Mer reklam...

Som trogna läsare säkert märkt så har det nu dykt upp reklam på denna blogg. Först var det reklam från Avanza. Där får jag en liten slant för var och en som skaffar sig ett konto hos Avanza genom att klicka på länken från min sida. Jag kan tillägga att jag själv är nöjd kund hos Avanza Bank sedan nästan 11 år.

Nu har jag också tagit in reklam från Googles AdSense. Min ansökan fastnade tyvärr ett bra tag i deras godkännandeprocess, eftersom jag just när jag skickade in den råkade ha något "olämpligt" i en av texterna på förstasidan.

Jag bedriver denna blogg som ett slags hobbyprojekt, som en hjälp att själv förstå vad som händer i omvärlden. Att skriva ner och formulera saker tvingar mig att verkligen fundera igenom saker och kolla upp hur det verkligen förhåller sig. Nu när cirka 7000 personer i veckan tycker att det jag skriver är såpass bra att de vill läsa det tyckte jag att jag borde få något för besväret också - därav reklamen. Fortfarande finns förstås också möjligheten att donera pengar genom PayPal om man tycker att det jag skriver är värdefullt, se knappen "Donate" i högerspalten. Fast jag tror inte att donationerna nånsin kommer upp i samma nivå som reklamintäkterna kan ge.

Nu är det inte första gången i mitt liv som ett hobbyprojekt utvecklas till att bli något inkomstbringande. Det har hänt åtminstone tre gånger förut, med mer eller mindre lyckat resultat.

Bloggrannen Cornucopia skrev i förra veckan lite om sin skrivprocess. För mig ser bloggskrivarprocessen ganska annorlunda ut. Inläggen skriver jag i texteditorn Notepad och jag skriver ofta på varje inlägg i flera omgångar när jag får lite tid över. Jag kan även ha lite halvskrivna saker liggande. Notepad är en mycket simpel texteditor och jag skriver inläggen kompletta med html-formatering för länkar, citat m.m. Jag skriver inte i Word eller annat mer "avancerat" program, eftersom jag inte gillar hur de stökar till html-kod. Dessutom gillar jag inte automatisk stavningskontroll. Eftersom jag till 99,99% stavar rätt, så blir i princip de enda ord som blir rödmarkerade egennamn och utrikiska ord - bara ett irritationsmoment med andra ord. När jag ska publicera blogginlägget kopierar jag över det från Notepad till Bloggers html-läge, växlar till wysiwyg-läget och gör oftast en snabb korrekturläsning innan jag trycker på publicera. Min bloggskrivarmetod är säkert ganska udda på flera vis - jag vet ingen annan som jobbar som jag.

P.S. Liksom många andra bloggare skriver jag vissa artiklar i förväg och schemalägger dem för senare publicering vid lämplig tid.

Onyttan med teve

Läsvärda ekonomibloggen Cornucopia har en mängd spartips denna vecka och dagens tips är att göra sig av med teven. Det är definitivt inte politiskt korrekt. I dagens samhälle blir man betraktad som en utomjording när man säger att man nästan aldrig tittar på teve.

I detta sammanhang vill jag påpeka att teve inte är särskilt nyttigt överhuvudtaget, särskilt inte för barn. För knappt en månad sedan hade SvD en artikel om en amerikansk forskare som vill ha totalstopp för teve till barn under två år. Han kommer till den slutsatsen i en artikel publicerad i den medicinska vetenskapstidskriften Acta Paediatrica.

"Han hittar inga bevis för att tv är bra för små barn. Snarare kan det vara skadligt. Bland annat visar studier att tv-tittande vid låg ålder kan leda till koncentrationsproblem senare i livet och försenad språkutveckling.

Tv-program och filmer som riktar sig till riktigt små barn marknadsförs ofta som utvecklande för barnen, trots att forskningen tyder på det motsatta. I Frankrike skärptes nyligen reglerna för barn-tv och i USA har den amerikanska barnläkarakademien gått ut och varnat för tv-tittande under de två första levnadsåren."

Vidare i denna artikel kan man läsa:

"Enligt Martin Ingvar, hjärnforskare vid Karolinska institutet, uppstår framför allt risken för inlärningsproblem när tv:n ersätter mänsklig kontakt. När en tv står på minskar de vuxnas kommunikation med barnen, visar flera studier. Och när föräldrarna pratar mindre med sina barn försenas barnens språkutveckling."

Att vuxnas kommunikation med barnen minskar på grund av teveapparaten ser jag varje kväll. Tvärs över gatan bor en familj där vi ser rakt in i vardagsrummet och deras teve står på konstant. Jag ser tydligt hur de inte tittar på och kommunicerar med sina småbarn, utan istället tittar på och koncentrerar sig på det som händer på teven. Stackars barn! Hur kommer deras framtid att se ut?

Många försöker att ta fram de positiva sidorna med tevetittande hos lite äldre barn, men jag anser att de negativa sidorna överväger. Jag ser tydligt skillnaden mellan barn som regelbundet ser på teve och mina egna barn, som aldrig tittar på Bolibompa annat än när de hälsar på hos kompisar. Många barn jag har sett har redan i åldern tre till fyra år utvecklat ett beroende av teve. Om föräldern försöker säga nej till tevetittande av någon orsak får barnen fullständigt spel. Det är skrämmande att se.

Hugo Lagercrantz, barnläkare på Astrid Lindgrens barnsjukhus, är en av de få som stuckit ut hakan i den offentliga debatten här i Sverige och uttalat sig om barns tevetittande. Bland annat har han sagt att

"En amerikansk undersökning har visat att för mycket tv-tittande under de första två åren till och med kan öka risken för adhd senare i livet. Efter 2 års ålder är en timme om dagen lämpligt, helst tillsammans med en vuxen."

Nu är det faktiskt så att teve har dåliga effekter även på vuxna. Bland de mest kända är de undersökningar som psykofysiologen Thomas Mulholland gjorde, där de satte elektroder på huvudet på tevetittare och kom fram till att tevetittande ökar mängden alfavågor i hjärnan, som när man sitter passiv eller vid drömsömn. Detta oberoende av hur spännande eller engagerande det som visas är. Varför tror ni tevereklam är så dyr per minut? Jo, för att den går rakt in i folks medvetande i ett drömlikt tillstånd. En av de första som verkligen kom fram till hur det låg till var Herbert Krugman, som redan 1969 mätte hjärnvågor hos försökspersoner som tittade på teve. Efter cirka en halv minuts tevetittande tog alfavågorna över, vilket inte var fallet när personen t.ex. läste en tidning.

Att teve är beroendeframkallande är också uppenbart. I en berömd undersökning på 1970-talet studerade man 182 tyska familjer som skulle avstå från tevetittande under ett år. Inga klarade sig längre än sex månader, och de flesta uppvisade klassiska abstinenssyndrom.

Själv är jag nu inne på mitt 23:e år utan regelbundet tevetittande och det är så skönt att ha tid över för en massa annat. Är jag trött går jag och lägger mig istället för att slappa framför teven. Och tror ni jag spenderar hela min lediga tid läsandes och skrivandes framför datorn? Visst är jag här ofta, men jag leker också med mina barn, spelar musik, motionerar, odlar grönsaker och annat kul.

Grossister, reklam och tidskrifter

Under julhelgen har jag träffat och pratat lite med folk jag inte samtalat med på länge. Ekonomi kommer ofta upp som ett självklart samtalsämne i dagens läge.

En vän till mig, egen företagare (frisör), berättade att grossisterna inom hans område radikalt har ändrat policy under hösten. Tidigare fanns krav på minsta antal man skulle köpa av en produkt (t.ex. en hel låda eller tio förpackningar). Nu har de tagit bort detta krav och det räcker med att köpa en förpackning av någon produkt för att de ska vara villiga att ta med den i en beställning. Så desperata är de tydligen. Och tydligen kunde han dra nytta av deras desperation genom att spela ut dem mot varandra och förhandla sig till bra avtal.

Jag undrar självklart om grossister i andra branscher följer samma mönster och misstänker att det förhåller sig så. Om mina gissningar från tidigare stämmer så borde grossist- och transportleden snart drabbas hårt av krisen, när detaljhandeln drar ner rejält på sina beställningar.

Trend nummer två kommer från en vän till mig som arbetar med layout av tidskrifter. Hon berättade att läget är katastrofalt på företaget där hon arbetar eftersom storföretagen dragit in så mycket på reklamplats som de tidigare köpte regelbundet. Därmed återstår mest små annonser och prenumerationsintäkter. Alla reklamkampanjer som kunde löpa över flera månader har helt enkelt försvunnit. Min vän arbetar på ett tidningsföretag i ett EU-land (ej Sverige) men läget borde väl vara liknande här också, med tanke på att de reklamköpande företag hon nämnde är stora internationella namn. Reklam är ju också något av det som företag i många fall lättast kan spara in på.

Därmed borde det vara två branscher som kommer att drabbas hårt. För det första tidskriftsbranschen (månads- och veckotidningar). Jag tycker mig dock ännu inte ha sett att dagstidningarna blivit tunnare vad gäller reklammängden. För det andra reklambranschen. För att identifiera kriskandidater gäller mina vanliga kriterier - belåning och expansion. De företag som är belånade sitter illa till när kurvorna vänder neråt. Ju mer lån desto sämre läge. De företag som har expanderat mest de senaste fem åren är också kriskandidater. Mycket av det som har gällt som bra områden att expandera på de senaste fem åren är det som först kommer att prioriteras bort av konsumenter och företag när de ska göra inköp framöver.

Tidskriftssbranschen har överhuvudtaget växt kraftigt de senaste åren och antalet tidskrifter har ökat inom så gott som alla ämnesområden. Räkna med en hård utgallring nu.

Apropå reklam så förutspådde för en månad sedan Institutet för reklam- och mediestatistik att reklammarknaden kommer att minska med närmare 5% under 2009. Som vanligt tror jag att detta är alldeles för optimistiskt. Det skulle innebära att nedgången nu blir ungefär lika liten som år 2001, men den nuvarande krisen är ju betydligt värre än år 2001.

Reklamhistoria, banker, Spara och Slösa

Lars Linder uppmärksammade i en artikel i DNs kulturdel (endast pappersupplagan) igår en avhandling vid namn "Hit med pengarna!" och undertiteln "Sparandets genealogi och den finansiella övertalningens vetandekonst" av företagsekonomen Dick Forslund. Läs mer om avhandlingen i pressmeddelande från Stockholms universitet och i dess abstract.

Man kan även lyssna på en intervju med Dick Forslund på Sveriges Radios hemsida.

Jag - och säkert många med mig - minns serien "Spara och Slösa" i tidningen Lyckoslanten, utgiven av sparbankerna med målgrupp Sveriges barn. Så sent som när jag var barn på 1970-talet propagerade den ohejdat för sparande, ibland med de mest brutala följder för stackars Slösa. Från 1800-talet och framåt gick propagandan och reklamen ut på att uppfostra svenska folket till sparare. Men sen började budskapet från bankerna att förändras, eftersom man inte längre behövde mer inlåning, utan nu kunde de stora pengarna för bankerna göras på utlåning. Lars Linder citerar ur något som SBAB skrev till sina kunder "Har du tänkt på att du kanske redan har en rejäl slant 'sparad'. I ditt boende... Ett belopp som du kanske kan ta ut genom att höja ditt bolån." Här är det Slösa som det görs ohejdad reklam för, från en statlig institution!

Reklamen från banker m.fl. har de senaste åren (eller snarare årtiondena) gått ut på att integrera medelsvensson i det finansiella systemet. Genom att "tvinga" alla att välja PPM-fond (även om 90% inte har den kompetens som behövs för att göra ett aktivt val). Genom försäljning av Telia-aktier till folket. Genom att locka folk till att ta större bolån. Genom att locka folk till aktiefonder och sen alltmer komplexa fondkonstruktioner, aktieindexobligationer m.m. Om banken är beredd att göra dyr reklam för en viss sparprodukt innebär det ju att de måste tjäna ordentligt med pengar på den. Därför har jag alltid varit misstänksam mot sånt. Jag gick på bankens råd en gång på 1990-talet, men aldrig mer...

Senaste trenderna kan väl knappast någon ha missat. T.ex. reklam för svindyra SMS-lån till ockerränta. Nu efter Riksbankens senaste räntesänkning går bankerna ut med reklam om att de sänker boräntorna. De tjänar tydligen fortfarande pengar på bolån. Och så är det all reklam för pensionsflytt. Där måste det finnas stora pengar att hämta. Frågan är hur bra verkligheten kommer att stämma med pensionsreklamens vackra bilder.

P.S. Jag upptäckte att Lyckoslanten fortfarande finns och ges ut av Swedbank.