Italien - osäkerhet och kreditåtstramning

De senaste dagarnas viktigaste nyhet är inte den om att delar av USA:s statsapparat kan komma att stängas imorgon. Detta har faktiskt hänt vid ett antal tillfällen tidigare, senast under 21 dagar från december 1996 till januari 1997. Effekterna av denna nedstängning kan visserligen delvis vara negativa, men de är ändå väl kända.

Värre och viktigare är det med osäkerheten kring vad som händer i Italien, där galningen Berlusconi drog tillbaks sitt stöd för den koalitionsregering där hans parti PdL ingår genom att låta flera PdL-ministrar avgå. Sluteffekterna av detta är inte kända och finansmarknaderna hatar osäkerhet.

Fast kanske är inte Berlusconi galen som gör detta. Kanske finns där någon tanke bakom - något fult politiskt strategiskt spel. Fast jag förstår än så länge inte vad han skulle kunna vinna på detta. Istället har han orsakat att ett antal av PdL:s parlamentsledamöter har hoppat av i protest.

Nu blir det troligen förtroendeomröstning för premiärminister Lettas regering på onsdag och sedan kanske ett nyval.

För att spä på osäkerheten runt Italien så avgick igår VD:n för Telecom Italia (deras motsvarighet till Telia), som är på väg att nedgraderas till junk-status av kreditvärderingsföretaget Moody's.

Till råga på allt avgick igår även VD:n för Intesa Sanpaolo, Italiens näst största bank. Detta ovanpå att krisbanken Italienska Monte dei Paschi di Siena (MPS) behöver någon form av åtgärdspaket för att undvika statligt övertagande/räddning/bail-in. Processen kring MPS kan dock komma att dra ut på tiden med tanke på den politiska osäkerhet som nu råder. Kanske var det vad Berlusconi ville? Eller att politiskt kaos ska ge stora svarta rubriker så att en eventuell omstrukturering i MPS hamnar mer i skymundan?

Hursomhelst var det inte oväntat att Italien åter skulle hamna i politisk kris, då landets finansiella situation är minst lika dålig som förut. BNP krymper så sakteliga och har de senaste åren bara uppvisat anemisk tillväxt. I landets stabilitetsprogram finns ett mål om 3 procent nominell BNP-tillväxt och 5-6 procents primärt överskott i statsbudgeten, vilket får anses fullständigt orealistiskt givet hur det ser ut idag.

I förra veckan presenterades data som visar att utlåningen till den privata sektorn krymper i rekordfart i eurozonen - minus 2 procent på ett år, vilket är den sextonde månaden i följd av krympning.

Ser man lite närmare på siffrorna ser man att det är lånen till företag som minskat, medan hushållens lån legat nästan stilla. Vad gäller hushållen så minskar konsumtionslånen snabbt, medan bolånen faktiskt ökat något. Inte särskilt bra för ekonomins tillväxt.

Däremot så har lånen till offentlig sektor i eurozonen som helhet ökat med runt 2 procent på ett år, vilket inte är särskilt bra, med tanke på att statsskulden för eurozonen som helhet ligger på runt 86 procent av årlig BNP.

Självklart är det stora skillnader mellan olika länder vad gäller lånens utveckling. För krisländerna har det varit i princip en minskning av lånen till den privata sektorn de senaste åren, medan det för eurozonens övriga länder varit en viss ökning.

För Italien har utlåningen till hushållen minskat med omkring 1 procent sedan december 2012 och utlåningen till företag minskat med omkring 4 procent sedan dess. Kreditåtstramning är alltså ännu ett besvär för Italiens ekonomi, även om det ännu inte ser lika illa ut som för övriga krisländer i eurozonen.

Cyperns bankmedelskonfiskation - dummast hittills

Jag har visserligen sagt att jag inte kommer att skriva några fler inlägg på denna blogg förrän min bostadssituation är löst, men det har inträffat en mycket viktig händelse som jag gärna vill kommentera.

Helgens åtgärd att föreslå att staten ska konfiskera delar av banktillgodohavandena i cypriotiska banker kvalificerar utan tvekan som den mest korkade åtgärd som EU-nomenklaturan hittills genomfört i sin hantering av den europeiska skuldkrisen. Åtgärden är direkt farlig, då den rubbar det förtroende som är själva grundbulten för att bedriva bankverksamhet. EU:s ledare har nu skjutit sig själva i foten.

Just nu är det oklart om det ursprungliga förslaget kommer att passera Cyperns parlament, då omröstningen har skjutits upp till tisdag klockan 17 svensk tid. Under tiden pågår ett förhandlande om hur förslaget ska se ut. Originalförslaget var en "engångsskatt" på 6,75 procent för innehav under €100 000 euro och 9,9 procent på innehav därutöver. Den folkliga vreden är förstås stor och ett förslag är att tillgångar på upp till 20 000 euro befrias från engångsskatten, för att skydda "vanligt folk". I "värsta fall" (för de rika alltså) skulle innehav över €100 000 euro beskattas med 15,26 procent och de därunder inte beskattas alls.

Den österrikiska ledamoten i Europeiska centralbankens (ECB:s) direktion Ewald Nowotny påpekar att Cypern är "ett undantag" som beror dels på att banksektorn i Cypern är så gigantisk i förhållande till landets BNP, dels på att stora delar av bankinnehaven kommer från utlandet. Samma åtgärd skulle alltså enligt Nowotny inte vidtas i andra krisländer.

Men skadan är redan skedd. Förtroendet bör bankerna och staten är rubbat. Folket i andra krisländer lär inte lita på Nowotny. De som har kapital placerat i cypriotiska banker, och framförallt cyprioterna själva, lär inte heller lita på att detta skulle vara en engångsföreteelse. När bankerna väl öppnar igen (på torsdag?) lär det hursomhelst bli kapitalflykt från Cyperns banker. Risken är också överhängande att det sker förnyad kapitalflykt från skuldkrisens övriga länder, både från storkapital och småsparare. Denna kapitalflykt lär bland annat ytterligare öka obalanserna inom eurozonen och destabilisera krisländerna.

Dessutom raserar bankmedelskonfiskationen förtroendet för bankernas insättningsgaranti, inte bara i Cypern, utan i hela världen. Bankerna bygger på att allmänheten har förtroende för dem och hellre sätter in sina pengar där än att förvara dem "i madrassen". Nu rubbas den balans som tidigare vägt över till bankernas fördel, i och med att man ser att insättningsgarantin kan tas bort genom ett penndrag från politikerna.

Att banker och bankomater hålls stängda rubbar också förtroendet. Visserligen var måndagen redan en planerad helgdag (fastlagsmåndagen), men nu har detta alltså utvidgats med (minst) en dag.

I och med att beslutet inte tas förrän imorgon (om det tas) innebär det också retroaktiv lagstiftning, då bankmedlen redan är låsta.

Förtroendet för politikerna (i den mån de fortfarande har något) får sig förstås en mycket allvarlig törn.
Risken är också stor för att ryktesspridning framöver kan komma att skapa panik bland banksparare med uttagsanstormningar som följd.

Det talas mycket om de ryska oligarker som placerat sina pengar i cypriotiska banker för tvätt och inte oväntat har Rysslands president Putin reagerat starkt på bankmedelsskatten. Man kan för övrigt undra hur många miljarder som Vladimir Putin själv placerat i cypriotiska banker.

Därmed öppnas för att Ryssland som "straff" inte skulle förlänga sina lån till Cypern, vilket skulle spä på landets problem.

Cyperns sedan tre veckor nytillträdde president försvarar uppgörelsen om bankmedelskonfiskationen och säger att "alternativet var statsbankrutt och att Cypern skulle ha tvingas lämna eurozonen". Kanske var det så, men till sist handlar det om ett ultimatum som han ställts inför av EU-nomenklaturan. Denna konfiskation är anmärkningsvärd såtillvida att den inte föreslagits på initiativ av Cyperns folkvalda, utan tillkommit genom drakoniska villkor dikterade av andra stater.

Det fanns förstås inte så många andra alternativ än statsbankrutt för Cypern, då deras banker är så stora. En nedskrivning av Cyperns statsskuld skulle också förvärra situationen för Cyperns banker, då dessa har stora innehav av cypriotiska statsobligationer. En av grundorsakerna bakom Cyperns bankkris är förstås att landets banker drabbades hårdast av alla EU-länders av krisen och statsbankrutten i Grekland, på grund av landets (och dess bankers) starka kopplingar till Greklands ekonomi.

Cyperns engångsskatt på bankmedel har alltså öppnat upp en Pandoras ask av negativa konsekvenser. Helt "nya" risker har plötsligt dykt upp på de globala finansmarknaderna, vilket knappast lär tolkas positivt, även om man backar om den nya engångsskatten.

Läs även Jonas Sjöstedt och Benny Åsman om saken. Sjöstedt skriver bland annat:

Det rimliga är att bankernas förluster i första hand betalas av bankernas ägare, i andra hand av bankernas fordringsägare dvs de som har lånat ut till bankerna. Om detta inte räcker måste staten ta över och nationalisera banken. Problemet med att bankägare och de som har lånat ut pengar till banker går fria är något av eurokrisens kärna. Spekulanter och bankkapital undantas från marknadsekonomin och deras förluster vältras över på skattebetalarna. Det är den egentliga innebörden av EU:s krispolitik.

Tillägg: läs även
Musik@Centrifugen "Först kom de för cypriotiska spararnas pengar men jag brydde mig inte för jag hade inga pengar på Cypern".

Betygssänkardagar

Kreditvärderingsinstitutet Moody's sänkte idag kreditbetyget för Bank of America med två steg och för Wells Fargo med ett steg. Båda två är banker där investerarlegenden Warren Buffet har stort ägande. Bank of America är USA:s största bank och världens sjunde största finansföretag sett till tillgångarna. Wells Fargo är bara drygt hälften så stora och ligger på plats 25 i världen. Citigroup (plats 12) fick däremot sitt kreditbetyg bekräftat.

Igår sänkte S&P Italiens kreditbetyg och Berlusconi rasar. "Bedömningen från Standard & Poor's verkar ha styrts mer av förtal i tidningar än av verkligheten och bedömningen förefaller ha förgiftats av politiska hänsyn". Idag följdes detta upp med sänkning av kreditbetygen för 15 italienska banker, bland dem UniCredit, Intesa Sanpaolo och Mediobanca. Italienska biltillverkaren Fiat fick idag också kreditbetyget sänkt av Moody's med negativa utsikter.

Vidare i eurozonen noterar vi att Hollands största finansföretag ING Group sålt ut en tredjedel av sina innehav av italienska och spanska statsobligationer. Brittiska Lloyds säger att de har slutat ha pengar hos vissa banker i vissa av Europas "peripheral economies", men vill inte säga vilka banker och länder. Förtroendeingivande?

 För att ytterligare förbättra förtroendet för eurozonen och dess banker lånade Europeiska Centralbanken (ECB) idag ut 500 miljoner dollar till en bank i euroområdet. ECB säger såklart inte vilket bank det var eller vilket land banken finns i, men någon troligtvis ganska stor bank behövde alltså rejäl nödlikviditet i dollar.

Greklands regering lovar skattehöjningar, pensionssänkningar och andra reformer. Det blir därmed garanterat fler protester och strejker framöver.

Grekland väntas delvis lamslås på torsdagen av en 24-timmarsstrejk bland anställda inom kollektivtrafiken som slår ut Atens tunnelbana, bussar, spårvagnar, pendeltåg och reguljär järnvägstrafik. Ännu en generalstrejk är utlyst till den 19 oktober, rapporterar AFP. Dessutom kommer de offentliganställda att strejka den 5 oktober, i båda fallen i protest mot regeringens nedskärningar.

Fortsatt tilltagande finansröra alltså. Jag återkommer till dagens besked från USA:s centralbank Federal Reserve om "operation twist" och dess effekter. Det var hursomhelst inte positivt för euron det heller, och inte positivt för börserna och guldet.