Long Squeeze, Short Squeeze

Förra veckans kraftiga fall på aktiemarknaderna var en riktig "long squeeze" (de långa röda staplarna på slutet av diagrammet nedan) då aktieägare kände sig klämda. Säljsignalerna haglade och en massa investerare verkar ha sålt av i panik. Många har ju trott att faran var över för världsekonomin och därmed gått in tungt i aktier. Det låga ränteläget har också bidragit till att det inte funnits många alternativa investeringar om man vill ha någon avkastning. För avkastning vill många ha nu för att kompensera de stora förluster som gjordes under 2008. Men när en så kraftig och snabb nedgång påbörjas som förra veckan tar den fart av sig själv då investerare vill ta hem sina vinster. Det gäller särskilt dem som kommit in sent i det börsrally som pågått sedan mars 2009.
Idag fick vi istället en äkta "short squeeze" då alla blankare får det hett om öronen och skyndar sig att täcka sina positioner. Därav den häftiga uppgången (OMXS30 stod i +6% som högst hittills idag). Och det gäller inte bara aktier. Det mesta som var lönsamt förra veckan ger förlust idag. Förra veckan skulle man sälja euro och kronor och köpa dollar. Förra veckan skulle man blanka grekiska och portugisiska statsobligationer. Och så vidare. När alla vill ut genom dörren samtidigt blir det trångt.

Men det är ingen som klagar idag när det går upp eller talar om de hemska effekterna av datoriserad handel eller marknadsmanipulation, fastän det säkert finns lika mycket av det som förra veckan. Eller mer, då det ser ut som om Europeiska centralbanken (ECB) börjat sina stödköp av olika värdepapper, bland annat grekiska statsobligationer. Nu har man till och med lyckats att vända avkastningskurvan (som jag beskrev igår) inte bara för portugisiska statsobligationer, där tvååriga räntan nu är runt 3% och tioåriga runt 5%, utan till och med för de grekiska. Räntan på 2-åriga grekiska statsobligationer låg som lägst idag runt 5% och 10-åriga under 7%, mot över 18% respektive 12% i fredags. Alla som har blankat grekiska statsobligationer eller på annat sätt spekulerat i grekisk statsbankrutt har därmed fått rejält smäll på fingrarna.

Det jublas nu lite här och där över krispaketet. Allas vår finansmarknadsminister Mats Odell stämmer in i kören.

– Det är väldigt bra att EU och Internationella Valutafonden nu har vidtagit kraftiga åtgärder. Det borde vara tillräckligt för att stabilisera marknaderna i närtid, förhindra panik och minska risken för smittoeffekter, sade han och tillade att marknaden också tolkat beskedet positivt med minskade räntespreadar, stigande börser och en stärkt euro.

Nja, som jag sade ovan är det en short squeeze där alla tar hem sina vinster eller försöker undvika vidare förluster. Spekulanterna kommer nog att komma tillbaka vid första tecken på svaghet. Odell lurar inga professionella investerare med sånt snack, men det är väl snarast avsett att lugna småspararna.

– Det är en positiv initial reaktion vi nu bevittnar. Marknaden lugnades betydligt av räddningsplanen på 720 miljarder euro, sade Mats Odell och tillade att marknaden nog överraskades av storleken på paketet.

Jo, där har han rätt. Inte ens i min vildaste fantasi kunde jag föreställa mig att EU skulle ta i med ett så stort räddningspaket. De kör som DN säger ett "chicken race mot marknaden".

Finansminister Anders Borg är mer realistisk och säger att räddningspaketet visserligen stabiliserar situationen, men att grundproblemet med underskotten återstår. SEB:s flitigt citerade chefekonom Robert Bergqvist säger att den akuta fasen är över och euron är räddad men att en seg återhämtning väntar. Jag delar inte hans optimism. Det vi just sett var den första vågen av Finanskrisen version 2.0. Nu får vi en andhämtningspaus av ännu okänd längd - den kan vara allt ifrån en dag till någon vecka. Sen kommer sannolikt nästa våg - den stora vågen.

ECB har nu följt i den amerikanska centralbanken Federal Reserves fotspår och börjat stödköpa värdepapper av tveksamt värde. I Finanskrisens första upplaga år 2008 framstod ECB som ett under av återhållsamhet jämfört med Fed och dess smått oöverskådliga flora av olika stödprogram. Men den tidigare "höken", ECB-chefen Jean-Claude Trichet, har nu tvingats ge upp inför marknadens obevekliga anstormning och börja stödköpa skräppapper. Som jag sade häromdagen är det en farlig lek med elden som ECB nu har gett sig in i. Inte nog med att man frångick sitt löfte från början av året att inte godta skräpobligationer som säkerhet för korta lån. Nu köper man skräpobligationerna rakt av! Hur mycket förtroende finns nu kvar för ECB och euron? Den kraftfulla skrämseltaktiken i biljonklassen kanske funkar kortsiktigt, men på längre sikt? Och tvingas ECB nu att sänka till näranollränta? De har ju till skillnad från Sverige och USA lyckats hålla styrräntan så högt som 1%. Sänker de räntan nu sänker de också euron ytterligare.

Vad gäller EU:s lånepaket på över 700 miljarder euro, så möjliggörs det vad jag förstår av en kreativ tolkning av den paragraf 122 som jag nämnde redan i februari.

2. Where a Member State is in difficulties or is seriously threatened with severe difficulties caused by natural disasters or exceptional occurrences beyond its control, the Council, on a proposal from the Commission, may grant, under certain conditions, Union financial assistance to the Member State concerned. The President of the Council shall inform the European Parliament of the decision taken.

Var det verkligen "exceptional occurrences beyond its control", alltså "exceptionella händelser utanför dess kontroll", som fick staten Grekland på fall? Jag skulle vilja säga att de har haft alla möjligheter att göra något åt saken, men inte gjort det. Nu vet vi hur tänjbara EU:s regler är när det passar den styrande makteliten. Observera också att inget godkännande från något folkvalt parlament behövs för sådana här åtgärder enligt paragraf 122.

Och det var inget litet hjälppaket heller. Tittade man på räntorna på statsobligationerna i fredags var det bara Grekland och eventuellt Portugal och Irland som var i riskzonen, men paketet som snickrades ihop i helgen räcker till Italien och Spanien också, åtminstone för något års lånebehov. Så vem ska köpa de statsobligationer som EU-länderna ger ut för att täcka detta gigantiska stödpaket? "Marknaden" i form av Kina eller andra länder med överskott? Vill de? Eller ECB? Nej, nu ska vi inte ställa så många elaka frågor...

Jag tänkte avsluta med ett diagram som visar hur det gick för Stockholmsbörsens OMXS30-index sist det tillämpades skrämseltaktik av denna kaliber. 18 september 2008, under veckan när Lehman konkursade, så hade Stockholmsbörsen gått ner 13,5% sedan 2 september och 11% de senaste åtta handelsdagarna. Den 19 september steg sedan Stockholmsbörsen med 9,8% (den längsta gröna stapeln i början av diagrammet) efter att diverse åtgärdspaket tillkännagjorts i USA. Jag minns den dagen då jag gjorde min största endagsförlust någonsin, då jag låg jättekort mot börsen. Vad hände sedan? De följande veckorna sjönk OMXS30 ihop med över 30% i ett av historiens största börsras.
Förra veckan sjönk OMXS30 med 12,5% från tisdagens högsta till fredagens lägsta (se första diagrammet i detta inlägg). Idag är det upp 6% som mest. Därmed inte sagt att historien kommer att upprepa sig, men man ska vara på sin vakt. Även om det kanske inte blir en exakt upprepning kan historien ofta "rimma".

Var och en ansvarar för sina egna investeringar! Ta inte denna artikel som ett blankningsråd utan att ha ordentlig stopploss! Investera aldrig i finansiella instrument som du inte förstår! Då är det bättre att ha pengarna på ett vanligt bankkonto, även om räntan är låg.

[Andra bloggar om aktier, börsen, eu, euro, ecb, finanskris, statsbankrutt, grekland]