Brittisk fastighetsfond stoppar uttag

Igår stoppade brittiska Standard Life uttagen från sin tremiljarderpunds fastighetsfond under minst en månad, efter att uttagen stigit kraftigt efter Brexit-omröstningen. Detta är det första större brittiska offret för de finansmarknadssvängningar vi sett efter Brexit-omröstningen.

Detta känns som ett eko från sommaren 2007, då Bear Stearns stoppade uttagen från två bolånerelaterade fonder. Det är också första gången sedan finanskrisen 2008 som Standard Life tvingas stoppa uttag ur denna fond.

Den aktuella fonden äger en blandning av "förstklassiga" kommersiella fastigheter såsom kontor, köpcentrum och lagerlokaler.

Förra veckan skrev Standard Life ner värdet på de underliggande fastigheterna med fem procent, vilket säkert bidragit till uttagsanstormningen mot fonden.

En sådan här fastighetsfond kan i goda tider handlas som vilken likvid tillgång som helst, men de underliggande tillgångarna är mycket illikvida - det tar lång tid att sälja fastigheter. Om alltför många vill ta ut sina pengar måste man stoppa uttagen och då blir fonden lika illikvid som de underliggande fastigheterna.

En lärdom är att en till synes likvid investering snabbt kan bli illikvid om de underliggande tillgångarna är illikvida. Det finns i Sverige flera liknande fastighetsfonder, som investerar i hyresfastigheter eller kommersiella fastigheter. Vid en kris i Sverige skulle de snabbt bli illikvida.

En annan lärdom är att om du ska panika, så se till att panika först. De som tog ut sina pengar ur fastighetsfonden den första veckan efter Brexit-omröstningen drog en vinstlott, medan övriga investerare i fonden blir sittande med Svarte Petter.

En tredje lärdom är att som vanligt att relativt hög avkastning betyder relativt högre risk. De senaste åren har brittiska investerare i sin jakt på avkastning lockats till fastighetsfonder, som kanske inte gav en med historiska mått god avkastning, men ändå bättre än många av de alternativa investeringarna idag ger.

Fastighetsbolag behåller förresten sin likviditet bättre, då man istället för att köpa fondandelar köper bolagets aktier via börsen och därför också lätt kan sälja dem. Även om aktiens värde gått ner kan man ändå begränsa sin förlust, till skillnad mot en fastighetsfond där man som i fallet med Standard Lifes fond blir sittande i osäkerhet om när man kan få pengarna tillbaka och hur mycket man isåfall får tillbaks.

När Standard Lifes fastighetsfond åter öppnas för uttag vet ingen - de kommer att vid behov förlänga stängningsperioden med 28 dagar i taget.

Denna fondstängning kan förstås leda till "smittspridning" till andra fastighetsfonder och till fastighetsmarknaden i stort. Standard Lifes fastighetsfond kommer förstås att behöva sälja av fastigheter också, vilket påverkar priserna nedåt. Det talas redan om att det ser ut att bli en upprepning av 2007, innan den brittiska fastighetsmarknaden den gången kollapsade.

Till slut kan vi gissa att det också säkerligen finns många andra delar av finansbranschen där man lånat in på kort tid och lånat ut på lång tid, såsom fastighetsfonder där inlåningen kan tas ut när som helst, men "utlåningen" var i långsiktiga investeringar (fastigheter). Det funkar oftast, men med fel upplägg kan det slå katastrofalt fel. Hur många felaktiga upplägg finns det i denna tid av ultralåga räntor, som uppmuntrar till felinvesteringar?

Uppdatering: Idag har även brittiska Aviva stoppat uttag i en fastighetsfond på 1,8 miljarder pund. Andra fastighetsfonder säger att de inte kommer att inte stoppa uttag, väljer att inte kommentera, eller säger att de är "välpositionerade" vad gäller likviditet och innehav. Vi får se hur länge det varar.

Uppdatering 2: Här går det undan! En tredje brittisk fastighetsfond har stoppat utbetalningarna idag, nämligen en som tillhör M&G Investments och har 4,4 miljarder pund i sig. M&G:s fond är Storbritanniens största fastighetsfond. Tre av de sex största fastighetsfonderna har nu stängt uttag.

Grekland mot okända vatten

Nu ser det ut som om grekerna röstat nej till kreditorernas bud. När 64 procent av rösterna är räknade leder nejsidan med 61 procent mot jasidans 39 procent.

Vad innebär ett nej? Det vet vi ännu inte riktigt ikväll, utan vi får se imorgon när finansmarknaderna åter öppnar. De grekiska bankerna ska enligt planen inte öppna förrän på tisdag, men det är i dagsläget högst tveksamt om de kommer att öppna då heller och isåfall med vilka begränsningar.

Det grekiska banksystemet har bara cirka 500 miljoner euro kvar i kontanter - sen är det slut på kontantuttag. Många bankomater har sänkt uttagsgränsen från 60 euro per dag till 50 euro, eftersom 20-eurosedlarna börjar ta slut.

Grekland har alltmer gått över till att vara ett samhälle som använder kontanter, då många bensinstationer, restauranger och mindre affärer slutat ta kortbetalningar.

Det rapporteras även om ett pappersbruk i Thessaloniki, som planerar att börja ge de anställda betalt i skuldsedlar, som de sedan kan använda på de lokala snabbköpen. Vägen mot parallella valutor börjar. Vilka fler kommer att ge ut skuldsedlar? Kommer lokala handlare att låta folk handla på kredit? Hur länge håller det? Alltmer av det grekiska samhället lär stängas ner allt eftersom situationen förvärras.

En annan sak som händer är att alla försöker betala sina räkningar och fakturor så snabbt som möjligt, eftersom man vill ha så lite pengar som möjligt på sitt bankkonto i händelse av en bankkris. Det spekuleras nämligen i att man för att rädda bankerna kommer att ta 30 procent av alla bankkonton med innehav större än 8000 euro. Detta skulle dock vara ett solklart brott mot EU:s insättningsgaranti på 100 000 euro, men Cornucopia spekulerar i att det kan göras som en engångsbeskattning för att därmed gå runt insättningsgarantin. Siffrorna på 30 procent och 8000 euro är dock än så länge rena spekulationer - hur mycket av kontoinnehaven som måste beslagtas beror på hur mycket Europeiska centralbanken ECB stramar åt likviditetsstödet till de grekiska bankerna.

Cypern gjorde ju för drygt två år sedan så att de tog en viss andel av alla konto med innehav över 100 000 euro. I Greklands fall skulle det dock troligen inte räcka till - i de cypriotiska bankerna fanns bland annat stora innehav från ryska oligarker. Vi vet inte hur det nu ser ut i de grekiska bankerna, men vid slutet av 2012 stod konton med mindre än insättningsgarantins 100 000 euro för 75 procent av kontoinnehaven i de grekiska bankerna. Sedan dess lär knappast konton med stora innehav ha ökat. Det ser alltså ut som man kommer att bli tvungen att ta även av konton med mindre innehav.

Det är inte heller säkert att ECB kommer att strama åt eller stänga av likviditetsstödet till de grekiska bankerna, eftersom ECB faktiskt har ett uppdrag att upprätthålla den finansiella stabiliteten i euroländerna. Så länge Grekland är kvar i euron kvarstår även detta ECB:s uppdrag. Skulle ECB gå fram alltför hårt så skulle de för det första förlora förtroende, och för det andra även bryta mot sina regler, något som Greklands premiärminister Tsipras har meddelat att han isåfall kommer att dra till EU-domstol.

Man kan också spekulera i vad som händer om den grekiska regeringen hanterar bankkrisen utan att ta hänsyn till ECB. De grekiska bankerna har fått likviditetsstöd (ELA) på sammanlagt 120 miljarder euro från ECB och man kan tänka sig en omstrukturering av bankernas skulder där man räcker långfingret åt ECB och säger att det grekiska folkets insättningar är viktigare än ECB:s fordringar. Då skulle man dock vara i öppen strid mot ECB och därmed sannolikt också bli avklippt från eurosamarbetet. Ett legalt problem är dock att det inte finns några utträdesparagrafer för euron, men skulle Grekland bryta mot sina åtaganden kan säkerligen EU och ECB komma undan med att bryta mot andra åtaganden.

Ännu är dock inte en "grexit" (grekiskt utträde ur euron) på bordet, men allt eftersom situationen i landet förvärras och framförallt när staten om några veckor tvingas börja betala i skuldsedlar, så ökar risken för "grexit".

Greklands finansminister Yanis Varoufakis sade häromdagen att Grekland har lager av olja för sex månader och mediciner för fyra månader, så att man klarar en krisperiod. Något slags ransonering är dock troligen oundviklig och frågan är också hur distributionen kommer att fungera i ett samhälle med hårda finansiella restriktioner.

Pappersbruket i Thessaloniki har också snart har slut på råvaror, eftersom den senaste lasten med pappersmassa ligger i hamnen utan att kunna hämtas, då pappersbruket inte kan betala för lasten även fast de har pengar i den stängda banken. Snart tvingas de stänga ner verksamheten och permittera de anställda. Liknande situationer ses troligen på många företag i Grekland.

Jag läser också att grekiska forskare förlorar tillgång till digitala journaler, eftersom det inte längre finns pengar till detta. Här hoppas jag att forskningsjournalerna ka vara frikostiga mot ett land i kris och ge dem gratis tillgång tills situationen stabiliserats. Det kan inte vara alltför stor del av deras inkomster som kommer från Grekland.

Det talas ibland om att grekerna skulle vara lata, men som Den Hälsosamme Ekonomisten påpekar stämmer inte det.

Enligt OECD är årsarbetstiden i Grekland 2 037 timmar. I Sverige är den 1 607 timmar. Grekerna borde kalla oss för lata - bara 1 607 timmar! Och ändå tjänar vi avsevärt mer. Faktum är att grekerna har den längsta veckoarbetstiden i EU. En grek som arbetat heltid fram till 62 har arbetat avsevärt mer än en svensk som arbetat heltid till 66.

Och då har vi inte tagit hänsyn till att greker börjar arbeta tidigare.

Nej, problemen i Grekland ligger i att deras utbredda korruption och byråkratiska krångel, samt att deras industrier till stor del inte är konkurrenskraftiga i en globaliserad värld.

ECB kapar livlinan till grekiska banker

Så, nu börjar allvaret efter att förhandlingarna mellan Grekland och Eurozonens övriga länder bröt samman i lördags. ECB beslöt under söndagen att inte höja gränsen för nödlikviditet (ELA) till de grekiska bankerna, vilket särskilt efter helgens uttagsanstormning torde innebära att alla grekiska banker nu är konkursmässiga. Därför rekommenderade Greklands finansiella stabilitetsråd att bankerna ska hålla stängt på måndagen och sex bankdagar framåt. Atenbörsen kommer troligen också att hålla stängt.

Stabilitetsrådet rekommenderade även ett tak för bankomatuttag på 60 euro per dag, vilket det också ser ut att bli - regeringen verkar ha godkänt det, men jag har ännu inte sett någon nyhet om presidentdekret, vilket krävs.

Ett av de bästa ställena att följa händelseutvecklingen i Grekland är just nu The Guardians flitigt uppdaterade rapportering.

Det rapporteras om väldigt långa köer till bankomaterna överallt, särskilt på de grekiska öarna.

Hur allvarlig den grekiska krisen är framgår av att USA:s president Obama hade ett telefonsamtal med Tysklands förbundskansler Angela Merkel för att diskutera frågan.

Det hålls olika demonstrationer och manifestationer i Aten, men de har än så länge varit fredliga, även om kravallpolis finns på plats.

Cornucopia ställer en läsarfråga hur finansmarknaderna kommer att gå nu i veckan. Där lutar det just nu åt en viss nedgång på världens aktiebörser.

Euron har hittills fallit 2 procent mot USA-dollarn, vilket är mycket för en valuta. För att sätta det i perspektiv ska vi dock komma ihåg att euron försvagades 2 procent mot USA-dollarn i tisdags. Men vi kan med ledning av detta förvänta oss en ganska stor börsnedgång under måndagen - den amerikanska SPX-terminen är i skrivande stund ner omkring 2 procent. Nya Zeelands och Australiens börser kommer som de som öppnar först att visa vägen, men det mest intressanta blir att se hur det går för Shanghai-börsen. I fredags sjönk den nämligen hela 7,4 procent och frågan är nu om aktörerna där får ännu kallare fötter efter den svindlande börsuppgången. Om Kinas börser sjunker kraftigt ger det ytterligare näring åt en världsvid börsnedgång som redan satts igång av Greklandsoron.

Europas börser kommer säkerligen att gå ner mer än USA:s och på IG markets ser det just nu ut som om London-börsen kommer att gå ner drygt 3 procent och den tyska börsen drygt 4 procent.

Stoppet för stödet till Grekland nu i helgen kom som en överraskning för de flesta, även de med insideskunskap. Till och med Greklands förhandlingsdelegation i Bryssel blev överraskade av Tsipras krav på folkomröstning, liksom Eurozonens förhandlingsdelegation. Det såg nämligen i fredags kväll ut som om en överenskommelse skulle kunna komma i helgen.

Vad gäller spridningseffekter så blir det nog en hel del. Värst kan det bli för närliggande länder såsom Cypern, Makedonien, Bulgarien, Rumänien, Serbien och Albanien, där grekiska banker har stora marknadsandelar. Makedoniens centralbank har beordrat makedonska banker att stänga ner sina exponeringar mot grekiska banker och liknande åtgärder lär vidtas av övriga länder.

Sedan kommer det säkerligen att bli en oro i övriga PIIGS-länder Portugal, Spanien, Italien och Irland och i Eurozonen överhuvudtaget. En av de viktigaste frågorna här är om även något av dessa länders banker kommer att drabbas av kapitalflykt.

Vid en grekisk statsbankrutt (som vi dock ännu inte faktiskt sett, men som i dagsläget ter sig oundviklig) kommer övriga euroländer genom EFSF och ECB att sitta med en mängd värdelösa grekiska statsobligationer. Europeiska centralbanken ECB har också den senaste tiden gett en hel del nödlikviditet till de grekiska bankerna och det spekuleras i att det för den grekiska regeringen skulle vara fördelaktigt att prioritera inhemska fordringsägare till bankerna och låta ECB ta den största smällen. Det skulle i sin tur leda till att ECB skulle få förluster större än sitt egna kapital, vilket i sin tur skulle kräva kapitaltillskott från euroländerna.

Grekiska staten kommer i det närmaste helt säkert alltså att missa betalningen till IMF på tisdag 30 juni, men det innebär inte att de ännu kommer att ställa in betalningarna på övriga statsobligationer, utan det behöver inte ske förrän de förfaller till betalning. Grekiska staten ser ut att ha pengar till de närmaste betalningarna av pensioner och statsanställdas löner, men över sommaren kommer pengarna att ta slut och staten tvingas betala med skuldsedlar. Det är först då som det obevekligen börjar närma sig en "grexit", alltså att Grekland lämnar euron, om inte regeringen tar ett sådant beslut redan innan.

Kanske det viktigaste är att ECB och EU genom det som hänt i Grekland nu tappat så mycket förtroende, både från finansmarknaderna och från vanligt folk i EU.

Tillägg: Grekerna har tydligen också i viss mån börjat hamstra varor och drivmedel. Självklart - kan man inte få ut pengar ur bankomaten känns det nog säkrast att handla upp sina pengar på kortet innan bankkontona låses.

Uttagsanstormning i Grekland

I morse skrev jag om senaste utvecklingen i Grekland och skrev då även om köer vid bankomaterna, med hänvisning till ZeroHedge. Dock måste man ofta ta vad ZeroHedge skriver med en nypa salt, men nu bekräftas även de grekiska bankomatköerna av etablerade media, exempelvis Bloomberg och The Hindu Businessline, som berättar om köer ända sedan mitt i natten efter att premiärminister Tsipras kom med beskedet om folkomröstningen.

I morse var redan 500 av landets 7000 bankomater tomma. Resten lär tömmas under dagen, för har en uttagsanstormning väl satt igång är den mycket svår att stoppa. Nu är det dock så att i dagens värld så går det inte att göra en total uttagsanstormning mot banksystemet, då det helt enkelt inte finns tillräckligt med kontanter. Uttagsanstormningen stannar därför av sig själv när kontanterna tagit slut, men redan då kan den ha skadat bankerna svårt.

Dock finns möjligheten att överföra pengar till utländska banker, men det förutsätter förstås att man redan har ett konto där, så även denna möjlighet är begränsad.

Man ska inte heller underskatta den folkliga ilska som kan uppkomma när alla landets bankomater har tömts. Det kan bli kravaller, även om köandet framför bankomaterna ännu går lugnt till.

Det har tydligen även varit köer framför de banker som har lördagsöppet - Bloomberg berättar om kö framför ett bankkontor tre timmar innan de skulle öppna, men att de sedan beslöt sig för att hålla stängt idag. De berättar även om andra bankkontor som håller stängt idag fastän de normalt skulle ha öppet.

Politikern Panos Kammenos, ledare för Syrizas koalitionspartner, har sett sig nödgad att gå ut offentligt och lugna ner folket och lova att bankerna ska vara öppna som vanligt på måndag. "Bankerna kommer inte att stänga, bankomaterna kommer att ha kontanter. Allt detta är en överdrift." Sådana försäkranden brukar förstås ha noll effekt vad gäller att stoppa en uttagsanstormning, då folkets förtroende redan försvunnit. Dessutom har som sagt flera bankkontor stängt idag fastän de skulle ha öppet, så det blir svårt att ta försäkrandet på allvar.

Grekiska nationalbankens chef säger att bankomaterna håller på fyllas på, men även det lär inte räcka.

Det ryktas att vissa banker inte kommer att kunna öppna på måndag utan nödlikviditet från Greklands centralbank.

Samtidigt samlas Eurozonens finansministrar i Bryssel för en diskussion som redan kan vara överspelad om den når till ett resultat. Det ser nämligen ut som om det redan är på väg med full fart mot en "grexident".

Då är förstås frågan hur mycket oro som kommer att sprida sig till övriga PIIGS-länder. 

Grekland hotar med folkomröstning - risk för "grexident"

Grekland har (som säkert ingen missat) nu sagt nej till senaste förhandlingsbudet från EU och IMF och kallar det "utpressning" då de fortfarande kräver både momshöjning och pensionssänkning.

Nu på sluttampen inför tisdagens betalning till IMF tar den grekiska regeringen under Tsipras till storsläggan i förhandlingarna och meddelar att man ska låta grekerna avgöra frågan i en folkomröstning nästa söndag (5 juli). Detta datum ligger förstås efter den 30 juni när skulden till IMF ska vara betald, vilket bådar för mycket spänning och osäkerhet. En folkomröstning är också ett sätt för Tsipras att frånsvära sig ansvar, då ett alltför dåligt förhandlingsresultat skulle leda till en politisk kris i Grekland, om tillräckligt många av regeringspartiet Syrizas politiker gör uppror mot sin egen regering.

Idag ska euroländernas finansministrar träffas och fortsätta förhandlingarna om stödpaket till Grekland. Det måste verkligen till en uppgörelse idag, eftersom frågan också ska hinna igenom parlamenten i Eurozonens länder.

Så vad händer nu? Antingen blir det en uppgörelse idag och då ska allt hastas igenom på några dagar, eller så blir det ingen uppgörelse och då bryter det lös i nästa vecka.

ECB kommer ifall det inte blir någon uppgörelse med säkerhet att dra in likviditetsstödet ELA som de grekiska bankerna just nu har som livlina. Då får Grekland en omedelbar bankkris, vilket i sin tur leder till att staten tvingas gå in och ta över bankerna. Dessutom kommer Grekland att tvingas till en statsbankrutt.

Om det skulle bli en uppgörelse idag är frågan om Tsipras drar tillbaks sitt hot om folkomröstning. Ifall folkomröstningen kvarstår så är läget fortfarande lika illa som om ingen uppgörelse nåtts. Hotet om folkomröstning får dock ses som ett led i förhandlingarna och dras troligen tillbaka om en uppgörelse nås. Emellertid kan det om förhandlingsresultatet blir alltför dåligt för Grekland bli en politisk kris och då ökar osäkerheten åter för Grekland.

Grekerna själva verkar dock inte lita på att allt går väl och köar nu vid bankomaterna, samtidigt som den mest bräckliga av de grekiska bankerna, Alpha Bank, infört begränsningar i överföringar nu över helgen.

Det har sedan årsskiftet pågått en uttagsanstormning i slow motion mot de grekiska bankerna, där den privata sektorns innehav nu är tillbaks på samma nivå som i juni 2004.

Om denna uttagsanstormning tar ytterligare fart, vilket det finns risk för, ökar sannolikheten för en "grexident", alltså att Grekland trots ett lyckat förhandlingsresultat tvingas till "grexit" från euron på grund av utvecklingen för bankerna.

För varje dag som går ökar risken för "grexident".

Den som har tänkt att resa till Grekland bör i dagsläget läsa vad jag skrev 2012 om vad man bör tänka på vid en resa till ett krisande Grekland.

Grekiska banker mer eller mindre avstängda från omvärlden

Häromdagen skrev jag om hur bankkontona på grekiska banker raskt tömts. Nedan ser ni hur totalsumman pengar på grekiska bankkonton förändrats sedan landets inträde i euron 2001.

Toppen noterades år 2009 och de senaste månaderna har närmast liknat en uttagsanstormning.

Nu är dock detta inte det värsta, utan det är att de grekiska bankerna nu är i princip utestängda från interbankmarknaden, se diagrammet nedan.

Ännu finns bara data fram till mars, men de senaste månadernas skarpa fall är högst anmärkningsvärt. Få banker vågar alltså befatta sig med de grekiska bankerna och de minimerar sin exponering mot Grekland. Detta märks nu också på att grekiska banker har problem med valutahandel eftersom andra länders banker är högst restriktiva i sina mellanhavanden med grekiska banker.

Så hur överlever de grekiska bankerna? Svaret är ELA (Emergency Liquidity Assistance). I diagrammet nedan ser nu hur mycket nödlikviditet Greklands centralbank försett de grekiska bankerna med.

En kraftig uppgång de senaste månaderna - mer än vad kontoinnehav och interbanklån minskat. ELA är dock beroende av Europeiska centralbanken ECB:s välvilja. Utan tillstånd från ECB får Greklands centralbank inte ge ELA till de grekiska bankerna.

Det är som jag ser det bara en tidsfråga innan Greklands banksystem kollapsar på något vis, förutsatt att inget mirakulöst inträffar i förhandlingarna mellan Grekland och EU.

Att omvärldens banksystem nu har så låg exponering mot Grekland underlättar förstås för EU att klippa bort Grekland.

Men en "grexit" från euron och/eller grekisk betalningsinställelse skulle ändå skapa stor finansiell oreda. Grekiska staten har totalt 313 miljarder euro i skulder (vilket motsvarar 175 procent av årlig BNP). Andra europeiska länder äger 53 miljarder av dessa skulder, Eurozonens stabilitetsfond EFSF äger 142 miljarder av dem, ECB äger 27 miljarder och IMF drygt 30 miljarder.

Färre vill ha pengar i grekiska banker

Som jag har skrivit tidigare så blir läget alltmer desperat för grekiska staten. Det gäller även de grekiska bankerna. Följande diagram över tillgodohavanden hos grekiska banker säger allt (observera att diagrammets y-axel inte börjar på noll).

Den kraftiga nedgången 2009-2012 gick i en jämn men långsam takt. Denna trend bröts 2012 och sedan låg summan av pengarna på grekiska bankkonton tämligen still fram till slutet av 2014, då en katastrofal dykning påbörjades - något som närmast ser ut som en uttagsanstormning.

Förutom att de greker som kan flyttar ut sina pengar ur landet torde nedgången bero på att Greklands ekonomi gått dåligt och både privatpersoner och företag har mindre pengar och många har tvingats att leva av sina sparpengar.

Grekland ska räddas för n:te gången, men först lite spänning

Jaha, så var det dags igen för Grekland att stå och blicka ned vid stupet - för vilken gång i ordningen vet jag inte längre. Någon form av räddning kommer det säkerligen att bli även denna gång. Det känns knappast sannolikt att man skulle släppa Grekland till vargarna ännu. EU:s stats- och regeringschefer har toppmöte under torsdagen och fredagen och det sätts säkert press på premiärminister Tsipras att godta vissa eftergifter mot att grekiska staten räddas. Det förs säkert inofficiella förhandlingar.

Ett akut problem just nu är förstås de grekiska bankernas likviditet. ECB beviljade just 400 miljoner euro extra i nödlikviditet för bankerna, men igår flödade 300 miljoner euro ut ur de grekiska bankerna, så den extra nödlikviditeten räcker med denna utflödestakt bara till drygt ett dygn extra. Men enligt andra källor så har de grekiska bankerna ändå kvar 3 miljarder euro i nödlikviditet, vilket skulle motsvara tio bankdagar eller två veckor med nuvarande utflödestakt. Lite andrum alltså.

Men för grekiska staten är det likviditetskris. Nyligen plundrade man pensionsfonder (fast kallar det för att de lånar ut till staten) och nu plundrar man enligt uppgift på liknande sätt vatten- och elföretag.

Som sagt tror jag alltså att Grekland kommer att räddas även denna gång, men att vi först ska få se lite spel för gallerierna medan förhandlingarna pågår och båda parter funderar på hur de ska jämka ihop sina positioner utan att tappa ansiktet. ZeroHedge ropar som vanligt att vargen kommer, men det har de nu ropat så många gånger att de förlorat i trovärdighet. Grekland och dess banker kommer troligen att fungera ett tag till, men görs mot förmodan ingen överenskommelse under galgen så är det förstås slut på det smutsiga spelet, men den domedagen kan som vi sett skjutas upp bra länge.

Cyperns bankmedelskonfiskation - dummast hittills

Jag har visserligen sagt att jag inte kommer att skriva några fler inlägg på denna blogg förrän min bostadssituation är löst, men det har inträffat en mycket viktig händelse som jag gärna vill kommentera.

Helgens åtgärd att föreslå att staten ska konfiskera delar av banktillgodohavandena i cypriotiska banker kvalificerar utan tvekan som den mest korkade åtgärd som EU-nomenklaturan hittills genomfört i sin hantering av den europeiska skuldkrisen. Åtgärden är direkt farlig, då den rubbar det förtroende som är själva grundbulten för att bedriva bankverksamhet. EU:s ledare har nu skjutit sig själva i foten.

Just nu är det oklart om det ursprungliga förslaget kommer att passera Cyperns parlament, då omröstningen har skjutits upp till tisdag klockan 17 svensk tid. Under tiden pågår ett förhandlande om hur förslaget ska se ut. Originalförslaget var en "engångsskatt" på 6,75 procent för innehav under €100 000 euro och 9,9 procent på innehav därutöver. Den folkliga vreden är förstås stor och ett förslag är att tillgångar på upp till 20 000 euro befrias från engångsskatten, för att skydda "vanligt folk". I "värsta fall" (för de rika alltså) skulle innehav över €100 000 euro beskattas med 15,26 procent och de därunder inte beskattas alls.

Den österrikiska ledamoten i Europeiska centralbankens (ECB:s) direktion Ewald Nowotny påpekar att Cypern är "ett undantag" som beror dels på att banksektorn i Cypern är så gigantisk i förhållande till landets BNP, dels på att stora delar av bankinnehaven kommer från utlandet. Samma åtgärd skulle alltså enligt Nowotny inte vidtas i andra krisländer.

Men skadan är redan skedd. Förtroendet bör bankerna och staten är rubbat. Folket i andra krisländer lär inte lita på Nowotny. De som har kapital placerat i cypriotiska banker, och framförallt cyprioterna själva, lär inte heller lita på att detta skulle vara en engångsföreteelse. När bankerna väl öppnar igen (på torsdag?) lär det hursomhelst bli kapitalflykt från Cyperns banker. Risken är också överhängande att det sker förnyad kapitalflykt från skuldkrisens övriga länder, både från storkapital och småsparare. Denna kapitalflykt lär bland annat ytterligare öka obalanserna inom eurozonen och destabilisera krisländerna.

Dessutom raserar bankmedelskonfiskationen förtroendet för bankernas insättningsgaranti, inte bara i Cypern, utan i hela världen. Bankerna bygger på att allmänheten har förtroende för dem och hellre sätter in sina pengar där än att förvara dem "i madrassen". Nu rubbas den balans som tidigare vägt över till bankernas fördel, i och med att man ser att insättningsgarantin kan tas bort genom ett penndrag från politikerna.

Att banker och bankomater hålls stängda rubbar också förtroendet. Visserligen var måndagen redan en planerad helgdag (fastlagsmåndagen), men nu har detta alltså utvidgats med (minst) en dag.

I och med att beslutet inte tas förrän imorgon (om det tas) innebär det också retroaktiv lagstiftning, då bankmedlen redan är låsta.

Förtroendet för politikerna (i den mån de fortfarande har något) får sig förstås en mycket allvarlig törn.
Risken är också stor för att ryktesspridning framöver kan komma att skapa panik bland banksparare med uttagsanstormningar som följd.

Det talas mycket om de ryska oligarker som placerat sina pengar i cypriotiska banker för tvätt och inte oväntat har Rysslands president Putin reagerat starkt på bankmedelsskatten. Man kan för övrigt undra hur många miljarder som Vladimir Putin själv placerat i cypriotiska banker.

Därmed öppnas för att Ryssland som "straff" inte skulle förlänga sina lån till Cypern, vilket skulle spä på landets problem.

Cyperns sedan tre veckor nytillträdde president försvarar uppgörelsen om bankmedelskonfiskationen och säger att "alternativet var statsbankrutt och att Cypern skulle ha tvingas lämna eurozonen". Kanske var det så, men till sist handlar det om ett ultimatum som han ställts inför av EU-nomenklaturan. Denna konfiskation är anmärkningsvärd såtillvida att den inte föreslagits på initiativ av Cyperns folkvalda, utan tillkommit genom drakoniska villkor dikterade av andra stater.

Det fanns förstås inte så många andra alternativ än statsbankrutt för Cypern, då deras banker är så stora. En nedskrivning av Cyperns statsskuld skulle också förvärra situationen för Cyperns banker, då dessa har stora innehav av cypriotiska statsobligationer. En av grundorsakerna bakom Cyperns bankkris är förstås att landets banker drabbades hårdast av alla EU-länders av krisen och statsbankrutten i Grekland, på grund av landets (och dess bankers) starka kopplingar till Greklands ekonomi.

Cyperns engångsskatt på bankmedel har alltså öppnat upp en Pandoras ask av negativa konsekvenser. Helt "nya" risker har plötsligt dykt upp på de globala finansmarknaderna, vilket knappast lär tolkas positivt, även om man backar om den nya engångsskatten.

Läs även Jonas Sjöstedt och Benny Åsman om saken. Sjöstedt skriver bland annat:

Det rimliga är att bankernas förluster i första hand betalas av bankernas ägare, i andra hand av bankernas fordringsägare dvs de som har lånat ut till bankerna. Om detta inte räcker måste staten ta över och nationalisera banken. Problemet med att bankägare och de som har lånat ut pengar till banker går fria är något av eurokrisens kärna. Spekulanter och bankkapital undantas från marknadsekonomin och deras förluster vältras över på skattebetalarna. Det är den egentliga innebörden av EU:s krispolitik.

Tillägg: läs även
Musik@Centrifugen "Först kom de för cypriotiska spararnas pengar men jag brydde mig inte för jag hade inga pengar på Cypern".

Spanien: Dåliga lån, kapitalflykt och sjunkande bostadspriser

Idag kan man läsa om hur bostadspriserna fortsätter att sjunka i Spanien. Från första till andra kvartalet i år sjönk priserna med 3,3 procent, på årsbasis föll de 14,4 procent och sedan toppen 2007 har de sjunkit 45 procent. Ingen botten i sikte ännu.

Vidare rapporterar ZeroHedge att de spanska bankernas dåliga lån slår rekord. 9,86 procent av lånen ligger efter med betalningarna, vilket är den högsta nivån någonsin - högre till och med än den förra toppen från 1994. Se diagrammet nedan.

Och så har Bloomberg sammanställt hur mycket pengar som flytt från bankerna i Spanien, Portugal, Irland och Grekland - den tysta uttagsanstormningen. 326 miljarder euro försvann från dessa länders banker från augusti 2011 till juli 2012. Samtidigt har banker i eurozonens friska länder, bland annat Tyskland och Frankrike, under samma tidsperiod ökat insättningarna med omkring 300 miljarder euro. En del av kapitalflykten beror på att tyska och franska banker minskat sin utlåning till Spanien, Portugal, Irland, Grekland och Italien med omkring 80 miljarder euro. Vidare har bankerna i eurozonens friska länder minskat sina innehav av statsobligationer från PIIGS-länderna, samtidigt som bankerna i PIIGS-länderna köpt på sig det egna landets statsobligationer. Eurozonens ekonomier har på detta sätt blivit allt mindre integrerade.

Räddningen har förstås varit den Europeiska centralbanken ECB, och framförallt genom deras treåriga LTRO (long-term refinancing operation). I slutet av juli hade ECB lånat ut 820 miljarder till PIIGS-ländernas banker. Irlands och Greklands centralbanker har också lånat ut ytterligare 148 miljarder euro till banker som inte hade säkerheter som ECB godkänner.

Och uttagstakten ökar. Från januari till juli föll insättningarna i spanska banker med 7 procent jämfört med bara 4 procent under det föregående halvåret. Detta drabbar inte bara de spanska "cajas" utan även storbankerna såsom Spaniens största bank Banco Santander.

Åtgärderna från ECB har tillfälligt lugnat ner finansmarknaderna, men under tiden fortsätter alltså bland annat Spaniens ekonomi att försämras i rask takt.

Att eurozonens ekonomier blir allt mindre integrerade vad gäller kapital gör att det blir allt svårare att hålla ihop eurosamarbetet och att det blir allt mindre smärtsamt att bryta upp det.

Bankproblem i Spanien... och Frankrike

I slutet av förra veckan kom dåliga nyheter från Spanien.

För det första pågår en "tyst" uttagsanstormning mot de spanska bankerna. I juli togs nästan 75 miljarder euro ut från Spaniens banker, vilket är en minskning av insättningarna med 4,7 procent, den högsta månatliga nedgången sedan ECB:s statistik började 1997. Under årets första sju månader har insättningarna minskat med 17,7 procent. Det här är en rent "grekisk" utveckling som om den fortsätter och accelererar som den senaste tiden kommer att välta de spanska bankerna.

För det andra ska krisdrabbade spanska banken Bankia få en omedelbar kapitalinjektion på 4 till 5 miljarder euro efter att ha rapporterat en förlust på 4,45 miljarder euro för första halvåret i år.

Idag kom så en liten "bomb" från Frankrike, när det meddelades att bolåneinstitutet Crédit Immobilier de France (CIF) ska "räddas" av staten. Det handlar enligt Reuters om garantier upp till 20 miljarder euro. Nu är CIF ett ganska litet finansföretag och platsar inte på långa vägar på listan över de största. Enligt senaste balansräkningen jag hittat på nätet (från juni 2011) har de tillgångar på nästan 42 miljarder euro, varav största delen är en kreditportfölj på 33 miljarder euro. De är alltså bara något större än svenska SBAB. Även om CIF är små med franska mått, så är det illavarslande att även Frankrike börjar uppvisa röta bland finansföretagen. En huvudvärk för president Hollande. Läs mer om detta på ZeroHedge.

Lögnerna rullas upp i Spanien

Läget börjar se alltmer prekärt ut för Spanien och dess banker. Man har i flera år kört "pray and delay", en spansk variant på USA:s bankers "extend and pretend" från 2007-2008.

Krisbanken Bankia kommer nu att behöva en statlig insats på 23,5 miljarder euro, en ökning med 19 miljarder mot tidigare aviserade 4,5 miljarder euro. Bankia är en sammanslagning av sju "cajas" (sparbanker) och inte oväntat ledde sammanslagningen av sju vacklande mindre banker till en stor vacklande bank, som trots nyemission och börsintroduktion förra sommaren nu visar sig inte lyckas överleva utan statligt stöd. Bankia handelsstoppades i fredags och föll som en sten när den återöppnades för handel i måndags. Nu meddelas också att det inte bara är spanska regioner som "upptäcker" tidigare "okända" förluster, utan även Bankia reviderar resultatet för 2011 från att tidigare ha sagts vara en vinst på 41 miljoner euro till att nu vara en förlust på 3,3 miljarder euro efter en ny revision. Den tidigare årsrapporten ser alltså ut att ha varit en ren lögn.

Och Bankia är bara toppen på isberget. Enligt tidigare uttalanden av ekonomiministern skulle det räcka med 15 miljarder euro från staten för att rädda hela den spanska banksektorn, men bara Bankia kräver alltså (än så länge) 23,5 miljarder euro och insatta bedömare gissar att totalnotan landar på 50-60 miljarder euro. Den statliga Fonden för ordnad bankomstrukturering (FROB) har bara 5,3 miljarder euro kvar. Varifrån ska spanska staten få mera pengar? Räntan på tioåriga spanska statsobligationer slutade gårdagen på 6,45 procent, vilket är nära toppnivån från i höstas. Det blir dyrt att finansiera bankräddningen den vägen och det skulle även ge en statsskuld som snabbt går över i krisstorlek. Hur långt är Tyskland beredda att gå för att rädda euron? Spanske premiärministern Mariano Rajoy låtsas dock vara oberörd "There will not be any (outside) rescue for the Spanish banking system", säger han. Igår sade han även att "Vi låter varken någon region eller bank falla, för det kan inte hända... om det skulle hända faller landet".

Det lär inte heller komma någon räddande utländsk ängel och köpa upp ett antal miljarder i spanska statsobligationer, då utländska investerare nu minskar sina innehav av spanska statspapper. Bara från årsskiftet till april har andelen som innehas av utländska investerare minskat från 50 till 37 procent. Istället har spanska banker ökat sina innehav av statspapper, finansierat av nödhjälpspengar (LTRO) från Europeiska centralbanken (ECB). Därmed sitter de spanska bankerna och den spanska staten definitivt ihop i en omfamning till döds. Staten behöver bankerna för att köpa upp statspapper och bankerna behöver staten som räddare. Samtidigt har de spanska bankernas innehav av spanska statsobligationer minskat i värde, så de behöver därför ännu mer räddningspengar.

ECB har hittills stöttat de spanska bankerna med 316 miljarder euro i LTRO-lån på tre år, vilket motsvarar närmare en tredjedel av Spaniens BNP.

Nu är det inte bara bankerna som är problem i Spanien. Regionerna rullar ständigt ut nya meddelanden om hur de upptäcker glömda underskott eller hur de har kassakris. Senast var det Katalonien som behöver 13 miljarder euro inom en månad. Katalonien (med Barcelona som huvudstad) är dock ett lite speciellt fall, då det är en region som faktiskt på det stora hela går mindre illa än andra och står för 20 procent av Spaniens BNP. Katalonien är nettobidragsgivare till den spanska centrala statsbudgeten och deras kassakris nu beror på att centralstaten begär för mycket pengar av dem - skatteintäkterna har även där minskat på grund av recession.

Spaniens arbetslöshet är redan den högsta i EU och ser inte ut att minska, utan snarare öka ytterligare. Till och med normalt glättiga OECD spår ytterligare två år av recession och hög arbetslöshet i Spanien. Många varnar för vad man verkligen kan kalla för massarbetslöshet: 30 procent arbetslösa i Spanien nästa år! Den spanska detaljhandeln sjönk i april med 11,3 procent på årsbasis och industriproduktionen i mars med 7,5 procent. En ekonomi i fritt fall tycker jag det ser ut som och prognosen om att Spaniens BNP bara skulle falla med 1,9 procent i år verkar hopplöst långt från verkligheten. Bara från februari till mars föll industriproduktionen med 1,8 procent.

Bostadspriserna har redan fallit 30 procent sedan toppen år 2007 och Barclays anser att de behöver falla minst 20 procent till innan de kan stabiliseras. Det kommer såklart att leda till en förvärrad mardrömssituation för de spanska bankerna och staten. Det låter rimligt, med tanke på att på Irland har bostadspriserna fallit 50 procent från toppen. The Centre for European Policy Studies (CEPS) tror att de spanska bankerna kommer att behöva skriva ner lån på sammanlagt 270 miljarder euro, en summa som är så enorm (drygt en fjärdedel av årlig BNP) att en statlig bankräddning snabbt skulle driva upp statsskulden till över 110 procent av BNP i ett Irlandsliknande scenario, fast i mycket större skala.

Jag har tidigare nämnt att de spanska bankerna döljer stora delar av sina förluster, men verkligheten ser ut att vara på väg att komma ikapp även dessa lögner, eller "pray and delay". Många spanska banker undviker att sälja av fastigheter de blivit ägare till när lån inte kunnat betalas. Detta för att inte behöva marknadsvärdera fastigheterna och istället påstå att det inte finns någon marknad för dessa fastigheter som kan värdera dem.

Förutom till privatpersoner har de spanska bankerna också lånat ut stora summor till de numera till stor del zombifierade byggbolagen. Istället för att skriva ner dessa krediter så ger de nya lån när de gamla förfaller. Den spanska centralbanken tillåter dessa lån till konkursmässiga bolag att bokföras av bankerna som "friska" lån. Mer än hälften av Spaniens 67000 byggbolag anses idag vara "zombieföretag", som har sammanlagda skulder på 180 miljarder euro, som kan leda till omkring 104 miljarder euro i kreditförluster som ännu inte har erkänts.

Ett praktexempel är byggbolaget Metrovacesa, som har en börskurs på 38 cent per aktie, medan Santander, Spaniens största bank, värderar de 35 procent de äger i bolaget till 2,24 euro per aktie. Metrovacesa har idag i princip stillastående verksamhet.

Nu ser det ut som om världen håller på att syna de spanska korten och utvecklingen går snabbt.

Kändisekonomen "Dr Doom" Nouriel Roubini gissar att Spanien kommer att lämna euron inom tre år och till och med ekonomipristagaren Paul Krugman förutspår en spansk uttagsanstormning inom kort. Jag tycker också att detta verkar sannolikt. Framförallt ser det inte ut som om man kommer att lyckas göra sig av med kreditberget under ordnade former.

Senaste nyheten från Spaniens bankturbulens är att centralbankschefen Miguel Angel Fernandez Ordonez avgår en dryg månad innan hans mandattid på sex år går ut. Han skulle egentligen ha slutat 12 juli, men igår meddelades att han avgår redan 10 juni. Nu har den spanska regeringen bara två veckor på sig att utse en ersättare.

Spanien, Spanien...

Eurokrisen har till stor del cirklat kring Grekland, hur och när de kommer att lämna euron, samt effekterna av detta. Men som jag sagt tidigare är Spanien den stora elefanten i vardagsrummet. Därifrån kommer en strid ström av dåliga nyheter och "överraskningar". Den senaste kom i fredags, då det meddelades att statsfinansernas underskott för 2011 var värre än tidigare beräkningar. Nu visar det sig ha varit -8,9 procent av BNP (istället för -8,5 procent som sades tidigare), vilket bara är aningen bättre än 2010 års eländiga -9,2 procent. Det var de självstyrande regionerna som visade sig ha större underskott än väntat.

Fortfarande håller den spanska regeringen på sin prognos att underskottet för 2012 bara ska landa på -5,3 procent av BNP, men hur många tror på det?

En av de mest insatta analytikerna vad gäller Spanien är flitige Facebook-användaren Edward Hugh och på hans sida läser jag att den spanska regeringen tillsatt Antonio Beteta till att övervaka att regionernas underskott rapporteras korrekt för 2012. Problemet är att Beteta är minst sagt tveksam på posten, då han fram till slutet av 2011 var ansvarig för finanserna för Madrid, där det nyligen uppdagades att delar av förra årets underskott inte redovisats. Edward Hugh tycker att det är som att "göra ledaren för tjuvjägarförbundet till högste viltvårdare". Så länge Spanien fortsätter i denna stil går de vidare mot en situation liknande Greklands.

Från Spanien läser vi också att andelen dåliga lån hos bankerna fortsätter att öka. I förra veckan nedgraderade Moody's också kreditbetygen för 16 spanska banker, inklusive landets största bank Banco Santander (som även är en av eurozonens största banker). Därmed blir Spaniens banker ännu mer beroende av sina stadigt expanderande livlinor från Europeiska centralbanken (ECB).

Spanien befinner sig nu officiellt åter i recession, vilket självklart även påverkar statsfinanserna. Därmed är landet definitivt inne i dödsspiralen och jag kan inte (liksom för Grekland) se någon "snygg" utväg. Krympande ekonomi medför att det kommer att bli allt fler som får problem med att betala på sina lån. Därmed drabbas bankerna, men staten får också genom de sjunkande skatteintäkterna och det redan skenande budgetunderskottet svårt att rädda dessa banker.

Även om Spanien officiellt inte hade recession ett tag så har de ändå haft EU:s högsta arbetslöshet, alltså "jobblös återhämtning" precis som i USA.

Redan nationaliserade spanska sparbanken Bankia drabbas nu av en "tyst uttagsanstormning" där redan (enligt El Mundo) över 1 miljard euro flyttats från Bankia till andra spanska banker den senaste veckan.

G8-mötet i helgen utmynnade i plattityder från USAmerikas president Obama: "Krisen i eurozonen hotar världsekonomin". Visst, det har nog alla förstått för länge sedan! I vår hyperglobaliserade värld kan inte en såpass stor kris fortlöpa utan att det hotar även övriga världsekonomin - jämför med USA:s subprime 2007 eller östasiatiska krisen 1998.

- Som alla ledarna här i dag håller med om så måste tillväxten och jobben vara vår högsta prioritet, sade Obama på sin avslutande presskonferens.

Jaså? Skulderna då? Ska vi inte bry oss om dem? Där visar ju USA på en intressant väg med sin snabbt stigande statsskuld.

Världsbankens chef Robert Zoellick kom i förra veckan med (i och för sig korrekta) observationer som sedan länge torde vara uppenbara för alla som läst denna blogg ett tag.

- Kärnfrågan är inte Grekland, utan Spanien och Italien, sade Zoellick i en frågestund i Washington på onsdagen.
Om Grekland beslutar att överge euron kan efterverkningarna bli mycket svåra, resonerade Zoellick, och jämförde med Lehman Brothers kollaps 2008.

Jag läser även om hur en strid ström av välutbildade sydeuropéer flyr till bland annat Sverige. Jag har själv träffat på många italienare här som trots språkbarriär och kulturella skillnader valt att börja ett nytt liv i Sverige.

Kurvor som pekar åt fel håll

Exempel 1: USA:s statsskuld och årlig BNP. Inga tecken på trendvändning.

ZeroHedge har alltså gjort ett liknande diagram som jag för några veckor sedan gjorde för Storbritannien samt för Grekland, Portugal, Irland, Italien, Spanien och Belgien. Notera hur statsskulden raskt återgick till trendlinjen när skuldtaket släpptes i augusti.

Exempel 2: Inlåning hos grekiska banker. Inga tecken på trendvändning här heller.

Även detta diagram lånat från ZeroHedge. De grekiska bankernas stadigt minskande inlåning beror troligen inte bara på att folk flyttar ut sina pengar ur landet, utan även på att många greker av den ekonomiska situationen tvingas tära på sitt sparkapital.

Den tysta uttagsanstormningen i Grekland

Igår såg jag att det i förbifarten nämndes i en artikel att

Greklands banker töms på insättningar i snabb takt, visar statistik från Europeiska centralbanken (ECB). I oktober tappade bankerna 4 procent av sina insättningar, som därmed krympte till 182,5 miljarder euro. Mätt från december 2009, när den grekiska skuldkrisen drog igång, har bankerna därmed förlorat en fjärdedel av sina insättningar.

För att illustrera detta hämtade jag data från ECB och ritade ett diagram, där jag även tagit med Irland, Portugal och Österrike som jämförelser, då deras banksektorer är i samma storleksordning.

Här ser vi hur katastrofalt insättningarna i grekiska banker sjunkit jämfört med mer friska Österrike. Det pågår alltså sedan december 2009 en tyst uttagsanstormning i Grekland, där pengar förs över till banker i utlandet. Även om man på något mirakulöst vis lyckas "lösa" Greklands statsskuldsproblematik så ser det ändå väldigt illa ut för landets banksektor.

Portugisiska banker är som synes inte alls drabbade på samma vis, utan ökar tvärtom sina insättningar. Vad gäller irländska banker ser det eventuellt ut att finnas en fallande trend. De stora hacken i Irlands kurva beror troligen på omklassificeringar av vad som är MFI.

Tillägg: MFI är förkortning för Monetära finansinstitut, alltså i princip banker. Riksbankens förklaring:

Monetära finansinstitut (MFI) innefattar banker, bostadsinstitut, finansbolag, kommun- och företagsfinansierande institut, monetära värdepappersbolag och monetära investeringsfonder (penningmarknadsfonder).

Första uttagsanstormningen - i Lettland

Så har vi fått se den första uttagsanstormningen i Europa sedan hösten 2007 (brittiska Northern Rock). Denna gång mot lettiska Krajbanka.

Den lettiska finansinspektionen säger att Krajbanka troligen kommer att likvideras, eftersom den inte har kapital för att klara insättarnas och långivarnas krav om inte Litauens regering bestämmer sig för att skjuta in kapital i moderbolaget Snoras. De som har konton i Krajbanka får nu ta ut högst 50 lati (cirka 660 kronor) per dag. Resultatet är förutsägbart - långa köer till uttagsautomaterna.

Snoras bank ägs av kände Saab Automobile-spekulanten Vladimir Antonov, och han och hans kompanjon Raimondas Baranasuskas har nu gripits i London.

Sedan förra veckan tvångsförvaltas Snoras efter misstankar om fusk med redovisningen. Misstankarna mot Antonov rör, enligt åklagaren, bedrägeri och penningtvätt.

Det har länge funnits misstankar mot Antonov om skumma affärer och hans svenske talesman verkade inte heller ha helt rent mjöl i påsen. Så fick vi då bekräftat att Antonov ägnat sig åt skumraskaffärer. Hur ren är hans kompis Victor Muller?

Denna gång rör det sig om rent bedrägeri som är orsaken till att en bank faller, men Snoras/Krajbanka lär knappast vara den sista banken som faller i denna Finanskris 2.0. Var kommer vi att få se scener som den i bilden ovan nästa gång? Denna gång ser det ut att gå ganska lugnt till - letterna är ett sansat folk - men vilka scener kommer att utspela sig när grekiska banker faller?

Tillägg: Hur kommer det att gå för Antonovs Conversbank? "is based in Moscow, the Russian Federation. It has branches in England, the Czech Republic, Belarus, Latvia, Lithuania, the Russian Federation, Ukraine, and Estonia."

Tillägg 2: Första uttagsanstormningen i Europa sedan 2007 var det förstås. Glömde bort uttagsanstormningen i Sydkorea i februari i år.

Den obehagliga sanningen i irländska morgonsoffan

Bloggrannen Vidsynt tipsar om ett intressant klipp från irländsk teves morgonsoffeprogram Ireland AM från onsdag förra veckan.

Finansrådgivaren Eddie Hobbs säger den obehagliga sanningen om vad som kommer att hända om Italien faller.

Jag beskådar en uttagsanstormning, förstår ni. Det rinner ut pengar ut italienska banker just nu [...] för att de vet att de har sett detta mönster förut. Vi har sett det i Portugal, vi har sett det i Grekland, vi har sett det på Irland, och det har börjat samma mönster "å, det håller inte på att hända oss"-mönstret. [...]
Verkligheten är att pengar går åt motsatta hållet. Investerare sätter inte sina pengar i italienska statsobligationer.
Sanning är att [...] om Italien faller, blir det ekonomiskt Krakatoa [...]
Vi kommer att få en anstormning mot det europeiska banksystemet. Pengar som flyter ut ur Italien från rika människor kommer automatiskt att skapa en smittande anstormning mot Spanien, Portugal, Grekland och Irland till så kallade trygga hamnar. [...]
obligationsmarknaden är viktig för banksystemet, eftersom banker äger obligationer. [...] Så om italienska obligationer faller kraftigt i värde, är det en fjärdedel av den europeiska obligationsmarknaden som faller i värde. Det ger en enorm stress på europeiska banker, och många av dem kanske inte kan räddas av deras egna regeringar, eftersom dessa regeringar själva har nått gränsen för hur mycket pengar de kan låna för att hälla pengar i sitt eget banksystem. Så man kan få en situation där man får en våg av bankkollapser, av vilka en del inte bedöms vara systemviktiga och kommer att låtas fallera. Detta skapar panik, en enorm uttagsanstormning över Europa, som blir en global finansiell händelse, som kommer att vara mycket större än det som hände efter Lehman-kollapsen. [...]

Kärnproblemet under allt detta [...] är att vi helt enkelt inte har tillräcklig tillväxt i den utvecklade världens ekonomier för att betala alla skulder som dessa ekonomier har byggt upp genom att ge löften som inte kan uppfyllas till offentliganställda genom hela den globala ekonomin, genom hela den utvecklade världen, och andra löften som inte kan klaras av tillväxten. Så det kommer en stor rebalansering [...] som faktiskt behöver fortgå i över ett decennium. [...]
Saken är den att det inte finns någon lösning, det är därför jag säger att man behöver en plan B. Och plan B är att inse att vi nu befinner oss i en förhöjd risk att euron själv kollapsar som valuta. Det är bara ett krasst konstaterande av fakta. [...]
genomgående har europeiska ledare befunnit sig bakom kurvan, de har varit efter takten i skeendena, och återigen ligger de efter. Just nu är vad vi ser i Europa att de har tappat greppet om situationen, det är ganska klart. Det är nu endast i händerna på marknaderna och hur marknaderna tolkar det.
Så vad jag skulle säga till folk - om du har några pengar alls måste du väldigt noggrannt överväga att ta ut en del av dessa pengar ur euron och ut ur denna jurisdiktion. [...] idén är "trygg hamn" [...]
medan jag talar, så gör alla som har tillgång till någon form av kunnig rådgivare, med andra ord rika människor, detta i Italien. De gör det i Spanien. De gör det i andra länder

Lyckad räddning för Grekland?

Hösten 2009 uppdagades som bekant att Greklands statsskuld var större än vad man tidigare trott och att den tidigare regeringen ljugit. Efter revision från EU visade sig statsskulden den sista december 2009 uppgå till 127 procent av BNP. Efter att först ha sagt "there is no bailout problems" kom under våren 2010 ett räddningspaket för Grekland. Har det haft någon effekt? Var det ett bra räddningspaket? Den sista december 2010 hade Greklands statsskuld stigit till 143 procent av BNP. Den sista december i år väntas statsskulden ha växt till 160 procent av BNP. Visserligen har även BNP sjunkit, vilket bidragit till denna siffra, men framförallt har skulderna stigit. Nedan kan ni se hur statsskulden och BNP har utvecklats de senaste tio åren, samt hur utvecklingen förväntas se ut fram till slutet av 2011.

Har man alltså åstadkommit något positivt för Grekland? Nej, kurvan för statsskulden visar fortfarande inga som helst tecken på att plana ut. Vad värre är, så divergerar den fullständigt från BNP-utvecklingen. Jag anser alltså att "räddningen" av Grekland får ses som ett totalt misslyckande. Meningen var dock inte egentligen att rädda Grekland, utan att rädda de franska och tyska banker som lånat ut till Grekland, eller åtminstone ge dem lite andrum så att de hann att vidta åtgärder för att inte gå omkull om Grekland gjorde statsbankrutt.

Vi kan hursomhelst räkna med att Greklands statsskuld måste skrivas ner rejält för att få stopp på den röda kurvan. Det börjar även EU:s finansministrar inse så smått. Men kommer Grekland att lämna euron? Det finns många som tror det och påpekar att Grekland då skulle kunna devalvera och därmed göra livet enklare. Samtidigt finns det också många som påpekar att Grekland inte skulle få någon nytta av att lämna euron - nackdelarna med det fruktansvärda ekonomiska kaos som då skulle bli i Grekland skulle överväga fördelen med att kunna devalvera. Även jag har ansett att det vore osannolikt att Grekland skulle lämna eurosamarbetet, då det skulle innebära uttagsanstormning mot alla grekiska banker, kravaller, o.s.v.

Idag har SvD en intervju med en ekonom om just eurons framtid och Grekland och han anser inte heller att det finns någon risk just nu, men kanske i längden.

Det finns en ökad risk för att euron försvinner som valuta. Det menar Carl Hammer, chefstrateg för valuta på SEB. Han pekar på att europeiska politiker som vill stödja Grekland gör sig impopulära bland folket. - Om folket säger stopp då blir det också stopp för processen som behövs för att behålla euron.
Med den krisartade utveckling som pågår i Europa menar SEB:s Carl Hammer att vi inte längre kan ha något ”mellanting”.
Han tror att huvudalternativet är mer politisk integration, det vill säga att europeiska politiker tar fler steg mot en politisk union.
[...]
Carl Hammer menar ändå att alternativet, att länder lämnar euron, kan bli mer kostsamt och få stora spridningseffekter. Därför bedömer han det fortfarande som ”ganska osannolikt” i nuläget.

Det kan dock finnas ett scenario som gör att det kan bli fördelaktigt för Grekland att lämna euron. Om Grekland skulle få en skuldnedskrivning av något slag kan detta lätt leda till att folket får panik och går till banken för att ta ut sina pengar. Uttagsanstormning kallas det. De kan också få för sig att börja flytta sina tillgångar från grekiska banker till utländska (vilket i och för sig redan sker). I ett sådant läge måste staten vidta extraordinära åtgärder, t.ex. att stänga bankerna, tillståndsplikt för att skicka pengar utomlands eller begränsningar på hur mycket pengar man får ta ut per vecka. När man redan har en uttagsanstormning på halsen och nödåtgärder vidtagits för att skydda bankerna så kan det egentligen inte bli så mycket värre - landet skulle isåfall redan befinna sig i ekonomiskt kaos à la Argentina 2002. Redan stängda banker skulle vara ett perfekt tillfälle att släppa euron. Men det är en bit kvar till ett sådant scenario. Först måste vi alltså se någon form av förvärrande av Greklands kris med nödåtgärder för att skydda landets banker.

Apropå EU:s PIIGS-kris sänkte Moody's Irland till skräpnivå igår kväll, vilket ledde till ett nytt rekord för räntorna på Irlands statsskuld. Spelet fortsätter...

Under tiden har det varit uttagsanstormning i Korea

Så här i skuggan av stora världsnyheter från Nordafrika har Sydkorea upplevt en uttagsanstormning mot några sparbanker, vilket har lett till att de har tvingats stänga. Nasdaq News rapporterar:

More Korean banks keep shutting down as regulators get serious about staving off a run on retail deposits. So far, the market has held up like a rock. The tally of savings banks suspended from normal operation in the last month now stands at seven, of which six -- including the biggest Korean institution in its class, Busan Savings Bank -- have come in the last week.

Koreanska Joong Ang Daily skriver dock idag att det verkar ha lugnat ner sig igår och idag, se diagrammet till höger över uttagen.

Läs Zero Hedge idag som refererar en tidigare artikel från Joong Ang Daily.

Domin Bank, which has six branches in Gangwon, was placed on a watch list last week by the Financial Services Commission. The move triggered a bank run on Domin Bank.

Domin Bank, a savings bank with a capital adequacy ratio below 5 percent, voluntarily decided yesterday to suspend its operations temporarily because of massive withdrawals.
[...]
The decision took both depositors and financial regulators by surprise since it was the first time that a local bank shut its doors on its own.

Banken sattes alltså upp på den koreanska finansinspektionens bevakningslista, vilket ledde till uttagsanstormning mot banken.

Läs även ZeroHedge från i måndags och China Post från i söndags.

South Korea suspended operations at four more savings banks on Saturday after runs developed as customers rushed to get at their money despite official assurances the financial sector was secure.

The port city of Busan has emerged as the epicenter in the savings bank crisis after operations of the Busan Savings Bank group were suspended due to a capital shortage.

Och första notisen på ZeroHedge i fredags.

Uttagsanstormning... det ger mig en flashback till hösten 2007 och brittiska Northern Rock. Brittiska komikerna Bird och Fortune gjorde en träffsäker sketch om den - se den!

Och gatuprotester i Nordkorea
I världens troligen mest totalitära stat Nordkorea har det varit protester mot elavbrott och matbrist.

"Vi kan inte leva! Ge oss ljus! Ge oss ris!"

Smått sensationellt. Kan vara värt att hålla koll på.

Dags att granska lite närmare...

Bloggrannen Musik@Centrifugen skriver idag bland annat om StopBanque, alltså idén att som protest mot bankerna ta ut alla sina pengar den 7 december. Jag skrev om denna aktion redan i början av november. Aktionen är som jag skrev då helt missriktad och kommer knappast att påverka bankerna på något kännbart sätt.

Jag tänkte upprepa beräkningen här, fast i något uppdaterad form. Jag fick nämligen svar från Riksbanken på min fråga om bankomatpengarna.

Pengar (sedlar och mynt) som finns i bankomater och depåer är "Sedlar och mynt i svenska MFI:s kassa" medan pengar hos värdetransportörer finns i den andra posten.

Det finns alltså ännu mindre pengar tillgängliga för att ta ut än vad jag räknade med. Så till själva saken - varför en uttagsanstormning mot banksystemet som helhet är omöjlig i dagens samhälle.

Det kan se lite annorlunda ut i andra europeiska länder, men huvuddragen borde vara desamma i alla västeuropeiska länder. I september fanns i Sverige drygt 103 miljarder kronor i utelöpande sedlar och mynt. Samtidigt hade bankerna totalt 3736 miljarder kronor i inlåning och upplåning från icke-finansföretag (icke-MFI), varav 1037 miljarder från hushållen. Det finns alltså ingen möjlighet för privatpersoner att ta ut alla sina pengar från bankerna i kontanter, även om de skulle vilja. Inte med mindre än att Riksbanken trycker upp nya sedlar i en helt annan storleksordning än idag. För att göra saken ännu svårare, så är posten "sedlar och mynt i svenska MFI:s kassa" (alltså i princip i bankernas kassor) bara 8,6 miljarder kronor (vilket också inkluderar pengar i bankomater och depåer). Resterande 94 miljarder kronor i sedlar och mynt finns i cirkulation på något vis - hos privatpersoner eller företag. Vi privatpersoner kan alltså inte ta ut mer än 8,6 miljarder kronor på en dag. Sen måste bankerna och bankomaterna beställa nya sedlar.

Dessa 8,6 miljarder som kan tas ut på en dag kan lämpligen jämföras med hushållens konsumtionsutgifter, vilka enligt SCB:s beräkningar av Sveriges BNP för 2009 var 4,2 miljarder kronor per dag. Bankerna lär inte gå under av att folket tar ut 8,6 miljarder kronor i kontanter på en dag, vilket motsvarar drygt två dagars konsumtion. Dessutom är 8,6 miljarder kronor bara 0,23% av bankernas totala inlåning och upplåning, eller 0,83% av inlåningen från hushållen.

Det enda en sådan "uttagsanstormning" skulle åstadkomma är troligen att störa och reta upp vanligt folk, som inte kan få ut pengar ur bankomaten. Om man nu skulle vilja göra en samordnad aktion för att knäcka banksystemet kan jag tänka ut mycket effektivare sätt, men jag tänker inte avslöja idéerna eftersom jag anser det vara samhällsfarligt. Det lämnas istället som en tankeövning åt läsarna.

Så vad är det för tomtar som tror att de ska kunna åstadkomma något med StopBanque? Tittar man lite närmare på den officiella hemsidan www.bankrun2010.com så hittar man en mycket underlig avdelning. Klicka först fram till den engelska versionen och sedan på rubriken "DREAMS" längs upp. Då hamnar man på en sida med ett antal underliga videofilmer. "Imagine a system without electricity or heating bills... Electrical appliances that consume no fuel, do not pollute, are quiet and do not wear ..." Det börjar med en reklamfilm för ett företag som sysslar med elektrolys av vatten till väte och syre, men som får det att låta som något som kan revolutionera världen.

Nästa film är den bästa. Det handlar helt enkelt om ännu en som har uppfunnit perpetuum mobile. Denna gång en amerikan vid namn Troy Reed. Faktiskt sevärt i all sin absurditet.

Därefter kommer ännu en glättig reklamfilm, denna gång från vindkraftverkstillverkaren Regenedyne. Jag har inte tittat närmare på just denna typ av vindkraftverk, men kan tänka mig att de är behäftade med en mängd problem om man tittar närmare. Hur fossilfritt det är framgår med önskvärd tydlighet när man talar om en inbyggd helikopterplattform ovanpå kraftverket. Just helikopter råkar vara ett av de mest energislösande sätt man kan ta sig fram på.

Nästa film handlar om "hydroponic lettuce". Det låter ju som ett jättebra sätt att odla sallad, bara man har tillgång till en massa konstgödsel, plast och energi. Vadå hållbar ekologisk produktion? Filmen är sevärd i all sin naivitet angående ändliga resurser. Det är inte heller salladsodling som är problemet när de ändliga resurserna tryter, utan snarare brödsäd. "Hydroponic wheat" är nog tyvärr inte möjligt. Notera också de stackars löpandebandslavinnorna som sköter processen så att du och jag ska kunna köpa ett fräscht salladshuvud förpackat i en individuell plastlåda.

Nej, tacka vet jag nyskördad sallad från den egna täppan!

Efter ännu en reklamfilm (för något slags vattenautomat för kontor) kommer så en fin slutkläm - när man börjar yra om "antigravity" och flygande objekt. Och slutsatsen "All these developments await the right conditions to grow. But these conditions are incompatible with the operating mode of the current system." Dream on! Visst är det fel på vårt ekonomiska system, men det går inte att skylla vår brist på rena energikällor på det. Det tycks som om den som satt ihop sidan med dessa drömmar inte har någon större koll på fysikens hårda verklighet, framförallt termodynamikens andra huvudsats. Lika lite koll som h@n har på hur våra banker och vår ekonomi fungerar.

Så tyvärr förtas all trovärdighet som StopBanque eventuellt hade kvar av denna drömsida. Till råga på allt har man värvat fotbollsspelaren Eric Cantona som något slags galjonsfigur. En figur med ett något grumligt förflutet, som står i viss kontrast mot exempelvis Mahatma Gandhi eller Martin Luther King.

[Andra bloggar om pengar, banker, uttagsanstormning, penningmängd, energi]