Brexit finansmarknadschock

Brexit blev inte bara en politisk chock, som jag skrev om i fredags, utan även en chock för finansmarknaderna. De flesta verkade vara tvärsäkra på att det inte skulle bli Brexit, utan Bremain. När väl beskedet om folkomröstningsresultatet kom så rörde sig världens finansmarknader mycket kraftigt på olika vis. Några smakprov från valutamarknaderna i fredags (fredagens slutkurs mot torsdagens).

• USA-dollarn -4,2 procent mot den japanska yenen.
• Pundet -8,8 procent mot USA-dollarn och -6,7 procent mot euron.
• Euron -1,7 procent mot schweizerfrancen och-3,6 procent mot USA-dollarn.
• Svenska kronan -1,6 procent mot euron.-4,3 procent mot USA-dollarn.

Så här stora rörelser är ovanliga på valutamarknaderna. De kan leda till att många företag globalt får stora valutaförluster. Visserligen får många företag också valutavinster, men det blir som ett lotteri - vissa vinner, andra förlorar. Det går också som bekant att hedga sig mot valutaförluster med hjälp av olika derivat, men i andra änden av derivatet sitter en utfärdare (t.ex. en bank) och denna utfärdare kan drabbas av förluster om de inte i sin tur hedgat sig. Någonstans sitter i slutändan någon med en förlust på varje valutaposition. Särskilt finansföretag och hedgefonder kan vara svårt drabbade.

Apropå valutor läser jag att det på många ställen är växlingsstopp för pundet på banker och hotell i flera länder, vilket ger problem för turister.

Det var också stora börsfall i Europa och Japan:

• Londonbörsen -3,2 procent (det kraftiga fallet i pundet bromsade förstås upp börsfallet)
• Parisbörsen -8,0 procent
• Frankfurtbörsen -6,8 procent
• Tokyobörsen -9,2 procent
• Madridbörsen -12,4 procent
• Milanobörsen -14,5 procent

Men värre är hur bankaktierna klubbades ner:

• RBS -18,0% (Storbritannien)
• Barclays -17,7% (Storbritannien)
• Lloyds -15,2% (Storbritannien)
• Deutsche Bank -13,9% (Tyskland)
• Commerzbank -12,8% (Tyskland)
• BNP Paribas -17,4% (Frankrike)
• Credit Agricole -14,0% (Frankrike)
• Société Générale -20,6% (Frankrike)
• Banco Santander -19,9% (Spanien)
• BBVA -16,2% (Spanien)
• Bankia -20,8% (Spanien)
• UniCredit -23,8% (Italien)
• Intesa Sanpaolo -22,9% (Italien)
• MPS -16,4% (Italien)

Ny eurokris och bankkris på gång? Särskilt intressant är Deutsche Bank, Europas ledande bank vad gäller derivat. Vid slutet av 2015 hade de en exponering på 32,87 biljoner euro i räntederivat och 6,37 biljoner euro i valutaderivat. Men det är säkert inget att oroa sig för.

På Londonbörsen handlades även husbyggarföretagen ner 20-30 procent. Uppenbarligen anses "Brexit" vara mycket negativt för den brittiska bostadsmarknaden.

Det kommer säkerligen att bli flera hedgefonder som får stänga ner på grund av förluster. Ännu har säkert inte de som lånat ut till spekulationer med hävstång hunnit göra "margin calls" till alla drabbade kunder (eftersom det borde ha varit väldigt många i fredags), även om de nog ringde runt till många i fredags. "Margin calls" kan ha oväntade effekter på finansmarknader, då (över)belånade aktörer kan sälja av andra finansiella instrument än de drabbade för att få tillräcklig likviditet.

En effekt som fredagens Brexit-kaos på finansmarknaderna troligen kommer att ha är att banker framöver kommer att bli betydligt hårdare vad gäller belåning av finansiella tillgångar. Detta kommer i sin tur att drabba alla inom finansmarknaderna vars affärsidé helt eller delvis bygger på belåning.

En annan effekt av Brexit-resultatet är att Storbritannien troligen kommer att förlora AAA-kreditbetyget på sina statsobligationer. En representant för S&P sade i fredags att "vi anser att ett AAA-betyg är ohållbart under dessa omständigheter".

Jag får säkert anledning att återkomma till de effekter jag nämnt ovan och säkert andra också, som jag inte hunnit skriva om just nu.

Kina har tappat kontrollen

Det blev uppenbart att de styrande i Kina tappat kontrollen över sin kreditbubbelekonomi när Kinas centralbank för några veckor sedan plötsligt devalverade valutan i några omgångar i ett desperat försök att stimulera ekonomin. Nedan ser ni utvecklingen för den kinesiska yuanen mot USA-dollarn sedan 2010.

Visst har yuanen rört sig förut, men aldrig så snabbt som några dagar i augusti 2015.

Kinas kreditbubbla är, som jag skrivit tidigare, monumentalt stor. Kinas totala mängd krediter har fyrfaldigats sedan 2007! Samtidigt har förstås BNP växt kraftigt, men de totala skulderna har växt från 153 procent av BNP år 2008 till 242 procent i slutet av 2014. Det som framförallt sticker ut är hur mycket företagens skuldsättning ökat - från 97 procent av BNP (vilket redan var högt) år 2008 till 169 procent av BNP (!!) i slutet av 2014. Så stor och snabb kredittillväxt leder ofelbart till enorma felinvesteringar.

Ett problem med Kinas BNP och krediter är att för närvarande består nästan hälften av BNP av investeringar i fasta tillgångar såsom fastigheter, industri och infrastruktur. Detta är extremt om man ser både historiskt och jämfört med andra länder.

Till saken hör också att Kinas styrande inte har några erfarenheter av att hantera kreditbubblor, varken i tillväxtfasen eller under urblåsningen. Visst kan de snegla på hur andra länder gjort, men jag gissar att centralbanken och regeringen i sina försök att stabilisera situationen kommer att begå ett antal fatala misstag.

Och Kinas kreditbubbla började inte 2008 - nej sedan dess har vi bara sett den sista maniska fasen. Kinas totala kreditmängd har ökat från endast 2,1 biljoner dollar år 2000 till 7,4 biljoner år 2007 till 28,2 biljoner dollar 2014. Det handlar alltså om ett fjortonfaldigande av skuldmängden på endast fjorton år!!

Redan i mars förra året talades det om "en partiell, kontrollerbar minikris" för Kinas provinsers och städers skulder, vilket ledde till ett "mini-stimulanspaket", som gjorde att Kinas ekonomi kunde hålla styrfart ännu ett tag till. Men det garanterar bara att nästa kreditkris blir ännu större - där är Kina nu.

Shanghai-börsen steg (som jag skrivit om förut) från sommaren 2014 till 15 juni i år, då den istället påbörjade en snabb nedgång. Nedan ser ni hela denna sanslösa uppgång och den efterföljande kraschen, vilken hittills raderat ut hela uppgången sedan januari i år och ännu inte visar några tecken på vändning.

Detta har orsakat en mängd panikåtgärder, för även om Shanghai-börsen är liten i förhållande till Kinas ekonomi, så är den uppenbarligen systemviktig. Det senaste är, som Jojje Olsson skriver om på InBeijing, att man arresterat 197 personer för att ha "spridit rykten" om börskraschen (och även explosionen i Tianjing). En journalist har "gjort avbön" på teve för sin illasinnade ryktesspridning om börsen.

Kina har försökt hålla liv i sin kreditbubbla genom att pumpa in krediter på marknaderna. I juli upprätthölls kredittillväxten därmed, se diagrammet nedan.

Men notera hur komponenterna i stapeln ser ut. Mer än hälften av ökningen av krediterna var till finansiella företag (förutom banker). Så har det inte tillnärmelsevis sett ut tidigare. Kredittillväxten för hushåll och företag (den reala ekonomin) bromsade istället in kraftigt. Det blir intressant att se hur utvecklingen fortsatt i augusti, vilket vi lär få se om drygt en vecka.

Kinas fastighetsbubbla är också en bra bit in i sin urblåsningsfas - både bostadspriser och antal påbörjade bostäder har nu fallit ett bra tag.

Flera saker pekar också på att Kinas ekonomi har börjat krympa. Kolproduktionen föll i juli med 3,1 procent mot samma månad förra året, eftersom gruvföretagen drar ner på produktionen för att minska förlusterna på grund av låga priser. Mer än två tredjedelar av Kinas kolgruveföretag gick med förlust första halvåret. För årets första sju månader sjönk kolproduktionen med 5,3 procent mot samma period förra året.

Elproduktionen sjönk 2 procent i juli jämfört med året innan. Cementproduktionen föll 4,7 procent i årstakt. Stålproduktionen föll med 4,6 procent i årstakt. Allt detta pekar på en krympande ekonomi, trots vad Kinas officiella fantasisiffror försöker göra gällande.

Det pågår också en kapitalflykt från Kina. Charles Hugh Smith påpekar att Kinas centralbank nu inte har någon smärtfri utväg. Om de höjer räntan för att stoppa kapitalflykten och stödja yuanen kommer de att sänka de kinesiska företagen (särskilt exportföretag som konkurrerar med företag i andra länder). Om centralbanken istället sänker räntan för att stimulera ekonomin försvagar de också yuanen och detta leder i sin tur till större kapitalflykt.

Kina är alltså en bra bit in på att blåsa ur sin kreditbubbla och krympa sin konstgjort uppblåsta ekonomi. Detta kommer att få följder för hela världsekonomin, särskilt med tanke på att Kina är världens näst största ekonomi sett till BNP. Särskilt kommer förstås alla som exporterar varor till Kina att drabbas. Ett land som man då osökt kommer att tänka på är Australien, som är en av Kinas viktigaste råvaruleverantörer.

För Kina kommer urblåsningen och krympningen att leda till folkligt missnöje, vilket i sin tur med största sannolikhet kommer att leda till att landets auktoritära regim kommer att ta i med hårda nypor för att tysta ner allting.

"Grekland är litet och oviktigt"

Grekland står ju bara för 1,3 procent av EU:s BNP och 0,3 procent av global BNP, så det borde ju inte vara så viktigt för de globala finansmarknaderna... Dessutom borde ju världens banker och övriga finansmarknader vid det här laget vara förberedda för och avskärmade från Greklandsproblem.

Men... ser man på USA-börsens S&P-500-termin under den gångna veckans hattande fram och tillbaks vad gäller besked om Grekland ger det en helt annan bild av Greklands vikt, se diagram nedan.

Notera det lätt manodepressiva sicksackmönstret, ofta med både kraftig nedgång och uppgång inom samma dag. Vi har ännu inte sett slutresultatet av dagens aktiehandel i USA, men om ingen katastrofal nyhet angående Grekland dyker upp lär det fortsätta uppåt. Skulle dagens slutkurs häva sig över veckans topp runt 2077 finns goda förutsättningar för ett sommarrally på världens börser, i tron att Grekland nu åter är "räddat" genom ett nytt grekiskt förslag som emottagits positivt av eurogruppen.

Greklands grundproblem återstår dock: en statsskuld som är alldeles för stor för att någonsin kunna betalas tillbaks, samt en massa byråkrati och korruption. Och ännu har inte de grekiska bankerna återöppnat...

Att Kina åtminstone tillfälligt lyckats stoppa upp kraschen på Shanghai-börsen bidrar säkerligen även det till en mer positiv stämning på finansmarknaderna. Lite liknande där - Shanghai-börsen är ju så liten i förhållande till hela Kinas ekonomi, men ändå tyder de kraftfulla och lätt panikartade åtgärder som kinesiska myndigheter vidtar på att Shanghai-börsen trots sin litenhet utgör en stor systemrisk för Kinas finansiella system. Några av de åtgärder som vidtagits är:

• ett förbud under sex månader för storägare (inklusive fonder) samt personer i ledningsställning att sälja aktier
• mer än hälften av de noterade bolagen börsstoppade
• stopp för uttag ur fonder, vilket tvingar dem att investera i marknaden
• börsintroduktioner stoppade
• reducerade transaktionsavgifter
• utökad likviditet till belåning av aktier
• minskade krav vid belåning av aktier
• bolagens aktieåterköp ökade

Detta har alltså stoppat upp Kinas börskrasch - frågan är bara hur länge. Grundproblemet med övervärdering kvarstår och många småsparare vill inget annat än att komma ur sina positioner.

Tillägg: Avanzas Claes Hemberg litar inte på uppgången på Shanghai-börsen, utan varnar för den.

Hursomhelst, när börsen beter sig som sicksackmönstret ovan är det nog bäst för vanligt folk att hålla sig utanför marknaden tills man ser om det blir en mer hållbar uppgång eller en vidare nedgång (vilket är troligt om aktiebörserna åter bryter ner under veckans lågpunkt).

Kinas börskrasch stoppar tillfälligt

I slutet av maj skrev jag om hur Kinas börs var på väg mot nya svindlande höjder. Den resan uppåt bröts dock 15 juni, när Shanghai-börsen började sin nedgång. Hittills har Shanghai-börsen fallit 28 procent sedan toppen.

Detta kvalificerar helt klart som en börskrasch. Mer detaljerat över den senaste tiden ser ni i diagrammet nedan.

Kinesiska centralbanken har vid flera tillfällen försökt att stoppa nedgången på olika vis, vilket syns som tillfälliga uppstudsar i diagrammet ovan. Senaste uppstudsen i måndags (efter att regeringen beviljat pengar till China Securities Finance Corp för att möjliggöra mer belåning av aktier) blev ytterst kortvarig. Det blev en uppgång på nästan åtta procent, för att sedan åter gå ned, även om det ser ut som om Shanghai-börsen nu tillfälligt bromsat upp i fallet.

Nu senast har man enligt utsagor från journalister förbjudit media att använda vissa uttryck såsom "aktiekatastrofen" och "rädda marknaden", men det lär nog inte hjälpa särskilt mycket när alla kinesiska investerare vill ut samtidigt.

En analytiker i Hongkong förklarar varför kinesiska staten är så desperat att försöka stoppa börskraschen.

"De styrande politikerna förstår att på grund av lånehävstången i systemet skapar börsnedgångar ringar på vattnet som kan skada den bredare ekonomin, så allt detta handlar om att förhindra spridningen av panik som skulle kunna utlösa en systemisk kris."

Vi får se hur det går, men hittills har Kinesiska centralbanken och andra ansvariga myndigheter hanterat hela börsbubblan ytterst klantigt. Bara att de tillåtit den att växa så snabbt visar att de tappat kontrollen, och deras tafatta försök att bromsa nedgången visar också på inkompetens. Därför är jag inte optimistisk inför fortsättningen vad gäller Shanghai-börsen.

Man ska när man ser på Shanghai-börsen vara medveten om att aktierna där har en gräns för daglig nedgång på tio procent, vilket dock som ni ser inte har hindrat börsen från att falla vidare nästa dag. En vidare krasch lär alltså utspela sig under flera dagar.

Tillägg 2015-07-08: Ja, det var ju högst tillfälligt som börskraschen stoppade. Idag sjönk Shanghai Composite Index ytterligare sex procent.

Att förstå "V:na" på aktiemarknaderna

I senaste Credit Bubble Bulletin förklarar Doug Noland bland annat en del av dynamiken bakom volatiliteten på aktiemarknaderna, framförallt de skarpa fall med efterföljande skarpa uppgångar som syns då och då och som ser ut som ett "V" i diagrammet. Se t.ex. Stockholmsbörsens Omxs30-index sedan augusti 2008 i diagrammet nedan.

I oktober hade vi ett extra kraftigt fall, följt av en mycket kraftig uppgång. Även förra veckan såg vi en V-liknande botten, om än av mindre magnitud. Förklaringen som ges är att det handlar om en "short squeeze", alltså att de som har hakat på nedåttrenden genom att blanka tvingas att köpa tillbaks sina blankningar och därmed driver upp aktiekurserna. Noland bygger på detta med ytterligare ett steg av dynamik på finansmarknaderna.

För att förstå Nolands förklaring måste man förstå lite bland annat om optioner. Dessa finns antingen som köpoptioner eller säljoptioner. Säljoptioner kan man köpa för att spekulera i att priset på den underliggande tillgången (aktien eller indexet) kommer att gå ner fram till optionens lösendag. En säljoption sägs vara "in the money" om dess lösenpris överstiger det nuvarande priset på den underliggande tillgången och optionen alltså skulle ge "pengar tillbaks" om den underliggande tillgången ligger kvar på samma pris fram till lösendagen. En säljoption sägs på motsvarande sätt vara "out of the money" om dess lösenpris ligger under det nuvarande priset på den underliggande tillgången och optionen alltså skulle förfalla värdelös på lösendagen om den underliggande tillgången då ligger kvar på samma pris. Optioner som är "out of the money" är förhållandevis "billiga" om man tror på en snabb rörelse på aktiemarknaden. Säljoptioner kan köpas som "värdeförsämringsförsäkring" på ett aktieinnehav.

En handelsstrategi av kategorin "Armageddon" bygger på att man köper på sig finansiella instrument som vid en krasch på de finansiella marknaderna (Armageddon) ger stor avkastning. Dessa finansiella instrument (derivat) är av en typ med stor inbyggd hävstång, exempelvis out-of-the-money-optioner. Samtidigt ligger man med huvuddelen av sitt kapital i exempelvis aktier, som tack vare centralbankernas nuvarande penningpolitik ständigt drivs uppåt i värde. På så sätt får man förhoppningsvis god avkastning både om marknaderna tuffar på uppåt och om de kraschar.

En "hedge" på de finansiella marknaderna innebär en "försäkring" eller "motvikt" - att man köper ett finansiellt instrument som rör sig tvärt om mot ett annat innehav.

Den inbyggda hävstången i Armageddon-handelsstrategier orsakar normalt små problem. Tänk till exempel om du går ut och köper säljoptioner på aktiemarknaden som är 25% out-of-the-money (kraschskydd). För det mesta behöver det finansiella derivatets motpart som utfärdade denna marknadsförsäkring inte göra eller bry sig särskilt mycket - så länge marknaden är lugn. Men om marknaden plötsligt är i en nedåtspiral, så kommer den datoriserade handelsmodellen att föreskriva att en kort position måste etableras som en partiell hedge mot den utfärdade "försäkringen". Om marknaden fortsätter neråt kommer mer (kort) säljande att krävas för att trygga att handelspositionen kommer att generera tillräckligt kassaflöde (handelsvinst) för att betala försäkringskontraktet. Allt eftersom denna out-of-the-money-option närmar sig lösenpriset stiger mängden ("delta") nödvändig handel exponentiellt. Men om marknaden sedan plötsligt återhämtar sig, kräver undvikandet av förluster att den korta positionen (hedgen mot marknaden) återställs (köps tillbaka) i en stigande marknad.

Denna typ av handelsstrategier orsakar alltså större volatilitet på aktiemarknaderna - det är därför vi får så skarpa "V" i bottnarna. Det behövs inte särskilt mycket köpande för att trigga en kraftig uppgång efter en kraftig nedgång på grund av de dynamiska effekterna. Att dessa handelsstrategier är populära beror på att de stora centralbankerna (Federal Reserve, Europeiska centralbanken och Japans centralbank) ständigt tillför ny likviditet till marknaderna och därmed driver priserna uppåt. Samtidigt är många aktörer på de finansiella marknaderna osäkra på hur länge denna strategi kan hålla och vill "försäkra sig" mot en eventuell krasch.

I dagens globaliserade finansiella värld gör det detsamma vilken centralbank som tillför likviditet. USA:s Federal Reserve har i oktober avslutat sitt program av kvantitativa lättnader (QE), men Japans centralbank fortsätter att pumpa ut likviditet på finansmarknaderna. Därför är det fortsatt lönsamt att spekulera i en uppgång på aktiemarknaderna, men med "kraschförsäkring".

Någon dag framöver kommer det dock att inträffa att en nedgång på aktiemarknaderna är så kraftig att den inte bromsas upp förrän en bra bit ner - kraschen är då ett faktum. När det händer och vad som utlöser det är dock svårt att sia om.

Börsfrossa!

I morse förväntades det bli en återhämtning på börserna efter gårdagens fall, men den återhämtningen blev bara kortvarig - straxt efter klockan 11 hade åter gårdagens lägstanivå spräckts på Stockholmsbörsen. Som lägst har Stockholmsbörsen idag varit ner 12,5 procent från toppen för en månad sedan och det är ännu inte säkert att den aktuella nedgångsfasen är över.

Diverse spåmän uttalar sig nu och tycker till om hur långt ner det kan gå, om det snart är köpläge och så vidare. DI:s börskrönikör säger att det kan gå ner lite till, men ger samtidigt rådet att behålla de aktier man har. Hur sjutton kan man stå för ett sånt korkat uttalande? Idag är det så enkelt att sälja och köpa aktier via dator och Internet. Om det ska gå ner en bit till så kan man köpa tillbaka billigare. Hittills i denna nedgång har varje (tillfällig) botten följts av en ny lägre (tillfällig) botten någon dag senare.

Varken Expressen eller Aftonbladet har dock börsfallet högt i sitt nyhetsflöde - när de skriker om "börsraset - så ska du göra nu" kan man börja fundera på om vi sett bottnen. Fortfarande toppar ebola skräpblaskornas hemsidors nyhetsflöde.

Ekonomimedia är självklart mer på hugget och DI försöker att förklara varför börsen faller. Att det handlar om att euroländerna är på väg in i sin tredje recession på sex år är säkerligen en viktig faktor, men det finns mycket annat också. En av de viktigaste orsakerna till börsraset är troligen att USA:s centralbank Federal Reserve är på väg att trappa ner och avsluta sitt tillgångsköpsprogram. Det finns förstås också oro för hur Japans ekonomi ska klara sig och inte minst en oro för Kinas enorma kreditbubbla - båda saker jag skrivit om här för ett bra tag sedan.

SvD skrev igår lite råd om hur man ska göra med sitt sparande i denna börsoro. De vanliga misstänkta intervjuas. Günther Mårder, numera sparekonom på Nordnet säger:

Det viktigaste i dessa stunder är att behålla lugnet. Risken finns annars att man säljer på botten för att sedan köpa tillbaka när börsen stigit rejält

Visst kan det vara bra att ha en viss tajming i sina aktieförsäljningar, men det är nog läge att fundera på att sälja av hela skiten på den upprekyl som kommer förr eller senare. Som bloggrannen Cornucopia påpekar är nämligen den svenska börsen nära ett dödskors, det vill säga att 50 dagars glidande medelvärde bryter ner genom 200 dagars. En tämligen säker säljsignal som pekar mot att en större nedgång är förestående (ja, större än de 12,5 procent vi sett hittills). Om inget sensationellt inträffar får vi denna säljsignal inom någon vecka. Storbritanniens, Tysklands och Frankrikes börser uppvisar redan dödskors och världens börser brukar som bekant följas åt. Och uppsidan på börsen får i dagsläget anses vara högst begränsad. Det är värt att avstå från några procents uppgång för att slippa en för besparingarna förödande nedgång på tiotals procent.

Även Claes Hemberg, sparekonom på Avanza Bank, intervjuas och han tycker att man för längre placeringar idag bör välja högräntefonder. Ett högst tveksamt råd. Hög ränta betyder hög risk, vilken "riskstämpel" som än sätts av fondvärderare - det är först i en kris som högräntefondernas verkliga avkastningspotential kommer att testas på allvar. Det är inte värt ynka fem procents potentiell avkastning att satsa i högräntefonder.

Som vanligt avslutar både Hemberg och Mårder med att "den som sparar på lång sikt bör sitta still i båten". Fortfarande förblindade av tesen om att aktier alltid är bäst i längden, trots nu 14 års sidledes bergochdalbana. Den exceptionellt starka perioden 1980-2000 sitter fortfarande kvar i medvetandet hos finansanalytikerna. Hur exceptionell denna period var syns i det avkastningsdiagram för börsen 1920-2008 som jag gjorde för några år sedan.

Shanghaibörsens bergochdalbana

Bara en liten påminnelse om hur Shanghaibörsen har gått de senaste 11 åren.

Först en halvering från sommaren 2001 till sommaren 2005. Sen en fullständigt sanslös ökning med runt 500% (!!) till hösten 2007. Därefter en spektakulär krasch då den tappade två tredjedelar i värde på ett år (!!), vilket följdes av en upprekyl på nästan 90% under nästa år. Till sist en skvalpig nedåtlutande resa fram till nu. Vart ska det bära av sen? Många av kineserna själva lär väl ha fått avsmak för aktieinvesteringar efter nedgången från hösten 2007.

Jag kommer att återkomma med andra intressanta fakta om Kina snart, men under tiden kan ni läsa det jag skrivit om Kina tidigare i år som förberedelse.

• Kina - spökstäder och fastighetsbubbla
• Kinas lån och penningmängd växer snabbt
• Kinas bubbla växer snabbt
• Kinesisk bubbla?

Yra höns - inflation eller deflation?

Det chockade globala investerarkollektivet ränner just nu omkring som yra höns och vet inte riktigt vad de ska satsa på när börserna dyker.

Förvirringen illustreras tydligt av att för det första har guldpriset nått rekordnivåer runt 1860 dollar per uns, eller 385 kronor per gram, se diagrammet nedan.

Flykt till (upplevd) säkerhet skulle jag vilja kalla detta. Guld ses traditionellt som en värdebevarare i inflationstider eller valutaoro. Många verkar alltså oroliga för kraftig inflation.

Samtidigt har räntorna på amerikanska statspapper drivits ner till rekordlåga nivåer. Räntan på tioåriga amerikanska statsobligationer var igår eftermiddag för första gången någonsin nere under 2 procent, även om den sedan vänt uppåt en aning igen. Se "vattenfallet" längst till höger i diagrammet nedan.

Flykt till (upplevd) säkerhet kallar jag även detta. Många investerare tar ut pengarna från börsen och sätter dem i det säkraste de kan tänka sig - USA:s statsobligationer. Detta driver ner räntorna på dem. På kort sikt är investerarna till och med beredda att helt avstå från ränta (jämför det avkastningslösa guldet) för att parkera sina pengar säkert i 3-månaders amerikanska statsskuldsväxlar till 0,01 procents ränta.

Även svenska statsobligationer upplevs som säkra och igår var räntan på de tioåriga nere på rekordlåga 1,94 procent, vilket är den lägsta nivån hittills. Förra bottennoteringen var 1938 (!) på 2,18 procent.

Obligationsmarknaderna skriker alltså snarare ut deflation.

Så vilka av de yra hönsen springer åt rätt håll? Inflation eller deflation?

Jag har redan tidigare varnat för att vi är på väg in i en global finanskrasch med åtföljande global depression. Allt fler indikatorer pekar på det, senast USA:s Philadelphia Fed Index från igår (som mäter industriaktiviteten i den industritunga Philadelphia-regionen).

Philadelphia Fed Index fullkomligen rasade till -30,7 i augusti från 3,2 i juli. Det var den största nedgången sedan finanskrisen oktober 2008 och indexet ligger nu på den lägsta nivån sedan mars 2009.

Avmattningen i EU:s och framför allt Tysklands tillväxt varnar också för kommande ekonomisk nedgång, liksom alla nedskrivna BNP-prognoser, senast Morgan Stanleys sänkning av deras globala prognos.

Kraftiga ekonomiska nedgångar brukar inte vara inflationsdrivande händelser, utan snarare deflationsdrivande. Jag har skrivit om detta i "peak oil - inflation eller deflation". Just denna ekonomiska nedgång blir särskilt deflationsdrivande då världsekonomin tyngs av ett massivt kreditberg. Kanske är det snarare en hel bergskedja full av skulder. Om skulderna innan 1930-talskrisen var Alperna motsvaras dagens skuldberg av Himalaya, med USA:s statsskuld som Mount Everest.

Minskningen av skuldbergen har redan påbörjats på sina håll, t.ex. för USA:s hushåll.

Samtidigt som den amerikanska statsskulden ökat från 65 procent av BNP till 81 procent sedan Barack Obama svor presidenteden har man i andra delar av landets ekonomi lyckats med det motsatta.
Hushållen har minskat skulderna från 100 procent av BNP till 90 procent. Företagen låg på en lägre nivå till att börja med, men har också lyckats krympa skuldbördan - från 80 till 74 procent av BNP, skriver Dagens industri.
I den finansiella sektorn är tempot högre. Sedan Lehman Brothers-kraschen har bankerna minskat på skulderna från 123 procent av BNP till 95 procent.

Det är avskuldningen som gör att Federal Reserves åtgärder inte lyckas sparka igång den reala ekonomin. När nu denna avskuldning kommit igång på allvar tror jag inte att centralbankerna kan stå emot deflationstrycket, om de inte tar till kvantitativa lättnader på triljonnivå. Sverigebesöksaktuelle Paul Krugman tycker dock att Fed ska satsa på QE3 och att få upp inflationen. Kenneth Rogoff argumenterar också för inflationsvägen i artikeln i DN häromdagen. Rogoff kallar förresten den pågående krisen för "den andra stora kontraktionen" - den "första stora kontraktionen” var depressionen på 1930-talet.

Kontraktionen berör inte bara produktivitet och sysselsättning, som i en normal recession, utan också statsskuld och krediter, och den tar många år att bemästra.

Kontraktionen berör alla delar av samhället och vi ser flera tecken nu.

Kommunernas och landstingens skatteintäkter väntas minska med totalt fem miljarder kronor, som en följd av sjunkande sysselsättning.

Apropå gårdagens börsfall finns en hel del tokigheter att läsa. Nordeas chefsstrateg rekommenderar att köpa mer aktier, trots att det inte på något sätt ser ut som en botten - studera hur börsen såg ut våren 2009 för att se hur en riktig botten ser ut. Finansminister Anders Borg ifrågasätter datorhandelns inflytande "Det finns ingen rim och reson”. Andra talar om att ett tyskt feltryck skulle ha orsakat gårdagens krasch, vilket såklart är struntprat. Kraschen skulle ha kommit i alla fall, men kanske påskyndades med några minuter av ett feltryck. Grundproblemet vad gäller aktiebörserna är som jag sagt förut att de i dagsläget inte prisar in en förnyad global recession och definitivt inte en global depression som varar i flera år.

P.S. Läs även Den hälsosamme ekonomisten.

Börskraschen, krediterna och datorerna

Nu kan vi definitivt tala om börskrasch då Stockholmsbörsens Omxs30-index fallit 21 procent från 1087 som högst förra måndagen till 860 som lägst idag, även om den framåt eftermiddagen repat sig rejält. I fredags var börsen nere på 901 som lägst, vilket "bara" var en nedgång på 17 procent från topp till botten - även det skulle av många klassificeras som krasch.

Börsraset både i Sverige och internationellt har nu pågått så pass lång tid att det börjar bli dags att tala om en krasch. En nedgång i storleksklassen 15 procent eller mer har bara inträffat ett dussintal gånger de senaste tjugofem åren.

E24:s Torbjörn Isacson tog häromdagen också upp hur högfrekvenshandel genom datorer gör denna börskrasch till ett experiment i en ny miljö.

Vi ser nu den första börskraschen i Sverige sedan de blixtsnabba datorstyrda affärerna började ta kommandot över aktiehandeln. Det gör att allting går ännu mycket snabbare än tidigare. [...] Men de senaste åren har framför allt datorstyrd högfrekvenshandel ökat sin andel av aktiehandeln. I USA beräknas fenomenet stå för merparten av aktiehandeln. I Sverige har det gått från att ha varit en tämligen marginell företeelse för några år sedan, till att uppskattningsvis stå för 20-30 procent av handeln.

Hur kommer de programmerade algoritmerna för högfrekvenshandeln att klara ett scenario som de hittills aldrig testats för? Håll i hatten!

Vad som ytterligare spär på volatiliteten är att mycket av den aktiva handeln görs av aktörer med belåning/hävstång. Denna belåning är den del av den globala kreditbubblan som växt fram under några decennier. Denna kreditbubbla är unik i världshistorien genom sin storlek, sin globala omfattning och sin tygellöshet. De senaste decenniernas i princip otyglade kreditexpansion har varit som ett paradis för spekulation med hävstång. Det funkar bra på uppsidan men på nersidan ger det en oerhörd volatilitet och ett instabilt finansiellt system. Kredittillväxten leder till högre tillgångspriser, tillgångar som i sin tur kan belånas i den stora kreditspiralen. När tillgångspriserna som nu sjunker har belåningen en starkt destabiliserande effekt.

Finanskrisen 2008 var förgörande för de flesta som spekulerade med hävstång. Tusentals hedgefonder fick stänga ner och tradingavdelningarna på flera banker drabbades också hårt. De extraordinära åtgärder som vidtogs av centralbanker och regeringar i samband med och efter krisen hjälpte inte särskilt den reala ekonomin, utan ledde istället till att finansbranschen åter blommade upp. Världens finansmarknader är idag mer spekulativa än någonsin förut. Vi ska därför förbereda oss på en period framöver som troligen kommer att bli den mest instabila i historien. Eftersom hävstångsspekulanterna inte bara ägnar sig åt att spekulera i stigande priser utan även i fallande (genom blankning) kommer vi troligen att få se inte bara en kraftig nedgång i de flesta tillgångspriser, utan en saftig bergochdalbana.

Ikväll kommer räntebesked från Federal Reserve och marknadsaktörerna väntar nu troligen på att det i samband med det ska annonseras eller åtminstone antydas något slags åtgärder för att liva upp de sura finansmarknaderna. Jag förväntar mig hursomhelst någon form av åtgärder från centralbanker och/eller politiker inom de närmsta veckorna. Däremot tror jag inte att dessa åtgärder kommer att få någon varaktig effekt. De kan ge en kraftig uppstuds, men sen kommer det att bära av neråt igen om någon månad. Jag förväntar mig åtgärderna eftersom våra pensionssystem idag är starkt kopplade till hur världens börser går och ingen politiker vill se pensionssystemen urholkas.

Andreas Cervenka på E24/SvD skriver idag:

Finanskrisen är inte tillbaka, den tog aldrig slut. Tre års försök av västvärldens politiker och centralbankschefer att lindra och gömma symptomen har misslyckats.

Jag kunde inte ha uttryckt det bättre själv. Och vidare:

För inte alltför länge sedan var det ett otänkbart scenario som bäst platsat i undergångsfilmer eller på dystopiska finansbloggar. Nu är det verklighet.

"Dystopiska finansbloggar" - är det jag och mina bloggrannar det? Jag säger som Cornucopia att jag inte är dystopisk, utan bara realistisk. Bättre att vara förberedd på elände som kommer än att det blir en obehaglig överraskning. Cervenka målar upp tre tänkbara framtidsscenarier.

1. Mer av samma. Fortsatta räddningspaket och kreditösande från centralbanker.
2. Alla går sin egen väg. Euron splittras. USA försöker inflatera bort sin statsskuld. Handelskrig, valutakrig, statskonkurser.
3. Ökat globalt samarbete. Världens stormakter enas i kloka åtgärder som räddar världen.

Scenario 3 ser jag som oerhört osannolikt. Som jag skrev i min kartskiss över finanskraschen kommer världens länder troligen att ha så fullt upp med sina egna problem att de inte kommer att ha möjlighet att bry sig särskilt mycket om omvärlden. Väljarna kommer också att kräva att man prioriterar det egna landet. Jag tror snarare att vi först kommer att få se ett försök med scenario 1, för att sedan när allt bryter ihop igen övergå i scenario 2.

Kraschvarning!

Det behöver inte bli en börskrasch, men risken är överhängande. Ta en titt på Stockholmsbörsen från finanskrisens början sommaren 2007 fram till nu.
I början gick det i lite måttlig sicksack neråt, fram till oktober 2008, då det blev vattenfall. Därefter följde några månaders sidledes sicksack fram tills den stora uppgången satte igång i mars 2009, vilket gav en uppgång på runt 80%! Förrförra veckan bröts uppgången med den kraftigaste nedgångsveckan sedan slutet av 2008. För den som trodde allt var grönt igen i början av förra veckan efter EU:s "räddningspaket" har vi idag verkligen fått bekräftat att det inte är det. New York-börsens S&P500-index sjönk nästan 4 procent idag, vilket är den största nedgången på tretton månader. Stockholmsbörsen gav också en rejäl säljsignal då 21-dagars glidande medelvärde korsade 55-dagars.
Notera också den ökade volatiliteten, med genomsnittligt mycket längre dagsstaplar från och med mitten av april. Risken att börsen slår igenom förra måndagens botten (929) är överhängande, och gör den det lär botten från februari i år (920) också ryka. Därifrån är det fritt fall som gäller ett tag. Winning Trading brukar ha bra koll på var nästa stöd kan tänkas finnas.

Frågan är nu hur djupt börsen kommer att gå ner. Låt oss vara optimister och anta att det "bara" blir en korrigering av uppgången från 593 (mars 2009) till 1077 (april 2010). Korrigeringar har en tendens att hamna nära vissa Fibonacci-procenttal. Med tanke på att uppgången var så kraftig kan vi anta att nedrekylen också blir kraftig. 61,8% rekyl (av uppgångens totalt 484 punkter) tar oss till 778 (en nedgång på 28% från toppen), vilket är ungefär nivån från maj 2009. Så mycket blir det troligen minst. Många stora placerare verkar ha nerverna utanpå just nu, vilket kan göra att rörelserna blir snabba.

Winning Trading påpekar att det amerikanska volatilitetsindexet VIX åter är uppe på paniknivåer över 40.

Samtidigt stödköptes det troligen euro idag av centralbankerna från klockan 19 svensk tid, vilket gav stora valutarörelser, se Musik @ Centrifugens diagram. Effekterna av stödköp av valutor brukar aldrig hålla i sig särskilt länge. Lär sig centralbankerna aldrig av alla misslyckade stödköp genom historien? Varför fortsätter de att kasta pengar i sjön?

All turbulens gör att många spekulanter och investerare ser sig tvingade att gå ur en massa positioner. I vissa fall kan det också handla om tvångslösta positioner. Jag gissar att vi kommer att få se ett antal hedgefonder gå under den närmsta tiden, vilket brukar ske när det sker plötsliga "oväntade" eller "ologiska" stora rörelser på finansmarknaderna.

Nu sker som jag sade igår en flykt till säkerhet. Pimcos Bill Gross påpekar också att det sker en minskning av belåningen hos t.ex. hedgefonder för att bevara kapitalet. Allt leder till att det säljs av både det ena och det andra. Även råvaror såsom olja och guld drabbas. Men "säkra" statsobligationer, t.ex. svenska, tyska eller amerikanska, går bra när investerarna flyr till dem.

P.S. Själv ligger jag kort Stockholmsbörsen och har gjort det sedan strax före stängningen onsdag förra veckan, då jag bedömde att euforin över EU:s räddningspaket borde ha gått över och vi borde fortsätta nedgången. Som vanligt gick jag in lite för tidigt (tänk att jag aldrig lär mig) men jag har för en gångs skull gjort en riktigt bra affär.

Farligt på börsen

Igår fick vi se vad datorer kan ställa till med i börshandeln. Runt klockan 21 svensk tid föll USA-börserna flera procent på kort tid, för att sedan återhämta sig kraftigt.

Felaktiga affärer och datoriserad handel, uppges ligga bakom kraschen.

Datorer, ja. Felaktiga affärer, troligen inte. Med tanke på att det på världens börser hela tiden ligger en massa handelsdatorer med tillgång till stooora pengar och letar arbitragemöjligheter så finns knappt möjligheten längre att felaktiga affärer kan störa börshandeln så här. Det beror snarare på återkopplingsloopar mellan alla de quant- och högfrekvenshandelprogram som ligger och gör stora delar av börshandeln. Något liknande det som hände 1987, alltså. Det finns några viktiga skillnader mellan 1987 och 2010.

• Efter kraschen 1987 införde man spärrar som stoppar USA-börserna om de faller för mycket.
• Handelsvolymen 2010 är många gånger större än 1987.
• Andelen datorstyrd handel är många gånger större än 1987.
• Datorerna har blivit många gånger snabbare och handelsprogrammen mer avancerade.

Den första punkten stabiliserar i viss mån marknaden, medan de övriga tillsammans motverkar och gör marknaden farligare än någonsin förut. En mängd datorer direktkopplade till börserna tar blixtsnabba beslut att köpa och sälja. Det är många olika system som konkurrerar och algoritmerna finslipas hela tiden i börshandelns kapprustning. Ingen har någonsin stresstestat helheten som systemen utgör, eftersom det inte är möjligt. Därför kan det då och då bli såna "vansinnigheter" som snabba stora börsfall, för att strax därefter återta ungefär två tredjedelar av fallet. Nedan ser ni "spiken" neråt.
Förutom de snabba svängningarna ser det ut som om vi har fått en tydlig trendvändning på börsen den senaste veckan. Efter den sanslösa uppgången sedan mars 2009 är det säkert många som vill säkra sina vinster. Då blir det trångt i dörren av alla säljare. Se på Stockholmsbörsens OMXS30-index nedan. Klicka på diagrammet för att förstora det.
Man kan skylla på Grekland, läckande oljeriggar och annat, men det var dags för en avsäljning på börsen efter den långa uppgången och nu fick man en orsak. Hundramiljonersfrågan är hur långt ner det går innan det vänder. Säkert är dock att många förlorar pengar just nu, vad nu det kan få för vidare effekter på ekonomin. Om inte annat kan det ta ner lite av den spirande optimismen för återhämtning i världsekonomin. Det blir återkopplingsloopar även här, fast inte lika snabba som för börsdatorerna.

Läs mer på Zero Hedge om "The Day The Market Almost Died (Courtesy Of High Frequency Trading)".

Några bloggrannar har också kommenterat läget. Musik @ Centrifugen "Det spekuleras i att någon tryckt på fel knapp" och "Första börsraset på grund av algoritmstyrd handel". Cornucopia "Mycket rykten nu" och "Crash Boom Bang". Winning Trading.

Det förtjänar också att påpekas att volatilitetsindexet VIX för USA-börserna ligger på över 30, vilket betyder varning för börskrasch. Det måste inte bli krasch, men marknadsaktörernas spekulerar i förhöjd risk för det, vilket är vad VIX mäter.

[Andra bloggar om aktier, börsen, börsnedgång, börskrasch, datorer, finanskris]