Teveavgift bara för teve

Idag kom det glädjande beskedet att Högsta Förvaltningsdomstolen (HFD) i en dom kommit fram till att datorer inte ska räknas som tevemottagare och alltså ska den som har dator med internetkoppling men ingen teve ska alltså inte betala teveavgift. En helt rimlig tolkning av lagen, anser jag. Där står nämligen "En TV-mottagare är en sådan teknisk utrustning som är avsedd att ta emot utsändning eller vidaresändning av TV-program, även om utrustningen också kan användas för annat ändamål". Nyckelordet här är förstås "avsedd". En dator är inte i första hand avsedd att ta emot utsändning av teveprogram.

Radiotjänst anser inte att de ska behöva betala tillbaka några avgifter för det dryga år de debiterat tevelicens för datorer. Denna tolkning ifrågasätts dock av bland annat av Piratpartiets Anna Troberg, justitierådet på HFD Erik Nymansson, samt professorn i civilrätt Mårten Schultz.

Läs även vad Cornucopia skriver om saken.

Själv har jag inte haft någon teve sedan 1986, eftersom teve är ett "opium för folket" som är fördummande och passiviserande och beroendeframkallande.

I Sverige idag har vi ju ett massivt utbud av olika tevekanaler, varav de flesta kommersiella. Här är det intressant att se på hur licensavgiften utvecklats genom åren, se diagrammet nedan.

Avgiften har höjts varje år fram till och med 2009, även om höjningen vissa år varit så liten att den inte syns i diagrammet. Sedan 2009 har dock teveavgiften inte höjts alls, vilket i praktiken betyder att den gröpts ur av inflationen. Här framkommer alltså något som den borgerliga alliansregeringen gjort som jag inte sett kritiseras. Frånvaron av höjningar av teveavgiften innebär att kommersiella tevekanaler med tiden får en finansiell fördel. Det skulle förvåna mig om det inte vore en medveten politik från nuvarande regering att missgynna statstelevisionen och därmed indirekt gynna kommersiella tevekanaler.

Inte för att vår svenska statstelevision håller särskilt hög kvalité. Tevetablån från SVT är ganska beklämmande läsning.

Tillägg: Det är för övrigt en myt att teveavgift istället för finansiering via skattsedeln skulle befria statstelevisionen från politisk styrning. Teveavgiften sätts nämligen av Riksdagen och som jag påpekar ovan har nuvarande regering alltså inte höjt avgiften sedan 2009.

Självmordsbeslut från grekiska regeringen

Jag undrar om den grekiska regeringens beslut om att stänga ner den statliga tevestationen ERT beror på att regeringen inte förstår sitt eget bästa eller om det är ett politiskt självmordsförsök. Teve är nämligen en starkt lugnande faktor för folket. Många får sin frustration lugnad genom att bedövas av teve. Detta gäller för övrigt i alla länder, inte bara i Grekland. Att stänga av de tre statliga tevekanalerna är att inbjuda till förnyade protester och rejäl folklig ilska.

Det handlar så som jag ser det inte om någon "kulturell förlust för Grekland" som Sveriges radio säger. Visst hade den statliga grekiska televisionen program av högre kvalitet än de privata kanalerna, men faktum kvarstår att teve är opium för folket. De flesta länder i kris har insett hur väl spenderade pengar till teve är för att hålla folket lugnt och behållit sina public service-kanaler.

Att stänga av teven ses av det televisionstillvanda folket som ett grovt påhopp på deras frihet. Facket och oppositionen beskriver tevestängningen som en statskupp. Oppositionspartiet Syriza lär troligen vinna stort på detta, då dess ledare Alexis Tsipras förstår att tala för folkets vrede och har begärt misstroendevotum mot regeringen. Det ser också ut som om den redan bräckliga regeringskoalitionen drabbats av sprickor på grund av beslutet då koalitionspartnern Dimokratiki Aristeras ledare Fotis Kouvelis anser att beslutet är oacceptabelt.

Denna händelse har förstås satt igång kraftiga protester. Delar av tevepersonalen trotsar nedstängningen och fortsätter sändningarna via digitala kanaler, fastän polisen beordrat dem att lämna byggnaden. Tusentals demonstrerar utanför tevehuset. Det uppmanas till generalstrejk imorgon och även journaliststrejk på de privata tevekanalerna.

Beslutet framstår som ännu mer korkat eftersom den statliga teven finansierades genom en månatlig avgift på elräkningen på cirka 40 kronor.

Även om den grekiska regeringen tvingas backa från sitt beslut har man nog ändå satt igång en ny våg av folkligt missnöje och protester. Det kan bli en het sommar i Grekland och risken för nyval är överhängande.

Den grekiska televisionsstängningen kan också tjäna som en varning till övriga världens styrande politiker. Man kan komma undan med det mesta i politiken, men behåll till varje pris teve för att hålla folket någorlunda lugna!

Pressade italienare

Italien verkar som jag skrev i förrgår vara droppen för finansmarknaderna. Inte konstigt, då Italien är eurozonens tredje största ekonomi och dessutom har den största statsskulden i Europa.

Idag har Italiens senat godkänt åtstramningspaketet på 40 miljarder euro och imorgon ska det igenom underhuset i parlamentet. Det blir dock för lite för sent, eftersom de flesta åtgärderna inte får effekt omedelbart, utan det rör sig om ett paket som sträcker sig fram till 2014. Men just paketets "snällhet" gör att det troligen kommer att gå igenom, vilket troligen kommer att tolkas positivt. Finansministern Giulio Tremonti är omtyckt och respekterad bland övriga EU-ledare, till skillnad från pajasen Berlusconi.

Jag har förut nämnt att statsskulden ligger på cirka 120 procent av BNP, vilket är näst värst i EU, och räntorna på den har stigit skarpt den senaste månaden. Dessutom har Italiens statsskuld i genomsnitt förhållandevis kort löptid jämfört med andra EU-länder, vilket betyder att stora delar av den snart kommer att behöva sättas om och då till betydligt högre ränta. I och för sig är budgetunderskottet förhållandevis lågt (4,5 procent av BNP 2010) men det kan raskt förändras när räntorna stiger.

Ekonomin växer i snigelfart. Den långsamma tillväxten beror inte bara på finanskrisen, utan det har varit så i många år innan dess. Detta beror på låg produktivitet - landets industri är inte konkurrenskraftig, särskilt inte jämfört med Tyskland.

Italiens politiska situation skulle kunna vara ett dåligt skämt om det inte vore allvar. De senaste åren har visserligen regeringarna suttit i några år var, men sedan 1945 har man bytt regering 61 gånger. En stor del av politikerna (troligen majoriteten) är korrupta och ser till stor del till olika särintressen. Italienarna misstror sina politiker och det verkar oftast som om de väljer att missnöjesrösta bort den sittande regeringen. Den politiska debatten sker över huvudena på de flesta av medborgarna. De italienare som är politiskt engagerade men inte politiker verkar ofta ty sig till mer extrema politiska rörelser, från brinnande kommunister till inbitna fascister. Separatistiska och främlingsfientliga partier såsom Umberto Bossis Lega Nord har starka följen.

Italien är också splittrat i regioner med separatistiska tendenser. Landet enades först 1861 och många ser fortfarande på centralmakten med misstro. Kontrasterna är stora mellan framförallt det rika norra Italien och det fattiga södra. Lega Nord skulle vilja klippa av Italien på mitten och göra sig av med "Il Mezzogiorno", som södra Italien kallas.

Den låga respekten för staten gör att skattemoralen låg. Dessutom lider Italien av en stelbent byråkrati på många områden, men det går självklart att muta sig till det man vill ha, bara man har rätt kontakter och tillräckligt med pengar. Italien har som sagt en tungrodd byråkrati och förutom det enorma mängder lagar och förordningar, som ingen människa klarar av att hålla reda på och där många dessutom är helt orimliga. Ett exempel man ser som turist är hastighetsbegränsningarna, som ofta är så lågt satta att de strider mot sunt förnuft. Alltså håller ingen hastighetsbegränsningarna. Massorna av absurda lagar och förordningar gör att folk har en mycket flexibel inställning till laglydighet även vad gäller mer rimliga lagar.

I den positiva vågskålen kan man dock lägga att Italien till skillnad från många andra länder inte har haft någon bostadsbubbla de senaste åren. Å andra sidan är hushållens situation pressad ändå. Enligt en nyligen gjord undersökning lyckas bara 47 procent av italienarna att spara undan pengar och 44 procent har den senaste tiden behövt ta av sitt sparkapital för att klara sig. Detta är inget nytt utan en trend som funnits länge. De italienska hushållens besparingar har sjunkit med 60 procent de senaste 20 åren. De flesta hushåll har inte råd att åka på semester, vilket är en sak som förvärrats radikalt det senaste året. Enligt en undersökning kommer bara var femte italienare att åka på semester denna sommar, mot hälften förra året, vilket redan var dåligt. Av dem som åker på semester kommer 62 procent bara att ta en vecka och bara 1 procent kan ta en månads semester. Många väljer också lågbudgetalternativ för sin semester. Detta kommer såklart att slå hårt mot alla de badorter som brukar fyllas av italienare i augusti.

Italien ligger nära botten på fertilitetslistan med bara 1,38 barn per kvinna. De har länge haft låg fertilitet så befolkningspyramiden ser ut därefter.

Landet har nu nått stadiet då antalet som fyller 65 varje år är lika många som de som fyller 20, vilket gör att arbetskraften som andel av befolkningen minskar.

Italien är ett turistland som årligen drar till sig mängder av utländska besökare. Landet är fyllt av sevärdheter och så finns det många mil av fina stränder, samt Alperna med vintersport och "fjällvandringar". Italien lär ha flest platser med på Unescos världsarvslista av alla världens länder. Men det är förskräckligt dyrt att turista i Italien, så risken finns att en stor del av de utländska besökarna faller bort vid en ekonomisk kris.

I Italien finns flera tidningar av hög kvalitet, även om deras ledar- och debattsidor är skrivna med språk, stil och referenser som utestänger de flesta italienare, om inte annat för att man inte orkar läsa dessa tunga artiklar och sätta sig in i den politiska jargongen. Corriere della Sera håller en Berlusconivänlig profil, medan La Repubblica tar varje tillfälle att häckla Berlusconi. Kvalitetstidningarna läses dock inte av folkflertalet. Störst upplaga av alla italienska tidningar har La Gazzetta dello Sport, och det finns andra stora sporttidningar såsom Corriere dello Sport och Tuttosport.

Italiensk teve är ett kapitel för sig. De har många bra debattprogram som skulle få Sveriges Television att skämmas över sin dåliga kvalitet och rumphuggna diskussioner, men de flesta italienare ser istället förutom på filmer, dokusåpor och teveserier på glättiga underhållningsprogram fyllda av lättklädda unga damer, som får Let's Dance att framstå som stor konst. Även nyhetsprogrammen skiljer stort i sin kvalitet. Videokrati är vad italienarna får istället för fungerande demokrati.

Pressfriheten i Italien är halvtaskig. Enligt Reportrar utan gränsers rankning hamnar landet på 49:de plats, långt efter de flesta andra europeiska länder. Freedom House hade länge Italien i kategorin "fri press", men när Berlusconi tog över sänkte de sin bedömning till "delvis fri press". I deras rankning delar Italien plats med Turkiet! Bland EU-länder är det bara Bulgarien och Rumänien som har sämre rankning.


Till sist Italiens kanske största problem - den organiserade brottsligheten. Den höga arbetslösheten i stora delar av södra Italien utgör en god värvningsgrund för brottslighet och misstron mot centralmakten stärker maffians position. Cosa Nostra på Sicilien är troligen den mest kända grenen av maffian. De förde tidvis ett rent krig mot staten, men är nu försvagade då staten slog tillbaks hårt. På Sicilien är de dock fortfarande ett starkt inslag. De har (ofrivilligt) lämnat över mycket av sina kriminella verksamhetsområden till Kalabriens 'Ndrangheta, som har expanderat starkt, även i norra Italien och utanför landet. 'Ndrangheta styr bland annat stora delar av den europeiska kokainhandeln och beräknas omsätta 35–40 miljarder euro per år, vilket motsvarar cirka 3,5 procent av Italiens BNP. De starka familje- och klanbanden gör det näst intill omöjligt att infiltrera 'Ndrangheta. Kampaniens Camorra med centrum i Napoli är också starka, men lider av splittring och strider mellan de olika klanerna. Även Camorran har förgreningar i norra Italien och troligen kopplingar till de viktigaste politikerna. I Apulien (Italiens klack) finns Sacra Corona Unita som är den yngsta maffiaorganisationen, grundad på 1970-talet. De har kopplingar till andra internationella kriminella nätverk, framförallt på Balkan, och ägnar sig mycket åt smuggling av t.ex. cigaretter, droger, vapen och människor från Kroatien, Serbien och Albanien. De är dock försvagade nu. Alla maffiaorganisationerna ägnar sig åt verksamheter såsom pengatvätt, beskydd, mutor och utpressning. En starkt bidragande orsak till att en italienska maffian är så stark är fenomenet Omertà - ungefär "tjalla inte".

För att bekämpa brottsligheten behövs såklart polis, vilket kostar mycket. Den italienska polisen är uppdelad i åtta olika delar, som lyder under olika departement. Totalt har Italien drygt 320 000 poliser av olika slag, vilket ger störst antal poliser per capita i hela EU. En polis på 180 invånare, att jämföra med en polis på 440 invånare i Sverige. Tuffingarna är de paramilitära Carabinieri med nästan 120 000 anställda på drygt 4600 stationer. Den likaledes paramilitära Guardia di Finanza har bland annat hand om ekonomisk brottslighet, skattebrott, tull, korruption, livsmedelsbrott, miljöbrott, organiserad brottslighet, knark, terroristbekämpning och gränsbevakning. Sedan finns det den civila Polizia di Stato med ungefär 105 000 anställda, som är vanlig ordnings- och kriminalpolis. Polizia Penitenziaria har hand om kriminalvården och även att övervaka de anklagade vid rättegångar. Corpo forestale dello Stato har hand om nationalparker, skogsbränder, miljöbrott med mera. Guardia Costiera har hand om kustbevakningen, fiskeri och sjöräddningen. Polizia provinciale finns i några av de 107 provinserna (länen), men har inga större befogenheter. Polizia municipale är kommunala poliskårer som är ordnings- och kriminalpolis med mera. Poliskårernas ansvarsområden överlappar till stora delar, vilket som jag ser det bidrar till att göra det italienska polisväsendet ineffektivt. Trots att man har flest poliser per capita har man något av den mest aktiva organiserade brottsligheten inom EU.

Statsfinanserna är alltså ett stort problem för Italien, men det finns mycket annat som kan ställa till det där.

Vår kompis i Rom

Sverige är medlem i EU och har därmed en massa "kompisländer" i Europa. Vår statsminister har mer eller mindre trevliga "kompisar" i form av statsministrar för övriga EU-länder. Följande videoklipp ser säkert inte de flesta svenskar, men det är ändå högintressant för att visa nivån på politiken i vårt "kompisland" Italien.

De flesta av er läsare förstår troligen inte italienska (trots att ni är såpass välutbildade) och kan därför inte hänga med i följande videoklipp, varför jag översatt lite under det. Det är ett klipp av när Italiens premiärminister Silvio Berlusconi igår kväll ringde till ett teveprogram och i direktsändning spydde galla över programledaren för att han tagit upp senaste nytt om regeringschefens sexskandaler, bland annat om Nicole Minetti. I vilket annat land som helst skulle detta vara en skandal av ofattbara mått, men det är faktiskt inte första gången det händer. Berlusconi har vid flera tidigare tillfällen ringt till olika teveprogram (bl.a. debattprogrammet Ballaró) och skällt ut och förolämpat programledare och andra deltagare i en monolog som avslutas med att han lägger på luren innan någon kan svara honom.

Ungefär så här går det:

Programledaren: Godkväll premiärminister Berlusconi, hör ni mig?
Berlusconi: Ja, godkväll. De har ringt till mig och inbjudit mig att delta i detta teveprogram. Ett program som är vidrigt - ett avskyvärt, föraktligt och frånstötande programledarskap...
P: Ni har redan förolämpat tillräckligt. Varför går ni inte till rättsväsendet istället för att förolämpa?
B: ... en verklighet långt ifrån sanningen, förvrängd. Jag har sett en bild av verkligheten motsatt mot sanningen...
P: Eftersom ni även är min premiärminister ber jag er att uttrycka er försiktigare.
B: Jag vet vad jag säger, och ni gör det inte. Ni har utom all rimlighet förolämpat fru Nicole Minetti, som istället är en fantastisk person - intelligent, kunnig, seriös, utexaminerad med högsta betyg. Hon har försörjt sig under studierna genom att arbeta, hon har engelska som modersmål. Hon utför ett viktigt och uppskattat arbete inom regionstyret med alla internationella gäster...
P: Detta tillåter att hon hoppar över den långa vägen upp genom politiken?
B: ... så kallade damerna som är med [i programmet] ...
P: Damerna är inte "så kallade"! Och premiärministern är en tölp om ni kallar dem så!
B: ... jag har aldrig haft ett förhållande som är annat än vänskapligt och respektfullt med henne, liksom med alla era gäster. Jag avslutar...
Någon ur publiken: Pajas!
B: ... och bjuder vänligen den ärade Iva Zannicchi att resa sig och gå ifrån detta otroliga bordellteveprogram.
Publiken: Pajas! Pajas!
P: [Till publiken] Jag ber er att dämpa er ton. Det har flugit förolämpningar...
[Tut tut tut i telefonen]
P: ... endast från den ena sidan. [Till Iva Zannicchi] Uppenbarligen vill jag inte försätta er i en pinsam situation...

Iva Zannicchi är ledamot i Europaparlamentet för Berlusconis parti. En sångerska som gjort en fantastisk karriär inom schlagerbranschen och på ålderns höst blivit politiker på sina kändismeriter.

Nicole Minetti (bilden till höger) som den gubbsjuke Berlusconi berömmer så högt, har varit hans personliga tandhygienist och dessförinnan halvnaken kabaréflicka i ett program på en av Berlusconis tevekanaler. Numera har hon (25 år gammal) hamnat i landstinget för regionen Lombardiet, placerad på valbar plats av regionens "president" på order av premiärminister Berlusconi.

Det känns skönt att Sverige är med i EU-samarbetet med så sympatiska kompisar.

[Andra bloggar om italien, teve, politik, eu]

Dagens tristaste kund...

Häromdagen stegade jag in i en Telia-butik för att köpa mig en ny teleplugg till min telefon. Så fort jag kom in insåg jag att fokus här inte låg på telefonsamtal i en vanlig väggansluten telefon, utan istället på allt roligt man kan göra med mobiltelefoner förutom att prata i dem. Färggranna montrar med mobiltelefoner av typen "mer skärm än knappar". En massa videomonitorer som spelade filmer om allt spännande man kan göra på sin mobiltelefon. Pekskärmar med stora runda vänliga rosalila "knappar" med texten "tryck här". När jag "tryckte här" översvämmades jag av information om allt fantastiskt man kan göra. Så fanns det en hel vägg full av "tillbehör", vilket visade sig vara olika färger och design på skal till mobiltelefoner - allt man skulle vilja ha för att kunna imponera på kompisarna. Inga av dessa "tillbehör" såg vid en hastig anblick ut att matcha min enkla men funktionella klädstil.

Till slut hittade jag i ett hörn ett litet ställ med skylten "fast telefoni", men där fanns inga banala saker som telepluggar eller kablar, utan bara designade telefoner, varav gissningsvis hälften hade trådlös lur. Jag såg mig därför tvungen att fråga någon i personalen om var de förvarade sina telepluggar. All personal verkade dock upptagen med att diskutera med varsin kund om vilket mobilabonnemang som var mest fördelaktigt för just den kunden - med fokus på surfmängd i gigabyte. Jag fick då syn på att det fanns något slags kölappssystem vid ingången och fick fram en lapp genom att peka på en stor rund vänlig rosalila "knapp" på pekskärmen.

Efter en viss väntetid ropade en entusiastisk försäljare upp mitt nummer och jag förklarade vad jag ville ha. Först såg han ut som om jag frågade om vägen till månen, men efter ett tag utbrast han "aha, du menar fast telefoni". Han såg plötsligt inte alls lika entusiastisk ut längre, men började leta i hyllan med skylten "fast telefoni" (i vilken han uppenbarligen aldrig hade tittat noggrannare). Efter att liksom jag ha konstaterat att telepluggar inte fanns i den hyllan gick han in på lagret för att leta. Efter ett tag kom han ut med en plugg av den typ jag ville ha. Den stackars säljaren såg ännu mer bedrövad ut då jag till på köpet ville betala mina 59 kronor kontant och rotade fram två tjugor, en tia, en femma och fyra enkronor i min plånbok. Jag överräckte pengarna med ett glatt leende och kommentaren "vad bra att jag hade jämna pengar". Säljaren svarade inte, utan tog bara emot pengarna, gav mig ett kvitto och önskade mig en trevlig fortsatt dag. Jag önskade honom detsamma och lämnade butiken, glad över att inte ha lockats att köpa på mig något onödigt i detta konsumismens minitempel.

Jag brukar karakterisera mig själv som "Svensk Handels mardrömskonsument". Jag är troligen också telefonförsäljarnas mardrömskund. Här är ett typiskt exempel på samtal.

• Hej, det är Henrik.
• Hej, jag heter Karl Grinteborn och ringer från KomHem. Jag ville berätta att eftersom du bor i ett KomHem-hus kan vi nu erbjuda dig fyrtio kanaler!
• Vadå fyrtio kanaler?
• Ja, fyrtio kanaler!
• Vadå för kanaler?
• Alltså, fyrtio tevekanaler!
• Jaså, tevekanaler! Men varför det?
• Jamen, det är väl bra att kunna välja bland mycket fler kanaler?
• Men varför det?
• Ja, vill du inte kunna välja bland fler tevekanaler?
• Nej.
• Men det kan väl vara trevligt med lite variation till de vanliga tevekanalerna?
• Jamen jag tittar inte på teve.
• Men när du tittar på teve, vad tittar du på då?
• Jag tittar inte på teve.
• Men när du tittar, vad tittar du på då?
• Jag tittar aldrig på teve.
• Aldrig?
• Nej, aldrig
• Nehej... men du kanske vill börja titta?
• Varför det?
• Det finns ju mycket bra att titta på...
• Nej, för teve är fördummande.
• Det menar du väl inte... det finns ju en massa bra dokumentärer och sånt...
• Visst, men teve är passiviserande och beroendeframkallande.
• [Tystnad]
• Jaha, ja... Du får väl ha en bra dag i alla fall.
• Du också!

[Andra bloggar om teve, konsumtion, detaljhandel]

SVT Debatt om peak oil

ASPO Sverige tipsade häromdagen om att SVT Debatt tar upp ämnet peak oil den 25 mars kl 21.30. Man har bjudit in Kjell Aleklett och Mikael Höök från Globala energisystem vid Uppsala universitet, två av världens främsta forskare inom området fossila bränslereserver. Även professorn i nationalekonomi Marian Radetzki samt Svenska petroleuminstitutets vd Ulf Svahn medverkar. Detta pekar mot att debatten inte kommer att gälla konsekvenserna av peak oil eller hur vi kan ställa om samhället, utan istället peak oils vara eller inte vara. Samhällets förnekelse av peak oil är alltså fortfarande nästan total. Trots vad vetenskapen säger väljer tongivande ekonomer och andra makthavare att inte tro på forskningen. Men det är trots allt ett litet steg i rätt riktning att SVT nu tar upp ämnet, även om det bara blir hälften av ett program på 45 minuter.

Vem är då Marian Radetzki? Jo, han är professor i nationalekonomi vid Luleå tekniska universitet och känd för sina fullständigt felslagna prognoser för oljepriset. Från Wikipedia:

Marian Radetzki är känd för sina prognoser av oljeprisets utveckling sedan bottennivån vintern 1998/1999 då oljepriset pendlade kring 10 USD/fat. Han framförde då åsikten att oljepriset under många år framåt skulle hålla sig under 15 USD/fat.

I juli 2005 skrev Radetzki följande:

Oljepriset har nuddat 60-dollarnivån. Det kan bli ännu högre. [...] Men i ett femårigt perspektiv ser det betydligt gynnsammare ut för konsumenterna [...] Med förväntade tillskott till produktionskapaciteten kan priset hamna på 25 dollar år 2010, knappt hälften jämfört med i dag.
Den spektakulära prisuppgången på olja beror inte på att oljekällorna sinar. Orsaken är en plötslig och överraskande uppgång i förbrukningen för nästan alla råvaror [...] Med betydande överkapacitet bortom 2010, med kostnader för ny kapacitet långt under 20 dollar per fat, och med ett minskat beroende av såväl Opec som Mellanöstern, lär oljepriset hamna långt under dagens.

Radetzki var alltså fullständigt ute och cyklade då också och hade ingen koll på läget för fundamentala faktorer för oljepris och utvinning. Trots dessa fullständigt felslagna prognoser ses han alltså som något slags auktoritet på området och bjuds in till SVT Debatt.

Ulf Svahn då? Han är nu som sagt vd för Svenska petroleuminstitutet (SPI) och har tidigare varit informationschef på Statoil. Vad SPI anser om peak oil kan man läsa på deras hemsida. Som Cornucopia påpekar idag litar de tydligen på vad IEA och CERA säger, trots att t.ex. IEA skrivit ner sina prognoser avsevärt och även visat sig medvetet ljuga om oljereserverna. Cornucopia tipsar också om en artikel i DI där Ulf Svahn kommer med hejdlösa uttalanden om oljepriset. De är så absurda att jag måste citera dem här också.

”Korrelationen mellan olje- och bensinpris finns i grunden men de kan gå emot varandra. Priset på råoljan styrs av Opec och bensinpriset styrs av efterfrågan", säger Ulf Svahn.

Till skillnad från bensinpriset talar inte mycket för att oljepriset kommer att stiga under året, menar Ulf Svahn. Opec har sagt att priset ska ligga kring 70-80 dollar.

”Flera av Opecländerna har sagt att 75 dollar per fat är ett perfekt pris och jag har mycket svårt att tro att de kommer avvika från det.”

Oljepriset bestäms fortfarande av efterfrågan och tillgång, inte av OPEC. Möjligtvis kan OPEC styra oljepriset uppåt genom att minska produktionen och därmed tillgången, men det förutsätter också att inga OPEC-länder fuskar och producerar över sina kvoter. Historiskt sett har fusket alltid varit utbrett, eftersom frestelsen att tjäna pengar varit för stor. Blir det förnyad ekonomisk kris kan den globala efterfrågan på råolja falla och med det oljepriset. Att OPEC då skulle kunna pressa upp priset känns osannolikt. De misslyckades ju kapitalt med det runt årsskiftet 2008/2009. Men sänka oljepriset är ytterst tveksamt om OPEC kan göra, då produktionen i några länder är sjunkande och mycket svår att höja nämnvärt i övriga.

Så Svahn är liksom Radetzki en svamlare. Vi får väl se hur de står sig i debatten mot två forskare. Som vanligt med detta program lär väl debatten avbrytas precis när den är som mest intressant.

Förutom 25 mars kl 21.30 kommer programmet också att sändas i repris på SVT1 26 mars kl 12.05 och 28 mars kl 9.45.

Jag noterar idag också att bensinpriset återigen höjdes idag till 13:27 kr/liter - nytt prisrekord för mars månad och två kronor högre än mars förra året. Även priset på diesel och E85 höjdes. Men som jag sade i förrgår så är bensinen fortfarande löjligt billig om man betänker att du för drygt tretton kronor kan frakta en hel familj med packning en och en halv mil.

[Andra bloggar om olja, oljepris, peak oil, oljeproduktionstoppen, bensin, bensinpris]

Schweiz folkomröstar om minaretförbud!

Idag råkade jag för en gångs skull titta på teve och hade faktiskt turen att hitta något intressant. Normalt tittar jag aldrig på teve, men då och då kan det vara intressant att pejla läget på massindoktrineringsfronten.

Nå, jag råkade ramla in i programmet "Existens" på TV2, som tog upp det aktuella ämnet att Schweiz ska hålla folkomröstning nu på söndag om ett förbud mot minareter.

Idag finns fyra minareter i Schweiz. Nu ska landets befolkning i en folkomröstning ta ställning till om det ska bli förbjudet att bygga fler minareter, alltså själva tornet på en moské. Folkomröstningen handlar inte om att förbjuda moskéer, eller böneutrop - utan en byggnadskonstruktion på moskéns tak.

Bakom förslaget står ledamöter från Schweiz största parti, SVP, det Schweiziska folkpartiet. Det är också Europas största främlingsfientliga parti. I det senaste valet röstade 29 procent på SVP. Den senaste opinionsmätningen i frågan om ett minaretförbud visar att 37 procent är för ett förbud, och 53 procent är emot.

Som det ser ut i opinionsmätningen ser det alltså ut som om Schweiz kommer att slippa förödmjukelsen att dras inför Europadomstolen för mänskliga rättigheter för ett absurt arkitekturförbud.

Den som är intresserad kan se programmet på SVT Play.

Apropå minareter kunde man för drygt en månad sedan läsa om minaretbygget i Karlskrona. Sverigedemokraterna röstade nej. Blev någon förvånad?

Sverigedemokraternas Per Björklund reserverade sig dock mot den nya planen, som han menar strider som svensk byggnadstradition.
– Man ändrar byggnaden till en ganska storskalig moské, med en bygghöjd på tio meter. Vi menar att det inte passar in i stadsbilden. Svensk byggtradition ska råda i Sverige, säger han.

Vill man värna om svensk byggtradition borde man väl snarare klaga på sånt som Turning Torso i Malmö med 190 meter, som inte har den minsta likhet med ett skånskt korsvirkeshus, istället för att haka upp sig på en stackars tiometers minaret. Fast det kanske egentligen var nån annan orsak till nejrösten...

Andra bloggar om teve, religion, islam, främlingsfientlighet

Onyttan med teve

Läsvärda ekonomibloggen Cornucopia har en mängd spartips denna vecka och dagens tips är att göra sig av med teven. Det är definitivt inte politiskt korrekt. I dagens samhälle blir man betraktad som en utomjording när man säger att man nästan aldrig tittar på teve.

I detta sammanhang vill jag påpeka att teve inte är särskilt nyttigt överhuvudtaget, särskilt inte för barn. För knappt en månad sedan hade SvD en artikel om en amerikansk forskare som vill ha totalstopp för teve till barn under två år. Han kommer till den slutsatsen i en artikel publicerad i den medicinska vetenskapstidskriften Acta Paediatrica.

"Han hittar inga bevis för att tv är bra för små barn. Snarare kan det vara skadligt. Bland annat visar studier att tv-tittande vid låg ålder kan leda till koncentrationsproblem senare i livet och försenad språkutveckling.

Tv-program och filmer som riktar sig till riktigt små barn marknadsförs ofta som utvecklande för barnen, trots att forskningen tyder på det motsatta. I Frankrike skärptes nyligen reglerna för barn-tv och i USA har den amerikanska barnläkarakademien gått ut och varnat för tv-tittande under de två första levnadsåren."

Vidare i denna artikel kan man läsa:

"Enligt Martin Ingvar, hjärnforskare vid Karolinska institutet, uppstår framför allt risken för inlärningsproblem när tv:n ersätter mänsklig kontakt. När en tv står på minskar de vuxnas kommunikation med barnen, visar flera studier. Och när föräldrarna pratar mindre med sina barn försenas barnens språkutveckling."

Att vuxnas kommunikation med barnen minskar på grund av teveapparaten ser jag varje kväll. Tvärs över gatan bor en familj där vi ser rakt in i vardagsrummet och deras teve står på konstant. Jag ser tydligt hur de inte tittar på och kommunicerar med sina småbarn, utan istället tittar på och koncentrerar sig på det som händer på teven. Stackars barn! Hur kommer deras framtid att se ut?

Många försöker att ta fram de positiva sidorna med tevetittande hos lite äldre barn, men jag anser att de negativa sidorna överväger. Jag ser tydligt skillnaden mellan barn som regelbundet ser på teve och mina egna barn, som aldrig tittar på Bolibompa annat än när de hälsar på hos kompisar. Många barn jag har sett har redan i åldern tre till fyra år utvecklat ett beroende av teve. Om föräldern försöker säga nej till tevetittande av någon orsak får barnen fullständigt spel. Det är skrämmande att se.

Hugo Lagercrantz, barnläkare på Astrid Lindgrens barnsjukhus, är en av de få som stuckit ut hakan i den offentliga debatten här i Sverige och uttalat sig om barns tevetittande. Bland annat har han sagt att

"En amerikansk undersökning har visat att för mycket tv-tittande under de första två åren till och med kan öka risken för adhd senare i livet. Efter 2 års ålder är en timme om dagen lämpligt, helst tillsammans med en vuxen."

Nu är det faktiskt så att teve har dåliga effekter även på vuxna. Bland de mest kända är de undersökningar som psykofysiologen Thomas Mulholland gjorde, där de satte elektroder på huvudet på tevetittare och kom fram till att tevetittande ökar mängden alfavågor i hjärnan, som när man sitter passiv eller vid drömsömn. Detta oberoende av hur spännande eller engagerande det som visas är. Varför tror ni tevereklam är så dyr per minut? Jo, för att den går rakt in i folks medvetande i ett drömlikt tillstånd. En av de första som verkligen kom fram till hur det låg till var Herbert Krugman, som redan 1969 mätte hjärnvågor hos försökspersoner som tittade på teve. Efter cirka en halv minuts tevetittande tog alfavågorna över, vilket inte var fallet när personen t.ex. läste en tidning.

Att teve är beroendeframkallande är också uppenbart. I en berömd undersökning på 1970-talet studerade man 182 tyska familjer som skulle avstå från tevetittande under ett år. Inga klarade sig längre än sex månader, och de flesta uppvisade klassiska abstinenssyndrom.

Själv är jag nu inne på mitt 23:e år utan regelbundet tevetittande och det är så skönt att ha tid över för en massa annat. Är jag trött går jag och lägger mig istället för att slappa framför teven. Och tror ni jag spenderar hela min lediga tid läsandes och skrivandes framför datorn? Visst är jag här ofta, men jag leker också med mina barn, spelar musik, motionerar, odlar grönsaker och annat kul.