Största rederikonkursen någonsin

Sydkoreas största containerfraktrederi Hanjin begärdes igår i konkurs och idag godkände en domstol ansökan. Hanjin är världens sjunde största containerfraktrederi med omkring tre procent av den globala marknaden.

Eftersom detta är den största konkursen någonsin i rederibranschen vet man inte riktigt vilka effekter det kommer att få, eftersom det inte finns något jämförbart fall. Dessutom är det omkring trettio år sedan en stor containerfraktfirma senast gick i konkurs.

En effekt av konkursen är att hamnar inte vill ta emot Hanjins fartyg och dessa därför tvingas vänta ute till havs med sina containrar fyllda av varor. Fartyg från Hanjin som ligger i hamnar har i flera fall beslagtagits som säkerhet för obetalda avgifter. Containrar som skulle lastas hålls också kvar av hamnar som säkerhet, ifall de råkar ägas av Hanjin, vilket även det kan drabba flera frakter.

På grund av den enorma storleken på denna konkurs räknar man med att handläggningen kommer att ta veckor eller till och med månader och under tiden kommer många fartyg och laster troligen att befinna sig i ett slags limbo. Under tiden är världshandeln på väg in i sin mest aktiva period, som löper från nu fram till julen.

Många företag har varor som befinner sig i containrar på Hanjins skepp och kan därför bli utan leveranser de behöver.

Hanjin har förutom de fartyg de själva äger även hyrt ett stort antal, och företagen som äger dem kommer att problem med att få tillbaks dem då de kan vara beslagtagna som säkerhet, och de lär knappast heller kunna få hyran betald.

Många av Hanjins containrar är också beslagtagna och företagen som äger varorna i containern kan få betala dyrt för att lösa ut dem, och dessutom kan de drabbas av andra kostnader på grund av försenad leverans.

Och så var det frågan hur besättningen på de aktuella fartygen kommer att agera när de förstår att de troligen inte kommer att få betalt.

Andra rederier tar såklart chansen och erbjuder sig att frakta varor istället, men det hjälper föga för de fartyg och laster som för tillfället är beslagtagna eller inte kan gå i hamn. Det kan också hända att de företag som hyrt ut fartyg till Hanjin går in och tar hand om fartygen själva, men det gäller bara en del av de drabbade fartygen.

Hanjins konkurs är bara det extremaste fallet av hur illa det står till för containerrederierna. Sedan 2014 har mängden containerfrakter stått still, samtidigt som nya skepp har levererats.

Förutom containerfrakt har Hanjin även fartyg för bulkfrakt, samt tretton containerterminaler. Även där kan man såklart förvänta sig problem och störningar.

Många frågar sig nu hur Sydkoreas regering kunde låta Hanjin gå i konkurs under så okontrollerade former.

Nordkorea: misstag är största risken

Som jag skrev nyligen så framstår tonen från Nordkoreas ledning som alltmer desperat. Idag har Kim Jong Un låtit mer hotfull än tidigare då han varnat utlänningar i Sydkorea. Ett missiltest är också planerat till imorgon onsdag.

Den upptrappade situationen ökar risken för att någon av sidorna begår ett misstag som snabbt kan eskalera till krig. Ett nordkoreanskt fartyg som uppträder alltför hotfullt skulle exempelvis kunna beskjutas av sydkoreanerna.

En intressant fråga är varför Nordkorea och dess unge ledare Kim Jong Un uppträder så hotfullt och desperat just nu. Eftersom nordkoreansk inrikespolitik är höljd i dunkel och eventuella maktkamper och intriger fullständigt hemliga vet vi inget. Pågår en maktkamp mellan olika fraktioner inom Nordkoreas elit och måste Kim Jong Un därför bevisa sin styrka? Jag spekulerade förut i att bristen på konstgödsel kan vara en stressfaktor för det nordkoreanska styret. Eller finns det någon annan svaghet i det nordkoreanska samhället just nu som inte syns för omvärlden?

Frågan är också hur långt Nordkorea kan trappa upp hoten ytterligare. Jag noterar att Nordkorea har sagt upp vapenstilleståndet (något fredsavtal nåddes aldrig efter Koreakriget, utan bara ett stillestånd). De har stängt ner samarbetszonen Kaesong. De planerar ett missiltest. De varnar utlänningar. Dock syns vad jag förstår ännu inga trupprörelser som skulle kunna tolkas som krigsförberedelser.

Kan Nordkorea trappa upp hotbilden ytterligare utan att Sydkorea och USA säger stopp på något mer handgripligt vis? Kommer de istället att backa? Hur kommer Kina att agera? Om Kina skulle tröttna och exempelvis stänga gränsen och handeln skulle det kunna få Nordkorea att antingen bli ännu mer desperata eller få dem att backa. Vi ska inte heller glömma att Kina nyligen har fått nya styrande som kanske kan ändra linjen gentemot Nordkorea.

Desperat Nordkorea

Retoriken och den militära uppladdningen hettar till runt Nordkorea. USA stärker sin militära närvaro i västra Stilla havet, bland annat på Guam. Nordkorea talar om en "explosion" de närmsta dagarna, men retoriken motsvaras inte av några synliga militära förberedelser. Därför är det fortfarande ganska lugnt i grannlandet Sydkorea, som är vana vid en stökig oberäknelig granne i norr. Talet om en attack mot USA verkar ännu mer orimligt givet Nordkoreas högst begränsade kapacitet.

Som jag skrivit förut så har Nordkorea visserligen utfört några provsprängningar av kärnladdningar och provskjutit stora missiler, men de har ännu inget användbart kärnvapensystem. Vad de möjligtvis skulle kunna göra är att utföra en självmordsattack med en kärnladdning på en ubåt. Apropå det rapporterar Sydkoreas militär att de tappat kontakten med två nordkoreanska ubåtar.

Det är dock högst tveksamt om Nordkorea skulle gå så långt som till verklig militär attack, då de isåfall troligen skulle få se sin militära kapacitet fullständigt utplånad inom några timmar och se fram emot en kollaps av sitt totalitära system. USA har placerat B2-bombare, F22-flygplan samt B52-bombare i Sydkorea och utfört övningar. För att förekomma eventuella missiler från Nordkorea har USA även flyttat en radarplattform med kapacitet att följa ballistiska missiler närmare Koreahalvön.

Men varför är Nordkoreas ledning så desperata just nu att de tar till militär retorik i högt tonläge? Det kan bero på en allvarlig bristsituation i landet. Nordkorea saknar nämligen gödsel inför vårbruket i år. Fram till 2007 gav Sydkorea varje år 300 000 ton konstgödsel till grannen i norr, men gör inte längre det. Nordkorea har hittills klarat sig på de lager som fanns kvar samt hjälp från Kina, men nu har de inget gödsel kvar och situationen vad gäller Nordkoreas livsmedelsförsörjning kan bli desperat i år.

Det diplomatiska förhållandet mellan Nordkorea och Kina är nu också i bottenläge, då Kina verkar ha tröttnat på dem. Detta kan också vara en delförklaring till att Nordkoreas ledarskap nu är så desperat. Nordkorea är nämligen beroende av viss handel med Kina för att klara sin försörjning.

Så ser vi nu slutet på Nordkorea? Är landet på väg att kollapsa? Nej, det verkar ännu inte så, även om läget är allvarligt. Men det är definitivt värt att följa, då en kollaps av Nordkorea skulle ha en enorm inverkan på Sydkorea. Om Nordkoreas ledarskap börjar inse att deras läge är kört kan de också bli alltmer desperata och göra alltmer vansinniga saker.

Nordkoreas kinapuff

Nordkorea genomförde som bekant sitt tredje kärnladdningsprov inatt. Förutom nyhetsbulletinen från Pyongyang bekräftas provet av seismiska mätinstrument. Med ledning av dessa beräknas det ha varit en kärnsprängning på mellan sex och sju kiloton cirka en kilometer under markytan, troligen i en gammal gruva. Detta är alltså en kraftigare laddning än de föregående två proven.

Provet fördöms av FN, USA, Ryssland och Kina. Sydkorea har begärt ett extra möte med FN:s säkerhetsråd.

Det dyker förstås upp en mängd frågor runt detta prov. Utgör det något hot mot någon? Nej, inte på långa vägar. Det är en sak att smälla av en kärnladdning, vilket inte är särskilt tekniskt svårt, utan ganska lätt kan genomföras av ett gäng ingenjörer med tillgång till anrikat plutonium eller uran. En helt annan sak är att applicera kärnladdningen på en missil och få till ett kontrollsystem som smäller av den i rätt ögonblick, alltså när den nått sitt mål (och inte vid t.ex. missiluppskjutningen). Det handlar alltså än så länge bara om en kraftig sprängladdning, inte ett fungerande kärnvapen.

Nordkorea har dock även ett missilprogram, där man gjorde en uppskjutning i december av en raket som i teorin kan nå USA:s västkust. Jag skriver "i teorin", därför att om missilen inte ska slå ner på slumpvis vald plats (t.ex. Mojave-öknen) så krävs även ett avancerat styrsystem.

Nordkorea visar alltså upp en massa muskler med en stor missil och en kärnsprängning, men hittills ingen hjärna i form av styrsystem. Där krävs troligen åratal av utveckling.

Så vad är vitsen med dessa muskler? Kärnvapen behöver inte Nordkorea för att hota Sydkorea, då deras konventionella militära kapacitet gott räcker till för att åsamka grannen i syd rejäl skada vid en överraskningsattack, särskilt med tanke på att Seoul bara ligger fem mil från gränsen. Kärnvapen skulle snarare vara av intresse för Nordkorea som påtryckningsmedel mot andra länder, t.ex. Kina, Japan eller USA.

Men som sagt så är det ännu inget vapensystem, utan bara ett test av en av beståndsdelarna i ett tänkbart framtida vapensystem.

Testet är en del i den taktik som Nordkorea ägnar sig åt, nämligen att försöka uppträda oberäkneligt och lagom hotfullt. De får dock inte bli för hotfulla, för då skulle USA eller Kina ingripa militärt och då skulle de vara chanslösa. Men de kan spela ut det oberäkneliga kortet. I december skickade de upp sin stora missil. Sedan höll Kim Jong Un oväntat ett nyårstal där han antydde fred med Sydkorea. Därefter kom upptrappningen inför kärnladdningstestet, då man började tala om att man skulle göra det. Dagarna innan provet gick Pyongyang dock ut och tonade ner sina varningar, för att sedan genomföra testet ändå.

Nu återstår att se om den förda oberäkneliga politiken kommer att leda till några fördelar för Nordkorea. De hoppas förstås att sitta i en starkare förhandlingsposition gentemot USA och framförallt Kina. Kina verkar dock ha tröttnat lite på sin stökige granne och om de skulle dra in allt stöd till Nordkorea och stänga handeln skulle landet kunna implodera.

Tillägg: Läs även InBeijing om Nordkoreas kärnvapenprov

Sydkorea - så 1929

Idag kan man läsa att chefen för en av Sydkoreas större sparbanker, Jeil, har begått självmord genom att hoppa från sjätte våningen. Detta efter att polisen gjort en husrannsakan på hans kontor för att säkra bevis angående olagligheter.

Hittills i år har 16 koreanska banker stängts ner för att de hade otillräcklig likviditet efter att utlåning till fastighetsprojekt som gått snett orsakat stora problemkrediter. Det hela började i februari med en uttagsanstormning mot några sparbanker som tvingades stänga, bl.a. Busan Savings Bank.

Seoul-börsen föll kraftigare än de andra asiatiska börserna inatt - minus 5,7 procent.

Som jag skrivit förut så visar även Sydkorea tecken på nedsaktning i ekonomin. Valutan (won) har fallit kraftigt den senaste tiden på oro för hur det går för Sydkoreas ekonomi, vilket föranledde centralbanken att idag meddela att de är "redo att vidta åtgärder för att hejda wonens försvagning". Valutainterventioner för att förstärka en "alltför svag" valuta brukar som vi vet vara pengar i sjön. Se diagram nedan över wonen mot USA-dollarn (uppåt = försvagning) det senaste året.

Känner vi inte igen allt från 1929 och 1930-talsdepressionen? Självmord i finansbranschen, uttagsanstormning, stängda banker, fallande börser, kraftiga svängningar i valutakurser.

Även Sydkorea visar tecken på nedsaktning

Det är inte bara från eurozonen och från Sverige vi ser tecken på att konjunkturen håller på att vika.

Igår kom även Sydkoreas "manufacturers' business confidence" där senaste siffran var den lägsta på nästan två år. Indexet, som mäter tillverkningsindustrins syn på affärsklimatet, låg på 86 mot 91 en månad tidigare. Senast indexet var på så här låga nivåer var i december 2009. En siffra under 100 betyder att pessimisterna är fler än optimisterna.

Världsekonomins inbromsning är inte begränsad till Europa och USA.

Asien med i kapplöpningen

Kapplöpningen neråt alltså, som jag skrev om igår. SvD skriver idag:

"I Kina uppgav tullen i veckan att landets export krympte med närmare 3 procent och importen med nästan 22 procent i december. Det var andra månaden i rad som Kinas utrikeshandel minskade – ännu i somras ökade både exporten och importen i en årstakt runt 20 procent.

Att exporten minskar har utlöst stor oro när tusentals kinesiska fabriker fått stänga eller dra ned på tillverkningen. Att importnotan faller beror delvis på att införseln av olja och andra råvaror blivit mycket billigare, men det visar också att den kinesiska marknaden försvagats snabbt och att betydande delar av landets industri gått ner på sparlåga."

Alla som trodde på Kinas frikoppling från USAs kris har nu fått äta upp det (jag trodde det inte). Men egentligen är det självklart. Eftersom så stor del av Kinas export gått till USA och de amerikanska konsumenterna drar åt svångremmen så måste exporten minska. Minskar exporten så minskar även importen av råvaror till exportindustrin. Om Kina ska kunna frikoppla sig måste de ställa om sin produktion till varor som kineserna själva efterfrågar. Såna stora omställningar tar lång tid, eftersom alla chefer på alla nivåer i industrin måste tänka om helt. Plötsligt finns ingen stor marknad i öster (från Kina sett) som villigt köper en stor del av vad man producerar. Vi lär nog även framöver få se dykande siffror från Kina både på export och import, liksom industriproduktionen, med tanke på att hela världen nu drar åt svångremmen. Jag har svårt att se att Kina skulle lyckas med konststycket att övertyga sina invånare att börja konsumera för att stödja sin industri. Krismedvetenheten lär nog bara få kineserna att bli ännu mer sparsamma. Dessutom är Kinas inhemska efterfrågepotential för liten - av världens BNP stod USA år 2007 för 25% av världens BNP, EU för 31% och Kina för bara 6%.

"I Japan är utvecklingen för exporten nu värre än i Kina, delvis därför att den japanska yenen stigit så mycket. Exporten rasade i november med nästan 27 procent, och de preliminära siffrorna för december ser ännu sämre ut."

Det var inget måttligt ras! Japan får nog fortsätta sin nollräntepolitik i ett decennium till...

"I Sydkorea är läget också uppskakat. Exporten sjönk med drygt 17 procent i december, vilket dock var en aning mindre än fallet i november. Biljätten Hyundai ska minska sin produktion med 25-30 procent första kvartalet och den mindre biltillverkaren Ssangyong är nära en konkurs."

Sydkoreas export har alltså rasat kraftigt, trots att deras valuta har fallit rejält under hösten, se diagrammet nedan - över 25% fall mot US-dollarn.Så till det värsta exportraset:

"Totalt sett rasade Taiwans export med 42 procent i december."

Exportkrisen är alltså generell och verkar inte särskilt kopplad till valutans värde, eftersom både Sydkorea (vars valuta fallit) och Japan (vars valuta stärkts) drabbats hårt. Det handlar helt enkelt om minskad global efterfrågan på så gott som allting. Allt detta, tillsammans med andra länders fallande export, t.ex. USAs, pekar på att ingen vändning i den globala konjunkturen är i sikte på ett bra tag. För nu kommer säkert ytterligare vågor av uppsägningar i industrin världen över. Konkurser får vi säkert också se en bunt av. Vilka ska då i slutändan konsumera? När arbetslösheten sprider sig, sprider sig även sparsamheten.

Apropå Kina så varnade Wei Jingsheng, en av Kinas ledande dissidenter i exil, häromdagen för ett kinesiskt sammanbrott p.g.a. den ekonomiska krisen.

"Om den kinesiska regeringen inte för en ny giv-politik, riskerar den att det kinesiska folket revolterar och störtar makthavarna. Över hela landet finns växande tecken på folkligt missnöje som har övergått i våld
[...]
Men om den kinesiska regeringen agerar för att skydda vanliga kineser, kommer den regerande klassen av storföretagare och byråkrater att störta regeringen och ersätta den med en regering som skyddar deras intressen"