Jag läser att ett paket kondomer nu kostar 1500 kronor i Venezuela och dessutom är nästan omöjliga att få tag på. Det har varit brist på kondomer i drygt ett år nu. Detta får en mängd följdeffekter: tonårsgraviditeterna har ökat, liksom aborterna. Även de sexuellt överförbara sjukdomarnas spridning har ökat under det senaste året, t.ex. HIV.
Kondombristen beror förstås på Venezuelas helt förfelade politik, som jag skrivit en del om tidigare, bland annat för ett år sedan hur landet är på väg mot betalningsinställning och kollaps. Då låg kreditswappar på Venezuelas statsskuld på 5500 punkter, nu har de passerat 9500, vilket är samma nivå som Grekland tre månader innan betalningsinställningen 2011. Vi kan alltså räkna med att Venezuela gör en statsbankrutt inom några månader.
Venezuelas ekonomiska problem beror från början på misskötsel av ekonomin under presidenten Hugo Chávez och sedan 2013 hans efterträdare Maduro. Det kraftiga fallet i oljepriset har förstås bara gjort saken etter värre för landet, där 95 procent av exportinkomsterna kommer från olja. Man har försökt att hålla en konstgjort hög växelkurs för valutan och haft priskontroller på varor för att hålla befolkningen någorlunda lugn trots skenande inflation. Priskontrollerna har dock lett till brist på de flesta varor, eftersom ingen är intresserad av att sälja importerade varor till förlustpriser. Det har också lett till att många basvaror såsom ris köps upp i Venezuela och smugglas över till Colombia för att där säljas till god vinst.
Förutom brist på kondomer, toapapper och basmat lider Venezuela också av brist på mediciner. Det är en helt katastrofal utveckling för landet, där undernäring, sjukdomsspridning och läkemedelsbrist riskerar att kasta landet i en misär betydligt värre än innan Chávez tog makten 1998. Vid en venezolansk betalningsinställning kommer läget att förvärras ytterligare, då det då kommer att bli väldigt svårt för den venezolanska staten att köpa in nödvändiga varor utifrån. Venezuelas statsbudget går redan back med omkring 20 procent av BNP på ett år och man kämpar på olika sätt med att lyckas köpa in mediciner och livsmedel, men troligen kommer läkemedelsföretag och andra snart att tröttna på de stora ekonomiska risker de tar genom att sälja till Venezuela mot skuldsedlar som snabbt kan bli värdelösa. Då kommer Venezuela att bli beroende av internationellt bistånd för livsmedel och läkemedel.
Presidenten försöker nu att så sakteliga förändra sakernas tillstånd, bland annat genom att för några veckor sedan chockhöja det kraftigt subventionerade bensinpriset (för första gången på 20 år). "Chockhöja" är verkligen ett ord som platsar här, då bensinpriset höjdes med 6000 procent!! Trots det är bensinpriset fortfarande subventionerat.
Samtidigt devalverade president Nicolas Maduro valutan med 37 procent, men det är fortfarande en enorm diskrepans mellan de officiella valutakurserna på 10 bolivar per dollar vid import av livsmedel och mediciner och 200 bolivar per dollar vid andra affärer, jämfört med den inofficiella valutakursen på svarta marknaden på över 1000 bolivar per dollar. Venezuela kommer förr eller senare att tvingas släppa valutakursen fri, vilket troligen kommer att leda till hyperinflation.
En intressant fråga för omvärlden vid en kommande kollaps för Venezuela är förstås hur landets export av idag omkring 2 miljoner fat olja per dag (drygt 2 procent av global oljeexport) då kommer att påverkas.
Visar inlägg med etikett betalningsinställning. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett betalningsinställning. Visa alla inlägg
2016-03-12
2015-04-20
Alltmer desperat för grekiska staten
Idag kunde vi läsa att Greklands premiärminister Alexis Tsipras beordrat lokala myndigheter att deponera sina banktillgodohavanden hos Greklands centralbank. Grekiska staten är i desperat likviditetskris och behöver nu alla pengar de kan få tag på. Redan tidigare har de "lånat" pengar från pensionsfonder och andra delar av offentliga sektorn.
Grekland har 313 miljarder euro i skulder, som vi med säkerhet kan säga inte kommer att betalas tillbaks i sin helhet. Finansminister Yanis Varoufakis träffade i fredags juristen Lee Buchheit, som hjälpte Grekland att skriva ner sin statsskuld 2012. Man kan nog ana vad de diskuterade...
IMF har meddelat att de inte tänker låta Grekland skjuta på skuldbetalningarna till dem. Nästa betalning förfaller 12 maj - förra betalningen som var 9 april klarades med ett nödrop.
Det kan gå att skrapa ihop tillräcklig likviditet för att grekiska staten ska klara sig förbi 12 maj, men det blir inte lätt. Vi ska dock vara medvetna om att den grekiska regeringen har allt att vinna på att framställa situationen som så dålig som möjligt. Med sådan skrämseltaktik kan man försöka bättra på förhandlingsläget mot övriga euroländer. Finansminister Varoufakis varnar också för effekterna för övriga eurozonen av ett grekiskt utträde.
Redan nu görs säkerligen förberedelser för åtgärder att vidta vid ett grekiskt utträde ur euron. Exempelvis utreder ECB vad som skulle hända om Grekland börjar betala löner, pensioner med mera i skuldväxlar, som då de facto blir ett slags andra valuta i landet. ECB skulle då kunna ta det som ursäkt för att med hänvisning till regelbrott sparka ut Grekland ur euron. Om inte Grekland hinner före och lämnar euron själva.
Det ser alltmer ut som om det blir en statsbankrutt och utträde ur euron för Greklands del. Till och med Carl Bildt tar bladet från munnen nu när han inte längre är utrikesminister och säger att en grekisk statsbankrutt ser ut att vara oundviklig. Han borde veta, så insyltad som han är i maktens korridorer.
Så vad ska vi tro - när händer det och hur?
Datumet är svårt att säga - troligen kan grekiska staten fortsätta att skrapa ihop likviditet ett tag till genom att "råna" olika offentliga institutioner och statsägda företag. Som det ser ut nu kan Grekland klara sig över 12 maj, men kanske inte så länge till. Som sagt var så har dock grekiska staten allt att vinna på att som skrämseltaktik överdriva likviditetskrisen. Jag gissar att den grekiska regeringen inte kommer att låta sig sparkas ut ur euron av ECB, utan istället kommer att ta initiativet själva. På så sätt vinner de fördelen att de själva är förberedda men inga andra.
Tillvägagångssättet blir troligen att stänga alla bankkontor och stänga gränserna för valutarörelser, samtidigt som man deklarerar att man skriver ner statsskulden. Jämför hur det gick till när Cypern fick bankkris för drygt två år sedan. Då var dock eurozonens styrande de som dikterade villkoren - denna gång tror jag inte att det kommer att bli så, utan att den grekiska regeringen vill visa sig handlingskraftig och behålla initiativet själva. Att de visar handlingskraft är nämligen det enda som kan rädda dem undan den folkliga vrede som ofelbart kommer att utbryta när bankerna stänger. Som sagt är det också fördelaktigt för regeringen att vara förberedda medan övriga EU drabbas av en obehaglig överraskning.
De flesta förväntar sig nog att Grekland kommer att utnyttja någon långhelg till att göra statsbankrutt (spekulationerna gick om att det kunde ske under den ortodoxa påsken för drygt en vecka sedan), men det tror inte jag. 1 till 3 maj eller 30 maj till 1 juni skulle vara "passande" långhelger enligt denna teori. Snarare kommer man (tror jag), i syfte att behålla initiativet att låta beskedet komma vid någon helt överraskande tidpunkt, exempelvis en tisdagskväll i mitten av maj. En statsbankrutt och bankstängning är nämligen redan en så brutal chock för landet att det inte kommer att göra någon större skillnad om man håller stängt några vardagar istället för att utnyttja en helg.
En fördel för den grekiska regeringen att göra något överraskande vid en oväntad tidpunkt är förstås att man kommer att ställa till en rejäl oreda på övriga Europas finansmarknader och därmed kan säga "vad var det vi sade - ni skulle inte ha låtit det gå så här" och därmed också kunna skylla på en extern "fiende".
Carl Bildt uttrycker också oro för att Grekland ska bli en "failed state" (kollapsad stat) och det är inte utan att även jag hyser en oro för att det kan bli så. För vad kommer militären att göra? De kan rida på den folkliga vreden och ta över. Det vore minst sagt "intressant" med en kollapsad stat inom EU, något som skulle gå på tvärs mot alla EU-nomenklaturans stora ord om det goda och demokratiska Europa. Lägg till detta att Grekland är med i försvarssamarbetet NATO. Hur skulle NATO hantera en kollapsad stat bland sina medlemsländer?
Grekland har 313 miljarder euro i skulder, som vi med säkerhet kan säga inte kommer att betalas tillbaks i sin helhet. Finansminister Yanis Varoufakis träffade i fredags juristen Lee Buchheit, som hjälpte Grekland att skriva ner sin statsskuld 2012. Man kan nog ana vad de diskuterade...
IMF har meddelat att de inte tänker låta Grekland skjuta på skuldbetalningarna till dem. Nästa betalning förfaller 12 maj - förra betalningen som var 9 april klarades med ett nödrop.
Det kan gå att skrapa ihop tillräcklig likviditet för att grekiska staten ska klara sig förbi 12 maj, men det blir inte lätt. Vi ska dock vara medvetna om att den grekiska regeringen har allt att vinna på att framställa situationen som så dålig som möjligt. Med sådan skrämseltaktik kan man försöka bättra på förhandlingsläget mot övriga euroländer. Finansminister Varoufakis varnar också för effekterna för övriga eurozonen av ett grekiskt utträde.
Redan nu görs säkerligen förberedelser för åtgärder att vidta vid ett grekiskt utträde ur euron. Exempelvis utreder ECB vad som skulle hända om Grekland börjar betala löner, pensioner med mera i skuldväxlar, som då de facto blir ett slags andra valuta i landet. ECB skulle då kunna ta det som ursäkt för att med hänvisning till regelbrott sparka ut Grekland ur euron. Om inte Grekland hinner före och lämnar euron själva.
Det ser alltmer ut som om det blir en statsbankrutt och utträde ur euron för Greklands del. Till och med Carl Bildt tar bladet från munnen nu när han inte längre är utrikesminister och säger att en grekisk statsbankrutt ser ut att vara oundviklig. Han borde veta, så insyltad som han är i maktens korridorer.
Så vad ska vi tro - när händer det och hur?
Datumet är svårt att säga - troligen kan grekiska staten fortsätta att skrapa ihop likviditet ett tag till genom att "råna" olika offentliga institutioner och statsägda företag. Som det ser ut nu kan Grekland klara sig över 12 maj, men kanske inte så länge till. Som sagt var så har dock grekiska staten allt att vinna på att som skrämseltaktik överdriva likviditetskrisen. Jag gissar att den grekiska regeringen inte kommer att låta sig sparkas ut ur euron av ECB, utan istället kommer att ta initiativet själva. På så sätt vinner de fördelen att de själva är förberedda men inga andra.
Tillvägagångssättet blir troligen att stänga alla bankkontor och stänga gränserna för valutarörelser, samtidigt som man deklarerar att man skriver ner statsskulden. Jämför hur det gick till när Cypern fick bankkris för drygt två år sedan. Då var dock eurozonens styrande de som dikterade villkoren - denna gång tror jag inte att det kommer att bli så, utan att den grekiska regeringen vill visa sig handlingskraftig och behålla initiativet själva. Att de visar handlingskraft är nämligen det enda som kan rädda dem undan den folkliga vrede som ofelbart kommer att utbryta när bankerna stänger. Som sagt är det också fördelaktigt för regeringen att vara förberedda medan övriga EU drabbas av en obehaglig överraskning.
De flesta förväntar sig nog att Grekland kommer att utnyttja någon långhelg till att göra statsbankrutt (spekulationerna gick om att det kunde ske under den ortodoxa påsken för drygt en vecka sedan), men det tror inte jag. 1 till 3 maj eller 30 maj till 1 juni skulle vara "passande" långhelger enligt denna teori. Snarare kommer man (tror jag), i syfte att behålla initiativet att låta beskedet komma vid någon helt överraskande tidpunkt, exempelvis en tisdagskväll i mitten av maj. En statsbankrutt och bankstängning är nämligen redan en så brutal chock för landet att det inte kommer att göra någon större skillnad om man håller stängt några vardagar istället för att utnyttja en helg.
En fördel för den grekiska regeringen att göra något överraskande vid en oväntad tidpunkt är förstås att man kommer att ställa till en rejäl oreda på övriga Europas finansmarknader och därmed kan säga "vad var det vi sade - ni skulle inte ha låtit det gå så här" och därmed också kunna skylla på en extern "fiende".
Carl Bildt uttrycker också oro för att Grekland ska bli en "failed state" (kollapsad stat) och det är inte utan att även jag hyser en oro för att det kan bli så. För vad kommer militären att göra? De kan rida på den folkliga vreden och ta över. Det vore minst sagt "intressant" med en kollapsad stat inom EU, något som skulle gå på tvärs mot alla EU-nomenklaturans stora ord om det goda och demokratiska Europa. Lägg till detta att Grekland är med i försvarssamarbetet NATO. Hur skulle NATO hantera en kollapsad stat bland sina medlemsländer?
2015-03-18
Venezuela mot betalningsinställning och kollaps?
Venezuela har jag tidigare skrivit en del om, dels därför att landet och dess statsfinanser drabbas av det låga oljepriset, dels därför att landet plågas av hög prisinflation och priskontroller som leder till smuggling och varubrist i affärerna. Den senaste utvecklingen för Venezuela är att landet verkar vara på väg mot att ställa in betalningarna på statsskulden. Så här har spreaden för kreditswappar (CDS) på dess statsskuld sett ut de senaste åren.
De senaste månaderna har alltså priset på kreditswappar på Venezuelas femåriga statsobligationer stigit från en hög men ändå förhållandevis måttlig nivå runt 1000 punkter till nu en bra bit över 5000 punkter. Senaste nivån på 5512 innebär en inprisad risk på runt 20 procent per år att landet ställer in betalningarna (mot runt 8 procent för ett halvår sedan).
UBS anser att risken är 82 procent att landet kollapsar inom ett år. Ekonomin krympte med 4 procent de första tre kvartalen 2014. Den årliga prisinflationstakten är nästan 65 procent. Underskottet i statsfinanserna har stigit till över 15 procent av BNP enligt de flesta uppskattningarna. På den svarta marknaden handlas valutan till runt 180 bolivar per dollar, vilket är nästan 30 gånger högre än den officiella valutakursen.
Och politiskt har läget blivit värre i Venezuela.
UBS anser att risken är 82 procent att landet kollapsar inom ett år. Ekonomin krympte med 4 procent de första tre kvartalen 2014. Den årliga prisinflationstakten är nästan 65 procent. Underskottet i statsfinanserna har stigit till över 15 procent av BNP enligt de flesta uppskattningarna. På den svarta marknaden handlas valutan till runt 180 bolivar per dollar, vilket är nästan 30 gånger högre än den officiella valutakursen.
Och politiskt har läget blivit värre i Venezuela.
Tidigare höll oppositionen regeringen i schack men nu har regeringen fängslat en hel del oppositionspolitiker och stärkt statskontrollen av medierna.
[...]
dessutom finns starka indicier för att element inom regeringen de facto kontrollerar droghandel och export, och att landet visar tecken på att utvecklas till en så kallad narcostat.
[...]
Maduro är allt mer politiskt trängd och kritik hörs också inom det egna partiet. Det har lett till att Maduro allt mer allierar sig med de så kallade militärelementen inom partiet och metoderna för att hålla läget under kontroll blir allt hårdare.
2014-10-20
Skuldtyngt Kina saktar in
Kinas ekonomi har växt i rasande takt de senaste årtiondena. Tillväxttakten är inte lika snabb som 2010, men den ligger fortfarande runt 7,5 procent per år. Nu finns dock tecken på att Kinas ekonomi snart kommer att börja sakta in. Kinesiska företag skär ner investeringarna med 7 procent i år, vilket är den största årliga nedgången sedan finanskrisen.
Kinas fastighetsmarknad har jag skrivit om tidigare och nu syns där tecken på nedgång, se diagrammen nedan.
Antal sålda bostäder minskar, liksom bostadspriserna, som nu sjunker med nästan 1 procent per månad.
Att byggandet avtar syns på stålpriset. Priset på armeringsjärn har fallit 16 procent sedan början av året och cementpriset har fallit 9 procent. De kinesiska stålproducenterna har nu exporterat mer för att kompensera för en vikande inhemsk marknad.
Vissa mindre byggbolag har stängt ner och i en del fall lämnat halvfärdiga byggen efter sig.
Nu är frågan om kinesiska staten kommer att låta fastighetsmarknaden fortsätta falla eller om man även denna gång kommer att vrida på kreditkranen för att "rädda" situationen.
Som jag skrev i februari så har Kinas ekonomiska tillväxt sedan 2008 drivits på av en sanslöst snabb tillväxt på kreditmarknaderna, bland annat för bankerna.
En sak jag nämnt tidigare är också de skulder som provinser och städer dragit på sig, där det nu varnas för inställda betalningar på sina håll sedan regeringen dragit ner på sina implicita garantier för provinsernas och städernas skulder. Därmed förändras hela marknaden för deras obligationer. I år har de dragit på sig 1,7 biljoner yuan (278 miljarder dollar), betydligt mer än de 189 miljarder dollar de drog på sig förra året. Regeringens förändrade attityd till dess skulder förändrar nu förutsättningarna för hela den marknaden säger bedömare. Jag skrev även om dessa skulder i våras.
Totala skulderna i Kina (enligt de officiella siffrorna alltså) har ökat från 153 procent av BNP år 2008 till beräknade 242 procent i slutet av innevarande år.
Det som framförallt sticker ut i detta diagram är hur mycket företagens skuldsättning ökat - från 97 procent av BNP år 2008 till beräknade 169 procent av BNP (!!) i slutet av innevarande år. En fullständigt ohållbar nivå på skuldsättningen! Det är troligen här vi har den värsta biten av den kinesiska kreditbubblan, även om mycket är oklart i övrigt på grund av att det finns mycket "grå" krediter.
Mycket riktigt varnas det nu för att många kinesiska företag och banker kan bli "zombier" på grund av denna höga skuldsättning.
Några få kinesiska företag tilläts i våras att ställa in betalningarna på sina obligationer, men det har hittills inte varit särskilt många. Kommer det att tillåtas att fler skuldtyngda bolag ställer in betalningarna, eller kommer de istället att "zombifieras"?
P.S. Imorgon tisdag 21/10 kl 4 på morgonen svensk tid presenteras kinesisk statistik över detaljhandel, industriproduktion och fasta investeringar samt BNP för tredje kvartalet. Som all kinesisk statistik ska den dock tas med en stor nypa salt.
P.P.S. Läs även vad jag skrivit tidigare om Kina.
Kinas fastighetsmarknad har jag skrivit om tidigare och nu syns där tecken på nedgång, se diagrammen nedan.
Att byggandet avtar syns på stålpriset. Priset på armeringsjärn har fallit 16 procent sedan början av året och cementpriset har fallit 9 procent. De kinesiska stålproducenterna har nu exporterat mer för att kompensera för en vikande inhemsk marknad.
Vissa mindre byggbolag har stängt ner och i en del fall lämnat halvfärdiga byggen efter sig.
Nu är frågan om kinesiska staten kommer att låta fastighetsmarknaden fortsätta falla eller om man även denna gång kommer att vrida på kreditkranen för att "rädda" situationen.
Som jag skrev i februari så har Kinas ekonomiska tillväxt sedan 2008 drivits på av en sanslöst snabb tillväxt på kreditmarknaderna, bland annat för bankerna.
De senaste fem åren har Kinas bankers tillgångar (alltså mest utlåning) växt med 89 biljoner (tolv nollor) yuan, vilket till dagens växelkurs motsvarar 14,7 biljoner dollar. Som jämförelse var totalsumman av USA:s bankers tillgångar 14,6 biljoner dollar i slutet av september. Totalsumman av de kinesiska bankernas tillgångar är 147 biljoner dollar, eller 24 biljoner dollar, vilket motsvarar drygt 250 procent av landets årliga BNP.Även så kallade "trusts" har växt snabbt - de har växt från 8 procent av BNP i slutet av 2010 till 19 procent av BNP i slutet av 2013. Deras utlåning till fastighetssektorn har växt med 50 procent på ett år.
En sak jag nämnt tidigare är också de skulder som provinser och städer dragit på sig, där det nu varnas för inställda betalningar på sina håll sedan regeringen dragit ner på sina implicita garantier för provinsernas och städernas skulder. Därmed förändras hela marknaden för deras obligationer. I år har de dragit på sig 1,7 biljoner yuan (278 miljarder dollar), betydligt mer än de 189 miljarder dollar de drog på sig förra året. Regeringens förändrade attityd till dess skulder förändrar nu förutsättningarna för hela den marknaden säger bedömare. Jag skrev även om dessa skulder i våras.
Kinas provinser och städer har tagit på sig stora skulder för att finansiera infrastruktur, särskilt genom det stimulanspaket som centralregeringen släppte under finanskrisen hösten 2008. Problemet är att de investeringar som dessa skulder använts till inte ger några inkomster. Kinas provinser och städer har till stor del levt på att sälja av mark till höga priser, men det kan de inte göra hur länge som helst. Nomura uppskattar att deras skulder har ökat med 253 procent sedan 2008 och officiella siffror anger att de har ökat med 67 procent från slutet av 2010 till juni 2013 och nu är på totalt 2900 miljarder dollar.
Det som framförallt sticker ut i detta diagram är hur mycket företagens skuldsättning ökat - från 97 procent av BNP år 2008 till beräknade 169 procent av BNP (!!) i slutet av innevarande år. En fullständigt ohållbar nivå på skuldsättningen! Det är troligen här vi har den värsta biten av den kinesiska kreditbubblan, även om mycket är oklart i övrigt på grund av att det finns mycket "grå" krediter.
Mycket riktigt varnas det nu för att många kinesiska företag och banker kan bli "zombier" på grund av denna höga skuldsättning.
Några få kinesiska företag tilläts i våras att ställa in betalningarna på sina obligationer, men det har hittills inte varit särskilt många. Kommer det att tillåtas att fler skuldtyngda bolag ställer in betalningarna, eller kommer de istället att "zombifieras"?
P.S. Imorgon tisdag 21/10 kl 4 på morgonen svensk tid presenteras kinesisk statistik över detaljhandel, industriproduktion och fasta investeringar samt BNP för tredje kvartalet. Som all kinesisk statistik ska den dock tas med en stor nypa salt.
P.P.S. Läs även vad jag skrivit tidigare om Kina.
2014-07-17
Puerto Rico
Puerto Rico har jag nämnt förut och kallat det för "USA:s Grekland". Denna lilla karibiska ö, som inte är en delstat utan en "commonwealth", har en årlig statsbudget på 9,6 miljarder dollar, men den puertoricanska staten och dess statliga företag och institut har samlat på sig hela 73 miljarder dollar i skulder, vilket är långt över gränsen för vad de kan förväntas kunna betala tillbaka, särskilt med tanke på att BNP per capita för öns 3,7 miljoner invånare är låga 23678 dollar per år (för hela USA drygt 53000 dollar). Svårigheterna att betala tillbaka leder förstås till höga räntor för Puerto Rico.
Till skillnad från kommuner såsom Detroit (som för nu över ett år sedan gjorde den största konkursen för en kommun i USA:s historia) kan inte Puerto Rico göra konkurs, då de legalt sett har samma status som en delstat. Det skulle dock kunna hända att de helt enkelt inte betalar tillbaka på sina skulder eller "omstrukturerar" dem. Eftersom den puertoricanska staten till en del är beroende av lånade pengar för att klara sina utgifter skulle inställda betalningar innebära att de när de stängs av från vidare lån tvingas göra drakoniska nedskärningar i statens utgifter och därmed även i de tjänster staten tillhandahåller.
Statliga företag i Puerto Rico kan genom en nyligen införd lag "omstrukturera" sina skuldobligationer. Värst ute verkar elbolaget PREPA vara med omkring 9 miljarder i skulder, där de redan fått anstånd med betalningen till slutet av juli på obligationer som löpte ut för några månader sedan.
Många amerikanska fonder har investerat i puertoricanska obligationer då de på papperet givit bra avkastning. Nu har dessa fonder förstått den gamla sanningen att hög ränta innebär hög risk.
En kategori av investerare har dock kastat sig in i Puerto Rico med hull och hår och än så länge med goda vinster. Det gäller investeringar i fastigheter, närmare bestämt hotell och lyxbostäder. Dessa investerare har drivit upp priserna till nivåer som senast sågs innan finanskrisen 2008. Deras förhoppning är förstås att turisterna ska fortsätta att komma i ökande antal (vilket de fortfarande gör), kanske till och med ännu mer ökande om Puerto Ricos ekonomiska kris driver ner kostnaderna där. Att antalet turister skulle kunna minska på grund av en global kris som kanske till och med utlösts av just Puerto Rico finns förstås inte på kartan.
Ännu ett exempel på den myriad av småbubblor som bygger upp den globala kreditbubblan.
Till skillnad från kommuner såsom Detroit (som för nu över ett år sedan gjorde den största konkursen för en kommun i USA:s historia) kan inte Puerto Rico göra konkurs, då de legalt sett har samma status som en delstat. Det skulle dock kunna hända att de helt enkelt inte betalar tillbaka på sina skulder eller "omstrukturerar" dem. Eftersom den puertoricanska staten till en del är beroende av lånade pengar för att klara sina utgifter skulle inställda betalningar innebära att de när de stängs av från vidare lån tvingas göra drakoniska nedskärningar i statens utgifter och därmed även i de tjänster staten tillhandahåller.
Statliga företag i Puerto Rico kan genom en nyligen införd lag "omstrukturera" sina skuldobligationer. Värst ute verkar elbolaget PREPA vara med omkring 9 miljarder i skulder, där de redan fått anstånd med betalningen till slutet av juli på obligationer som löpte ut för några månader sedan.
Många amerikanska fonder har investerat i puertoricanska obligationer då de på papperet givit bra avkastning. Nu har dessa fonder förstått den gamla sanningen att hög ränta innebär hög risk.
En kategori av investerare har dock kastat sig in i Puerto Rico med hull och hår och än så länge med goda vinster. Det gäller investeringar i fastigheter, närmare bestämt hotell och lyxbostäder. Dessa investerare har drivit upp priserna till nivåer som senast sågs innan finanskrisen 2008. Deras förhoppning är förstås att turisterna ska fortsätta att komma i ökande antal (vilket de fortfarande gör), kanske till och med ännu mer ökande om Puerto Ricos ekonomiska kris driver ner kostnaderna där. Att antalet turister skulle kunna minska på grund av en global kris som kanske till och med utlösts av just Puerto Rico finns förstås inte på kartan.
Ännu ett exempel på den myriad av småbubblor som bygger upp den globala kreditbubblan.
2014-03-25
"Minikris" i Kina...
Li Daokui, före detta medlem av Kinas centralbanks penningpolitikskommitté, uttalade sig idag om att Kina är på väg mot en "minikris" på marknaden för provinsers och städers skulder. Han säger att "det kommer att bli en partiell, kontrollerbar minikris", samt att
Det där tror jag inte på! Vi kan bara påminna oss hur det har låtit vid övriga skuldkriser som har exploderat de senaste åren. Till exempel sade den amerikanska centralbankschefen Ben Bernanke så här i mars 2007 vid en utfrågning i kongressen.
När det börjar talas om "en partiell, kontrollerbar minikris" är det alltså dags att förbereda sig på en rejäl urblåsning på finansmarknaderna.
Kinas provinser och städer har tagit på sig stora skulder för att finansiera infrastruktur, särskilt genom det stimulanspaket som centralregeringen släppte under finanskrisen hösten 2008. Problemet är att de investeringar som dessa skulder använts till inte ger några inkomster. Kinas provinser och städer har till stor del levt på att sälja av mark till höga priser, men det kan de inte göra hur länge som helst. Nomura uppskattar att deras skulder har ökat med 253 procent sedan 2008 och officiella siffror anger att de har ökat med 67 procent från slutet av 2010 till juni 2013 och nu är på totalt 2900 miljarder dollar.
Vi har nyligen sett två företag ställa in betalningarna på obligationer, men ännu har ingen region eller stad gjort det. Nu när ekonomin saktar in och räntorna stiger blir det problem att betala på och rulla lånen - inte bara för företag utan för alla som har skulder.
Läs även vad jag skrivit nyligen om "Yuanen försvagas och Kinas Minsky-ögonblick" samt "Sprickor i Kinas ekonomi".
"Det finns jättemycket utrymme för centralregeringen att fixa problemen i provinsernas skulder. Betalningsinställningar måste tillåtas för att omstrukturera skulderna, vilket definitivt kommer att hända som del av reformåtgärderna under andra halvan av detta år."Li Daokui säger också att inställda betalningar från provinser inte kommer att ha följdeffekter på ekonomin samt att det inte finns någon risk för en "Lehman-episod" i Kina eftersom landet har ett högt sparande och statsskulden är låg som andel av BNP.
Det där tror jag inte på! Vi kan bara påminna oss hur det har låtit vid övriga skuldkriser som har exploderat de senaste åren. Till exempel sade den amerikanska centralbankschefen Ben Bernanke så här i mars 2007 vid en utfrågning i kongressen.
"I detta ögonblick ser det dock ut som om effekten på den bredare ekonomin och finansmarknaderna av problemen på subprime-marknaden troligen är begränsad."Ni vet ju alla vad som hände sedan.
När det börjar talas om "en partiell, kontrollerbar minikris" är det alltså dags att förbereda sig på en rejäl urblåsning på finansmarknaderna.
Kinas provinser och städer har tagit på sig stora skulder för att finansiera infrastruktur, särskilt genom det stimulanspaket som centralregeringen släppte under finanskrisen hösten 2008. Problemet är att de investeringar som dessa skulder använts till inte ger några inkomster. Kinas provinser och städer har till stor del levt på att sälja av mark till höga priser, men det kan de inte göra hur länge som helst. Nomura uppskattar att deras skulder har ökat med 253 procent sedan 2008 och officiella siffror anger att de har ökat med 67 procent från slutet av 2010 till juni 2013 och nu är på totalt 2900 miljarder dollar.
Vi har nyligen sett två företag ställa in betalningarna på obligationer, men ännu har ingen region eller stad gjort det. Nu när ekonomin saktar in och räntorna stiger blir det problem att betala på och rulla lånen - inte bara för företag utan för alla som har skulder.
Läs även vad jag skrivit nyligen om "Yuanen försvagas och Kinas Minsky-ögonblick" samt "Sprickor i Kinas ekonomi".
2014-03-21
Yuanen försvagas och Kinas Minsky-ögonblick
Häromdagen skrev jag om de sprickor som börjar synas i Kinas ekonomi. Nu syns det också tydliga spår i valutakursen - den kinesiska valutan yuan har de senaste veckorna uppvisat den starkaste försvagningen sedan 1993. Sedan 2005 har yuanen gradvis stärkts mot dollarn, men denna trend ser nu ut att ha påbörjat en vändning. (Uppåt betyder svagare yuan i diagrammet nedan.)
Det tyder på begynnande kapitalflykt från Kina. Det är säkerligen många investerare som nu fått sin tro på Kina som tillväxtunder rubbad. För det första investerar då troligen färre nya pengar i Kina och för det andra säljer många av sina "befintliga investeringar i Kina.
Två analytiker från Morgan Stanley har också nyligen skrivit en intressant analys om hur Kinas "Minsky-ögonblick" nu närmar sig. "Minsky-ögonblick" (engelska Minsky moment) är en term som myntades i samband med den ryska finanskrisen 1998 och uppkallades efter ekonomen Hyman Minsky. Ett "Minsky-ögonblick" är när en kredit-boom driven av spekulativa låntagare börjar att nystas upp. Det är den tidpunkt då spekulativa låntagare inte längre kan sätta om sina lån eller låna ytterligare för att klara av räntebetalningar. Förluster på spekulativa tillgångar gör att kreditorerna drar tillbaks sin långivning, vilket oftast leder till prisfall på dessa tillgångar. Under tiden tvingas överbelånade investerare att sälja av även sina mindre spekulativa investeringar för att kunna betala sina lån. Det blir dock brist på köpare när många vill sälja. Det leder till skarpa prisnedgångar och kraftigt minskad likviditet på finansmarknaderna, samt en stor efterfrågan på likvida medel.
Kinas "skuggbanksektor" står nu för över en femtedel av den totala kreditmassan i Kina eller omkring 40 procent av årlig BNP, vilket är en stor ökning från de 12 procent av BNP som den stod för för bara fem år sedan. Skuggbanksektorn försörjer de låntagare som inte längre kan få lån från den formella banksektorn med lån. Det gäller provinsstyren, fastighetsbranschen och företag med massiv överkapacitet och dålig lönsamhet såsom kolgruvor, stål, cement, skeppsvarv och solenergi.
Provinsstyrenas finansieringsbolag, som lånar pengar för att investera i infrastruktur, har otillräckligt kassaflöde för att kunna betala ränta och amorteringar. Enligt den senaste sammanställningen har provinsstyrena totalt nästan 3 miljarder dollar i skulder - en siffra som dessutom troligen är en underskattning.
Det uppskattas även att upp till en tredjedel av alla nya lån används för att sätta om gamla lån och att räntebetalningar står för nästan 17 procent av Kinas BNP - en sanslöst hög siffra och nästan dubbelt så stor andel av BNP som USA uppnådde år 2007.
Inställda betalningar på lån (eller fall där det var på väg men det hela räddades) har börjat dyka upp den senaste tiden. Detta har skakat Kinas kreditmarknader och drivit upp räntorna på "trusts", förmögenhetsförvaltningsprodukter, företagsobligationer och banklån.
Samtidigt som stora mängder krediter förfaller till betalning och låntagarna blir allt mer ansträngda, så avtar tillväxten, penningpolitiken stramas åt och marknadsräntorna börjar att stiga. Kinas banker måste nu börja avsätta reserver för dåliga lån, något som tidigare knappt (officiellt) har existerat där. Det kommer troligen att leda till kredittorka, där inga utom de allra säkraste låntagarna kan få kredit. Detta kommer i sin tur att bromsa upp Kinas ekonomi, och mest inom de sektorer som är mest kreditberoende, såsom provinsernas infrastruktursatsningar och sektorer med överkapacitet. En inbromsning i infrastruktursatsningarna och byggbranschen kommer i sin tur att leda till ännu större överkapacitet i industriner såsom stål och cement, vilket gör att dessa får ännu svårare med sitt kassaflöde och att betala på sina skulder. Denna negativa spiral gör att jag tror att ekonomerna från Morgan Stanley är alltför optimistiska vad gäller hur mycket Kinas tillväxt kan komma att bromsa in.
Ett annat tecken på att Kinas jättebubbla håller på att bromsa in är utvecklingen av antalet påbörjade bostadsbyggen, se diagrammet nedan.
Som ni ser har antalet påbörjade bostäder minskat med 30 procent sedan ett år tidigare. Den överhettade bostadsbyggesmarknaden håller på att bromsa in.
I förrgår rapporterades också ännu en betalningsinställelse från Kina, denna gång från ett stålföretag, Highsee Group, den största privata stålproducenten i Shanxi-provinsen, som nu inte kan betala tillbaka sina obligationer i tid. Företaget har tydligen inte betalat ut löner på flera månader och står till stor del stilla. Grundorsaken är att stålpriserna i Kina fallit till den lägsta nivån på över åtta år.
Två analytiker från Morgan Stanley har också nyligen skrivit en intressant analys om hur Kinas "Minsky-ögonblick" nu närmar sig. "Minsky-ögonblick" (engelska Minsky moment) är en term som myntades i samband med den ryska finanskrisen 1998 och uppkallades efter ekonomen Hyman Minsky. Ett "Minsky-ögonblick" är när en kredit-boom driven av spekulativa låntagare börjar att nystas upp. Det är den tidpunkt då spekulativa låntagare inte längre kan sätta om sina lån eller låna ytterligare för att klara av räntebetalningar. Förluster på spekulativa tillgångar gör att kreditorerna drar tillbaks sin långivning, vilket oftast leder till prisfall på dessa tillgångar. Under tiden tvingas överbelånade investerare att sälja av även sina mindre spekulativa investeringar för att kunna betala sina lån. Det blir dock brist på köpare när många vill sälja. Det leder till skarpa prisnedgångar och kraftigt minskad likviditet på finansmarknaderna, samt en stor efterfrågan på likvida medel.
Kinas "skuggbanksektor" står nu för över en femtedel av den totala kreditmassan i Kina eller omkring 40 procent av årlig BNP, vilket är en stor ökning från de 12 procent av BNP som den stod för för bara fem år sedan. Skuggbanksektorn försörjer de låntagare som inte längre kan få lån från den formella banksektorn med lån. Det gäller provinsstyren, fastighetsbranschen och företag med massiv överkapacitet och dålig lönsamhet såsom kolgruvor, stål, cement, skeppsvarv och solenergi.
Provinsstyrenas finansieringsbolag, som lånar pengar för att investera i infrastruktur, har otillräckligt kassaflöde för att kunna betala ränta och amorteringar. Enligt den senaste sammanställningen har provinsstyrena totalt nästan 3 miljarder dollar i skulder - en siffra som dessutom troligen är en underskattning.
Det uppskattas även att upp till en tredjedel av alla nya lån används för att sätta om gamla lån och att räntebetalningar står för nästan 17 procent av Kinas BNP - en sanslöst hög siffra och nästan dubbelt så stor andel av BNP som USA uppnådde år 2007.
Inställda betalningar på lån (eller fall där det var på väg men det hela räddades) har börjat dyka upp den senaste tiden. Detta har skakat Kinas kreditmarknader och drivit upp räntorna på "trusts", förmögenhetsförvaltningsprodukter, företagsobligationer och banklån.
Samtidigt som stora mängder krediter förfaller till betalning och låntagarna blir allt mer ansträngda, så avtar tillväxten, penningpolitiken stramas åt och marknadsräntorna börjar att stiga. Kinas banker måste nu börja avsätta reserver för dåliga lån, något som tidigare knappt (officiellt) har existerat där. Det kommer troligen att leda till kredittorka, där inga utom de allra säkraste låntagarna kan få kredit. Detta kommer i sin tur att bromsa upp Kinas ekonomi, och mest inom de sektorer som är mest kreditberoende, såsom provinsernas infrastruktursatsningar och sektorer med överkapacitet. En inbromsning i infrastruktursatsningarna och byggbranschen kommer i sin tur att leda till ännu större överkapacitet i industriner såsom stål och cement, vilket gör att dessa får ännu svårare med sitt kassaflöde och att betala på sina skulder. Denna negativa spiral gör att jag tror att ekonomerna från Morgan Stanley är alltför optimistiska vad gäller hur mycket Kinas tillväxt kan komma att bromsa in.
Ett annat tecken på att Kinas jättebubbla håller på att bromsa in är utvecklingen av antalet påbörjade bostadsbyggen, se diagrammet nedan.
Som ni ser har antalet påbörjade bostäder minskat med 30 procent sedan ett år tidigare. Den överhettade bostadsbyggesmarknaden håller på att bromsa in.
I förrgår rapporterades också ännu en betalningsinställelse från Kina, denna gång från ett stålföretag, Highsee Group, den största privata stålproducenten i Shanxi-provinsen, som nu inte kan betala tillbaka sina obligationer i tid. Företaget har tydligen inte betalat ut löner på flera månader och står till stor del stilla. Grundorsaken är att stålpriserna i Kina fallit till den lägsta nivån på över åtta år.
2014-03-17
Sprickor i Kinas ekonomi
Under tiden som medias uppmärksamhet varit fokuserad på Krim och Ukraina har viktiga data kommit ut från Kina, som visar hur ekonomin visar upp sprickor som antyder att landet är på väg mot kris om ett tag.
I förra veckan rapporterades att Kinas export minskade i februari med 18,1 procent jämfört med samma månad året före, mot en förväntad ökning på 7,5 procent. Samtidigt steg importen 10,1 procent, mot förväntade 7,6 procent. Totalt gav detta ett stort handelsunderskott.
Fallet för exporten är det största sedan 2009, men det förklaras delvis av just hur det kinesiska nyåret hamnade kalendermässigt i år. Vi får vänta till den mer normala månaden mars innan vi kan se om detta bara var en tillfällig effekt.
Kinas exportandel till USA och Europa har i sviterna efter finanskrisen inte ökat längre. Delvis beror detta även på konkurrens från billigare länder såsom Vietnam och Bangladesh. Förra året hade Kinas andel av EU:s import fallit till 16,5 procent från 18,5 procent 2010. De senaste fem åren har Kinas andel av USA:s import legat ganska still runt 19 procent.
Det finns emellertid fler dåliga ekonomiska data. Kinas producentpriser föll i februari med 2,0 procent på årsbasis, och därmed har de fallit på årsbasis ända sedan början av 2012. Sist de var fallande på årsbasis var 2009 under sviterna efter finanskrisen.
Industriproduktionen, investeringarna och detaljhandelsförsäljningen har också växt långsammare än förväntat i januari och februari. Industriproduktionen såg sin svagaste årsbörjan sedan 2009, detaljhandeln den svagaste sedan 2004 och investeringarna den lägsta sedan 2001.
Nya krediter växte långsammare än förväntat i februari (939 miljarder yuan mot förväntade 1310 miljarder), vilket förklaras av att Kinas skuggbanksektor saktat ner sin tillväxt.
Som jag nyligen skrivit så har Kinas banker växt med "ett USA" på fem år. Jag skrev också nyligen om Kinas "trusts" - en del av skuggbanksektorn. Just att krediterna växer saktare torde höra samman med de svagare investeringarna.
Nu ska vi i alla dessa siffror komma ihåg att det fortfarande handlar om tillväxt i Kinas ekonomi, men att den är inte lika rask som förut är det som kan ställa till problem för en ekonomi som är van vid snabb tillväxt. Dessutom ska vi förstås komma ihåg att all statistik från Kina ska tas med en nypa salt. Dock - när till och med den officiella statistiken rapporterar nedsaktning ska man nog ta det på allvar.
Nyligen inträffade också den första inställda betalningen på Kinas obligationsmarknad, när Shanghai Chaori Solar Energy Science & Technology Co inte betalade tillbaks på sina obligationer. Just solenergi verkar ha varit en överhettad (oavsiktligt skämt) sektor i Kina och det är inte konstigt att den första betalningsinställelsen skedde där. Detta fall markerar också en förändrad policy från kinesiska staten, som hittills räddat alla företag som skulle kunna få problem att betala tillbaks sina skulder. Nu kan investerarna inte längre lita på att investerare i överskuldsatta företag räddas. Idag rapporteras att ett företag från en annan överhettad bransch kan komma att bli det andra i raden att missa betalningar på obligationer. Det handlar om fastighetsbyggbolaget Zhejiang Xingrun Real Estate Co, med 3,5 miljarder yuan ($567 miljoner) i skulder. China Construction Bank innehar mer än 1 miljard yuan av dessa. Det kollapsade byggbolaget ligger i den "mindre" (480 000 invånare) staden Fenghua och en rapport nyligen från Nomura sätter fokus på just fastighetsmarknaden i mindre kinesiska städer, där det blivit ett överutbud och därmed "verkliga risker för en skarp korrektion".
Kinas valuta yuanen har börjat försvagas sedan januari i år efter att ha ganska konsekvent ha stärkts sedan 2010 (med ett litet avbrott i maj 2012). Detta torde hänga samman med oron kring den kinesiska kreditbubblan. Nu har även Kinas centralbank lätta på reglerna för hur mycket yuanen får stiga och sjunka i värde från en dag till en annan. Nu tillåts 2 procent istället för tidigare 1 procent. Den ökade volatiliteten (både den faktiska och den tillåtna) för yuanen ökar nu lånekostnaderna för kinesiska bolag som vill låna i dollar, vilket ökar på den stress som Kinas fastighetsbransch drabbats av på grund av fallande försäljning. De två första månaderna i år föll det totala värdet av sålda bostäder med 5 procent jämfört med samma period ett år tidigare. De två första månaderna av 2013 var det istället nästan en fördubbling av försäljningen jämfört med året innan.
Så det är sammantaget dåliga ekonomiska data från Kina, men de styrande försöker vifta bort detta. Ma Jiantang, chef för Kinas statistikbyrå, säger "att avmattningen i den kinesiska tillväxten är ett resultat av omstrukturering i ekonomin, och kommer från att gammalmodig kapacitet tas bort och bekämpning av luftföroreningar". Premiärminister Li Keqiang säger att "Kina ägnar stor uppmärksamhet mot finansiella risker och bevakar risker från skuggbankssektorn" och att "I vissa fall kanske betalningsinställelser inte kan undvikas, men Kina kommer att säkerställa att det inte uppstår risker mot det finansiella systemet". Li Keqiang säger nu också att Kinas tillväxtmål för i år på 7,5 procent är "flexibelt". Hur flexibelt det blir återstår att se.
Det finns alltså gott om tecken på att den kinesiska ekonomin håller på att bromsa in och att det kommer att spräcka den kreditbubbla av episka proportioner som landet har. "Intressanta tider", sannerligen. Hur klarar världsekonomin av en kreditkris i Kina?
En sak som kan tolkas positivt är dock att bilförsäljningen i Kina ökade med 18 procent på årsbasis i februari, vilket var högre än förväntat. Det ökar dock i sin tur på de extrema problem med luftföroreningar som Kina har.
P.S. Detta blir inlägg nummer 1501 sedan starten på denna blogg och söndagens artikel var alltså nummer 1500, för den som är fascinerad av jämna tal (själv föredrar jag primtal så jag firade inlägg nummer 1499 i lördags med att köpa en pizza).
I förra veckan rapporterades att Kinas export minskade i februari med 18,1 procent jämfört med samma månad året före, mot en förväntad ökning på 7,5 procent. Samtidigt steg importen 10,1 procent, mot förväntade 7,6 procent. Totalt gav detta ett stort handelsunderskott.
Fallet för exporten är det största sedan 2009, men det förklaras delvis av just hur det kinesiska nyåret hamnade kalendermässigt i år. Vi får vänta till den mer normala månaden mars innan vi kan se om detta bara var en tillfällig effekt.
Kinas exportandel till USA och Europa har i sviterna efter finanskrisen inte ökat längre. Delvis beror detta även på konkurrens från billigare länder såsom Vietnam och Bangladesh. Förra året hade Kinas andel av EU:s import fallit till 16,5 procent från 18,5 procent 2010. De senaste fem åren har Kinas andel av USA:s import legat ganska still runt 19 procent.
Det finns emellertid fler dåliga ekonomiska data. Kinas producentpriser föll i februari med 2,0 procent på årsbasis, och därmed har de fallit på årsbasis ända sedan början av 2012. Sist de var fallande på årsbasis var 2009 under sviterna efter finanskrisen.
Industriproduktionen, investeringarna och detaljhandelsförsäljningen har också växt långsammare än förväntat i januari och februari. Industriproduktionen såg sin svagaste årsbörjan sedan 2009, detaljhandeln den svagaste sedan 2004 och investeringarna den lägsta sedan 2001.
Nya krediter växte långsammare än förväntat i februari (939 miljarder yuan mot förväntade 1310 miljarder), vilket förklaras av att Kinas skuggbanksektor saktat ner sin tillväxt.
Som jag nyligen skrivit så har Kinas banker växt med "ett USA" på fem år. Jag skrev också nyligen om Kinas "trusts" - en del av skuggbanksektorn. Just att krediterna växer saktare torde höra samman med de svagare investeringarna.
Nu ska vi i alla dessa siffror komma ihåg att det fortfarande handlar om tillväxt i Kinas ekonomi, men att den är inte lika rask som förut är det som kan ställa till problem för en ekonomi som är van vid snabb tillväxt. Dessutom ska vi förstås komma ihåg att all statistik från Kina ska tas med en nypa salt. Dock - när till och med den officiella statistiken rapporterar nedsaktning ska man nog ta det på allvar.
Nyligen inträffade också den första inställda betalningen på Kinas obligationsmarknad, när Shanghai Chaori Solar Energy Science & Technology Co inte betalade tillbaks på sina obligationer. Just solenergi verkar ha varit en överhettad (oavsiktligt skämt) sektor i Kina och det är inte konstigt att den första betalningsinställelsen skedde där. Detta fall markerar också en förändrad policy från kinesiska staten, som hittills räddat alla företag som skulle kunna få problem att betala tillbaks sina skulder. Nu kan investerarna inte längre lita på att investerare i överskuldsatta företag räddas. Idag rapporteras att ett företag från en annan överhettad bransch kan komma att bli det andra i raden att missa betalningar på obligationer. Det handlar om fastighetsbyggbolaget Zhejiang Xingrun Real Estate Co, med 3,5 miljarder yuan ($567 miljoner) i skulder. China Construction Bank innehar mer än 1 miljard yuan av dessa. Det kollapsade byggbolaget ligger i den "mindre" (480 000 invånare) staden Fenghua och en rapport nyligen från Nomura sätter fokus på just fastighetsmarknaden i mindre kinesiska städer, där det blivit ett överutbud och därmed "verkliga risker för en skarp korrektion".
Kinas valuta yuanen har börjat försvagas sedan januari i år efter att ha ganska konsekvent ha stärkts sedan 2010 (med ett litet avbrott i maj 2012). Detta torde hänga samman med oron kring den kinesiska kreditbubblan. Nu har även Kinas centralbank lätta på reglerna för hur mycket yuanen får stiga och sjunka i värde från en dag till en annan. Nu tillåts 2 procent istället för tidigare 1 procent. Den ökade volatiliteten (både den faktiska och den tillåtna) för yuanen ökar nu lånekostnaderna för kinesiska bolag som vill låna i dollar, vilket ökar på den stress som Kinas fastighetsbransch drabbats av på grund av fallande försäljning. De två första månaderna i år föll det totala värdet av sålda bostäder med 5 procent jämfört med samma period ett år tidigare. De två första månaderna av 2013 var det istället nästan en fördubbling av försäljningen jämfört med året innan.
Så det är sammantaget dåliga ekonomiska data från Kina, men de styrande försöker vifta bort detta. Ma Jiantang, chef för Kinas statistikbyrå, säger "att avmattningen i den kinesiska tillväxten är ett resultat av omstrukturering i ekonomin, och kommer från att gammalmodig kapacitet tas bort och bekämpning av luftföroreningar". Premiärminister Li Keqiang säger att "Kina ägnar stor uppmärksamhet mot finansiella risker och bevakar risker från skuggbankssektorn" och att "I vissa fall kanske betalningsinställelser inte kan undvikas, men Kina kommer att säkerställa att det inte uppstår risker mot det finansiella systemet". Li Keqiang säger nu också att Kinas tillväxtmål för i år på 7,5 procent är "flexibelt". Hur flexibelt det blir återstår att se.
Det finns alltså gott om tecken på att den kinesiska ekonomin håller på att bromsa in och att det kommer att spräcka den kreditbubbla av episka proportioner som landet har. "Intressanta tider", sannerligen. Hur klarar världsekonomin av en kreditkris i Kina?
En sak som kan tolkas positivt är dock att bilförsäljningen i Kina ökade med 18 procent på årsbasis i februari, vilket var högre än förväntat. Det ökar dock i sin tur på de extrema problem med luftföroreningar som Kina har.
P.S. Detta blir inlägg nummer 1501 sedan starten på denna blogg och söndagens artikel var alltså nummer 1500, för den som är fascinerad av jämna tal (själv föredrar jag primtal så jag firade inlägg nummer 1499 i lördags med att köpa en pizza).
2013-12-10
Nu kan Grekland snart göra riktig statsbankrutt
Som ni säkert vet har Grekland en lång historia av statsbankrutter ända från sin självständighet 1830. Den senaste nedskrivningen av statsskulden med 100 miljarder euro skedde våren 2012.
Greklands statsskuld har sedan krisens början i slutet av 2009 stigit kraftigt till följd av den "hjälp" landet fått från IMF och övriga euroländer. Trots nedskrivningen är den nu uppe i omkring 320 miljarder euro, vilket motsvarar omkring 174 procent av årlig BNP - långt över gränsen för vad som anses hållbart.
Nyligen har dock läget för Grekland förändrats, eftersom landet nu för första gången på många många år uppvisar ett överskott i bytesbalansen. Detta kommer sig förstås av att landets ekonomi har kollapsat och med den efterfrågan på importerade varor. Arbetslösheten ligger på 27 procent och ungdomsarbetslösheten på hela 58 procent - inte konstigt att konsumtionen sjunkit kraftigt.
Detta får Mike "Mish" Shedlock att spekulera i att förutsättningarna för en grekisk statsbankrutt nu är betydligt bättre, eftersom de inte längre behöver låna från utlandet, utan kan lösa sina budgetproblem internt i landet genom exempelvis skatter. De kan därmed ge långfingret åt "trojkan" och bestämma över sitt öde (och sin egen budget) utan inblandning från utlandet. Om inte annat kan den förändrade situationen leda till att Grekland får ett övertag i förhandlingarna med Tyskland och övriga. Mish ser två möjligheter: antingen en statsbankrutt kopplad till att landet lämnar euron, eller att långivarna efterskänker en del av Greklands statsskuld. Jag förstår dock inte riktigt varför en ensidigt deklarerad statsbankrutt nödvändigtvis skulle innebära ett utträde ur eurosamarbetet. Euron är ett så stort prestigeprojekt för EU:s ledare att de kanske skulle kunna låta Grekland vara kvar i samarbetet trots att de gör statsbankrutt. EU-ledarna har exempelvis sagt att euron är "oåterkallelig" (men som bekant varar ingen valutaunion för evigt).
Greklands statsskuld ser helt annorlunda ut än 2009, efter ECB:s och ESM:s stödköp och nödlån samt den skuldnedskrivning som skedde 2012, som bara drabbade den privata delen av kreditorerna (med bieffekten att Cyperns banker gick under i våras). I början av 2010 ägdes omkring 85 procent av den grekiska statsskulden av den privata sektorn, framförallt utländska banker. Numera ägs omkring 84 procent av Greklands statsskuld direkt eller indirekt av stater, genom ECB, IMF och ESM. Om grekiska staten ställer in betalningarna på skulderna drabbas alltså framförallt eurozonens länder, som direkt eller indirekt sitter på grekiska statsobligationer för omkring 256 miljarder euro. Om vi fördelar detta på eurozonens övriga 16 länder enligt deras andelar blir det till exempel tiotals miljarder som Italien och Spanien sitter på. Hur skulle de klara detta?
Ovanpå de direkta effekterna av en grekisk betalningsinställelse kommer förstås de "smittoeffekter" denna skulle ha på Spanien, Irland, Portugal, Italien med flera.
Förutom bytesbalansen har den grekiska staten genom sin åtstramningspolitik lyckats med att för första gången på ett decennium skapa ett (om än litet) primärt överskott i statsfinanserna, alltså att skatteinkomsterna är större än utgifterna förutom betalningar på statsskulden. Det är bara räntebetalningarna som nu ger Grekland ett stort underskott i statsbudgeten. Med ett primärt budgetöverskott och ett överskott i bytesbalansen i ryggen kan alltså den grekiska regeringen bli betydligt kaxigare mot sina utländska kreditorer. Vi har redan sett det, då den grekiska regeringen överlämnade budgeten för nästa år till parlamentet utan att ha kommit överens med de utländska inspektörerna. I söndags antog parlamentet 2014 års statsbudget utan att först ha visat upp den för IMF eller EU-kommissionen, vilket reglerna kräver.
Det primära överskottet i Greklands statsfinanser är som sagt väldigt litet, men till nästa år räknar man med att det ska ha växt till någon procent av årlig BNP.
ZeroHedge uppmärksammar en studie som visar att länder i statsfinansiell kris löper störst risk att ställa in betalningarna just det år då de uppnår ett primärt överskott i statsbudgeten, vilket betyder att de inte längre är beroende av sina kreditorer för överlevnad.
Därmed inte sagt att en statsbankrutt skulle lösa alla Greklands problem - arbetslösheten är rekordhög, BNP sjunker fortfarande med 3 procent i årstakt och landet har en deflation där KPI sjunker med nästan 3 procent i årstakt. Emellertid skulle en statsbankrutt lätta den black om foten som den gigantiska statsskulden utgör.
Tillägg: Vid en eventuell grekisk statsbankrutt måste man förstås också ta med i beräkningen att EU som straff skulle kunna frysa alla bidrag till Grekland - landet är nettomottagare av bidrag från EU - de betalar mindre i årlig "EU-avgift" än vad de får tillbaks som bidrag.
Greklands statsskuld har sedan krisens början i slutet av 2009 stigit kraftigt till följd av den "hjälp" landet fått från IMF och övriga euroländer. Trots nedskrivningen är den nu uppe i omkring 320 miljarder euro, vilket motsvarar omkring 174 procent av årlig BNP - långt över gränsen för vad som anses hållbart.
Nyligen har dock läget för Grekland förändrats, eftersom landet nu för första gången på många många år uppvisar ett överskott i bytesbalansen. Detta kommer sig förstås av att landets ekonomi har kollapsat och med den efterfrågan på importerade varor. Arbetslösheten ligger på 27 procent och ungdomsarbetslösheten på hela 58 procent - inte konstigt att konsumtionen sjunkit kraftigt.
Detta får Mike "Mish" Shedlock att spekulera i att förutsättningarna för en grekisk statsbankrutt nu är betydligt bättre, eftersom de inte längre behöver låna från utlandet, utan kan lösa sina budgetproblem internt i landet genom exempelvis skatter. De kan därmed ge långfingret åt "trojkan" och bestämma över sitt öde (och sin egen budget) utan inblandning från utlandet. Om inte annat kan den förändrade situationen leda till att Grekland får ett övertag i förhandlingarna med Tyskland och övriga. Mish ser två möjligheter: antingen en statsbankrutt kopplad till att landet lämnar euron, eller att långivarna efterskänker en del av Greklands statsskuld. Jag förstår dock inte riktigt varför en ensidigt deklarerad statsbankrutt nödvändigtvis skulle innebära ett utträde ur eurosamarbetet. Euron är ett så stort prestigeprojekt för EU:s ledare att de kanske skulle kunna låta Grekland vara kvar i samarbetet trots att de gör statsbankrutt. EU-ledarna har exempelvis sagt att euron är "oåterkallelig" (men som bekant varar ingen valutaunion för evigt).
Greklands statsskuld ser helt annorlunda ut än 2009, efter ECB:s och ESM:s stödköp och nödlån samt den skuldnedskrivning som skedde 2012, som bara drabbade den privata delen av kreditorerna (med bieffekten att Cyperns banker gick under i våras). I början av 2010 ägdes omkring 85 procent av den grekiska statsskulden av den privata sektorn, framförallt utländska banker. Numera ägs omkring 84 procent av Greklands statsskuld direkt eller indirekt av stater, genom ECB, IMF och ESM. Om grekiska staten ställer in betalningarna på skulderna drabbas alltså framförallt eurozonens länder, som direkt eller indirekt sitter på grekiska statsobligationer för omkring 256 miljarder euro. Om vi fördelar detta på eurozonens övriga 16 länder enligt deras andelar blir det till exempel tiotals miljarder som Italien och Spanien sitter på. Hur skulle de klara detta?
Ovanpå de direkta effekterna av en grekisk betalningsinställelse kommer förstås de "smittoeffekter" denna skulle ha på Spanien, Irland, Portugal, Italien med flera.
Förutom bytesbalansen har den grekiska staten genom sin åtstramningspolitik lyckats med att för första gången på ett decennium skapa ett (om än litet) primärt överskott i statsfinanserna, alltså att skatteinkomsterna är större än utgifterna förutom betalningar på statsskulden. Det är bara räntebetalningarna som nu ger Grekland ett stort underskott i statsbudgeten. Med ett primärt budgetöverskott och ett överskott i bytesbalansen i ryggen kan alltså den grekiska regeringen bli betydligt kaxigare mot sina utländska kreditorer. Vi har redan sett det, då den grekiska regeringen överlämnade budgeten för nästa år till parlamentet utan att ha kommit överens med de utländska inspektörerna. I söndags antog parlamentet 2014 års statsbudget utan att först ha visat upp den för IMF eller EU-kommissionen, vilket reglerna kräver.
Det primära överskottet i Greklands statsfinanser är som sagt väldigt litet, men till nästa år räknar man med att det ska ha växt till någon procent av årlig BNP.
ZeroHedge uppmärksammar en studie som visar att länder i statsfinansiell kris löper störst risk att ställa in betalningarna just det år då de uppnår ett primärt överskott i statsbudgeten, vilket betyder att de inte längre är beroende av sina kreditorer för överlevnad.
Därmed inte sagt att en statsbankrutt skulle lösa alla Greklands problem - arbetslösheten är rekordhög, BNP sjunker fortfarande med 3 procent i årstakt och landet har en deflation där KPI sjunker med nästan 3 procent i årstakt. Emellertid skulle en statsbankrutt lätta den black om foten som den gigantiska statsskulden utgör.
Tillägg: Vid en eventuell grekisk statsbankrutt måste man förstås också ta med i beräkningen att EU som straff skulle kunna frysa alla bidrag till Grekland - landet är nettomottagare av bidrag från EU - de betalar mindre i årlig "EU-avgift" än vad de får tillbaks som bidrag.
2011-12-13
Statsbankrutter historiskt
BBC News har idag låtit ett antal ekonomer presentera och kommentera varsitt favoritdiagram som visar vart världsekonomin är på väg. Nedan ser ni diagrammet från Kenneth Rogoff, f.d. chefsekonom vid IMF och känd som en av författarna till boken "This Time is Different - Eight Centuries of Financial Folly" och rapporten "The Aftermath of Financial Crises".
"Den blå linjen är det globala medelvärdet för statsskuld i förhållande till BNP. De gula staplarna visar hur många procent av länderna som befinner sig i betalningsinställning eller omstrukturering av extern skuld. De rosa staplarna som ibland höjer sig över procenten länder i betalningsinställning eller omstrukturering visar länder med inflation över 20%. Diagrammet antyder att om det historiska mönstret följs kommer det snart en våg av statsbankrutter. Jag behöver inte påpeka att vi verkar vara på kanten till en sådan händelse i Eurozonen och Centraleuropa och kanske några länder på andra ställen."
"Den blå linjen är det globala medelvärdet för statsskuld i förhållande till BNP. De gula staplarna visar hur många procent av länderna som befinner sig i betalningsinställning eller omstrukturering av extern skuld. De rosa staplarna som ibland höjer sig över procenten länder i betalningsinställning eller omstrukturering visar länder med inflation över 20%. Diagrammet antyder att om det historiska mönstret följs kommer det snart en våg av statsbankrutter. Jag behöver inte påpeka att vi verkar vara på kanten till en sådan händelse i Eurozonen och Centraleuropa och kanske några länder på andra ställen."
2011-01-02
Tänk efter angående euron
Idag skriver Vänsterpartiets i mitt tycke vettigaste rikspolitiker Jonas Sjöstedt i Aftonbladet en uppmaning att släppa prestigen och ompröva euron.
I USA:s fall är det solklart att det är bankdinosaurierna och deras feta direktörer som räddats, medan vanligt folk fått betala. Cornucopia kallar det idag för "foodless recovery" med anledning av att mer än var åttonde USAmerikan nu överlever med hjälp av så kallade food stamps (SNAP).
Jonas Sjöstedts skriver vidare.
Euron har haft en stor del av skulden i det hela. För att åter citera Sjöstedt.
Han anser att bankerna också måste vara med och betala och anser att skuldnedskrivningar för vissa stater måste till. Jag håller med. När han skriver att "Bankernas ägare måste vara med och betala notan" nämner han dock inte att det inte blir helt oproblematiskt. Bankernas ägare är nämligen till stor del pensionsfonder och liknande, vilket också drabbar vanligt folk. Hur man än vänder sig i detta läge så har man ändan bak. Det måste till stora skuldnedskrivningar, men det är inte enkelt. Det måste till smart politik för att det inte ska drabba urskillningslöst och inte drabba de redan svaga.
Men "Europrojektet måste kunna omprövas". Där har de flesta av EU:s politiker lång väg kvar till insikt.
Jonas Sjöstedt tipsar också på sin blogg om att Johan Ingerö, som var aktiv för jasidan i den svenska folkomröstningen om euron, nu ångrar sig och omprövat sin inställning till euron. Snart finns det bara ett litet gäng rabiata folkpartister kvar som förespråkar svenskt eurointräde.
Dock anser jag fortfarande, som jag skrev igår att euron var en fördel för Estland, i alla fall jämfört med de alternativ som nu finns. Men Estland är ett undantag.
Hursomhelst kvarstår som jag ser det mest vadslagning om euron. Vilket land blir det första eurolandet att ställa in betalningarna eller skriva ner statsskulden? Vilket land lämnar först eurosamarbetet? När händer det?
[Andra bloggar om euro, politik, eu, finanskris, banker, fattiga, kreditbubbla]
Vem är det vi hjälper? Är det bankerna, euron eller välfärden?Detta är något man bör fråga sig, inte bara vad gäller euron, utan vad gäller alla de räddningsåtgärder som satts in i samband med kriserna. Vem har gynnats?
I USA:s fall är det solklart att det är bankdinosaurierna och deras feta direktörer som räddats, medan vanligt folk fått betala. Cornucopia kallar det idag för "foodless recovery" med anledning av att mer än var åttonde USAmerikan nu överlever med hjälp av så kallade food stamps (SNAP).
Jonas Sjöstedts skriver vidare.
Krisen har flera orsaker. Globala obalanser, bristande finansiell reglering, hejdlös finansspekulation och oansvariga banker är de viktigaste. I några länder som Grekland har svaga statsfinanser och dåliga skattesystem gjort situationen ohållbar. Euron har gjort ont värre.Jag brukar säga att grundorsaken till krisen är den ohållbara skuldbörda som skapats globalt under de senaste decennierna. Många stater, privatpersoner och företag har tagit på sig alldeles för stora skulder. Orsaken till detta är delvis det som Sjöstedt tar upp, men jag skulle också vilja lägga till oansvariga politiker, för det är de som sett genom fingrarna med bankernas oansvariga utlåning, den bristande finansiella regleringen, med mera. Och ansvaret faller lika hårt på politiker såväl på vänstra som på högra sidan av politiken, beroende på vem som har råkat ha makten i de olika länderna. Alla har glatt spelat med i pyramidspelet, så länge det har gynnat deras väljare och lobbygrupper. Inte minst i USA har det byggts upp rekordartade underskott, skuldberg och obalanser.
Euron har haft en stor del av skulden i det hela. För att åter citera Sjöstedt.
I högkonjunkturen kunde inte Irland och Spanien kyla ner ekonomin med högre räntor. I stället blåstes lånekarusellen och huspriserna upp tills bubblan sprack. Grekland kan inte konkurrera med tysk industri. Grekland skulle behöva en annan växelkurs än Tyskland som har stora handelsöverskott. Nu måste länder i stället sänka lönerna dramatiskt om de ska kunna konkurrera. Det sociala priset blir enormt om det ens låter sig göras. Risken är att patienten förblöder under operationen när välfärden slaktas och ekonomin fastnar i recession.Sjöstedt säger sedan det som borde vara uppenbart för alla - EU:s räddningsaktioner handlar främst om att bankerna och euron. Vanligt folk får betala.
Han anser att bankerna också måste vara med och betala och anser att skuldnedskrivningar för vissa stater måste till. Jag håller med. När han skriver att "Bankernas ägare måste vara med och betala notan" nämner han dock inte att det inte blir helt oproblematiskt. Bankernas ägare är nämligen till stor del pensionsfonder och liknande, vilket också drabbar vanligt folk. Hur man än vänder sig i detta läge så har man ändan bak. Det måste till stora skuldnedskrivningar, men det är inte enkelt. Det måste till smart politik för att det inte ska drabba urskillningslöst och inte drabba de redan svaga.
Men "Europrojektet måste kunna omprövas". Där har de flesta av EU:s politiker lång väg kvar till insikt.
Jonas Sjöstedt tipsar också på sin blogg om att Johan Ingerö, som var aktiv för jasidan i den svenska folkomröstningen om euron, nu ångrar sig och omprövat sin inställning till euron. Snart finns det bara ett litet gäng rabiata folkpartister kvar som förespråkar svenskt eurointräde.
Dock anser jag fortfarande, som jag skrev igår att euron var en fördel för Estland, i alla fall jämfört med de alternativ som nu finns. Men Estland är ett undantag.
Hursomhelst kvarstår som jag ser det mest vadslagning om euron. Vilket land blir det första eurolandet att ställa in betalningarna eller skriva ner statsskulden? Vilket land lämnar först eurosamarbetet? När händer det?
[Andra bloggar om euro, politik, eu, finanskris, banker, fattiga, kreditbubbla]
2010-11-11
Kört för irländska staten
Mina kära läsare undrar säkert hur jag ser på att räntan på de irländska statsobligationerna fortsätter att stiga. Idag fortsätter räntorna på Irlands statsskuld sin vandring upp mot rent grekiska nivåer. Tioåriga irländska statsobligationer noterades vid 11-tiden till 8,92% och tvååriga till 6,64%. Den treåriga var 7,57% och alltså snart ikapp tioåringen.
Det jag skrev häromdagen gäller fortfarande.
Förlustnivåerna för de halv- eller helförstatligade bankerna skrivs ständigt upp. Igår sade irländske centralbankschefen Patrick Honohan att "De totala låneförlusterna i de irländska bankerna kommer att uppgå till minst 85 miljarder euro". Det motsvarar drygt 50% av republiken Irlands årliga BNP. En BNP som för övrigt fortfarande sjunker på årsbasis. 2009 var Irlands BNP 160 miljarder euro, i år räknar man med 155 miljarder. Detta att jämföra med det glada rekordåret 2007 då BNP var 189 miljarder euro, eller till och med 2008 då BNP var 180 miljarder.
Eftersom statsskulden stiger snabbt - i år räknar man med ett budgetunderskott på över 30% av BNP p.g.a. engångskostnader för bankräddningen - så innebär det att statsskuld i förhållande till BNP formligen exploderar. Därmed blir det en ond räntespiral och då är det kört. Staten kan hålla på och spara och öka skatter i budgeten, men grundproblemet med den ohållbara statsskulden återstår. 15 miljarder euro försöker man förstärka budgeten med över fyra år, samtidigt som årets underskott hamnar runt 50 miljarder.
Men irländska staten kan hålla ut fram till årsskiftet, tack vare att man har lånat på sig en rejäl buffert tidigare i år. Så krisen blir inte akut förrän då. De irländska räntorna kan hålla på att stiga, men det får ingen omedelbar effekt, eftersom irländska staten inte planerar att emittera fler obligationer just nu. Men i januari spricker det. Låt mig gissa att ECB och eurogruppen kommer att vakna till först i mitten av december och snabbt snickra ihop ett nödpaket till Irland.
Vi kan också konstatera att Portugal och Spanien ännu är utanför riskzonen.
Ett tecken på situationens allvar är när EU-kommissionen tvingas gå ut med dementier angående Irland.
Curve Watchers Anonymous väntar med spänning på fortsättningen.
[Andra bloggar om irland, statsbankrutt, budgetunderskott, statsskuld, betalningsinställning]
Det jag skrev häromdagen gäller fortfarande.
Jag kan inte heller se någon snygg väg ur det skuldhörn som republiken Irland målat in sig i när de räddade sina banker efter den spruckna bostadsbubblan. Sammantaget förväntar jag mig att Irland (liksom Grekland) någon gång framöver måste göra sig av med skulderna på något vis, exempelvis skuldnedskrivning (en eufemism för betalningsinställning). Frågan är bara när. EU-makthavarna ska väl först ställa till en stor räddningsaktion även för Irland.Jag varnade för ränteutvecklingen redan i slutet av oktober.
Stiger räntan över senaste toppen upp mot 7% finns risken för panik vad gäller Irland.Irlands "Mister Doom" Morgan Kelly håller med mig om att det inte finns någon snygg utväg ur statsbankrutten för Irland. Läs gärna hans långa förklarande artikel i Irish Times, som DI refererade häromdagen (tack till Jim Dowling för tipset). Bl.a. säger han att innehavarna av obligationer i de irländska bankerna borde ha fått vara med och stå för sin del av förlusterna. Men så blev det inte, eftersom det skulle ha drabbat banker i mäktiga euroländerna Tyskland och Frankrike. Hela skuldberget vältrades alltså över på irländska staten.
Förlustnivåerna för de halv- eller helförstatligade bankerna skrivs ständigt upp. Igår sade irländske centralbankschefen Patrick Honohan att "De totala låneförlusterna i de irländska bankerna kommer att uppgå till minst 85 miljarder euro". Det motsvarar drygt 50% av republiken Irlands årliga BNP. En BNP som för övrigt fortfarande sjunker på årsbasis. 2009 var Irlands BNP 160 miljarder euro, i år räknar man med 155 miljarder. Detta att jämföra med det glada rekordåret 2007 då BNP var 189 miljarder euro, eller till och med 2008 då BNP var 180 miljarder.
Eftersom statsskulden stiger snabbt - i år räknar man med ett budgetunderskott på över 30% av BNP p.g.a. engångskostnader för bankräddningen - så innebär det att statsskuld i förhållande till BNP formligen exploderar. Därmed blir det en ond räntespiral och då är det kört. Staten kan hålla på och spara och öka skatter i budgeten, men grundproblemet med den ohållbara statsskulden återstår. 15 miljarder euro försöker man förstärka budgeten med över fyra år, samtidigt som årets underskott hamnar runt 50 miljarder.
Men irländska staten kan hålla ut fram till årsskiftet, tack vare att man har lånat på sig en rejäl buffert tidigare i år. Så krisen blir inte akut förrän då. De irländska räntorna kan hålla på att stiga, men det får ingen omedelbar effekt, eftersom irländska staten inte planerar att emittera fler obligationer just nu. Men i januari spricker det. Låt mig gissa att ECB och eurogruppen kommer att vakna till först i mitten av december och snabbt snickra ihop ett nödpaket till Irland.
The spike in three-year bonds is especially worrying, analysts said. It suggests that investors think a default could happen sooner than previous prices had suggested. The spike also suggests investors don't believe the European Financial Stability Facility (EFSF), in its current form, is really available for struggling borrowers.Som ni ser nedan börjar avkastningskurvan för irländska statsobligationer närma sig flatline-stadiet, som brukar följas av inverterad kurva, då det framför allt är räntorna på de kortare löptiderna som stigit.
Yields on all European three-year bonds have been kept in check until recently because under the €440m EFSF scheme, set up in May, debt owned by a bailed-out country falling due in three years would be repaid in full.
"The problem is that the ESFS was set up over a weekend and no one ever thought it would have to be used," said Gary Jenkins of Evolution Securities.
Ett tecken på situationens allvar är när EU-kommissionen tvingas gå ut med dementier angående Irland.
Curve Watchers Anonymous väntar med spänning på fortsättningen.
[Andra bloggar om irland, statsbankrutt, budgetunderskott, statsskuld, betalningsinställning]
2010-11-05
Aj, aj, Irland...
Som en flitig kommentator på mitt senaste inlägg om Irland har uppmärksammat så har räntan på irländska statsobligationer fortsatt att stiga sedan dess. Räntan på de tioåriga ligger just nu på 7,67%, se diagrammet nedan. Det här går upp alldeles för mycket för att kunna ignoreras.
För de tvååriga ligger räntan på 4,86%, se nästa diagram.
Det enda som är lugnande med dessa bilder är att räntan på tvååriga irländska statsobligationer ännu inte hunnit ikapp räntan på de tioåriga. Vad som hände för Grekland i våras var att vi fick en avkastningskurva som i princip var platt, för att sedan bli inverterad. Där är vi inte ännu vad gäller Irland, men alla kriser behöver inte spela ut på samma vis. Vi ska inte heller glömma att obligationsmarknaderna för PIGS-länderna (Portugal, Irland, Grekland, Spanien) är delvis manipulerade av Europeiska centralbanken (ECB).
Kreditswappar på den irländska statsskulden är dock inte manipulerade vad jag vet och de ligger idag på 581 punkter för femåriga CDS:er, vilket är statsbankruttsnivå.
Den rekordtuffa budget som snart ska presenteras innebär rejäla nerdragningar rakt över hela linjen. Man ska dra ner statsbudgeten med 6 miljarder euro, sade Irlands finansminister Brian Lenihan igår. Presentationen av neddragningsplanen för de närmaste fyra åren, som skulle ha kommit snart, kommer dock inte förrän i slutet av november, eftersom man av politiska skäl vill invänta ett fyllnadsval som ska hållas i Donegal. Det blir då också kort tid kvar tills budgeten för 2011 ska presenteras 7 december. Tydligen hoppas man att detta ska minska risken för oenighet inom regeringen.
Räddningen av de irländska bankerna har kostat på. Irland hade 2008 ett budgetunderskott på 7,3% av BNP, förra året var det troligen näst störst i EU med 14,4% av BNP och i år räknar man med att det blir hårresande 32% av BNP p.g.a. engångskostnader för bankerna. Det dyker också upp kreativa lösningar på hur staten ska kunna komma undan så lindrigt som möjligt, t.ex. en "interest holiday (räntesemester) för bankräddningslånen.
Av de fortsatt stigande räntorna och CDS-priserna att döma tycker marknaden inte att de aviserade nedskärningarna räcker. Jag kan inte heller se någon snygg väg ur det skuldhörn som republiken Irland målat in sig i när de räddade sina banker efter den spruckna bostadsbubblan. Sammantaget förväntar jag mig att Irland (liksom Grekland) någon gång framöver måste göra sig av med skulderna på något vis, exempelvis skuldnedskrivning (en eufemism för betalningsinställning). Frågan är bara när. EU-makthavarna ska väl först ställa till en stor räddningsaktion även för Irland.
Igår kunde man också i irländska media läsa om en protest vid finansdepartementet som urartat i våld. Det är första gången jag läser om det från Irland. Men det är ännu inga stora protester som i exempelvis Grekland, utan irländarna tycks ta det hela med fattning.
[Andra bloggar om irland, statsbankrutt, budgetunderskott, statsskuld, betalningsinställning]
Kreditswappar på den irländska statsskulden är dock inte manipulerade vad jag vet och de ligger idag på 581 punkter för femåriga CDS:er, vilket är statsbankruttsnivå.
Den rekordtuffa budget som snart ska presenteras innebär rejäla nerdragningar rakt över hela linjen. Man ska dra ner statsbudgeten med 6 miljarder euro, sade Irlands finansminister Brian Lenihan igår. Presentationen av neddragningsplanen för de närmaste fyra åren, som skulle ha kommit snart, kommer dock inte förrän i slutet av november, eftersom man av politiska skäl vill invänta ett fyllnadsval som ska hållas i Donegal. Det blir då också kort tid kvar tills budgeten för 2011 ska presenteras 7 december. Tydligen hoppas man att detta ska minska risken för oenighet inom regeringen.
Räddningen av de irländska bankerna har kostat på. Irland hade 2008 ett budgetunderskott på 7,3% av BNP, förra året var det troligen näst störst i EU med 14,4% av BNP och i år räknar man med att det blir hårresande 32% av BNP p.g.a. engångskostnader för bankerna. Det dyker också upp kreativa lösningar på hur staten ska kunna komma undan så lindrigt som möjligt, t.ex. en "interest holiday (räntesemester) för bankräddningslånen.
Av de fortsatt stigande räntorna och CDS-priserna att döma tycker marknaden inte att de aviserade nedskärningarna räcker. Jag kan inte heller se någon snygg väg ur det skuldhörn som republiken Irland målat in sig i när de räddade sina banker efter den spruckna bostadsbubblan. Sammantaget förväntar jag mig att Irland (liksom Grekland) någon gång framöver måste göra sig av med skulderna på något vis, exempelvis skuldnedskrivning (en eufemism för betalningsinställning). Frågan är bara när. EU-makthavarna ska väl först ställa till en stor räddningsaktion även för Irland.
Igår kunde man också i irländska media läsa om en protest vid finansdepartementet som urartat i våld. Det är första gången jag läser om det från Irland. Men det är ännu inga stora protester som i exempelvis Grekland, utan irländarna tycks ta det hela med fattning.
[Andra bloggar om irland, statsbankrutt, budgetunderskott, statsskuld, betalningsinställning]
2010-04-30
Klarspråk om Grekland
I DN idag skriver nationalekonomen och östeuropaanalytikern Anders Åslund en debattartikel där han inte skräder orden. Han säger i princip liknande saker som jag och mina bloggrannar har hållit på och ältat ett tag nu.
Men jag tror inte att ett grekiskt paket just nu kommer att innehålla nedskrivning av skulder, eftersom EU-politikerna fortfarande befinner sig i förnekelse, t.ex. Frankrikes budgetminister Francois Baroin.
Nu är det ju inte bara Grekland som har problem med statsskulden. Nouriel Roubini varnade igår för att Grekland bara är "kanariefågeln i kolgruvan", alltså den som dör först som en varningssignal om skadlig gas.
Mer läsvärt om Grekland och euron har skrivits av Per Lindvall på E24.
Fast kanske ska ni som jag istället ut i det fina vädret och jobba i trädgården eller titta på majbrasor och sånt :-)
Eller sitta inne och göra klart deklarationen :-(
[Andra bloggar om grekland, statsbankrutt, euro, statsskuld]
Om inget görs illa kvickt går Grekland i konkurs och kommer då att följas av Portugal och Spanien. Då kollapsar en stor del av det europeiska banksystemet. Europa måste se sanningen i vitögat och låta IMF ta över ledningen.30 till 70 procent av Greklands statsskuld måste skrivas av, och de måste skära ner statsbudgeten med motsvarande 8–10 procent av sin BNP på ett år.
IMF och EU måste skjuta till totalt 80–90 miljarder euro under tre år. I annat fall är landet bortom räddning, skriver Anders Åslund.Så illa är det. Enda riktiga lösningen är att skriva av en stor del av Greklands statsskuld. Visst kommer det att svida illa för Europas banker och andra finansmarknadsaktörer, men alla alternativ är sämre. Man kan inte hålla på och lappa på Greklands statsskuld med ytterligare lån utan att göra något åt grundproblemet, alltså den alltför tunga skuldbördan. Och EU bara velar, så det måste bli IMF som bestämmer hårda villkor. Kan Lettland klara av att skära över 8% av statsbudgeten på ett år, så borde Grekland också kunna. Viss blir det jobbigt, men det finns inget annat sätt.
Reglerna är enkla och klara. Låt någon ta ledningen. Eftersom EU vare sig har beslutskapacitet, regler eller finansiering redo är IMF det enda realistiska organet. I en anstötlig prestigecirkus har EU förslösat tre viktiga månader. Den bör erkänna sitt nederlag och överräcka ledningen till IMF. Men EU:s och dess medlemsländers pengar behövs, som den alla redan lyckade lettiska räddningen visade.Nu sägs det att förhandlingarna om stöd till Grekland är i sitt slutskede, även om vi t.ex. väntar på besked från Tyskland. Uppenbarligen litar ingen längre på grekerna, så de kommer i princip att sättas under förmyndarskap.
På grund av Greklands dåliga historia med implementeringen av tidigare ekonomiska reformprogram kommer landet att utsättas för hård bevakning av EU och IMF.Frågan är dock hur mycket man kan lita på EU i sammanhanget. Har euroländerna genom åren sett genom fingrarna med alla flagranta och upprepade brott mot EU:s stabilitets- och tillväxtpakt från flertalet medlemsländer, vad ska då få oss att tro att de plötsligt har bättrat sig? EU måste bita i det sura äpplet och ta den politiska prestigeförlusten att låta IMF ta över styrningen i Grekland. Just nu styrs tidtabellen för räddningen av Grekland av en massa hänsynstaganden inom EU, t.ex. till tyska regionalval som ska hållas 9 maj. Efter det har man bara fram till 19 maj på sig, ty då måste pengarna fram om inte Grekland ska ställa in betalningarna. Det är bäddat för en kaotisk okontrollerad kollaps. Särskilt om missnöjda greker ställer till oro genom demonstrationer och strejker. Fast de borde passa på att göra sig av med sina korrupta politiker. Jag tror inte att Papandreou är ett dugg bättre än sina företrädare. Bara det att även hans far och farfar var grekiska premiärministrar säger väl allt.
Men jag tror inte att ett grekiskt paket just nu kommer att innehålla nedskrivning av skulder, eftersom EU-politikerna fortfarande befinner sig i förnekelse, t.ex. Frankrikes budgetminister Francois Baroin.
- Man får inte för ett ögonblick inbilla sig en omstrukturering av lånen för det vore att skänka spekulanterna en seger, sade Baroin till radiostationen RTL.Medan bomben tickar och är på väg att explodera diskuterar man om man ska ta in en expert eller om man ska försöka desarmera bomben själv med hammare och skruvmejsel. Problemet kvarstår och bomben kommer att brisera desto värre längre fram istället.
Spekulanters angrepp på Grekland utgör i själva verket ett angrepp mot hela eurozonen, sade han.
- Bakom Grekland finns hela eurozonen som angrips... det är vår valuta, vår ekonomi, våra företag, våra jobb.
Nu är det ju inte bara Grekland som har problem med statsskulden. Nouriel Roubini varnade igår för att Grekland bara är "kanariefågeln i kolgruvan", alltså den som dör först som en varningssignal om skadlig gas.
Om problemen inte adresseras kommer nationer antingen att tvingas ställa in betalningarna eller tillåta inflationen att skena iväg för att inflatera sig ur statsskuldsproblematiken, varnar han.Roubini har förresten tankar som liknar Maria Wetterstrands.
Nouriel Roubini stödjer bland annat en koldioxidskatt på bensin i USA. Det skulle bidra till en minska oljeberoendet, minska handelsbalansunderskottet, utsläppen och hjälpa USA att sänka budgetunderskottet.Wetterstrand är nog inte så fel ute som många idag vill låta påskina.
Mer läsvärt om Grekland och euron har skrivits av Per Lindvall på E24.
Att Greklands kreditbetyg egentligen borde vara ännu lägre, på mycket svag skräpnivå, indikeras av att Standard & Poor´s bedömer att obligationsinnehavare bara kan räkna med att få tillbaka 25-50 procent av obligationens nominella värde i händelse av en ordnad rekonstruktion eller en oordnad betalningsinställelse, ”default”.Ja, det finns verkligen mycket man kan undra över i denna härva med euro, EMU, EU-kommissionen, ECB och Grekland. Lindvall påtalar också risken för greksik bankkris.
Man kan undra vilken bedömning som ECB gör av dessa panters underliggande värde.
Samtidigt som Greklands kreditbetyg sänktes så sänktes även de grekiska bankernas betyg, till ett par snäpp under landets betyg.Läs även vad Cornucopia skriver idag och vad Fröjdhpunktse skrev igår. Den som vill läsa något riktigt tungt kan också bita tag i Willem Buiters 68-sidiga analys av statsskuldsproblemen i västvärlden, eller bara läsa sammanfattningen på Zero Hedge. Särskilt intressant för alla som tror att det kommer att bli hyperinflation i västvärlden.
[...]
Detta gör naturligtvis att Grekland ovanpå sin statliga skuldkris även löper mycket stor risk att få en finanskris. En så kallad dubbelknock.
Fast kanske ska ni som jag istället ut i det fina vädret och jobba i trädgården eller titta på majbrasor och sånt :-)
Eller sitta inne och göra klart deklarationen :-(
[Andra bloggar om grekland, statsbankrutt, euro, statsskuld]
2009-11-26
Dubaifrossa
Dubais lånebetalningskris satte idag igång en omsvängning från riskaptit till riskaversion. Förutom att aktiebörserna föll så försvagades den svenska kronan och dollarn stärktes. Allt tecken på minskad riskaptit och att investerare flyr till tillgångar som upplevs som säkrare.
Egentligen borde Dubais kris inte ha kommit som en överraskning för någon. Att låta ett enda fastighetsbolag (Dubai World) låna 59 miljarder dollar från utlandet när landets årliga BNP bara är drygt 100 miljarder är att be om jätteproblem. Överraskningen just nu verkar mest bestå i att det hände just nu och inte om en månad eller två.
Bloggrannen Cornucopia meddelar att han nu sålt av sina investeringar och ligger likvid. Fler lär ha gjort det idag, med tanke på att världens börser fick frossa. Även om det kanske inte blir "det stora fallet" på grund av Dubai vill många inte riskera de goda vinster de gjort på aktier sedan i mars.
Läs även vad jag skrev om Dubai tidigare idag. Jag återkommer senare ikväll eller imorgon med mera om Dubai och riskaversion. Det finns mycket att säga om Dubai, bland annat om situationen för gästarbetarna. Räkna med att ämnena kommer att vara heta den närmsta tiden...
Andra bloggar om dubai, betalningsinställning, risk, valutakurs, börsen, börsnedgång, aktier, finanskris
Egentligen borde Dubais kris inte ha kommit som en överraskning för någon. Att låta ett enda fastighetsbolag (Dubai World) låna 59 miljarder dollar från utlandet när landets årliga BNP bara är drygt 100 miljarder är att be om jätteproblem. Överraskningen just nu verkar mest bestå i att det hände just nu och inte om en månad eller två.
Bloggrannen Cornucopia meddelar att han nu sålt av sina investeringar och ligger likvid. Fler lär ha gjort det idag, med tanke på att världens börser fick frossa. Även om det kanske inte blir "det stora fallet" på grund av Dubai vill många inte riskera de goda vinster de gjort på aktier sedan i mars.
Läs även vad jag skrev om Dubai tidigare idag. Jag återkommer senare ikväll eller imorgon med mera om Dubai och riskaversion. Det finns mycket att säga om Dubai, bland annat om situationen för gästarbetarna. Räkna med att ämnena kommer att vara heta den närmsta tiden...
Andra bloggar om dubai, betalningsinställning, risk, valutakurs, börsen, börsnedgång, aktier, finanskris
Dubaibubblan spricker?
Igår kom nyheten att Dubai World vill skjuta upp sina lånebetalningar med sex månader. Vad är då Dubai World? Jo, i Dubai har man under de senaste åren byggt en massa skyskrapor och konstgjorda öar, bland annat världens högsta byggnad Burj Dubai. Det är det statliga bolaget Dubai World som står bakom de flesta av dessa. Dessa jättebyggen har till största delen finansierats med lånade pengar - totalt räknar man med att Dubai har dragit på sig runt 80 miljarder dollar i skulder de senaste åren. Dubai har, till skillnad från grannen Abu Dhabi med världens sjätte största oljereserver, inte haft särskilt mycket olja att finansiera sitt välstånd med. Det har man försökt kompensera genom att satsa på att bli regionens affärs- och turistcentrum. Men det har varit en fullständigt omåttlig satsning - årsskiftet 2006/2007 beräknades runt 15 procent av världens byggkranar finnas i Dubai. Dubai måste nog kvalificera som världens mest uppenbara fastighetsbubbla. Och den har redan sjunkit ihop en hel del - 50 procents nedgång i fastighetspriserna sedan toppen år 2008, och UBS räknar med 30 procents ytterligare prisfall.
Eftersom Dubai World är statligt blir nu investerarna rädda för att staten Dubai ska ställa in betalningarna. Kreditswappar (CDS) på Dubais statsskuld hoppade igår upp från 318 punkter till 429, och idag har de hoppat till 525 punkter. Tidigare har oljerika grannen Abu Dhabi hjälpt till med nödlån för att stödja Dubai, bland annat 5 miljarder dollar tidigare i år. Nu hoppas finansiärerna såklart på att Abu Dhabi ska hjälpa till igen, men oron smittar också av sig på Abu Dhabi, vars kreditswappar igår steg 34 punkter till 134. Även för andra länder i området, t.ex. Saudiarabien och Qatar, steg kreditswapparna något igår.
Nu undrar såklart finansvärlden vilka som kan bli sittande med problemlån när Dubaibubblan spricker. Även europeiska banker är involverade, t.ex. Credit Suisse, HSBC, Barclays, Lloyds och Royal Bank of Scotland. Vid slutet av förra året hade Dubai World 59 miljarder dollar i skulder, och 4,3 miljarder dollar förfaller till betalning i december och ytterligare 4,9 miljarder dollar under första kvartalet 2010. Nu vill Dubai World alltså skuta upp betalningarna till "åtminstone" den 30 maj. Inte ett gott tecken. Kreditswapparna på Dubais statsskuld ligger nu till och med en bra bit över dem för Island!
För att sätta beloppen i lite perspektiv så var Dubais BNP förra året 107 miljarder dollar. Bara Dubai Worlds skulder är alltså drygt 50 procent av årlig BNP, och den totala statsskulden var runt 100 miljarder dollar. Var och en av de 250 000 invånarna i Förenade arabemiraten har alltså cirka 400 000 dollar i skuld till utlandet.
Dubai är inte jättestort i ett globalt perspektiv, men den sprickande bubblan där kan få allvarliga spridningseffekter i finansvärlden och lär även påverka hela arabvärldens ekonomier. Vi får se hur det utvecklar sig. Kände finansbloggaren Zero Hedge har sin bild klar - "Sequential popping of bubbles to commence shortly". Vår riksbankschef Stefan Ingves fick såklart frågor om Dubai när Riksbanken presenterade sin finansiella stabilitetsrapport idag.
Andra bloggar om dubai, kreditbubbla, betalningsinställning, statsskuld, banker
Eftersom Dubai World är statligt blir nu investerarna rädda för att staten Dubai ska ställa in betalningarna. Kreditswappar (CDS) på Dubais statsskuld hoppade igår upp från 318 punkter till 429, och idag har de hoppat till 525 punkter. Tidigare har oljerika grannen Abu Dhabi hjälpt till med nödlån för att stödja Dubai, bland annat 5 miljarder dollar tidigare i år. Nu hoppas finansiärerna såklart på att Abu Dhabi ska hjälpa till igen, men oron smittar också av sig på Abu Dhabi, vars kreditswappar igår steg 34 punkter till 134. Även för andra länder i området, t.ex. Saudiarabien och Qatar, steg kreditswapparna något igår.
Nu undrar såklart finansvärlden vilka som kan bli sittande med problemlån när Dubaibubblan spricker. Även europeiska banker är involverade, t.ex. Credit Suisse, HSBC, Barclays, Lloyds och Royal Bank of Scotland. Vid slutet av förra året hade Dubai World 59 miljarder dollar i skulder, och 4,3 miljarder dollar förfaller till betalning i december och ytterligare 4,9 miljarder dollar under första kvartalet 2010. Nu vill Dubai World alltså skuta upp betalningarna till "åtminstone" den 30 maj. Inte ett gott tecken. Kreditswapparna på Dubais statsskuld ligger nu till och med en bra bit över dem för Island!
För att sätta beloppen i lite perspektiv så var Dubais BNP förra året 107 miljarder dollar. Bara Dubai Worlds skulder är alltså drygt 50 procent av årlig BNP, och den totala statsskulden var runt 100 miljarder dollar. Var och en av de 250 000 invånarna i Förenade arabemiraten har alltså cirka 400 000 dollar i skuld till utlandet.
Dubai är inte jättestort i ett globalt perspektiv, men den sprickande bubblan där kan få allvarliga spridningseffekter i finansvärlden och lär även påverka hela arabvärldens ekonomier. Vi får se hur det utvecklar sig. Kände finansbloggaren Zero Hedge har sin bild klar - "Sequential popping of bubbles to commence shortly". Vår riksbankschef Stefan Ingves fick såklart frågor om Dubai när Riksbanken presenterade sin finansiella stabilitetsrapport idag.
Men Stefan Ingves tycker att det är svårt att i det tidiga skedet att bedöma hur situationen i Dubai ska utvecklas.Jag kan inte se hur det skulle kunna gå annat än illa i Dubai, med tanke på de helt måttlösa proportionerna i bubblan. Vad gäller spridningseffekterna så kanske svenska banker klarar sig bra, men Dubai kan sätta igång en ny kraftig riskaversion på finansmarknaderna, med alla de effekter det skulle få för svenska bankers exponering mot det riskfyllda Baltikum.
- Svenska banker är inte stora i den delen av världen, så det blir knappast ett stort bekymmer för just svenska banker. Det är också så att spridningsriskerna i dag är mycket mindre än för ett år sedan.
Andra bloggar om dubai, kreditbubbla, betalningsinställning, statsskuld, banker
2009-09-14
Lehman som symptom på kreditbubblan
Ambrose Evans-Pritchard på brittiska Telegraph kommenterade i helgen hur finanskrisen felaktigt skylls på att Lehman tilläts gå i konkurs.
Apropå hur ekonomin mår så läste jag också att antalet utmätningar av bostäder i USA översteg 300 000 för sjätte månaden i rad. 358 000 utmätningar bara i augusti, en ökning på 18% på ett år. Som Evans-Pritchard påpekar var det fler amerikaner som fick sina hem utmätta bara i augusti än under hela depressionsåret 1932. "As long as 15 million Americans are unemployed, record foreclosures will continue" säger Morris A Davis, professor i fastighetsekonomi.
Bloggen Economix på New York Times uppmärksammar en rapport från Census Bureau om bl.a. inkomster.
Tillägg 2009-09-15: Tittar man närmare i rapporten ser man att perioden 1973-1985 också hade stillastående real medianinkomst i USA. Det har alltså hänt förut. Där får man för att man inte kollar sina källor!
Jag läser också att andelen företag med låg kreditvärdering som inte kan betala tillbaks på sina lån har ökat och troligen kommer att öka ännu mer.
Apropå att inte kunna betala sina skulder så slår krisen nu hårt även mot många rika.
Båda de sistnämnda nyheterna är symptom på avvecklingen av den globala kreditbubblan.
As my colleague Jeremy Warner puts it, Lehman no more caused the economic convulsions of the last year than the assassination of an Austrian prince caused the First World War. There was the little matter of a rising Germany then, and a rising China now. Both scrambled the international system, albeit in different ways.Det var istället ett oundvikligt slut på den dynamik som orsakat den globala kreditbubblan som orsakade krisen. Lehmans konkurs var bara ett symptom. Den globala kreditbubblan skapades genom att Federal Reserve gick in och "räddade" finansbranschen med lägre räntor varje gång det gick illa. Doug Noland nämner detta i helgens upplaga av Credit Bubble Bulletin.
The 48 hours that killed Lehman and AIG - and would have killed Merrill, Morgan Stanley, and Goldman Sachs within a week if Washington had not stepped in - merely brought to a head the inevitable exhaustion of a global order in which the West chokes debt, and the East chokes on export capacity.
It was, after all, post-Russia/LTCM "mopping up" that fueled the tech Bubble, and then the post-Tech and 9/11 mopping that fostered the Wall Street/mortgage finance Bubble. And the latest big mop up job sets the stage for perhaps the greatest Bubble of them all – the Global Government Finance Bubble.Första räddningen var alltså 1998 då den ryska krisen orsakade krisen för Long-Term Capital Management. Den räddning som följde från Federal Reserve lade i sin tur grunden för IT-bubblan. Uppstädningen efter den spruckna IT-bubblan och terrorattentaten i september 2001 lade i sin tur genom låga räntor grunden för den amerikanska bostadsbubblan. Denna bubbla började som bekant spricka under 2007 och nådde akut krisstadium hösten 2008. Den "botades" genom rekordlåga räntor, vilka vi fortfarande ser. Det i sin tur har lagt grunden för "den sista bubblan", nämligen amerikanska statspapper. För varje räddningsaktion krävdes alltså allt lägre räntor för att rädda systemet och nu har vi nått den absoluta botten. Frågan är hur länge denna sista bubbla kan fortsätta. Evans-Pritchard påpekar att
The Great Game can continue only as long as deficit countries – currently, US (-$628bn), Spain (-$109bn), Italy (-$62bn), France (-$58bn), Britain (-$53bn), Greece (-$42bn), and east Europe – are willing to bankrupt themselves buying Asian goods. Obviously, this is absurd.Det är ett högt spel som spelas på fortsatt global ekonomisk tillväxt genom obalanser med en jättelik kreditexpansion i vissa länder, och överskottsländer som Kina som villigt lånat ut till underskottsländerna. Samtidigt mår den underliggande ekonomin inte så värst bra, även om vi sett en viss återhämtning.
Yes, markets are sizzling, but industrial production is still down 23pc in Japan, 17pc in the eurozone, 13pc in the US and 11pc in Russia. We have a global glut of manufacturing plant. This is why companies will have to slash staff. Don't be deceived: profits can look good at first when firms cut into the bone. It is no strategy for an economy.Det finns alltså, som Evans-Pritchard påpekar, ett jättelikt överutbud av friställd industriproduktion, men ingen efterfrågan i sikte. Visst går företagen åter bättre, men till stor del tack vare kraftiga nedskärningar. Och de grundläggande problemen i världsekonomin har inte lösts.
We can all agree (except Germany, hiding bank losses) that the G20 in Pittsburgh should tighten ratios for lenders. But will we hear a word about the capital and trade imbalances of late 20th Century globalisation that caused this crisis? Probably not. It is easier to ignore the elephant in the room.Mer om tillståndet i USA:s ekonomi
Apropå hur ekonomin mår så läste jag också att antalet utmätningar av bostäder i USA översteg 300 000 för sjätte månaden i rad. 358 000 utmätningar bara i augusti, en ökning på 18% på ett år. Som Evans-Pritchard påpekar var det fler amerikaner som fick sina hem utmätta bara i augusti än under hela depressionsåret 1932. "As long as 15 million Americans are unemployed, record foreclosures will continue" säger Morris A Davis, professor i fastighetsekonomi.
Bloggen Economix på New York Times uppmärksammar en rapport från Census Bureau om bl.a. inkomster.
The typical American household made less money last year than the typical household made a full decade ago.De amerikanska hushållens medianinkomst har alltså sjunkit på tio års sikt, vilket inte verkar ha hänt sedan 1930-talet. Det är alltså inte någon tillfällig recession vi ser, utan en längre trend, som kanske tog sin början vid toppen av IT-bubblan år 2000.
To me, that's the big news from the Census Bureau's annual report on income, poverty and health insurance, which was released this morning. Median household fell to $50,303 last year, from $52,163 in 2007. In 1998, median income was $51,295. All these numbers are adjusted for inflation.
In the four decades that the Census Bureau has been tracking household income, there has never before been a full decade in which median income failed to rise. (The previous record was seven years, ending in 1985.) Other Census data suggest that it also never happened between the late 1940s and the late 1960s. So it doesn't seem to have happened since at least the 1930s.
Tillägg 2009-09-15: Tittar man närmare i rapporten ser man att perioden 1973-1985 också hade stillastående real medianinkomst i USA. Det har alltså hänt förut. Där får man för att man inte kollar sina källor!
Jag läser också att andelen företag med låg kreditvärdering som inte kan betala tillbaks på sina lån har ökat och troligen kommer att öka ännu mer.
The U.S. junk bond default rate rose to 10.2 percent in August from 9.4 percent in July as the worst recession since the 1930s left more companies unable to pay off debt, Standard & Poor's data showed on Thursday.Hur gröna var de skotten?
The default rate is expected to rise to 13.9 percent by July 2010 and could reach as high as 18 percent if economic conditions are worse than expected, S&P said in a statement.
Default rates have surged from less than 1 percent in 2007 as an economic downturn squeezed corporate revenues and a global credit crunch dried up funding. A 13.9 percent default rate would be the highest since the Great Depression of the 1930s, when it hit 15.9 percent.
Eighteen companies defaulted in August, bringing the year-to-date total to 147. "Credit metrics in the U.S. show continued deterioration of credit quality and restricted lending conditions," S&P said.
Apropå att inte kunna betala sina skulder så slår krisen nu hårt även mot många rika.
wealthy individuals' Chapter 11 bankruptcy filings jumped 73% in the second quarter from a year earlier, according to the National Bankruptcy Research Center... More individuals or families with at least $1,010,650 in secured debt and $336,900 unsecured are using Chapter 11 of the U.S. bankruptcy code typically associated with business reorganizations.Många rika är också högbelånade, vilket slagit hårt i kristiderna.
Båda de sistnämnda nyheterna är symptom på avvecklingen av den globala kreditbubblan.
2009-04-11
Hänt i USA i påskveckan
Nu är jag tillbaks från en skön semestervecka och tänkte kommentera lite av veckans händelser och hur läget ser ut så här i påskhelgen. Jag börjar med navet i världsekonomin - USA.
Som jag nämnt förut så faller mindre amerikanska banker som käglor - i genomsnitt över 5 banker per månad sedan september 2008. Detta har inte uppmärksammats särskilt i svenska media, men idag kom en notis i DN om detta, med anledning av att New Frontier Bank, en av delstaten Colorados största banker, stängdes av FDIC (USAs bankgaranti) igår. Med 2 miljarder dollar i tillgångar var detta den största amerikanska banken som gått omkull sedan bankerna Downey och PFF stängdes i slutet av november 2008. Annars kan man se av diagrammet nedan att efter en intensiv period i februari var mars lite lugnare, både vad gäller antal banker och deras totala storlek. Frågan är nu hur fortsättningen blir - vad gäller bankernas totala storlek slår april redan mars.
Jag noterar under avdelningen veckans vansinnigheter att Barack Obama försöker hjälpa de amerikanska biltillverkarna genom att tidigarelägga regeringens köp av 17600 bränslesnåla bilar till innan 1 juni. Ett tämligen meningslöst slöseri med amerikanska statens lånade pengar. 285 miljoner dollar är en spottstyver jämfört med de mångmiljardbelopp som General Motors och Chrysler gör i förlust under dessa månader. Om det överhuvudtaget ska vara någon långsiktig ekonomisk vits med att slänga ut statens lånade pengar så ska de gå till investeringar som ger något utbyte framöver, t.ex. i infrastruktur. Om man försöker argumentera med miljöskäl för dessa "bränslesnåla bilar" ska man ha i åtanke att man räknar med att det grovt räknat går åt ungefär lika mycket energi för att producera en bil som en normalbil drar i bränsle under sin livstid. Inköp av nya "miljöbilar" ger alltså inget plus för miljön, bara ytterligare resursförbrukning. Cornucopia noterade också detta miljöbilarnas produktionskostnadsdilemma i måndags. Siffrorna finns att läsa på flera håll, och inkluderar förutom energi för att driva själva bilfabriken t.ex. gruvbrytning för råvaror till bilen.
President Obama var som bekant ute och luftade sig i världen i samband med G20-mötet och kom med följande förnuftiga uttalande:
Till råga på eländet i USA så noterar Cornucopia att USAs officiella arbetslöshetsmått nu överstiger de 8,1% som krävs för att Obamas budgetprognoser ska gå ihop. Senaste officiella siffran (U3) är på 8,5%. Lägg sen till att det mer realistiska arbetslöshetsmåttet (U6) ligger på hela 15,8% för mars. Att vi får se långt över 10 procents officiell arbetslöshet i USA måste väl ses som oundvikligt i dagens läge. För ingen tror väl att amerikanska företag plötsligt kommer att sluta avskeda (senast över sexhundratusen per månad enligt de officiella siffrorna) och istället börja anställa en masse - det vore smått sensationellt. Kom ihåg att det krävs drygt hundratrettiotusen nya jobb i USA varje månad bara för att hålla takt med befolkningstillväxten. Hur kommer då den verkliga icke-friserade arbetslösheten (U6) att se ut framöver? Alltså den som folk upplever på riktigt. Långt över 20 procent! Risken för social oro är överhängande i ett sånt läge, som jag ser det. Många frustrerade och arga människor blir det i alla fall.
Apropå arbetsmarknad så rapporterade Moody's i onsdags att 35 företag ställde in skuldbetalningarna (åtminstone delvis) under mars - den högsta siffran sedan 1930-talet. Hittills i år har 79 företag som betygssatts av Moody's ställt in skuldbetalningarna helt eller delvis, varav alltså nästan hälften bara under mars. Ingen trendvändning i sikte här heller, alltså.
Jag önskar uppriktigt sagt att jag istället hade positiva nyheter att kommentera så här på vårkanten, men världsläget ser tyvärr ut som det gör, och det är bättre att se sanningen i vitögat än att gå omkring med skygglappar.
Sätt nu inte äggen i vrångstrupen! Det är åtminstone fint väder att njuta av och enligt SMHI ska det bli soligt på söndagen också, om än svalare än idag. Glad påsk!
Som jag nämnt förut så faller mindre amerikanska banker som käglor - i genomsnitt över 5 banker per månad sedan september 2008. Detta har inte uppmärksammats särskilt i svenska media, men idag kom en notis i DN om detta, med anledning av att New Frontier Bank, en av delstaten Colorados största banker, stängdes av FDIC (USAs bankgaranti) igår. Med 2 miljarder dollar i tillgångar var detta den största amerikanska banken som gått omkull sedan bankerna Downey och PFF stängdes i slutet av november 2008. Annars kan man se av diagrammet nedan att efter en intensiv period i februari var mars lite lugnare, både vad gäller antal banker och deras totala storlek. Frågan är nu hur fortsättningen blir - vad gäller bankernas totala storlek slår april redan mars.
Jag noterar under avdelningen veckans vansinnigheter att Barack Obama försöker hjälpa de amerikanska biltillverkarna genom att tidigarelägga regeringens köp av 17600 bränslesnåla bilar till innan 1 juni. Ett tämligen meningslöst slöseri med amerikanska statens lånade pengar. 285 miljoner dollar är en spottstyver jämfört med de mångmiljardbelopp som General Motors och Chrysler gör i förlust under dessa månader. Om det överhuvudtaget ska vara någon långsiktig ekonomisk vits med att slänga ut statens lånade pengar så ska de gå till investeringar som ger något utbyte framöver, t.ex. i infrastruktur. Om man försöker argumentera med miljöskäl för dessa "bränslesnåla bilar" ska man ha i åtanke att man räknar med att det grovt räknat går åt ungefär lika mycket energi för att producera en bil som en normalbil drar i bränsle under sin livstid. Inköp av nya "miljöbilar" ger alltså inget plus för miljön, bara ytterligare resursförbrukning. Cornucopia noterade också detta miljöbilarnas produktionskostnadsdilemma i måndags. Siffrorna finns att läsa på flera håll, och inkluderar förutom energi för att driva själva bilfabriken t.ex. gruvbrytning för råvaror till bilen.
President Obama var som bekant ute och luftade sig i världen i samband med G20-mötet och kom med följande förnuftiga uttalande:
"In order for growth to be sustainable, it can't be based on speculation, it can't be based on overheated financial markets or overheated housing markets, or US consumers maxing out on their credit cards, or us sustaining nonstop deficit spending as far as the eye can see. The whole point is to move from a borrow-and-spend economy to a save-and-invest economy. There is probably going to need to be a rebalancing of who is spending, who is saving, what are the overall trade patterns."Jag kunde inte ha sammanfattat det bättre själv! Synd bara att han inte lever som han lär. Hittills har han ju inte visat några tecken på åtstramning av det amerikanska budgetunderskottet - tvärtom!
Till råga på eländet i USA så noterar Cornucopia att USAs officiella arbetslöshetsmått nu överstiger de 8,1% som krävs för att Obamas budgetprognoser ska gå ihop. Senaste officiella siffran (U3) är på 8,5%. Lägg sen till att det mer realistiska arbetslöshetsmåttet (U6) ligger på hela 15,8% för mars. Att vi får se långt över 10 procents officiell arbetslöshet i USA måste väl ses som oundvikligt i dagens läge. För ingen tror väl att amerikanska företag plötsligt kommer att sluta avskeda (senast över sexhundratusen per månad enligt de officiella siffrorna) och istället börja anställa en masse - det vore smått sensationellt. Kom ihåg att det krävs drygt hundratrettiotusen nya jobb i USA varje månad bara för att hålla takt med befolkningstillväxten. Hur kommer då den verkliga icke-friserade arbetslösheten (U6) att se ut framöver? Alltså den som folk upplever på riktigt. Långt över 20 procent! Risken för social oro är överhängande i ett sånt läge, som jag ser det. Många frustrerade och arga människor blir det i alla fall.
Apropå arbetsmarknad så rapporterade Moody's i onsdags att 35 företag ställde in skuldbetalningarna (åtminstone delvis) under mars - den högsta siffran sedan 1930-talet. Hittills i år har 79 företag som betygssatts av Moody's ställt in skuldbetalningarna helt eller delvis, varav alltså nästan hälften bara under mars. Ingen trendvändning i sikte här heller, alltså.
Jag önskar uppriktigt sagt att jag istället hade positiva nyheter att kommentera så här på vårkanten, men världsläget ser tyvärr ut som det gör, och det är bättre att se sanningen i vitögat än att gå omkring med skygglappar.
Sätt nu inte äggen i vrångstrupen! Det är åtminstone fint väder att njuta av och enligt SMHI ska det bli soligt på söndagen också, om än svalare än idag. Glad påsk!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
