Odlingsmark i fattiga länder tas över av rika länder

En oroande tendens i dagens värld är att rikare länder lägger beslag på odlingsmark i fattiga länder genom olika typer av avtal, som ofta förbigår de fattiga jordbrukare som idag livnär sig på denna mark. Pengarna berikar ofta bara politiker och andra höjdare i landet. Odlingsmarken används för att odla biobränslen, livsmedel för export eller råvara för pappersmassa. Detta är en uppföljare till den plundring av regnskogarna som skett de senaste decennierna.

Det första exemplet kommer från en artikel om Laos som Guardian hade för någon vecka sedan. Mellan 2 och 3 miljoner hektar, 10-15% av landets yta, har arrenderats ut. Bolag från Thailand, Vietnam och Malaysia har stora gummi-, socker- och kassavaplantager. Japanska, indiska och skandinaviska (!) bolag odlar snabbväxande eukalyptus och akacia för pappersmassa. Kina odlar ris och gummi. Fattiga bönder har köpts ut för mycket låga summor och löften om skolor m.m. Det hela verkar inte ha gett någon förbättring för fattiga laotier. Den som är intresserad kan läsa mer i en FAO-rapport om eukalyptusodlingar i Laos. Chris Lang har också skrivit i WRM Bulletin om hur eukalyptusodlingar ökar fattigdomen i Laos. Jag hittade också en artikel från Asia Times, som berättar att visserligen är det vissa laotiska bönder som driver gummiodling själva i liten skala och tjänar bra med pengar på det, men de kinesiska företagens storodlingar verkar inte ha kommit över plantagemarken på ett schysst sätt. Kineserna skyller ifrån sig och säger att det är regeringen i Vientiane som måste ta ansvaret. Men man kan inte bara skylla på en korrupt regim. Man måste också ta ett eget ansvar för vem man samarbetar med.

Häromveckan rapporterades att sydkoreanska Daewoo Logistics har fått arrendera 3,2 miljoner hektar odlingsmark i Madagaskar på 99 år för att odla majs och oljepalmer (för biobränsle). Detta är det största projektet i sitt slag hittills i världen och Daewoo får marken gratis! Marken beskrivs som "currently undeveloped open space", vilket jag ställer mig tveksam till. Madagaskar är ett av världens fattigare länder, så all tillgänglig odlingsmark är nog intecknad. De producerar inte ens tillräckligt med mat för sin egen befolkning och nu ska de exportera mat till Sydkorea. Det rör sig om hälften av den odlingsareal som idag finns på Madagaskar. Frågan är också hur detta kommer att drabba lokala bönder, vars rätt till marken ofta är dåligt skyddad i u-länder. Och om det nu inte är redan odlad mark, är det vildmark som nu ska läggas under plogen? Madagaskars inhemska flora och fauna är redan hårt trängd. Till och med Financial Times tar till ordet neokolonialism på ledarplats angående Daewoo-Madagaskaravtalet.

Vidare hittade jag nyligen en artikel om etiopiska bönder som odlat biobränslen och därmed blivit beroende av livsmedelsjälp. Bolaget som skulle köpa oljefröna har (troligen p.g.a. kreditkrisen) inte lyckats få ett lån så de kan betala för dem. Därmed står bönderna med oätliga osäljbara oljefrön och ingen eller för lite hemmaodlad mat. De kan inte heller köpa mat eftersom de inte fått några pengar för sin nya gröda.

Det finns säkert fler exempel runt om i världen. Förhoppningsvis kan detta utnyttjande minska framöver då biobränsleboomen verkar ha slagit bakut nu.