Skuldtyngt Kina saktar in

Kinas ekonomi har växt i rasande takt de senaste årtiondena. Tillväxttakten är inte lika snabb som 2010, men den ligger fortfarande runt 7,5 procent per år. Nu finns dock tecken på att Kinas ekonomi snart kommer att börja sakta in. Kinesiska företag skär ner investeringarna med 7 procent i år, vilket är den största årliga nedgången sedan finanskrisen.

Kinas fastighetsmarknad har jag skrivit om tidigare och nu syns där tecken på nedgång, se diagrammen nedan.

Antal sålda bostäder minskar, liksom bostadspriserna, som nu sjunker med nästan 1 procent per månad.

Att byggandet avtar syns på stålpriset. Priset på armeringsjärn har fallit 16 procent sedan början av året och cementpriset har fallit 9 procent. De kinesiska stålproducenterna har nu exporterat mer för att kompensera för en vikande inhemsk marknad.

Vissa mindre byggbolag har stängt ner och i en del fall lämnat halvfärdiga byggen efter sig.

Nu är frågan om kinesiska staten kommer att låta fastighetsmarknaden fortsätta falla eller om man även denna gång kommer att vrida på kreditkranen för att "rädda" situationen.

Som jag skrev i februari så har Kinas ekonomiska tillväxt sedan 2008 drivits på av en sanslöst snabb tillväxt på kreditmarknaderna, bland annat för bankerna.

De senaste fem åren har Kinas bankers tillgångar (alltså mest utlåning) växt med 89 biljoner (tolv nollor) yuan, vilket till dagens växelkurs motsvarar 14,7 biljoner dollar. Som jämförelse var totalsumman av USA:s bankers tillgångar 14,6 biljoner dollar i slutet av september. Totalsumman av de kinesiska bankernas tillgångar är 147 biljoner dollar, eller 24 biljoner dollar, vilket motsvarar drygt 250 procent av landets årliga BNP.

Även så kallade "trusts" har växt snabbt - de har växt från 8 procent av BNP i slutet av 2010 till 19 procent av BNP i slutet av 2013. Deras utlåning till fastighetssektorn har växt med 50 procent på ett år.

En sak jag nämnt tidigare är också de skulder som provinser och städer dragit på sig, där det nu varnas för inställda betalningar på sina håll sedan regeringen dragit ner på sina implicita garantier för provinsernas och städernas skulder. Därmed förändras hela marknaden för deras obligationer. I år har de dragit på sig 1,7 biljoner yuan (278 miljarder dollar), betydligt mer än de 189 miljarder dollar de drog på sig förra året. Regeringens förändrade attityd till dess skulder förändrar nu förutsättningarna för hela den marknaden säger bedömare. Jag skrev även om dessa skulder i våras.

Kinas provinser och städer har tagit på sig stora skulder för att finansiera infrastruktur, särskilt genom det stimulanspaket som centralregeringen släppte under finanskrisen hösten 2008. Problemet är att de investeringar som dessa skulder använts till inte ger några inkomster. Kinas provinser och städer har till stor del levt på att sälja av mark till höga priser, men det kan de inte göra hur länge som helst. Nomura uppskattar att deras skulder har ökat med 253 procent sedan 2008 och officiella siffror anger att de har ökat med 67 procent från slutet av 2010 till juni 2013 och nu är på totalt 2900 miljarder dollar.

Totala skulderna i Kina (enligt de officiella siffrorna alltså) har ökat från 153 procent av BNP år 2008 till beräknade 242 procent i slutet av innevarande år.

Det som framförallt sticker ut i detta diagram är hur mycket företagens skuldsättning ökat - från 97 procent av BNP år 2008 till beräknade 169 procent av BNP (!!) i slutet av innevarande år. En fullständigt ohållbar nivå på skuldsättningen! Det är troligen här vi har den värsta biten av den kinesiska kreditbubblan, även om mycket är oklart i övrigt på grund av att det finns mycket "grå" krediter.

Mycket riktigt varnas det nu för att många kinesiska företag och banker kan bli "zombier" på grund av denna höga skuldsättning.

Några få kinesiska företag tilläts i våras att ställa in betalningarna på sina obligationer, men det har hittills inte varit särskilt många. Kommer det att tillåtas att fler skuldtyngda bolag ställer in betalningarna, eller kommer de istället att "zombifieras"?

P.S. Imorgon tisdag 21/10 kl 4 på morgonen svensk tid presenteras kinesisk statistik över detaljhandel, industriproduktion och fasta investeringar samt BNP för tredje kvartalet. Som all kinesisk statistik ska den dock tas med en stor nypa salt.

P.P.S. Läs även vad jag skrivit tidigare om Kina.

Kinas ledarskifte

Troligen betydligt viktigare än valet i USA i förra veckan är den partikongress som i några dagar nu hållits i Kina. Det fungerar alltså inte riktigt på samma sätt i enpartidiktaturen Kina som i tvåpartidiktaturen USA.

Tvåtusen delegater har samlats för att utse Kinas nya ledargarnityr, men vem som blir utsedd är uppgjort på förhand. President Hu Jintao och premiärminister Wen Jiabao (även kallade Who and When) kommer med största sannolikhet att ersättas av vicepresident Xi Jinping och vice premiärminister Li Keqiang (ska vi kalla dem för She and Lee?). Den före detta ledaren, 86-årige Jiang Zemin, ser ut att ha fått igenom sin kandidat Xi Jinping till presidentposten efter viss maktkamp.

I samband med det kinesiska ledarskiftet har nätcensuren hållits särskilt hård. Det lär knappast bli några reformer mot mer demokrati och öppenhet efter ledarskiftet. Läs mer om spekulationerna runt ledarbytet på In Beijing.

Trots att ledarskiftet i Kina troligen påverkar oss mer än utgången av valet i USA, så är rapporteringen därifrån betydligt tunnare. Både SvD och DN har haft särskilda rubriker för valet i USA och en massiv rapportering på bästa nyhetsplats, medan det visserligen har rapporterats om Kina, men på mer undanskymd plats. För att få bästa rapporteringen om Kina läser man istället lämpligen Joe Olssons "In Beijing".

Efter ledarbytet väntar nu stora utmaningar för Kina, bland annat hur man ska hantera den gigantiska fastighetsbubblan. Nu ser vi till och med i TT-notiser att lägenhetspriserna bromsar in.

Ett annat problem är med korruption och klasskillnader.

Frågan är också hur länge Kinas exportmodell med billig arbetskraft håller. Kina har kallats "världens fabrik", men verkar nu halta lite. SvD skrev häromdagen om hur superindustristaden Dongguan är nära kollaps. Där finns även den berömda "South China Mall", det jättelika tomma köpcentret. Kinas byggbubbla med bland annat de så kallade spökstäderna har jag nämnt förut och även deras enorma konsumtion av cement (för betong). På Stuart Stanifords blogg "Early Warning" hittade jag följande diagram.

Kina producerar alltså mer cement än hela resten av världen och har femfaldigat sin produktion sedan 1994. Hur länge kan det fortgå?

Den officiella kinesiska statistiken pekar fortfarande på en tillväxttakt i ekonomin som fortfarande kan beskrivas som rasande, trots att den inte är lika snabb som förut. Frågan är dock hur väl detta stämmer med verkligheten. Elkonsumtionen ökar t.ex. inte alls lika snabbt. Konsumtionen av olja, kol och gas ökar dock fortfarande snabbt, och därmed även importen av olja och gas (medan Europa och USA minskar oljekonsumtionen och oljeimporten).

Fast vad händer om Kinas ekonomi bromsar in på grund av punkterad fastighetsbubbla och vikande exportmarknader? Då lär dessa kurvor vända. Och det är tveksamt hur mycket stimulansåtgärder som staten kan ta till denna gång. Redan är många sektorer i Kina högt skuldsatta. Vad inte många vet är hur högt skuldsatta många kinesiska företag är. Företagens skulder uppgår till hisnande 152 procent av BNP! Att jämföra med t.ex. 115 procent i Storbritannien, vilket redan det är ganska högt. Bank of America sammanställde i våras fyra stora systemiska risker i Kina och hur de kan påverka landets ekonomi.

Så Kinas nya ledare Xi Jinping och Li Keqiang får troligen under sin femårsperiod vid makten ta hand om en briserande kreditbubbla av enorma proportioner, med alla de effekter det kommer att få. May you live in interesting times!