Metankrater på Jamal

Tidigare i somras hittades mystisk krater på Jamal-halvön i nordvästra Sibirien. Denna ogästvänliga halvö består mest av tundra med permafrost under.

Enligt Natures artikel har man nu förstått vad kratern beror på, nämligen ett utbrott av metangas. Den frusna marken tinade delvis upp och just här släpptes därmed en massa metangas ut, som orsakade denna krater.

Stora mängder metangas finns lagrat i den arktiska permafrosten. Det är illavarslande att de nu släpps ut, då metan är en betydligt starkare växthusgas än koldioxid. Det är dock också så att metan har en betydligt kortare livslängd i atmosfären (halveringstid sju år) än koldioxid, så effekten går över snabbt. Så nej alla undergångsromantiker, det blir ingen snabb klimatkollaps denna gång heller.

Däremot kommer metanraparna från tundran och ishavet att bidra till den globala uppvärmningen, som därmed blir snabb i en geologisk skala, men inte i en människolivsskala.

Som jag skrivit flera gånger tidigare märks inte effekterna av den globala uppvärmningen som "global warming", utan mer som "global weirding" - att vädret blir allt konstigare. Vi ser det redan.

Det kan ju vara en slump, men vi har denna sommar sett en mängd väderrekord i Sverige. Nu senast de extrema regnen i Västergötland och Halland.

Vi har också haft den största skogsbranden i modern tid i Västmanland. Denna händelse har också tydligt illustrerat hur mer extremt väder ställer högre krav på samhällets katastrofberedskap. En beredskap som har visat sig vara tragiskt dålig. Dags att verkligen ställa politikerna till svars, nu när det är val snart.

Klimatkaos är troligen det bästa ordet för att beskriva vad vi får. Detta är inte ett problem som kan lösas, utan ett predikament som vi måste förhålla oss till. Mänskligheten har redan släppt ut så mycket koldioxid att det räcker för att förändra klimatet kraftigt. Även om vi skulle stoppa utsläppen helt idag (fullständigt osannolikt) skulle effekterna fortsätta. Det handlar därför om att anpassa sig till denna nya verklighet eller att riskera att råka väldigt illa ut.

De första sju månaderna av 2014 var för övrigt de tredje varmaste sedan mätperiodens början och alla de varmaste åren har inträffat från extremåret 1998 och framåt. Visst ser vi just nu en paus i uppvärmningen, då 1998 som sagt var ett extremt år, men vi kommer säkerligen att snart få se något nytt extremår.

Stökigt väder och smältande permafrost

Det har just snöat här i Stockholm och det smälter inte bort omedelbart eftersom lufttemperaturen bara är runt 0 grader. 25 oktober - ovanligt tidigt. Det är dock inte något unikt - jag minns att 1987 var det frysgrader de sista dagarna i oktober.

Det har varit ett stökigt väderår. Mest kallt och regnigt i Sverige - ett "annus horribilis". På SMHI:s hemsida läser jag om flera väderrekord. Delar av Västerbotten och Norrbotten har fått sin blötaste månad sedan mätningarna började 1880. Häromdagen var det rekordvarmt i Skåne för den 20 oktober med nästan 20 plusgrader.

I Arktis har det varit rekordliten isvolym och isutbredning, medan det i Antarktis varit rekordstor isutbredning. På många håll i världen har det varit allvarlig torka, bland annat i USA.

Min gissning vad gäller klimatet är att vi får vänja oss vid mer extremväder framöver. Jordens klimat verkar ha svängt ut ur ett stabilitetsläge och det kommer gissningsvis att bli en hel del svängningar i klimatet innan vi hittar ett nytt jämviktsläge. Hur länge detta kan pågå är svårt att sia om, men det borde åtminstone röra sig om decennier. Världens klimatsystem är stort och komplext med mängder av återkopplingar, så det tar tid att svänga in sig.

Rasat hus i Chersky Tjerskij

Klimatförändringarna påverkar inte bara jordbruket, utan även infrastruktur. I Sibirien smälter permafrost, vilket som Effekt rapporterar gör att många hus i Sibiriska städer som Norilsk och Jakutsk säckar ihop på grund av sättningar i marken. Andelen byggnader som skadas på grund av den töande permafrosten har ökat.

Över 60 procent av Rysslands territorium består av permafrostområden. Flera stora städer är byggda på permafrost, liksom mycket av infrastrukturen för rysk olja och gas. 93 procent av den ryska fossilgasen och 75 procent av oljan utvinns i arktiska områden, och denna olja och gas står för omkring 70 procent av Rysslands exportinkomster.

Skada på Bajkal-Amur-järnvägen

Flera rapporter om hur den smältande permafrosten kan påverka den ryska infrastrukturen finner man på permafrost.su. Där talas bland annat om hur detta påverkar Sibiriens nordkust med kraftig kusterosion som följd.

Infrastrukturen i Sibirien måste anpassas till förändrade förhållanden vad gäller permafrosten, vilket kommer att fördyra bygget av den. Mycket av den infrastruktur som idag finns i Sibirien är dessutom byggd under 1980- och 1990-talen, då man inte brydde sig så mycket om hur den byggdes i det då kollapsande Sovjetunionen.