Valkompassat

Jag har just roat mig med att ta mig igenom SvD:s Valkompass och så här blev resultatet.
Jag ska väl tillägga att få av mina hjärtefrågor fanns med. Särskilt på sista sidan, där man ska välja sina tre viktigaste frågor, fick jag det svårt. Förutom den för mig självklara eurofrågan kändes frågorna inte som prioriterade för mig. Som ni ser var mitt resultat ändå förhållandevis jämnt tvärs över partifältet (förutom PP). Inte oväntat för en anarkokapitalistisk liberal miljösocialist som jag. Det känns dock skönt att bottennoteringarna i mitt test intas av fyra partier jag absolut inte tänker rösta på i detta val - PP, FP, KD och S.

Som jämförelse gjorde jag sedan ett test av testet genom att gå igenom det två gånger till och konsekvent svara som stereotyp vänster respektive stereotyp höger. Då såg det ut som följer.
Jag noterar att det ser ut som om alliansens partier verkar vara mer inbördes lika än vad de rödgröna är. Endast Centerpartiet avviker en aning.

Med endast drygt två veckor kvar till valdagen ser det ut som om alliansen vinner. SvD framställer det som att detta val har två tydliga alternativ, men jag ser det mer som att det finns två block att välja på som vart och ett vill ha sin variant av blind tillväxttro och förnekelse av obehagliga fakta inom energi och skuldsättning. För varken vänster eller höger bryr sig särskilt mycket. Endast Miljöpartiet verkar ha viss insikt i energifrågorna även om deras lösningar till stor del blir av karaktären teknofix - miljöbilar och sånt.

Men eftersom opinionsläget ser ut som det gör så blir nog min röst en taktikröst för att få bästa möjliga opposition. Därför kommer jag att rösta på Miljöpartiet. Nästa regering verkar inte gå att göra så mycket åt. Jag är ändå nöjd så länge Anders Borg fortsätter att vara finansminister. Han är en av de få politiker som fattade vad som pågick i Finanskrisen och en ansvarsfull finanspolitik är viktig för Sverige.

[Andra bloggar om politik, valår, val 2010]

Italien och EU-valet

Italien är ett av de länder i Europa som hade högst valdeltagande i EU-valet - hela 66%. Bara Belgien och Malta hade högre.

Men vilka valde Italienarna då? MussoliBerlusconis "Popolo della Libertà" fick bara 35% (men var fortfarande största parti) medan Umberto Bossis främlingsfientliga "Lega Nord" fick runt 10% och nio mandat. Inte nog med att Lega Nord vill slänga ut alla invandrare, de vill också dela upp Italien, så att den rika norra delen slipper subventionera den fattigare södra. Hur det går ihop med ett EU som betalar ut regionalstöd vet jag inte. Till höger ser ni Lega Nords valaffisch från regionalvalen 2005 som på ett övertydligt sätt illustrerar populistisk rasism. "Gissa vem som kommer sist? För rätten till hem, arbete och hälsovård"

P.S. EU har en bra presentation av valresultatet där du kan klicka dig fram till olika länders resultat.

Blått, grönt och brunsvart

Svenska mediers bevakning av söndagens val till EU-parlamentet har till största delen ett ankdammsperspektiv, där fokus helt ligger på de fåtaliga svenska mandaten, och till och med vilka enskilda kandidater som kryssas in. Sloped Curve har några bra kommentarer om detta lokala fokus.

Tittar man istället på det viktigaste, nämligen valresultatet för hela EU, så kan man notera ett antal intressanta saker. För det första var miljöpartiets stora framgångar bland de svenska väljarna inte en isolerad företeelse, utan en del av en allmän europeisk trend. Den gröna gruppen i parlamentet ökade från 43 till 51 mandat, vilket visar att fler nu insett att miljöfrågorna är viktiga framtidsfrågor. Om sen bara de gröna partierna också kunde förstå och integrera den närliggande problematiken runt peak oil så skulle vi kunna få vettigare politik. Hursomhelst ser jag det som positivt att de gröna blivit starkare, eftersom en av de saker som EU-parlamentarikerna faktiskt kan göra är att stoppa olika lagförslag. De gröna kan därmed bidra till att stoppa miljövansinniga förslag som drivs fram av industrins starka lobbygrupper.

De konservativa partierna kapade åt sig en ännu större bit av väljarna, medan liberaler, socialdemokrater och vänsterpartier backade. Jag hade nog velat se mer av balans mellan partigrupperna. Som det nu ser ut blir det för stark slagsida åt höger för min smak. Många av Europas konservativa partier har i mitt tycke inte heller särskilt sunda idéer om hur ekonomin ska styras i finanskristider - Storbritannien är ett exempel. Inte för att socialdemokraterna är särskilt mycket bättre, men lite balans mellan grupperingarna skadar inte. Det är aldrig bra när ett parti blir för starka, anser jag. Det leder lätt till korruption, åtminstone av typen "jag hjälper min partikamrat".

Annars verkar röstskolkandet vara den främsta tendensen. Valdeltagandet sjönk i EU som helhet och låg bara på drygt 40%, vilket visar på ett makalöst ointresse för EU-valet. Inte bra det heller.

En mer oroväckande tendens är att olika extremistpartier lyckades få mandat i flera länder. I Holland kapade islamofoben Geert Wilders PVV åt sig fyra mandat, i Storbritannien fick ultrahögern British National Party två mandat och i Österrike fick FPÖ 13% av rösterna efter sin kampanj mot "islamiseringen". Som tröst lyckades dock troligen inte Österrikiska BZÖ ta något mandat, och FPÖ och BZÖ fick sammanlagt betydligt mindre andel röster än vid höstens val i Österrike. På den positiva sidan noterar jag även att i Frankrike backade Jean-Marie Le Pens Front National.

Längre österut fick det ungerska partiet Jobbik tre mandat och 15% av rösterna. De är några av EUs värstingar, som öppet förnedrar både romer och judar, och tydligen har upprättat en paramilitär styrka. På den slovakiska sidan av gränsen ser man med oro på denna utveckling, eftersom Jobbik vill ha mer autonomi för den ungerska minoriteten där, men i Slovakien fick också partiet SNS ett mandat - ett parti som är avogt inställda till landets romska och ungerska minoriteter. I Rumänien fick "storrumänska" partiet PRM två mandat och drygt 7% av rösterna. I Bulgarien fick det nationalistiska partiet ATAKA drygt 11% av rösterna - ett parti som är emot EU samt rasistiskt och antisemitiskt.

Om den ekonomiska krisen i öst- och centraleuropa förvärras finns alltså risk för stora problem med dessa extremister, som redan nu är starka. Eftersom österrikiska banker har lånat ut så mycket pengar till de nya EU-länderna i öst är risken stor att Österrike drabbas hårt ekonomiskt och då lär deras extremistpartier kunna få mer vind i seglen. Försämrade levnadsförhållanden p.g.a. krympande ekonomi är den idealiska grogrunden för denna typ av partier.

På närmre håll kan vi notera att de populistiska och främlingsfientliga Sannfinländarna får en plats i EU-parlamentet och har gått starkt framåt. Bara att döpa ett parti på det sättet säger väl allt om var man står politiskt. Sverige förskonades dock från EU-parlamentariker av det dunklare slaget, då missnöjesrösterna kanaliserades till Piratpartiet istället för Sverigedemokraterna. Även om inte Piratpartiet gör något annat bra, så har de i alla fall denna gång troligen räddat oss från den brunsvarta faran. Fast jag hoppas förstås också att Piratpartiet lyckas påverka EU så att färre integritetskränkande lagförslag går igenom, eller åtminstone att det skapas uppmärksamhet kring dessa frågor.

Hur röstade då en anarkokapitalistisk liberal miljösocialist som jag? Valet kan tyckas bli svårt med så splittrade politiska idéer. Faktum är att jag brukar "taktikrösta" för att gynna de partier som tar upp frågor som jag just nu anser får för lite utrymme. Jag röstar ofta på olika partier i kommunal-, landstings- och riksdagsval. Genom åren har jag röstat på Moderaterna, Centerpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet i olika blandningar och av olika orsaker. Just i detta val lade jag min röst på Miljöpartiet, eftersom miljöfrågorna är så viktiga på EU-nivå. Men det finns inget parti som passar mig särskilt bra, så jag får ta ett av de minst dåliga.

Bloggrannen Cornucopia lanserar i sin kommentar till EU-valet och Piratpartiet partibeteckningen Anarkokapitalisterna miljösocialistpartiet liberalerna (akml). Frågan är dock om man inte borde hitta på någon snärtigare partibeteckning för det parti som tar tag i de viktiga framtidsfrågorna utifrån sunda analyser av världsläget. Alla förslag är välkomna!

Politisk enighet mot pensionskrisen?

I förra veckan sade regeringen att den vill få med sig socialdemokraterna i något slags åtgärder mot sänkta pensioner. Det allmänna pensionssystemets broms kommer att slå till och nu får man tydligen panik. Bromsen var ju bra i teorin, så inte systemet skulle framstå som kostsamt, utan vara självbärande, men när teorin omsätts i praktik är den uppenbarligen inte lika rolig. Särskilt som det är valår 2010 och 60-plussare nu utgör en så stark del av väljarkåren. Som vanligt är det ju kul på uppsidan, med höjda pensioner. När nu nersidan kommer och pensionerna måste sänkas kommer det framöver att bli "folkstorm", d.v.s. stora svarta rubriker på Aftonbladets och Expressens löpsedlar. Vi kommer säkert att få se riktiga demonstrationer också - pensionärerna har ju tid över att samlas och marschera till Riksdagshuset.

Men det är ju lågkonjunktur på gång - väldigt kraftig till på köpet. Arbetande folk kommer i genomsnitt att få se sin ekonomi avsevärt försämrad med högre arbetslöshet och betydligt sämre utsikter för lönehöjningar. Så varför skulle då inte pensionärerna dra sitt strå till stacken? Finns det inte tillräckligt med pengar så är det helt enkelt så. Det borde troligen skäras på olika sätt i pensionsförmånerna. Låt bromsar och återtag ha sin gång - hellre sunda pensionsfonder och livbolag som överlever krisen utan statliga lån. Och istället för att som idag ha möjlighet att ta ut pension tidigare, måste man istället höja pensionsåldern - i första hand till 67 år. Om inget görs idag kommer problemet att bli akut om något år. Men med tanke på att 2010 är valår är jag pessimistisk angående politikernas villighet att ta sådana beslut som jag skisserar.

Det ska bli mycket intressant att se vilka åtgärder som kommer att föreslås för att "rädda" pensionerna. Det blir troligen vi "ännu-icke-pensionärer" som får betala. Troligen blir det lånade pengar som vi får betala av i framtiden. Hur blir det då med pensionen för oss som är födda på 50-, 60-, 70- eller 80-talen? Räkna med att i alla fall jag kommer att protestera - också direkt till politikerna. Jag hoppas att du kommer att göra det också.