Chrysler rekonstrueras

Efter en härlig helg på landet där jag bland annat sågat upp och huggit en hög med ved (ett hårt träningspass) och beundrat fågelbärsträdens blomning är jag nu tillbaka till ekonomins vindlingar.

I torsdags meddelades det att den minsta av de tre amerikanska biljättarna, Chrysler, ansöker om rekonstruktion (konkursskydd enligt kapitel 11 i den amerikanska konkurslagstiftningen). Inget oväntat, det var bara en tidsfråga innan det skulle hända. Tydligen tror man att Chrysler ska kunna överleva genom ett partnerskap med Fiat. Enda orsaken att Chrysler faktiskt har överlevt så här länge är att amerikanska staten gått in med stora lån sedan december. Därmed visas tydligt att dessa "nödlån" inte hade någon annan effekt än att skjuta upp det oundvikliga och därmed var pengar i sjön. John Mauldin påpekar i sitt senaste veckobrev:

As an aside, they are spending $12 billion to save 54,000 Chrysler jobs (at $22,000 per job). With 600,000 jobs a month being lost, why are these 54,000 jobs more special than those of the rest of the unemployed, who get a fraction of that amount in unemployment benefits?

Huvudet på spiken - varför är 54000 Chryslerjobb mer värda att rädda än 600000 övriga jobb? Politiska hänsyn, som vanligt.

På den positiva sidan för Chryslers eventuella överlevnad noterar jag att bilarbetarfacket UAW har gjort upp ett preliminärt avtal med bilföretaget Chrysler, italienska biltillverkare Fiat och USAs finansdepartement om försämrade villkor för bilarbetarna. Detta är nödvändigt för att företaget ska ha någon chans överhuvudtaget. Å andra sidan är ett av villkoren att Chrysler ska få fortsatt statsstöd, vilket är negativt för USAs skattebetalare. Mer skattepengar i sjön!

Vi ska inte heller glömma att långivarna till Chrysler måste gå med på att skriva ner sina lån i denna rekonstruktion, vilket inte ser ut att bli så lätt. President Obama skyllde på en grupp små "spekulativa investerare" som inte vill gå med på villkoren, men det ser ut som att även stora investerare såsom pensionsfonder är tveksamma till upplägget för skuldnedskrivningarna. De vill uppenbarligen hellre rädda det som räddas går av sina utlånade pengar, istället för att gå med på nedskrivningar och hoppas på en överlevnad. Det skulle nog jag också göra i dagens läge, om jag förvaltade en fond.

Under tiden passar Chrysler på att sälja av diverse tillgångar för att stärka sin kassa och göra det möjligt för Fiat att ta över.

Tydligen ska också GMs billåneavdelning GMAC överta Chryslers billåneavdelning med hjälp av färskt statligt kapitaltillskott. Som jag nämnt förut är bilfinansföretaget GMAC i sig ett problemföretag, vars långsiktiga överlevnadsmöjligheter är ytterst tveksamma. Man bygger alltså vidare på en fallerad ekonomisk modell där konsumenterna lånar pengar för att köpa bilar, istället för att inse att vi nu står inför ett nytt ekonomiskt paradigm, där man måste spara ihop pengar för att köpa saker. Man försöker med näbbar och klor hålla fast vid den gamla modellen, som fungerade så "bra" i kreditbubblans uppgångsfas.

Chrysler har också krav för asbest och miljöförstöring som nu istället dumpas i knät på skattebetalarna, eftersom Fiat inte vill ha dessa.

Vi ska inte heller glömma att Fabbrica Italiana di Automobili Torino (Fiat) har sina egna problem och var konkursmässigt så nyligen som 2004, men räddades av den nye VDn Sergio Marchionne. Deras finansiella ställning är visserligen starkare än de amerikanska biljättarnas, men de gör ändå förluster för tillfället. Om samarbetet med Chrysler ska ge några positiva synergieffekter måste det till en snabb vändning i världsekonomin - annars blir det en belastning. Fiat med Marchionne i spetsen satsar hårt på att bli en av de kvarvarande jätteaktörerna på den globala bilmarknaden efter bilindustrins stålbad, men frågan är om satsningen kommer att lyckas på det sätt den nu genomförs. Man försöker ju även ta över Opel i Tyskland.

Samtidigt noterar jag att nybilförsäljningen i USA fortsätter att minska kraftigt på årsbasis. Ford och GM minskade med 33%, Nissan med 38% och Toyota med hela 42%. Honda klarade sig bättre med bara 25% minskning. Chrysler å sin sida tappade 48% av nyförsäljningen - vem vill köpa en ny Chrysler när företaget inte ser ut att överleva? Dessa minskningar bådar inte gott för bilföretagens framtid. Det finns idag en stor mängd fräscha begagnade bilar till salu i USA, så incitamentet att köpa nytt är svagt.

Som sagt, risken är överhängande att de stora begagnatmarknaderna kommer att sänka nybilsförsäljningen ytterligare och därmed kvadda även det som blir kvar efter omstruktureringarna av bilindustrin.

Nu väntar vi med spänning på när General Motors ska ansöka om rekonstruktion, vilket lär bli när deras tidsfrist går ut 1 juni. Det ser nu ut som att president Obama nu föredrar konkursmodellen för att lösa bilföretagens problem, efter att ha sett att det inte ledde någonvart att ge statliga "nödlån".

General Motors får respit (igen)

Apropå absurda siffror - General Motors har tillgångar på 91 miljarder dollar och skulder på 177 miljarder dollar, alltså ett underskott på 86 miljarder dollar! Under alla normala förhållanden skulle ett sådant företag ha varit i konkurs för länge sedan. De har en omsättning på 149 miljarder dollar, men gjorde år 2008 en förlust på 31 miljarder dollar! Fastän de lovar att dra åt svångremmen lär storförlusterna fortsätta under 2009.

Redan i mitten av februari var GM och Chrysler tvungna att redovisa åtgärdspaket, men drog ut på processen. Nu får de pengar av president Obama för att klara sig två månader till och ska komma med mer omstruktureringar under tiden. Jag skriver att de "får" pengar, för det är vad det är frågan om, trots att det presenteras som "lån". GM och Chrysler kommer nämligen aldrig att kunna betala tillbaka dessa lån. GMs VD Rick Wagoner får gå efter krav från staten, men vad hjälper det? GM är ändå ett bottenlöst finansiellt hål.

Chrysler har tydligen något slags förhandlingar med italienska Fiat, men är det verkligen någon som på allvar tror på detta? Om jag vore VD för Fiat skulle jag kräva betalt för att ta över Chrysler. Chrysler har ju redan gjort ett misslyckat försök att gå samman med tyska Daimler (Mercedes).

Nu säger Ford att de kan överleva utan vidare statligt stöd. Bra - men om de ska ha en verklig chans så måste GM och Chrysler få gå i konkurs, så att Ford kan klara sig. Detta går tyvärr igen i denna kris, att de odugliga företagen får statsstöd. Därmed snedvrids konkurrensen. Att inte Ford protesterar högljutt förvånar mig.

Nu kan då Trollhättans prövade befolkning åter få gå två månader till i förhoppningar om att GM lyckas sälja Saab Automobile. Men förutsättningen för att Saab Automobile ska få två månader till är att det överlever rekonstruktionsförhandlingen nu på måndag i tingsrätten. Näringslivsminister Maud Olofsson är tydligen i Washington nu för att prata om eventuell försäljning av Saab. Finns det trots allt någon köpare? Det känns osannolikt. Jag tror tyvärr inte att det kommer att lyckas, utan enda lösningen för den svenska fordonsindustrin liknar den i USA, nämligen att satsa på den starkare (här Volvo Cars) och låta den svagare försvinna. Synd att Saabs anställda inte får komma till ett snabbt avslut. Visst blir det tufft den dagen Saab Automobile lägger ner, men det är bättre att det blir faktum, så att de anställda kan gå vidare i livet och inte hålla fast vid falska förhoppningar.

General Motors och Chrysler drar ut på tiden

Igår kväll var de amerikanska biljättarna General Motors och Chrysler tvungna att komma med en plan för hur de ska bli lönsamma. Det gjorde de, men frågan är hur långt planen räcker - det ser ut som om de bara drar ut på tiden och behöver mer lån från amerikanska staten. General Motors planerar att göra sig av med 47000 anställda i år, varav 20000 i USA, och lägga ner fem fabriker i USA inom loppet av tre års tid. De ska också leta köpare till bilmärket Hummer - vem vill köpa det? Och så vill de fasa ut märket Saturn till slutet av 2011. Sammantaget för lite och för sent. Under tiden kommer de att fortsätta att gå med förlust och GM vill nu ha 16,6 miljarder dollar i ytterligare statliga lån - de har hittills fått 14 miljarder. Chrysler begär 5 miljarder dollar i ytterligare statliga lån och lovar att göra sig av med 3000 anställda.

GM försöker också att förhandla till sig eftergifter på 47 miljarder dollar från fack och fordringsägare, men tror inte att en uppgörelse är klar förrän i slutet av mars. Igår kväll rapporterades också att fackföreningen United Auto Workers börjat förlika sig med tanken på frysta löner, nerdragna avgångsvederlag och andra indragningar. Tyvärr räcker det inte för att rädda den sjunkande skutan. Lönerna vid de tre amerikanska biljättarna GM, Ford och Chrysler ligger fortfarande en bra bit över dem vid t.ex. Toyotas amerikanska fabriker. Facket står därmed i längden inför valet mellan pest och kolera - antingen går man med på drastiska lönesänkningar eller så blir det konkurs. I båda fallen kommer mängder med bilarbetare att få betydligt mindre pengar i plånboken och därmed svårt att t.ex. betala sina bolån. Drabbade blir då inte bara bilföretagen och deras underleverantörer, utan också amerikanska banker och bolåneinstitut.

Den stora frågan är nu - kommer USAs regering att gå med på ytterligare "nödlån", eller kommer de att kräva mer drastiska åtgärder? Sundast vore egentligen en snabb rekonstruktion av företagen enligt "chapter 11" i den amerikanska konkurslagstiftningen. Då skulle de kunna bli av med en mängd krav från kreditgivare och fackföreningar. Allting annat är som jag ser det bara att skjuta upp det oundvikliga.

På närmare håll har vi ju GM-ägda förlustföretaget Saab Automobile här i Sverige. GM säger nu att från och med 2010 måste Saab klara sig som en självständig affärsenhet. GM-chefen Rick Wagoner ställer ett ultimatum till Sveriges regering - Saab har ett omfattande akut behov av pengar som GM vill se på bordet innan en eventuell försäljning. Pengarna ska såklart komma från svenska staten. Annars blir det "rekonstruktion" redan i februari. Jag hoppas att den svenska regeringen lyckas hålla emot kravmaskineriet. Om ingen privat investerare är villig att satsa kapital i Saab ska inte staten heller göra det. Varför ska man producera bilar som ingen vill ha och dessutom förlora pengar på att göra det? Om staten ska göra något borde det istället vara att stödja uppbyggandet av ekonomiskt sunda alternativa industrier i Trollhättan.

Den socialdemokratiska oppositionen är inte oväntat av en annan åsikt:

- Det här innebär fortsatt osäkerhet för Saab och tusentals anställda i Trollhättan. Samtidigt lägger det ett allt tyngre ansvar på den svenska regeringen, säger Tomas Eneroth, näringspolitisk talesman för Socialdemokraterna.

Visst är det synd om alla som förlorar sina jobb, men så blir det när alla (arbetare, företagsledare och politiker) har gått med skygglappar på i många år och inte velat förstå konsekvenserna av att ett företag gör ständiga förluster. Nå, vi får väl se vad Näringsminister Maud Olofsson säger på sin presskonferens kl 11 idag.

GM, Ford, Chrysler, Volvo, Saab i akut kris

Idag kom den icke helt oväntade nyheten att amerikanska biljätten General Motors vill sälja Saab Automobile. Frågan är vem som i dagens finanskris vill köpa ett litet svenskt bilföretag som gör förluster år efter år.

GM säger även att man akut behöver stöd med lån från amerikanska staten för sin egen överlevnad. 4 miljarder dollar innan jul och 14 miljarder till senast i mars. Det börjar låta som ett hot, och visst är det hotande. Om GM går under gör troligen många av deras underleverantörer också det. Problemet är att dessa underleverantörer också levererar till andra industriföretag, t.ex. Ford eller Boeing, som då också dras med neråt. Därmed är USA mer eller mindre tvunget att rädda GM på något sätt.

Samtidigt säger Ford att de vill sälja Volvo Cars. Vilket förlustföretag skulle du helst inte köpa? Volvo Cars eller Saab Automobile? Troligen kommer i slutändan resterna av båda två att säljas ut till vrakpris till någon asiatisk biljätte. Det blir dock inte mycket kvar - räkna med att det mesta skalas bort. Volvo kanske säljs först, till lite bättre pris, och det blir nog mer kvar av det.

Näringsminister Maud Olofsson är klok nog att säga att svenska staten inte ska gå in som ägare till Volvo, inte ens under en övergångsperiod. Stort tack för det, Maud, att du inte vill slösa bort alla våra skattepengar på dödsdömda företag.

Vänsterpartisten Kent Persson däremot anser inte oväntat att staten bör gå in. Får jag föreslå en annan lösning i sann kommunistisk anda istället: Alla i Sverige tvingas köpa aktier i Volvo Cars i proportion till sin förmögenhet. Därmed skulle vi alla bli delägare, fast efter betalningsförmåga. Kent själv kan väl börja med att köpa några aktier för att visa att han tror på företaget...

Miljöpartiets Per Bolund är också öppen för en statlig insats, vilket var mindre väntat:

- Jag tycker att det kan vara nödvändigt, men bara som en sistahandslösning om det inte finns någon annan köpare. Vi kan inte riskera att Volvo och Saab går i konkurs. Dessutom tror vi att det går att använda dem som hävstång för att hitta miljövänliga lösningar.

Snälla Per, nu blev jag besviken på miljöpartiet. Jag har röstat på er för att jag ville att miljön skulle få sin plats i svensk politik. Och nu vill du rädda bilindustrin med mina skattepengar... förstår du inte att bilismen är en återvändsgränd? Även så kallade miljöbilar är en miljömyt. Om du inte har förstått det ska jag återkomma till det senare på denna blogg. Låt Volvo och Saab konka och satsa eventuella statliga pengar på någon framtidsindustri som ersättning istället.

Även Mona Sahlin anser att staten kan ta över Volvo och Saab. Jag ger henne därmed samma förslag som till vänsterpartiet ovan.

Amerikanska biljättar med hatten i hand

General Motor, Ford och Chrysler begärde häromdagen flera miljarder dollar i lån från staten för att undvika betalningssvårigheter. Frågan är om de får det. Just nu ser det inte ut så, och GM överväger konkurs, enligt SvD. Detta trots att det bara för någon vecka sedan enligt VD:n Rick Wagoner vore närmast otänkbart.

Ett argument som GMs VD Rick Wagoner dragit upp är att en konkurs skulle leda till att tre miljoner människor blir utan jobb. Men som jag ser det är det bättre att genomföra en omstrukturering av de tre amerikanska biljättarna så snart som möjligt, medan det fortfarande finns något kvar att rädda. Om ett halvår eller ett år kanske det gått så långt att det inte längre går att göra något. GM förlorar ju ofattbara två miljarder dollar varje månad och det är lånade pengar... Ju längre det går desto sämre för långivarna. En konkurs för GM behöver ju inte betyda att alla tre miljoner personer blir utan jobb på en gång, utan en hel del kan säkert behålla sina jobb. Men de blir säkert tvungna att sänka sina löner. Som New York Times påpekar tjänar GM-arbetare betydligt mer än vad t.ex. Toyotaarbetare i USA gör. De påpekar också att enda rimliga sättet för GM att komma ur sina dåliga avtal med återförsäljare och bilarbetarfacket är konkurs.

Tyvärr för Sverige så verkar GM ha kört Saab Automobile i botten, så de kommer troligen att läggas ner om man inte lyckas hitta en köpare, vilket är tveksamt i dagens läge. Det ser inte riktigt lika illa ut för tyska Opel, även det ägt av GM. Där går det kanske att hitta en köpare. Hursomhelst blir en GM-konkurs ett hårt slag mot västsveriges arbetsmarknad.

Ford (Volvo Cars ägare) och Chrysler får vi väl återkomma till senare. Just nu verkar fokus ligga på General Motors. Men Chrysler är minst lika konkursmässigt. Ford har det också svårt, men inte lika katastrofalt.