Pensionsmatematik

Idag skriver Joel Dahlberg på SvD om "pensionschocken", d.v.s. att framtida generationer inte kan räkna med lika stor pension som de som går i pension idag - och då är det ändå magert för många pensionärer. SvD hade även en chatt om pensioner idag.

Egentligen är det ingen "chock" att det blir så här - det beror på den obevekliga demografin, som styr väldigt många ekonomiska skeenden. Hur Sveriges demografiska utveckling kommer att se ut är välkänt sedan länge bland alla som har det minsta intresse för befolkningsstatistik. Ser vi på Sveriges befolkningspyramid ser den ut så här för 2012:

År 2012 var 19 procent av befolk­ningen 65 år eller äldre och de lär bli fler framöver. Detta ska jämföras med att år 1900 var 8 procent av befolkningen 65 år eller äldre - det var alltså en betydligt mindre andel av befolkningen som var pensionärer i början av 1900-talet när ålderspension infördes i Sverige - folkpensionen infördes 1913 och pensionsåldern sattes till 67 år, vilket då också var den ungefärliga medellivslängden.

Som tur är för Sveriges pensionssystem kommer antalet arbetande troligen att få ett tillskott de närmaste åren, när den stora kullen 20-24-åringar kommer ut i arbetslivet, vilket i viss mån kompenserar den växande mängden pensionärer. Men för följande årskullar av unga ser det värre ut.

Pensionssystemets matematik är egentligen rätt enkel. Man måste se på hur många pensionärer som finns i ett land i relation till antalet arbetande (som är de som betalar in till pensionssystemet). Det som betalas in varje år till pensionssystemet av de arbetande är i princip vad som kan betalas ut till pensionärerna. Allting annat är bara bokföringstekniska tricks. Visserligen kan pensionssystemet gå med överskott eller underskott under ett antal år, men i längden blir underskott ohållbara, då de innebär att man måste låna pengar till att betala ut pensionerna.

Att låta pensionssystemet gå med underskott och låna pengar är bara motiverat ifall man ser att man framöver kommer att ha ett minskande antal pensionärer i förhållande till antalet arbetande, men så ser som vi vet inte Sveriges befolkningspyramid ut.

När pensionärerna blir allt fler i förhållande till de arbetande ställs samhället inför svåra val om man inte vill låna pengar och försätta pensionssystemet i en i längden ohållbar situation. Ska man höja pensionsåldern? Ska man ta ut mer pengar i pensionsavgifter av de arbetande? Ska man sänka pensionerna? Dessa är de enda tre alternativ som finns och förstås kombinationer av dem. Många politiker föredrar dock att glömma bort dessa enkla fakta och istället låna pengar till pensionerna.

Visst är det så att det finns stora problem med det svenska pensionssystemet, men sett i ett europeiskt perspektiv har vi ett av de minst dåligt konstruerade pensionssystemen. De flesta EU-länder har lovat alldeles för stora pensioner till sin åldrande befolkning, vilket är en delorsak till statsskuldskrisen i EU. Det svenska pensionssystemet skiljer sig från de flesta EU-länders genom att vara förhållandevis frikopplat från statskassan.

Sedan finns förstås en mängd tokigheter i det svenska pensionssystemet. En av dem är Premiepensionen, som innebär att de som har tid och kunskap nog att sätta sig in i hur deras denna del av deras pensionspengar ska investeras får mer pengar än de som inte har det. Varför denna anti-fördelningspolitik?

Att pensionerna är orättvist fördelade vet vi också. Här måste nog något göras för att inte de fattigaste pensionärerna ska bli alltför fattiga.

En annan viktig fråga med bäring på pensionen tas också upp av Joel Dahlberg idag, nämligen "bolånetorpeden". Det handlar om att de som går i pension idag har ett helt annat utgångsläge vad gäller bolån än vad framtida generationer kommer att ha. Idag har de flesta pensionärer som äger sin bostad ganska låga lån i förhållande till bostadens marknadsvärde, dels tack vare att bostadspriserna ökat kraftigt, dels tack vare att den tidigare högre inflationen har "ätit upp" lånet. De som köpt sin första bostad det senaste decenniet har istället höga lån i förhållande till bostadens marknadsvärde. Bostadspriserna lär framöver inte kunna gå så mycket högre, utan lär snarare sjunka. Dessutom är inflationen mycket låg och kommer inte att "äta upp" bolånet. När den svenska bostadsbubblan faller ihop kommer ekonomin att drabbas av ett starkt deflationstryck, så någon hög inflation kan vi knappast vänta oss. Till sist så vet vi att de som idag tar bolån av nödtvång amorterar väldigt lite, så detta minskar inte heller skuldbördan i den takt som skulle behövas. Slutsatsen blir alltså att många av dagens 30-40-åringar kommer att sitta kvar med stora bolån när de går i pension, vilket kommer att bli svårt att betala på en mager pension.

Pensionsmyter

Idag har DN:s "Din Ekonomi" ett specialnummer om pensioner, där man kan läsa om hur hela "pensionspyramiden" fungerar. Man går i en mängd artiklar också igenom olika detaljer, t.ex. hur det fungerar när man är föräldraledig eller hur man kan flytta pensionskapitalet. Man betonar såklart också vikten av att göra ett aktivt val, trots att de flesta svenskar inte har tillräckliga kunskaper för att kunna göra ett vettigt aktivt val. Vissa anser att banken investerar bättre, en del väljer med magen, andra ser att ett kryss kan ge tusenlappar i extra pension.

Problemet är att man inte nämner att hela pensionssystemet bygger på ett problematiskt grundantagande, nämligen långsiktig ekonomisk tillväxt. Visserligen håller alla med om att vi kan få se år som det senaste, då ekonomin krymper och AP-fonderna levererar katastrofresultat, men konsensus är ändå att ekonomin kommer att växa på lång sikt. Låt mig då påminna om att vi lever i en ändlig värld. Antagandet att evig tillväxt är möjlig i en ändlig värld är absurt.

För vad innebär ekonomisk tillväxt? Jo, förbrukande av mer resurser. Men förr eller senare kommer mänskligheten att ränna in i någon resursbegränsning som sätter en gräns för tillväxten. Personligen tror jag att det blir oljan.

Ingen del av vårt pensionssystem är byggt för en krympande ekonomi, utan alltihopa antar långsiktig ekonomisk tillväxt. Om du går in på Minpension.se finns helt enkelt ingen möjlighet att i pensionsprognosen välja krympande BNP, utan man kan bara välja olika nivåer på BNP-tillväxten. De allra flesta pensionsfonder kommer att krympa ihop om ekonomin krymper.

Nå, hur blir framtiden då? Vi måste ju trots allt ta hand om pensionärerna på något sätt, men det kommer att bli en helt annan standard än vad de flesta idag räknar med när man får sina glada pensionsprognoser. Även pensionsåldern kommer att behöva höjas och man får räkna med att behöva utföra någon form av arbete trots att man passerat 65 år.

Uppdatering 2009-09-21: Sloped Curve har skrivit om sin syn på evig tillväxt och jag bemöter idag hans argumentation.

Läs även andra bloggar om pensioner, pensionsålder, tillväxt, krympning

Politisk enighet mot pensionskrisen?

I förra veckan sade regeringen att den vill få med sig socialdemokraterna i något slags åtgärder mot sänkta pensioner. Det allmänna pensionssystemets broms kommer att slå till och nu får man tydligen panik. Bromsen var ju bra i teorin, så inte systemet skulle framstå som kostsamt, utan vara självbärande, men när teorin omsätts i praktik är den uppenbarligen inte lika rolig. Särskilt som det är valår 2010 och 60-plussare nu utgör en så stark del av väljarkåren. Som vanligt är det ju kul på uppsidan, med höjda pensioner. När nu nersidan kommer och pensionerna måste sänkas kommer det framöver att bli "folkstorm", d.v.s. stora svarta rubriker på Aftonbladets och Expressens löpsedlar. Vi kommer säkert att få se riktiga demonstrationer också - pensionärerna har ju tid över att samlas och marschera till Riksdagshuset.

Men det är ju lågkonjunktur på gång - väldigt kraftig till på köpet. Arbetande folk kommer i genomsnitt att få se sin ekonomi avsevärt försämrad med högre arbetslöshet och betydligt sämre utsikter för lönehöjningar. Så varför skulle då inte pensionärerna dra sitt strå till stacken? Finns det inte tillräckligt med pengar så är det helt enkelt så. Det borde troligen skäras på olika sätt i pensionsförmånerna. Låt bromsar och återtag ha sin gång - hellre sunda pensionsfonder och livbolag som överlever krisen utan statliga lån. Och istället för att som idag ha möjlighet att ta ut pension tidigare, måste man istället höja pensionsåldern - i första hand till 67 år. Om inget görs idag kommer problemet att bli akut om något år. Men med tanke på att 2010 är valår är jag pessimistisk angående politikernas villighet att ta sådana beslut som jag skisserar.

Det ska bli mycket intressant att se vilka åtgärder som kommer att föreslås för att "rädda" pensionerna. Det blir troligen vi "ännu-icke-pensionärer" som får betala. Troligen blir det lånade pengar som vi får betala av i framtiden. Hur blir det då med pensionen för oss som är födda på 50-, 60-, 70- eller 80-talen? Räkna med att i alla fall jag kommer att protestera - också direkt till politikerna. Jag hoppas att du kommer att göra det också.