Chrysler rekonstrueras

Efter en härlig helg på landet där jag bland annat sågat upp och huggit en hög med ved (ett hårt träningspass) och beundrat fågelbärsträdens blomning är jag nu tillbaka till ekonomins vindlingar.

I torsdags meddelades det att den minsta av de tre amerikanska biljättarna, Chrysler, ansöker om rekonstruktion (konkursskydd enligt kapitel 11 i den amerikanska konkurslagstiftningen). Inget oväntat, det var bara en tidsfråga innan det skulle hända. Tydligen tror man att Chrysler ska kunna överleva genom ett partnerskap med Fiat. Enda orsaken att Chrysler faktiskt har överlevt så här länge är att amerikanska staten gått in med stora lån sedan december. Därmed visas tydligt att dessa "nödlån" inte hade någon annan effekt än att skjuta upp det oundvikliga och därmed var pengar i sjön. John Mauldin påpekar i sitt senaste veckobrev:

As an aside, they are spending $12 billion to save 54,000 Chrysler jobs (at $22,000 per job). With 600,000 jobs a month being lost, why are these 54,000 jobs more special than those of the rest of the unemployed, who get a fraction of that amount in unemployment benefits?

Huvudet på spiken - varför är 54000 Chryslerjobb mer värda att rädda än 600000 övriga jobb? Politiska hänsyn, som vanligt.

På den positiva sidan för Chryslers eventuella överlevnad noterar jag att bilarbetarfacket UAW har gjort upp ett preliminärt avtal med bilföretaget Chrysler, italienska biltillverkare Fiat och USAs finansdepartement om försämrade villkor för bilarbetarna. Detta är nödvändigt för att företaget ska ha någon chans överhuvudtaget. Å andra sidan är ett av villkoren att Chrysler ska få fortsatt statsstöd, vilket är negativt för USAs skattebetalare. Mer skattepengar i sjön!

Vi ska inte heller glömma att långivarna till Chrysler måste gå med på att skriva ner sina lån i denna rekonstruktion, vilket inte ser ut att bli så lätt. President Obama skyllde på en grupp små "spekulativa investerare" som inte vill gå med på villkoren, men det ser ut som att även stora investerare såsom pensionsfonder är tveksamma till upplägget för skuldnedskrivningarna. De vill uppenbarligen hellre rädda det som räddas går av sina utlånade pengar, istället för att gå med på nedskrivningar och hoppas på en överlevnad. Det skulle nog jag också göra i dagens läge, om jag förvaltade en fond.

Under tiden passar Chrysler på att sälja av diverse tillgångar för att stärka sin kassa och göra det möjligt för Fiat att ta över.

Tydligen ska också GMs billåneavdelning GMAC överta Chryslers billåneavdelning med hjälp av färskt statligt kapitaltillskott. Som jag nämnt förut är bilfinansföretaget GMAC i sig ett problemföretag, vars långsiktiga överlevnadsmöjligheter är ytterst tveksamma. Man bygger alltså vidare på en fallerad ekonomisk modell där konsumenterna lånar pengar för att köpa bilar, istället för att inse att vi nu står inför ett nytt ekonomiskt paradigm, där man måste spara ihop pengar för att köpa saker. Man försöker med näbbar och klor hålla fast vid den gamla modellen, som fungerade så "bra" i kreditbubblans uppgångsfas.

Chrysler har också krav för asbest och miljöförstöring som nu istället dumpas i knät på skattebetalarna, eftersom Fiat inte vill ha dessa.

Vi ska inte heller glömma att Fabbrica Italiana di Automobili Torino (Fiat) har sina egna problem och var konkursmässigt så nyligen som 2004, men räddades av den nye VDn Sergio Marchionne. Deras finansiella ställning är visserligen starkare än de amerikanska biljättarnas, men de gör ändå förluster för tillfället. Om samarbetet med Chrysler ska ge några positiva synergieffekter måste det till en snabb vändning i världsekonomin - annars blir det en belastning. Fiat med Marchionne i spetsen satsar hårt på att bli en av de kvarvarande jätteaktörerna på den globala bilmarknaden efter bilindustrins stålbad, men frågan är om satsningen kommer att lyckas på det sätt den nu genomförs. Man försöker ju även ta över Opel i Tyskland.

Samtidigt noterar jag att nybilförsäljningen i USA fortsätter att minska kraftigt på årsbasis. Ford och GM minskade med 33%, Nissan med 38% och Toyota med hela 42%. Honda klarade sig bättre med bara 25% minskning. Chrysler å sin sida tappade 48% av nyförsäljningen - vem vill köpa en ny Chrysler när företaget inte ser ut att överleva? Dessa minskningar bådar inte gott för bilföretagens framtid. Det finns idag en stor mängd fräscha begagnade bilar till salu i USA, så incitamentet att köpa nytt är svagt.

Som sagt, risken är överhängande att de stora begagnatmarknaderna kommer att sänka nybilsförsäljningen ytterligare och därmed kvadda även det som blir kvar efter omstruktureringarna av bilindustrin.

Nu väntar vi med spänning på när General Motors ska ansöka om rekonstruktion, vilket lär bli när deras tidsfrist går ut 1 juni. Det ser nu ut som att president Obama nu föredrar konkursmodellen för att lösa bilföretagens problem, efter att ha sett att det inte ledde någonvart att ge statliga "nödlån".