2013-01-16

Ehrenberg ute och cyklar om inflation

Med anledning av DN:s intervju med Stefan Ingves, där han talar om amorteringskrav för bolån, så skriver Johan Ehrenberg på ETC-bloggen att Riksbankens amorteringskrav är farligt (tipstack BoBubbla). Ehrenberg börjar med att kort gå igenom hur det svenska skuldberget har uppstått, samt de stigande bostadspriserna. Sedan börjar dock Ehrenberg virra bort sig å det värsta.
När Stefan Ingves då föreslår amorteringstvång, ett statligt tvångssparande så är det ett mycket märkligt förslag. Antingen beror det på att han ser en bostadskrasch framför sig, men inte vill säga det. Eller också vet han att riksbankens inflationsmål inte kommer att gälla.

Amorteringsfria lån betalas nämligen genom inflation. Om du betalar 4% i ränta och inflationen är 2% så är det med andra ord en 2% minskning av ditt lån du ser i verkligheten. En 2% inflation gör att en bostad är betald till hälften på 35 år!

Det enklaste sättet att minska lånebördan vore därför istället att öka inflationen. En 4% inflation ger betydligt bättre fart på ekonomin, den skapar fler jobb och den ger löntagarna större möjlighet att kompensera via löneökningar än vad ökade bostadskostnader skulle göra.

Ingves förslag handlar om att löntagarna som lurats in i en lånespekulation av banker och politiker, nu ska få betala genom att inflationen pressas ner och amorteringstvång införs.

Det här kommer skapa en ännu djupare kris för vanliga människors ekonomi. Högre arbetslöshet är en annan säker effekt av amorteringstvång. För konsumtionen kommer att sjunka.

Det finns även från vänsterekonomer än moralism runt detta med lån som är farlig. Lån anses som något illa. Men nu sitter vi i en bostadsbubbla skapad av ett finanskapital som tjänat miljarder på att löntagarna fått bo i hus som bara på papperet blivit mer värda. Att nu låta löntagarna betala med amorteringstvång blir bara nya kortsiktiga vinster för finansföretagen, inga vinster alls för vanligt folk.
Ehrenberg vet uppenbarligen inte hur pengar skapas i dagens Sverige och förstår heller inte inflation och dess orsaker och effekter.

"Pengar" skapas när bankerna ger ut lån, punkt slut. Idag är mindre än 10 procent av penningmängden kontanter. Visserligen kan bankerna inte skapa dessa "skuldpengar" utan att det finns villiga låntagare, men det är ändå så som processen går till. Villiga låntagare verkar det hursomhelst inte vara någon brist på (ännu).

Inflation är egentligen en ökning av penningmängden. Den kan sedan yttra sig som prisinflation när mer pengar försöker köpa samma mängd varor och tjänster. Ökar mängden tillgängliga varor och tjänster genom en ekonomi i tillväxt, så kan penningmängden öka utan prisinflation. Tricket för att få prisinflation är förstås att penningmängden ökar snabbare än ekonomins tillväxt.

Problemet i en värld där större delen av pengarna skapats som skulder av bankerna är att centralbanken bara indirekt kan styra penningmängden genom att sätta sin egen räntenivå gentemot bankerna (reporäntan). Detta förstås så länge inte centralbanken tar till "okonventionella" penningpolitiska trick, såsom kvantitativa lättnader, som tillämpats av bland annat USA:s Federal Reserve. Men vill ingen ta på sig mer skulder ökar inte penningmängden, utan minskar istället på grund av att skulder förfaller till betalning. Detta leder alltså till deflation, d.v.s. en minskning av penningmängden. Prisdeflation får vi om penningmängden krymper snabbare än ekonomins storlek.

Trots att Federal Reserve har hållit sin styrränta nära noll i flera år nu och som sagt även tagit till kvantitativa lättnader, men har ändå inte lyckats orsaka en särskilt hög inflationstakt annat än tillfälligt. De senaste tre åren har prisinflationen i USA legat runt en årstakt på 2,5 procent. Ännu "värre" exempel kan man hitta om man ser på Japan.

Det ser alltså inte ut att vara särskilt lätt för en centralbank att i dagens läge implementera en penningpolitik som ger den inflationstakt på 4 procent som Ehrenberg önskar sig.

Men låt oss ändå anta att Riksbanken skulle kunna framkalla en årlig prisinflation på 4 procent genom någon form av okonventionell penningpolitik. Vad skulle det innebära? För det första skulle vi få ett betydligt högre ränteläge, vilket skulle försvåra den ekonomiska sitsen för alla högbelånade. En bieffekt som Ehrenberg troligen inte alls tänkt på. Ska man skapa inflation i vårt penningsystem med mer än 90 procent "skuldpengar" måste också någon ta på sig mer skulder - hushållen, företagen eller staten. Detta motverkar alltså den "minskning" av skulderna som skulle ske genom att de "inflateras bort".

Ehrenbergs påstående om att en högre inflation skulle ge "betydligt bättre fart på ekonomin" och skapa fler jobb har såvitt jag vet ingen grund i ekonomisk forskning. Har han aldrig hört talas om "stagflation"? Hög inflation gröper dessutom oftast ur reallönerna och försämrar därför för vanligt folk istället för att förbättra. Vid högre inflationstakt måste löntagarna i efterhand försöka kompensera sig för hur inflationen har gröpt ur deras löner. Bäst för alla är en stabil inflationstakt. Förutsägbarheten gör att löneförhandlingarna kan föras utifrån ekonomins utveckling, inte inflationens krumsprång. Det finns en orsak att vår Riksbank har ett inflationsmål.

Att amorteringstvång skulle ge vinster för finansföretagen är också helt felaktigt. Det förhåller sig i själva verket tvärtom. Långivarna tjänar pengar på räntan, inte på amorteringarna. Därför vill de ha så stor bolånestock som möjligt. Om hushållen amorterar ner sina skulder betalar de i längden mindre ränta till bankerna. Ehrenberg kan tydligen inte skilja på balansräkningen och resultaträkningen. Jag skulle inte välja honom till styrelsen om jag bodde i samma bostadsrättsförening!

22 kommentarer:

  1. Det var nog det sämsta Ehrenberg skrivit på länge, tyvärr. Han är suverän på energifrågor men de ekonomiska resonemangen kan ibland spåra ur.

    SvaraRadera
  2. Tror att hans tankar om inflation -> fart på ekonomin kommer från Phillipskurvan. Som du mycket riktigt påpekar så är problemet stagflation. Antar att Ehrenberg missade andra halvan av föreläsningen... Eller 1970-talet. Det kanske man kan ha överseende med.

    Vad man inte kan ha överseende med är hans oförstående gällande relationen amorteringar / ränta.

    Eller att inflationen amorterar skulder. Cornu? skrev en rätt rolig och som så ofta, av sarkasm drypande, artikel om att "inflationen amorterar mina lån". Väl värt en genomläsning. http://cornucopia.cornubot.se/2012/08/inflationen-amorterar-mina-lan.html

    SvaraRadera
  3. Bra där. Ibland önskar jag du skrev oftare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag skriver så ofta jag hinner. Tyvärr måste jag ju jobba också för att överleva ;-)
      Och så en klickbar länk till Cornucopias artikel om inflationen och amorteringarna:
      http://cornucopia.cornubot.se/2012/08/inflationen-amorterar-mina-lan.html

      Radera
    2. För att få en klickbar länk till exempelvis http://cornucopia.cornubot.se/ skriver man så här:
      <a href="http://cornucopia.cornubot.se/">Cornucopias läsvärda blogg</a>

      Tricket är alltså att sätta dit <a href=""></a>
      Mellan "" klistrar man in länkadressen.
      Mellan >< skriver man en text, eller klistrar in länkadressen igen.

      Radera
    3. Den sista skulle förstås vara ett svar till Stefan Nilsson, inte till Andreas.

      Radera
  4. Nu önskar jag även att din captcha kunde sänka obfuskeringsgraden lite.

    SvaraRadera
  5. Bra Flute! Eherenberg har alltid haft svårt att hålla isär olika "räkningar", men det förtar inte hans engagemang för självproduktion av el för leverans av överskott till elnätet mot ersättning. Enligt den tyska modellen.
    Tror inte heller att det är en slump att Ehrenberg hållit sig borta från den offentliga ekonomiska debatten under lång tid. Han inser säkert att hans kunskaper inte räcker till! Åtminstone kan hen hoppas på det!

    SvaraRadera
  6. Ehrenberg missar helt att det finns sparare i den grupp han benämner "vanligt folk". En årlig ökning av penningmängden med 4% är inte så roligt för den som sparar och försöker bevara sin köpkraft för framtiden.

    Jag tycker att Ehrenberg missar att det finns en konflikt mellan sparare och låntagare i dagens samhälle. Ett resonemang med denna konflikt som utgångspunkt hade varit mer intressant att ta del av. Kanske pendlar vi alla mellan dessa två roller. Frågan Ehrenberg kan ställa sig är då vilken roll som är viktigast för att skapa ett samhälle vi vill leva i; behöver vi sparare eller låntagare?

    SvaraRadera
  7. Centralbanker är ett planekonomiskt pyramidspel på högsta nivå, endast till för att på ett mer eller mindre dolt sätt kunna kontrollera människors tillgångar och arbetsmoral samtidigt som de besuttna kan plocka åt sig. Till slut faller det hela och någon form av guld- eller silvermyntfot återkommer på naturlig väg, i brist på realistiska alternativ.

    Dagens ekonomiska elit har redan börjat se sig om efter framtidens säkra försörjningssätt, då framför allt jordbruksprodukter, åkermark, boskap, ädelmetaller, med mera. (länk) Den politiska eliten har inte riktigt hunnit/velat förstå men börjar sakta komma till insikt (Tyskland plockar hem sin guldreserv från bl.a. Frankrike och USA). (länk)

    SvaraRadera
    Svar
    1. ...och nu verkar även Nederländerna vilja ha tillbaka sitt guld. Kanske får vi bevittna en Central Bank-run? (länk)

      Radera
  8. Du missade det viktigaste och det är att inflation ger högre ränta och därmed också är en form av tvångs sparande.

    SvaraRadera
  9. allt välstånd bygger på ett lands produktivitet, och tar man ut mer än så skapas bubblor som så småningen imploderar, finns nog mången som förstår detta, men vill ej utav olika anledningar inte ta något ansvar/m.v.h strutsen.

    SvaraRadera
  10. Ett stort stort like för detta inlägg. Bra jobbat Flute!

    SvaraRadera
  11. "Pengar" skapas när bankerna ger ut lån, punkt slut. hm.....??? för att,läggas på hög, för att bankfolk tycker det är roligt att titta på dom, eller att det finns något innan pengarna skapades som gör att man kan skapa mera pengar. inte mycket rätt ovan inte i flutes kommentar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Utveckla ditt resonemang så att jag förstår kritiken.

      Radera
    2. jag blir inte klok på det här med att banker skulle skapa pengar från ingenstans, Riksbanken förstår jag men affärsbanker är jag lite tveksam på. Vrf skulle banker behöva ha sparkonton eller finansiera bostadslån med bostadsobligationer om de bara kan skapa pengar ur tomma intet?

      Radera
    3. Svaret på båda frågorna är att bankerna på sätt och vis enbart skapar pengar i sin egen valuta. Om någon tar ett lån i en bank och köper av en annan kund inom samma bank så fungerar bankens nyskapade valuta rakt av som betalningsmedel. När någon kund däremot överför sitt lån till en annan bank måste det parallellt med kontoöverföringen ske en överföring av centralbankspengar mellan bankerna. Dessa centralbankspengar (valutan SEK) snabblånas och snabbamorteras dagligen i betalningssystemet RIX i Riksbanken. Betalningsströmmarna tar normalt ut varandra väl inom landet så någon stor skuld till Riksbanken byggs aldrig upp. Men bankerna konkurrerar alltså om inlåningskunderna och betalar inlåningsränta just för att kunna expandera sin kreditgivning utan stora likviditetskostnader. Det bästa för banksystemet är att alla banker expanderar sin kreditgivning i ungefär samma takt, då blir likviditetskostnaden över tid minimal.

      Utomlands fungerar inte denna "nettning" lika bra. Dvs, det fungerar för de inhemska bankerna men inte för en svensk bank som vill sno marknadsandelar. Kunderna är konservativa och vill inte byta bank. Betalningsströmmarna tar alltså inte ut varandra lika bra, och den svenska krämarbanken måste därför låna upp likviditet i utländsk valuta eller låna genom utgivning av tex bostadsobligationer vid kundbetalningar till andra banker.

      Det finns också andra fördelar med s k värdepapperisering som bostadsobligationer är exempel på. Tex minskning av moderbankens balansräkning, bättre riskspridning etc.

      Det finns de som menar att bostadsobligationer utgör ett bevis på att banker lånar ut insättarnas pengar (tex Cornucopia). Men det är fel. Ett huslån börjar alltid med att en bank skapar krediten ur tomma intet och husköpet sker. Först därefter säljer banken lånekontraktet till bolåneinstitutet, som i sin tur ger ut bostadsobligationer för att betala banken och sedan löpande inkasserar alla räntor och eventuella amorteringar från låntagaren.

      Radera
    4. riktigt bra genomgång där !

      Radera
  12. Riksbanken vill ha tvångsamortering – syftet är att öka intäkterna för affärsbankerna – säg stopp
    http://newsvoice.se/2013/01/15/riksbanken-vill-ha-tvangsamortering-syftet-ar-att-oka-intakterna-for-affarsbankerna/

    SvaraRadera
  13. Jag instämmer i berömmet från tidigare kommentatorer. Ett mycket bra inlägg!

    Särskilt frågan om hur bankernas kreditskapande påverkar ekonomin och centralbankernas svårigheter att få fart på utlåningen/inflationen är helt centralt för förståelsen av den nuvarande ekonomiska situationen i västvärlden som jag ser det.

    Att fokusera på penningpolitiken(sänka styrräntan) för att lösa krisens verkningar som många från vänsterhåll förordar tror jag inte är en väg framåt, särskilt mot bakgrund av erfarenheterna från bland annat Japan.

    Jag blev dock lite fundersam rörande vilka åtgärder du tror är lämpliga för att åstadkomma återhämtning i ekonomin när jag läste dina kommentarer till Ehrenbergs inlägg.

    Som jag ser det kan Sverige som suverän nation med en egen valuta och flytande växelkurs alltid spendera så mycket som vi anser är lämpligt för den ekonomiska utvecklingen i landet. Sverige har som valutautgivare i realiteten inga finansieringsproblem som valutaanvändarna i Eurozonen(ex Irland) har.

    Om privat sektor ökar sitt sparande/överskott genom större amorteringar följer det dessutom av nödvändighet att offentlig sektor kommer att gå med underskott(förutsätt att exporten inte på ett magiskt kan ökas med motsvarande summa trots den uppenbarligen helt värdelösa världskonjunkturen). Varje försök att motverka de offentliga underskotten kommer vara kontraproduktivt eftersom det är omöjligt för offentlig sektor att nettospara när privat sektor ska göra samma sak. För att minska privat sektors skuldsättning är det således helt nödvändigt med underskott i offentlig sektor och varje ekonomisk diskussion om riskerna med den privata sektorn skuldsättning måste förhålla sig till detta faktum.


    SvaraRadera
  14. Ehrenbergs Ekonomihandbok finns kommenterad av undertecknad under rubriken:
    Ehrenbergs skuldslaveri
    Ja det är som ni redan noterat blotter i Ekonomihandboken.

    SvaraRadera

Kommentarer bör hålla sig till ämnet för den bloggartikel de hör till. Personangrepp, hets mot folkgrupp och andra kränkningar tillåts inte. Kommentarer som bara består av länkar tillåts normalt inte. Kommentarer som bryter mot reglerna kan komma att tas bort.