Världens fulaste bil försvinner

GM lägger ner missfostret Hummer. Något annat var väl inte att vänta. Hummer har väl mest varit till för nyrika eller överbelånade som vill visa sin dåliga smak. Efter finanskrisen har vi inte längre nyrika utan istället nyfattiga.

Hummer måste ha varit kulmen på bilismen. Ett stort fult opraktiskt schabrak som sörplar enorma mängder soppa. Hummer symboliserar på något sätt hela den boom som rådde 2003-2007.

Good riddance!

[Andra bloggar om bilindustri, general motors, hummer]

Var finns marknaden för Saab?

Så kom beskedet igår att GM säljer Saab till holländska Spyker.

- Nu måste vi nystarta affärerna, släppa ut 9-5 och hitta de rätta produkterna.

Ja, det är inga små utmaningar som Saab står inför med sin nya ägare. Vilka är egentligen "de rätta produkterna"? Jag skulle säga att Saabs nuvarande pseudolyxbilar inte är de rätta produkterna för att ha en chans på marknaden idag. Saab lider av samma problem som flygbranschen, nämligen att det finns två dåliga framtidsalternativ. Antingen blir det fortsatt ekonomisk kris, eller så repar sig ekonomin och då blir råoljan dyrare och med den allting annat. Så om Saab ska ha någon framtidsmodell borde det vara en bränslesnål och billig bil, men med en personlighet som gör att den kan konkurrera på en hård marknad. Nu verkar det inte se ut som om detta vore planen, så jag är inte optimist.

SvD:s Jonas Fröberg påpekar att "Om Saab ska ha tillstymmelse till chans måste många bitar falla på plats". Detta även om vi får "business as usual".

Saab ska nu bli en nischtillverkare som tillverkar minst 100 000 premiumbilar - alltså lyxigare bilar som de kan ta bra betalt för - per år.

Var finns marknaden för dessa? Jag ser ingenstans där Saab kan växa.

Der råder strukturell överkapacitet i Europa. Bilkonjunkturen vänder oändligt långsamt upp och närmaste året kommer att bli tufft.

Man måste alltså kämpa mot alla andra biltillverkare som också har orealistiskt stora förväntningar på hur många bilar man ska kunna sälja.

SvD:s Andreas Cervenka rappporterar från ett föredrag som Fiatchefen Sergio Marchionne höll igår och rubriken är "Jorden anropar bilindustrin". Exakt. När ska verkligheten komma ikapp bilbranschens orealistiska förhoppningar? Verkligheten är, som Marchionne påpekar, att stora delar av bilbranschens ekonomiska förutsättningar var dåliga redan innan krisen.

Det är en bransch som suger åt sig mer kapital än någon annan men levererar sämst avkastning av alla. I kombination med bilfabrikskramande politiker har det gjort bilindustrin till en global monstertruck som måste demonteras för att kunna byggas upp igen. Hela branschen måste göras om innan det är för sent. Allt enligt Marchionne. Att han dömde ut Saabs chanser att överleva gick av bara farten.

Apropå den framtida marknaden för nya bilar har Lester Brown skrivit en mycket intressant artikel på Alternet.

In 2009, the 14 million cars scrapped exceeded the 10 million new cars sold, shrinking the U.S. fleet by 4 million, or nearly 2 percent in one year. While this is widely associated with the recession, it is in fact caused by several converging forces.

Det är första gången sedan Andra världskriget som antalet personbilar minskar i USA under ett år. En kraftig trendvändning alltså, som enligt Browns analys ser ut att kunna fortsätta åtminstone fram till år 2020. En delorsak är att bilmarknaden i USA är mättad. Det finns 246 miljoner registrerade bilar men bara 209 miljoner körkortsinnehavare.

Among the trends that are keeping sales well below the annual figure of 15-17 million that prevailed from 1994 through 2007 are market saturation, ongoing urbanization, economic uncertainty, oil insecurity, rising gasoline prices, frustration with traffic congestion, mounting concerns about climate change, and a declining interest in cars among young people.

Så om marknaden inte finns i USA, var finns den då? Lester Brown påpekar också att i Japan toppade den årliga bilförsäljningen 1990 (då de nådde sitt mättnadsstadium) och har sedan dess sjunkit med 21%. Och räcker den europeiska marknaden för Saab? Jag är ytterst tveksam. De växande ekonomierna i Kina, Brasilien, Indien med flera då? Nja, är det verkligen Saabar de vill ha om de ska köpa bilar? Jag har hittills inte sett några tecken på det.

Så Trollhätteborna är nu åter invaggade i ett bedrägligt lugn att allt har fixat sig. Även om vi kan gratulera dem på kort sikt.

Läs även vad Svensson har att säga om Spykeraffären.

[Andra bloggar om saab, bilindustri, bilism, gm, spyker, trollhättan]

Dags att hitta syndabockar!

Med anledning av General Motors' besked idag att Saab läggs ner passar inte oväntat vissa på att leta syndabockar. Regeringen hamnar såklart i skottgluggen, trots att det inte är deras fel att de råkar sitta i regeringsställning när ett av Sveriges företag med störst symbolvärde får nådastöten. Det är inte konstigt att det inte går att finna en seriös köpare till detta företag. Skulle du själv satsa på Saab om du hade några miljarder? Om det är något regeringen borde ha gjort så tycker jag det hade varit att försöka förkorta denna smärtsamt utdragna process.

Unionens ordförande Cecilia Fahlberg är besviken på regeringen och tycker att de borde ha ställt upp mer för fordonsindustrin som helhet.

- De hade kunnat förlänga miljöbilspremier och införa skrotbilspremier för att underhålla efterfrågan under en kritisk period.

Alla såna försök skulle bara ha varit konstgjord andning och slöseri med skattepengar. Och skulle de ha hjälpt Saab? Knappast. Snarare skulle de ha hjälpt t.ex. Toyota. Saab Automobile var i alla fall dödsdömt - de har övertydligt bevisat att de inte är ett livsdugligt företag genom att inte visa upp vinst mer än något enstaka år.

Miljöpartiets Peter Eriksson tycker att det är ett misslyckande av regeringen och är uppenbarligen bara ute efter att fiska röster. Sedan när har förresten Miljöpartiets språkrör blivit sådan vän av personbilsindustrin? Hans osmarta röstfiske kan istället leda till att många presumtiva miljöengagerade väljare skräms bort.

Vi får säkert se fler utpekanden av syndabockar de närmsta dagarna.

Många har oroat sig för att hela den svenska fordonsindustrin ska dras med i Saabs fall, men DN:s ledarsida skriver lugnande.

En del Saabvänner menar att det svenska fordonsklustret nu är i fara. Men Saab var en liten del därav, snällt räknat en tiondel. De stora är Volvo lastvagnar och Scania, samt Volvo personbilar. Och alla underleverantörer förstås. Men för de flesta av dem har Saab också varit en liten del.

Tillväxtverket har i en analys kommit fram till att 4 500 arbeten hos underleverantörer kan vara i fara när Saab lägger ner.

Nej, hela den svenska fordonsindustrin lägger sig nog inte på rygg för detta. Visst kan det bli en utrensning av vissa företag, men de flesta borde nog ha hunnit förbereda sig på det oundvikliga vid det här laget.

[Andra bloggar om saab, bilindustri, general motors, politik]

Varför drog man ut på smärtan?

Idag kom så slutligen beskedet att Saab Automobile läggs ned. Det jag frågar mig är varför man var tvungen att dra ut på tiden så mycket. Det var för de flesta uppenbart att Saab Automobile var dödsdömt. Det går inte att driva ett företag med förlust år efter år.

Det är självklart en oerhört tråkig dag för alla Trollhättebor, men det grymmaste är egentligen att de har fått leva med falska förhoppningar under så lång tid. Men nu när nedläggningen är faktum kan de äntligen gå vidare i livet och göra nånting nytt, även om det förstås kommer att ta sin tid.

[Andra bloggar om saab, bilindustri, general motors]

General Motors rekonstrueras (äntligen!)

Idag kom så nyheten som jag gått och väntat på länge - General Motors ansökte idag om rekonstruktion enligt kapitel 11 i den amerikanska konkurslagstiftningen. Det rör sig alltså inte om en regelrätt konkurs, vilket "chapter 11" ofta missuppfattas som. Det är trots allt (precis som för SAAB) inte säkert att rekonstruktionen går igenom, utan det kan sluta med konkurs.

Hursomhelst är GM definitivt konkursmässigt - per den sista mars hade GM enligt Reuters $172 miljarder i skulder och tillgångar som värderades till $82 miljarder. Nu återstår att reda ut hela denna jättehärva och det lär ta tid.

Någonting som många (bland annat jag) har oroat sig för är mängden kreditswappar (CDS) som fanns utställda på GMs skulder och som skulle lösas ut vid en konkurs eller rekonstruktion. I fredags skrev dock Wall Street Journal att det inte var så farligt - "bara" $3 miljarder dollar i CDSer. Den volymen borde utställarna kunna hantera. Tydligen har mängden CDSer på GM minskats rejält de senaste åren p.g.a. den allt sämre situationen för företaget.

Frågan är nu bara vilka som sitter på de $172 miljarder som lånats ut till GM, hur de kommer att drabbas, samt vilka följdeffekter det får. Som Cornucopia påpekar idag är GMs totala skulder större än den svenska statsskulden. Detta är alltså i samma storleksordning som om ett helt land ginge i konkurs.

Det återstår också att se hur detta slutar för SAAB. Vår statsminister hade följande kommentar:

- Det var tur att vi inte lyssnade på Mona Sahlin och IF Metall och skickade in pengarna i det här konkursboet, sade statsminister Fredrik Reinfeldt i en första kort kommentar till GM-konkursen.

Ja, det var en himla tur, måste jag säga. Men jag tror faktiskt att Mona Sahlin skulle ha tvingats agera annorlunda än sin nuvarande retorik om hon setat i regeringsställning nu. Som det är nu verkar hon hela tiden ha ett behov att markera mot regeringens politik med diverse populistiska förslag.

I söndagskvällens debatt i teve blev det tydligen många politiska poänger som skulle plockas från båda håll, när vad Sverige egentligen skulle behöva är en samlad gemensam politisk syn i denna den svåraste ekonomiska krisen på sjuttio år. Jag hoppas våra partipolitiker kan sansa sig lite efter att EU-valet är överstökat.

Förhoppningar hos USAs hushåll

Igår såg vi rubriken "Ökad optimism hos USA:s hushåll".

nya siffror från Conference Board som noterar en kraftig uppgång i konsumentförtroendet. Det mäts i ett index som steg till 54,9 i maj från 40,8 i april

Det talas om att man nu kan se de "gröna skotten" och det låter ju bra, eftersom konsumenterna står för så stor del av USAs BNP. Men tittar man närmare på indexet ser det inte riktigt lika ljust ut. Indexet är sammanvägt av 60% förväntningar och 40% aktuella situationen. Går man till det ursprungliga pressmeddelandet kan man läsa att den del av indexet som rör den nuvarande situationen endast gjorde en marginell förbättring från 25,5 till 28,9. Däremot ökade den del av indexet som rör framtidsförväntningarna från 51,0 till hela 72,3, vilket var vad som till större delen drog upp det sammanvägda indexet som presenteras i svenska media. Frågan är nu om dessa förhoppningar kommer att infrias? Förhoppningarna går ju ganska lätt att prata upp med tal om "gröna skott". Man borde vänta med hurraropen tills indexet över den nuvarande situationen också visar substantiella förbättringar och inte bara marginella sådana.

Världens aktiebörser gillar som vanligt överdrifter och gjorde ett simultant glädjeskutt igår i samband med dessa glada siffror. Men snart återgår vi till den bistra verkligheten, där vi närmast väntar på besked om General Motors' konkurs eller rekonstruktion. De blåögda amerikanerna ser ljusare på framtiden, men den ser i själva verket oerhört mörk ut. GMs konkurs eller rekonstruktion kan få Lehman-konkursen i höstas att framstå som en västanfläkt, eftersom GM är starkt kopplat både till den reala ekonomin och till finansbiten genom alla som gett lån till GM och framförallt alla kreditswappar (CDS) som är kopplade till GM. Tidsfristen för långivarna att acceptera en uppgörelse löper ut idag och ännu finns inget besked.

Enligt två källor som Reuters talat med ligger andelen långivare som gått med på uppgörelsen på ett lågt ensiffrigt procenttal, vilket kan jämföras med de 90 procent av långivarna som GM vill ha med för att undvika att ansöka om konkursskydd.

Världen väntar med spänning på besked om General Motors' framtid någon gång under de närmaste dagarna. Även här verkar förhoppningar gälla, men hur ska man kunna tro att det finns någon vettig utväg för detta megaförlustföretag? Bättre att få eländet överstökat snabbt istället för att dra ut på det hela och bara inge falska förhoppningar.

Ett litet bilföretag

Dagens Industri konstaterade i förrgår att Clas Ohlson är större än General Motors, alltså räknat på börsvärde. Enligt dagens notering har General Motors ett börsvärde på 665 miljoner dollar, alltså 5,3 miljarder kronor. Clas Ohlson har ett börsvärde på 5,8 miljarder kronor.

General Motors' börsvärde har nu sjunkit så lågt att de med största sannolikhet kommer att slängas ut ur ett av världens mest kända aktieindex - Dow Jones Industrial Average. Dessutom har den redan åkt ut ur aktieindexet S&P 100 och är snart ute ur S&P 500. Idag slutade GMs aktiekurs på $1,09, vilket är en rejäl nedgång sedan januari 2008 då aktien stod i $23,65. Marknaden värderar alltså General Motors som det konkursföretag det är. Det är bara en tidsfråga innan det blir verklighet - deadline är satt till 1 juni.

I sina desperata försök att rädda sig ur situationen ska nu General Motors säga upp avtalen med 2000 bilhandlare. Som att slänga ut årorna ur en sjunkande båt...

Ett av största problemen med en GM-konkurs eller rekonstruktion är alla kreditswappar (CDS) som då utlöses. Det kan orsaka en kedjereaktion i finansvärlden. I och för sig har ju de som sitter på fel sida av dessa kontrakt haft god tid på sig för förberedelser - att GM är konkursmässigt har ju varit uppenbart länge. Men frågan är vilka faktiska möjligheter de har haft att förbereda sig - buffertkapital är en bristvara idag. Spännande blir det runt första juni i alla fall.

Apropå marknadsvärderingar ser jag också att amerikanska bankgiganten Citigroup har ett börsvärde på bara 152 miljarder kronor - betydligt mindre än Nordea med 271 miljarder kronor. I slutet av 2005 var Citigroups börsvärde cirka åtta gånger Nordeas.

Chrysler rekonstrueras

Efter en härlig helg på landet där jag bland annat sågat upp och huggit en hög med ved (ett hårt träningspass) och beundrat fågelbärsträdens blomning är jag nu tillbaka till ekonomins vindlingar.

I torsdags meddelades det att den minsta av de tre amerikanska biljättarna, Chrysler, ansöker om rekonstruktion (konkursskydd enligt kapitel 11 i den amerikanska konkurslagstiftningen). Inget oväntat, det var bara en tidsfråga innan det skulle hända. Tydligen tror man att Chrysler ska kunna överleva genom ett partnerskap med Fiat. Enda orsaken att Chrysler faktiskt har överlevt så här länge är att amerikanska staten gått in med stora lån sedan december. Därmed visas tydligt att dessa "nödlån" inte hade någon annan effekt än att skjuta upp det oundvikliga och därmed var pengar i sjön. John Mauldin påpekar i sitt senaste veckobrev:

As an aside, they are spending $12 billion to save 54,000 Chrysler jobs (at $22,000 per job). With 600,000 jobs a month being lost, why are these 54,000 jobs more special than those of the rest of the unemployed, who get a fraction of that amount in unemployment benefits?

Huvudet på spiken - varför är 54000 Chryslerjobb mer värda att rädda än 600000 övriga jobb? Politiska hänsyn, som vanligt.

På den positiva sidan för Chryslers eventuella överlevnad noterar jag att bilarbetarfacket UAW har gjort upp ett preliminärt avtal med bilföretaget Chrysler, italienska biltillverkare Fiat och USAs finansdepartement om försämrade villkor för bilarbetarna. Detta är nödvändigt för att företaget ska ha någon chans överhuvudtaget. Å andra sidan är ett av villkoren att Chrysler ska få fortsatt statsstöd, vilket är negativt för USAs skattebetalare. Mer skattepengar i sjön!

Vi ska inte heller glömma att långivarna till Chrysler måste gå med på att skriva ner sina lån i denna rekonstruktion, vilket inte ser ut att bli så lätt. President Obama skyllde på en grupp små "spekulativa investerare" som inte vill gå med på villkoren, men det ser ut som att även stora investerare såsom pensionsfonder är tveksamma till upplägget för skuldnedskrivningarna. De vill uppenbarligen hellre rädda det som räddas går av sina utlånade pengar, istället för att gå med på nedskrivningar och hoppas på en överlevnad. Det skulle nog jag också göra i dagens läge, om jag förvaltade en fond.

Under tiden passar Chrysler på att sälja av diverse tillgångar för att stärka sin kassa och göra det möjligt för Fiat att ta över.

Tydligen ska också GMs billåneavdelning GMAC överta Chryslers billåneavdelning med hjälp av färskt statligt kapitaltillskott. Som jag nämnt förut är bilfinansföretaget GMAC i sig ett problemföretag, vars långsiktiga överlevnadsmöjligheter är ytterst tveksamma. Man bygger alltså vidare på en fallerad ekonomisk modell där konsumenterna lånar pengar för att köpa bilar, istället för att inse att vi nu står inför ett nytt ekonomiskt paradigm, där man måste spara ihop pengar för att köpa saker. Man försöker med näbbar och klor hålla fast vid den gamla modellen, som fungerade så "bra" i kreditbubblans uppgångsfas.

Chrysler har också krav för asbest och miljöförstöring som nu istället dumpas i knät på skattebetalarna, eftersom Fiat inte vill ha dessa.

Vi ska inte heller glömma att Fabbrica Italiana di Automobili Torino (Fiat) har sina egna problem och var konkursmässigt så nyligen som 2004, men räddades av den nye VDn Sergio Marchionne. Deras finansiella ställning är visserligen starkare än de amerikanska biljättarnas, men de gör ändå förluster för tillfället. Om samarbetet med Chrysler ska ge några positiva synergieffekter måste det till en snabb vändning i världsekonomin - annars blir det en belastning. Fiat med Marchionne i spetsen satsar hårt på att bli en av de kvarvarande jätteaktörerna på den globala bilmarknaden efter bilindustrins stålbad, men frågan är om satsningen kommer att lyckas på det sätt den nu genomförs. Man försöker ju även ta över Opel i Tyskland.

Samtidigt noterar jag att nybilförsäljningen i USA fortsätter att minska kraftigt på årsbasis. Ford och GM minskade med 33%, Nissan med 38% och Toyota med hela 42%. Honda klarade sig bättre med bara 25% minskning. Chrysler å sin sida tappade 48% av nyförsäljningen - vem vill köpa en ny Chrysler när företaget inte ser ut att överleva? Dessa minskningar bådar inte gott för bilföretagens framtid. Det finns idag en stor mängd fräscha begagnade bilar till salu i USA, så incitamentet att köpa nytt är svagt.

Som sagt, risken är överhängande att de stora begagnatmarknaderna kommer att sänka nybilsförsäljningen ytterligare och därmed kvadda även det som blir kvar efter omstruktureringarna av bilindustrin.

Nu väntar vi med spänning på när General Motors ska ansöka om rekonstruktion, vilket lär bli när deras tidsfrist går ut 1 juni. Det ser nu ut som att president Obama nu föredrar konkursmodellen för att lösa bilföretagens problem, efter att ha sett att det inte ledde någonvart att ge statliga "nödlån".

General Motors får respit (igen)

Apropå absurda siffror - General Motors har tillgångar på 91 miljarder dollar och skulder på 177 miljarder dollar, alltså ett underskott på 86 miljarder dollar! Under alla normala förhållanden skulle ett sådant företag ha varit i konkurs för länge sedan. De har en omsättning på 149 miljarder dollar, men gjorde år 2008 en förlust på 31 miljarder dollar! Fastän de lovar att dra åt svångremmen lär storförlusterna fortsätta under 2009.

Redan i mitten av februari var GM och Chrysler tvungna att redovisa åtgärdspaket, men drog ut på processen. Nu får de pengar av president Obama för att klara sig två månader till och ska komma med mer omstruktureringar under tiden. Jag skriver att de "får" pengar, för det är vad det är frågan om, trots att det presenteras som "lån". GM och Chrysler kommer nämligen aldrig att kunna betala tillbaka dessa lån. GMs VD Rick Wagoner får gå efter krav från staten, men vad hjälper det? GM är ändå ett bottenlöst finansiellt hål.

Chrysler har tydligen något slags förhandlingar med italienska Fiat, men är det verkligen någon som på allvar tror på detta? Om jag vore VD för Fiat skulle jag kräva betalt för att ta över Chrysler. Chrysler har ju redan gjort ett misslyckat försök att gå samman med tyska Daimler (Mercedes).

Nu säger Ford att de kan överleva utan vidare statligt stöd. Bra - men om de ska ha en verklig chans så måste GM och Chrysler få gå i konkurs, så att Ford kan klara sig. Detta går tyvärr igen i denna kris, att de odugliga företagen får statsstöd. Därmed snedvrids konkurrensen. Att inte Ford protesterar högljutt förvånar mig.

Nu kan då Trollhättans prövade befolkning åter få gå två månader till i förhoppningar om att GM lyckas sälja Saab Automobile. Men förutsättningen för att Saab Automobile ska få två månader till är att det överlever rekonstruktionsförhandlingen nu på måndag i tingsrätten. Näringslivsminister Maud Olofsson är tydligen i Washington nu för att prata om eventuell försäljning av Saab. Finns det trots allt någon köpare? Det känns osannolikt. Jag tror tyvärr inte att det kommer att lyckas, utan enda lösningen för den svenska fordonsindustrin liknar den i USA, nämligen att satsa på den starkare (här Volvo Cars) och låta den svagare försvinna. Synd att Saabs anställda inte får komma till ett snabbt avslut. Visst blir det tufft den dagen Saab Automobile lägger ner, men det är bättre att det blir faktum, så att de anställda kan gå vidare i livet och inte hålla fast vid falska förhoppningar.

General Motors och Chrysler drar ut på tiden

Igår kväll var de amerikanska biljättarna General Motors och Chrysler tvungna att komma med en plan för hur de ska bli lönsamma. Det gjorde de, men frågan är hur långt planen räcker - det ser ut som om de bara drar ut på tiden och behöver mer lån från amerikanska staten. General Motors planerar att göra sig av med 47000 anställda i år, varav 20000 i USA, och lägga ner fem fabriker i USA inom loppet av tre års tid. De ska också leta köpare till bilmärket Hummer - vem vill köpa det? Och så vill de fasa ut märket Saturn till slutet av 2011. Sammantaget för lite och för sent. Under tiden kommer de att fortsätta att gå med förlust och GM vill nu ha 16,6 miljarder dollar i ytterligare statliga lån - de har hittills fått 14 miljarder. Chrysler begär 5 miljarder dollar i ytterligare statliga lån och lovar att göra sig av med 3000 anställda.

GM försöker också att förhandla till sig eftergifter på 47 miljarder dollar från fack och fordringsägare, men tror inte att en uppgörelse är klar förrän i slutet av mars. Igår kväll rapporterades också att fackföreningen United Auto Workers börjat förlika sig med tanken på frysta löner, nerdragna avgångsvederlag och andra indragningar. Tyvärr räcker det inte för att rädda den sjunkande skutan. Lönerna vid de tre amerikanska biljättarna GM, Ford och Chrysler ligger fortfarande en bra bit över dem vid t.ex. Toyotas amerikanska fabriker. Facket står därmed i längden inför valet mellan pest och kolera - antingen går man med på drastiska lönesänkningar eller så blir det konkurs. I båda fallen kommer mängder med bilarbetare att få betydligt mindre pengar i plånboken och därmed svårt att t.ex. betala sina bolån. Drabbade blir då inte bara bilföretagen och deras underleverantörer, utan också amerikanska banker och bolåneinstitut.

Den stora frågan är nu - kommer USAs regering att gå med på ytterligare "nödlån", eller kommer de att kräva mer drastiska åtgärder? Sundast vore egentligen en snabb rekonstruktion av företagen enligt "chapter 11" i den amerikanska konkurslagstiftningen. Då skulle de kunna bli av med en mängd krav från kreditgivare och fackföreningar. Allting annat är som jag ser det bara att skjuta upp det oundvikliga.

På närmare håll har vi ju GM-ägda förlustföretaget Saab Automobile här i Sverige. GM säger nu att från och med 2010 måste Saab klara sig som en självständig affärsenhet. GM-chefen Rick Wagoner ställer ett ultimatum till Sveriges regering - Saab har ett omfattande akut behov av pengar som GM vill se på bordet innan en eventuell försäljning. Pengarna ska såklart komma från svenska staten. Annars blir det "rekonstruktion" redan i februari. Jag hoppas att den svenska regeringen lyckas hålla emot kravmaskineriet. Om ingen privat investerare är villig att satsa kapital i Saab ska inte staten heller göra det. Varför ska man producera bilar som ingen vill ha och dessutom förlora pengar på att göra det? Om staten ska göra något borde det istället vara att stödja uppbyggandet av ekonomiskt sunda alternativa industrier i Trollhättan.

Den socialdemokratiska oppositionen är inte oväntat av en annan åsikt:

- Det här innebär fortsatt osäkerhet för Saab och tusentals anställda i Trollhättan. Samtidigt lägger det ett allt tyngre ansvar på den svenska regeringen, säger Tomas Eneroth, näringspolitisk talesman för Socialdemokraterna.

Visst är det synd om alla som förlorar sina jobb, men så blir det när alla (arbetare, företagsledare och politiker) har gått med skygglappar på i många år och inte velat förstå konsekvenserna av att ett företag gör ständiga förluster. Nå, vi får väl se vad Näringsminister Maud Olofsson säger på sin presskonferens kl 11 idag.

Den svenska bilindustrins svanesång?

Bil Sweden förväntar sig att försäljningen av nya bilar i Sverige sjunker med 27% nästa år. Dessutom kan man ju fråga sig hur stor (eller rättare sagt liten) andel vår svenska personbilsindustri kommer att lyckas kapa åt sig av denna kraftigt krympande marknad. USA-marknaden ser som bekant inte särskilt ljus ut heller. Vilket hopp finns då egentligen för Saab Automobile och Volvo Cars? De modeller de har nu är helt fel i dagens konjunkturläge och det tar ju många år att ta fram nya modeller.

Samtidigt har USAs senat röstat nej till det krispaket som skulle hålla General Motors, Ford och Chrysler under armarna fram till i mars. Om inget görs kommer GM och Chrysler att konkursa snart, kanske innan nyår. En konkurs i GM innebär att Saab Automobile kollapsar. Som Cornucopia påpekar stannar all verksamhet där upp då.

Därför förvånar det mig att regeringen gick ut med sitt krispaket för den svenska bilindustrin. Hade man kallt räknat med ett ja i senaten? För annars finns ju snart inga svenska bilföretag kvar att satsa krispaketet på.

President Bushs regering funderar nu tydligen på att ta pengar ur TARP-paketet för att tillfälligt rädda GM och Chrysler, men det handlar bara om en räddning över årsskiftet. Även om USA fortsätter att pumpa in pengar i sin bilindustri så är det bara en tidsfråga om hur länge de överlever. De har sådana grava grundläggande problem att en konkurs troligen är bästa alternativet, och ju förr dess bättre, som jag sagt förut. Bättre att ta smärtan i en konkurs idag istället för att först pumpa in ett antal miljarder dollar och sen ta en konkurs när läget hunnit bli ännu värre.

Många kommentatorer, bland dem DNs Lasse Swärd, anser att risken är stor att det svenska bilindustriräddningspaketet bara blir pengar i sjön. Jag håller med.

Varför ska biltillverkarna överhuvudtaget stödjas? Vad ska de göra för pengarna? Producera bilar som ingen vill ha? Det finns ju uppenbarligen andra bilindustrier i världen som lyckas mycket bättre med att möta konsumenternas önskemål. Kan Sverige "outsourca" en massa annan tillverkning kan vi väl göra det med bilar också.

Dessutom finns det massor med begagnade bilar att köpa på t.ex. Blocket, Bytbil.com, begagnade-bilar.se och biltorget.se. Dessa kommer troligen att fylla större delen av svenskarnas efterfrågan på personbilar under de kommande lågkonjunkturåren.

GM, Ford, Chrysler, Volvo, Saab i akut kris

Idag kom den icke helt oväntade nyheten att amerikanska biljätten General Motors vill sälja Saab Automobile. Frågan är vem som i dagens finanskris vill köpa ett litet svenskt bilföretag som gör förluster år efter år.

GM säger även att man akut behöver stöd med lån från amerikanska staten för sin egen överlevnad. 4 miljarder dollar innan jul och 14 miljarder till senast i mars. Det börjar låta som ett hot, och visst är det hotande. Om GM går under gör troligen många av deras underleverantörer också det. Problemet är att dessa underleverantörer också levererar till andra industriföretag, t.ex. Ford eller Boeing, som då också dras med neråt. Därmed är USA mer eller mindre tvunget att rädda GM på något sätt.

Samtidigt säger Ford att de vill sälja Volvo Cars. Vilket förlustföretag skulle du helst inte köpa? Volvo Cars eller Saab Automobile? Troligen kommer i slutändan resterna av båda två att säljas ut till vrakpris till någon asiatisk biljätte. Det blir dock inte mycket kvar - räkna med att det mesta skalas bort. Volvo kanske säljs först, till lite bättre pris, och det blir nog mer kvar av det.

Näringsminister Maud Olofsson är klok nog att säga att svenska staten inte ska gå in som ägare till Volvo, inte ens under en övergångsperiod. Stort tack för det, Maud, att du inte vill slösa bort alla våra skattepengar på dödsdömda företag.

Vänsterpartisten Kent Persson däremot anser inte oväntat att staten bör gå in. Får jag föreslå en annan lösning i sann kommunistisk anda istället: Alla i Sverige tvingas köpa aktier i Volvo Cars i proportion till sin förmögenhet. Därmed skulle vi alla bli delägare, fast efter betalningsförmåga. Kent själv kan väl börja med att köpa några aktier för att visa att han tror på företaget...

Miljöpartiets Per Bolund är också öppen för en statlig insats, vilket var mindre väntat:

- Jag tycker att det kan vara nödvändigt, men bara som en sistahandslösning om det inte finns någon annan köpare. Vi kan inte riskera att Volvo och Saab går i konkurs. Dessutom tror vi att det går att använda dem som hävstång för att hitta miljövänliga lösningar.

Snälla Per, nu blev jag besviken på miljöpartiet. Jag har röstat på er för att jag ville att miljön skulle få sin plats i svensk politik. Och nu vill du rädda bilindustrin med mina skattepengar... förstår du inte att bilismen är en återvändsgränd? Även så kallade miljöbilar är en miljömyt. Om du inte har förstått det ska jag återkomma till det senare på denna blogg. Låt Volvo och Saab konka och satsa eventuella statliga pengar på någon framtidsindustri som ersättning istället.

Även Mona Sahlin anser att staten kan ta över Volvo och Saab. Jag ger henne därmed samma förslag som till vänsterpartiet ovan.

Amerikanska biljättar med hatten i hand

General Motor, Ford och Chrysler begärde häromdagen flera miljarder dollar i lån från staten för att undvika betalningssvårigheter. Frågan är om de får det. Just nu ser det inte ut så, och GM överväger konkurs, enligt SvD. Detta trots att det bara för någon vecka sedan enligt VD:n Rick Wagoner vore närmast otänkbart.

Ett argument som GMs VD Rick Wagoner dragit upp är att en konkurs skulle leda till att tre miljoner människor blir utan jobb. Men som jag ser det är det bättre att genomföra en omstrukturering av de tre amerikanska biljättarna så snart som möjligt, medan det fortfarande finns något kvar att rädda. Om ett halvår eller ett år kanske det gått så långt att det inte längre går att göra något. GM förlorar ju ofattbara två miljarder dollar varje månad och det är lånade pengar... Ju längre det går desto sämre för långivarna. En konkurs för GM behöver ju inte betyda att alla tre miljoner personer blir utan jobb på en gång, utan en hel del kan säkert behålla sina jobb. Men de blir säkert tvungna att sänka sina löner. Som New York Times påpekar tjänar GM-arbetare betydligt mer än vad t.ex. Toyotaarbetare i USA gör. De påpekar också att enda rimliga sättet för GM att komma ur sina dåliga avtal med återförsäljare och bilarbetarfacket är konkurs.

Tyvärr för Sverige så verkar GM ha kört Saab Automobile i botten, så de kommer troligen att läggas ner om man inte lyckas hitta en köpare, vilket är tveksamt i dagens läge. Det ser inte riktigt lika illa ut för tyska Opel, även det ägt av GM. Där går det kanske att hitta en köpare. Hursomhelst blir en GM-konkurs ett hårt slag mot västsveriges arbetsmarknad.

Ford (Volvo Cars ägare) och Chrysler får vi väl återkomma till senare. Just nu verkar fokus ligga på General Motors. Men Chrysler är minst lika konkursmässigt. Ford har det också svårt, men inte lika katastrofalt.

GM-chefen vägrar se sanningen i vitögat

General Motors VD intervjuad av Bloomberg:

"Well, first of all, we don't talk about bankruptcy, cause it's such a bad idea for the business"

Han vill alltså inte tala om konkurs, eftersom det är en så dålig idé. Självklart är en konkurs i GM en katastrofal händelse för ekonomin. Frågan är bara om den kan undvikas.

GM konkursmässigt

Det är i och för sig ingen nyhet att General Motors, USAs största biltillverkare med märken som Chevrolet och Buick, är konkursmässiga, men idag bekräftas det igen, när de berättade om sitt kvartalsresultat. En förlust på nätta 2,5 miljarder dollar, eller $4,40/aktie. GMs aktiekurs står i skrivande stund på $4,27 - alltså är deras kvartalsförlust mer än hela börsvärdet! Sedan slutet av 2004 har de förlorat närmare 73 miljarder dollar. Hur detta kan få fortgå är ett mysterium för mig. GM lever på lånade pengar, men vem sjutton är det som lånar ut pengar till dem? Vore jag bankdirektör skulle jag aldrig göra det. Det måste vara andra intressen inblandade är rent rationellt ekonomiska avgöranden hos långivarna. Vilket annat "normalt" företag som helst skulle vara försatt i konkurs för länge sedan om det vore i ett liknande läge. Men GM är väl inget normalt företag. Det är en av USAs nationalklenoder.

Även intäkterna föll med 13% jämfört med samma period i fjol. Inga ljusglimtar någonstans i rapporten. Sedan länge har balansräkningen varit helkass, med skulder som är mycket större än tillgångarna. I juni hade GM tillgångar på 136 miljarder dollar och skulder på 193 miljarder, alltså 57 miljarder dollar större skulder än tillgångar!

Nu börjar det eka tomt i GMs kassa. De säger sig behöva ha 11 miljarder dollar i kassan för att kunna driva den löpande verksamheten, och den gränsen underskrids enligt dem troligen under första halvan av 2009. De säger att kassan tar slut i juni om inte bilmarknaden förbättras eller de kan ta in mer kapital. Båda möjligheterna ter sig tämligen avlägsna i dagens läge. Dessutom tror jag de är optimister vad gäller bilmarknaden, som kan sjunka ihop ännu snabbare än vad de tror.

Om inget sensationellt händer så blir det antingen konkurs eller förstatligande med hårda nedskärningar. Jag tror inte att USA vågar låta GM gå i konkurs, eftersom det skulle få så svåröverskådliga konsekvenser. Det finns bland annat jättelika mängder med kreditswappar utställda på GMs lån - flera gånger mer än vad det finns lån. GMs symbolvärde är dessutom så stort att en konkurs troligen skulle orsaka panik på de finansiella marknaderna. Därför tror jag det blir någon form av förstatligande kopplat till hårda nerbantningar. Fast även då utlöses säkert större delen av kreditswapparna på GMs lån, med allt vad det innebär.

Det blir trots allt intressant att se hur länge denna dinosaurie kan hålla sig flytande. Och intressant, om än något skrämmande, att se slutspelet och efterspelet.