Dr. Doom ropar hej?

Nouriel Roubini, ekonomiprofessorn som numera är superkändis i ekonomkretsar efter att ha förutsagt krisen redan i januari 2007, har kallats "Dr. Doom" på grund av detta. Igår skrev han en debattartikel i New York Times där han argumenterar för Ben Bernankes omval i januari till chef för Federal Reserve. Hans hyllning av Bernanke känns lite förvånande:

Both the conventional and unconventional decisions made by this scholar of the Great Depression prevented the Great Recession of 2008-2009 from turning into the Great Depression 2.0.

Jag tycker nog det känns lite tidigt att ropa hej, för USA har inte bevisligen kommit över bäcken ännu. Visserligen verkar många indikatorer inte falla lika fort längre, men ekonomin backar fortfarande på många plan (mer om det kommer i ett senare inlägg).

Roubini säger att Bernanke förstått att under den stora 1930-talsdepressionen så bidrog den fallande penningmängden och bristen på ekonomisk stimulans till att den drog ut på tiden. Bernanke, som särskilt studerat 1930-talsdepressionen, har nu gjort precis tvärtom och istället hållit räntorna låga och pumpat ut pengar.

Roubini påpekar dock en mängd saker som Bernanke gjort fel:

Mr. Bernanke, a Fed governor in the early part of this decade, supported flawed policies when Alan Greenspan pushed the federal funds rate (the policy rate set by the Fed as its main tool of monetary policy) too low for too long and failed to monitor mortgage lending properly, thus creating the housing and credit and mortgage bubbles.

Bernanke förstod alltså inte detta. Jag vill påminna om vad Ben Bernanke sade år 2005, då huspriserna i USA slog i topp och sen började sin färd neråt:

at a national level these price increases largely reflect strong economic fundamentals, including robust growth in jobs and incomes, low mortgage rates, steady rates of household formation, and factors that limit the expansion of housing supply in some areas.

Jaså "strong economic fundamentals"? Det visade sig ju bara vara en bubbla. Att amerikanerna levde över sina tillgångar på lånade pengar kunde vem som helst förstå bara man tittade på siffrorna.

Sedan påpekar Roubini de grundläggande misstag som Bernanke gjorde i krisens början år 2007:

First, he kept arguing that the housing recession would bottom out soon (it has not bottomed out even three years later). Second, he argued that the subprime problem was a contained problem when in reality it was a symptom of the biggest leverage and credit bubble in American history. Third, he argued that the collapse in the housing market would not lead to a recession, even though about one-third of jobs created in the latest economic recovery were directly or indirectly related to housing. Mr. Bernanke’s analysis was mistaken in several other important ways. He argued that monetary policy should not be used to control asset bubbles. He attributed the large United States current account deficits to a savings glut in China and emerging markets, understating the role that excessive fiscal deficits and debt accumulation by American households and the financial system played.

Det var ganska grundläggande fel allihop. Här måste han antingen ha gått omkring med skygglappar på eller ljugit rakt ut - båda lika illa för en centralbankschef. Till och med en amatör som jag insåg när jag började studera siffrorna hösten 2006 att det här var något katastrofalt stort. Men så sent som i januari 2008 påstod faktiskt Ben Bernanke att bostadsmarknaden skulle repa sig till slutet på året. Hur ska man kunna fortsätta att tro på denne man?

Efter denna uppradning av allt som Bernanke gjort fel övergår Roubini till att hylla hans insatser för att försöka få rätsida på ekonomin. Han hyllar både de konventionella och de okonventionella åtgärder som Federal Reserve har genomfört.

Still, the basic point remains: The Fed’s creative and aggressive actions have significantly reduced the risks of a near depression.

Som sagt var, lite tidigt att ropa hej ännu, skulle jag vilja säga. När vi ser arbetslösheten minska, istället för att bara som nu inte öka lika snabbt som för några månader sedan, då kan man kanske ropa hej.

Att sätta en av dem som orsakade krisen genom sin missriktade penningpolitik på att försöka räta upp ekonomin efteråt verkar helt galet.

Detta är en intressant kontrast till den debattartikel Johan Norberg skrev i DN, som jag kommenterade igår. Där varnar Norberg för att den nuvarande penning- och finanspolitiken i västvärlden är ett farligt experiment som kan leda till en ännu värre kris framöver.

Vi får se om Nouriel "Dr. Doom" Roubini ska få sig ett annat smeknamn nu när han verkar ha bytt sida.

Läs andra svenska bloggar om federal reserve, finanskris, bostadsbubbla