Panaxias konkurs var sannerligen en "grå svan" - en enstaka händelse med stora bieffekter som få tycks ha förutsett. (Inte en "svart svan" då det borde ha varit uppenbart redan i våras att allt inte stod rätt till i bolaget, när tidigare vd:n och tidigare administrativa chefen häktades misstänkta för grova bokföringsbrott.)
Hur mycket pengar som saknas är ännu oklart, men det rör sig om minst 100 miljoner kronor och kanske uppåt en halv miljard. I nästa vecka kan troligen konkursförvaltaren berätta hur mycket pengar som saknas. Panaxia har den senaste tiden (frågan är hur länge) drivits i form av klassiskt ponzibedrägeri, där man använt kundernas pengar till verksamheten och hela tiden rullat underskottet till kunderna framför sig, ända tills det den 5 september gick för långt och konkursen var ett faktum. Det handlar helt enkelt om grov förskingring.
Förutom flera stora kedjor som drabbats (bland annat Apoteket, Seven-Eleven, Forex, Pressbyrån, Rusta, Mekonomen) så har troligen många mindre butiker och mackar drabbats. Det har talats om hur många mindre handlare kan gå omkull även om jag ännu inte läst om några faktiska konkurser. Skulle det bli några bensinstationer som går i kk så kan det kanske få vidare bieffekter genom att det på vissa håll kan bli långt till närmsta bensinmack.
Svensk handel krävde idag att staten rycker in och tillfälligt tar över Panaxias verksamhet när de stänger ner företaget på tisdag - Panaxia hade omkring en femtedel av den svenska marknaden för kontanthantering. Det verkar nämligen dröja ett tag innan konkurrenterna Loomis och Nokas har fått upp tillräcklig kapacitet för att ta över Panaxias kunder - de tvingas just nu säga nej till nya kunder. Risken finns förstås att handlare kan bli rånade, antingen i affären eller på väg till banken. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) ska enligt uppgift ha tagit upp saken idag, men jag hittar inget på deras hemsida om det.
Vi får se hur det går med det befarade bankomatstoppet, när Kontanten (som med 650 bankomater har nästan en femtedel av den svenska marknaden) inte får pengar levererade till sina automater. Det talas om några dagar och upp till två veckor som det kan bli tomt i deras bankomater. Men det kanske blir falskt alarm och inga problem. Det vet vi inte förrän vi får facit nästa vecka. Nu har de flesta svenskar som tur är två betalsystem att välja på i de flesta butiker - antingen med kontanter eller med kort.
Det som Panaxia-gate visar är hur ett företag kan vara systemviktigt (eller systemkritiskt) i dagens komplexa och sammankopplade samhälle. När det plötsligt och oväntat faller bort blir effekterna svåröverskådliga och vitt förgrenade. Ju färre företag det finns inom en viss sektor, desto viktigare blir vart och ett av dem. Tyvärr verkar samhället i stort gå mot allt större koncentration i de flesta sektorer. De flesta företag har kritiska beroenden av många andra som de i många fall troligen inte reflekterar över under normala förhållanden. Det kan dock vara värt besväret att tänka igenom vilka kritiska beroenden man har och åtminstone göra upp en grov nödplan i förväg (som man förhoppningsvis slipper tillämpa). Som butiksinnehavare kan man gå till banken själv med dagskassan, men det ger förstås en ökad rånrisk. Kanske kan man minska rånrisken genom att gå till banken i flera omgångar under dagen, vilket visserligen ger merarbete, men kanske är värt besväret.
Panaxias konkurs drabbar förresten även AIK fotboll som förlorar en stor sponsor. AIK fotboll överlever säkerligen, men blir kanske tvungna att ställa in flera aktiviteter i brist på pengar.
Vi får se hur Panaxia-gate utvecklar sig och om det blir andra effekter som vi ännu inte kan förutse.
Visar inlägg med etikett detaljhandel. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett detaljhandel. Visa alla inlägg
2012-09-27
2011-12-28
Bolåneökningen minskar
Idag kom november månads finansmarknadsstatistik från SCB, som inte oväntat visade att ökningstakten för hushållens lån fortsätter att dämpas och nu bara ligger på 5,3 procent i årstakt, jämfört med 5,5 procent i oktober 2011 och hela 8,4 procent i november 2010.
Det är tydligt att vi verkar ha sett lånetillväxtens topp och efter en upprekyl andra halvåret 2009 så fortsätter hushållens lånetillväxt att dämpas stadigt. Som jag skrev i våras så känns den avmattade ökningstakten som en minskad BNP-stimulans från det efterfrågetillskott som hushållens lån ger. Tittar man på BNP-siffrorna bekräftas det, ser det ut som.
Hushållens bidrag till BNP-ökningen har krympt ihop det senaste kvartalet. Det som räddar Sveriges BNP-tillväxt just nu är nettoexporten, men blir det kris i omvärlden (t.ex. eurokris) så faller den faktorn också bort.
Den främsta effekten av den sjunkande lånetillväxten syns i bostadspriserna, som nu sjunker så sakteliga, vilket jag skrev om för två veckor sedan. Det krävs en hög tillväxttakt för bolånen för att hålla igång en ökning av bostadspriserna på de höga nivåer där vi ligger idag och denna lånetillväxt har vi alltså inte nu. Jag har svårt att se att det skulle kunna bli någon trendvändning uppåt vad gäller lånetillväxten och därmed kommer vi troligen att fortsätta med sjunkande bostadspriser. Det förtjänar åter att påpekas att bostadsbubblor inte spricker plötsligt, utan det blir snarare en pyspunka under flera år.
En uppgift som emotsäger det jag skrivit ovan är att detaljhandeln oväntat ökade i november. Frågan är om det var en tillfällig effekt.
Idag meddelade Nordea att de sänker sina bolåneräntor - dock inte tremånadersräntan. Det kan därför vara intressant att återigen se på hur bolåneräntorna sett ut historiskt. Swedbank har historiska data långt bak, så jag tar dem.
En sak som slår mig i detta diagram är att hösten 2005 till hösten 2008 var räntorna så oerhört sammanpressade. Från slutet av 2008 ökade så spridningen mellan olika löptider. Den mest intressanta utvecklingen på senare tid är att tremånadersräntan stigit snabbt och att bolåneräntorna därmed har tryckts samman igen. Hösten 2008 när Riksbanken sänkte reporäntan och Riksgälden köpte upp bostadsobligationer lyckades man åter trycka ner framförallt de korta bolåneräntorna. Frågan är om man lyckas med samma trick igen. Bolåneräntorna är ju beroende av bankernas finansieringsmöjligheter. Nedan kan ni se ett diagram över femårig och tremånaders bolåneränta tillsammans med reporäntan och interbankräntan tremånaders Stibor.
Avståndet mellan tremånaders bolåneränta och tremånaders Stibor är just nu tämligen normalt (eller något högt) för lågränteperioden från 1996 och framåt. Detta trots att många idag klagar på bankernas marginaler. Det som inte är normalt är att den femåriga bolåneräntan ligger så nära tremånaders. Frågan är på vilket sätt detta kommer att räta ut sig - om de långa bolåneräntorna stiger eller de korta sjunker. Det beror bland annat på finansvärldens förtroende för de svenska bankerna på kort och lång sikt.
P.S. Jag borde också ha lagt in räntan på femåriga bostadsobligationer i det sista diagrammet, då det är de som styr bolåneräntan. Jag återkommer till det.
Den främsta effekten av den sjunkande lånetillväxten syns i bostadspriserna, som nu sjunker så sakteliga, vilket jag skrev om för två veckor sedan. Det krävs en hög tillväxttakt för bolånen för att hålla igång en ökning av bostadspriserna på de höga nivåer där vi ligger idag och denna lånetillväxt har vi alltså inte nu. Jag har svårt att se att det skulle kunna bli någon trendvändning uppåt vad gäller lånetillväxten och därmed kommer vi troligen att fortsätta med sjunkande bostadspriser. Det förtjänar åter att påpekas att bostadsbubblor inte spricker plötsligt, utan det blir snarare en pyspunka under flera år.
En uppgift som emotsäger det jag skrivit ovan är att detaljhandeln oväntat ökade i november. Frågan är om det var en tillfällig effekt.
Idag meddelade Nordea att de sänker sina bolåneräntor - dock inte tremånadersräntan. Det kan därför vara intressant att återigen se på hur bolåneräntorna sett ut historiskt. Swedbank har historiska data långt bak, så jag tar dem.
P.S. Jag borde också ha lagt in räntan på femåriga bostadsobligationer i det sista diagrammet, då det är de som styr bolåneräntan. Jag återkommer till det.
2011-12-17
Småhuspriserna fortsätter neråt så sakteliga
Enligt SCB:s senaste Småhusbarometer som kom i fredags så är småhuspriserna något lägre. Intressant är att de nu även har sjunkit något på årsbasis.
Den senaste månaden blev det en minimal uppstuds, men det är nu en tydlig nertrend. Tremånaders glidande medelvärde faller starkt och tolvmånaders glidande medelvärde är nu också fallande.
Villaägarnas riksförbund klagade i fredags i en debattartikel i SvD på de höjda räntorna och tycker att de nya bankreglerna som ska se till att vi får mer stabila banker går ut över villaägarna genom högre räntor. Det är bara att inse att de låga räntornas epok snart är över. Vi kanske inte får jättehöga räntor men väl en återgång till mer historiskt normala nivåer. Det är priset som man får betala för att ha ett stabilt banksystem.
På konsumtionssidan noterar jag att det ser skralt ut för den svenska julhandeln i år.
Trots det kom SBAB i veckan med en hopplöst "optimistisk" prognos för bostadspriserna - de tror att bopriserna visserligen fortsätter nedåt under de närmaste månaderna, men att de sedan vänder uppåt igen.
Ett annat tydligt tecken på att allt inte står rätt till på den svenska bostadsmarknaden är hur det går för småhustillverkarna. De två börsnoterade har fallit kraftigt och dessutom varslat anställda. Dessutom har flera mindre tillverkare kastat in handduken, som Cornucopia rapporterat om.
Överhuvudtaget har varslen ökat i Sverige.
Småhuspriserna på riksnivå sjönk med 1 procent mellan den senaste tremånadersperioden och motsvarande period ett år tidigare (september – november 2010).Justerar man dessutom för inflationen ser det ut som i diagrammet nedan.
Den senaste månaden blev det en minimal uppstuds, men det är nu en tydlig nertrend. Tremånaders glidande medelvärde faller starkt och tolvmånaders glidande medelvärde är nu också fallande.
Villaägarnas riksförbund klagade i fredags i en debattartikel i SvD på de höjda räntorna och tycker att de nya bankreglerna som ska se till att vi får mer stabila banker går ut över villaägarna genom högre räntor. Det är bara att inse att de låga räntornas epok snart är över. Vi kanske inte får jättehöga räntor men väl en återgång till mer historiskt normala nivåer. Det är priset som man får betala för att ha ett stabilt banksystem.
På konsumtionssidan noterar jag att det ser skralt ut för den svenska julhandeln i år.
Många butiker har redan dragit igång sina mellandagsreor, ett tydligt tecken på osäkerhet.Det blir lågkonjunktur - frågan är bara hur djup. Lågkonjunkturer är inte positiva för bostadspriser, oavsett ränteläge. När den dessutom följer så tätt på den förra lågkonjunkturen blir det dubbelt illa.
Trots det kom SBAB i veckan med en hopplöst "optimistisk" prognos för bostadspriserna - de tror att bopriserna visserligen fortsätter nedåt under de närmaste månaderna, men att de sedan vänder uppåt igen.
Ett annat tydligt tecken på att allt inte står rätt till på den svenska bostadsmarknaden är hur det går för småhustillverkarna. De två börsnoterade har fallit kraftigt och dessutom varslat anställda. Dessutom har flera mindre tillverkare kastat in handduken, som Cornucopia rapporterat om.
Överhuvudtaget har varslen ökat i Sverige.
I november varslades nästan 6500 personer, en fördubbling mot ifjol. Under flera år framöver väntas arbetslösheten öka.
2011-07-12
Mycket som händer
Det är mycket som hänt de senaste dagarna. Redan i början av juni skrev jag att vi troligen sett en viktig vändpunkt och början på det finansiella slutspelet. Det kommer allt fler bekräftelser på att så är fallet. Skuldkrisen har blommat ut för fullt och Italien är i fokus. Jonas Sjöstedt skriver om att eurokrisen är på väg mot eurokatastrof.
Det hela börjar påminna mig om situationen sommaren och hösten 2007, när jag skrev mina första blogginlägg.
Här hemma i Sverige har vi troligen sett början av vändningen neråt på bostadsmarknaden. Bloggrannen Cornucopia har blivit intervjuad av E24 och fått säga att lägenhetspriserna ska ner 50-60% med flera intressanta saker som han har skrivit länge på sin blogg. Jag tror dock att jag var före Cornucopia med att peka ut den svenska bostadsbubblan hösten 2007 med prisdiagram. Det är lätt att se en bubbla men oerhört svårt att förutsäga när den spricker. Jag trodde den svenska bostadsbubblan skulle spricka redan då, men den blåstes upp igen efter finanskrisen och har nu nått sanslösa proportioner. Att bolånen har fått växa till sig ännu mer gör hela nersidan betydligt värre. Cornucopia talar i intervjun om prisfall på 30% på villor. Jag tänker sticka ut hakan ännu längre och tror att efter den topp vi troligen sett för reala (inflationsjusterade) bostadspriser kommer de reala småhuspriserna att falla åtminstone ner till 1990-talets botten, vilket ger en genomsnittlig nedgång på 65% i riket och 70% i Storstockholm. Självklart kommer detta att ta ett antal år, för bostadsbubblor spricker inte lika snabbt som aktiebubblor, utan genomgår istället ett slags pyspunka. Eftersom jag talar om reala bostadspriser kan prisnedgången ske på olika sätt. Antingen sjunker priserna, eller också holkar inflationen ur dem. Men eftersom sprickande bostadsbubblor till sin natur är deflationsdrivande fenomen tror jag att vi till största delen kommer att få se fallande priser.
Apropå bostadsbubblan kommer Mäklarsamfundet idag med ett smått sensationellt utspel när de säger att det borde införas amorteringskrav på bomarknaden. När fan blir gammal blir hon religiös?
Den första stora konkursen i detaljhandeln har kommit med Onoff. De anställda på Onoff är chockade, men det är föga förvånande att ett förlustbolag i en bransch med knivskarp konkurrens och dålig lönsamhet kastar in handduken. Konkurrenten Elgiganten är däremot inte förvånade. Handels andre vice ordförande Tommy Tillgren han hoppas och tror att ett antal av Onoffs butiker tas över av bolagets konkurrenter. Ytterst tveksamt anser jag, då det finns en överetablering i branschen och det behöver försvinna ett antal elektroniktempel för att komma ner till en rimligare nivå.
Elektronikhandeln lär inte vara den enda sektorn inom detaljhandeln som drabbas, även om den är först ut. Cornucopia skriver:
Apropå belånade fastighetsbolag kan man idag läsa om Hemfosa som leder det konsortium som köper bil-Saabs fabriksfastigheter och att de har skyhög belåning.
Idag meddelade SCB att inflationstakten (mätt med KPI) sjönk till 3,1 procent i juni, vilket var lägre än väntade 3,3 procent. Priserna sjönk 0,2 procent från maj till juni, när marknaden förväntade sig oförändrade. En månad gör ingen trend, men detta är värt att hålla koll på.
Priserna på bulkfrakter har aldrig återhämtat sig efter den kraftiga nedgången 2008, även om de först studsade upp en bit. Sedan förra sommaren har de gått mest neråt igen. Inte bra för sjöfraktsföretagen, inte bra för dem som lånat ut till dem.
Det hela börjar påminna mig om situationen sommaren och hösten 2007, när jag skrev mina första blogginlägg.
Här hemma i Sverige har vi troligen sett början av vändningen neråt på bostadsmarknaden. Bloggrannen Cornucopia har blivit intervjuad av E24 och fått säga att lägenhetspriserna ska ner 50-60% med flera intressanta saker som han har skrivit länge på sin blogg. Jag tror dock att jag var före Cornucopia med att peka ut den svenska bostadsbubblan hösten 2007 med prisdiagram. Det är lätt att se en bubbla men oerhört svårt att förutsäga när den spricker. Jag trodde den svenska bostadsbubblan skulle spricka redan då, men den blåstes upp igen efter finanskrisen och har nu nått sanslösa proportioner. Att bolånen har fått växa till sig ännu mer gör hela nersidan betydligt värre. Cornucopia talar i intervjun om prisfall på 30% på villor. Jag tänker sticka ut hakan ännu längre och tror att efter den topp vi troligen sett för reala (inflationsjusterade) bostadspriser kommer de reala småhuspriserna att falla åtminstone ner till 1990-talets botten, vilket ger en genomsnittlig nedgång på 65% i riket och 70% i Storstockholm. Självklart kommer detta att ta ett antal år, för bostadsbubblor spricker inte lika snabbt som aktiebubblor, utan genomgår istället ett slags pyspunka. Eftersom jag talar om reala bostadspriser kan prisnedgången ske på olika sätt. Antingen sjunker priserna, eller också holkar inflationen ur dem. Men eftersom sprickande bostadsbubblor till sin natur är deflationsdrivande fenomen tror jag att vi till största delen kommer att få se fallande priser.
Apropå bostadsbubblan kommer Mäklarsamfundet idag med ett smått sensationellt utspel när de säger att det borde införas amorteringskrav på bomarknaden. När fan blir gammal blir hon religiös?
Den första stora konkursen i detaljhandeln har kommit med Onoff. De anställda på Onoff är chockade, men det är föga förvånande att ett förlustbolag i en bransch med knivskarp konkurrens och dålig lönsamhet kastar in handduken. Konkurrenten Elgiganten är däremot inte förvånade. Handels andre vice ordförande Tommy Tillgren han hoppas och tror att ett antal av Onoffs butiker tas över av bolagets konkurrenter. Ytterst tveksamt anser jag, då det finns en överetablering i branschen och det behöver försvinna ett antal elektroniktempel för att komma ner till en rimligare nivå.
Elektronikhandeln lär inte vara den enda sektorn inom detaljhandeln som drabbas, även om den är först ut. Cornucopia skriver:
Hemelektronik är för övrigt inte den enda sektorn där det finns en olönsam överetablering. I bostadsbubblans spår kommer antagligen även relaterade heminredings- och möbelkedjor att stå på tur när konsumtionsutrymmet sviker.Elektronikkedjorna sitter på stora skulder och frågan är nu vem som lånat ut till dem. Inte bara dem, utan framförallt vem som lånat ut till alla fastighetsbolag som sitter med stora köpcentrum. Även där lär vi få se en utslagning framöver.
Apropå belånade fastighetsbolag kan man idag läsa om Hemfosa som leder det konsortium som köper bil-Saabs fabriksfastigheter och att de har skyhög belåning.
Bolaget hade vid årsskiftet ett eget kapital på 195 miljoner kronor och tillgångar på 9,8 miljarder kronor, vilket gör andelen eget kapital till 2 procent, skriver Di.Bra att vi vet att våra pensionspengar sitter tryggt! Läs Stockmans resonemang kring affären.
Av de långfristiga skulderna kommer drygt 6,1 miljarder från kreditinstitut. 2,1 miljarder är lån från ägare, i första hand pensionsförvaltare.
Bland ägarna finns Alecta, Fjärde AP-fonden, Folksam, Sampo, Kåpan Pension och Ikano samt Hemfosas ledning.
Idag meddelade SCB att inflationstakten (mätt med KPI) sjönk till 3,1 procent i juni, vilket var lägre än väntade 3,3 procent. Priserna sjönk 0,2 procent från maj till juni, när marknaden förväntade sig oförändrade. En månad gör ingen trend, men detta är värt att hålla koll på.
Till den totala nedgången i KPI bidrog prissänkningar på kläder och skor med 0,2 procentenheter (-3,9 procent), medan lägre priser på livsmedel, el och drivmedel bidrog med 0,1 procentenheter vardera.Även Storbritannien sjönk inflationen oväntat med 0,1 procent i juni.
Nedgången motverkades av högre räntekostnader för egnahemsägarna, transporttjänster och paketresor som samtliga bidrog uppåt med 0,1 procentenheter.
Det är första gången sedan 2003 som inflationen minskar i juni. Inflationstakten på årsbasis föll till 4,2 procent, jämfört med 4,5 procent i maj. Analytikerna hade förväntat sig att siffran skulle ligga kvar på oförändrade 4,5 procent, enligt Reuters.Idag varnade Moody's för överkapacitet i sjöfarten.
Efterfrågan på sjöfrakt väntas vara stabil under 2011. Men för shipping-industrin väntar hård prispress till följd av överkapacitet i sektorn, varnar Moody's Investors Service i en rapport på tisdagen. ”Läget för sjöfartsnäringen kommer troligen förvärras under de kommande 12-18 månaderna”, skriver Moody's. Särskilt hårt drabbas redare med bulkfartyg för torrvaror, men fraktpriser för olja väntas också falla.Nedan ser ni ett diagram över Baltic Dry Index, världens mest bevakade prisindex för bulkfrakter av torrvaror.
2010-11-02
Dagens tristaste kund...
Häromdagen stegade jag in i en Telia-butik för att köpa mig en ny teleplugg till min telefon. Så fort jag kom in insåg jag att fokus här inte låg på telefonsamtal i en vanlig väggansluten telefon, utan istället på allt roligt man kan göra med mobiltelefoner förutom att prata i dem. Färggranna montrar med mobiltelefoner av typen "mer skärm än knappar". En massa videomonitorer som spelade filmer om allt spännande man kan göra på sin mobiltelefon. Pekskärmar med stora runda vänliga rosalila "knappar" med texten "tryck här". När jag "tryckte här" översvämmades jag av information om allt fantastiskt man kan göra. Så fanns det en hel vägg full av "tillbehör", vilket visade sig vara olika färger och design på skal till mobiltelefoner - allt man skulle vilja ha för att kunna imponera på kompisarna. Inga av dessa "tillbehör" såg vid en hastig anblick ut att matcha min enkla men funktionella klädstil.
Till slut hittade jag i ett hörn ett litet ställ med skylten "fast telefoni", men där fanns inga banala saker som telepluggar eller kablar, utan bara designade telefoner, varav gissningsvis hälften hade trådlös lur. Jag såg mig därför tvungen att fråga någon i personalen om var de förvarade sina telepluggar. All personal verkade dock upptagen med att diskutera med varsin kund om vilket mobilabonnemang som var mest fördelaktigt för just den kunden - med fokus på surfmängd i gigabyte. Jag fick då syn på att det fanns något slags kölappssystem vid ingången och fick fram en lapp genom att peka på en stor rund vänlig rosalila "knapp" på pekskärmen.
Efter en viss väntetid ropade en entusiastisk försäljare upp mitt nummer och jag förklarade vad jag ville ha. Först såg han ut som om jag frågade om vägen till månen, men efter ett tag utbrast han "aha, du menar fast telefoni". Han såg plötsligt inte alls lika entusiastisk ut längre, men började leta i hyllan med skylten "fast telefoni" (i vilken han uppenbarligen aldrig hade tittat noggrannare). Efter att liksom jag ha konstaterat att telepluggar inte fanns i den hyllan gick han in på lagret för att leta. Efter ett tag kom han ut med en plugg av den typ jag ville ha. Den stackars säljaren såg ännu mer bedrövad ut då jag till på köpet ville betala mina 59 kronor kontant och rotade fram två tjugor, en tia, en femma och fyra enkronor i min plånbok. Jag överräckte pengarna med ett glatt leende och kommentaren "vad bra att jag hade jämna pengar". Säljaren svarade inte, utan tog bara emot pengarna, gav mig ett kvitto och önskade mig en trevlig fortsatt dag. Jag önskade honom detsamma och lämnade butiken, glad över att inte ha lockats att köpa på mig något onödigt i detta konsumismens minitempel.
Jag brukar karakterisera mig själv som "Svensk Handels mardrömskonsument". Jag är troligen också telefonförsäljarnas mardrömskund. Här är ett typiskt exempel på samtal.
[Andra bloggar om teve, konsumtion, detaljhandel]
Till slut hittade jag i ett hörn ett litet ställ med skylten "fast telefoni", men där fanns inga banala saker som telepluggar eller kablar, utan bara designade telefoner, varav gissningsvis hälften hade trådlös lur. Jag såg mig därför tvungen att fråga någon i personalen om var de förvarade sina telepluggar. All personal verkade dock upptagen med att diskutera med varsin kund om vilket mobilabonnemang som var mest fördelaktigt för just den kunden - med fokus på surfmängd i gigabyte. Jag fick då syn på att det fanns något slags kölappssystem vid ingången och fick fram en lapp genom att peka på en stor rund vänlig rosalila "knapp" på pekskärmen.
Efter en viss väntetid ropade en entusiastisk försäljare upp mitt nummer och jag förklarade vad jag ville ha. Först såg han ut som om jag frågade om vägen till månen, men efter ett tag utbrast han "aha, du menar fast telefoni". Han såg plötsligt inte alls lika entusiastisk ut längre, men började leta i hyllan med skylten "fast telefoni" (i vilken han uppenbarligen aldrig hade tittat noggrannare). Efter att liksom jag ha konstaterat att telepluggar inte fanns i den hyllan gick han in på lagret för att leta. Efter ett tag kom han ut med en plugg av den typ jag ville ha. Den stackars säljaren såg ännu mer bedrövad ut då jag till på köpet ville betala mina 59 kronor kontant och rotade fram två tjugor, en tia, en femma och fyra enkronor i min plånbok. Jag överräckte pengarna med ett glatt leende och kommentaren "vad bra att jag hade jämna pengar". Säljaren svarade inte, utan tog bara emot pengarna, gav mig ett kvitto och önskade mig en trevlig fortsatt dag. Jag önskade honom detsamma och lämnade butiken, glad över att inte ha lockats att köpa på mig något onödigt i detta konsumismens minitempel.
Jag brukar karakterisera mig själv som "Svensk Handels mardrömskonsument". Jag är troligen också telefonförsäljarnas mardrömskund. Här är ett typiskt exempel på samtal.
- Hej, det är Henrik.
- Hej, jag heter Karl Grinteborn och ringer från KomHem. Jag ville berätta att eftersom du bor i ett KomHem-hus kan vi nu erbjuda dig fyrtio kanaler!
- Vadå fyrtio kanaler?
- Ja, fyrtio kanaler!
- Vadå för kanaler?
- Alltså, fyrtio tevekanaler!
- Jaså, tevekanaler! Men varför det?
- Jamen, det är väl bra att kunna välja bland mycket fler kanaler?
- Men varför det?
- Ja, vill du inte kunna välja bland fler tevekanaler?
- Nej.
- Men det kan väl vara trevligt med lite variation till de vanliga tevekanalerna?
- Jamen jag tittar inte på teve.
- Men när du tittar på teve, vad tittar du på då?
- Jag tittar inte på teve.
- Men när du tittar, vad tittar du på då?
- Jag tittar aldrig på teve.
- Aldrig?
- Nej, aldrig
- Nehej... men du kanske vill börja titta?
- Varför det?
- Det finns ju mycket bra att titta på...
- Nej, för teve är fördummande.
- Det menar du väl inte... det finns ju en massa bra dokumentärer och sånt...
- Visst, men teve är passiviserande och beroendeframkallande.
- [Tystnad]
- Jaha, ja... Du får väl ha en bra dag i alla fall.
- Du också!
[Andra bloggar om teve, konsumtion, detaljhandel]
2010-03-02
Återhämtning?
Illinois - USA:s Grekland fast värre
Delstaten Illinois, där president Obamas hemstad Chicago ligger, är som jag påpekade i januari i princip bankrutt. De har ett budgetunderskott på 13 miljarder dollar i en budget på 28 miljarder. Och det ser inte ljusare ut för nästa år heller. I procent av budgeten ligger de alltså mycket värre till än eurozonens svarta får Grekland. Delstatens skatteinkomster har fallit från 19,4 miljarder dollar för det brutna räkenskapsåret 2007-2008 till uppskattade 16 miljarder dollar för 2009-2010. Men problemet är inte av övergående karaktär, utan ett strukturellt problem som byggts upp under flera år, som inte löses även om ekonomin mirakulöst återhämtar sig. Delstatens årliga utgifter för pensionsåtaganden har nästan fyrfaldigats de senaste tio åren. Man har helt enkelt lovat mer än man i längden kan hålla. Förra året fick Illinois låna 3,5 miljarder dollar för att kunna klara av sina pensionsutbetalningar.
Det är inte bara Illinois som ligger risigt till, utan nästan alla USA:s delstater. Illinois är bara värst procentuellt sett. Det som måste till är ett budgetsparande som får Greklands sparande att blekna i jämförelse. Brittiska Telegraphs Ambrose Evans-Pritchard uppmärksammade problemen häromdagen. Illinois har dragit in en femtedel av bussarna, biblioteken håller stängt en dag i veckan. Skolorna kan inte betala lärarnas löner och förbereder sig för massavskedanden. Men man har ännu inte gett sig på grundproblemet, nämligen de alltför vidlyftiga pensionslöftena.
Ös på mer lån?
Ambrose Evans-Pritchard fortsätter med exempel på hur även Europas stater måste skära i sina budgetar. Men sen förespråkar han en farlig väg ut ur problemet, nämligen att centralbankerna måste fortsätta med penningpolitiska stimulanser. Man ska alltså ösa på mer lån för att lösa problemet med för mycket lån. Annars riskerar man en spiral av kreditkontraktion och deflation. Men det är precis det som behövs. Måhända blir medicinen mycket besk just nu, men om man fortsätter i gamla fotspår med att ösa på mer lån hamnar man till slut i ett ännu mer ohanterligt problem. Japan har försökt gå denna väg i två decennier och sitter nu med en statsskuld på närmare 200% av BNP.
Västvärlden måste blåsa ur kreditbubblan och börja om på nytt. Det finns ingen annan väg ut ur det än att stater och privatpersoner slutar att leva över sina tillgångar. Läs även Mike Shedlocks kommentarer till detta.
Slut på recessionen?
Mike Shedlock utropade igår också ironiskt att "I'm Sure Glad the Recession Ended". I den artikeln har han några diagram som illustrerar hur den långsiktiga trenden pekar neråt på många sätt. Här är ett talande axplock.
Intäkterna från inkomstskatter fortsätter att sjunka i en rasande takt.
Bankernas utlåning sjunker, trots alla försök från Federal Reserve att elda på utlåningen. Detta är faktiskt en glädjande trend, då den visar att avskuldning påbörjats. Men den lär knappast ge någon tillväxt i ekonomin.
Många positiva kommentarer har hörts om att antalet påbörjade husbyggen ökat i USA den senaste tiden, men i ett längre perspektiv är ökningen minimal. Jämför den senaste lilla uppgången med de kraftfulla uppstudsar som skett efter tidigare nedgångar, så förstår man att detta inte är någon vanlig recession.
Som vanligt är en hel del av den officiella statistiken direkt vilseledande. Många glada kommentarer har hörts om att detaljhandeln i USA ökat sin försäljning, men Mish har tittat lite närmare på saken. Han konstaterar att delstaternas intäkter av "sales tax" (alltså moms) inte har ökat, utan fortsätter att minska, vilket går på tvärs mot detaljhandelsstatistiken. Orsaken är att statistiken baserar sig på "same store sales", alltså jämförelser av försäljningen i samma butik vid olika tidpunkter. I och med att många butiker försvunnit, och även hela butikskedjor såsom Circuit City, så ökar trots allt försäljningen i de kvarvarande butikerna. Man kompenserar helt enkelt inte för butiker som faller bort.
Så tyvärr alla som hoppas - recessionen är inte över i USA och knappast i resten av världen heller. Den har bara tagit lite paus under 2009. Alla åtgärder som vidtagits av centralbanker och regeringar har tillfälligt stoppat blödningen i ekonomin, men patienten är fortfarande svårt skadad.
Delstaten Illinois, där president Obamas hemstad Chicago ligger, är som jag påpekade i januari i princip bankrutt. De har ett budgetunderskott på 13 miljarder dollar i en budget på 28 miljarder. Och det ser inte ljusare ut för nästa år heller. I procent av budgeten ligger de alltså mycket värre till än eurozonens svarta får Grekland. Delstatens skatteinkomster har fallit från 19,4 miljarder dollar för det brutna räkenskapsåret 2007-2008 till uppskattade 16 miljarder dollar för 2009-2010. Men problemet är inte av övergående karaktär, utan ett strukturellt problem som byggts upp under flera år, som inte löses även om ekonomin mirakulöst återhämtar sig. Delstatens årliga utgifter för pensionsåtaganden har nästan fyrfaldigats de senaste tio åren. Man har helt enkelt lovat mer än man i längden kan hålla. Förra året fick Illinois låna 3,5 miljarder dollar för att kunna klara av sina pensionsutbetalningar.
Det är inte bara Illinois som ligger risigt till, utan nästan alla USA:s delstater. Illinois är bara värst procentuellt sett. Det som måste till är ett budgetsparande som får Greklands sparande att blekna i jämförelse. Brittiska Telegraphs Ambrose Evans-Pritchard uppmärksammade problemen häromdagen. Illinois har dragit in en femtedel av bussarna, biblioteken håller stängt en dag i veckan. Skolorna kan inte betala lärarnas löner och förbereder sig för massavskedanden. Men man har ännu inte gett sig på grundproblemet, nämligen de alltför vidlyftiga pensionslöftena.
Ös på mer lån?
Ambrose Evans-Pritchard fortsätter med exempel på hur även Europas stater måste skära i sina budgetar. Men sen förespråkar han en farlig väg ut ur problemet, nämligen att centralbankerna måste fortsätta med penningpolitiska stimulanser. Man ska alltså ösa på mer lån för att lösa problemet med för mycket lån. Annars riskerar man en spiral av kreditkontraktion och deflation. Men det är precis det som behövs. Måhända blir medicinen mycket besk just nu, men om man fortsätter i gamla fotspår med att ösa på mer lån hamnar man till slut i ett ännu mer ohanterligt problem. Japan har försökt gå denna väg i två decennier och sitter nu med en statsskuld på närmare 200% av BNP.
Västvärlden måste blåsa ur kreditbubblan och börja om på nytt. Det finns ingen annan väg ut ur det än att stater och privatpersoner slutar att leva över sina tillgångar. Läs även Mike Shedlocks kommentarer till detta.
Slut på recessionen?
Mike Shedlock utropade igår också ironiskt att "I'm Sure Glad the Recession Ended". I den artikeln har han några diagram som illustrerar hur den långsiktiga trenden pekar neråt på många sätt. Här är ett talande axplock.
Intäkterna från inkomstskatter fortsätter att sjunka i en rasande takt.
Bankernas utlåning sjunker, trots alla försök från Federal Reserve att elda på utlåningen. Detta är faktiskt en glädjande trend, då den visar att avskuldning påbörjats. Men den lär knappast ge någon tillväxt i ekonomin.
Många positiva kommentarer har hörts om att antalet påbörjade husbyggen ökat i USA den senaste tiden, men i ett längre perspektiv är ökningen minimal. Jämför den senaste lilla uppgången med de kraftfulla uppstudsar som skett efter tidigare nedgångar, så förstår man att detta inte är någon vanlig recession.
Som vanligt är en hel del av den officiella statistiken direkt vilseledande. Många glada kommentarer har hörts om att detaljhandeln i USA ökat sin försäljning, men Mish har tittat lite närmare på saken. Han konstaterar att delstaternas intäkter av "sales tax" (alltså moms) inte har ökat, utan fortsätter att minska, vilket går på tvärs mot detaljhandelsstatistiken. Orsaken är att statistiken baserar sig på "same store sales", alltså jämförelser av försäljningen i samma butik vid olika tidpunkter. I och med att många butiker försvunnit, och även hela butikskedjor såsom Circuit City, så ökar trots allt försäljningen i de kvarvarande butikerna. Man kompenserar helt enkelt inte för butiker som faller bort.Så tyvärr alla som hoppas - recessionen är inte över i USA och knappast i resten av världen heller. Den har bara tagit lite paus under 2009. Alla åtgärder som vidtagits av centralbanker och regeringar har tillfälligt stoppat blödningen i ekonomin, men patienten är fortfarande svårt skadad.
2010-01-13
Facit 2009 - del 2
Här kommer nu facit för del två av mina gissningar för 2009. Del ett skrev jag redan för drygt en vecka sedan.
Jag ska även nu börja med att sammanfattningsvis säga att jag missbedömde hur kraftfullt regeringar och centralbanker skulle agera för att med alla medel stoppa den kreditkollaps som pågick i slutet av 2008. Och att de faktiskt lyckades stoppa det hela med en ny bubbla ledd av USA:s jättelika budgetunderskott. Nå, till listan.
Men hur många andra ekonomianalytiker går igenom sina förutsägelser i efterskott på detta vis? Jag undrar hur det skulle se ut om man tittade på några av tidningarnas flitigast citerade analytiker.
[Andra bloggar om prognos, detaljhandel, transporter, arbetslöshet, bostadspriser, aktier, börsen, flygbolag, banker]
Jag ska även nu börja med att sammanfattningsvis säga att jag missbedömde hur kraftfullt regeringar och centralbanker skulle agera för att med alla medel stoppa den kreditkollaps som pågick i slutet av 2008. Och att de faktiskt lyckades stoppa det hela med en ny bubbla ledd av USA:s jättelika budgetunderskott. Nå, till listan.
- Detaljhandeln kommer att få svåra tider [...]
Nja, det blev inte särskilt svårt i Sverige. I USA vände detaljhandelns försäljning i princip uppåt från maj. Noll poäng till mig. - För många företag blir det svårt att få lån och för många omöjligt. De flesta företag som har lån som behöver sättas om snart får akuta problem.
Visst blev det problem för många företag, men inte så svåra som jag befarade. Men bankernas lån till företag har ändå minskat med 3,5% på årsbasis enligt senaste finansmarknadsstatistiken. En halv poäng. - P.g.a. detaljhandelns svårigheter kommer beställningarna hos grossisterna och tillverkarna att minska. Detta drabbar även transportföretag - rederier, åkerier, hamnar m.fl.
Lite tveksamt hur allvarligt detta egentligen blivit, men exporten från många länder har minskat kraftigt. Baltic Dry Index (priset på bulkfrakt med fartyg) har visserligen återhämtat sig något under året, men det är långt kvar till toppen. En massa fartyg ligger stilla och kostar rederierna pengar. Här kan jag väl få en poäng i alla fall. - Arbetslöshet [...]
En solklar poäng. Arbetslösheten har ökat kraftigt både i USA och Sverige. - Fastighetsbranschen får problem [...]
Här har vi sett begynnande problem både i USA och Sverige för kommersiella fastigheter. Dock verkar den stora kraschen dröja här. En poäng trots allt. - Konkurser [...]
Konkurserna har ökat kraftigt, både i USA och Sverige. En poäng. - Flygbranschens nedgång [...]
Flygbranschen har ju gått minst sagt risigt under 2009, med undantag för t.ex. Ryanair. I slutet av året kom stor oro för konkursmässiga Japan Airlines, som för övrigt är på tapeten idag igen. En poäng. - Lönerna står stilla och de flesta kan glömma löneökningar. Snarare kommer sänkningar på tapeten. [...]
Här har vi sett flera exempel under året, t.ex. Scania som införde fyradagarsvecka. En poäng. - Bankerna kommer att fortsätta rapportera stora kreditförluster varje kvartal. Vissa kommer att gå under, förstatligas eller sväljas av konkurrenter. Exponering mot krisbranscher och -länder utgör riskfaktorer.
Ja, det har vi sett under året. I Sverige gick Swedbank knackigt och fick ta in en extra nyemission. I USA gick mängder av mindre banker under. Österrike förstatligade en bank. O.s.v. En poäng - Bostadspriserna fortsätter falla - i Sverige troligen med 15-20 procent under året. [...]
Vad gäller Sverige var detta fullständigt fel. Noll poäng. Jag missbedömde för det första hur kraftigt Riksbanken skulle sänka räntan och för det andra den effekt detta skulle ha på den svenska bostadsmarknaden, som blåstes upp på nytt av kreditflödet trots ökande arbetslöshet. Bankernas utlåning till privatpersoner ökade 9% på årsbasis. Som jag sagt tidigare återkommer jag om ett tag med en närmare analys av var den svenska bostadsmarknaden står just nu. Men som jag ser det har räntedopningen bara skjutit upp nedgången med ett år eller så. - Proffsidrotten drabbas hårt av minskad sponsring. [...]
Sportsidorna är nu inte precis det jag följer i tidningen, men en sökning på "sponsor*" på tidningarnas hemsidor ger en mängd artiklar som antyder att det blivit svårare att få sponsringskontrakt. Dock verkar läget i Sverige inte vara jättedåligt ännu. En halv poäng. - Minskade skatteintäkter kommer att orsaka budgetpanik hos stat, kommun och landsting. I Sverige blir det dock mycket milt jämfört med den kris som USAs delstater och kommuner befinner sig i. [...]
I Sverige gick debattens vågor höga ett tag i år om kommuners och landstings underskott. I USA går delstaterna från budgetkris till budgetkris. En poäng. - Börsernas berg- och dalbana kommer att fortsätta, med betoning på dal. Så länge alla de problem jag raddat upp fortsätter att vara olösta tror jag inte på några längre uppgångar. [...]
Så fel det kunde bli. Noll poäng. Aktiebörserna drabbades av glädjefnatt under 2009, dels som en reaktion på den kraftiga nedgången, dels p.g.a. räntedopning, dels p.g.a. förhoppningar om att det värsta är över. Här tror jag dock att precis som med bostadsmarknaden så har räntedopningen bara skjutit upp nedgången med ett år eller så. - Den "sista bubblan", amerikanska statspapper, kan spräckas under året. [...]
"Den sista bubblan" i amerikanska statspapper håller fortfarande och har utvidgats till ännu större proportioner under året. Noll poäng. Bubblor har en förmåga att fortgå bortom alla rimliga gränser, varför det är svårt att förutse när de tar slut. - [...] risken är stor att vi någon gång under 2009 får se en global uttagsanstormning (run on the bank). [...]
Den slapp vi (som tur var) eftersom stater och centralbanker gjorde allt de kunde för att stötta upp bankerna. Noll poäng.
Men hur många andra ekonomianalytiker går igenom sina förutsägelser i efterskott på detta vis? Jag undrar hur det skulle se ut om man tittade på några av tidningarnas flitigast citerade analytiker.
[Andra bloggar om prognos, detaljhandel, transporter, arbetslöshet, bostadspriser, aktier, börsen, flygbolag, banker]
2009-12-29
Svenskarna, konsumtionen, lånen och Kronofogden
Läser idag att var tjugonde svensk över 16 år har en skuld hos Kronofogden. På ett år har skuldberget hos Kronofogden ökat med nio procent till 64 miljarder kronor. Intressant är att de största skuldökningarna skett hos medel- och höginkomsttagare. Som många har påpekat är skillnaden mellan en låginkomsttagare och en höginkomsttagare att man kan låna mer med hög inkomst. Blir man arbetslös eller långtidssjuk är dock inkomstbortfallet betydligt mer kännbart för höginkomsttagaren och det kan bli svårt att betala av de stora skulder man dragit på sig. Medianskulden hos Kronofogden ligger på 40 000 kronor, vilket kan ta många månader att betala av för en högt skuldsatt höginkomsttagare. Betalningsförmågan beror ju på vad som finns kvar efter att alla utgifter och räntor är betalda.
Intressant är dock att antalet med skulder hos Kronofogden minskat på ett år från 363 558 till 359 961 personer. Det tyder kanske på att åtminstone några har förstått att det är kris och inte läge att dra på sig för stora skulder, men att de som saknar krismedvetenhet dragit på sig ännu större skulder. Detta visar kanske också på en trend där vi framöver kommer att få se en stor klyfta mellan det ekonomiska läget för överbelånade och lågbelånade personer.
I samband med detta är den statistik som kom idag från Statistiska centralbyrån (SCB) och Handelns utredningsinstitut (HUI) intressant. Där redovisades detaljhandelns omsättning, som ökade i november med 5,8 procent jämfört med samma månad i fjol mätt i löpande priser och med 3,6 procent i fasta priser kalenderkorrigerat.
Idag kom också finansmarknadsstatistik från SCB, som visar att de monetära finansinstitutens utlåning till hushållen ökade med 9,0 procent i november jämfört med samma månad föregående år. En snabbare takt än förra månaden, då ökningstakten var 8,6 procent. En oroväckande trend. Tillväxttakten för hushållens bostadslån var hela 11 procent. Där syns ingen återhållsamhet från bankerna.
Totalt hade hushållen lån på 2311 miljarder kronor, varav bolån 1538 miljarder kronor. Det blir totalt 311 000 per person 18 år och äldre, varav 207 000 kronor i bolån. Dessa lån är såklart ojämnt fördelade över befolkningen, så även här blir klyftorna stora mellan höglånare och låglånare. Det vore intressant att utreda hur lånens fördelning mellan olika befolkningsgrupper ser ut.
Hushållens konsumtionslån var futtiga 150 miljarder kronor, men denna siffra säger inte hela sanningen. Möjligheten att låna billigt på bostaden ökar det tillgängliga konsumtionsutrymmet. De låga bolåneräntorna och medias glättiga bild av den ekonomiska återhämtningen gör också att de aningslösa svenskarna ser positivt på sin ekonomi och därmed utnyttjar denna ökning av konsumtionsutrymmet istället för att spara eller amortera. Det kommer att straffa sig i längden, när man sitter med sin stora fina teve och välfyllda garderob, men blir tvungen att leva på blodpudding och vitkål. För hur länge tror ni att denna höga konsumtion kan fortsätta? Man lånar pengar av sin framtid för att leva väl i nuet.
Samtidigt kan man notera att utlåning till företag minskade med 3,5 procent i november jämfört med samma månad föregående år. I oktober var förändringstakten -1,7 procent. En försämring således. Istället för att underlätta för trängda företag har Riksbankens penningpolitik i form av överdrivna räntesänkningar drivit upp bostadspriserna och konsumtionen. Det är en absurd värld vi lever i.
[Andra bloggar om kronofogden, lån, bolån, konsumtion, detaljhandel]
Intressant är dock att antalet med skulder hos Kronofogden minskat på ett år från 363 558 till 359 961 personer. Det tyder kanske på att åtminstone några har förstått att det är kris och inte läge att dra på sig för stora skulder, men att de som saknar krismedvetenhet dragit på sig ännu större skulder. Detta visar kanske också på en trend där vi framöver kommer att få se en stor klyfta mellan det ekonomiska läget för överbelånade och lågbelånade personer.
I samband med detta är den statistik som kom idag från Statistiska centralbyrån (SCB) och Handelns utredningsinstitut (HUI) intressant. Där redovisades detaljhandelns omsättning, som ökade i november med 5,8 procent jämfört med samma månad i fjol mätt i löpande priser och med 3,6 procent i fasta priser kalenderkorrigerat.
"Dessutom kan en stark julhandel medföra att 2009 till och med blir ett starkare år än 2008. Jämfört med i somras, då majoriteten av branscherna låg på minus, kommer sannolikt endast ett fåtal branscher att landa på minusutveckling när 2009 summeras"Här syns alltså ingen kris. Tydligen utnyttjar svenskarna till stor del det extra ekonomiska utrymme som det låga ränteläget ger till att konsumera. Hittills i år har detaljhandeln ökat med 2,6 procent i fasta priser kalenderkorrigerat och med 3,2 procent i löpande priser. Den stora frågan är nu hur 2010 kommer att se ut. HUI:s prognoser är optimistiska, men får vi som jag tror Finanskrisen version 2.0 blir det något helt annat.
Idag kom också finansmarknadsstatistik från SCB, som visar att de monetära finansinstitutens utlåning till hushållen ökade med 9,0 procent i november jämfört med samma månad föregående år. En snabbare takt än förra månaden, då ökningstakten var 8,6 procent. En oroväckande trend. Tillväxttakten för hushållens bostadslån var hela 11 procent. Där syns ingen återhållsamhet från bankerna.
Totalt hade hushållen lån på 2311 miljarder kronor, varav bolån 1538 miljarder kronor. Det blir totalt 311 000 per person 18 år och äldre, varav 207 000 kronor i bolån. Dessa lån är såklart ojämnt fördelade över befolkningen, så även här blir klyftorna stora mellan höglånare och låglånare. Det vore intressant att utreda hur lånens fördelning mellan olika befolkningsgrupper ser ut.
Hushållens konsumtionslån var futtiga 150 miljarder kronor, men denna siffra säger inte hela sanningen. Möjligheten att låna billigt på bostaden ökar det tillgängliga konsumtionsutrymmet. De låga bolåneräntorna och medias glättiga bild av den ekonomiska återhämtningen gör också att de aningslösa svenskarna ser positivt på sin ekonomi och därmed utnyttjar denna ökning av konsumtionsutrymmet istället för att spara eller amortera. Det kommer att straffa sig i längden, när man sitter med sin stora fina teve och välfyllda garderob, men blir tvungen att leva på blodpudding och vitkål. För hur länge tror ni att denna höga konsumtion kan fortsätta? Man lånar pengar av sin framtid för att leva väl i nuet.
Samtidigt kan man notera att utlåning till företag minskade med 3,5 procent i november jämfört med samma månad föregående år. I oktober var förändringstakten -1,7 procent. En försämring således. Istället för att underlätta för trängda företag har Riksbankens penningpolitik i form av överdrivna räntesänkningar drivit upp bostadspriserna och konsumtionen. Det är en absurd värld vi lever i.
[Andra bloggar om kronofogden, lån, bolån, konsumtion, detaljhandel]
2009-04-22
Fler deflationstendenser
Häromdagen meddelade ICA att de sänker priserna på 2000 varor med mellan 2 och 10 procent. Trots detta tror t.ex. Konjunkturinstitutet att matpriserna kommer att fortsätta att stiga i år. Vi får väl se hur trenden fortsätter under året.
Igår rapporterades också att Storbritannien har gått in i prisdeflation för första gången på nästan 50 år. RPI (retail price index, som motsvarar Sveriges KPI) har sjunkit på årsbasis. Storbritanniens CPI (som närmast motsvarar KPIX i Sverige, dvs exklusive boendekostnader) är dock fortfarande positivt, 2,9% på årsbasis. Guardian rapporterade också att en tredjedel av brittiska företag har fått igenom frysta löner de senaste månaderna och vissa har sänkt lönerna. Honda och Toyota har sänkt lönerna med runt 10% vid sina brittiska fabriker.
Igår rapporterades också att Storbritannien har gått in i prisdeflation för första gången på nästan 50 år. RPI (retail price index, som motsvarar Sveriges KPI) har sjunkit på årsbasis. Storbritanniens CPI (som närmast motsvarar KPIX i Sverige, dvs exklusive boendekostnader) är dock fortfarande positivt, 2,9% på årsbasis. Guardian rapporterade också att en tredjedel av brittiska företag har fått igenom frysta löner de senaste månaderna och vissa har sänkt lönerna. Honda och Toyota har sänkt lönerna med runt 10% vid sina brittiska fabriker.
2009-04-16
Mer deflation
Igår rapporterades att USA nu har prisdeflation på årsbasis för första gången sedan 1955. Jämfört med mars ifjol sjönk konsumentprisindex med 0,4%.
Även i Sverige ligger enligt SCB inflationen mätt med konsumentprisindex nära noll på årsbasis, närmare bestämt på 0,2%. Visserligen tar KPI också hänsyn till ränteläget, vilket är borträknat i inflationsmåtten KPIF och KPIX för underliggande inflation. Tittar man på pressmeddelandet från SCB ser man att dessa mått ännu har en bra bit kvar till deflation (1,9% respektive 1,5% på årsbasis), men de sjunker ändå snabbt - de var på 2,3% respektive 1,9% i februari och den underliggande inflationen på årsbasis har alltså sjunkit med 0,4 procentenheter på en månad.
"Inflationen har fallit snabbare än väntat" sägs det, men jag skrev redan i början av oktober förra året att vi måste se upp för deflation. Inte snabbare än väntat för mig, alltså. Enligt SEBs prognos får vi se deflation på årsbasis redan i maj i år. Det kan jag också skriva under på.
Riksbanken förväntas nu försöka reflatera genom att sänka den redan rekordlåga styrräntan till 0,5 procent i nästa vecka. Men därmed är räntevapnet i princip slut och endast den underliggande deflationstrenden återstår. Som jag sagt tidigare är risken stor att dessa kraftiga räntesänkningar leder till oönskade bieffekter som förvärrar situationen på sikt. Riksbanken försöker visserligen kämpa emot deflationstrenden, men kan bara skjuta upp det oundvikliga, som vi ser av exemplet USA, som ligger före oss på kurvan och nu har kommit till prisdeflation på årsbasis.
Vad gäller priserna fanns följande intressanta kommentar från en analytiker på SEB:
Deflation brukar ju utmålas som något farligt för ekonomin, då det sägs kunna leda till en nedåtspiral då konsumenternas förväntningar om lägre priser framöver gör att de skjuter upp sina inköp. Här kan man dock ifrågasätta orsakssambandet - det kan lika gärna vara så att butikerna sänker priserna eftersom de sitter på för stora lager och förväntar sig lägre konsumtion framöver på grund av konsumenternas sjunkande köpkraft. Grundorsaken är i så fall sjunkande inkomster kopplat till ett överutbud av varor. Vad kommer först - hönan eller ägget?
En varning är dock på sin plats - att vi är i ett deflationsskede just nu utesluter inte att vi får inflation framöver. Det är i dagsläget oerhört svårt att göra några förutsägelser om när vändningen kommer, men när det händer kan det gå snabbt. Det är just de snabba vändningarna i ekonomin som gör det svårt att i dagsläget investera långsiktigt i någonting. Endast snabbfotade aktörer med järnkoll lyckas göra vinster i dagens marknader, och flera av dem har säkert också drabbats av storförluster.
Ambrose Evans-Pritchard (domedagsanalytiker på brittiska Telegraph) kommenterade i förra veckan att Schweiz blev det första västlandet att officiellt halka in i deflation då konsumentpriserna föll 0,4% på årsbasis. Något som också till stor del hamnat under nyhetsradarn är att även Kina befinner sig i prisdeflation (KPI -1,6% i februari).
Apropå snabba vändningar så noterar jag att Zimbabwe, som för inte så länge sedan hade den smått osannolika inflationstakten på 231 miljoner procent på årsbasis nu har gått in i prisdeflation. Det beror på att man helt enkelt har slopat sin egen värdelösa Zimbabwe-dollar och sedan januari tillåtit användandet av utländsk valuta. Nu faller istället konsumentpriserna i Zimbabwe med runt 3% per månad.
P.S. Ta en titt på bilden av en 50-miljardersedel i Zimbabwe-artikeln!
Även i Sverige ligger enligt SCB inflationen mätt med konsumentprisindex nära noll på årsbasis, närmare bestämt på 0,2%. Visserligen tar KPI också hänsyn till ränteläget, vilket är borträknat i inflationsmåtten KPIF och KPIX för underliggande inflation. Tittar man på pressmeddelandet från SCB ser man att dessa mått ännu har en bra bit kvar till deflation (1,9% respektive 1,5% på årsbasis), men de sjunker ändå snabbt - de var på 2,3% respektive 1,9% i februari och den underliggande inflationen på årsbasis har alltså sjunkit med 0,4 procentenheter på en månad.
"Inflationen har fallit snabbare än väntat" sägs det, men jag skrev redan i början av oktober förra året att vi måste se upp för deflation. Inte snabbare än väntat för mig, alltså. Enligt SEBs prognos får vi se deflation på årsbasis redan i maj i år. Det kan jag också skriva under på.
Riksbanken förväntas nu försöka reflatera genom att sänka den redan rekordlåga styrräntan till 0,5 procent i nästa vecka. Men därmed är räntevapnet i princip slut och endast den underliggande deflationstrenden återstår. Som jag sagt tidigare är risken stor att dessa kraftiga räntesänkningar leder till oönskade bieffekter som förvärrar situationen på sikt. Riksbanken försöker visserligen kämpa emot deflationstrenden, men kan bara skjuta upp det oundvikliga, som vi ser av exemplet USA, som ligger före oss på kurvan och nu har kommit till prisdeflation på årsbasis.
Vad gäller priserna fanns följande intressanta kommentar från en analytiker på SEB:
Framför allt steg inte klädpriserna så mycket som förväntat vilket antyder att handlarna inte kan eller vill kompensera sig för den svaga kronan, enligt Kopelman.Det låter högst rimligt. När konsumenterna har ebb i plånboken kan man helt enkelt inte höja priserna. Istället för att sitta med kostsamma osålda lager tvingas då handlarna att hålla låga priser och ta förlusten själva. Detta kommer vi att få se mer av framöver - detaljhandeln kommer att drabbas hårt av denna kris. Vi får säkert se förluster (eller åtminstone kraftigt sjunkande vinster) och utslagning av svagare aktörer. Därmed drabbas på sikt också fastighetsbranschen, som ju har satsat hårt på t.ex. köpcentra de senaste åren. Till en del för lånade pengar...
- Klädhandlarna har svårt att höja priserna, säger hon.
Deflation brukar ju utmålas som något farligt för ekonomin, då det sägs kunna leda till en nedåtspiral då konsumenternas förväntningar om lägre priser framöver gör att de skjuter upp sina inköp. Här kan man dock ifrågasätta orsakssambandet - det kan lika gärna vara så att butikerna sänker priserna eftersom de sitter på för stora lager och förväntar sig lägre konsumtion framöver på grund av konsumenternas sjunkande köpkraft. Grundorsaken är i så fall sjunkande inkomster kopplat till ett överutbud av varor. Vad kommer först - hönan eller ägget?
En varning är dock på sin plats - att vi är i ett deflationsskede just nu utesluter inte att vi får inflation framöver. Det är i dagsläget oerhört svårt att göra några förutsägelser om när vändningen kommer, men när det händer kan det gå snabbt. Det är just de snabba vändningarna i ekonomin som gör det svårt att i dagsläget investera långsiktigt i någonting. Endast snabbfotade aktörer med järnkoll lyckas göra vinster i dagens marknader, och flera av dem har säkert också drabbats av storförluster.
Ambrose Evans-Pritchard (domedagsanalytiker på brittiska Telegraph) kommenterade i förra veckan att Schweiz blev det första västlandet att officiellt halka in i deflation då konsumentpriserna föll 0,4% på årsbasis. Något som också till stor del hamnat under nyhetsradarn är att även Kina befinner sig i prisdeflation (KPI -1,6% i februari).
Apropå snabba vändningar så noterar jag att Zimbabwe, som för inte så länge sedan hade den smått osannolika inflationstakten på 231 miljoner procent på årsbasis nu har gått in i prisdeflation. Det beror på att man helt enkelt har slopat sin egen värdelösa Zimbabwe-dollar och sedan januari tillåtit användandet av utländsk valuta. Nu faller istället konsumentpriserna i Zimbabwe med runt 3% per månad.
P.S. Ta en titt på bilden av en 50-miljardersedel i Zimbabwe-artikeln!
2009-03-25
PC City först ut
I samband med julhandeln undrade jag vilken detaljhandelskedja inom elektronik som skulle bli först att gå under. Nu vet vi svaret. PC City lägger ner sina åtta butiker. Prispressen blev tydligen för hård.
PC City ägs av norska Elkjøp Nordic, som också äger Elgiganten. Av DNs artikel framgår att El-Giganten samtidigt satsar stort och ska öppna flera nya varuhus under året. Ett djärvt drag må jag säga, eller snarare dumdristigt. Visserligen skulle man i en normal konjunktursvacka kunna satsa sig ur krisen, genom att därmed slå ut svagare konkurrenter. Elkjøp Nordic är redan störst på den nordiska kundelektronikmarknaden och skulle därmed ha bäst förutsättningar för att klara av en sådan strategi. Men detta är tyvärr ingen normal konjunktursvacka. Den kommer troligen att dra ut över flera år, med vikande detaljhandelssiffror under lång tid. Därmed kommer företag som försöker satsa på att vara med i en kommande uppgång att riskera att missa stort och behöva vänta några år innan satsningen bär frukt. Hur många företag klarar av det? Bästa taktiken i dagens läge är för de flesta företag troligen istället att "gå i ide" och försöka klara sig igenom krisåren med en anpassad kostym. De företag som lyckas klara krisen kommer i slutändan att belönas, i och med att så många konkurrenter kommer att ha slagits ut under tiden.
För den som känner behov av att blanka eller köpa aktier när h*n läser mina tankar om El-Giganten och dess ägare, så ägs Elkjøp Nordic av brittiska DSG Ingernational Plc, som är noterade på Londonbörsen. Titta exempelvis på Google Finance för att få mer information om DSG. Av deras hemsida framgår att de har affärer i en mängd europeiska länder.
På hemsidan kan man självklart också hitta ekonomiska rapporter. Senaste rapporten ger en del information. Som vanligt är det balansräkningen som jag ser som intressantast. Där noterar jag på tillgångssidan att drygt 24% av tillgångarna utgörs av goodwill, alltså alla överpriser man betalat då man expanderat genom att köpa upp andra konsumentelektronikkedjor. DSG har dock inte särskilt stora lån (inte ens 10% av balansomslutningen), så än så länge kan de vara en överlevarkandidat, om inte satsningar på utbyggnad i lågkonjunktur drar ner företaget.
PC City ägs av norska Elkjøp Nordic, som också äger Elgiganten. Av DNs artikel framgår att El-Giganten samtidigt satsar stort och ska öppna flera nya varuhus under året. Ett djärvt drag må jag säga, eller snarare dumdristigt. Visserligen skulle man i en normal konjunktursvacka kunna satsa sig ur krisen, genom att därmed slå ut svagare konkurrenter. Elkjøp Nordic är redan störst på den nordiska kundelektronikmarknaden och skulle därmed ha bäst förutsättningar för att klara av en sådan strategi. Men detta är tyvärr ingen normal konjunktursvacka. Den kommer troligen att dra ut över flera år, med vikande detaljhandelssiffror under lång tid. Därmed kommer företag som försöker satsa på att vara med i en kommande uppgång att riskera att missa stort och behöva vänta några år innan satsningen bär frukt. Hur många företag klarar av det? Bästa taktiken i dagens läge är för de flesta företag troligen istället att "gå i ide" och försöka klara sig igenom krisåren med en anpassad kostym. De företag som lyckas klara krisen kommer i slutändan att belönas, i och med att så många konkurrenter kommer att ha slagits ut under tiden.
För den som känner behov av att blanka eller köpa aktier när h*n läser mina tankar om El-Giganten och dess ägare, så ägs Elkjøp Nordic av brittiska DSG Ingernational Plc, som är noterade på Londonbörsen. Titta exempelvis på Google Finance för att få mer information om DSG. Av deras hemsida framgår att de har affärer i en mängd europeiska länder.
På hemsidan kan man självklart också hitta ekonomiska rapporter. Senaste rapporten ger en del information. Som vanligt är det balansräkningen som jag ser som intressantast. Där noterar jag på tillgångssidan att drygt 24% av tillgångarna utgörs av goodwill, alltså alla överpriser man betalat då man expanderat genom att köpa upp andra konsumentelektronikkedjor. DSG har dock inte särskilt stora lån (inte ens 10% av balansomslutningen), så än så länge kan de vara en överlevarkandidat, om inte satsningar på utbyggnad i lågkonjunktur drar ner företaget.
2009-01-28
Svenska julhandelns resultat
Idag kom så rapporten om hur årets julhandel gick.
Man måste dock även ta en titt på detaljerna i siffrorna:
Sällanköpshandeln drabbas som väntat först och värst. De sjunkande priserna bekräftas av reorna i t.ex. hemelektronikbranschen.
"Detaljhandelns försäljning ökade i december med 0,7 procent mätt i löpande priser jämfört med december ett år tidigare, rapporterar Statistiska centralbyrån (SCB) och Handelns Utredningsinstitut (HUI). Mätt i volym och med hänsyn tagen till antalet försäljningsdagar uppmättes en minskning med 1,1 procent."Frågan är om det var någon riktig ökning. Som synes ökade försäljningen något i kronor räknat, men KPI ökade från december förra året med 0,9%. Så i reala (inflationsjusterade) termer var det inte någon ökning, utan snarast stillastående. En jämförelse med hänsyn taget till antal försäljningsdagar och volym visar som synes också på en viss minskning. Dock verkar det inte ha blivit riktigt så illa som jag befarade. Det riktigt allvarliga slaget mot den svenska detaljhandeln har alltså inte kommit än, men lär komma under detta år. HUI spår att detaljhandeln "bara" kommer att växa med 0,5% i år. Jag tror tyvärr att det är för optimistiskt.
Man måste dock även ta en titt på detaljerna i siffrorna:
"Sällanköpsvaruhandelns omsättning minskade med 1,3 procent. Priserna inom branschen sjönk med 3,6 procent och kalenderkorrigeringen inverkade negativt med 2,6 procent.Det var alltså dagligvarorna som höll julhandeln uppe. Ingen kan väl ha undgått att märka att matpriserna har ökat och mat är det sista man skär ner på.
Dagligvaruhandelns omsättning ökade med 3,6 procent."
Sällanköpshandeln drabbas som väntat först och värst. De sjunkande priserna bekräftas av reorna i t.ex. hemelektronikbranschen.
2009-01-17
USAs detaljhandel i utförsbacke
Ta en titt på följande diagram över USAs detaljhandel (källa U.S. Census Bureau):
Notera att det som har hänt under 2008 är unikt under de senaste sexton åren. Detaljhandelns försäljning har ökat ganska stadigt sedan 1992. Den enda märkbara avvikelsen från trenden fram till 2007 är en liten "blipp" i slutet av 2001. Men år 2008 händer något som är ett mycket tydligt trendbrott. Ännu tydligare syns det nästan om vi tittar på den årliga förändringen av USAs detaljhandel:
Detta visar tydligt att nuvarande lågkonjunktur är mycket värre än den runt 2002. Många företag inom detaljhandeln i USA måste sitta risigt till, så som siffrorna ser ut. I kombination med det jag kommenterade häromdagen angående USAs minskande export och minskande import så ger detta ytterligare bekräftelse av vart USAs ekonomi är på väg och hur illa det ser ut.
Notera att det som har hänt under 2008 är unikt under de senaste sexton åren. Detaljhandelns försäljning har ökat ganska stadigt sedan 1992. Den enda märkbara avvikelsen från trenden fram till 2007 är en liten "blipp" i slutet av 2001. Men år 2008 händer något som är ett mycket tydligt trendbrott. Ännu tydligare syns det nästan om vi tittar på den årliga förändringen av USAs detaljhandel:
Detta visar tydligt att nuvarande lågkonjunktur är mycket värre än den runt 2002. Många företag inom detaljhandeln i USA måste sitta risigt till, så som siffrorna ser ut. I kombination med det jag kommenterade häromdagen angående USAs minskande export och minskande import så ger detta ytterligare bekräftelse av vart USAs ekonomi är på väg och hur illa det ser ut.
2009-01-09
Gissningar om 2009 (del 2)
Idag kommer jag med fler gissningar om 2009. I del 1 tog jag upp volatilitet, deflation, oljepriset, näranollränta, kollapsande valutor, kollapsande ekonomier, rysk gas, USAs kris samt industriproduktionen. Nu fortsätter jag på den tyvärr väldigt dystra listan.
- Detaljhandeln kommer att få svåra tider, vilket jag har förutspått tidigare. Dock kommer vissa att klara sig hyfsat eller till och med förbättra sina resultat, t.ex. lågprisbutiker och eventuellt kosmetika.
- För många företag blir det svårt att få lån och för många omöjligt. De flesta företag som har lån som behöver sättas om snart får akuta problem.
- P.g.a. detaljhandelns svårigheter kommer beställningarna hos grossisterna och tillverkarna att minska. Detta drabbar även transportföretag - rederier, åkerier, hamnar m.fl.
- Arbetslöshet blir ett återkommande tema över hela världen p.g.a. att många företag måste skära ner. Senaste arbetslöshetssiffrorna från USA var inte roliga. Arbetslösheten steg till 7,2 procent i december och antalet sysselsatta utanför jordbruket minskade med 524000 under december. För november och oktober skrevs minskningarna upp till 584000 respektive 423000. Då ska man komma ihåg att denna statistik underskattar minskningen p.g.a. den famösa "Birth-Death Model". Jag förutspår att vi under senare halvan av 2009 får se sysselsättningen i USA minska med 1 miljon vissa månader. I Sverige kommer arbetslösheten troligen också att öka dramatiskt och jag tror tyvärr att de flesta "officiella" prognoserna är alltför optimistiska.
- Fastighetsbranschen får problem, framförallt de företag som råkar äga köpcentrum, men även kontors- och industrilokaler.
- Konkurser kommer vi att få höra mycket om under året. Inom t.ex. detaljhandeln, biltillverkning, reklam, transporter, byggbranschen, fastighetsbolag och banker. Sverige kommer inte att vara förskonat här heller.
- Flygbranschens nedgång har jag haft på min radar sedan 2006 och de förtjänar en egen punkt. Oljeprischocken under 2007-2008 har redan skadskjutit de flesta flygbolag och tagit ner några på marken, t.ex. Sterling. Drastiskt minskat resande p.g.a. finanskris, arbetslöshet, konkurser och ekonomisk osäkerhet kommer att leda till att flera av de sämst skötta flygbolagen (t.ex. Alitalia) går under framöver eller sugs upp av starkare konkurrenter. Även SAS ligger i riskzonen.
- Lönerna står stilla och de flesta kan glömma löneökningar. Snarare kommer sänkningar på tapeten. Huruvida de kan genomföras beror ju förstås på fackföreningarnas förståelse och välvilja.
- Bankerna kommer att fortsätta rapportera stora kreditförluster varje kvartal. Vissa kommer att gå under, förstatligas eller sväljas av konkurrenter. Exponering mot krisbranscher och -länder utgör riskfaktorer.
- Bostadspriserna fortsätter falla - i Sverige troligen med 15-20 procent under året. Men nedgången kommer inte att vara avslutad med det. Som jag har sagt förut anser jag att nästan alla prognoser över nedgångens totala djup är på tok för optimistiska. Nu ser jag dock att fastighetsvärderaren Anders Ejermark på Densia spår en total nedgång på 40%. Äntligen någon annan som kommer med en prognos i närheten av min.
- Proffsidrotten drabbas hårt av minskad sponsring. Betydligt färre kommer att kunna försörja sig inom denna bransch.
- Minskade skatteintäkter kommer att orsaka budgetpanik hos stat, kommun och landsting. I Sverige blir det dock mycket milt jämfört med den kris som USAs delstater och kommuner befinner sig i. Troligen kommer vi att få se minst ett tiotal kommuner i USA i konkurs under året. Hur Kaliforniens beräknade underskott på 42 miljarder dollar för detta räkenskapsår ska lösas väntar jag på med spänning. Federal räddningsaktion eller?
- Börsernas berg- och dalbana kommer att fortsätta, med betoning på dal. Så länge alla de problem jag raddat upp fortsätter att vara olösta tror jag inte på några längre uppgångar. P/e-talet för USA-börsen är fortfarande högt, mest p.g.a. att e (earnings) sjunker.
- Den "sista bubblan", amerikanska statspapper, kan spräckas under året. Antingen för att investerarna tappar förtroendet för USAs ekonomi, eller för att det helt enkelt inte finns tillräckligt med kapital i världen för att låna ut till USAs dubbla underskott. I så fall kommer vi att få se en betydligt lägre dollarkurs än idag.
- Så till min sista dystra profetia för denna gång - risken är stor att vi någon gång under 2009 får se en global uttagsanstormning (run on the bank). Exakt vad den kan utlösas av är svårt att säga, liksom var och när den kan starta. Men inträffar den så kommer alla jordens bankomater att vara tömda inom 24 timmar från det att bankpaniken startar. I så fall får uttrycket "cash is king" en helt ny innebörd.
2008-12-28
Grossister, reklam och tidskrifter
Under julhelgen har jag träffat och pratat lite med folk jag inte samtalat med på länge. Ekonomi kommer ofta upp som ett självklart samtalsämne i dagens läge.
En vän till mig, egen företagare (frisör), berättade att grossisterna inom hans område radikalt har ändrat policy under hösten. Tidigare fanns krav på minsta antal man skulle köpa av en produkt (t.ex. en hel låda eller tio förpackningar). Nu har de tagit bort detta krav och det räcker med att köpa en förpackning av någon produkt för att de ska vara villiga att ta med den i en beställning. Så desperata är de tydligen. Och tydligen kunde han dra nytta av deras desperation genom att spela ut dem mot varandra och förhandla sig till bra avtal.
Jag undrar självklart om grossister i andra branscher följer samma mönster och misstänker att det förhåller sig så. Om mina gissningar från tidigare stämmer så borde grossist- och transportleden snart drabbas hårt av krisen, när detaljhandeln drar ner rejält på sina beställningar.
Trend nummer två kommer från en vän till mig som arbetar med layout av tidskrifter. Hon berättade att läget är katastrofalt på företaget där hon arbetar eftersom storföretagen dragit in så mycket på reklamplats som de tidigare köpte regelbundet. Därmed återstår mest små annonser och prenumerationsintäkter. Alla reklamkampanjer som kunde löpa över flera månader har helt enkelt försvunnit. Min vän arbetar på ett tidningsföretag i ett EU-land (ej Sverige) men läget borde väl vara liknande här också, med tanke på att de reklamköpande företag hon nämnde är stora internationella namn. Reklam är ju också något av det som företag i många fall lättast kan spara in på.
Därmed borde det vara två branscher som kommer att drabbas hårt. För det första tidskriftsbranschen (månads- och veckotidningar). Jag tycker mig dock ännu inte ha sett att dagstidningarna blivit tunnare vad gäller reklammängden. För det andra reklambranschen. För att identifiera kriskandidater gäller mina vanliga kriterier - belåning och expansion. De företag som är belånade sitter illa till när kurvorna vänder neråt. Ju mer lån desto sämre läge. De företag som har expanderat mest de senaste fem åren är också kriskandidater. Mycket av det som har gällt som bra områden att expandera på de senaste fem åren är det som först kommer att prioriteras bort av konsumenter och företag när de ska göra inköp framöver.
Tidskriftssbranschen har överhuvudtaget växt kraftigt de senaste åren och antalet tidskrifter har ökat inom så gott som alla ämnesområden. Räkna med en hård utgallring nu.
Apropå reklam så förutspådde för en månad sedan Institutet för reklam- och mediestatistik att reklammarknaden kommer att minska med närmare 5% under 2009. Som vanligt tror jag att detta är alldeles för optimistiskt. Det skulle innebära att nedgången nu blir ungefär lika liten som år 2001, men den nuvarande krisen är ju betydligt värre än år 2001.
En vän till mig, egen företagare (frisör), berättade att grossisterna inom hans område radikalt har ändrat policy under hösten. Tidigare fanns krav på minsta antal man skulle köpa av en produkt (t.ex. en hel låda eller tio förpackningar). Nu har de tagit bort detta krav och det räcker med att köpa en förpackning av någon produkt för att de ska vara villiga att ta med den i en beställning. Så desperata är de tydligen. Och tydligen kunde han dra nytta av deras desperation genom att spela ut dem mot varandra och förhandla sig till bra avtal.
Jag undrar självklart om grossister i andra branscher följer samma mönster och misstänker att det förhåller sig så. Om mina gissningar från tidigare stämmer så borde grossist- och transportleden snart drabbas hårt av krisen, när detaljhandeln drar ner rejält på sina beställningar.
Trend nummer två kommer från en vän till mig som arbetar med layout av tidskrifter. Hon berättade att läget är katastrofalt på företaget där hon arbetar eftersom storföretagen dragit in så mycket på reklamplats som de tidigare köpte regelbundet. Därmed återstår mest små annonser och prenumerationsintäkter. Alla reklamkampanjer som kunde löpa över flera månader har helt enkelt försvunnit. Min vän arbetar på ett tidningsföretag i ett EU-land (ej Sverige) men läget borde väl vara liknande här också, med tanke på att de reklamköpande företag hon nämnde är stora internationella namn. Reklam är ju också något av det som företag i många fall lättast kan spara in på.
Därmed borde det vara två branscher som kommer att drabbas hårt. För det första tidskriftsbranschen (månads- och veckotidningar). Jag tycker mig dock ännu inte ha sett att dagstidningarna blivit tunnare vad gäller reklammängden. För det andra reklambranschen. För att identifiera kriskandidater gäller mina vanliga kriterier - belåning och expansion. De företag som är belånade sitter illa till när kurvorna vänder neråt. Ju mer lån desto sämre läge. De företag som har expanderat mest de senaste fem åren är också kriskandidater. Mycket av det som har gällt som bra områden att expandera på de senaste fem åren är det som först kommer att prioriteras bort av konsumenter och företag när de ska göra inköp framöver.
Tidskriftssbranschen har överhuvudtaget växt kraftigt de senaste åren och antalet tidskrifter har ökat inom så gott som alla ämnesområden. Räkna med en hård utgallring nu.
Apropå reklam så förutspådde för en månad sedan Institutet för reklam- och mediestatistik att reklammarknaden kommer att minska med närmare 5% under 2009. Som vanligt tror jag att detta är alldeles för optimistiskt. Det skulle innebära att nedgången nu blir ungefär lika liten som år 2001, men den nuvarande krisen är ju betydligt värre än år 2001.
2008-12-26
Desperat mellandagsrea i elektronikbranschen
Som jag misstänkte har årets julhandel i Sverige inte varit någon höjdare för vissa branscher. Få har nog missat elektronikbranschens desperata reklamkampanjer för sina mellandagsreor - reklamcitaten säger allt om hur situationen är
Klädhandeln verkar gå hyfsat:
I USA verkar det vara riktigt illa, enligt WSJ:
- Expert "Start juldagen klockan 09.00"
- OnOff "25/12 klockan 10"
- Siba "Just nu pågår vår största rea någonsin".
- "Elgiganten prispressar"
Klädhandeln verkar gå hyfsat:
"Svensk Handel Stil bedömer i en ny prognos att försäljningen av kläder i jämförbara butiker sannolikt minskar med 5 procent i december, vilket prognosmakarna ser som ett relativt bra utfall. [...]Även om man tittar på de stora klädkedjornas hemsidor verkar situationen vara betydligt ljusare än för elektronikbranschen.
Han påpekar samtidigt att siffrorna mäter utvecklingen i jämförbara butiker, ingen hänsyn tas till nyöppnade butiker. HUI:s prognos beaktar dock även nyöppnade butiker, vilket gör att Mikael Sandström bedömer att HUI:s prognos om en ökning på 2 procent för klädhandeln i december kan vara rimlig."
I USA verkar det vara riktigt illa, enligt WSJ:
"Kraftiga prissänkningar räckte inte för att rädda julhandeln för den av krisen hårt tyngda
amerikanska detaljhandelssektorn. [...]
detaljhandeln exklusive bilar föll 5,5 procent i november och med 8 procent i december till och med julafton [...]
Försäljningsraset drabbade lyxsegmentet särskilt hårt"
2008-12-19
Lite uppdateringar av läget
Idag tänkte jag uppdatera lite vad som hänt sen med sånt som jag kommenterat tidigare.
Vi börjar med räntespreaden tremånaders STIBOR mot tremånaders statsskuldsväxel:
Som synes har det lugnat ner sig på räntefronten. "Spiken" neråt den 4 december berodde på att det var den dagen som Riksbanken annonserade sin rekordräntesänkning och räntan på statsskuldsväxeln hängde tydligen inte med neråt, men däremot STIBOR.
Även vad gäller Stockholmsbörsens volatilitet har det som synes av diagrammet nedan lugnat ner sig.
Notera att de två senaste dagarna har den dagliga volatiliteten för första gången sedan 24 september fallit under 2%.
Båda dessa faktorer tyder på att marknaderna lugnat ner sig och vi kan till och med få se på börsuppgångar som varar längre än några dagar.
Att vi ska se en uppgångsfas bekräftas som jag ser det dock först när OMXS30 går över 717 (den lilla röda linjen nere till höger), då vi får en dubbelbotten. Kanske får vi då se ett besök upp till strax under 800, vilket är nästan 40% upp från botten på 568.
Men låt er inte luras... även om vi får en börsuppgång som varar någon eller några månader så är underliggande fundamenta fortfarande kass.
Sammanfattningsvis alltså - visst kan vi få se några månaders börsuppgång, men sedan kommer troligen en förgörande nedgång.
Vi börjar med räntespreaden tremånaders STIBOR mot tremånaders statsskuldsväxel:
Som synes har det lugnat ner sig på räntefronten. "Spiken" neråt den 4 december berodde på att det var den dagen som Riksbanken annonserade sin rekordräntesänkning och räntan på statsskuldsväxeln hängde tydligen inte med neråt, men däremot STIBOR.Även vad gäller Stockholmsbörsens volatilitet har det som synes av diagrammet nedan lugnat ner sig.
Notera att de två senaste dagarna har den dagliga volatiliteten för första gången sedan 24 september fallit under 2%.Båda dessa faktorer tyder på att marknaderna lugnat ner sig och vi kan till och med få se på börsuppgångar som varar längre än några dagar.
Att vi ska se en uppgångsfas bekräftas som jag ser det dock först när OMXS30 går över 717 (den lilla röda linjen nere till höger), då vi får en dubbelbotten. Kanske får vi då se ett besök upp till strax under 800, vilket är nästan 40% upp från botten på 568.Men låt er inte luras... även om vi får en börsuppgång som varar någon eller några månader så är underliggande fundamenta fortfarande kass.
- Det finns fortfarande en mängd företag som väntar på skarprättarn. Från småföretag till bjässar som General Motors. Visserligen fick GM och Chrysler ett litet uppskov idag tack vare att president Bush slängde ner ett antal miljarder dollar i de två svarta hålen, men på sikt är deras överlevnadschanser minimala.
- De flesta amerikanska banker är mer eller mindre zombifierade och överlever bara tack vare massiv pumpning från Federal Reserve och ett mycket liberalt synsätt på hur en balansräkning ska sättas ihop.
- Nedgångarna på de europeiska bostadsmarknaderna har knappt börjat. När de har hållit på ett tag till kommer alla med kopplingar till europeiska bostadslån att börja förlora stora pengar.
- Ett antal länder befinner sig mer eller mindre på (eller över) gränsen till ekonomisk kollaps eller valutakollaps. Just nu får de nödhjälp, men det är som jag ser det åtgärder som bara hjälper tillfälligt, på samma sätt som för bilindustrin. Möjligen kan man hålla kollapsen stången i några månader. Lettland fick ikväll ett nödlånepaket på 7,5 miljarder euro, men hur de i längden ska kunna behålla sin valutas låsning till euron kan inte jag se.
- Årets julhandel kommer att innebära en katastrof för detaljhandeln, framförallt i USA. Vi kommer att få se ett stort antal konkurser inom detaljhandel under första kvartalet 2009. Vidare kommer säkert beställningarna inför julhandeln 2009, som läggs i början av året, att vara betydligt mindre, eftersom detaljhandeln inte kommer att ha pengar i kassan och inte kunna få låna heller. Detta kommer att sprida krisen genom leden av grossister, speditionsföretag, åkerier, rederier och varuproducenter över hela världen.
Sammanfattningsvis alltså - visst kan vi få se några månaders börsuppgång, men sedan kommer troligen en förgörande nedgång.
2008-11-28
Problemen hopar sig för julhandeln
De dåliga rapporterna duggar nästan lika tätt här som för bostadsmarknaden. DN rapporterar idag att Elektronikkedjor tjänar mindre på kundlån. Tydligen rasar intäkterna för Siba, Elgiganten, OnOff. En stor del av deras vinstmarginal har tydligen varit på att folk finansierat sina köp genom lån hos deras finansavdelningar. Nu handlar väl ingen vettig människa på kredit längre.
Lena Larsson, vd för Handelns utredningsinstitut (HUI) kommenterar på samma sida i pappersupplagan:
DN rapporterar idag även om mellandagsrea redan före jul hos många butiker. Särskilt försäljare av lyxprodukter och annat dyrt verkar utsatta, vilket är föga förvånande när sparsamhet blir ett modeord.
E24 rapporterade idag också att "Försäljningsvolymen i detaljhandeln minskade totalt med 0,7 procent i oktober, jämfört med samma månad 2007". Analytikerna hade tydligen väntat sig en uppgång med 0,1%. Antingen har folk sparat för att ha något kvar till julhandeln (låter osannolikt) eller så fortsätter trenden neråt även i november och december. Jag har redan förut presenterat min pessimistiska prognos för årets julhandel.
Lena Larsson, vd för Handelns utredningsinstitut (HUI) kommenterar på samma sida i pappersupplagan:
"Vi går från en lånefinansierad ekonomi till en lönefinansierad ekonomi, säger hon och nämner lågkonjunktur, varsel och fallande bostadspriser som några faktorer som får oss att hålla hårdare i plånboken.Här lyckas hon slå huvudet på spiken på flera sätt och visar att hon förstått läget. Förvånande med sånt klarspråk från en person på den posten. De höga och stigande priserna på bostäder har ju lockat många att ta ut lite mer lån på sin bostad och finansiera t.ex. renoveringar och hemelektronik. Jag känner även folk som finansierat dyra semesterresor på det sättet. Den tiden är nu över, och vi går som hon säger över från att leva på lån till att leva på lön. Detta kommer att orsaka ett stort glapp i konsumtionen innan folk har hunnit spara ihop pengar för att konsumera. Dessutom finns ju många gamla skulder från de "goda" lånetiderna kvar och ska nu betalas av. Kanske på krympt inkomst om man blivit arbetslös.
Särskilt konsumtion som delvis finansierats med bolån och andra krediter väntas vika. Det gäller bland annat möbler, hemelektronik och järn- och byggvaror."
DN rapporterar idag även om mellandagsrea redan före jul hos många butiker. Särskilt försäljare av lyxprodukter och annat dyrt verkar utsatta, vilket är föga förvånande när sparsamhet blir ett modeord.
E24 rapporterade idag också att "Försäljningsvolymen i detaljhandeln minskade totalt med 0,7 procent i oktober, jämfört med samma månad 2007". Analytikerna hade tydligen väntat sig en uppgång med 0,1%. Antingen har folk sparat för att ha något kvar till julhandeln (låter osannolikt) eller så fortsätter trenden neråt även i november och december. Jag har redan förut presenterat min pessimistiska prognos för årets julhandel.
2008-11-26
Mer realistiska prognoser
Äntligen verkar det komma mer realistiska framtidsprognoser från de professionella prognosmakarna. SEB förutspår nu att recessionen fortsätter även under 2010. Vidare tror de att BNP minskar med 1,4% nästa år och att arbetslösheten stiger så högt som till 9,4% i slutet av 2010. Inga muntra siffror precis, men klart mer realistiska än vad vi sett tidigare från t.ex. Konjunkturinstitutet.
Jag har sett kommentarer om att såna här negativa prognoser bara ökar på pessimismen bland folk och därmed driver på konjunkturnedgången. Men jag tycker att det är bra att man kommer med någorlunda realistiska prognoser så att folk faktiskt är bättre förberedda på att det kommer dåliga tider. Annars kan en plötslig försämring utan förvarning upplevas som en chock och folk bli passiviserade. Redan nu tror jag varningarna har kommit för sent och varit för milda. När vi nu går in i den värsta krisen på flera decennier kommer nog många att drabbas av förtvivlan. Västvärlden har ju mer eller mindre levt i en skyddad kokong sedan 1950 och det finns inte många kvar i livet som minns hur en riktig kris ser ut.
Nu kom också från Nordea en mer realistisk prognos om årets julhandel. Enligt dem så kommer årets julhandel att minska med 8% mot förra året. Det låter närmare verkligheten än HUIs glädjeprognos om rekordjulhandel. Jag har tidigare sagt att min prognos är att årets julhandel blir en katastrof för detaljhandeln. Framförallt i USA, men ganska dåligt även i Sverige. Vi kommer nog att få se många reor efter jul när affärerna sitter kvar med stora osålda lager som beställts in i våras då de officiella konjunktursiffrorna pekade åt ett helt annat håll.
Jag har sett kommentarer om att såna här negativa prognoser bara ökar på pessimismen bland folk och därmed driver på konjunkturnedgången. Men jag tycker att det är bra att man kommer med någorlunda realistiska prognoser så att folk faktiskt är bättre förberedda på att det kommer dåliga tider. Annars kan en plötslig försämring utan förvarning upplevas som en chock och folk bli passiviserade. Redan nu tror jag varningarna har kommit för sent och varit för milda. När vi nu går in i den värsta krisen på flera decennier kommer nog många att drabbas av förtvivlan. Västvärlden har ju mer eller mindre levt i en skyddad kokong sedan 1950 och det finns inte många kvar i livet som minns hur en riktig kris ser ut.
Nu kom också från Nordea en mer realistisk prognos om årets julhandel. Enligt dem så kommer årets julhandel att minska med 8% mot förra året. Det låter närmare verkligheten än HUIs glädjeprognos om rekordjulhandel. Jag har tidigare sagt att min prognos är att årets julhandel blir en katastrof för detaljhandeln. Framförallt i USA, men ganska dåligt även i Sverige. Vi kommer nog att få se många reor efter jul när affärerna sitter kvar med stora osålda lager som beställts in i våras då de officiella konjunktursiffrorna pekade åt ett helt annat håll.
2008-11-20
Prisdeflation och fallande konsumtion i USA
Igår kom prisinflationssiffor för USA, som nu visar deflation på månadsbasis. Konsumentpriserna i USA gick ner med en procent i oktober jämfört med september, vilket är den största nedgången sedan 1940-talet. För mig var det inget oväntat. Jag har bara väntat på att det stora fallet för bostadspriser kombinerat med börsnedgång, kreditstrypning och arbetslöshet skulle tvinga detaljhandeln att sänka priserna.
Prisdeflationen är en del i en negativ spiral. Sänkt efterfrågan ger sänkta priser, vilket minskar detaljhandelns vinstmarginaler. Detta ger i sin tur nerdragningar och konkurser bland detaljhandel, vilket i sin tur ger motsvarande effekter på transportsektorn. Detta ger i sin tur färre jobb och därmed mindre pengar för vanligt folk att handla för. Konkurserna och arbetslösheten leder också till kreditförluster för banker, som då blir ännu ovilligare och mer oförmögna att låna ut.
Något som hänger ihop med detta är beskedet som kom i fredags om att detaljhandelns försäljning i USA sjönk med 2,8% sedan september och 4,1% jämfört med samma månad förra året. Detta är den största nedgången sedan mätningarna började 1992.
Som jag sagt tidigare så tror jag att årets julhandel i USA blir en katastrof. De senaste siffrorna ökar bara min övertygelse om att vi kommer att få se många reor där redan innan jul.
Prisdeflationen är en del i en negativ spiral. Sänkt efterfrågan ger sänkta priser, vilket minskar detaljhandelns vinstmarginaler. Detta ger i sin tur nerdragningar och konkurser bland detaljhandel, vilket i sin tur ger motsvarande effekter på transportsektorn. Detta ger i sin tur färre jobb och därmed mindre pengar för vanligt folk att handla för. Konkurserna och arbetslösheten leder också till kreditförluster för banker, som då blir ännu ovilligare och mer oförmögna att låna ut.
Något som hänger ihop med detta är beskedet som kom i fredags om att detaljhandelns försäljning i USA sjönk med 2,8% sedan september och 4,1% jämfört med samma månad förra året. Detta är den största nedgången sedan mätningarna började 1992.
Som jag sagt tidigare så tror jag att årets julhandel i USA blir en katastrof. De senaste siffrorna ökar bara min övertygelse om att vi kommer att få se många reor där redan innan jul.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
