Frågan är vad "på lång sikt" betyder. Har man lust att vänta tio år? Den som investerade sina pengar i Stockholmsbörsens 30 största bolag i början av november 1999 (indexet OMXS30 låg då på 944) har idag ungefär lika mycket pengar kvar som då. Detta efter en sanslös bergochdalbana upp till 1539 (mars 2000), sen ner till 421 (oktober 2002), sen upp igen till 1309 (juli 2007), ner igen till 568 (november 2008) och nu upp igen till 950 som högst i oktober 2009. Nu invänder säkert den noggranne att många av aktierna har gett utdelning under tiden, men då kontrar jag med att en investering i t.ex. räntefonder har gett ränta i gengäld. Under tiden har också några av bolagen i OMXS30-indexet bytts ut. Räntebärande investeringar har visserligen behållit kapitalet under denna turbulenta börsepok, men det som har slagit det mesta är råvaruinvesteringar, t.ex. guld där en investering 1999 har tredubblats fram till nu. Bloggrannen Cornucopia tog upp detta häromveckan. Nedan kan ni se min variant av diagrammet guld kontra börsen sedan 1999. Vilken är mest volatil?
Ett ännu värre exempel är att den som investerade 100 dollar på den amerikanska börsen 1929 inte fick sina pengar tillbaka förrän 25 år senare, 1954. Och under tiden hade flera av bolagen gått i konkurs, så man kanske inte fick tillbaka alla sina pengar ändå.Under tidsperioden 1982-2000 hade vi historiens kraftigaste börsuppgång. Eftersom folk har kort minne och dessutom ofta misstar långa periodiska cykliska skeenden för linjära samband har detta också lett till en av de största indoktrineringarna i finansvärldens historia. Fortfarande lever denna jättelika börsuppgång över nästan två årtionden kvar i det allmänna medvetandet, trots att de senaste nio åren gjort sitt bästa för att motbevisa den. Det är också så att de allra flesta som idag arbetar inom finansvärlden och som ekonomijournalister aldrig upplevt något annat under sitt yrkesliv. De ser fortfarande perioden 1982-2000 som regeln och nedgångarna 2000-2002 samt 2007-2008 som undantag - det var ju en jätteuppgång från 2002 till 2007 också! Tittar vi på ett diagram av Stockholmsbörsen sedan 1901 ser man tydligt hur tidsperioden 1982-2000 sticker ut.
Kanske det är dags för en korrigering nu till den historiska trendlinjen för 1901-1981? Isåfall blir det inte roligt framöver. Korrigeringen behöver dock inte nödvändigtvis innebära jättestora börsnedgångar (även om den kan göra det). Det kan lika gärna bli en sidledes bergochdalbana fram tills vi kommer till trendlinjen igen. Men överdrifter åt ena hållet tenderar att leda till överdrifter åt andra hållet.Ännu tydligare blir sambanden om man tittar på Stockholmsbörsen inflationsjusterat (logaritmisk skala).
Då ser man hur viktigt det är i ett längre perspektiv att man får årlig utdelning på sina aktier. Endast 1982-2000 samt 1940-1966 har det varit någon nämnvärd långsiktig uppgång, om man räknar bort utdelningen på aktierna.Men nu är som sagt de arton gyllene åren sedan länge över och vi har klarat av nio år av bergochdalbanebörs istället. Om denna nya period blir lika lång, vilket inte är otroligt, så har vi nio år av bergochdalbana kvar. Vid slutet av den perioden kommer säkert konsensus att vara att aktier inte är något särskilt bra att investera i.
Intressant i sammanhanget är också det diagram som Cornucopia publicerade häromveckan över guldpriset kontra amerikanska börsen sedan 1900. Gör vi samma övning vad gäller svenska börsen blir resultatet ännu mer extremt.
Därmed inte sagt att du måste investera i guld, men diagrammet ovan antyder i alla fall att det på några års sikt torde vara betydligt bättre än aktieinvesteringar.Läs även andra bloggar om guld, aktier, aktiefonder, fonder, börsen, investering,
Inlägg
Inoktrinering är sannerligen det rätta ordet.
SvaraRaderaDet har gått så långt att personal på livbolag och banker har sådan tilltro till börsen att man nästan blir idiotförklarad när man börjar tala om räntefonder när börsen tappat 40% på ett halvår.
Helatiden upprepas mantrat att det ALLTID är lönsamt med aktier på lång sikt , jag kan inte motbevisa eftersom ordet lönsamhet är en definitionsfråga , dock vet jag att det var betydligt roligare att åka långräntefond med +16 % istället för aktier det sista kvartalet 2008 när omx rasade.
Det enda sättet att vara säker på att tjäna på börsen är att tillhöra de 9% av svenska daytraders som enligt statistiken gör vinst på sitt daytradande , och dem tillhör iaf. inte jag.
Att månadsspara i aktier/aktiefonder tror jag bara passar de som har en i grunden positiv inställning till börsen och där den positiva inställningen väger tyngre än känslan av att månad efter månad köpa på en fallande marknad , det är ju så jäkla enkelt att de som inte har förmågan att avstå köp på en fallande marknad kanske inte skall hålla på med aktier - för hur man skall tjäna på aktier när marknaden faller det övergår mitt förstånd trots att så många förespråkar månadsköp för att "sprida riskerna".
Avstå istället från att köpa under de värsta perioderna och handla brett alla andra perioder så har man ju använt mer sunt förnuft än många.
Intressant att du valt perioden 1999-idag och jämfört guld vs. aktier.
SvaraRaderaUnder samma tidsperiod har i stort sett alla realtillgångar av alla de slag haft fantastiskt god avkastning. Detta gäller såväl fastigheter, råvaror som olja och gas, metaller, guld, jordbruksmark och skog. Jag upplever mycket av dessa tillgångar som förhållandevis dyra idag.
Jag är inte mycket för att prata om "börsen" utan hellre företagsverksamhet men kort och gott finns det tre typer av tillgångar som man kan äga i förmögenhetssyfte. Företagsverksamhet (företagens egna kapita dvs aktier), utlåning dvs sätta in pengar på banken låna ut till grannen eller något företag eller realtillgångar som guld eller skog.
På lång sikt (t.ex. 100år) är och förblir företagsverkamhet samt avkastande realtillgångar (t.ex. jordbruksmark, skog och fastigheter) bättre placeringar än guld och andra icke avkastande realtillgångar. varför? Jo guld är en värdebevarande som kan tänkas öka i takt med penningmängden. Skog, fastigheter ökar också prismässigt i takt med penningmängden ( i de fall de ökar snabbare i takt så blir dom dyrare givetvis och sämre avkastade) vad som dock skiljer dem är att avkastningen t.ex. driftsöverskottet från fastigheter, värdet på skörden på åkern ellerföretagens vinster också ökar i takt med penningmängden på lång sikt. Det är mao både en värdebevarande samt årlig realränta något som guld saknar.
Sedan är det givetvis så att mycket av dessa saker gå i o takt med jämna mellanrum över decennielånga cykler, men att handla, odla mat och tillverka saker åt varandra kommer vi givetvis göra i framtiden också och vi kommer försöka tjäna pengar på det.
Cristoffer, det centrala här är att ingen förväntar sig en aktiemarknad i stiltje under en period av 25-30 år, utan varje liten dipp skall bara vara högst tillfällig.
SvaraRaderaNär stiltjen inträffar så lär det dock ske med hög inflation, och då kommer bankerna ändå vifta med armarna och skrika om att börsen stiger, börsen stiger! Fast 30% av uppgången är skatt, och i praktiken kompenserar alltså börsen inte ens för inflationen i det läget.
Cornu> Instämmer med dina tankar och det är säkerligen troligt att vi återigen får en period som på 70-talet där företagsvinster ökade men utdelningar och vinster hann inte med i inflationstakten, börsen gick mycket sidledes om än upp lite, och fastighetspriserna gick upp i takt med inflationen.
SvaraRaderaMen däremot är det även i en inflationsekonomi är det problematiskt att investera i icke kassaflödesgenererade tillgångar. Att både få ett kassaflöde och inneha en värdebevarande tillgång är klokt. mao så föredrar jag många andra tillgångar framför just guld, även idag.
En rimligare jämförelseperid mellan olika tillgångsklasser är enligt mig sedan mitten av 60-talet fram till idag. Den perioden innehåller det mesta...
perioden 99-idag är inte representativ då den perioden i mångt och mycket enbart innehåller, relalöneökningar, kreditexpansion. låg inflatio osv. samt börjar med en aktiebubbla (om vi exkluderar Ericsson och HM från börsindex ser det annorlunda ut dock) Denna period har klart gynnat realinvesteringar och jag har svårt att tro att de kommande 10 åren gynnar guld, fastigheter och skog lika mycket som de senaste 10 åren gjort. Lite "tvåa på bollen så att säga.."
Sedan är det givetvis så att många "rådgivare" ger väldigt tveksamma råd om "börsen" (är det index man menar då eller?) och att det alltid är köpläge, för det klart att det inte är.
Kanske ett sidospår men skulle vara intressant höra din åsikt om du tror att detta monetära system överhuvudtaget kommer överleva?
SvaraRaderaSystemet har ju räddats genom räntehöjningar såsom USA på 80-talet med upp till 20% ränta men då hade USA inte den oerhörda statsskuld som idag.
Skulle de genom att höja räntan till den nivån och försvara värdet i Dollarn måste de betala ränta med halva BNP enligt vissa källor vilket är helt omöjligt iverkligheten då 70% av BNP dessutom är konsumtionbaserat.
/The Confused Man
Frågan är om OMX är ett bra index för att dra sådana slutsatser? Det skulle lika gärna kunna vara så att Sveriges konkurrenskraft från övriga världen varierar och påverkar det Svenska indexet, utan konkurrensen från låglöneländerna som inte var på samma sätt på 80-talet hade det nog sett annorlunda ut.
SvaraRaderaDet intressanta är ju hur någon form av världsindex utvecklar sig över tid?
Tillväxtmarknader + mogna marknader, det skulle ju faktiskt på grund av konkurrensskäl gå sämre på OMX medans Kinas och Indiens börser går desto bättre och kompensera det hela?
Är inte en avgörande aspekt på börsuppgången från -82 att det var då allmänheten började slänga in sina pengar där("indoktrineringen")? Detta har sen pågått och accelererat sen dess. Tron på börsen blir alltså självuppfyllande, precis som tron på stigande huspriser, så länge det nu håller. Innebär inte detta att det nu måste till nån ytterligare stor kapitalkälla som matar börsen för att fortsätta trycka upp värdet ?
SvaraRaderaSen bör man kanske hålla i minnet att den explosiva guldprisutvecklingen snarare speglar dollarns fortskridande värdeminskning än några absoluta jämförelsetal annat än att tilltron till de finansiella systemen uppenbarligen svajar betänkligt.
SvaraRadera