Varför Grekland inte är Baltikum

I morse beslutades om ett stödpaket till Grekland bankerna. Det är dock egentligen i princip samma gamla stödpaket från i somras som nu presenteras så att det låter som en nyhet. Dessutom rapporteras att skuldbytet med de privata fordringsägarna snart ska inledas, men det har vi ju hört länge nu.

Det är dock uppenbart att det är fullständigt orimligt att Grekland skulle kunna lyckas med målet att minska statsskulden till 120 procent av BNP till 2020. Det bygger nämligen på totalt orealistiska antaganden om BNP-utvecklingen. Greklands BNP faller vad jag kan se i en årstakt på cirka 7 procent, och att detta fall plötsligt skulle tvärbromsa verkar inte sannolikt. Därmed fortsätter Grekland att vara ett bottenlöst hål och det nuvarande paketet på 136 miljarder euro (vilket förresten är mer än 60 procent av Greklands årliga BNP) kommer inte att räcka till. Pengarna går dock inte till grekerna utan största delen går vidare till europeiska banker som varit korkade nog att låna ut till Grekland. Dessa bankdirektörer måste ha väldigt bra kontakter inom EU-eliten för att lyckas få igenom detta. Jag är trött på detta genomkorrumperade EU. Tyvärr går media på propagandan från EU-styret och beskriver det fortfarande som att det är Grekland som räddas, när det inte alls är så. Grekland och grekerna körs ner i skiten för att bankdirektörerna ska kunna få ut sina feta löner. Allt detta betalas i slutändan av EU:s skattebetalare. Privatisera vinsterna, socialisera förlusterna.

Läs även vad bloggrannen Cornucopia skriver om saken.

Nej, Grekland behöver skriva ner sina skulder rejält och troligen också lämna euron. Vi har sett att den isländska modellen fungerade. Vissa påpekar att de baltiska länderna lyckades klara sig ur sin svåra kris och ändå hålla kvar sina fasta valutakurser till euron. Det finns dock en avgörande skillnad. Vid krisens början hade Litauen, Lettland och Estland betydligt lägre statsskulder än vad Grekland hade.

Därför var det ingen katastrof att de ett tag hade stora underskott i statsfinanserna. Det enda som hände (statsfinansiellt sett) var att Lettlands och Litauens statsskulder steg till "svensk" nivå vad gäller andel av BNP. Där tycks de för övrigt ha stabiliserat sig. Grekland hade redan i krisens början en så hög statsskuld i förhållande till BNP att även små höjningar av räntenivån gav stora effekter på statsfinanserna och de hamnade därför snabbt i en dödsspiral.

Lägg därtill att det grekiska samhället och statsapparaten verkar vara fullständigt dysfunktionella, med grasserande korruption samt obefintligt förtroende och skattemoral.

Nu ska det bli mycket intressant att se vad resultatet blir i det val som planeras i Grekland i vår. Jonas Sjöstedt nämner att opinionsmätningarna visar att nuvarande största regeringspartierna Pasok och Nea Demokratia har tappat stort och att de tre radikala vänsterpartierna gått starkt framåt och ser ut att kunna få uppåt 40 procent av rösterna tillsammans. Om det nu genomförs ett val (och inte istället en militärkupp) så ser det ut att kunna leda till en regering och ett parlament i Grekland som lär vara mycket mer motsträviga mot EU-bankirernas och deras köpta politikers krav.

Vår svenske finansminister Anders Borg är förresten antingen dumnaiv eller en lögnare när han idag säger att Grekland inte längre är ett hot mot Europas återhämtning. Han borde veta bättre med den information, kunskap och kontakter han har. Alltså gissar jag att det han säger är ren lögnpropaganda.

Första uttagsanstormningen - i Lettland

Så har vi fått se den första uttagsanstormningen i Europa sedan hösten 2007 (brittiska Northern Rock). Denna gång mot lettiska Krajbanka.

Den lettiska finansinspektionen säger att Krajbanka troligen kommer att likvideras, eftersom den inte har kapital för att klara insättarnas och långivarnas krav om inte Litauens regering bestämmer sig för att skjuta in kapital i moderbolaget Snoras. De som har konton i Krajbanka får nu ta ut högst 50 lati (cirka 660 kronor) per dag. Resultatet är förutsägbart - långa köer till uttagsautomaterna.

Snoras bank ägs av kände Saab Automobile-spekulanten Vladimir Antonov, och han och hans kompanjon Raimondas Baranasuskas har nu gripits i London.

Sedan förra veckan tvångsförvaltas Snoras efter misstankar om fusk med redovisningen. Misstankarna mot Antonov rör, enligt åklagaren, bedrägeri och penningtvätt.

Det har länge funnits misstankar mot Antonov om skumma affärer och hans svenske talesman verkade inte heller ha helt rent mjöl i påsen. Så fick vi då bekräftat att Antonov ägnat sig åt skumraskaffärer. Hur ren är hans kompis Victor Muller?

Denna gång rör det sig om rent bedrägeri som är orsaken till att en bank faller, men Snoras/Krajbanka lär knappast vara den sista banken som faller i denna Finanskris 2.0. Var kommer vi att få se scener som den i bilden ovan nästa gång? Denna gång ser det ut att gå ganska lugnt till - letterna är ett sansat folk - men vilka scener kommer att utspela sig när grekiska banker faller?

Tillägg: Hur kommer det att gå för Antonovs Conversbank? "is based in Moscow, the Russian Federation. It has branches in England, the Czech Republic, Belarus, Latvia, Lithuania, the Russian Federation, Ukraine, and Estonia."

Tillägg 2: Första uttagsanstormningen i Europa sedan 2007 var det förstås. Glömde bort uttagsanstormningen i Sydkorea i februari i år.

CDS-toppen vecka 47

En av mina spaningar för 2010 var att ett tema för året skulle bli statsbankrutt. I det inlägget i januari presenterade jag en tio-i-topplista över de länder som enligt prissättningen på kreditswappar (CDS) på statsskulden hade störst risk för att ställa in betalningarna på något vis. Nu när vi börjar närma oss årets slut kan det vara intressant att se på hur listan ser ut idag. Jag letade därför upp de CDS-priser (i punkter) för femåriga statsobligationer som finns tillgängliga på nätet och sammanställde dem. För Island, som låg på sjätte plats på listan i januari, finns tyvärr inga data tillgängliga nu. Så här ser CDS-toppen ut idag.

1	Venezuela	1189
2	Grekland	1028
3	Argentina	685
4	Pakistan	674
5	Irland	571
6	Ukraina	542
7	Portugal	482
8	Dubai	413
9	Ungern	330
10	Spanien	301
11	Lettland	279
12	Litauen	253
13	Bulgarien	234
14	Egypten	215
15	Italien	200

Venezuela leder alltså ligan nu, följt av Grekland, som hoppat upp från en niondeplats i januari. Ukraina, som ledde topplistan i januari, har sjunkit tillbaks till sjätteplatsen, men ligger fortfarande i samma riskklass som Irland, som är nykomling på topplistans femteplats. Argentina försvarar sin pallplats, men har blivit omkört av Grekland. Pakistan ligger kvar på fjärdeplatsen, vilket inte är särskilt konstigt med tanke på hur allvarlig situationen är där efter sommarens översvämningar. Portugal är också nykomling på topplistan och har till och med kört om Dubai, som behållit ungefär samma riskvärdering som i januari. Marknadens oro för Ungern och Spanien har även placerat dem på tio i topp. Lettland däremot ses nu som avsevärt mindre riskfyllt än i januari. Marknaden anser alltså troligen att det värsta är över för deras del.

Länder som av marknaden ses som förhållandevis riskfria ligger på avsevärt lägre nivåer vad gäller kreditswapparna. T.ex. Sverige på 31 punkter, Tyskland på 41 och USA på 30.

Marknadens uppfattning kan dock ändras ganska snabbt. Tittar man på historiken för kreditswappar på Irlands statsskuld så ser man att fram till början av maj sågs det inte som något större problem - CDS runt 150 punkter - ungefär samma nivå som Ryssland idag. Men sedan dess har nivån på CDS:erna stigit stadigt. Men kanske sjunker de tillbaks nu när ett räddningspaket presenterats.

Det kan också nämnas att kreditswappar på delstaten Kaliforniens skuld ligger på 290 punkter, alltså nästan som Spanien. Det har varit rätt tyst om de amerikanska delstaterna på sistone, men de återkommer säkert i rampljuset efter att EU:s värstingar har spelat där en tid.

[Andra bloggar om statsbankrutt, venezuela, grekland, argentina, pakistan, irland, ukraina, portugal, dubai, ungern, spanien, lettland, kalifornien]

Lettlands långsiktiga problem

Edward Hugh på A Fistful of Euros uppmärksammade häromveckan en undersökning av Eliana Marino om de demografiska konsekvenserna av sparpaket och kris - "The Social Impacts of the Economic Slowdown: The Latvian experience". Hon kommer fram till att det skett och fortfarande pågår en stor utvandring av folk i arbetsför ålder från Lettland, vilket kommer att leda till förvärrade långsiktiga demografiska och ekonomiska problem.

Hon har påpekar att de officiella lettiska siffrorna grovt underskattar utvandringen, eftersom de flesta människor inte talar om för de lettiska myndigheterna att de flyttat till ett annat EU-land. Enligt Eliana Marinos uppskattning har cirka 30000 utvandrat från Lettland under 2009 och det lär bli ungefär lika många under 2010. Detta är mycket av en befolkning på bara drygt två miljoner och förvärrar det redan allvarliga demografiska problem som Lettland har med mycket låg nativitet - bland de lägsta i EU med runt 1,4 barn per kvinna. Problemen med vem som ska finansiera välfärdssystemet blir bara värre ju mindre andel av befolkningen som arbetar. Titta på Lettlands befolkningspyramid nedan.
Basen är oerhört smal. Lettland skulle framöver kunna lösa sina problem med arbetskraftsinvandring, men för det första finns inga jobb i Lettland - arbetskraften utvandrar ju efter BNP-raset på 18% förra året. För det andra har letterna av sovjethistoriska skäl en avog inställning till invandring.

Så även om man just nu tycks se en viss stabilisering i den lettiska ekonomin så är det de långsiktiga problemen som är allvarligast. Det krävs rätt mycket nyanställningar för att situationen ska förändras så att Lettland inte längre blöder arbetskraft. Igår rapporterades att BNP "bara" föll med 3% under andra kvartalet i år jämfört med samma kvartal i fjol. Jämfört med första kvartalet låg BNP i princip still. Frågan är vad som ska kunna driva upp BNP och därmed sysselsättningen så kraftigt att utvandringstrenden vänder. Jag har svårt att se någon sådan faktor för Lettlands del.

[Andra bloggar om lettland, baltikum, arbetslöshet, bnp, utvandring]

Lettland - hur går det?

Förra veckan kunde man läsa flera olika kloka åsikter om hur det egentligen går för Lettland. De har trots allt hittills lyckats att undvika en devalvering, men det är ändå lite tidigt för glädjerop. Edward Hugh skrev "Too Soon To Cry Victory on Latvia" där han pekar på de problem som återstår, apropå en artikel i The Economist som tycker att Lettland har lyckats.

Visserligen har nu ränteläget på Greklands statsskuld nu passerat det för Lettlands statsskuld, men det beror väl snarast på att Greklands dåliga finanser kommit i fokus efter att tidigare ha ignorerats och dolts. Att ränteläget i Lettland sjunkit beror snarast på den ökade riskaptit som märkts globalt och är inget specifikt för Lettland. Jag skulle snarare kalla det riskförträngning.

Stefan Karlsson skrev en intressant artikel om devalveringsfrågan för Lettland, där han också jämför med situationen för Ukraina, vars valuta har fallit.

Som svar på Edward Hughs artikel skrev Morten Hansen från Stockholm School of Economics in Riga "Latvia: No Victory Yet, No Defeat Either", där han pekar på både bra och dåliga sidor i Lettlands ekonomiska läge. Ett påpekande tycker jag är särskilt intressant.

But when splitting the overall development in wages from Figure 2 into public and private sector developments the picture changes quite a bit back again, see Figure 4. In particular the very latest data (2 March 2010) show that the by far biggest wage decreases have taken place in the public sector – good for the public finances and the IMF-EU package but irrelevant for competitiveness and should be a matter of concern.

Man ska inte glömma att situationen fortfarande är allvarlig i Lettland. En förnyad global kris kan raskt ställa till det igen. Och som Morten Hansen påpekar har åtstramningen mest gällt statsfinanserna. Fortfarande är lettisk industri inte särskilt konkurrenskraftig, så utsikterna för en ekonomisk återhämtning är inte särskilt goda. Men trots allt blir det kanske inte värre, utan man står kvar och harvar på dagens nivå.

Idag reviderade Lettland upp sin BNP-siffra för fjärde kvartalet 2009 till -16,9 procent från preliminära -17,7 procent. Alltid något. Men nu vill oppositionen sänka momsen, vilket skulle försämra statsfinanserna och kanske äventyra IMF-lånen. Skakigt läge fortfarande, alltså.

[Andra bloggar om lettland, baltikum, löner]

Spaning 2010: Statsbankrutt

Efter att ha utvärderat mina gissningar för 2009 är det så dags att försöka gissa lite om 2010. Huvudtemat tror jag blir Finanskrisen 2.0. Eller "dubbeldipp" som Världsbankens chefsekonom Justin Lin sade igår.

"Grunden för återhämtningen är väldigt ömtålig", sade han i en kommentar.

"Vi kan komma att få en dubbeldipp", sade han och hänvisade till att överskottet i den globala kapaciteten kan komma att ligga kvar till år 2014.

Min första trendspaning för år 2010 blir den överhängande risken för att vissa stater ställer in betalningarna på statsskulden, alltså någon form av statsbankrutt. DI skrev i måndags om de tio länder som marknaden anser ha mest riskfyllda statspapper. Listan har gjorts genom att titta på riskpremien för femåriga CDS-kontrakt. CDS, eller kreditswappar, är finansiella derivat som utgör ett slags försäkring mot inställda betalningar på obligationer.

1	Ukraina	972,5
2	Argentina	958,9
3	Venezuela	945,3
4	Pakistan	717,7
5	Lettland	513,3
6	Island	499,9
7	Dubai	432,5
8	Litauen	285,6
9	Grekland	249,4
10	Libanon	245,6

Som jämförelse ligger femåriga CDS-kontrakt på Sveriges förhållandevis riskfria statsskuld på 49,2.

Det talas mycket om USA:s och Japans gigantiska statsskulder, men de har den stora fördelen att kunna låna pengar i sin egen valuta. Länderna på listan ovan måste låna i utländsk valuta, förutom Grekland. Att Grekland hamnar på tio i topp trots att de kan låna i sin egen valuta visar hur illa skötta deras statsfinanser är. Frågan är hur det går för Grekland och hur det påverkar euron. I torsdags hade femåriga CDS-kontrakt på Greklands statsskuld stigit till 340 punkter och de har därmed gått om Litauen i risk. Grekiska tioåriga statsobligationer handlades i fredags till en ränta på 5,99%, att jämföras med tyska tioåriga räntan på 3,26%. Risken är också stor för att Grekland får sällskap i klubben euroländer med riskfylld statsskuld av Spanien, Portugal och kanske Irland. Italien har visserligen också stor statsskuld, men skillnaden mot övriga PIIGS är att den till största delen innehas av landets egna invånare.

Att Ukraina ligger i topp förvånar inte då IMF pumpat in miljarder i nödlån. BNP har störtdykt och med den skatteintäkterna. Jag skulle tro att oro för politisk instabilitet också spelar in här.

Tvåa på listan är Argentina, vars statsfinansiella framtidsutsikter inte är lika genomusla som Ukrainas, även om de har uppenbara problem som jag nämnde igår. Men Argentina ställde in betalningarna 2002 och allt är ännu inte utrett i den härvan.

Trean Venezuela tog jag också upp igår. Visserligen borde de kunna ha en stark statsbudget med sina oljeinkomster, men världens kreditgivare är troligen oroliga för vad vildhjärnan Chávez kan ställa till med.

Att Pakistan ligger på fjärde plats torde bero på att landet är en politisk krutdurk av islamisk fanatism som bara väntar på att explodera. Risken är stor att vi få se mer politiskt våld där i år. Vi får hoppas att landets styre inte kollapsar, med tanke på kärnvapeninnehavet.

Geografiskt närmast oss ligger femteplatsens Lettland, som har en minst sagt problematisk process att ta sig igenom för att få rätsida på statsfinanserna. Som jag ser det är en devalvering under 2010 nästan oundviklig, och världens kreditgivare verkar ha ungefär samma syn på saken att döma av CDS-priserna.

Att Island, Dubai och Litauen finns med på listan är inte heller så konstigt. Libanon har inte synts så mycket i media den senaste tiden, men där finns ständigt risken för nytt inbördeskrig av något slag.

Nu frågar sig vän av ordning kanske varför inte länder som Somalia, Zimbabwe eller Haiti finns med på denna lista. Det borde ju vara ännu mer riskfyllt att låna ut till dem. Nu är det så att undersökningen bara omfattade 62 länder där det finns en internationell marknad för kreditswappar på statsskulden. Utöver dessa finns det många länder som av olika skäl inte är intressanta för CDS-marknaden. Men i förra veckan kunde man läsa att CDS:er på Iraks statsskuld numera åter finns prissatta på marknaden, med ett pris runt 475 punkter. Irak ligger därmed mellan Island och Dubai i listan ovan och petar ut Libanon från tio-i-topp.

För att återgå till själva spaningen så väntar jag mig att ett antal länder på något vis hamnar i statsbankrutt under 2010. Antingen att de ställer in betalningarna på statsskulden eller vidtar någon annan drastisk åtgärd som gör att deras statspapper tappar kraftigt i värde. Tio-i-topplistan ovan är en bra början för att hålla koll på riskerna. Sen får vi återkomma till följdeffekterna av respektive land om och när det blir aktuellt. Håll utkik efter de engelska uttrycken "sovereign debt crisis" (statsskuldskris) och "sovereign default" (statsbankrutt).

[Andra bloggar om statsskuld, ukraina, argentina, venezuela, lettland, island, dubai, grekland, litauen, statsbankrutt]

Domstolsbeslut skapar problem för Lettlands åtgärdspaket

Min finansiella radar har varit på julledighet senaste veckan, men nu börjar den åter att snappa upp ett och annat. Förra måndagen slog Lettlands författningsdomstol fast att regeringen bröt mot grundlagen när den som en del av besparingspaketet beslöt att skära ner pensionerna. Nu beordras regeringen att senast 1 mars komma med en plan för hur pensionspengarna ska betalas tillbaka. Kul för pensionärerna, men mindre kul för den lettiska regeringen, som måste hitta 260 miljoner euro i sin redan ansträngda budget för 2010. Frågan är nu hur Lettlands avtal med IMF och EU kommer att påverkas. Att det måste omförhandlas är i alla fall säkert, eftersom pensionsbesparingarna var en central punkt. Räkna med att Lettland kommer tillbaks till huvudnyheterna framöver och med det våra svenska banker Swedbank och SEB.

Vad svenska medier missat är att Lettlands författningsdomstol inte bara underkände pensionsbesparingen, utan också det sätt på vilket avtalet med IMF och EU togs.

However, after the Constitutional Court also ruled that the government’s agreement with international lenders was also unconstitutional in that it hadn’t been approved by parliament — Latvia, after all, is a parliamentary democracy, some officials are calling for a review of the agreement.

Edward Hugh hade också en del intressanta kommentarer till Lettland häromdagen. Han påpekar att den totala skuldbördan i Lettland inte faller, trots att lånen till privatpersoner och företag minskar, eftersom det kompenseras av statens ökade upplåning, dels för att stötta upp Parex bank, dels för att finansiera sig själv. Under tiden faller Lettlands BNP kraftigt, så trots att de privata skulderna sjunker, så sjunker de troligen inte som andel av årlig BNP.

Det var också (som även jag påpekat tidigare) ett tokigt beslut av Lettland att inte devalvera och ta hela smällen på en gång. Eftersom 85% av lånen är i euro så skulle en devalvering ha inneburit en hård smäll på en gång, men sen skulle man kunna jobba konstruktivt framåt. Nu slår istället den segdragna "interna devalveringen" mot alla lettiska låntagares betalningsförmåga, inte bara de som har lån i euro. Enligt det lettiska statistikkontoret sjönk antalet arbetade timmar under tredje kvartalet i en årstakt av 27%, medan lönekostnaderna föll i en årstakt av 30%. Som Edward Hugh säger så är detta ett betydligt allvarligare långsiktigt hot mot låntagarnas betalningsförmåga än vad en devalvering skulle ha varit.

Jag kan fortfarande inte se hur Lettland ska kunna ta sig ur sitt bottenlösa hål utan devalvering. De har bara skjutit upp det oundvikliga med ett år och under tiden förvärrat situationen.

Jag noterar också att den lettiska regeringen börjar försöka hitta externa syndabockar för att avleda uppmärksamheten. Premiärminister Valdis Dombrovskis lägger ett tungt ansvar för den ekonomiska krisen på de svenska bankerna. Visst är Swedbank och SEB medskyldiga, men Lettlands finansiella myndigheter och regeringar måste väl ändå ha största biten av skuldkakan som inte stoppade den uppenbara bubblan i tid. De svenska bankerna lär nog få sitt straff, men hur går det för de styrande i Lettland? De hurrade ju glatt när ekonomin växte i rekordfart för lånade pengar.

[Andra bloggar om lettland, banker, pensioner, budgetunderskott, lån, kreditbubbla]

Lettiska statens fortsatta finansieringsproblem

Förra veckan försökte Lettiska staten sig på att låna upp pengar på marknaden, men misslyckades får man väl säga. I onsdags lyckades man prångla ut totalt drygt 2 miljoner lati i tre- och tolvmånaders statspapper, medan auktionen på sexmånaders statspapper inte sålde något. Detta ska jämföras med de totalt 24 miljoner lati som erbjöds. På torsdagen gjorde man ett nytt försök, men fick bara in 1,7 miljoner lati. Man försökte då inte ens ha med de sexmånaders papper som misslyckades på onsdagen. Orsaken till misslyckandet? Förutom att få i dagens läge vill ta risken att sitta med lettiska statspapper i portföljen, så steg den lettiska interbankräntan Rigibor så mycket att statspappren hade för lågt satt ränta för att vara attraktiva. På torsdagen hade tremånaders Rigibor stigit till 13,1%, jämfört med 10,5% ränta på tremånaders statspapper.

Nu fick lettiska staten in drygt 5 miljoner euro på dessa två auktioner, vilket inte är mycket jämfört med de behov som finns. Man är fortfarande fullständigt beroende av sina nödlån från IMF, EU och Sverige på 7,5 miljarder euro och har uppenbarligen inga möjligheter att finansiera sig på den öppna marknaden, åtminstone inte i den egna valutan.

Fortfarande måste man spara mer i statsbudgeten. Men tydligen är de fem regeringspartierna inte överens om budgeten. Allt detta gör att det åter spekuleras om devalvering. Som jag har sagt förut ser jag en devalvering som mer eller mindre oundviklig. Det ser dock ut som om man försöker att skjuta upp devalveringen så att alla parter ska hinna förbereda sig så gott det går (t.ex. nyemission i Swedbank).

Situationen blev knappast bättre när premiärminister Valdis Dombrovskis i tisdags föreslog en lag om att lettiska bolåntagare inte ska kunna krävas på mer än husets marknadsvärde. Det känns osökt som en förberedelse för devalvering, särskilt med tanke på att enligt Bloomberg så är 90% av de lettiska bolånen i euro. Swedbank får såklart stora skälvan och hotar med att trappa ned sin närvaro i Lettland om lagen går igenom. Vilket hot - det kanske bara vore bra för letterna om de slapp våra svenska banker som utsugare. Finansmarknadsminister Mats Odell sågar såklart det lettiska lagförslaget - han brukar konsekvent verka för de svenska storbankernas bästa. Till lagförslaget hör tydligen också att vid vräkning vid utmätning måste banken även kunna erbjuda en ny bostad. En lag med många intressanta sidor. Klart att bankerna hatar den, men jag måste säga att den egentligen låter väldigt human. Den gör inte folk till låneslavar och den ser till att man åtminstone har tak över huvudet.

I sammanhanget kan också nämnas att i USA fungerar bolån ungefär på det vis som nu föreslås i Lettland. Om bolåntagaren inte kan betala så tar banken huset och kan inte ställa några ytterligare krav.

Idag kan vi också läsa att det lettiska premiärministerbesöket i Stockholm samt Anders Borgs varningar tycks ha haft önskad effekt, då Lettlands regering nu lagt förslag om skattehöjningar och nedskärningar så att man når upp till Sveriges krav. Anders Borg är tydligen nöjd nu och kommer med lite floskler om "en ansvarsfull budgetpolitik men att den måste genomföras på ett socialt varsamt sätt". "Socialt varsamt" - nä dra mig baklänges! Jag skulle föreslå att Anders Borg flyttar till Riga, så får han själv uppleva hur socialt varsam den lettiska politiken är. DN frågar Anders Borg varför höjd fastighetsskatt skulle vara bra för Lettland, men inte för Sverige, men Borg slingrar sig och svarar inte ordentligt på frågan. Jag hade tidigare ett visst förtroende för Anders Borg, eftersom han agerade ganska vettigt i samband med finanskrisen, men nu har jag tyvärr tappat detta förtroende efter den senaste veckans uttalanden.

Fotnot: 1 lats (plural lati) är ungefär 1,40 euro.

Läs även andra bloggar om lettland, baltikum, statspapper, devalvering

Spanien eller Lettland?

Frågan är vilket av dessa två länder som kommer att starta nästa omgång av finansiell röra i Europa. Det finns också andra kandidater, men Spanien och Lettland ligger båda risigt till.

Edward Hugh är en ekonom som från början kommer från Storbritannien, men bor i Barcelona. Han skriver ofta på A Fistful of Euros om situationen i bland annat Spanien och Lettland, med intressanta analyser.

Häromdagen skrev han lite kring att Spaniens handelsunderskott nu minskar. Det kan i förstone tyckas positivt att det minskar, men som i flera andra länder beror det på att ekonomin imploderar och importen faller snabbare än exporten. För Spanien föll importen 29,5% i årstakt, medan exporten "bara" föll 15,8%. Så Spaniens BNP-fall visar inte hela bilden av hur det står till med ekonomin - BNP stiger nämligen när nettoimporten minskar. För den som inte vet det har Spanien haft den största fastighetsbubblan i Europa, åtföljd av konsumtion för lånade pengar, ungefär som för USA. 2007 hade Spanien det näst största handelsunderskottet av alla världens länder (efter USA). "Alla" spanjorer blev plötsligt "rika". Men efter bygg- och köpfesten kommer baksmällan. Spanska staten räknar med ett budgetunderskott på över 10% i år och EU-kommissionen räknar med att Spanien blir den enda av EU:s stora ekonomier som kommer att avsluta 2009 i recession.

Till Spaniens problem hör att man inte kan devalvera, eftersom man är fast i eurosamarbetet. Därmed tvingas man liksom Lettland till en smärtsam "intern devalvering", men med den skillnaden att man inte har en säkerhetsventil i att kunna släppa valutan fri om situationen blir ohållbar.

Ett annat problem i Spanien är att nettoskulden till utlandet är stor - runt 83% av BNP och stigande. För tillfället är detta inget jätteproblem eftersom ränteläget är lågt, men om det blir en återhämtning i övriga Europa kommer räntorna att stiga, vilket förvärrar Spaniens situation. Enligt Edward Hugh har över 85% av de spanska bolånen rörlig ränta.

Det ser också ut som att det fortsätter utför även i det kortare perspektivet. I september accelererade minskningstakten i industriproduktionen i Spanien enligt PMI-undersökningen. Då fick man också för första gången på tre månader en minskning av nya order. Industriproduktionen har fallit nästan 35% från toppen sommaren 2007 och 17,4% på ett år. Spanien har också EU:s högsta arbetslöshet - 18,9% i augusti. Edward Hugh räknar med över 20% i november.

Eftersom Spanien är en så stor del av EU och EMU kommer dess problem att få återverkningar på övriga länder i dessa samarbeten. Nu kommer euron och den europeiska centralbanken ECB att testas på allvar, p.g.a. diskrepansen mellan medlemsländer som Tyskland, som klarat sig förhållandevis bra, och Spanien, som är en katastrof.

Lettland kanske inte kommer att ha lika stor effekt på EU generellt, men är desto viktigare för oss i Sverige. I förra veckan varnade Anders Borg den lettiska regeringen att de måste genomföra de utlovade nedskärningarna i budgeten i slutet av oktober. Två av partierna i Lettlands styrande fempartikoalition motsätter sig nu dessa besparingar och vill bara spara drygt hälften så mycket. Anders Borg fortsatte också sina varningar vid IMF:s årsmöte i helgen.

Finansminister Anders Borg har enligt SvD varnat våra svenska storbanker för en akut politisk kris i Lettland med efterföljande devalvering och eventuell betalningsinställelse. Särskilt hemlig var kanske inte varningen då man kan läsa följande i statsbudgeten som presenterades för några veckor sedan:

Eftersom det är svårt att säkert bedöma Lettlands betalningsförmåga och förutsättningar för återhämtning går det inte att fullständigt utesluta risken för en omfattande betalningsinställelse.

Hursomhelst verkar IMF nu börja luta mot att tvinga Lettland till devalvering. Jag har ända sedan i våras sagt att en devalvering i Lettland är oundviklig och nödvändig.

En lettisk devalvering skulle innebära en katastrof för vissa svenska banker då kreditförlusterna skulle explodera, framförallt eftersom många lån i Lettland är skrivna i euro. Swedbank har 61 miljarder kronor utlånat i Lettland - där ryker i så fall säkert nyemissionens 15 miljarder, som officiellt var tänkta för offensiva satsningar. SEB har 40 miljarder utlånat i Lettland och Nordea har 30 miljarder.

Förutom de direkta effekterna i Lettland kommer en kris där ofelbart att smitta av sig på de baltiska grannländerna och kanske leda vidare till ett tappat förtroende för flera av de öst- och centraleuropeiska länderna. I det senare fallet är det inte bara Sveriges banker som sitter pyrt till, utan bankerna i flera andra västeuropeiska länder.

Idag bekräftar Lettlands premiärminister Valdis Dombrovskis indirekt farhågorna om Lettlands budgetnedskärningar i sin kritik av Anders Borgs "aggressivitet". Han säger att man inte kommer att förstärka budgeten lika mycket som tidigare sagts, utan bara med 4,9 miljarder kronor. Han anser dock att det skulle räcka för att få ner budgetunderskottet till 8,5 procent nästa år. Frågan är dock om det verkligen finns så mycket återhämtning i den lettiska ekonomin som Dombrovskis påstår/hoppas och hur hållbar denna återhämtning är.

Idag har också vår statsminister Reinfeldt kallat Lettlands och Litauens premiärministrar till Stockholm för att de ska få krypa lite för sin svenske storebror. Han passade inför detta på att instämma i Anders Borgs kritik av Lettlands regering. Nyheter från uppläxningen får vi säkert läsa imorgon.

Nåja, världsekonomin är spännande nästan jämnt nuförtiden. Lite väl spännande tycker jag faktiskt. Knappt har det hunnit lugna ner sig förrän det dyker upp nya orosmoment. Jag hade föredragit att ha ett lugnt liv utan en massa imploderande banker och sånt som bara väntar på att hota min lilla värld. Men nu är läget som det är, så jag försöker hålla mig à jour med vad som händer för att inte drabbas av alltför obehagliga överraskningar. Om Spanien eller Lettland orsakar stora svarta rubriker framöver så är jag i alla fall mentalt förberedd.

Läs även andra bloggar om spanien, lettland, baltikum, bnp, budgetunderskott, handelsunderskott, industriproduktion, devalvering, lån

Lettland och IMF överens - nästa Litauen?

Efter flera månaders förhandlingar meddelades idag slutligen att Lettland och IMF kommit överens om villkoren för ytterligare lån på 195 miljoner euro. Som jag påtalade förra veckan behöver troligen Lettland detta lån för att inte få ebb i kassan vid årets slut. Därmed verkar Lettlandsoron vara över för åtminstone några månader framåt. Men fortfarande återstår frågan hur de ska klara år 2010 utan ytterligare lån. Att Lettlands ekonomi nu skulle vända uppåt snabbt framstår som osannolikt. Det kanske inte faller så mycket mer, men den ekonomiska aktiviteten lär ligga kvar på en låg nivå.

Det har säkert varit mycket bitande på naglarna hos Swedbank och SEB under dessa förhandlingsmånader. Men idag när de skulle kunna pusta ut kom också skräcksiffran för Litauens BNP för andra kvartalet - ett ras på 22,4% jämfört med samma kvartal i fjol! Från första till andra kvartalet i år föll Litauens BNP med 12,3%.

En del bedömare ser en ansökan om IMF-lån från Vilnius som oundviklig.

- Det råder inga tvivel om saken. Det är bara en tidsfråga. En dag kommer man vakna upp i samma situation som råder i Lettland, sade Morten Hansen, ekonomiprofessor vid Stockholm School of Economists i Riga till en litauisk veckotidning nyligen.

Så kan följetongen fortsätta. Efter kapitel ett "Lettland" följer kapitel två "Litauen".

Läs andra svenska bloggar om baltikum, bnp, imf, lettland, litauen

Intressant om Lettland

Edward Hugh på A Fistful of Euros skrev intressanta saker om Lettland och IMF i torsdags. Han anser att det fortfarande råder alltför stor osäkerhet om hur förhandlingarna egentligen går. Allt fler analytiker tolkar det som att Lettlands koppling av valutan till euron får sig ytterligare hack i rustningen. Sen citerar han Neil Shearing:

Relations between the IMF and Latvia are deteriorating quickly, raising the prospect that the loan programme that is vital to maintaining the country’s currency peg could collapse altogether... with relations between both sides souring, and the pain in the real economy intensifying, it remains to be seen how long a new agreement will hold. Indeed, there is a growing risk that the programme could collapse altogether, which would spell the end of the currency peg and trigger a round of debt restructuring.

Ja, hur ska det gå? Nån som vågar slå vad om att kopplingen till euron blir kvar?

Lettland behöver IMF-lånen

Tydligen är budgetläget för den lettiska regeringen inte alls så lugnt som regeringen påstår. I en analys från Lars Christensen på Danske Bank idag sägs följande (min kursivering).

Most notable is that out of the EUR 1.2bn that the EU is paying out to Latvia as the second instalment on the EU loan, half has been earmarked for propping up the financial sector. [...] The fact that half of the money will have to be used to prop up the banking sector leaves less money to cover the gap in the central government budget and means that the Latvian government might very well be running out of money if it fails to get the next instalment on its IMF loan.

Ojdå, det lät inte så bra! Knäckfrågan är nu vilka villkor som IMF egentligen ställer upp som gör att man ännu inte har lyckats komma överens med den lettiska regeringen. Lars Christensen har också gjort en överslagsberäkning.

In June, central government spent about EUR 125m more than came in revenues and funding. Assuming that this "burn rate" continues for the rest of the year (August-December) then that adds up to EUR 625m for the rest of the year. Furthermore, during the rest of the year EUR 715m worth of t-bills are maturing which need to be rolled over. Hence, the refinancing of maturing debt and the monthly cash burn adds up to EUR 1,340m. In our assessment the Latvian state treasury probably has EUR 540m in liquidity at the moment. That leaves the Latvian central government with a funding need of EUR 799m.

Lettiska staten kommer alltså att ha en likviditetsbrist på cirka 200 miljoner euro vid årets slut om man inte genom något slags mirakel lyckas att sätta om en del av de lån som löper ut under året. Men att en mer eller mindre konkursmässig stat skulle lyckas låna 200 miljoner euro på de mer eller mindre frysta marknaderna ter sig ytterst osannolikt. Alternativet är ytterligare budgetåtstramningar, alltså höjda skatter och sänkta utgifter. Och hur ser det sen ut inför år 2010? Resonemanget ovan gäller ju bara årets budget. Och vad händer om det dyker upp oväntade utgifter, eller om skatteinkomsterna visar sig inte bli så stora som väntat?

Apropå Lettland så skriver Financial Times Alphaville lite om oegentligheter på lettiska Parex Bank, som övertogs av lettiska staten i slutet av förra året för att förhindra en uttagsanstormning som var på väg att fälla banken. Tydligen så har åklagare satts på att utreda vad som har hänt och om någon eller några har stoppat pengar i egen ficka. Frågan är också hur det egentligen står till med numera statliga Parex Bank? Hur sunda är egentligen deras finanser?

Och hur påverkar allt detta de två svenska banker som har tyngst engagemang i Baltikum, nämligen Swedbank och SEB?

Det verkar just nu vara mer frågor än svar omkring Lettland.

Lettland och IMF

Jag skrev igår om Swedbank och SEB som ju båda har stor exponering mot Baltikum. Därför kan det vara på sin plats att ta en liten titt på hur situationen nu ser ut i Lettland, det baltiska land som drabbats värst av krisen.

Lettland har som bekant fått stödlån från IMF och EU och väntar nu på en andra utbetalning, som dock har försenats av att man inte lyckats övertyga långivarna med sina försök att få ner budgetunderskottet. Fortfarande tycks det finnas oenigheter som gör att man inte kan få åtgärderna genom parlamentet. Det är inte underligt att det finns oenighet om budgetnedskärningarna, som bland annat handlar om att minska offentliganställdas löner med 40%.

Frågan är hur länge detta kan fortsätta innan situationen blir ohållbar och Lettland trots allt tvingas devalvera. EU har redan ställt sig positiva till en andra utbetalning på 1,2 miljarder euro, men IMF trilskas. Den lettiske premiärministern Valdis Dombrovskis betonade i fredags att Lettland inte är direkt beroende av lånet på 200 miljoner euro från IMF, utan att diskussionerna snarare handlar om att säkra IMF:s fortsatta stöd. Fast livet skulle nog bli bra mycket lättare för den lettiska regeringen med det där lånet!

Ett grundproblem är att Lettland har låst sin valuta till euron inför en planerad övergång till euron år 2012. Men för att kunna gå över till euron måste man uppfylla konvergenskriterierna, som bland annat säger att statsskulden inte får överstiga 60 procent av BNP och budgetunderskottet inte får överstiga tre procent av BNP. Dessutom får den femåriga obligationsräntan inte vara mer än två procent högre än i de tre medlemsländer som har lägst inflation. Frågan är nu hur realistiskt det är att tro att Lettland lyckas uppfylla dessa kriterier på bara några få år. Just nu pekar ju siffrorna åt helt fel håll. Det är troligen detta som gör IMF tveksamma om det är någon vits med att låna ut mer pengar, när Lettland istället skulle kunna delvis lösa sina problem genom att devalvera.

Visserligen finns det ju flera nuvarande medlemmar i eurosamarbetet som bryter mot konvergenskriterierna varje år, t.ex. Italien som har en statsskuld över 100% av BNP, men man kommer säkert inte att tumma på reglerna för nya medlemmar.

Förutom budgetnedskärningarna måste också Lettland förnedra sig lite för att få nödlånen.

Men fortsatta utbetalningar kommer bara att ske på villkoret att "alla betydande regeringsbeslut eller andra beslut med fiskala konsekvenser" fattas först "efter diskussioner med EU-kommissionen och IMF", heter det i ett uppdaterat samförståndsdokument mellan Lettland och EU, publicerat på måndagen.

Är det verkligen värt allt detta att gå med i eurosamarbetet? Risken verkar överhängande att de hårt prövade lettiska medborgarna inte står ut, utan att det utbryter mer eller mindre våldsamma protester. Kanske inte just nu, men om några månader, när budgetnedskärningarna börjar kännas av på allvar.

Det ser dock för tillfället lugnare ut på de finansiella marknaderna i Lettland. Interbankräntan RIGIBOR är tillbaks på mer normala nivåer, åtminstone på löptider upp till en vecka. Den lettiska centralbanken har inte heller behövt stödköpa lat för att upprätthålla den fasta växelkursen mot euron, utan har tvärtom sålt av lat den senaste månaden.

Åtminstone något positivt. Sen behöver ju förstås den reala ekonomin börja snurra igen, vilket lär ta betydligt längre tid.

Hoppsan!

Idag kom siffrorna för den lettiska centralbankens stöd för den lettiska valutan under förra veckan, och de var överraskande.
Centralbanken har alltså vänt trenden och istället sålt av en massa lat. Och inga måttliga mängder - så mycket har inte sålts av sedan juni 2007 och under en enskild vecka har så mycket inte sålts av sedan statistiken på hemsidan börjar i januari 2007.

Jag hade väntat mig att stödköpen av laten skulle ha minskat förra veckan, då det kom positivare nyheter från Lettland, men denna totalomvändning till stödsälj är överraskande. Lite väl tvär vändning, kan det tyckas. Frågan är hur fortsättningen kommer att se ut. Fortfarande har dock Latvijas Banka stödköpt lat för totalt 1,9 miljarder euro sedan september 2008.

Vi ska inte heller glömma att den lettiska overnight-interbankräntan RIGIBOR sjönk från 24,6% i fredags till 8,6% idag. Bort från paniknivåerna, alltså.

Det ser i alla fall ut som att det akuta devalveringshotet är avvärjt.

En titt på räntorna

Räntemarknaderna runt om i världen ger ofta goda indikationer om vad som är på gång att hända i ekonomin, så därför tänkte jag titta lite på vad som hänt i veckan, med lite utvikningar omkring ämnet. Vill du förstora något av diagrammen, klicka på det.

Lettland
Vi börjar med landet som varit i fokus den senaste tiden - Lettland. Sedan i måndags, då jag frågade mig var det ska sluta har interbankräntan stigit ytterligare, trots den gångna veckans något positivare tongångar från Lettland.
Overnight-räntan är nu uppe i nära 25% och enmånadsräntan är inte långt efter. Det höga ränteläget beror till stor del på den likviditetsbrist som råder på den lettiska marknaden. Likviditetsbristen orsakas i sin tur av centralbankens stödköp för att hålla latens fasta valutakurs emot euron.
Än så länge finns inga data publicerade för förra veckans stödköp, utan bara fram till 5 juni, så vi vet ännu inte om ökningen fortsätter. Från september fram till 5 juni har Latvijas Banka stödköpt sin valuta för sammanlagt över 2 miljarder euro, vilket är i storleksordningen 10% av BNP! Att det inte är hållbart är uppenbart, frågan är bara till vilken absurditetsgrad detta kan drivas.

USA
Hoppar vi över Atlanten till USA, ett land som också har många fattiga, så kan vi notera att uppgången i räntorna för längre löptider mattats av en aning.
Ändå har räntan på 10-åriga amerikanska statsobligationer nu stigit från 2,5% vid årsskiftet till runt 3,8% nu, och det är denna ränta som styr en stor del av bolåneräntorna. Det ser inte ljust ut med andra ord. Det är intressant att notera det relativt stora neråthacket i 10-åringen i mars i år, som orsakades av Federal Reserves försök att köpa ner de långa räntorna. Vad som hänt sedan visar att alla sådana former av stödköp bara kan ge en högst tillfällig lindring. Marknaden bestämmer till slut vad som händer, och centralbanken är ganska maktlös på detta område.

Man kan även se små uppåtryck nyligen på de kortare löptiderna. Frågan är bara om detta är början på en trend eller bara en tillfällig sak.

Som jag påpekade i slutet av maj så beror inte de höjda amerikanska räntorna på minskad tilltro för USAs betalningsförmåga, eftersom räntan på inflationssäkrade amerikanska statspapper har hållit sig ganska konstant. De höjda räntorna beror helt enkelt på ökade inflationsförväntningar eller på minskad efterfrågan av andra orsaker, t.ex. att investerare den senaste tiden valt andra tillgångsslag.

Sverige
Här i Sverige är läget fortfarande lugnt för interbankräntan.
Tremånaders STIBOR har som synes hållit sig ganska lugn. Ingen panik här ännu, alltså. Inte heller för svenska statsobligationer och statsskuldsväxlar kan man se några större rörelser. De korta räntorna håller sig fortsatt låga.
Däremot har som synes räntan på den tioåriga svenska statsobligationen rört sig ungefär som den amerikanska, d.v.s. från runt 2,5% runt årsskiftet till nu en bit över 3,5%.

Tvärtompolitik i Lettland ger problem

Medan många länder kommer med olika statliga stimulanspaket för ekonomin och centralbankerna sänker räntorna för att stimulera utlåningen så tvingas Lettland istället att göra kraftiga nedskärningar i statsbudgeten och deras centralbank måste försvara den fasta växelkursen mot euron. Allt för att få ytterligare nödlån från IMF och EU. Detta riskerar att bromsa den lettiska ekonomin ännu mer, eftersom även den statliga biten då krymper kraftigt. Robert Bergqvist på SEB uttrycker sina farhågor:

Man kan inte bromsa för mycket för då tar det död på ekonomin

Även Torbjörn Becker på Östekonomiska institutet vid Handelshögskolan hyser farhågor:

- I ett läge då BNP faller så kraftig ändå önskar man att finanspolitiken kunde vara med och stötta ekonomin. I stället spär man på nedgången med kraftiga finanspolitiska nedskärningar samtidigt, säger han.

Torbjörn Becker pekar på att nu, när staten gör neddragningar samtidigt som företagen har problem, finns det inget som håller uppe efterfrågan i landet och folks inkomster.

Med de budgetnedskärningar som gjorts och som ska klubbas igenom av parlamentet nästa vecka hoppas premiärminister Valdis Dombrovskis att Lettland ska få mer nödlån. Frågan är om det är värt priset. En devalvering är förvisso ingen patentlösning, utan måste även åtföljas av åtgärder för att sanera ekonomin, men som det nu är utan devalvering blir processen utdragen och smärtsam. Risken finns att det lettiska folket får nog och det blir ytterligare social oro, som bara sänker landet ännu mer.

Det krävs en oerhört stark vändning uppåt i Lettland för att världen ska få tillbaks förtroendet för valutan. Till dess gör devalveringsrisken att utländska investerare drar öronen åt sig. Därmed blir devalveringen troligen förr eller senare en självuppfyllande profetia. För var ska den starka uppåtvändningen komma ifrån? Letterna har ju använt sina lånade pengar till att konsumera och spekulera istället för produktiva investeringar. Lettland är också det enda av de europeiska krisländer som fått lån från IMF som inte justerat sin valutakurs.

Omvärldens oro illustreras tydligt av nyheten om att kortbolaget Visa kräver säkerhet för att bankernas kort ska fortsätta fungera i landet. Därför måste nu Swedbank deponera 320 miljoner kronor och SEB 140 miljoner kronor som säkerhet. Tydligen gjorde Visa samma sak när Island kollapsade i höstas. I Lettland används betal- och kreditkort ganska mycket, vilket framgick av SVTs dokumentär "Bankfällan". Till och med en nioårig flicka hade ett kort att betala med. Visa varnar också för att det kan krävas säkerhet för kort även i Estland och Litauen om situationen där fortsätter att utvecklas negativt.

Igår publicerade Expressen en debattartikel av Dmitrijs Smirnovs, lektorn från universitetet i Ventspils som jag nämnde i slutet av förra året då han greps av lettiska säkerhetstjänsten för att han genom sina uttalanden påstods ha försökt förstöra Lettlands finansiella system. Han skräder inte orden.

Jag har dåliga nyheter för Sverige. Alla pengar som era banker investerat i Lettland kommer att förloras. Allt är bortslösat på importvaror eller spekulation. Inget har investerats i industrin eller jordbruket.

Smirnovs öde är ett typiskt exempel på att man "skjuter budbäraren" istället för att ta till sig de dåliga nyheter han kommer med. Han har inte gjort något annat än att säga att kejsaren inte har några kläder på sig.

Jag förutsåg den ekonomiska krisen i Lettland redan vid en konferens 2005. Jag sa då att den enorma tillväxten i Lettlands ekonomi var ett tecken på klassisk överhettning. Men andra ekonomer kallade mig för galning och sa att Lettland om sju år skulle ha nått samma välstånd som i Västeuropa.

I fjol stod det klart för mig att den lettiska ekonomin stod på randen till kollaps. I september gav jag två råd till läsarna i en lokaltidning: "Ha inga pengar på banken och ha inga lettiska lat". I en annan artikel sa jag att risken för bankkonkurser var överhängande - fortfarande var det ingen som trodde på mig.

Så kom kollapsen för Parex bank och Smirnovs greps senare av den lettiska säkerhetstjänsten och sattes i isoleringscell i två dygn.

Smirnovs har pekat ut elefanten i vardagsrummet i Lettland och nu pekar han ut den åt svenskarna också. Ska vi tro att han får rätt nu också?

Räntor upp i Lettland

Detta diagram säger allt... Lettlands interbankränta sedan årsskiftet (källa: Latvijas banka).Notera hur de kortare räntorna stuckit i höjden de senaste veckorna. Var ska vi tro det slutar?

Stresstest...

Hur allvarlig blir den baltiska situationen egentligen för de inblandade bankerna? Rodney Alfvén, känd finansanalytiker, säger i en intervju i SVTs "Bankfällan":

Vi har sett tidigare kriser... i såna här systemkriser. Då har vi sett att uppemot 75 procent av alla lånen går inte att betala tillbaks.

Det handlar om ifall den lettiska staten hamnar på obestånd. Det är därför det är så viktigt för svenska staten att låna ut frikostigt till lettiska staten.

Balterna drabbas värst

Någon tyckte att mitt förra inlägg saknade balans, eftersom jag inte tog upp dem som drabbas värst av de svenska bankernas agerande i Baltikum, nämligen balterna själva. Jag har dock tagit upp lite om detta förut på min blogg. Bl.a. har jag argumenterat för att Lettland borde strunta i vad det rika Sverige säger och helt enkelt devalvera om det skulle göra situationen bättre för dem.

För det är ju så att SEB och Swedbank har tjänat stora pengar i Baltikum de senaste åren, även om vi nu ser att vinsterna inte var hållbara och nu bytts mot stora förluster istället.

Bankjättarna Swedbank och SEB har tjänat 25 miljarder kronor i Baltikum de senaste fem åren, visar TT:s sammanställning.

Relaterat till de baltiska vinsterna kan aktieutdelningen från Baltikum sägas uppgå till 5,5 miljarder kronor.

SEB och Swedbank har starkt bidragit till att situationen är miserabel för många invånare i de baltiska länderna. De eldade på den baltiska bubbelekonomin med sin frikostiga dumdristiga långivning, och gjorde därmed att det blev ett drastiskt fall när bubblan sprack.

Nu har många letter blivit av med jobben eller tvingats acceptera löner som sänkts med en fjärdedel eller mer. En stor del av sjukhusen har fått stängas ner. Det är faktiskt en minoritet av Lettlands befolkning som tagit på sig för stora lån, men inte bara de drabbas nu, utan alla letter. Under tiden sitter svenska bankdirektörer och styrelser och lyfter feta löner och arvoden.

SVTs "Dokument inifrån" sände för en dryg månad sedan ett program med titeln "Bankfällan" som är sevärt. Det ligger kvar på deras hemsida fram till 14 augusti.

Idag är jag arg

Normalt brukar jag inte svära, men idag blir jag så djävla förbannad när jag tänker på hela skiten som framförallt Swedbanks ledning har ställt till.

• För det första för sina aktieägare - och det är faktiskt de flesta av oss indirekt, genom diverse pensionsfonder. Det är din och min framtida pension som det försvinner bitar av.


• För det andra för sina kunder, som visserligen inte kommer att förlora några insatta pengar, eftersom staten garanterar det mesta, men de kommer att drabbas av försämrad service när Swedbank p.g.a. sina förluster tvingas rationalisera och lägga ner kontor.


• För det tredje för alla sina 21 000 anställda, varav många riskerar att bli av med jobben.


• För det fjärde för alla svenskar, genom att våra svenska kronor blir värda mindre p.g.a. omvärldens missnöje med svenska bankers engagemang i Baltikum. För drygt en vecka sedan gick det 10,40 kronor per euro, nu är det 10,93.


• För det femte återigen för alla svenskar, genom att Swedbank kommer att få statligt stöd för att överleva, eftersom de är för stora för att få fallera. Alltså dina och mina skattepengar!

Och Swedbank kommer att fallera - situationen i Baltikum, särskilt i Lettland är så allvarlig att kreditförlusterna kommer att knäcka Swedbank. Visserligen säger Riksbanken även i sitt "tuffare scenario" att Swedbank kommer att klara kapitalkravet med ett nödrop, men det räcker inte med bara det formella kapitalkravet - för att kunna få sina finansiella motparters förtroende måste banker särskilt i dagsläget ha betydligt bättre kapitalstruktur än minimikraven för att överleva. Dessutom är risken överhängande att verkligheten blir ännu värre för bankerna än Riksbankens "tuffare scenario". Lettlands BNP-fall är värre än Argentinas kris och efterspelet lär bli minst lika allvarligt. Risken för politisk kollaps är överhängande.

Ett problem idag är att Sveriges bankmarknad idag totalt domineras av endast fyra stora aktörer - Nordea, Swedbank, SEB och Handelsbanken. Detta gör att ingen av dessa fyra får gå omkull, då det skulle drabba den svenska ekonomin alldeles för hårt. Troligen kommer staten att bli "tvungen" att gå in med kapital om Swedbank skulle riskera konkurs. En Swedbankkonkurs skulle innebära katastrof för Sveriges ekonomi, så det skulle aldrig tillåtas. Inte ens vänsterpartiet skulle kunna tillåta det om de sutte i regeringsställning.

SEBs ledning har inte gjort så mycket bättre ifrån sig - det är endast en gradskillnad mot Swedbanks ledning, men det är i grunden samma skit bakom spakarna. Nordea däremot har väl haft en mer rimlig exponeringsgrad mot Baltikum. Visst fanns det pengar att hämta där, men bara på kort sikt. Det borde ha varit uppenbart för vem som helst med den minsta inblick i ekonomi att det inte var hållbart. De baltiska ekonomierna växte med tvåsiffriga procenttal per år. Nu krymper de istället med tvåsiffriga procenttal per år - så var det med den hållbarheten. Den lettiska ekonomiska tillväxten drevs till stor del av konsumtion för lånade pengar med ett stort handelsunderskott mot omvärlden. Hur puckad får man bli, när man går och lånar ut pengar till sånt?

Men, det är klart, Swedbanks ordförande Carl Eric Stålberg såg väl inte längre än sitt feta arvode och saftiga pensionsavtal. Det var Carl Eric Stålberg som tillsammans med förre VDn Jan Lidén lade om Swedbanks strategi och gjorde storsatsningar i Baltikum. Antingen saknade de totalt omdöme när de gjorde dessa satsningar, eller så var de helt enkelt intresserade av att roffa åt sig så mycket som möjligt i arvode, lön, bonus och pensionsavtal under det fåtal år som expansionen höll, och sedan dumpa de sorgliga resterna i knät på staten och alla oss skattebetalare. Jag gissar att de var fullt medvetna om vad de gjorde. Därmed hoppas jag att det blir någon form av rekonstruktion för Swedbank där man lyckas kapa av deras feta pensionsavtal. De har fullt tillräckligt med pengar ändå om de bara sparat några tiondelar av sin lön. Fast det är väl att hoppas på för mycket - även om Swedbank faktiskt skulle få gå i konkurs, så är säkert direktörspensionerna utseparerade i någon form av försäkring som inte berörs av det.

Men jag är inte bara arg på styrelse och vd i Swedbank och SEB, jag är också arg på deras flata större aktieägare, som tillät denna vettlösa expansion i Baltikum. Framförallt förstår jag inte att styrelserna beviljades ansvarsfrihet vid senaste årsstämman i april. Det är ju styrelsen som bär ansvaret, så de borde också få ta det. Jag är också arg på Finansinspektionen, som inte har hållit i tyglarna ordentligt vad gäller bankernas risktagande.

Hur kan så många personer som borde ha goda kunskaper om ekonomi och krediter låta något sånt här ske? För mig var det uppenbart redan hösten 2006 vad som höll på att hända. Tyvärr startade jag inte mitt mer aktiva bloggande förrän i juli 2008.