Myterna om bränsleceller och vätgas

I samband med bilindustrins kris dyker diverse stolliga förslag upp. En man vid namn Lars Öjefors vill satsa en massa pengar av regeringens räddningspaket på bränsleceller. Jag trodde att de flesta hade förstått att bränsleceller och vätgas överhuvudtaget inte har någon ljusare framtid i bilsammanhang, men av artikeln framgår att det ingalunda förhåller sig så. Nu råkar ju Lars Öjefors tala i eget intresse, då han är ordförande för Mistras bränslecellsprogram.

Många framstående forskare, däribland Joseph Romm har påpekat att vätgas som drivmedel och bränsleceller i synnerhet har en mängd problem. Låt mig ta upp lite här...

1. Vätgas måste komprimeras för att få rimlig mängd bränsle i en biltank. Trots det får bilen mycket kortare räckvidd på en tankning än en bensinbil. Komprimeringen leder till större risk för allvarliga läckor.
   
2. Ett alternativ till komprimering är att kyla ner vätgasen till vätska. Detta kräver energi, vilket ytterligare försämrar den redan dåliga EROEI för bränsleceller (se nedan).
   
3. Vem vill krocka med en bil med en tank fylld med högexplosiv vätgas?
   
4. Det tredje alternativet för lagring av vätgas är som metallhydrid, varvid man slipper reaktiviteten, explosionsrisken och kylbehovet. Å andra sidan blir en tank fylld med metallpulver väldigt tung, så bilen kommer att dra mer bränsle.
   
5. Vätgas är oerhört reaktiv. I kontakt med metaller delar molekylerna upp sig i atomer, som för det första är ännu mer reaktiva, för det andra slinker ut lättare, eftersom de är mindre.
   
6. Väte har en förmåga att läcka ur alla typer av behållare, hur täta man än gör dem, eftersom molekylerna är så himla små. Enligt Joseph Romm läcker alla vätgasbehållare med någon procent per dag. Vem vill ha en sån tank i bilen?
   
7. Vätgas är ingen energikälla (som t.ex. naturgas är), utan en energibärare (som t.ex. elektricitet är). Vätgas måste därför produceras. Billigaste sättet är att framställa den ur metan (från naturgas), men då slipper vi ju inte ifrån fossila bränslen. Det är mycket energieffektivare att bränna metanet direkt istället för att gå omvägen via vätgas.
   
8. Det andra sättet att framställa vätgas är genom att dela upp vatten i väte och syre genom t.ex. elektrolys. Problemet är energiförlusten... för att framställa vätgas ur vatten åtgår minst 286 kJ per mol vatten. Räkna lite själv för att se vilka orimliga energimängder som krävs om vi skulle driva bara några procent av vår fordonsflotta på väte.
   
9. P.g.a. termodynamikens lagar får bränsleceller ett riktigt dåligt EROEI (nettoenergiutbyte).
   
10. Kostnaden för att framställa bränsleceller är hög.
    

Bränsleceller kan vara intressanta i vissa tillämpningar, men för att driva fordon finns mycket bättre alternativ, t.ex. batterier. Wikipedia har mycket bra information om bränsleceller för den som vill läsa mer, med många referenser till andra artiklar.

Om man nu nödvändigtvis vill använda vätgas för fordonsdrift (trots punkterna 1-8 ovan) är frågan om det inte är effektivare att använda en anpassad Ottomotor än att använda bränsleceller.

Vill du efter att ha läst detta fortfarande investera dina pengar i forskning på bränsleceller för fordonsdrift, så varsågod. Investera bara inte mina pengar (inklusive mina skattepengar).