Lettland och IMF

Jag skrev igår om Swedbank och SEB som ju båda har stor exponering mot Baltikum. Därför kan det vara på sin plats att ta en liten titt på hur situationen nu ser ut i Lettland, det baltiska land som drabbats värst av krisen.

Lettland har som bekant fått stödlån från IMF och EU och väntar nu på en andra utbetalning, som dock har försenats av att man inte lyckats övertyga långivarna med sina försök att få ner budgetunderskottet. Fortfarande tycks det finnas oenigheter som gör att man inte kan få åtgärderna genom parlamentet. Det är inte underligt att det finns oenighet om budgetnedskärningarna, som bland annat handlar om att minska offentliganställdas löner med 40%.

Frågan är hur länge detta kan fortsätta innan situationen blir ohållbar och Lettland trots allt tvingas devalvera. EU har redan ställt sig positiva till en andra utbetalning på 1,2 miljarder euro, men IMF trilskas. Den lettiske premiärministern Valdis Dombrovskis betonade i fredags att Lettland inte är direkt beroende av lånet på 200 miljoner euro från IMF, utan att diskussionerna snarare handlar om att säkra IMF:s fortsatta stöd. Fast livet skulle nog bli bra mycket lättare för den lettiska regeringen med det där lånet!

Ett grundproblem är att Lettland har låst sin valuta till euron inför en planerad övergång till euron år 2012. Men för att kunna gå över till euron måste man uppfylla konvergenskriterierna, som bland annat säger att statsskulden inte får överstiga 60 procent av BNP och budgetunderskottet inte får överstiga tre procent av BNP. Dessutom får den femåriga obligationsräntan inte vara mer än två procent högre än i de tre medlemsländer som har lägst inflation. Frågan är nu hur realistiskt det är att tro att Lettland lyckas uppfylla dessa kriterier på bara några få år. Just nu pekar ju siffrorna åt helt fel håll. Det är troligen detta som gör IMF tveksamma om det är någon vits med att låna ut mer pengar, när Lettland istället skulle kunna delvis lösa sina problem genom att devalvera.

Visserligen finns det ju flera nuvarande medlemmar i eurosamarbetet som bryter mot konvergenskriterierna varje år, t.ex. Italien som har en statsskuld över 100% av BNP, men man kommer säkert inte att tumma på reglerna för nya medlemmar.

Förutom budgetnedskärningarna måste också Lettland förnedra sig lite för att få nödlånen.

Men fortsatta utbetalningar kommer bara att ske på villkoret att "alla betydande regeringsbeslut eller andra beslut med fiskala konsekvenser" fattas först "efter diskussioner med EU-kommissionen och IMF", heter det i ett uppdaterat samförståndsdokument mellan Lettland och EU, publicerat på måndagen.

Är det verkligen värt allt detta att gå med i eurosamarbetet? Risken verkar överhängande att de hårt prövade lettiska medborgarna inte står ut, utan att det utbryter mer eller mindre våldsamma protester. Kanske inte just nu, men om några månader, när budgetnedskärningarna börjar kännas av på allvar.

Det ser dock för tillfället lugnare ut på de finansiella marknaderna i Lettland. Interbankräntan RIGIBOR är tillbaks på mer normala nivåer, åtminstone på löptider upp till en vecka. Den lettiska centralbanken har inte heller behövt stödköpa lat för att upprätthålla den fasta växelkursen mot euron, utan har tvärtom sålt av lat den senaste månaden.

Åtminstone något positivt. Sen behöver ju förstås den reala ekonomin börja snurra igen, vilket lär ta betydligt längre tid.