrare då. Så vi får nog bereda oss på ett långvarigt flygstopp.
Flygstoppet över Europa kan visa sig ha en hel del delvis överraskande effekter i ekonomin. Cornucopia skrev redan i fredags om finansiella och säkerhetspolitiska konsekvenser av vulkanaskan. Nu tänkte jag fylla på lite med mina tankar om vilka delar av ekonomin som kan drabbas.
Flygbolag och flygplatser är självklara förlorare. De flesta flygbolag har haft ett av sina sämsta år under 2009, så deras ekonomi är redan ansträngd. Detta flygstopp kan komma att bli droppen som kommer bägaren att rinna över. Som jag har konstaterat förut är det troligen redan för sent att sälja av svenska statens andel i SAS och nu får det väl definitivt anses vara kört. Kanske en symbolisk försäljning för en krona är möjlig? Normalt går runt 28000 flyg i Europa varje dag, så det är ingen liten bransch som nu får ett kollektivt konkurshot över sig. Kedjan av effekter kan bli lång, när alla underleverantörer till flyget också drabbas.
Inte minst drabbas charterbranschen, då de får extrakostnader för att ta hem strandade resenärer eller inkvartera dem på hotell.
Hotellbranschen kan tyckas vara en vinnare, men det borde gå på ett ut. Samtidigt som det blivit kvar en massa folk på olika ställen, så tillkommer samtidigt inga nya resenärer. Undantaget är förstås hotell i närheten av flygplatser, som nu är fullbelagda. I längden blir dock hotellbranschen en förlorare om resandet minskar.
Vinnare blir självklart alla andra transportmedel - tåg, bussar, färjor, hyrbilsbolag, taxi, åkerier. Bensinstationer borde också gå bra när fler tar bilen istället för att flyga. Ett problem är dock att mycket av trafiken inte är anpassad till de reseströmmar som uppkommer när flyget ligger nere. Men det borde ju vara fullt möjligt att sätta in t.ex. Arlanda Express' snabbtåg på andra linjer istället för att de ska gå till en tom flygplats.
Att fraktflyget ligger nere drabbar alla branscher som är beroende av flygtransporter. Att vi inte kan köpa brytärter (sockerärter, Sugar Snaps) från Kenya eller snittblommor kan vi nog leva utan. Värre blir det förstås för alla som producerar dessa varor. I dagens läge är det inte roligt att vara kenyansk brytärtsodlare eller snittblommeodlare i Colombia. Här drabbas alltså framförallt fattiga länder i Afrika och Sydamerika.
Enligt Swedavia går det varje dag varor med flyg ut ur Sverige för 500 miljoner kronor per dag och lika mycket kommer in.
- Svenskt näringsliv arbetar med mycket korta ledtider för sina insatsvaror och reservdelar. Dessa just-in-timeleveranser gör att de är oerhört beroende av att transporterna fungerar dagligen, säger Henrik Littorin till DN.seOm detta rör sig om viktiga varor kan det leda till stopp i produktionsprocesserna. Särskilt reservdelar till elektronik kan drabbas. Om ett kretskort i en telefonväxel går sönder beställs det kanske med flyg från någon fabrik i östra Asien. Att hitta alternativa transportvägar tar tid, förutom att själva transporten också tar längre tid och kanske kräver att man har lager på närmare håll. I andra ändan blir det också problem eftersom det inte finns någon lagerkapacitet för de varor som skulle ha skeppats iväg med flyg. Men de största problemen torde bli där delarna behövs. Maskiner går inte att reparera utan reservdelar.
En annan sak som stoppas är specialistkonsulter. En vän till mig arbetade förut för Ericsson som telefonväxelspecialist och flög hela tiden ut till olika länder för att fixa problem med telefonväxlar som de lokala teknikerna inte klarade av. Sådana specialistkonsulter finns det fler av och de kan nu inte i samma utsträckning zappa iväg jorden runt, vilket borde leda till längre tider för att fixa problem av olika slag.
Postgången kommer också att störas, framförallt till öar som Gotland, men även mycket av postgången inom Europa måste nu läggas om till andra transportmedel, något som det inte finns uppbyggda rutiner för. 27% av postförsändelserna i Sverige går tydligen med flyg. Även transportföretag som DHL drabbas.
Länder med stor turistbransch drabbas också hårt, när väl de strandade resenärerna åkt hem. Jag kommer osökt att tänka på Grekland, där flygstoppet kan spä på med ytterligare problem för den redan ansträngda ekonomin.
Kulturen och sporten drabbas då en mängd evenemang måste ställas in när gästande artister eller bortalag inte kan komma.
Värre är att flygstoppet kan stoppa transporter av organ för transplantationer.
Alltihop visar på vårt moderna samhälles oerhörda sårbarhet. Hela samhället bygger på att allt ska fungera och dessutom "just in time". Därför kan sådana här händelser få så vidsträckta konsekvenser och bli till "svarta svanar". Jonas Fogelqvist resonerar mer om sårbarheten.
Många hoppades på att Sveriges och Europas ekonomi nu skulle kunna repa sig från effekterna av finanskrisen, men Eyjafjallajökulls utbrott kan visa sig vara den "svarta svan" som gör att ekonomin går in i en ny kris och BNP krymper även i år. Vi har nog inte sett eller tänkt på alla effekterna ännu.
Min gissning så där "med fingret i vädret" är också att finansmarknaderna inte kommer att bli särskilt muntra när de öppnar igen imorgon och det visar sig att flygstoppet i Europa inte gick över så snabbt.
Nåväl, senaste uppdateringarna om askmolnets utbredning kan man se hos Met Office. Den översta länken på den sidan visar senaste prognosen och där syns ännu ingen större förändring.
Jag ser nu att Cornucopia också skrivit en artikel nu på morgonen om vulkanaskan som "svart svan" med mycket likartat innehåll som den ni just läser, men han var tydligen uppe en timme tidigare än jag.
P.S. Det finns också "gråa svanar". Det är händelser med stora konsekvenser som inte förutsågs av de flesta, men där många ändå varnat för dem innan. Lehmans konkurs var en typisk grå svan.
[Läs även andra bloggares åsikter om vulkanutbrott, flyg, flygtrafik, transporter, sårbarhet, island]
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
