Kraschvarning!

Det behöver inte bli en börskrasch, men risken är överhängande. Ta en titt på Stockholmsbörsen från finanskrisens början sommaren 2007 fram till nu.
I början gick det i lite måttlig sicksack neråt, fram till oktober 2008, då det blev vattenfall. Därefter följde några månaders sidledes sicksack fram tills den stora uppgången satte igång i mars 2009, vilket gav en uppgång på runt 80%! Förrförra veckan bröts uppgången med den kraftigaste nedgångsveckan sedan slutet av 2008. För den som trodde allt var grönt igen i början av förra veckan efter EU:s "räddningspaket" har vi idag verkligen fått bekräftat att det inte är det. New York-börsens S&P500-index sjönk nästan 4 procent idag, vilket är den största nedgången på tretton månader. Stockholmsbörsen gav också en rejäl säljsignal då 21-dagars glidande medelvärde korsade 55-dagars.
Notera också den ökade volatiliteten, med genomsnittligt mycket längre dagsstaplar från och med mitten av april. Risken att börsen slår igenom förra måndagens botten (929) är överhängande, och gör den det lär botten från februari i år (920) också ryka. Därifrån är det fritt fall som gäller ett tag. Winning Trading brukar ha bra koll på var nästa stöd kan tänkas finnas.

Frågan är nu hur djupt börsen kommer att gå ner. Låt oss vara optimister och anta att det "bara" blir en korrigering av uppgången från 593 (mars 2009) till 1077 (april 2010). Korrigeringar har en tendens att hamna nära vissa Fibonacci-procenttal. Med tanke på att uppgången var så kraftig kan vi anta att nedrekylen också blir kraftig. 61,8% rekyl (av uppgångens totalt 484 punkter) tar oss till 778 (en nedgång på 28% från toppen), vilket är ungefär nivån från maj 2009. Så mycket blir det troligen minst. Många stora placerare verkar ha nerverna utanpå just nu, vilket kan göra att rörelserna blir snabba.

Winning Trading påpekar att det amerikanska volatilitetsindexet VIX åter är uppe på paniknivåer över 40.

Samtidigt stödköptes det troligen euro idag av centralbankerna från klockan 19 svensk tid, vilket gav stora valutarörelser, se Musik @ Centrifugens diagram. Effekterna av stödköp av valutor brukar aldrig hålla i sig särskilt länge. Lär sig centralbankerna aldrig av alla misslyckade stödköp genom historien? Varför fortsätter de att kasta pengar i sjön?

All turbulens gör att många spekulanter och investerare ser sig tvingade att gå ur en massa positioner. I vissa fall kan det också handla om tvångslösta positioner. Jag gissar att vi kommer att få se ett antal hedgefonder gå under den närmsta tiden, vilket brukar ske när det sker plötsliga "oväntade" eller "ologiska" stora rörelser på finansmarknaderna.

Nu sker som jag sade igår en flykt till säkerhet. Pimcos Bill Gross påpekar också att det sker en minskning av belåningen hos t.ex. hedgefonder för att bevara kapitalet. Allt leder till att det säljs av både det ena och det andra. Även råvaror såsom olja och guld drabbas. Men "säkra" statsobligationer, t.ex. svenska, tyska eller amerikanska, går bra när investerarna flyr till dem.

P.S. Själv ligger jag kort Stockholmsbörsen och har gjort det sedan strax före stängningen onsdag förra veckan, då jag bedömde att euforin över EU:s räddningspaket borde ha gått över och vi borde fortsätta nedgången. Som vanligt gick jag in lite för tidigt (tänk att jag aldrig lär mig) men jag har för en gångs skull gjort en riktigt bra affär.

Hoppsan!

Idag kom siffrorna för den lettiska centralbankens stöd för den lettiska valutan under förra veckan, och de var överraskande.
Centralbanken har alltså vänt trenden och istället sålt av en massa lat. Och inga måttliga mängder - så mycket har inte sålts av sedan juni 2007 och under en enskild vecka har så mycket inte sålts av sedan statistiken på hemsidan börjar i januari 2007.

Jag hade väntat mig att stödköpen av laten skulle ha minskat förra veckan, då det kom positivare nyheter från Lettland, men denna totalomvändning till stödsälj är överraskande. Lite väl tvär vändning, kan det tyckas. Frågan är hur fortsättningen kommer att se ut. Fortfarande har dock Latvijas Banka stödköpt lat för totalt 1,9 miljarder euro sedan september 2008.

Vi ska inte heller glömma att den lettiska overnight-interbankräntan RIGIBOR sjönk från 24,6% i fredags till 8,6% idag. Bort från paniknivåerna, alltså.

Det ser i alla fall ut som att det akuta devalveringshotet är avvärjt.

En titt på räntorna

Räntemarknaderna runt om i världen ger ofta goda indikationer om vad som är på gång att hända i ekonomin, så därför tänkte jag titta lite på vad som hänt i veckan, med lite utvikningar omkring ämnet. Vill du förstora något av diagrammen, klicka på det.

Lettland
Vi börjar med landet som varit i fokus den senaste tiden - Lettland. Sedan i måndags, då jag frågade mig var det ska sluta har interbankräntan stigit ytterligare, trots den gångna veckans något positivare tongångar från Lettland.
Overnight-räntan är nu uppe i nära 25% och enmånadsräntan är inte långt efter. Det höga ränteläget beror till stor del på den likviditetsbrist som råder på den lettiska marknaden. Likviditetsbristen orsakas i sin tur av centralbankens stödköp för att hålla latens fasta valutakurs emot euron.
Än så länge finns inga data publicerade för förra veckans stödköp, utan bara fram till 5 juni, så vi vet ännu inte om ökningen fortsätter. Från september fram till 5 juni har Latvijas Banka stödköpt sin valuta för sammanlagt över 2 miljarder euro, vilket är i storleksordningen 10% av BNP! Att det inte är hållbart är uppenbart, frågan är bara till vilken absurditetsgrad detta kan drivas.

USA
Hoppar vi över Atlanten till USA, ett land som också har många fattiga, så kan vi notera att uppgången i räntorna för längre löptider mattats av en aning.
Ändå har räntan på 10-åriga amerikanska statsobligationer nu stigit från 2,5% vid årsskiftet till runt 3,8% nu, och det är denna ränta som styr en stor del av bolåneräntorna. Det ser inte ljust ut med andra ord. Det är intressant att notera det relativt stora neråthacket i 10-åringen i mars i år, som orsakades av Federal Reserves försök att köpa ner de långa räntorna. Vad som hänt sedan visar att alla sådana former av stödköp bara kan ge en högst tillfällig lindring. Marknaden bestämmer till slut vad som händer, och centralbanken är ganska maktlös på detta område.

Man kan även se små uppåtryck nyligen på de kortare löptiderna. Frågan är bara om detta är början på en trend eller bara en tillfällig sak.

Som jag påpekade i slutet av maj så beror inte de höjda amerikanska räntorna på minskad tilltro för USAs betalningsförmåga, eftersom räntan på inflationssäkrade amerikanska statspapper har hållit sig ganska konstant. De höjda räntorna beror helt enkelt på ökade inflationsförväntningar eller på minskad efterfrågan av andra orsaker, t.ex. att investerare den senaste tiden valt andra tillgångsslag.

Sverige
Här i Sverige är läget fortfarande lugnt för interbankräntan.
Tremånaders STIBOR har som synes hållit sig ganska lugn. Ingen panik här ännu, alltså. Inte heller för svenska statsobligationer och statsskuldsväxlar kan man se några större rörelser. De korta räntorna håller sig fortsatt låga.
Däremot har som synes räntan på den tioåriga svenska statsobligationen rört sig ungefär som den amerikanska, d.v.s. från runt 2,5% runt årsskiftet till nu en bit över 3,5%.