Svenska mediers bevakning av söndagens val till EU-parlamentet har till största delen ett ankdammsperspektiv, där fokus helt ligger på de fåtaliga svenska mandaten, och till och med vilka enskilda kandidater som kryssas in. Sloped Curve har några bra kommentarer om detta lokala fokus.
Tittar man istället på det viktigaste, nämligen valresultatet för hela EU, så kan man notera ett antal intressanta saker. För det första var miljöpartiets stora framgångar bland de svenska väljarna inte en isolerad företeelse, utan en del av en allmän europeisk trend. Den gröna gruppen i parlamentet ökade från 43 till 51 mandat, vilket visar att fler nu insett att miljöfrågorna är viktiga framtidsfrågor. Om sen bara de gröna partierna också kunde förstå och integrera den närliggande problematiken runt peak oil så skulle vi kunna få vettigare politik. Hursomhelst ser jag det som positivt att de gröna blivit starkare, eftersom en av de saker som EU-parlamentarikerna faktiskt kan göra är att stoppa olika lagförslag. De gröna kan därmed bidra till att stoppa miljövansinniga förslag som drivs fram av industrins starka lobbygrupper.
De konservativa partierna kapade åt sig en ännu större bit av väljarna, medan liberaler, socialdemokrater och vänsterpartier backade. Jag hade nog velat se mer av balans mellan partigrupperna. Som det nu ser ut blir det för stark slagsida åt höger för min smak. Många av Europas konservativa partier har i mitt tycke inte heller särskilt sunda idéer om hur ekonomin ska styras i finanskristider - Storbritannien är ett exempel. Inte för att socialdemokraterna är särskilt mycket bättre, men lite balans mellan grupperingarna skadar inte. Det är aldrig bra när ett parti blir för starka, anser jag. Det leder lätt till korruption, åtminstone av typen "jag hjälper min partikamrat".
Annars verkar röstskolkandet vara den främsta tendensen. Valdeltagandet sjönk i EU som helhet och låg bara på drygt 40%, vilket visar på ett makalöst ointresse för EU-valet. Inte bra det heller.
En mer oroväckande tendens är att olika extremistpartier lyckades få mandat i flera länder. I Holland kapade islamofoben Geert Wilders PVV åt sig fyra mandat, i Storbritannien fick ultrahögern British National Party två mandat och i Österrike fick FPÖ 13% av rösterna efter sin kampanj mot "islamiseringen". Som tröst lyckades dock troligen inte Österrikiska BZÖ ta något mandat, och FPÖ och BZÖ fick sammanlagt betydligt mindre andel röster än vid höstens val i Österrike. På den positiva sidan noterar jag även att i Frankrike backade Jean-Marie Le Pens Front National.
Längre österut fick det ungerska partiet Jobbik tre mandat och 15% av rösterna. De är några av EUs värstingar, som öppet förnedrar både romer och judar, och tydligen har upprättat en paramilitär styrka. På den slovakiska sidan av gränsen ser man med oro på denna utveckling, eftersom Jobbik vill ha mer autonomi för den ungerska minoriteten där, men i Slovakien fick också partiet SNS ett mandat - ett parti som är avogt inställda till landets romska och ungerska minoriteter. I Rumänien fick "storrumänska" partiet PRM två mandat och drygt 7% av rösterna. I Bulgarien fick det nationalistiska partiet ATAKA drygt 11% av rösterna - ett parti som är emot EU samt rasistiskt och antisemitiskt.
Om den ekonomiska krisen i öst- och centraleuropa förvärras finns alltså risk för stora problem med dessa extremister, som redan nu är starka. Eftersom österrikiska banker har lånat ut så mycket pengar till de nya EU-länderna i öst är risken stor att Österrike drabbas hårt ekonomiskt och då lär deras extremistpartier kunna få mer vind i seglen. Försämrade levnadsförhållanden p.g.a. krympande ekonomi är den idealiska grogrunden för denna typ av partier.
På närmre håll kan vi notera att de populistiska och främlingsfientliga Sannfinländarna får en plats i EU-parlamentet och har gått starkt framåt. Bara att döpa ett parti på det sättet säger väl allt om var man står politiskt. Sverige förskonades dock från EU-parlamentariker av det dunklare slaget, då missnöjesrösterna kanaliserades till Piratpartiet istället för Sverigedemokraterna. Även om inte Piratpartiet gör något annat bra, så har de i alla fall denna gång troligen räddat oss från den brunsvarta faran. Fast jag hoppas förstås också att Piratpartiet lyckas påverka EU så att färre integritetskränkande lagförslag går igenom, eller åtminstone att det skapas uppmärksamhet kring dessa frågor.
Hur röstade då en anarkokapitalistisk liberal miljösocialist som jag? Valet kan tyckas bli svårt med så splittrade politiska idéer. Faktum är att jag brukar "taktikrösta" för att gynna de partier som tar upp frågor som jag just nu anser får för lite utrymme. Jag röstar ofta på olika partier i kommunal-, landstings- och riksdagsval. Genom åren har jag röstat på Moderaterna, Centerpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet i olika blandningar och av olika orsaker. Just i detta val lade jag min röst på Miljöpartiet, eftersom miljöfrågorna är så viktiga på EU-nivå. Men det finns inget parti som passar mig särskilt bra, så jag får ta ett av de minst dåliga.
Bloggrannen Cornucopia lanserar i sin kommentar till EU-valet och Piratpartiet partibeteckningen Anarkokapitalisterna miljösocialistpartiet liberalerna (akml). Frågan är dock om man inte borde hitta på någon snärtigare partibeteckning för det parti som tar tag i de viktiga framtidsfrågorna utifrån sunda analyser av världsläget. Alla förslag är välkomna!
Inlägg
God jul! – särskilt alla som tjänstgör idag
16 timmar sedan
Ett bra val!
SvaraRaderaAv personrösterna på www.val.se att döme verkar det klart att miljöpartiet kommer att representeras av Carl Schlyter och Isabella Lövin (författarinna till Tyst hav). Det blir nog en bra kombination.
Cornus AKML, är detta något verkligt eller är det bara "på skoj".
SvaraRaderaJag tycker att det är den närmaste beskrivningen jag någonsin kommit där jag står politiskt, med reservation för det anarkokapitalistiska då jag måste sätta mig i lite mer vad det innebär. Men jag har lite koll på det och jag tycker att det ni båda skriver på era bloggar är det vettigaste jag läst på länge.
Denna inriktning sammanfattar det som är viktigast inom ett samhälle: individens frihet, en sund ekonomi och omtanke för miljön, eftersom utan miljön så är de andra sakerna helt ovidkommande.
Om det finns planer på en tanke att starta ett sådant parti (eller redan finns ett sådant parti) är jag mycket intresserad att vara en del av detta och föra arbetet vidare. Jag har ganska länge nu funderat på att man politiken måste utvecklas i Sverige.
Och jag är på tok för trött för att skriva märkte jag. Jag ber om ursäkt för de osammanhängande meningarna men hoppas att tanken framgick ändå. :)
SvaraRaderaCornus (akml) finns. Men bara i min fantasi.
SvaraRaderaPå partiprogrammet står bland annat avskaffandet(eller ibland sammanslagningen) av minst fem statliga verk och myndigheter om året.
Ex så kan man slå samman Finansinspektionen och Ekobrottsmyndigheten. Eller avskaffa den senare eftersom de ändå bara fångar taskmört, och inga gäddor. Konjunkturinstitutet kan helt läggas ner, bara dubbelarbete, och mindre pricksäkert än t ex finansdepartementets egan prognoser eller för den delen privata bankers prognoser. Och listan fortsätter... Fiskeriverket kan avskaffas, har fler anställda än det finns fiskare i Sverige, typ. Skicka in i Jordbruksverket.
Sedan finns det massvis med fler småverk, ex kan Statens kulturråd slås samman med Statens konstråd etc etc.
Har en del annat på partiprogrammet.
Cornu: Vad sägs om att göra verklighet av fantasin?
SvaraRaderaSedan håller jag med Flute om att namnet kanske är lite väl långt.
Angående att slå ihop myndigheter så håller jag fullständigt med, men det är en liten del av det som behöver göras.
T.ex. så bör Sverige ha en konstitution som bevarar kärnvärderna i ett fritt samhälle. Som det är idag ser vi ju hur individens frihet begränsas mer och mer med olika typer av lagar som gynnar företag och kan drabba männsiskor som inte ens gjort något brottsligt.
Och som ju AKML-namnet hänvisar till bör miljöfrågorna tas på mycket större allvar. Själv är jag ganska trött på den s k "klimat"-debatten då människans miljöpåverkan sträcker sig mycket längre än att temperaturen förändras. Därför är det tröttsamt när vissa påstår att koldioxidutsläppen inte ligger bakom klimatförändringarna, för jag menar att även om de har rätt i just detta så brukar det ju vara så att det inte enbart är koldioxid som brukar släppas ut utan även andra direkt giftiga ämnen. Dessa ämnen kanske inte påverkar klimatet direkt, men de dödar liv, vilket bör vara i mänsklighetens intresse att bevara, inte förstöra.
Partiet "akml" är ju ett skämt av Cornucopia, men jag saknar faktiskt ett parti som står för min kombination av åsikter.
SvaraRaderaJag saknar också ett parti som står för mina. Jag har ju ett tag funderat på att man istället för ett partisystem borde ha ett system med personval istället för ett partisystem. Efter FRA-fiaskot förra sommaren såg man ju tydligt hur lite riksdagsledamöterna stod för sina löften utan istället rättade sig efter partipiskan. Detta anser jag vara odemokratiskt.
SvaraRaderaDet kanske skulle vara mer intressant politik om det var så att man som väljare fick välja en representant. Bland 349 stycken bör man då kunna skapa en betydligt större differentiering. Kanske skulle man inte ens behöva ha så många? Istället skulle varje ledamot tydligt klargöra varhan/hon står i de flesta frågor och vara bunden vid att följa sin linje. Röstens "vikt" baseras på antalet röster ledamoten har fått. Ledamoten får därefter en relativt låg grundlön, låt säga 20 000 kr i månaden. Därefter får ledamoten en bonus baserat på vad väljarna kvartalsvis röstar att ledamoten är värd. Tycker man att jobbet är bra utfört kan bonusen bli mycket hög, men om man tycker det är okej så stannar den på lägre nivåer. Det blir alltså en fråga om hur mycket man vill få sin ledamot att fortsätta göra ett bra jobb också och fortsätta en karriär. Är ledamoten dålig så blir lönen dålig och personen kan söka sig till ett annat jobb istället.
Att kunna rösta på det här sättet är fullt möjligt med dagens teknik och därför tycker jag att det är ganska intressant att ingen av partierna själva föreslår en mer direkt demokrati, men inte så konstigt då de vill att allt ska vara som det alltid har varit.
Men, kanske är partipolitik sättet att så småningom nå fram till en mer direkt demokrati?
Vare sig Cornu skämtar om "AKML" eller inte så tycker jag att man kanske ska ta och fundera på om det inte är bättre att ta det från skämtstadiet och göra det till en verklighet.
Som jag nämnde innan så finns det mig veterligen inte ett enda parti med sunda grundvärderingar, d.v.s. de flesta verkar vara villiga att kompromissa bort vissa kärnfrågor bara för att få vara med i gänget. Jag röstade på Miljöpartiet för många år sedan men slutade rösta senare p.g.a. att jag upplever att jag inte kan stå för politiken som förs. Deras samarbete med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet är ju direkt skrämmande. Dessutom har vissa av MP:s frontfigurer uttalat sig märkligt i den alltd så populära könsfrågan, en fråga som jag menar inte behöver särbehandlas än andra frågor om mänskliga rättigheter och friheter.
Det vore trevligt med ett parti som inte svamlar så mycket utan är oerhört konkret och tydligt i sitt budskap samt har en heltäckande politik som täcker de grundläggande frågorna som ett samhälle bör ansvara för, inte enbart kortsiktigt (som många politiker gör) utan ta beslut som är långsiktiga. D.v.s. de ska baseras på att man gör omvärldsanalyser, tar fram olika scenarion, gör SWOT- och PESTLE-analyser etc. Tar fram en tydlig vision och "affärsmodell",d.v.s. fastställer vad vi som nation ska försöka sysselsätta oss med för att leverera ett bra resultat till aktieägarna (medborgarna), samt fastställer "SMARTA" mål. Det finns inget som säger att man inte kan driva ett land som ett framgångsrikt företag där man har tydliga s k core values som man vill ska speglas i hela samhället.
Egentligen behöver det inte vara så svårt, därför är det oerhört märkligt att vi har det politiska system vi har idag. Jag ser inte att det gynnar någon annan än politikerna själva.
Det hela är väldigt enkelt: staten måste erbjuda invånarna ett mervärde. D.v.s. medborgarna betalar skatt och de bör rimligtvis känna att de får något för det. I dagsläget är det tveksamt om så många verkligen får tillbaka det de betalar in.
Jag har haft en del samtal med marknadschefen på Skattebetalarnas Förening om just hur skattepengar används. Han menade på att intresset för deras organisation minskat sedan Alliansen kommit till makten, men jag menade att de kanske skulle fokusera på frågor som rör hur skattepengarna används. I slutändan tror jag att de flesta inte har några problem med att betala mycket skatt så länge de upplevera att de verkligen får något för det. Givetvis är det svårt att tillfredsställa många olika viljor, därför är lägre skatter att föredra. Men om det faktiskt var möjligt att tillfredsställa många olika viljor och samtidigt ta ut en mycket högre skatt så skulle få proterstera.
SvaraRaderaOm jag t.ex. visste att jag skulle betala 75 % mer i skatt än vad jag gör idag mot att jag slapp fundera över boende (fick bo bra), fick äta vad jag ville i rimliga mängder och fick det mesta "gratis" så skulle det ju vara väldigt bekvämt att betala en hög skatt och slippa hushålla med pengar.
Det jag försöker poängtera är att det är utdelningen som är det viktiga, inte nödvändigtvis insatsen. Tyvärr så är det nog så att många upplever att de får väldigt lite för sina skattepengar och det är inte konstigt, med tanke på hur mycket pengar det är som "försvinner" inom olika myndigheter och onödig administration etc.
Därför vore det intressant om man kunde ha ett parti i vars partiprogram det står att man vill konsolidera verksamheten och därefter förbereda och utveckla den med långsiktighet som motto och inte enbart att vinna nästa val.
Förslag på förkortning av "Anarkokapitalisterna miljösocialistpartiet liberalerna":
SvaraRaderaAnKa-MiSo-liberalerna
(En liberal soppa med ingredienserna anka och miso)