Arktis isvolym rekordlåg!!

I mitten av december skrev jag om hur det fortfarande var klimatkaos i Arktis, med för årstiden rekordlåg isutbredning. Nu är vi framme i mitten av mars - den tid då havsisen i Arktis normalt har sin största utbredning, för att därefter minska. Utbredningen är nu nära rekordlåg för årstiden - de enda åren som legat runt denna nivå är 2015 och 2016, se diagrammet nedan.

Man kan även studera havsisens utbredning på kartan från Climate Reanalyzer, där man även kan kika på temperaturanomalin, som ser ut att peka mot snabb avsmältning längs Sibiriens nordkust, där det är omkring 20 grader varmare än normalt.

Men havsisens utbredning är just nu inte det mest oroväckande, utan dess totala volym. Som ni ser av diagrammet nedan är den arktiska havsisvolymen hästlängder lägre än förut vid denna årstid.

Att isen är så tunn kommer tillsammans med den ovanligt låga utbredningen med största sannolikhet att ge en väldigt snabb avsmältning och vi kommer troligen att senare i år se nya rekordlåga utbredningar för den arktiska havsisen.

Arktis befinner sig just nu sannolikt i en självförstärkande process, där lägre isutbredning ger mindre reflektion av solens värme, vilket i sin tur leder till ännu lägre isutbredning. Och så vidare.

Fortfarande klimatkaos i Arktis

För snart en månad sedan skrev jag om klimatkaoset i Arktis och det är fortfarande illa. Den senaste kartan visar att det fortfarande är mer än 20 grader varmare än normalt över stora delar av Arktis.

I och med att det fortsatt att vara ovanligt varmt över Arktis har inte heller havsisen växt till särskilt mycket, se kartan nedan (den ljusblå randen visar havsisens normala utbredning).

Novaja Zemlja, Svalbard och Grönlands östkust brukar så här års vara helt infrusna, men inte i år. Hudson Bay är ännu bara till hälften istäckt, vilket normalt brukar vara läget i mitten av november. Berings sund är fortfarande till stor del isfritt.

Ser vi på kurvan över den arktiska havsisens totala utbredning (nedan) ser vi att årets kurva fortfarande ligger en bra bit under förra rekordåret 2012. Och isens tjocklek är förstås också rekordliten, vilket betyder att i vår kan isen brytas upp rekordsnabbt när det blir varmare igen.

Klimatkaoset drabbar olika i olika delar av världen och kan också vara väldigt olika från år till år. Det är just denna svårförutsägbarhet som är värst.

Här i Sverige har vi till exempel fortfarande ovanligt låga vattennivåer i många sjöar.

"För att undvika allvarlig vattenbrist inför vintern har vissa kommuner infört restriktioner för det kommunala dricksvattnet eller vidtagit andra åtgärder."

Kommuner med flera måste bättra på sin beredskap för just extrema väderhändelser.

Klimatkaos i Arktis

I början av förra veckan noterade TT och Sveriges Radio att temperaturerna över Arktis havsis var 10 grader varmare än normalt, en nyhet som genom en ödets nyck dock hamnade i skuggan av den klimatförändringsförnekande Trumps vinst i USA:s presidentval. Detta är inte bara någon tillfällig värmebölja (nåja - det är ändå fryskallt med temperaturer långt under nollan, men alltså mycket varmare än normalt) utan något som har hållit i sig ett tag nu. I förrgår noterade Washington Post att lufttemperaturen över Arktis havsis var hela 20 grader varmare än normalt! Kartan nedan visar hur temperaturavvikelsen jämfört med medeltemperaturen för 1979-2000 ser ut idag 19 november.

Notera även att temperaturen över stora delar av Sibirien i gengäld var -20 grader under den normala. Utsikterna för de närmaste fem dagarna är enligt ClimateReanalyzer.org fortsatt extremt varmt över Nordpolen, men något mindre svinkallt i Sibirien.

Det blev i år inget nytt bottenrekord för den arktiska havsisen i år (det senaste sattes 2012), som jag spekulerade om i början av sommaren. Istället hände något annat - det ser ut som om vi går mot ett rekordlågt maximum för den arktiska havsisen. Idag ser issituationen i Arktis ut som i kartan nedan. Den ljusblå linjen visar normal utsträckning.

Hudson Bay brukar så här års vara till omkring hälften istäckt, men är i år i det närmaste isfri. Det brukar ligga havsis ner till Novaja Zemlja och Svalbard, men i år når den knappt ner till Frans Josefs land och Severnaja Zemlja. Berings sund är också isfritt upp längs hela Alaskas västkust, och även runt Grönland och Baffinön är havsisen betydligt längre norrut än normalt. Ännu tydligare kan man se denna havsisanomali om man ser på den arktiska havsisens utbredning över året som i diagrammet nedan.

Lägg märke till hur linjen för 2016 från oktober börjat avvika nedåt och nu slår 2012, då vi visserligen såg ett rekordkraftigt arktiskt havsisminimum i september, men där havsisen ändå återhämtade sig snabbt i oktober.

2015 var som uppmärksammades av media i vintras det varmaste året globalt sedan mätningarna började och 2016 kommer om inget sensationellt inträffar att slå 2015. 16 av de 17 hittills varmaste åren har varit sedan år 2000 (1998 var det sjuttonde).

Klimatets globala uppvärmning märks inte av mest som uppvärmning, utan framförallt som att vi får mer extremväder av olika slag. Jag skrev 2012 om hur vi därför måste förbereda oss på mer extremväder.

"Vi måste alltså förbereda oss på kraftigare värmeböljor, bistrare köldknäppar, fler översvämningar, återkommande torka och större snöfall. Detta gäller oavsett vad man anser att klimatförändringarna beror på. Jag själv håller för troligt att förändringarna till stor del är orsakade av mänskliga utsläpp av CO2, men även om man inte tror på detta så är det tydligt att förändringar sker."

Förra onsdagens plötsliga snöfall på flera decimeter i Stockholmstrakten visade tydligt hur illa förberett samhället är för mer extremväder, när det ledde till att det mesta av SL:s busstrafik helt enkelt stängdes av och mängder av folk blev strandsatta på väg hem från jobbet. Jag drabbades själv av detta, men fick lift av en omtänksam okänd Ältabo med fyrhjulsdriven bil som jag härmed vill tacka stort för att jag slapp pulsa flera kilometer i snö för att komma hem - något jag förvisso skulle ha klarat, men som hade tagit lång tid och varit ganska jobbigt. Det var tydligen flera som gjorde som denne man och gav sig ut för att skjutsa folk när bussarna inte gick och taxi inte gick att få tag på.
Höstens värmebölja i Arktis är en liten försmak av den stora volatilitet som troligen kommer att prägla världens klimat de närmaste åren.

Det blir svårt för mänskligheten när extremväder återkommer allt oftare och mer oberäkneligt. Den mänskliga civilisationen och jordbruket har växt fram under en tid av förhållandevis stabilt klimat, något som nu ser ut att förändras. När väderförhållandena blir alltför oberäkneliga blir det svårt att bedriva jordbruk som förr, vilket påverkar grundförutsättningen för att vi ska kunna vara så många människor på Jorden, nämligen mängden livsmedel som kan produceras.

Bottenrekord för arktisk havsis i år?

Jag noterar att vi i maj såg ett nytt bottenrekord för havsisen i Arktis vid denna tid på året. Så kommer vi att framåt september få en ny bottennotering för den arktiska havsisens minimum?

Om vi jämför med de senaste åren med lägst havsisutbredningsminimum i Arktis ser det ut som i diagrammet nedan. (Data från NSIDC).

Eftersom vi för maj ligger under alla dessa tidigare bottenår ser det ut att vara stor risk för att vi får nytt bottenrekord i september, om det inte sker någon plötslig kraftig svängning i det globala vädersystemet på grund av att vi går från El Niño till La Niña. Utgången hänger förstås på hur snabbt växlingen sker. NOAA ser 50 procents chans för La Niña till slutet av sommaren och 75 procents chans till slutet av hösten.

Metankrater på Jamal

Tidigare i somras hittades mystisk krater på Jamal-halvön i nordvästra Sibirien. Denna ogästvänliga halvö består mest av tundra med permafrost under.

Enligt Natures artikel har man nu förstått vad kratern beror på, nämligen ett utbrott av metangas. Den frusna marken tinade delvis upp och just här släpptes därmed en massa metangas ut, som orsakade denna krater.

Stora mängder metangas finns lagrat i den arktiska permafrosten. Det är illavarslande att de nu släpps ut, då metan är en betydligt starkare växthusgas än koldioxid. Det är dock också så att metan har en betydligt kortare livslängd i atmosfären (halveringstid sju år) än koldioxid, så effekten går över snabbt. Så nej alla undergångsromantiker, det blir ingen snabb klimatkollaps denna gång heller.

Däremot kommer metanraparna från tundran och ishavet att bidra till den globala uppvärmningen, som därmed blir snabb i en geologisk skala, men inte i en människolivsskala.

Som jag skrivit flera gånger tidigare märks inte effekterna av den globala uppvärmningen som "global warming", utan mer som "global weirding" - att vädret blir allt konstigare. Vi ser det redan.

Det kan ju vara en slump, men vi har denna sommar sett en mängd väderrekord i Sverige. Nu senast de extrema regnen i Västergötland och Halland.

Vi har också haft den största skogsbranden i modern tid i Västmanland. Denna händelse har också tydligt illustrerat hur mer extremt väder ställer högre krav på samhällets katastrofberedskap. En beredskap som har visat sig vara tragiskt dålig. Dags att verkligen ställa politikerna till svars, nu när det är val snart.

Klimatkaos är troligen det bästa ordet för att beskriva vad vi får. Detta är inte ett problem som kan lösas, utan ett predikament som vi måste förhålla oss till. Mänskligheten har redan släppt ut så mycket koldioxid att det räcker för att förändra klimatet kraftigt. Även om vi skulle stoppa utsläppen helt idag (fullständigt osannolikt) skulle effekterna fortsätta. Det handlar därför om att anpassa sig till denna nya verklighet eller att riskera att råka väldigt illa ut.

De första sju månaderna av 2014 var för övrigt de tredje varmaste sedan mätperiodens början och alla de varmaste åren har inträffat från extremåret 1998 och framåt. Visst ser vi just nu en paus i uppvärmningen, då 1998 som sagt var ett extremt år, men vi kommer säkerligen att snart få se något nytt extremår.

Inför 2013

Här kommer lite tankar om viktiga faktorer som kommer att påverka världens utveckling under 2013. Förutom dessa faktorer finns alltid risken att det dyker upp någon "svart svan" som ställer till saker.

• Vi har ett oljepris som ligger runt 110 dollar per fat (Brent), vilket blir som en straffskatt på alla oljeimporterande länder, d.v.s. större delen av världsekonomin. (Men självklart jättebra för oljeexportörer som Norge, Ryssland och Saudiarabien.) Genomsnittspriset under helåret är ett av de högsta (inflationsjusterat) som vi sett någonsin och på ungefär samma nivå som 2011.
• Skulle oljepriset däremot gå ner alltför mycket får många oljeexportörer problem med ekonomin. Detta skulle kunna ske om en kraftig nedgång i världsekonomin (delvis orsakad av högt oljepris) gör att efterfrågan på olja sjunker.
• Norges oljeproduktion lär fortsätta att sjunka med omkring 6 procent per år. I vårt västra grannland kanske inte en kraftig nedgång i oljepriset kommer att ge så stora problem med statsfinanserna, men det kan komma att spräcka den norska bostadsbubblan, som troligen är en av de mest uppblåsta i världen.
• 
  Vi har 2012 haft en dålig spannmålsskörd i flera av världens största producenter. Livsmedelspriserna på världsmarknaden är därför höga - visserligen inte riktigt lika höga som 2011, men mycket högre än 2009 och 2010. Detta ger en ökad risk för social oro i fattiga länder med stor livsmedelsimport (vilket gäller de flesta fattiga länder). För 2012/2013 förutspår FAO en lägre global spannmålsproduktion än för 2011/2012. Hur kommer det att se ut för 2013/2014? Lagren är fortfarande på låga nivåer, så det finns små reserver att ta av vid missväxt.
• Vi har fortfarande en global kreditbubbla av proportioner som aldrig förr skådats i historien. Det är inte bara i EU, Japan och USA som skulderna är alltför stora, det finns också en överhängande risk att Kina drabbas av baksmälla efter sin alltför starka kredittillväxt. Vilken av dessa bubblor kommer att spricka först? Vilken av dem det än blir kommer det att sätta igång ytterligare kaos i den finansiella delen av världsekonomin.
• EU-cirkusen lär fortsätta, med återkommande "räddningar" för Grekland och Spanien, samtidigt som situationen i dessa länder urartar allt mer. Hur kommer det att gå i Grekland? Tar nynazisterna över, blir det något annat folkligt missnöje som ger en revolt, eller blir det militärkupp? Vilka åtgärder kommer EU-eliten att vidta för att försöka hålla ihop den vittrande unionen? Kommer några länder (t.ex. Storbritannien) att säga ifrån på allvar när de anser att de fått nog? Storbritanniens politiker överväger faktiskt på allvar en folkomröstning om EU-medlemskapet.
• Förutom att det blir allt svårare att hålla ihop EU självt, så pågår sönderfall inom vissa länder. Den spanska regionen Katalonien har bestämt sig för folkomröstning om oberoende 2014, vilket den spanska regimen under Rajoy såklart motsätter sig och säger bestämt att en sådan folkomröstning skulle vara emot Spaniens konstitution. Från Storbritannien ser vi mer fredliga tongångar, då premiärminister Cameron och ledaren för skotska nationalistpartiet Alex Salmond kommit överens om att hålla en folkomröstning om skotskt oberoende år 2014. Just nu ser det inte ut att finnas majoritet för oberoende, men om ekonomin utvecklas i negativ riktning kan en opinionssvängning komma att ge de brittiska politikerna deras livs överraskning.
• Under hösten blir det förbundsdagsval i Tyskland och risken finns att Merkels koalition CDU/CSU kommer att slängas ut och ersättas av en rödgrön allians. Detta skulle såklart påverka EU:s framtid. Om Merkel åker ut skulle båda EU:s axelmakter Tyskland och Frankrike styras av regeringar till vänster om mitten och skulle då lättare kunna samarbeta, fast troligen i annan riktning än under "Merkozy". Sitter Merkel kvar finns risken för att den politiska klyftan vidgas mellan Tyskland och Frankrike. Att det är valår gör att Merkel i sin EU-politik kommer att tvingas balansera mellan att hålla ihop ett allt mer spretigt EU och att hålla sig väl med de tyska väljarna.
• Här i Sverige kommer vi troligen att få se större skillnader mellan befolkningsgrupper, då lönerna förväntas öka (för dem som har stabila jobb), medan arbetslösheten förväntas öka. Bostadspriserna kommer knappast att budas upp ytterligare under sådana förhållanden. När slår den svenska skuldfällan igen?
• På klimatfronten vet vi att isvolymen och isens utbredning i Arktis var rekordsmå under slutet av sommaren. (Detta uppvägs inte av att isutbredningen i Antarktis var rekordstor.) Det kanske inte blir nytt rekord 2013, men det lär i alla fall fortsätta med liten havsisutbredning i Arktis, eftersom så mycket av den fleråriga isen försvunnit. Vi har haft ett stökigt väderår med extrem torka i bland annat USA, men ett av de regnigaste åren i modern tid i Sverige. Exakt hur vädret kommer att bli under 2013 vet vi inte, men vi kan vara ganska säkra på att det blir extrema väderhändelser av olika slag. Detta bland annat eftersom högre temperaturer i Arktis gör att de stora Rossbyvågorna rör sig långsammare.
• Mellanöstern ska vi inte heller glömma. Där kommer troligen al-Assad-regimen i Syrien slutligen att falla. Hur det sen går för landet står skrivet i stjärnorna. Detta kommer självklart att starkt påverka kringliggande länder som Israel, Libanon och Turkiet.
• I Saudiarabien blir kung Abdullah bara allt äldre (han fyller 88 i år) och kan trilla av pinn när som helst. Blir det några förändringar i landets politik efter hans frånfälle?
• Iran är försvagat av sanktionerna och där kan regimen behöva hantera folkligt missnöje. Israel hotar förstås fortfarande med att bomba deras kärnanläggningar, men jag gissar att det fortfarande bara stannar vid ett tomt hot. USA lär inte ge sig in i något krig mot Iran.

Ni mina kära läsare får gärna fylla på med sånt som ni tycker att jag glömt bort.Det är alltid svårt att göra förutsägelser om vad som kommer att hända, men de punkter jag har radat upp ger en "karta" att utgå ifrån för att bedöma årets händelser. Försöker man att göra alltför exakta förutsägelser har man ofta lika stor chans att pricka rätt som en chimpans som kastar pil.

Gott nytt år allihopa!

Antarktis havsisrekord

En läsare uppmärksammade när jag skrev om den rekordlåga isvolymen i Arktis i år att visserligen är isutbredningen i Arktis rekordlåg i år, men i Antarktis är den istället rekordstor, något som jag redan förut noterat men inte skrivit om. Hur går då detta ihop med global uppvärmning? NSIDC har skrivit utförligt om detta med rubriken "Poles Apart". Därifrån har jag hämtat diagrammet nedan.

Här syns den antarktiska havsisens rekordutbredning tydligt. I diagrammet nedan syns den tydliga ökande trenden för september månad, som normalt är utbredningsmaximum för den antarktiska havsisen.

Skillnaden mellan Arktis och Antarktis är förstås geografin. Medan Arktis består av en havsvidd omgivet av landmassor består Antarktis av en istäckt landmassa omgiven av havsvidder. Vid Arktiska ishavet finns större inlandsis bara på Grönland (och en mindre på Ellesmere Island), som dock är betydligt mindre än Antarktis. Förklaringen till det ökande havsismaximumet i Antarktis är att luften över kontinenten har blivit varmare (eller kanske borde man säga mindre svinkall), vilket leder till starkare vindar, som sprider omkring havsisen mer.

Summan av havsis på Jorden är dock minskande. Antarktis havsis i september har ökat med omkring 0,6 miljoner kvadratkilometer, medan Arktis havsis i september har minskat med omkring 2,5 miljoner kvadratkilometer. Alltså totalt sett försvinnande havsis! Sett till isvolymen ser det som sagt ännu värre ut.

Så till sist ännu ett diagram från NSIDC, som visar utbredningen av is i olika åldrar i Arktis.

Här ser man att den riktigt gamla isen nästan helt försvunnit. Ytan av is som är tre år eller äldre är i år mindre än ytan av is som var fem år eller äldre fram till 2005.

Isvolymen i Arktis

Jag har skrivit om hur den arktiska havsisen i år var rekordliten till yten, även om ytan nu har börjat öka igen i och med den antågande vintern. Nu har även mätningarna av isvolymen kommit, som visar att även den var rekordlåg, närmare bestämt bara en femtedel (!) av vad den var år 1979, som är det första året då den beräknades. Just detta att volymen är så låg innebär att isen är tunnare och därmed bryts upp snabbare under sommarhalvåret. Vi kan alltså räkna med fortsatt liten isyta i Arktis och därmed mer extremväder även kommande år.

Denna sommar har varit ett annus horribilis vad gäller vädret i Sverige, när vädermönstren "fastnat". I Stockholm blev det bara sex högsommardagar i år mot 28 förra året (alltså dagar med temperaturer över 25 grader). Inte sedan i februari har Sverige haft ett starkt högtryck. Under april-september har man i delar av landet haft fler nederbördsdagar än för denna period de senaste femtio åren.

Effekt och Uppsalainitiativet tipsar om en artikel i Nature om hur den tinande arktiska permafrosten kan förstärka klimatpåverkan. Det kostar att läsa artikeln på Natures hemsida, men det finns en sammanfattning på Skeptical Science.

En annan undersökning visar att hur mycket av den ökade koldioxidmängden i atmosfären som kan tas upp av växterna är begränsat på grund av att det finns för lite kväve i jorden.

Och peak oil kommer inte att rädda klimatet genom att sätta en begränsning på hur mycket koldioxid som kan släppas ut. För det första finns en hel del olja kvar i marken, så förbränningstakten lär fortsätta att vara hög även om den minskar. För det andra finns en massa kol kvar och peak coal beräknas inte inträffa förrän runt 2020 2030. För det tredje så har vi redan satt igång en självgående process med t.ex. upptining av arktiska områden. Även om vi stängde ner all användning av fossila bränslen idag så räcker den mängd som mänskligheten redan bränt upp för att ge fortsatt klimatpåverkan.

Det är bara att anpassa sig till det förändrade klimatet. Årets dåliga vår gjorde att jag bestämde mig för att inte odla några pumpor och det var nog ett klokt val med tanke på hur sommaren blev. Däremot har potatisen trivts bra.

Förbered er på mer extremväder!

Jag skrev tidigare idag om hur den arktiska havsisen krymper snabbt och att det definitivt finns anledning att oroa sig för klimatet. Frågan är nu om vi som Cornucopia skriver blir kokta, stekta, inlagda eller rökta.

Det finns en del forskning runt hur vädret kan komma att förändras. En bra men ganska lång sammanfattning av kunskapsläget finns hos ThinkProgress.

Vårt väder i den tempererade zonen påverkas till stor del av jetströmmen, en kraftig, relativt smal luftström i atmosfären på omkring elva kilometers höjd, som bildas på gränsen mellan den kallare luften i polarregionerna och den varmare luften längre söderut. Polarfrontsjetströmmen rör sig i stora vågor (kallade Rossbyvågor) mellan omkring 40-60 grader nord. Se bild till höger från Wikipedia.

Det är dessa Rossbyvågor som avgör hur vädret blir på olika platser i den tempererade zonen. De delar som ligger söder om jetströmmen får generellt varmare väder, de som ligger norr om den får svalare väder, de som ligger i närheten av den får mycket nederbörd. Rossbyvågorna rör sig långsamt västerut, vilket gör att vädermönstren förflyttar sig och vi får omväxlande väder i den tempererade zonen.

När Arktis värms upp blir temperaturskillnaden mellan Arktis och omgivande trakter mindre. Vi får alltså en svagare temperaturgradient över det område där jetströmmen ligger. Särskilt uttalat blir detta under hösten och vintern, då en stor mängd värme som finns lagrad i Norra ishavet avges till atmosfären. Vid en svagare temperaturgradient blir det svagare vindar på höga höjder (se diagrammet till höger för 500 hPa-nivån, som ligger runt 5 km höjd). De svagare vindarna gör att Rossbyvågorna rör sig långsammare. Detta leder i sin tur till att vädermönstren ligger kvar längre tid - vi får längre värmeböljor, längre köldknäppar, längre torrperioder och längre perioder av nederbörd. Denna modell bekräftas också av observationerna - över de senaste decennierna är just detta vad som har hänt.

Vi måste alltså förbereda oss på kraftigare värmeböljor, bistrare köldknäppar, fler översvämningar, återkommande torka och större snöfall. Detta gäller oavsett vad man anser att klimatförändringarna beror på. Jag själv håller för troligt att förändringarna till stor del är orsakade av mänskliga utsläpp av CO₂, men även om man inte tror på detta så är det tydligt att förändringar sker.

Samhällets beredskap för mer extremt väder får väl milt uttryckt ses som mindre god. Det är bara att se hur lite mer snö eller kyla än normalt påverkar kollektivtrafiken i Stockholm. Till råga på allt har Sverige genom att avskaffa värnplikten och istället satsa på en yrkesarmé gjort sig av med en manskapsreserv som kunde rycka in vid extrema väderhändelser. Dessutom har vi byggt allt mer infrastruktur och ofta bostäder och andra fastigheter nära vattendrag.

Beredskapen inför mer extremväder innefattar såväl personlig beredskap som att försöka påverka politikerna att se till att samhället har en beredskap.

Extremväder påverkar också i mycket hög grad jordbruket. Årets torka i bland annat USA, Ryssland, Indien och Italien har jag skrivit om tidigare. Torkan i USA fortsätter, fast områdena med extrem och exceptionell torka har flyttats längre västerut. Det regn som kommit i de delar som tidigare drabbats allvarligt har dock kommit alldeles för sent.

Notera att större delen av de torkdrabbade områdena har ett L på sig, som står för långsiktig torka (mer än sex månader).

Så hur förbereder man jordbruket för mer extremväder? Ett svar tror jag är diversifiering. Det gäller att satsa på flera olika grödor, så att även om skörden av en blir dålig, så kompenseras det av andra grödor. I delar av USA kan det till exempel vara aktuellt att odla mer torktålig durra (engelska sorghum) istället för majs. I andra delar av världen kan det vara aktuellt att odla mer av grödor som tål mycket nederbörd, o.s.v.

Anledning att oroa sig för klimatet

Som jag har skrivit förut så slår vi i år bottenrekordet för den arktiska havsisens utbredning med bred marginal. Senaste diagrammet från JAXA ser ut så här.

Igår fanns det 3,6 miljoner kvadratkilometer havsis i Arktis. Kurvan ser nu ut att börja plana ut i takt med att vintern närmar sig. Jämfört med medelvärdet för 1980-talet har vi alltså tappat över 3,5 miljoner kvadratkilometer havsis. Det är mer än Indiens yta.

Mängden havsis som försvunnit per dag under augusti har enligt NSIDC varit den största sedan satellitmätningarnas början med över 90 000 kvadratkilometer per dag. Mängden flerårig is har också minskat kraftigt. Den fleråriga isen är betydligt starkare än den is som bara legat en vinter, så vi kan därför förvänta oss att istäcket i Arktis även nästa sommar kommer att bli väldigt litet, då det kommer att domineras av ettårig is som smälter bort snabbt. När isen försvinner absorberas också solvärme som tidigare reflekterades, vilket lär öka på temperaturen i Norra ishavet ytterligare. Vilken effekt detta kommer att få på klimatet lokalt i Sverige, Ryssland eller USA är svårt att förutsäga. Det enda vi kan säga med någorlunda säkerhet är att vi kommer att få annorlunda klimat än förut.

Isavsmältningen i Arktis har gått betydligt snabbare än vad klimatforskarna räknat med. Dagens läge skulle enligt deras modeller inte uppträda förrän om några decennier. Vi kan alltså konstatera att de varit alltför försiktiga i sina förutsägelser, inte alltför alarmistiska.

Det finns förresten de som påstår att det under 1930-talet var lika lite is i Arktis som nu, men det är lätt att peta hål på denna villfarelse. Ser man på en rekonstruerad tidsserie för den arktiska havsisen så ser man att 1930-talets bottnar passerades redan på 1980-talet.

Även om man tar hänsyn till den större osäkerhet som råder för ismätningar före satelliteran är trenden övertydlig. Notera att 2011 och 2012 ännu inte är med i detta diagram.

Det är som Jonas Fogelqvist skriver på Effekt stora risker vi har tagit genom att bränna upp en massa fossila bränslen. Naturskyddsföreningen beskriver det som att vi spelar rysk roulette med klimatet. De effekter vi nu ser är bara av de fossila bränslen som mänskligheten hittills har bränt upp och mycket finns kvar under marken. Visserligen befinner sig den globala oljeproduktionen nu på en platå och ser ut att kunna vända neråt, men i gengäld ökar kolkonsumtionen snabbt - det CO₂-mässigt värsta fossila bränslet. Peak coal bedöms inte inträffa förrän 2025. Den globala kolförbränningen har de senaste åren ökat snabbare än någonsin förut i historien.

För den som vill koppla av från eländet och få en mer humoristisk syn på den arktiska havsisen och klimatförändringarna tipsade bloggrannarna Galen? och Uppsalainitiativet om följande video med en vädertös som flippar ur.

De som fortfarande känner sig tveksamma kan ta och läsa lite på Global Warming FAQ.

Arktiskt havsisrekord

Så hände det som jag skrev om i tisdags. Den arktiska havsisen nådde i torsdags en rekordlåg utbredning sedan mätningarna började på 1970-talet.

Enligt japanska JAXA:s satellitmätningar ser det ut så här:

Observera att det är en hel månad kvar till datumet för det senaste bottenrekordet från 24 september 2007. Även om vi får en vändning tidigare i år (i linje med t.ex. 2011) kommer det tidigare rekordet att slås med stor råge.

I diagrammet ovan ser man också tydligt hur stor förändringen är decennium för decennium.

Amerikanska NSIDC noterar dock ännu inte något nytt rekord för havsisen i Arktis, även om de väntar sig det snart, men skriver att vädret där under några dagar i augusti var sådant att havsisen smälte bort i mycket snabb takt - nästan 200 000 kvadratkilometer per dag.

Jag undrar hur förnekardrevet med t.ex. "The Climate Scam" ska bortförklara detta. Men de verkar just nu ägna sig åt hårklyverier där de ger sig på detaljer i klimatrapporteringen istället för att se på de stora dragen i skeendet.

Arktiska istäcket på väg mot bottenrekord

Arktis havsis är på väg att slå bottenrekordet från 2007. Om inget sensationellt inträffar kommer rekordet att slås inom de närmaste veckorna. Den arktiska havsisens utbredning ligger en bra bit under nivån för samma tid år 2007, se diagrammet nedan från NSIDC.

Alla de senaste åren ligger som synes en bra bit under medelvärdet för perioden 1979-2000. Issituationen i Arktis är ännu en indikator på klimatförändringarna. Som jag skrev i juli var första halvåret 2012 det varmaste sedan mätningarna började. Och detta handlar inte om propaganda utan observationer.

Enligt JAXA, som har något färskare data i sitt diagram, ser det till och med ut som om vi inom några dagar kan få se bottenrekord för den arktiska havsisen.

Klimatförändringarna är ett predikament som vi måste förhålla oss till genom anpassningar. Det är inget problem som har någon snabb lösning. Redan den mängd fossila bränslen vi bränt oss igenom räcker uppenbarligen för att orsaka klimatförändringar som ger svåra effekter för bland annat jordbruket, där årets torka i USA ställer till det för skörden och med den livsmedelspriserna globalt.

Vad effekterna blir av en minskad arktisk havsis är inte helt lätt att förutsäga med exakthet, eftersom det finns många återkopplingar i systemet. Till exempel reflekterar öppet hav mindre solljus än is, vilket ökar värmeupptagningen - en positiv återkoppling.

Tittar vi på kartan över globala temperaturavvikelser för årets första sju månader ser vi att USA, Kanada och Grönland har haft temperaturer långt över det normala.

Även centrala Sibirien sticker ut. Här är det också intressant att tundrans vegetation förändras på oväntat vis.

Kallare än normalt har det framförallt varit i Alaska, Australien, Mongoliet och norra Kina.

Väderproblem ger jordbruksproblem

Pakistan har åter drabbats av stora översvämningar, om än inte lika kraftiga som förra årets. Över 250 människor har dött och över fyra miljoner blivit hemlösa av vattenmassorna. Detta kan jämföras med förra årets översvämningskatastrof där slutsiffran blev 2000 döda och 11 miljoner hemlösa. Årets översvämning är alltså även den mycket allvarlig och frågan är hur Pakistan ska klara två så svåra år i rad.

Minst 13 procent av den för Pakistan viktiga bomullsskörden kan ha gått förlorad.

Inte bara livsmedel som drabbas alltså, utan även råvaran för kläder. För den som vill förstå mer om Pakistan är det jag skrev för ett år sedan om Pakistan, översvämningen och framtiden fortfarande relevant - där kan ni också läsa lite grundläggande fakta om landet. Hjälporganisationen Plan Sverige har ett hjälpprogram för Pakistan för den som vill lätta på plånboken.

Apropå vädret läser jag också att den istäckta ytan i Arktis enligt mätningar gjorda av forskare vid universitetet i Bremen nu är den minsta sedan observationerna inleddes 1972. Amerikanska NSIDC har dock ännu inte noterat något rekord i år i sina mätningar, men det ligger nära deras rekordsiffra från 2007. Det återstår några dagar innan vinterisen börjar växa igen, så det kan fortfarande bli rekord även hos NSIDC.

Det är framför allt efter 1998 som Arktis sommaris visat en tydligt minskande trend. Det sammanfaller med den period då jordens medeltemperatur legat nästan stilla på den högsta nivån sedan mätserien inleddes på 1880-talet.

Det börjar bli allt svårare för dem som fortfarande inte tror på klimatförändringar orsakade av människan. Men även om man nu inte tror att det är mänskligheten som orsakar dessa klimatförändringar kan man bara konstatera att det pågår stora klimatförändringar i världen och att dessa ställer till en mängd ökande svåröverskådliga problem som vi måste vara beredda att hantera.

Hungersnöden i Somalia sprider sig till ytterligare en region och enligt FN kommer den sannolikt att öka ytterligare de närmaste fyra månaderna.

Tiotusentals människor har redan dött, mer än hälften av dem barn, skrev FSNAU. Hungersnöden kommer att sprida sig om hjälpinsatserna ligger kvar på nuvarande nivå.

Det är alltså fortfarande högst aktuellt att hjälpa till, exempelvis genom att skänka pengar till UNICEF.

Ett litet hoppfullt tecken är dock att det tagits steg för att förbättra det politiska läget i Somalia.

- Man verkar helt enkelt trött på den situation som funnits de senaste 20 åren. Det finns också ett tryck från folket som vill ha fred.

Även de två halvautonoma regionerna Puntland och Galmudug har enats om vapenvila.

Även för Afrikas horn är det till stor del klimatförändringar som ställer till det.

Under de senaste 50 åren har årsmedeltemperaturen i Etiopien stigit med 1,3 grader. Detsamma gäller Somalia. Den globala uppvärmningen innebär för Afrikas horn att något mer regn kommer att falla, men avdunstningen kommer att bli värre. [...] Enligt Kenya Food Security Group upplevde lokalbefokningarna tidigare svår torka med ungefär tio års mellanrum. I dag är de vanligare. Den senaste torkan på Afrikas horn ägde rum så sent som 2008.

Det finns dock även andra viktiga faktorer bakom svältkatastrofen. En faktor är att Somalia saknat ett fungerande statligt styre sedan 1991 och sedan dess plågas av strider mellan klangrupperingar. En annan minst lika viktig faktor är att länderna på Afrikas horn har fördubblat sin befolkning sedan 1974. Läs även vad jag skrev i juli om Östafrikas omöjliga livsmedelsekvation och en riktig kris i Östafrika.

Sen har vi torkan i Texas, Oklahoma och Kansas, som drabbat årets skörd hårt och nu troligtvis även nästa års skörd. Årets förluster för jordbruket i Texas beräknas bli 5,2 miljarder dollar, vilket är omkring en fjärdedel av delstatens jordbruks normala årliga omsättning. AgriLife har sammanställt förluster för jordbruket i Texas på grund av torka sedan 1998 och nedan kan ni se dem i diagramform.

Mönstret ser ut att vara en ökning, vilket inte bådar gott för den globala livsmedelssituationen och matpriserna, då detta drabbar stora jordbruksområden i USA, en av världens största livsmedelsproducenter och -exportörer. Även i Texas är bomullsskörden hårt drabbad, vilket i längden påverkar priserna för kläder.

Jag återkommer med mer om torkkatastrofen i södra USA.