Säkra fonder?

Igår skrev jag om "Ingen rädder för boprisras" där jag bland annat nämnde att de svenska bolånen genom att bankerna ger ut bostadsobligationer finns "gömda" i en mängd olika placeringsalternativ, bland annat olika räntefonder. Jag fick då frågan hur man ska placera sina pengar den dagen det går utför på den svenska bostadsmarknaden och vi får stora boprisfall med efterföljande skräckvärderingar för bostadsobligationer. Särskilt gäller detta PPM, där man ju bara har möjligheten att välja mellan olika mer eller mindre riskfyllda fonder. Penningmarknadsfonder (även kallade korta räntefonder eller likviditetsfonder) brukar överlag anses som de säkraste placeringarna, men som ni ska få se är det stor skillnad på dem.

Observera att denna artikel inte handlar om att få hög avkastning på sina placeringar, utan om hur man sätter sina pengar förhållandevis säkert vid större finanskriser, då inte heller råvaror är ett attraktivt alternativ.

Förutom fondens risk bör man även titta på dess avgifter, vilket påpekas med jämna mellanrum av tidningarnas privatekonomiska skribenter. Särskilt i dagens lågränteläge gör fondavgiften stor skillnad vad gäller avkastning. Det är rätt så stor skillnad på exempelvis Spiltan Räntefond Sverige med en förvaltningsavgift på 0,1% och Nordea Räntefond med 0,5%. Enda orsaken att Nordeas fond kan ta ut fem gånger så hög avgift är att bankens trevliga rådgivare troligtvis rekommenderar den till de kunder som vill placera sina pengar säkert. Varför Nordea tar ut 0,5% avgift är väl helt klart - för att suga ut maximalt med pengar ur godtrogna kunder. Nordeafonden förvaltar enligt hemsidan 854 MSEK och drar således in 4,27 miljoner kronor i årliga avgifter.

För hur svårt och dyrt är det egentligen att förvalta en penningmarknadsfond? Någon timme i veckan för att justera placeringarna efter hur insättningar och uttag rört sig netto - en process som till och med kan automatiseras. Dessutom några timmar i månaden för att justera den önskade placeringsfördelningen efter instrument som förfaller, nytillkomna instrument och en titt på aktuella riskvärderingar. Till sist några timmar i månaden för att skriva tjusiga rapporter och marknadsföring. Det gäller bara att komma över en kritisk massa av förvaltat kapital, så räcker 0,1% årlig förvaltningsavgift gott. Och 4,27 miljoner kronor i avgifter räcker alltså även till en saftig vinst för banken.

I dagsläget behöver man kanske inte fundera så mycket över risken i penningmarknadsfonder, men om det hettar till med förnyad finanskris kan frågan bli högaktuell. Därför tar jag upp den redan nu. Senast jag skrev om detta var i ett av mina första blogginlägg i juli 2008, strax innan finanskrisens akuta fas, men sedan dess har det svenska fondlandskapet förändrats en del. Jag tittade därför igenom listan över svenska penningmarknadsfonder och tog ut några som exempel.

Vi börjar med Nordea Räntefond. Enligt hemsidan består dess innehav till 44% av bostadsobligationer från olika svenska institut, samt 29% FRN från svenska banker och andra som med största sannolikhet är kopplade till bostadslån. Floating rate note (FRN), på svenska kallade Räntejusteringslån, är obligationer knutna till rörlig ränta. Det ger alltså totalt 73% bostadslån i portföljen - inget man vill ha om den svenska bostadsmarknaden faller kraftigt. Ungefär likadant ser det ut i övriga storbankers penningmarknadsfonder. Ännu är det dock ingen panik vad gäller svenska bostadslån, så dessa fonder har ingen hög risk som jag ser det. Man har gott om tid på sig att byta fond den dagen krisen slår till. Men de flesta av storbankernas penningmarknadsfonder har förhållandevis höga avgifter på 0,4-0,5 procent, vilket gör dem mindre attraktiva.

En något mindre bank (i Sverige) är Danske Bank, vars Danske Invest Sverige Likviditet har en något lägre avgift på 0,29%. Men där ser det ungefär lika illa ut vad gäller bostadslånsrelaterade värdepapper. 81% enligt hemsidan.

Ett undantag vad gäller innehaven är, som namnet antyder, Swedbank Robur Statsskuldväxelfond MEGA, vars innehav endast består av statspapper med kort löptid. Säkrare än så kan en PPM-fond knappast bli. Men avgiften är ändå ganska hög på 0,3%.

Så över till prispressarna vad gäller avgifterna. Länsförsäkringar Penningmarknadsfond tar bara 0,2% i avgift, men är till största delen fylld av bostadslånepapper.

Simplicity Likviditet har bara 0,15% årlig avgift och innehaven ser ut att bestå av olika företagscertifikat och företagsobligationer, samt en del bostadsobligationer. Inte riskfritt vid finanskris, men hyfsad avkastning i dagsläget.

Det finns två penningmarknadsfonder med riktigt låg avgift - bara 0,1%. Spiltan Räntefond Sverige har haft hög och jämn avkastning de senaste tre åren. Detta beror på att man investerar i räntepapper från företag - certifikat och FRN. Ett mycket bra fondval än så länge, men kanske inte så kul när nästa finanskris slår till - vi ska komma ihåg att Sveriges företag (och Spiltans fond) trots allt klarade Finanskrisen 1.0 hyfsat bra, men risken finns att det går sämre nästa gång.

Den andra 0,1-procentaren vad gäller avgiften är Öhman Penningmarknadsfond (index), som har 92% placerade i svenska statspapper. Denna fond vinner alltså säkerhetsligan med god marginal och blir för mig det självklara PPM-valet den dag nästa kris slår till. Fast det är läge att kolla upp hur det svenska fondlandskapet ser ut då, eftersom det förändras hela tiden. Det ska också påpekas att denna fond haft förhållandevis dålig avkastning jämfört med andra penningmarknadsfonder, men den är alltså intressant den dag man vill ha säkrast möjliga placering. Och för den som inte vill gynna feta banker - enligt mina beräkningar har denna fond intäkter från förvaltningsavgifter på cirka 650 000 kronor per år, vilket stämmer ganska bra med mitt överslag ovan över hur billigt det borde vara att driva en sån här fond.

För den som vill ha sitt sparkapital utanför PPM förhållandevis säkra finns ju också Riksgäldskonto. Vad gäller bankmedel är det alltid bäst att kolla upp att de täcks av insättningsgarantin. Tänk också på att du i händelse av att en bank går omkull kan få vänta flera månader på att få pengar från insättningsgarantin.

Tillägg: Ett förtydligande - jag menar inte i första hand risken för att bostadsobligationerna skulle bli värdelösa, utan att de tappar i värde.

[Andra bloggar om avkastning, fonder, insättningsgarantin, investering, penningmarknadsfonder, ppm, riksgäldsspar, räntefonder]

Reklamhistoria, banker, Spara och Slösa

Lars Linder uppmärksammade i en artikel i DNs kulturdel (endast pappersupplagan) igår en avhandling vid namn "Hit med pengarna!" och undertiteln "Sparandets genealogi och den finansiella övertalningens vetandekonst" av företagsekonomen Dick Forslund. Läs mer om avhandlingen i pressmeddelande från Stockholms universitet och i dess abstract.

Man kan även lyssna på en intervju med Dick Forslund på Sveriges Radios hemsida.

Jag - och säkert många med mig - minns serien "Spara och Slösa" i tidningen Lyckoslanten, utgiven av sparbankerna med målgrupp Sveriges barn. Så sent som när jag var barn på 1970-talet propagerade den ohejdat för sparande, ibland med de mest brutala följder för stackars Slösa. Från 1800-talet och framåt gick propagandan och reklamen ut på att uppfostra svenska folket till sparare. Men sen började budskapet från bankerna att förändras, eftersom man inte längre behövde mer inlåning, utan nu kunde de stora pengarna för bankerna göras på utlåning. Lars Linder citerar ur något som SBAB skrev till sina kunder "Har du tänkt på att du kanske redan har en rejäl slant 'sparad'. I ditt boende... Ett belopp som du kanske kan ta ut genom att höja ditt bolån." Här är det Slösa som det görs ohejdad reklam för, från en statlig institution!

Reklamen från banker m.fl. har de senaste åren (eller snarare årtiondena) gått ut på att integrera medelsvensson i det finansiella systemet. Genom att "tvinga" alla att välja PPM-fond (även om 90% inte har den kompetens som behövs för att göra ett aktivt val). Genom försäljning av Telia-aktier till folket. Genom att locka folk till att ta större bolån. Genom att locka folk till aktiefonder och sen alltmer komplexa fondkonstruktioner, aktieindexobligationer m.m. Om banken är beredd att göra dyr reklam för en viss sparprodukt innebär det ju att de måste tjäna ordentligt med pengar på den. Därför har jag alltid varit misstänksam mot sånt. Jag gick på bankens råd en gång på 1990-talet, men aldrig mer...

Senaste trenderna kan väl knappast någon ha missat. T.ex. reklam för svindyra SMS-lån till ockerränta. Nu efter Riksbankens senaste räntesänkning går bankerna ut med reklam om att de sänker boräntorna. De tjänar tydligen fortfarande pengar på bolån. Och så är det all reklam för pensionsflytt. Där måste det finnas stora pengar att hämta. Frågan är hur bra verkligheten kommer att stämma med pensionsreklamens vackra bilder.

P.S. Jag upptäckte att Lyckoslanten fortfarande finns och ges ut av Swedbank.

Var ska man investera nu?

Aktier och aktiefonder har inte direkt varit någon bra investering sedan sommaren 2007. Snarare tvärtom. Dessutom visar världens börser ännu inga tecken på att vända uppåt annat än tillfälligt. Stockholmsbörsens omxspi-index har nu gått ner med cirka 38% sedan toppen i juli 2007, och är nu tillbaka på nivåer från 2005. Det innebär att investeringar på den svenska aktiemarknaden de senaste 3 åren i genomsnitt är förluster och det hade faktiskt varit bättre att lägga pengarna i madrassen.

Övriga världsbörser uppvisar liknande mönster. USA-börsen har visserligen inte kommit ner till 2005 års nivåer ännu räknat i dollar, men i gengäld har dollarn tappat cirka 20% mot kronan på tre år, vilket har gjort investeringar i amerikanska aktier riktigt dåliga. Även Londonbörsen har drabbats hårt och är tillbaka på nivåer från 2005. Den tyska börsen har klarat sig lite bättre och har hittills bara backat till 2006 års nivåer. Även där är dock nertrenden etablerad och vi ser ingen vändning än annat än tillfälligt.

De så kallade tillväxtländerna då? Som jag påpekade i förra artikeln, så har Shanghaibörsens SSEC-index fallit cirka 58% på nio månader och det syns ingen ljusning där heller. Även den indiska Bombaybörsen har fallit cirka 60% från toppen i januari i år. Den ryska börsen har visserligen hållit emot och stigit något fram till för någon månad sedan, men å andra sidan äts värdet på investeringar där upp av en inflation på över 12% per år.

Visserligen sägs det ju att aktier alltid är en bra investering på lång sikt, men hur länge har du lust att vänta? Den som investerade $100 på New York-börsen hösten 1929 fick inte tillbaks dem förrän 1954, tjugofem år senare. Den som investerade 1000 kronor på Stockholmsbörsen våren 2000 fick tillbaks dem sommaren 2007, sju år senare, fast under tiden hade ju inflationen urholkat penningvärdet. Och sen dess har det ju varit en ny nerförsbacke.

Sammanfattningsvis är investeringar i aktier inte att rekommendera just nu. Vad återstår då? Råvaror har ju stigit oerhört de senaste åren, och verkar fortsätta. Här måste man dock vara försiktig, eftersom en ekonomisk kris kommer att leda till lägre efterfrågan på råvaror och därmed lägre priser. Guld kan dock vara en bra investering, eftersom det nu mer handlar om att behålla värdet på sitt sparkapital än att få en hög avkastning på det. Eftersom folk har en tendens att "fly till guld" i ekonomiskt osäkra tider torde efterfrågan fortsätta att vara god och hålla priset uppe. Samma sak gäller i viss mån silver.

Sen finns det ju ränte- och penningmarknadsfonder. Räntefonder är en osäker investering just nu, eftersom det finns stor risk för räntehöjningar, och långa räntefonder kommer då att tappa i värde. Penningmarknadsfonder då? Jo, i princip bra, men... hur säkra är de egentligen? Tittar man närmare på deras innehav ser man att nästan alla har stora andelar obligationer kopplade till bolån. Inte bra i en fallande bostadsmarknad. Se hur det har gått med sånt i USA. Det finns bara en penningmarknadsfond som jag anser vara helt säker och den heter Moderna Fonder Sverige Ränta. Den investerar nämligen bara i svenska statspapper med kort löptid. Den anser jag också vara säkraste alternativet för PPM-valet.

Ett bra alternativ är att ha pengarna på Riksgäldsspar. Säkrare kan det knappast bli och hyfsad ränta får man.

Vad gäller att ha pengarna på bankkonto, tänk på att banker faktiskt kan gå omkull. SEB och Swedbank är ju tungt involverade i Baltikum, och kommer att få svåra problem med det. Dessutom kommer dåliga svenska bolån att tynga de svenska bankerna. Jag tror vi får räkna med att åtminstone en av våra fyra storbanker går under. Så om du har pengarna på bankkonto, kolla för det första att det täcks av den statliga insättningsgarantin. Tänk sen efter om du verkligen kan eller vill vänta upp till tre månader på dina pengar om banken skulle stänga. Sen är det i princip så att ju högre ränta banken ger dig på ditt sparkonto, desto större behov har den banken av pengar. Behöver banken pengar betyder det i princip större risk att just den banken går omkull.

För att sammanfatta dagens investeringsläge, så prioriterar jag säkerhet framför avkastning. Jag har därför sedan ett år tillbaka större delen av mina sparpengar på Riksgäldsspar.