Inflationisterna

Senaste Credit Bubble Bulletin från Doug Noland har bra kommentarer om varför kreditexpansionisterna (inflationisterna) är farliga. Jag kan inte annat än hålla med.

First and foremost, our Credit system ran amok because our "activist" central bank for years pegged and, over time, increasingly manipulated the cost of finance. The Fed essentially guaranteed liquid and continuous markets to an increasingly deregulated and unrestrained marketplace, while repeatedly moving aggressively to bail out the leveraged speculators.

Alltså - orsaken till att kreditvolymen slog i taket var att Federal Reserve (den amerikanska centralbanken) höll finansieringskostnaderna artificiellt låga. Dessutom garanterade man likvida marknader utan avbrott och alltmer avreglerade och otyglade, samtidigt som man upprepade gånger gick in med räddningsaktioner för de belånade spekulanterna.

We're witnessing the same analytical errors today that were made in the post-tech Bubble analysis: the willingness to inflate an even greater Bubble for the cause of mitigating the pain from the so-called deflationary risks associated with a bursting of THE Bubble. And with each reflation comes a heightened governmental role in both the markets and real economy – to the point where Washington is essentially backstopping the financial and economic systems.

Samma misstag håller på att upprepas som efter IT-bubblan. För att undvika en smärtsam deflationär utveckling försöker man blåsa upp en ännu större bubbla för att ersätta den förra. I själva verket är det bara flera steg i den gigantiska kreditbubbla som byggts upp sedan 1982. För varje reflationssteg stöttar staten upp allt större delar av det finansiella systemet och ekonomin. I den nuvarande finanskrisen har ju detta statliga stöttande antagit smått absurda proportioner.

To this day I find it perplexing that leading "free market" proponents have been so happy to have the Federal Reserve setting and manipulating the cost of finance throughout the real economy. By now, it should be crystal clear that such a regime cultivates a financial apparatus that systematically misprices risk, over-expands Credit, fosters over-leveraging, emboldens speculation, and massively misallocates and misdirects both financial and real resources throughout. After awhile, so much of the financial apparatus is focused primarily on seeking central bank-induced financial profits. Economic profits and real economy price signals become further marginalized. And with each bursting Bubble and resulting reflation, the government's role in the system's pricing mechanism becomes more ingrained, intrusive and destabilizing. The Bubbles change, while the price distortions and imbalances become deeply embedded in the underlying economic structure.

Många av dem som säger sig förespråka fria marknader vill i själva verket ha den manipulerade marknad där Federal Reserve sätter priset för finansiering genom hela den reala ekonomin. Detta ger en finansiell struktur som systematiskt felprissätter risk, överexpanderar krediterna, leder till överbelåning, uppmuntrar spekulation och leder till massiva felfördelningar och felanvändningar av både finansiella och reala resurser. Efter ett tag fokuserar stora delar av det finansiella systemet på att göra finansiella vinster som möjliggörs av centralbanken. Prissignaler från den reala ekonomin blir marginaliserade. För varje steg i bubblan blir statens roll i systemets prissättningsmekanism mer inrotad och destabiliserande. Bubblorna skiftar, medan prisförvrängningarna blir allt djupare inbäddade i den underliggande ekonomiska strukturen.

I see no reason to back away from the view that the fundamental dilemma today lies not so much in finance but with our deeply impaired economic structure. This structure is a manifestation of years of mispriced finance, Credit and speculative excess, and resource misallocation. From this perspective, it should be obvious that greater Fed-induced market price distortions and Treasury/Fed-induced Credit expansion will only exacerbate structural impairment and delay readjustment.

Grundorsaken till dagens kris ligger inte i finansbranschen utan i hela den ekonomiska strukturen, som är en manifestation av åratal av felprissatt finansiering, kredit och spekulativa excesser, och felfördelade resurser. Därför kommer fler prismanipulationer av Federal Reserve och ytterligare kreditexpansion från Federal Reserve och finansdepartementet bara att öka ekonomins strukturfel och fördröja anpassningen.

The inflationists today believe that massive ("counter-cyclical") government market and economic intervention will help the system revive and repair itself. I see current policies as simply a desperate attempt to perpetuate unsustainable financial and economic structures. And system impairment will not have run its course until some semblance of a market-based cost of finance emerges to more effectively allocate financial and real resources throughout the economy. The wholesale socialization of risk may be "counter cyclical" but it is also terribly counterproductive.

Inflationisterna (inklusive vår svenska Riksbank) tror idag att massiv "kontracyklisk" inblandning från staten ska hjälpa systemet att återupplivas och reparera sig självt. Doug Noland ser bara de nuvarande åtgärderna som desperata försök att fortsätta driva ohållbara finansiella och ekonomiska strukturer. Jag håller helt med. Systemet kommer att fortsätta att vara lamslaget eller fungera illa tills någon form av marknadsbaserad finansieringskostnad uppstår så att finansiella och reala resurser kan fördelas effektivare i ekonomin. Den nuvarande storskaliga socialiseringen av risk är förvisso "kontracyklisk" men den är också förskräckligt kontraproduktiv.

After the 9/11 catastrophe, I expressed the view that - if our government was compelled to stimulate - it would be preferable to run temporary fiscal deficits instead of manipulating interest rates and the financial markets. Yet the manipulation of the quantity and cost of Credit is much easier for policymakers to implement, and the results (heightened liquidity, risk-taking, and inflating asset prices) can be rather immediate and heartening. Meanwhile, the associated costs are not evident let alone quantifiable. Yet such interventions - and resulting changes in the quantity and flow of finance - seductively take on a life of their own as they breed excesses, future crises and the inevitable call for only greater interventions and inflations.

Efter attentaten i september 2001 sade Noland att om staten skulle stimulera hade det varit bättre att tillfälligt öka budgetunderskottet än att manipulera räntorna och finansmarknaderna. Men att manipulera mängden av och kostnaden för krediter är mycket enklare för de styrande att göra, och resultatet (ökad likviditet, risktagande och stigande tillgångspriser) är ganska omedelbara och uppmuntrande. Samtidigt är kostnaderna inte uppenbara och dessutom svåra att kvantifiera. Men sådana interventioner - och de förändringar de orsakar i mängden och flödena av finanser - börjar leva sitt eget liv och skapar excesser, framtida kriser och då ett oundvikligt rop på ännu större interventioner och inflation.

Jag tycker att detta sammanfattar systemfelen i de senaste decenniernas ekonomiska utveckling mycket bra.