Metan knäcker klimatet?

Hos The Nation läser jag om forskning som visar omfattande metanutsläpp från USA:s hydrauliska spräckning (fracking) för gas. USA:s utsläpp av metan har från 2002 till 2014 ökat med 30 procent och har stått för 30-60 procent av den ökning av atmosfärens metanhalt som har skett under det senaste årtiondet. Detta är förstås inte förvånande, då det är mycket svårt att hålla tätt vad gäller små gasmolekyler såsom metan.

Nedan ser ni hur metanhalten i atmosfären ökat sedan 1980-talet.

Från slutet av 90-talet till mitten av 00-talet stannade ökningen upp, men har därefter tagit fart igen - en hel del av detta beror alltså på USA:s läckande gas. Det är ironiskt att förbränning av gas för att generera elektricitet i USA presenterats som ett sätt att minska koldioxidutsläppen, då gasen skulle ersätta kol. Istället har det troligen gett större klimateffekt, då metan är en cirka 130 gånger starkare växthusgas än koldioxid.

Nu har förvisso metan en mycket kortare livslängd i atmosfären än koldioxid, men problemet vad gäller gasläckorna i USA är att marken som spräckts troligen kommer att läcka metan under lång tid.

Nötboskapens metanfyllda rapar har klandrats för deras bidrag till metanhalten i atmosfären, men sambandet tycks ha förändrats de senaste decennierna. När metanhalten låg ganska still från slutet av 90-talet till mitten av 00-talet ökade antalet kossor i världen mycket, men de senaste åren har antalet nötkreatur legat ganska still, men metanhalten har ökat igen. Vi måste alltså leta andra metankällor och gasutvinning är en stark kandidat, dessutom bevisad av de mätningar som jag tog upp i början av detta inlägg. I övrigt torde det till stor del handla om metanutsläpp från Arktis, som ju snabbt blivit varmare. Kossornas bidrag till metanhalten blir alltså mindre intressant när det är andra källor som står för ökningen.

Samtidigt ökar koldioxidhalten i atmosfären rekordsnabbt. Sammantaget kan vi alltså se fram emot en betydligt högre medeltemperatur i världen. 2015 var som bekant med bred marginal det varmaste året globalt sedan mätningarnas början och 2016 har också börjat varmt och kan bli ett nytt rekordår. Perioden december 2015 till februari 2016 var 1,1 grader varmare än medelvärdet för 1900-talet, vilket är rekord.

Metankrater på Jamal

Tidigare i somras hittades mystisk krater på Jamal-halvön i nordvästra Sibirien. Denna ogästvänliga halvö består mest av tundra med permafrost under.

Enligt Natures artikel har man nu förstått vad kratern beror på, nämligen ett utbrott av metangas. Den frusna marken tinade delvis upp och just här släpptes därmed en massa metangas ut, som orsakade denna krater.

Stora mängder metangas finns lagrat i den arktiska permafrosten. Det är illavarslande att de nu släpps ut, då metan är en betydligt starkare växthusgas än koldioxid. Det är dock också så att metan har en betydligt kortare livslängd i atmosfären (halveringstid sju år) än koldioxid, så effekten går över snabbt. Så nej alla undergångsromantiker, det blir ingen snabb klimatkollaps denna gång heller.

Däremot kommer metanraparna från tundran och ishavet att bidra till den globala uppvärmningen, som därmed blir snabb i en geologisk skala, men inte i en människolivsskala.

Som jag skrivit flera gånger tidigare märks inte effekterna av den globala uppvärmningen som "global warming", utan mer som "global weirding" - att vädret blir allt konstigare. Vi ser det redan.

Det kan ju vara en slump, men vi har denna sommar sett en mängd väderrekord i Sverige. Nu senast de extrema regnen i Västergötland och Halland.

Vi har också haft den största skogsbranden i modern tid i Västmanland. Denna händelse har också tydligt illustrerat hur mer extremt väder ställer högre krav på samhällets katastrofberedskap. En beredskap som har visat sig vara tragiskt dålig. Dags att verkligen ställa politikerna till svars, nu när det är val snart.

Klimatkaos är troligen det bästa ordet för att beskriva vad vi får. Detta är inte ett problem som kan lösas, utan ett predikament som vi måste förhålla oss till. Mänskligheten har redan släppt ut så mycket koldioxid att det räcker för att förändra klimatet kraftigt. Även om vi skulle stoppa utsläppen helt idag (fullständigt osannolikt) skulle effekterna fortsätta. Det handlar därför om att anpassa sig till denna nya verklighet eller att riskera att råka väldigt illa ut.

De första sju månaderna av 2014 var för övrigt de tredje varmaste sedan mätperiodens början och alla de varmaste åren har inträffat från extremåret 1998 och framåt. Visst ser vi just nu en paus i uppvärmningen, då 1998 som sagt var ett extremt år, men vi kommer säkerligen att snart få se något nytt extremår.