Kreditimpulsen svenska bolån snart negativ igen

Förra sommaren uppmärksammade jag att kreditimpulsen för de svenska bolånen blivit negativ, vilket förebådade den nedgång vi såg på bostadsmarknaderna under hösten.

Kreditimpulsen fortsatte att vara negativ till och med oktober, men uppstudsen från bottensiffran för maj 2017 tog kreditimpulsen upp till positivt territorium. I februari och mars föll dock kreditimpulsen åter och var för mars nära noll. April månads finansmarknadsstatistik får vi dock vänta på drygt en månad (kommer 29 maj). Risken är dock överhängande att nedtrenden då fortsätter och vi åter får en negativ kreditimpuls för de svenska bolånen.

Under tiden som kreditimpulsen studsat upp har bostadspriserna fortsatt nedåt. Årsnedgången för HOXSWE är nu större än för både 2008 och 2011. Med åter negativ kreditimpuls är det sannolikt att prisnedgången på bostadsmarknaden fortsätter. Fundamenta på bostadsmarknaden, till exempel de galna (reala) prisuppgångarna de senaste tjugo åren, talar också för det.

Ohållbara globala finansmarknader

Lite intressant från veckans Credit Bubble Bulletin (min översättning):

Jag köpte aldrig den populära jämförelsen mellan 2008 och 1929 - och den relaterade uppfattningen att 2008 var "hundraårsflödet". Krisen 2008-2009 var till största delen en privat skuldkris kopplad till spräckandet av bubblan i bostadskrediter - inte olik tidigare upprepade globala kriser, utan bara större och något mer systemisk. Det var dock inte en djupt systemisk kris besläktad med efterspelet till 1929, vilket karakteriserades av en förtroendekris för banksystemet, marknaderna och finansbranschen i allmänhet, tillsammans med ett tappat förtroende för statens politik och institutioner. Men efter ett decennium av aldrig tidigare skådad expansion av statsskulder och centralbankskrediter har allt nu dukats upp för en mer systemisk 1929-liknande finansiell rubbning.

Intressant i sammanhanget är att chefen för USA:s centralbank, Janet Yellen, häromdagen sade angående nästa finanskris: "Jag hoppas att det inte blir under vår livstid och jag tror inte att det blir det". Ett uttalande som närmast är löjeväckande med tanke på de enorma ohållbara kreditberg som byggts upp sedan 2008.

Vidare från Credit Bubble Bulletin:

Det är ironiskt att Federal Reserve säger att banksystemet är botat och så väl kapitaliserat att bankerna nu kan öka utdelningar, aktieåterköp och förmodligen risktagande. Enligt konventionellt centralbankstänkande ger ett välkapitaliserat banksystem en stark buffert för att stoppa vindarna från en finanskris. Ordförande Yellen ser uppenbarligen på bankernas kapitalnivåer och extrapolerar detta till systemisk stabilitet. Men nästa kris lurar inte hos bankerna, utan på tillgångs- och derivatmarknaderna: för mycket hävstång och för mycket "pengar" som används till trendföljande handelsstrategier. För mycket hedgande, spekulation och hävstång genom derivat. Marknaderna präglas av missuppfattningar och förvrängningar på en storslagen skala.

Jämfört med 2008 så är de belånade spekulanterna och ETF-komplexet betydligt större och potentiellt farliga. Derivatmarknaderna är nuförtiden mycket mer sårbara för likviditetsfrågor och rubbningar. De globala marknaderna har aldrig dominerats så mycket av trendföljande strategier. Det är ett allvarligt problem att tillgångsmarknadernas avkastning - aktier, obligationer, företagskrediter, framväxande marknader, fastigheter etc - alla har blivit så starkt korrelerade. Det finns enorma sårbarheter förknippade med att olika marknader har blivit så synkroniserade globalt. Och i hela det stora spelet av groteskt uppblåsta globala finansiella instrument, tillgångs- och derivatmarknader, är storleken på det tillgängliga bankkapitalet trivialt.

Kreditimpulsen för svenska bolån nu negativ!!

Häromdagen konstaterade Cornucopia att något lugnare tillväxt av skuldbubblan kan signalera lugnare bostadsprisökningar.

Skulderna fortsätter alltjämt öka snabbare än både real BNP (ungefär BNP+KPI-inflation) och snabbare än hushållens löner och disponibla inkomster. Kort sagt fortsätter hushållen pumpa upp skuldbubblan, som förblir helt ohållbar.

Aktuell hastighet på ökningen är 7.1%, vilket är avsevärt högre än hushållens inkomstökningar. Det finns alltså inget som tyder på att hushållens möjligheter att betala ner skulderna har förbättrats.

Samtidigt kan vi se en stagnation i ökningen och att skuldsättningsökningen minskar marginellt. Det kommer innebära att bostadspriserna skenar något mindre snabbt framöver, givet samma volymer.

Diagrammet nedan visar ökningen av bolånen kontra HOXSWE-index över svenska bostadspriser och är alltså ungefär samma sak som Cornucopia tittar på (han ser dock på hushållens totala lån).

Som jag påpekade förra året är det dock mest intressant att se på kreditimpulsen.

Det tjatas ständigt om hur det är tillgång och efterfrågan på bostäder som styr bostadspriserna. Vad jag kan se så är tillgången på bostäder att köpa mycket god. En titt på Hemnet ger vid handen att det finns mängder med bostäder till salu i Sverige och Stockholm. Efterfrågan på bostäder finns teoretiskt sett alltid. Jag vill exempelvis köpa mig en bostad, men inte till dagens maniska priser.

Det som styr bostadspriserna är istället, anser jag, tillgången på krediter.

[...]

Den aggregerade efterfrågan är alla utgifter, vare sig de är på konsumtion, investeringar (t.ex. i bostäder) eller annat. Denna förhåller sig som så här:
Utgifter = Inkomster - Nettosparande = Inkomster + Nettoskuldökning
Med andra ord: man spenderar sin inkomst plus vad man lånar. Detta är ju intuitivt.
Om inkomsterna ökar från ett år till ett annat så ökar utgifterna.
Likaså är det så att om nettoskuldökningen ökar från ett år till ett annat så ökar utgifterna.
Självklart minskar utgifterna ifall någon av dessa minskar istället.

Så hur har kreditimpulsen för Sveriges totala bolånestock utvecklats på det dryga år som gått sedan jag skrev om den första gången? I diagrammet nedan (data t.o.m. april) kan vi se att den har kraschat ner till negativt territorium! För första gången sedan 2013.

Uppgången för svenska bostadspriser har mattats av och ser vi på den förra liknande kraschen för kreditimpulsen 2011, så kan vi förvänta oss att bostadsprisernas ökning mattas av ytterligare och att de börjar sjunka om några månader - kanske i höst. Skillnaden denna gång är att nedgången i kreditimpulsen sker från ett mycket högre läge - vi kan alltså förvänta oss en betydligt kraftigare negativ reaktion än förra gången.

Boprisfall kommer alltså framöver med största sannolikhet, trots att som jag påpekade i gårdagens inlägg så finns ännu ingen boräntehöjning i sikte.

Vecka 1: Olja & gas, globala kreditbubblan, m.m.

Intressanta nyheter 1-8 januari 2017, baserat på mina tvitar och vidaretvitar på Twitter.

Olja och gas

Maersk Oil stänger ner produktionen vid Danmarks största gasfält Tyra som står för 90 % av landets gasproduktion,... https://t.co/O4nmOIDw7P

— bubb.la (@nyhetsbubbla) 1 januari 2017

Så hamnar EU ännu mer i knät på Ryssland vad gäller gas. https://t.co/1Vg7NhZMZ4

— Flute-Tankar (@Flute_Tankar) 1 januari 2017

Oljepriset (Brent) har fördubblats sedan januari.

— Flute-Tankar (@Flute_Tankar) 1 januari 2017

(alltså sedan januari 2016)

Saudiarabien har faktiskt dragit ner oljeproduktion med nästan ½ miljon fat/dag, alltså skurit enligt OPEC-löfte. https://t.co/u54q8VGCoN

— Flute-Tankar (@Flute_Tankar) 5 januari 2017

@Flute_Tankar Saudiarabien stor neddragning av oljeprod jmf m november, då det var rekordhög produktion. https://t.co/B6K3ZpxP59

— Flute-Tankar (@Flute_Tankar) 5 januari 2017

Kreditbubblan

Q1-Q3 2016 starkaste kredittillväxten i USA sedan 2008. Bolån snabbaste ökningen sedan 2007. https://t.co/6Xrv2ZetTF

— Flute-Tankar (@Flute_Tankar) 1 januari 2017

@ylva_engstrom Mycket oroväckande skulle jag säga. Är väl bara en tidsfråga innan även denna kreditbubbla spricker.

— Flute-Tankar (@Flute_Tankar) 1 januari 2017

@Flute_Tankar Global kredittillväxt 2016 rekordstor med 6,6 biljoner USD. Slog tidigare rekordet från 2006.

— Flute-Tankar (@Flute_Tankar) 1 januari 2017

Globalt skuldberg växer snabbt https://t.co/CZj4WzUfe7 via @SvD

— Andreas Cervenka (@andreascervenka) 4 januari 2017

Kina

2016 steg bostadspriser i Kina 46% i Shanghai, 35% i Beijing, 51% i Shenzhen, 49% i Nanjing. Kinas styrande verkar helt tappat kontrollen.

— Flute-Tankar (@Flute_Tankar) 1 januari 2017

Bostadsbubblan

I Norge står lägenheter tomma och priser riskerar att falla. @Boverket varnar för samma situation i Sverige på sikt. https://t.co/HfsOkC1d2f pic.twitter.com/XbHNdmI78t

— SR Ekot (@sr_ekot) 1 januari 2017

Expert: Risken för kraftigt boprisfall underskattas https://t.co/GympRjv4mA via @omni_red #bobbubbla #bostadsbubbla #greaterfool

— Bostadsbubbla (@bobubblan) 4 januari 2017

Storbanken: Sveriges bostadsmarknad är närmast en krasch i hela Europa – https://t.co/hvKpvqj5b7 #bobubbla #bostadsbubbla #svpol pic.twitter.com/FnfzSnGTRF

— Bostadsbubbla (@bobubblan) 5 januari 2017

Beredskap och sårbarhet

"Strömavbrottet fick även halva Malmös fjärrvärmedistribution att stanna". El är mest kritiska systemet av alla. https://t.co/4VrcyTp1Sg

— Flute-Tankar (@Flute_Tankar) 1 januari 2017

Forskning och hälsa

Örtmediciner och kosttillskott en allt vanligare orsak till akut levernekros (pajad lever, alltså)https://t.co/8TG64TAsXF

— Agnes Wold (@AgnesWold) 1 januari 2017

Receptfria läkemedel har blivit dyrare efter poänglösa apoteksavregleringen - tvärtemot syftet. https://t.co/Gj3f7L5Row

— Flute-Tankar (@Flute_Tankar) 4 januari 2017

Scientists alive today outnumber all the scientists who ever lived up to 1980. pic.twitter.com/hmw3gWz3Oh

— Did You Know? (@Know) 1 januari 2017

Rymden

Bloggat: Interstellära resor är orimliga. https://t.co/YLX299DfIY

— Flute-Tankar (@Flute_Tankar) 2 januari 2017

Kinas ekonomi saktar in och dåliga lånen ökar

Jag har vid flera tillfällen tidigare skrivit om Kinas rekordstora kreditbubbla - senast i april då jag skrev om spekulationsbubblan i råvaror, som dock därefter snabbt blåstes ur. Denna sista bubbla var rekordsnabb, med uppgång och urblåsning på bara några månader.

I grunden för allt ligger Kinas enorma kredittillväxt. Kinas imponerande tillväxtsiffror har det senaste decenniet helt drivits av en kredittillväxt som är lika skrämmande som BNP-tillväxten är imponerande.

Sedan 2007 har de kinesiska bankernas tillgångar (alltså de krediter de gett ut) ökat från 7 biljoner dollar till över 30 biljoner. Den årliga tillväxten i kreditsystemet har också ökat från 0,9 biljoner dollar 2007 till 2,35 biljoner dollar 2015. Första kvartalet i år växte Kinas krediter med 1 biljon dollar

Nu börjar dock krediterna surna. I mars ökade de nödlidande krediterna (där låntagaren inte kan betala) till 1,75 procent av de totala krediterna, vilket kan jämföras med 1,67 procent i december. Till det ska läggas ännu fler krediter (över 4 procent av totalen) i kategorin "särskilt omnämnande", vilket betyder att bankerna bedömer att det finns risk för att låntagaren inte kan betala. Totalt ökade dåliga lån (nödlidande och "särskilt omnämnande") från 0,64 biljoner dollar till 0,71 biljoner dollar enligt den officiella statistiken. De dåliga lånen har nu ökat 18 kvartal i rad, alltså sedan 2011, och visar inga tecken på att stanna av.

Verkliga siffran mycket värre en den officiella

Många analytiker anser dock att situationen är betydligt värre än de officiella siffrorna, då bankerna försöker att på olika sätt dölja dåliga lån för att hålla skenet uppe. CLSA uppskattar att Kinas dåliga lån i verkligheten ligger på 15-19 procent av krediterna, vilket ligger i linje med en studie från IMF förra månaden som kom fram till att lån med risk för att bli dåliga ligger på drygt 15 procent. CLSA uppskattar att det kommer att behövas minst 1 biljon dollar, vilket motsvarar 10 procent av årlig BNP, för att städa upp Kinas banksektor.

Det är därför inte underligt att Kinas centralbank nu undersöker riktigheten i bankernas data över dåliga lån. Mer specifikt undersöker de om nödlidande lån har kategoriserats som vanliga lån eller i kategorin "särskilt omnämnande". De undersöker även om dåliga krediter i tysthet har flyttats ut från balansräkningen och om tidsplanen för återbetalning är rimlig.

Samtidigt uppskattar CLSA att dåliga lån i "skuggbankssektorn", som används för att gå runt regleringarna av kreditmarknaderna, uppgår till 0,7 biljoner dollar. Detta alltså utöver bankernas officiella kreditsiffror.

Och antalet företag som inte kan betala tillbaks på sina obligationer har ökat kraftigt. Hittills i år rör det sig om 22 stycken, vilket är lika många som under hela förra året.

Långsammare tillväxt bakom dåliga lånen

Kinas BNP växte första kvartalet i år med 6,7 procent i årstakt, vilket är den långsammaste takten sedan finanskrisens 2009. Samtidigt som Kinas styrande skulle vilja stimulera ekonomin med krediter står de inför problemet att de dåliga krediterna växer snabbt på grund av BNP-tillväxtens avmattning.

I april drog bankerna ner rejält på nyutlåningen betydligt mer än förväntat efter första kvartalets kreditpartaj. I mars ökade utlåningen netto med 210 miljarder dollar, i april bara med 85 miljarder. Detta tyder på att de styrande blivit mer försiktiga. I en rapport i kommunistpartiets officiella tidning Folkets Dagblad citeras också en "auktoritativ person", som varnar för alltför stor tillit till krediter för att stimulera aktiviteten i ekonomin, då det kan leda till finanskris eller recession. Det torde dock stå klart att Kina redan med den kredittillväxt som varit de senaste åren står inför en kraftig finanskris och recession.

Tillväxten i penningmängden har också saktat av och underträffar även den analytikernas förväntningar.

Vad gäller siffran för lånen ska man dock betänka att den endast innefattar den privata sektorns lån. Till detta kommer den offentliga sektorns lån, framförallt de lokala styrenas lån som ökat sin ökningstakt. Totalt sett har därför kanske den totala kreditökningen hållit sig konstant.

För några dagar sedan kom siffror för industriproduktionen, som endast steg 6 procent i årstakt i april, vilket är lägre än både mars årstakt på 6,8 procent och analytikernas gissning på 6,5 procent. 2010-2013 låg tillväxttakten på 10-15 procent, så industrins tillväxttakt har saktat in rejält de senaste åren.

Detaljhandelns försäljning växte i april bara med 10,1 procent - en stadig nedgång sedan 2011 då årstakten låg runt 18 procent.

De privata företagens investeringar ökade 5,2 procent i årstakt, vilket är en rejäl nedgång från en årstakt runt 25 procent 2012 och runt 20 procent 2014.

Den enda "ljuspunkten" var investeringarna i bostäder, som ökade 9,7 procent i april jämfört med för ett år sedan, och därmed höll samma årstakt som i mars. Kinas bostadspriser hade också i april sin snabbaste ökning på två år, med en årstakt på 6,2 procent mot bara 4,9 procent i mars. Huruvida detta är en ljuspunkt kan dock diskuteras, då Kinas bostadsmarknad fortfarande kan anses överhettad.

Den sammantagna bilden är alltså att Kinas ekonomi håller på att sakta in kraftigt och även att den saktar in snabbare än förväntat. Vi kan förvänta oss att efter världshistoriens största kreditbubbla kommer världshistoriens största finanskris, och den kommer att utspela sig i Kina. Och när vi ser så mycket dåliga lån bara för att tillväxten saktar ner, hur skulle det då se ut om Kina ginge in i en recession och BNP faktiskt krympte?

Kineser spekulerar i råvaror!

Kina befinner sig just nu i något slags slutspel i sin gigantiska kreditbubbla (som jag skrev om förra året). Denna kreditbubbla har kraftigt destabiliserande effekter på alla marknader som är beroende av krediter, ty en stor del av krediterna används för spekulation. Först fastigheter, aktier och företagsobligationer och nu senast råvaror.

Förra året såg vi en kraftig börsbubbla i Kina, när plötsligt massor av aktiehandelskonton öppnades, börsen raskt steg till svindlande höjder, för att därefter snabbt krascha. Shanghaibörsen steg på ett år med 152 procent (!) och har därefter fallit 43 procent! Ett eko av den större kinesiska börsbubblan med efterföljande krasch 2006-2008.

Nu är bubblan istället i råvaror och halvfabrikat, såsom armeringsjärn och bomull. Sedan början av året har terminspriset på armeringsjärn stigit med nästan 50 procent. Detta avspeglar förvisso en ökad efterfrågan - spotpriset på armeringsjärn i Kina har ökat med 57 procent och efterfrågan överstiger just nu tillgången. Det som dock får en att baxna är handelsvolymerna. I torsdags handlades terminskontrakt på armeringsjärn för över 223 miljoner ton armeringsjärn, vilket är mer än Kinas årsproduktion! Handeln i terminskontrakt på armeringsjärn var i torsdags totalt för 47 miljarder dollar, vilket kan jämföras med torsdagens totala handelsvolym i aktier på Shanghaibörsen, som var cirka 32 miljarder dollar.

Hur absurt stora handelsvolymerna är kan man också förstå genom att jämföra med råvarubörsernas omsättning i USA. I Kina handlades på en dag bomullskontrakt för 15 miljarder dollar (mot 0,5 miljarder dagligen i februari). På USA:s råvarubörs handlas dagligen bomullskontrakt för omkring 0,6 miljarder dollar. Sockerkontrakt handlades för 14 miljarder dollar på en dag i Kina, medan daglig omsättning för sockerbetskontrakt i USA brukar ligga runt 0,85 miljarder dollar.

Rekordstor kredittillväxt ligger bakom

Bakom all denna spekulation ligger som vanligt en kraftig kredittillväxt, vilket Doug Noland tar upp i veckans Credit Bubble Bulletin. Sedan 2007 har de kinesiska bankernas tillgångar (alltså de krediter de gett ut) ökat från 7 biljoner dollar till över 30 biljoner. Den årliga tillväxten i kreditsystemet har också ökat från 0,9 biljoner dollar 2007 till 2,35 biljoner dollar 2015. Första kvartalet i år växte Kinas krediter med 1 biljon dollar, så årets totalsiffra lär bli minst 3 biljoner dollar.

För att sätta siffrorna i perspektiv så hade som jag skrev för drygt två år sedan Kinas banker under de gångna fem åren växt med lika mycket som totala storleken av USA:s banker. Då hade Kinas banker 24 biljoner dollar i tillgångar, mot USA:s bankers 15 biljoner dollar.

Historien bakom detta är upprepade försök från Kinas centralbank att först dämpa kredittillväxten när en spekulationsbubbla är uppenbar, för att därefter åter blåsa upp krediterna för att dämpa de negativa följdeffekterna när bubblan kraschar. Först försökte man dämpa kredittillväxten för att bromsa fastighetsbubblan, vilket fick till följd att ekonomin saktade in. Därefter släppte centralbanken på tyglarna, vilket ledde in i Kinas börsbubbla 2014-2015. När börsbubblan sprack spektakulärt satte centralbanken in ännu kraftigare kreditåtgärder.

Sammanfattningsvis kan Kinas kreditbubbla karakteriseras som världshistoriens största.

Följande är från drygt ett år sedan.

"I mitten av 2014 hade Kinas totala skulder nått 282 procent av BNP, vilket är betydligt högre än genomsnittet för framväxande ekonomier och högre än vissa avancerade ekonomier såsom Australien, USA, Tyskland och Kanada. Den kinesiska ekonomin har dragit på sig 20,8 biljoner dollar i nya skulder sedan 2007, vilket är mer än en tredjedel av den globala skuldtillväxten. Kina har nu en av de högsta nivåerna på [icke-finansiella] företags skulder i världen med 125 procent av BNP."

Sedan dess har krediterna ökat ännu mer. En gissning är att Kinas totala skulder (inklusive finansiella företag) nu ligger på 346 procent av årlig BNP.

I slutet av september 2015 låg Kinas skulder (exklusive finansiella företag) enligt BIS på 249 procent av årlig BNP, vilket är nästan lika högt som för Eurozonen.

Till slut kommer hela den kinesiska kreditbubblan att spricka, men det ser ut som om centralbanken lyckas hålla den vid liv ett tag till. Frågan är bara hur länge. Och vilka destabiliserande bieffekter kommer de ständiga allt större kredituppblåsningarna att få? Det har flera gånger sett ut som om den slutgiltiga smällen skulle komma, men varje gång har det visat sig vara falskt alarm.

Kreditimpulsen och bostadspriserna

Läsaren J A tipsade mig om en intressant korrelation mellan bolån och bostadspriser och skickade även över en Excel-fil med data han sammanställt från SCB:s finansmarknadsstatistik samt Valueguards HOX-index. Stort tack till dig, J A!

Det tjatas ständigt om hur det är tillgång och efterfrågan på bostäder som styr bostadspriserna. Vad jag kan se så är tillgången på bostäder att köpa mycket god. En titt på Hemnet ger vid handen att det finns mängder med bostäder till salu i Sverige och Stockholm. Efterfrågan på bostäder finns teoretiskt sett alltid. Jag vill exempelvis köpa mig en bostad, men inte till dagens maniska priser.

Det som styr bostadspriserna är istället, anser jag, tillgången på krediter. Nu ska jag visa ytterligare argument för att det troligen förhåller sig så. Därför ska vi titta på det som bland annat Steve Keen kallar kreditimpuls, vilket är det bidrag som förändringen av krediterna ger till den aggregerade efterfrågan. Den aggregerade efterfrågan är alla utgifter, vare sig de är på konsumtion, investeringar (t.ex. i bostäder) eller annat. Denna förhåller sig som så här:
Utgifter = Inkomster - Nettosparande = Inkomster + Nettoskuldökning
Med andra ord: man spenderar sin inkomst plus vad man lånar. Detta är ju intuitivt.
Om inkomsterna ökar från ett år till ett annat så ökar utgifterna.
Likaså är det så att om nettoskuldökningen ökar från ett år till ett annat så ökar utgifterna.
Självklart minskar utgifterna ifall någon av dessa minskar istället.
Detta kan vi applicera på bolånen. Vi tar den totala svenska bolånestocken, vilken man hämtar från SCB:s finansmarknadsstatistik. Därefter beräknar vi månad för månad hur mycket bostadskrediterna ökar på årsbasis (för närvarande cirka 210 miljarder). Därefter beräknar vi hur denna ökning förändras på årsbasis, vilket är bolånens kreditimpuls. Och så jämför vi det mot årförändringen för samtliga svenska bostäder, vilken kommer från Valueguards HOXSWE-index. Då får vi följande diagram.

Notera korrelationen på 0,85 - en god korrelation. Nu medför som bekant korrelation inte nödvändigtvis kausalitet, men vi vet att de flesta inte kan köpa sig en bostad utan krediter (bolån). Därför känns det rimligt att det finns ett samband enligt diagrammet ovan.

Om vi istället ser på årsdata för löner, så korrelerar de istället ganska dåligt med bostadspriserna. För perioden 1971-2015 är korrelationen mot bostadsrättspriserna 0,36 och mot småhuspriserna 0,55.

Det mesta talar alltså fortfarande för att vi i Sverige har en kreditbubbla sammanlänkad med en boprisbubbla.

Det är också så att vi för närvarande behöver öka bolånen med drygt 200 miljarder per år bara för att hålla priserna "stilla", dvs. att de stiger lika mycket som lönerna ökar. Om denna ökningstakt avtar får vi en negativ kreditimpuls och bostadspriserna sjunker.

Kinas opålitliga statistik och kreditbubblan

Bloggrannen Jojje Olsson (InBeijing) skrev igår en intressant förklaring av varför man inte kan lita på Kinas ekonomiska statistik och då framförallt BNP-siffrorna.

Redan 2007 sade Kinas nuvarande premiärminister Li Keqiang att landets tillväxtsiffror är manipulerade och därmed inte bör tas på allvar. I detta uttalande, som senare läckte ut till allmänheten, menade Li att man istället bör se på faktorer som energiförbrukning, tågfrakt och bankernas utlåning för att uppskatta Kinas egentliga tillväxt.

Även jag noterade för några år sedan att det kom ut via Wikileaks. Så hur såg det ut för 2015?

I fjol sjönk Kinas energiframställning med 0,2 procent, vilket var den första nedgången sedan 1968 då kulturrevolutionen var i full gång. Dessutom minskade volymen av fraktat gods på landets järnvägar med 11,9 procent under 2015.

Läs vidare hos InBeijing om hur ekonomiprofessor Xu Dianqing räknar på hur mycket man åtminstone måste räkna ner Kinas officiella BNP-siffror, samt de incitament som finns för lokala myndigheter att manipulera BNP-siffrorna.

Siffran för energiförbrukning är synnerligen viktig - det är med tanke på vad man generellt vet om förhållandet mellan BNP och energiförbrukning högst osannolikt att Kina skulle ha lyckats öka sin BNP med 6,9 procent förra året samtidigt som elproduktionen sjönk marginellt. Det luktar manipulation lång väg!

Eftersom det är uppenbart att Kinas BNP är om inte sjunkande, så i alla fall stagnerande, blir det särskilt intressant med Kinas monumentala kreditbubbla. Kinas totala mängd krediter har fyrfaldigats sedan 2007! Samtidigt har förstås BNP växt kraftigt, men de totala skulderna har växt från 153 procent av BNP år 2008 till 242 procent i slutet av 2014. Det som framförallt sticker ut är hur mycket företagens skuldsättning ökat - från 97 procent av BNP (vilket redan var högt) år 2008 till 169 procent av BNP (!!) i slutet av 2014.

En sådan kreditbubbla kan endast vidmakthållas med växande BNP. Kina kommer ofelbart att hamna i en djup kreditkris, även om de styrande än så länge gjort sitt bästa för att dölja eländet. Och kredittillväxten har varit ofattbart snabb.

Kinas kreditbubbla började inte 2008 - nej sedan dess har vi bara sett den sista maniska fasen. Kinas totala kreditmängd har ökat från endast 2,1 biljoner dollar år 2000 till 7,4 biljoner år 2007 till 28,2 biljoner dollar 2014. Det handlar alltså om ett fjortonfaldigande av skuldmängden på endast fjorton år!!

Det är därför inte överraskande att det för några veckor sedan rapporterades att kinesiska bankers dåliga lån mer än fördubblades förra året, samt att kinesiska bankers utlåning minskade mer än väntat i december till lägre än december året innan. Nu blir det intressant att se hur januarisiffrorna kommer att se ut - normalt brukar det vara en kraftig spik i utlåningen i Kina i just januari, eftersom bankerna tar ut en stor del av årets tilldelade utlåningsutrymme redan då.

Förra året var nyutlåningen ovanligt stor (endast 2009 var större). Får vi en lägre siffra i år är det en viktig indikator på att krediterna i Kina håller på att stramas åt. Analytikernas gissningar ligger redan på en betydligt lägre siffra om 842 miljarder yuan, vilket skulle vara lägre än någon januarisiffra sedan 2008.

Detta kommer att påverka världsekonomin starkt - större delen av den återhämtning vi sett sedan 2009 har drivits av kredittillväxt och då till stor del av Kina. För två år sedan påpekade jag att Kinas banksektor på fem år ökat sina balansräkningar lika mycket som totala storleken av USA:s banker! Större delen av detta är troligen "luft". 14,7 biljoner dollar är ingen liten summa - det är 142 procent av Kinas årliga BNP, eller nästan 19 procent av världens totala årliga BNP. Även om bara hälften skulle vara "luft" så är det tillräckligt mycket för att kasta in världen i en rejäl finanskris - och då inte bara de företag som har exponering mot Kina.

Sveriges kommunskulder

Bloggrannen Copyriot uppmärksammar idag en av Sveriges mer intressanta skuldbubblor, nämligen den kommunala skuldbubblan, något som Cornucopia skrivit om bland annat för drygt ett år sedan. Det är inte bara "fattiga" kommuner som är högt skuldsatta eller vars skuldsättning ökat snabbt, utan även många "rika".

De svenska kommunernas skulder ligger på runt 300 miljarder kronor (som jag tolkar ), vilket kan jämföras med statsskuldens 1354 miljarder kronor. Navet i dessa kommunala skuldobligationer är Kommuninvest.

"Kommuninvest är svenska kommuners och landstings eget låneinstitut. Kommuninvest ägs av 280 svenska kommuner och landsting för att stödja deras finansförvaltning genom stabil och kostnadseffektiv finansiering, kompetensutveckling och samverkan. Kommuninvest är med cirka 220 miljarder kronor i utlåning den störste långivaren till svenska kommuner och landsting."

Och Kommuninvests obligationsvolym växer snabbt. Kommunobligationer är ju "säkra" eftersom de backas upp av något så säkert som skatteintäkter. Copyriot noterar:

"Dessutom har nu Finansinspektionen beslutat att kommunobligationer (utfärdade via Kommuninvest) ska räknas som den tryggaste typen av tillgångar, som får räknas fullt ut när bankerna ska uppvisa att de har likviditet."

Copyriots intressantaste scoop i sammanhanget anser jag dock vara Kommuninvests "solidariska borgen".

"Numera är nästan alla Sveriges kommuner och landsting anslutna, vilket också betyder att de har gått i "solidarisk borgen" för varandras lån."

Kommunernas skulder kan därmed jämföras med en utökad statsskuld, då de solidariskt ska betalas av större delen av Sveriges invånare. Så här uttrycks det hos Kommuninvest:

"Till säkerhet för samtliga förpliktelser som Kommuninvest i Sverige AB ingått eller kommer att ingå går undertecknade landsting och kommuner solidariskt i borgen såsom för egen skuld i enlighet med vad som anges i stadgarna för Kommuninvest ekonomisk förening."

Detta kan bli mycket intressant att följa framöver, särskilt som många kommuner redan idag har knackig ekonomi. Särskilt intressant kan det bli med effekterna av den flyktingvåg som nu kommit till Sverige, vilket Expressens Anna Dahlberg skriver om.

"Nu larmar SKL tvärtom om att flyktingkrisen kommer att leda till en skattechock."

Och

"Vi har bara fått en föraning om kommunernas bekymmer än. Först någon gång i mitten och slutet av nästa år – efter beviljad asyl – börjar kommunerna ta över ansvaret från Migrationsverket för alla de flyktingar som nu kommer."

Ty oberoende av vad man anser om invandrares lönsamhet för samhället på längre sikt (där forskningsläget verkar vara splittrat) så torde det vara klart att fram tills de kommit i arbete (alltså de första åren) utgör de en ekonomisk belastning för den offentliga ekonomin.

Vi kan alltså se fram emot en svensk kommunekonomisk kris inom högst ett år.

Brasiliens ekonomi på väg ner

Det är inte bara Kina som har problem nu bland "framväxande marknader". Även för Brasilien är det illa. Brasiliens arbetsmarknad tappar nu jobb i rasande fart.

Det senaste året har ekonomin krympt mätt med BNP.

Även i Brasilien har man haft en snabb kredittillväxt - krediter till den privata sektorn har fyrfaldigats de senaste sju åren.

Det brasilianska folket är också missnöjda med den nuvarande regeringen, som lär falla snart.

Brasilien är ett land till att hålla koll på - hur det går för dem kommer att påverka världsekonomin.

Kina har tappat kontrollen

Det blev uppenbart att de styrande i Kina tappat kontrollen över sin kreditbubbelekonomi när Kinas centralbank för några veckor sedan plötsligt devalverade valutan i några omgångar i ett desperat försök att stimulera ekonomin. Nedan ser ni utvecklingen för den kinesiska yuanen mot USA-dollarn sedan 2010.

Visst har yuanen rört sig förut, men aldrig så snabbt som några dagar i augusti 2015.

Kinas kreditbubbla är, som jag skrivit tidigare, monumentalt stor. Kinas totala mängd krediter har fyrfaldigats sedan 2007! Samtidigt har förstås BNP växt kraftigt, men de totala skulderna har växt från 153 procent av BNP år 2008 till 242 procent i slutet av 2014. Det som framförallt sticker ut är hur mycket företagens skuldsättning ökat - från 97 procent av BNP (vilket redan var högt) år 2008 till 169 procent av BNP (!!) i slutet av 2014. Så stor och snabb kredittillväxt leder ofelbart till enorma felinvesteringar.

Ett problem med Kinas BNP och krediter är att för närvarande består nästan hälften av BNP av investeringar i fasta tillgångar såsom fastigheter, industri och infrastruktur. Detta är extremt om man ser både historiskt och jämfört med andra länder.

Till saken hör också att Kinas styrande inte har några erfarenheter av att hantera kreditbubblor, varken i tillväxtfasen eller under urblåsningen. Visst kan de snegla på hur andra länder gjort, men jag gissar att centralbanken och regeringen i sina försök att stabilisera situationen kommer att begå ett antal fatala misstag.

Och Kinas kreditbubbla började inte 2008 - nej sedan dess har vi bara sett den sista maniska fasen. Kinas totala kreditmängd har ökat från endast 2,1 biljoner dollar år 2000 till 7,4 biljoner år 2007 till 28,2 biljoner dollar 2014. Det handlar alltså om ett fjortonfaldigande av skuldmängden på endast fjorton år!!

Redan i mars förra året talades det om "en partiell, kontrollerbar minikris" för Kinas provinsers och städers skulder, vilket ledde till ett "mini-stimulanspaket", som gjorde att Kinas ekonomi kunde hålla styrfart ännu ett tag till. Men det garanterar bara att nästa kreditkris blir ännu större - där är Kina nu.

Shanghai-börsen steg (som jag skrivit om förut) från sommaren 2014 till 15 juni i år, då den istället påbörjade en snabb nedgång. Nedan ser ni hela denna sanslösa uppgång och den efterföljande kraschen, vilken hittills raderat ut hela uppgången sedan januari i år och ännu inte visar några tecken på vändning.

Detta har orsakat en mängd panikåtgärder, för även om Shanghai-börsen är liten i förhållande till Kinas ekonomi, så är den uppenbarligen systemviktig. Det senaste är, som Jojje Olsson skriver om på InBeijing, att man arresterat 197 personer för att ha "spridit rykten" om börskraschen (och även explosionen i Tianjing). En journalist har "gjort avbön" på teve för sin illasinnade ryktesspridning om börsen.

Kina har försökt hålla liv i sin kreditbubbla genom att pumpa in krediter på marknaderna. I juli upprätthölls kredittillväxten därmed, se diagrammet nedan.

Men notera hur komponenterna i stapeln ser ut. Mer än hälften av ökningen av krediterna var till finansiella företag (förutom banker). Så har det inte tillnärmelsevis sett ut tidigare. Kredittillväxten för hushåll och företag (den reala ekonomin) bromsade istället in kraftigt. Det blir intressant att se hur utvecklingen fortsatt i augusti, vilket vi lär få se om drygt en vecka.

Kinas fastighetsbubbla är också en bra bit in i sin urblåsningsfas - både bostadspriser och antal påbörjade bostäder har nu fallit ett bra tag.

Flera saker pekar också på att Kinas ekonomi har börjat krympa. Kolproduktionen föll i juli med 3,1 procent mot samma månad förra året, eftersom gruvföretagen drar ner på produktionen för att minska förlusterna på grund av låga priser. Mer än två tredjedelar av Kinas kolgruveföretag gick med förlust första halvåret. För årets första sju månader sjönk kolproduktionen med 5,3 procent mot samma period förra året.

Elproduktionen sjönk 2 procent i juli jämfört med året innan. Cementproduktionen föll 4,7 procent i årstakt. Stålproduktionen föll med 4,6 procent i årstakt. Allt detta pekar på en krympande ekonomi, trots vad Kinas officiella fantasisiffror försöker göra gällande.

Det pågår också en kapitalflykt från Kina. Charles Hugh Smith påpekar att Kinas centralbank nu inte har någon smärtfri utväg. Om de höjer räntan för att stoppa kapitalflykten och stödja yuanen kommer de att sänka de kinesiska företagen (särskilt exportföretag som konkurrerar med företag i andra länder). Om centralbanken istället sänker räntan för att stimulera ekonomin försvagar de också yuanen och detta leder i sin tur till större kapitalflykt.

Kina är alltså en bra bit in på att blåsa ur sin kreditbubbla och krympa sin konstgjort uppblåsta ekonomi. Detta kommer att få följder för hela världsekonomin, särskilt med tanke på att Kina är världens näst största ekonomi sett till BNP. Särskilt kommer förstås alla som exporterar varor till Kina att drabbas. Ett land som man då osökt kommer att tänka på är Australien, som är en av Kinas viktigaste råvaruleverantörer.

För Kina kommer urblåsningen och krympningen att leda till folkligt missnöje, vilket i sin tur med största sannolikhet kommer att leda till att landets auktoritära regim kommer att ta i med hårda nypor för att tysta ner allting.

Imperieambitioner

I dagens värld kan vi se ett antal större makter som har ambitionen att bygga vidare på eller upprätthålla sina imperier.

Störst av dem alla är förstås Amerikas förenta stater USA (eller USAmerika som Grönköpings veckoblad så fyndigt kallar det), ett land med en militärbudget av en storlek som övriga stormakter bara kan drömma om och dessutom innehavare av världens reservvaluta, vilket ger dem oerhörda ekonomiska muskler (uppbackade av militärmakt om så skulle behövas) för att pumpa resurser från stora delar av världen till imperiets centrum. USA har ett slags demokratiskt styrelseskick, även om maktens cirklar till största delen befolkas av personer med stora finansiella tillgångar eller deras representanter.

När USA ser sina intressen i världen hotade är de inte främmande för att gå in med militär makt när de kalkylerar att fördelarna överväger nackdelarna (exempelvis i Irak och Afghanistan) eller ägna sig åt undergrävande verksamhet genom sin stora spioneriorganisation.

USA:s bytesbalans 1980-2015

USA är beroende av att världen fortsätter att acceptera dess valuta som reservvaluta och även att övriga världen fortsätter att köpa dess skuldförbindelser (obligationer), då landet sedan början av 1980-talet haft underskott i bytesbalansen på i genomsnitt över två procent av bruttonationalprodukten. Att de lyckats hålla sig med så stora underskott under nu över trettio år är ett konststycke och det har möjliggjort för USA att importera resurser från hela övriga världen till imperiets centrum. USA:s ekonomi uppvisar dock en mängd tecken på senilitet, där det krävs en ständig uppblåsning av nya finansiella bubblor och krediter för att lyckas fortsätta på den utstakade vägen. Den dag det finansiella system som ger USA dess fördel av tillgång till resurspump slutgiltigt brakar ihop kommer USA:s makt att försvagas avsevärt. Emellertid sitter USA fortfarande på några av jordens största energitillgångar i olja, kol och gas och kommer även efter ett finansiellt sammanbrott att vara en storspelare att räkna med.

Kinas kolproduktion 1950-2012

Ett land som håller på att utvidga sina imperieanspråk är Kina, en auktoritär enpartistat som öppnat upp sitt tidigare planekonomiska system för kapitalistisk marknadsekonomi, om än med starka inslag av statlig inblandning. Denna ekonomiska omställning har på det stora hela varit en stor framgång, som lyft folkets levnadsstandard och därmed undvikit för makteliten oönskade folkliga uppror. Kina har också genom sin tillverkningsindustri lyckats tillskansa sig import av stora delar av världens resurser i form av råvaror, även om slutresultatet av tillverkningen till stor del exporteras som färdiga varor till andra länder. En grund i Kinas framgång har varit landets enorma koltillgångar, vilka gjort att man kunnat driva sina industrier med billig el från smutsig koleldning. Kinas ekonomiska tillväxt och resursförbrukning har gjort att landet de senaste årtiondena inte bara har kunnat bygga upp en massa infrastruktur, utan också har kunnat stärka sin militärmakt. Kinas styrande ser på sitt land som Mittens rike, vars roll i världshistorien även i framtiden borde vara som medelpunkt.

Kinas kolimport 2005-2013

Kina står inför ett antal problem som till stora delar är bieffekter av den kraftiga ekonomiska tillväxten. Sedan 2009 räcker landets egen kolproduktion inte längre till för dess glupande aptit och den fördel de hade av billig el från inhemskt kol minskar därför.

Föroreningar är också ett stort problem Kina, både i luft, vatten och mark.

Kina har parallellt med den ekonomiska tillväxten också byggt upp en kreditbubbla av monumentalt slag - Kinas totala mängd krediter har fyrfaldigats sedan 2007! Samtidigt har förstås BNP växt kraftigt, men de totala skulderna har växt från 153 procent av BNP år 2008 till 242 procent i slutet av 2014. Det som framförallt sticker ut är hur mycket företagens skuldsättning ökat - från 97 procent av BNP (vilket redan var högt) år 2008 till 169 procent av BNP (!!) i slutet av 2014.

Ett problem med Kinas BNP och krediter är att för närvarande består nästan hälften av BNP av investeringar i fasta tillgångar såsom fastigheter, industri och infrastruktur. Detta är extremt om man ser både historiskt och jämfört med andra länder.

Den senaste tiden har Kina också fått en ny börsbubbla, nästan lika stor som hösten 2007.

När Kinas kreditbubbla slutligen spricker med alla de effekter det kommer att få för investeringar, arbetslöshet med mera kommer Kinas styrande att vara i starkt behov av en yttre fiende för att avleda folkets uppmärksamhet.

Ett annat land med ökande imperieanspråk är Ryssland, som efter Sovjetunionens kollaps försvagades kraftigt, men som de senaste femton åren under Vladimir Putins järnhand åter stärkts både ekonomiskt och militärt. Detta har genomförts på bekostnad av landets demokratiska utveckling, där Ryssland idag har en mycket auktoritär regim och placerar sig lågt på rankningen enligt demokratiindex. Genom att utnyttja och exportera de enorma energiresurser som Ryssland sitter på i form av olja och gas har Putin fått ekonomisk möjlighet att bygga upp militärmakten. Denna militärmakt har vid flera tillfällen testats både inom landet (i Tjetjenien) och mot grannländer (Georgien och Ukraina). I Ukraina har Ryssland etablerat en ny form av krigföring, där man inte officiellt startar ett krig mot ett grannland eller officiellt stöder rebellgrupper i grannlandet, utan istället ägnar sig åt att inofficiellt skicka mängder av ryska soldater som "turister" samt beväpna rebellgrupperna i Donetsk och Luhansk, så att dessa nu exempelvis har mer än dubbelt så många stridsvagnar som något annat europeiskt land förutom Ryssland och Polen.

Ryssland står dock även de inför ett antal stora problem som kommer att påverka deras ekonomiska och militära makt. Ett av de största problemen är Rysslands demografi med just nu kraftigt sjunkande antal i den för militären viktigaste kategorin unga män. För närvarande har antalet män i åldrarna 20-24 år sjunkit kraftigt och kommer att fortsätta att göra så det närmsta decenniet - se befolkningspyramiden till höger. Rysslands demografi kommer även att ställa till problem för ekonomin då antalet personer i arbetsför ålder framöver kommer att minska.

Slutligen finns eventuellt ett fjärde block i världen med imperieanspråk, nämligen Europeiska unionen EU, som dock är ett imperium på dekis. EU kan på många vis ses som en filial till USA:s imperium. Det är särskilt tydligt då större delen av EU:s medlemsstater även ingår i USA:s militärallians NATO. Även andra ekonomiskt starka länder såsom Japan, Kanada, Australien, Israel och Saudiarabien ingår också i USA:s maktsfär. Israel och Saudiarabien har också Mellanösterns starkaste krigsmakter.

För tillfället befinner sig de tre imperiernas ambitioner på kollisionskurs på ett antal ställen i världen. Något som svenska media nästan helt tycks ha missat är konflikten i Sydkinesiska havet (beläget mellan Kina, Vietnam, Filippinerna och Malaysia). Jojje Olsson har igår skrivit en utförlig artikel om läget i denna konflikt, med fokus på händelserna runt de obebodda Spratly-öarna.

Förra veckan beslutade sig USA för att flyga ett spaningsplan över Spratlyöarna, vilka utgörs av ett hundratal obebodda atoller mellan Vietnam och Filippinerna.

Enligt alla gällande konventioner omges Spratly av internationellt luftrum och vatten. Men inte enligt Kinas utrikesministerium, som gör anspråk på området och fördömde den amerikanska flygningen i kraftiga ordalag
[...]
Spaningsflyget tog flera fotografier av hur långt Kina har kommit i bygget med konstgjorda öar vid Spratly. Fem av områdets atoller innehåller nu nya öar av en storlek på 800 hektar, varav 600 hektar byggts bara i år.

Bland annat har kineserna nu flygplats och landningsbana på Spratly, vilka kan användas av såväl militärt som civilt flyg.

Kina har nu också placerat militär på de konstgjorda öarna i Spratly. Viktigt att känna till i denna konflikt är att en mycket stor del av världens handel passerar Sydkinesiska havet på fraktfartyg. Hur denna konflikt kommer att utvecklas återstår att se, men den är definitivt värd att bevaka.

Ett annat område där imperiernas intressen kommer i konflikt är såklart Mellanöstern, där Ryssland länge stött al-Assad-regimen i Syrien och även levererat vapensystem till Iran, Saudiarabiens värsta konkurrent om makten i området. USA å sin sida stödjer öppet flera länder i området, framförallt Saudiarabien, Israel, Egypten och Turkiet.

Den senaste tiden har det blossat upp en konflikt i Jemen, där Saudiarabien gått in militärt medan Iran stödjer de shiitiska Huthi-rebellerna. Det kan ses som en konflikt mellan USA-imperiets och det ryska imperiets allierade. Dessutom är Jemen strategiskt beläget vid en av världens viktigaste handelsleder, genom att det ligger vid infarten till Röda havet (och vidare till Suezkanalen) vid Bab el-Mandeb.

USA och Ryssland har dock gemensamma intressen att kväsa starka islamistiska rörelser såsom Daesh (IS) och al-Qaida, där Ryssland stödjer deras motståndare Syrien och USA deras motståndare Irak och kurdiska staten.

Vad gäller Ukraina så har USA hittills inte blandat sig i konflikten särskilt mycket. USA:s filial EU har i och för sig starka intressen att Ryssland inte utvidgar sin maktsfär, men än så länge har USA:s och EU:s stöd i konflikten mest inskränkt sig till retorik. Man anser troligen inte att fördelarna överväger nackdelarna när det gäller ytterligare inblandning, bland annat för att Ukraina är ett fattigt land som har starkare ekonomiska band med Ryssland än med EU.

Kina saktar in

I morse kom senaste BNP-siffran för Kina, som visar att landets ekonomi ökade med 7 procent i årstakt första kvartalet i år, vilket är långsammare än sista kvartalet 2014 och den långsammaste tillväxttakten sedan första kvartalet 2009 i efterverkningarna av finanskrisen. Minskningen var dock inte oväntad, utan ungefär som analytikerna gissat.

Med tanke på att Kinas BNP-tillväxt under de senaste tre årtiondena varit i genomsnitt 10 procent per år så är 7 procent lågt.

Andra siffror som presenterades samtidigt visar på hur Kinas ekonomi bromsar in. Elproduktionen föll 3,7 procent i mars jämfört med året innan, vilket är det största fallet sedan krisen 2008. Industriproduktionen ökade bara 5,6 procent i årstakt, mot förväntade 6,9 procent. Detaljhandeln ökade med 10,2 procent i årstakt (den långsammaste ökningstakten på nästan tio år) mot förväntade 10,9 procent. Investeringarna i infrastruktur med 13,5 procent i årstakt mot förväntade 13,8 procent.

Även andra siffror som presenterats nyligen bekräftar också Kinas inbromsning, t.ex. att markköp av byggbolag föll med 32 procent under årets första tre månader. Bostadspriserna har fallit 6 procent under det senaste året, vilket är den snabbaste nedgången sedan mätningarna började. Antalet påbörjade bostadsbyggen fortsätter också att falla, liksom försäljningen av nya bostäder.

Minskat bostadsbyggande leder förstås till följdeffekter för leverantörerna. Exempelvis har Kinas cementproduktion planat ut den senaste tiden, efter att ha mer än fördubblats sedan 2006.

Kredittillväxten i Kina har saktat in på sistone, men den är fortfarande snabbare än BNP-tillväxten. Framförallt fortsätter det att vara företagen som står för den största delen av ökningen. Den icke-finansiella sektorns lån har ökat från runt 130 procent av BNP 2008 till idag runt 215 procent av BNP och någon form av kreditkris i Kina är oundviklig när ekonomin nu saktar in.

Kinas kreditbubbla

Igår citerade och kommenterade jag lite från rapporten från McKinsey med titeln "Debt and (Not Much) Deleveraging", som Doug Noland refererar till i senaste Credit Bubble Bulletin. Där finns också en del som är särskilt intressant, nämligen den om Kina.

Kinas totala skuld har fyrfaldigats sedan 2007 och har nått 28 biljoner dollar, vilket är 37 procent av den globala skuldtillväxten.

Börjar man gräva i detaljerna vad gäller Kina blir det ännu mer intressant.

Fram till inte alltför länge sedan åtföljdes Kinas makalösa ekonomiska tillväxt inte av en signifikant ökning av hävstången. Från 2000 till 2007 växte de totala skulderna endast något snabbare än BNP och nådde 158 procent av BNP, vilket är en nivå i linje med andra framväxande ekonomier. Sedan dess har skulderna stigit snabbt. I mitten av 2014 hade Kinas totala skulder nått 282 procent av BNP, vilket är betydligt högre än genomsnittet för framväxande ekonomier och högre än vissa avancerade ekonomier såsom Australien, USA, Tyskland och Kanada. Den kinesiska ekonomin har dragit på sig 20,8 biljoner dollar i nya skulder sedan 2007, vilket är mer än en tredjedel av den globala skuldtillväxten. Kina har nu en av de högsta nivåerna på [icke-finansiella] företags skulder i världen med 125 procent av BNP. Genom historien och över olika länder har en snabb skuldtillväxt ofta följts av finanskris. Frågan idag är huruvida Kina kommer att undvika denna väg och minska kredittillväxten i tid utan att onödigtvis skada den ekonomiska tillväxten.

Svaret är förstås enkelt - det kommer inte att gå att minska kredittillväxten utan att det skadar BNP-tillväxten. Det har inte fungerat någon annanstans och kommer inte att göra det här heller.

Det är alltså egentligen sedan 2007 som Kina haft slutstadiet av en stor kreditbubbla. Hushållen står för en ganska liten del av krediterna, men deras skulder har stigit mycket mycket snabbt.

Kinas hushållsskulder har nästan fyrfaldigats och har stigit från 1 biljon dollar 2007 till 3,8 biljoner dollar andra kvartalet 2014. Sedan 2007 har summan av bolån stigit med 21 procent per år.

Och fastighetssektorn står för en stor andel av skulderna.

Vi uppskattar att nästan hälften av skulderna hos kinesiska hushåll, företag och offentlig sektor är direkt eller indirekt kopplat till fastigheter, med en totalsumma på så mycket som 9 biljoner dollar.

McKinseys rapport tittar bara på perioden 2007-2014, men tittar man längre bak, vilket David Stockman gör så ser man att Kinas totala kreditmängd ökat från endast 2,1 biljoner dollar år 2000 till 7,4 biljoner år 2007 till 28,2 biljoner dollar 2014. Det handlar alltså om ett fjortonfaldigande av skuldmängden på endast fjorton år!!

Och det ser ut att bli allt mindre effekt av de tillkommande krediterna. Kinas (icke inflationsjusterade) BNP växte från 1,2 biljoner dollar år 2000 till 3,5 biljoner dollar år 2007, alltså med 190 procent, samtidigt som skulderna växte med 250 procent. Från 2007 till 2014 växte BNP till 10,4 biljoner dollar, alltså med 197 procent, samtidigt skulderna växte med 281 procent bara fram till andra kvartalet 2014 - till årets slut lär de ha växt ännu mer.

Att Kinas BNP stiger så snabbt är inte heller så konstigt när krediterna samtidigt växer så snabbt. Det är precis som i många andra historiska fall så att det som ser ut som ett ekonomiskt under i själva verket är vettlös kreditdriven expansion. När expansionen förr eller senare stoppar så visar sig krediterna till stora delar ha gått till värdelösa investeringar. David Stockman gör själv jämförelsen med Grekland under början av 00-talet.

Ett problem med Kinas BNP och krediter är att för närvarande består nästan hälften av BNP av investeringar i fasta tillgångar såsom fastigheter, industri och infrastruktur. Detta är extremt om man ser både historiskt och jämfört med andra länder. 2007 låg investeringarna på 39 procent av BNP, 2000 på 34 procent. I Japan och Sydkorea stod investeringarna aldrig för mer än 30 procent av BNP ens under deras snabbaste tillväxtfaser. Dessa kinesiska investeringar finansieras med lånade pengar och med tanke på hastigheten så är det nästan garanterat att det gjorts många felinvesteringar.

Förra året spenderade Kina närmare 5 biljoner dollar på investeringar, vilket är mer än vad Europa och USA tillsammans spenderade totalt på fasta investeringar! När den kinesiska kreditbubblan väl spricker lär det bli en kraftigt minskad efterfrågan på råvaror såsom stål och koppar på världsmarknaden, vilket i sin tur kommer att ge ett starkt prisdeflationstryck. Ovälkommet för exempelvis ett EU där många länder redan idag ligger i eller på gränsen till prisdeflation.

En annan skribent som är inne på att Kina kan komma att ge ett starkt deflationstryck på övriga världen är Ambrose Evans-Pritchard på Telegraph. Han säger också att Kina har upptäckt att de inte kan blåsa ur en kreditbubbla på ett säkert sätt.

Evans-Pritchard pekar på tecken på att den kinesiska kreditbubblan nu nått slutet. Bostadspriserna föll 4,3 procent i december och de senaste tre månaderna har mängden färdigställd yta minskat med 30 procent.

Eftersom landförsäljning ger de lokala myndigheterna 25 procent av deras inkomster kommer ett fall på fastighetsmarknaden att drabba deras budgetar. Fjärde kvartalet förra året föll inkomster från landförsäljning med 21 procent.

Evans-Pritchard anser att det troligen går att driva Kinas kreditbubbla vidare, men kanske bara med omkring 4 biljoner dollar till, sedan är det definitivt slut.

Evans-Pritchard är också inne på det som han anser kommer att sprida deflationstryck från Kina, nämligen när Kina devalverar yuanen. Jag är dock inte lika säker som Evans-Pritchard på att vi kommer att få se en kinesisk devalvering inom den närmaste tiden.

Så kom igår nyheten att Kinas import föll stort i januari, närmare bestämt med 20 procent jämfört med förra året, vilket leder till ett rekordstort handelsöverskott. Detta fall för importen var fullständigt överraskande för analytikerna, som förväntat sig ett fall på bara 3 procent. Även om handelsöverskottet var rekordstort så minskade exporten med 3,3 procent, när analytikerna förväntade sig en ökning på 6,3 procent. Det talas om effekter av det kinesiska nyåret i sammanhanget, men det låter som en bortförklaring - det borde inte ge så stora effekter och borde även ha förutsetts av de överraskade analytikerna.

Sammantaget ser det alltså ut som om Kinas ekonomi kan vara på väg in i en vägg, men kraschen kan skjutas upp ett tag till av åtgärder från centralbanken.

Ingen skuldminskning!

Senaste Credit Bubble Bulletin refererar en rapport från McKinsey med titeln "Debt and (Not Much) Deleveraging". Här några citat i min översättning samt kommentarer.

En rimlig förväntning under åren efter krisen och den efterföljande globala recessionen var att aktörer i hela ekonomin skulle minska sina skulder och minska sin hävstång. Emellertid har de globala skulderna istället för att minska fortsatt att öka. Totala globala skulder steg med 57 biljoner dollar från slutet av 2007 till andra kvartalet 2014 och nådde 199 biljoner dollar eller 286 procent av global BNP. Ökande statsskulder i avancerade ekonomier förklarar en tredjedel av den totala tillväxten, när fallande skatteintäkter och kostnaderna för att rätta den finansiella sektorn har ökat den offentliga sektorns lån. Ökande skulder i framväxande ekonomier står för hälften av tillväxten. Kinas totala skuld har fyrfaldigats sedan 2007 och har nått 28 biljoner dollar, vilket är 37 procent av den globala skuldtillväxten.

Just Kinas sanslöst snabba skuldtillväxt de senaste sju åren är ett av de största hoten i världsekonomin. I övrigt är det just det att man försökt att "bota" den finanskris med skulder i grunden som blommade ut 2008 med mera skulder som är det mest uppseendeväckande.

Statsskulderna har växt med 25 biljoner dollar sedan 2007 och kommer att fortsätta att stiga i många länder, givet nuvarande ekonomiska grunder [...] Statsskulderna i avancerade ekonomier har ökat med 19 biljoner dollar från 2007 till andra kvartalet 2014 och med 6 biljoner dollar i framväxande ekonomier.

För att råda bot på bristande efterfrågan på krediter från hushållssektorn har alltså många stater ökat sin skuldsättning sedan 2008.

Det globala värdet på utestående företagsobligationer har ökat med 4,3 biljoner dollar sedan 2007, jämfört med 1,2 biljoner dollar från 2000 till 2007.

Det är alltså skuldtillväxt som till stor del drivit den BNP-tillväxt som varit sedan 2008. Grundorsaken är något som varken McKinseys rapport eller Doug Noland nämner, nämligen att världen till stor del nått tillväxtens gränser, då det inte längre går att pumpa upp mer billig olja (peak cheap oil), industrisamhällets livsblod, utan den oljeproduktion som tillkommit är av det dyra slaget (djuphav, skifferolja med mera). Den dyrare oljan blir en black om foten på alla ekonomier som är nettoimportörer av olja. För att kompensera behöver skuldsättningen i ekonomin ökas.

Det finns få tecken på att den nuvarande banan av stigande hävstång kommer att förändras, särskilt med tanke på de minskande förväntningarna på ekonomisk tillväxt. Detta leder till att ifrågasätta grundläggande antaganden om skuld och minskning av hävstång och lämpligheten i de verktyg som finns tillgängliga för att hantera skulder och undvika framtida kriser.

Japan har många år före resten av världen visat vad som händer när BNP-tillväxten stagnerar och det kompenseras med ökande skulder.

En mängd vetenskaplig forskning visar att höga skulder hänger samman med långsammare BNP-tillväxt och högre risk för finanskriser. Givet magnituden av finanskrisen 2008 är det därför överraskande att inga större ekonomier och endast fem framväxande ekonomier har minskat sina skulder som andel av BNP i den "reala ekonomin" (hushåll, icke-finansiella företag och staten, vilket exkluderar den finansiella sektorns skulder). I motsats till detta har 14 länder ökat sina totala skulder som andel av BNP med mer än 50 procentenheter.

Man försökte undvika en repris på 1930-talets depression genom att pumpa in nya krediter i ekonomin. Det lyckades också till stor del, men den baksmälla som kommer att komma med nästa skuldkris blir desto allvarligare. Troligen kan inte världens centralbanker och stater upprepa detta "trick" en andra gång.

Framväxande ekonomier har stått för 47 procent av all tillväxt i de globala skulderna sedan 2007 och tre fjärdedelar av nya skulder inom hushålls- och företagssektorerna.

Detta är också allvarligt. Kina, Brasilien med flera länder i kategorin framväxande ekonomier har visserligen utgått från en i förhållande till västvärlden låg total skuldsättning, men den har alltså ökat snabbt sedan 2007. Snabb skuldökning är mer eller mindre en garanti för att det görs stora felinvesteringar, som kommer att exponeras den dag skuldbubblan spricker.

USA:s bostadsbubbla sedd från kreditsidan

Vi har väl alla vid det här laget sett diagrammen över hur USA:s bostadsbubbla såg ut - hur de reala bostadspriserna ökade fram till 2006 för att sedan sjunka. Egentligen är dock bostadsbubblor så som jag ser det följdeffekter av kreditbubblor, i detta fall en bubbla för hushållskrediterna. Därför är det intressant att se på hur det ser ut "från andra sidan", alltså kreditsidan. I diagrammet nedan ser ni mängden bolån i förhållande till årlig BNP för åren 1951-2014.

Bolånen i förhållande till BNP har en viss tidsförskjutning i förhållande till bostadspriserna - det var inte förrän i början av 2009 som de började sjunka. En tänkbar förklaring är att det var först hösten 2008 och den akuta finanskrisen som gjorde att de sedan 2006 sjunkande bostadspriserna fick genomslag även på bolånen.

Notera att detta är en lång tidsserie - den visar hur bolånen i USA växt som andel av BNP från 14,5 procent år 1951 till 73,5 procent i början av 2009 för att därefter gå igenom den största minskningen sedan tidsseriens början till nu omkring 54 procent av BNP. Det är ett exempel på den typiska bubbeldynamiken - i detta fall en bubbla i krediter för bostadsändamål som i några steg blåses upp, med en avslutande manisk fas (i detta fall 00-talet), för att därefter sjunka ihop när bubblan nått en ohållbar nivå. Eftersom det rör sig om bolån rör sig bubblan över en lång tid, då bostadsköp görs mer sällan än exempelvis köp av aktier eller tulpanlökar.

Det är generellt svårt att säga hur lång den sista maniska fasen i en bubbla kommer att bli och när den kommer att avslutas. Som ni ser i diagrammet ovan är det först en bit in på nedförsbacken som det verkligen bekräftas att bubblan spruckit.


Nu är bolånen inte den enda delen av hushållens krediter, utan det finns även konsumtionskrediter, som utgör en mindre andel av BNP. Dessa ser ni i diagrammet nedan. Observera att skalan här är annorlunda - data för konsumtionskrediterna finns endast från 1980.

Konsumentkrediterna i USA har åter ökat sedan 2010. Är även detta en bubbla? Jag vet inte, men ja kanske. Det ser dock inte riktigt ut som om det funnes en sista manisk fas, om det inte är så att vi på grund av tidsskalan inte ser det - det skulle kunna vara så att den maniska fasen är från 1993 och att vi sedan början av 00-talet ser den vacklande toppen. Det verkar som om det för varje kategori av krediter finns en gräns för hur stor andel av ekonomin de kan utgöra innan de blir ett problem. För bolånen låg denna gräns i USA på drygt 70 procent av BNP. För konsumentkrediter ligger gränsen rimligtvis lägre.

Så nu ska vi se på USA:s statsskuld (egentligen offentliga sektorns totala skuldsättning, varav statsskulden utgör absolut största delen). Hos FRED finns data från 1966 och framåt, se diagrammet nedan.

Här ser vi en uppenbart manisk fas från 2008 och framåt, som dock verkar ha börjat vackla nu när statsskulden nått över 100 procent av årlig BNP. Kommer vi att få se USA:s statsskuld falla? Isåfall när? Och hur? Vilka effekter får detta på världsekonomin (tips: inte bra).

Skuldtyngt Kina saktar in

Kinas ekonomi har växt i rasande takt de senaste årtiondena. Tillväxttakten är inte lika snabb som 2010, men den ligger fortfarande runt 7,5 procent per år. Nu finns dock tecken på att Kinas ekonomi snart kommer att börja sakta in. Kinesiska företag skär ner investeringarna med 7 procent i år, vilket är den största årliga nedgången sedan finanskrisen.

Kinas fastighetsmarknad har jag skrivit om tidigare och nu syns där tecken på nedgång, se diagrammen nedan.

Antal sålda bostäder minskar, liksom bostadspriserna, som nu sjunker med nästan 1 procent per månad.

Att byggandet avtar syns på stålpriset. Priset på armeringsjärn har fallit 16 procent sedan början av året och cementpriset har fallit 9 procent. De kinesiska stålproducenterna har nu exporterat mer för att kompensera för en vikande inhemsk marknad.

Vissa mindre byggbolag har stängt ner och i en del fall lämnat halvfärdiga byggen efter sig.

Nu är frågan om kinesiska staten kommer att låta fastighetsmarknaden fortsätta falla eller om man även denna gång kommer att vrida på kreditkranen för att "rädda" situationen.

Som jag skrev i februari så har Kinas ekonomiska tillväxt sedan 2008 drivits på av en sanslöst snabb tillväxt på kreditmarknaderna, bland annat för bankerna.

De senaste fem åren har Kinas bankers tillgångar (alltså mest utlåning) växt med 89 biljoner (tolv nollor) yuan, vilket till dagens växelkurs motsvarar 14,7 biljoner dollar. Som jämförelse var totalsumman av USA:s bankers tillgångar 14,6 biljoner dollar i slutet av september. Totalsumman av de kinesiska bankernas tillgångar är 147 biljoner dollar, eller 24 biljoner dollar, vilket motsvarar drygt 250 procent av landets årliga BNP.

Även så kallade "trusts" har växt snabbt - de har växt från 8 procent av BNP i slutet av 2010 till 19 procent av BNP i slutet av 2013. Deras utlåning till fastighetssektorn har växt med 50 procent på ett år.

En sak jag nämnt tidigare är också de skulder som provinser och städer dragit på sig, där det nu varnas för inställda betalningar på sina håll sedan regeringen dragit ner på sina implicita garantier för provinsernas och städernas skulder. Därmed förändras hela marknaden för deras obligationer. I år har de dragit på sig 1,7 biljoner yuan (278 miljarder dollar), betydligt mer än de 189 miljarder dollar de drog på sig förra året. Regeringens förändrade attityd till dess skulder förändrar nu förutsättningarna för hela den marknaden säger bedömare. Jag skrev även om dessa skulder i våras.

Kinas provinser och städer har tagit på sig stora skulder för att finansiera infrastruktur, särskilt genom det stimulanspaket som centralregeringen släppte under finanskrisen hösten 2008. Problemet är att de investeringar som dessa skulder använts till inte ger några inkomster. Kinas provinser och städer har till stor del levt på att sälja av mark till höga priser, men det kan de inte göra hur länge som helst. Nomura uppskattar att deras skulder har ökat med 253 procent sedan 2008 och officiella siffror anger att de har ökat med 67 procent från slutet av 2010 till juni 2013 och nu är på totalt 2900 miljarder dollar.

Totala skulderna i Kina (enligt de officiella siffrorna alltså) har ökat från 153 procent av BNP år 2008 till beräknade 242 procent i slutet av innevarande år.

Det som framförallt sticker ut i detta diagram är hur mycket företagens skuldsättning ökat - från 97 procent av BNP år 2008 till beräknade 169 procent av BNP (!!) i slutet av innevarande år. En fullständigt ohållbar nivå på skuldsättningen! Det är troligen här vi har den värsta biten av den kinesiska kreditbubblan, även om mycket är oklart i övrigt på grund av att det finns mycket "grå" krediter.

Mycket riktigt varnas det nu för att många kinesiska företag och banker kan bli "zombier" på grund av denna höga skuldsättning.

Några få kinesiska företag tilläts i våras att ställa in betalningarna på sina obligationer, men det har hittills inte varit särskilt många. Kommer det att tillåtas att fler skuldtyngda bolag ställer in betalningarna, eller kommer de istället att "zombifieras"?

P.S. Imorgon tisdag 21/10 kl 4 på morgonen svensk tid presenteras kinesisk statistik över detaljhandel, industriproduktion och fasta investeringar samt BNP för tredje kvartalet. Som all kinesisk statistik ska den dock tas med en stor nypa salt.

P.P.S. Läs även vad jag skrivit tidigare om Kina.

Hjälper QE verkligen?

Citat ur denna veckas Credit Bubble Bulletin från Doug Noland (min översättning):

Från den verkliga världens perspektiv är det nu uppenbart att kvantitativa lättnader inte fungerar som föreskrivits - som propagandan hävdar. Världens centralbanker har tillfört biljoner i likviditet och världsekonomin och marknaderna är lika bräckliga som någonsin. Federal reserve har "tryckt upp" nästan 3,6 biljoner dollar på sex år och USA:s ekonomi förblir oerhört sårbar. Utan tvivel är bubblor på USA:s värdepappersmarknader en olycka som bara väntar på att inträffa. Otroliga kvantitativa lättnader i Japan har endast haft en blygsam påverkan, där sjunkande aktier nu tynger förtroendet. Under de senaste två åren av otroligt globalt monetärt pumpande har inflationsdämpande krafter nu vunnit styrka. Många råvaror handlas till flerårslägsta priser. Nu ropar deltagare på världsmarknaden och experter på aggressiva kvantitativa lättnader från Europeiska centralbanken, medan de fördömer vad som vanligen ses som ogenomtänkt tysk återhållsamhet. Hoppet har varit att kvantitativa lättnader från ECB skulle upprätthålla den globala bubblan. Ansvarigt nog vill tyskarna inte spela med.
[...]
Det är viktigt att förstå att inflationsdämpning och fallande "inflationsförväntningar" är symptom på en bristande global finansiell bubbla, vilket ger tidiga belägg för vad som kommer att bli ett spektakulärt misslyckande för experimentell "aktivistisk" centralbankspolitik.

Som jag ser det är kvantitativa lättnader (QE) bara ett sätt att skjuta upp det oundvikliga. Noland ser det uppenbarligen på samma sätt. Genom QE och andra extraordinära åtgärder har världens centralbanker lyckats tapetsera över kreditkrisen, men under tapeten fortsätter rötan att växa tills den bryter igenom.