Brittisk fastighetsfond stoppar uttag

Igår stoppade brittiska Standard Life uttagen från sin tremiljarderpunds fastighetsfond under minst en månad, efter att uttagen stigit kraftigt efter Brexit-omröstningen. Detta är det första större brittiska offret för de finansmarknadssvängningar vi sett efter Brexit-omröstningen.

Detta känns som ett eko från sommaren 2007, då Bear Stearns stoppade uttagen från två bolånerelaterade fonder. Det är också första gången sedan finanskrisen 2008 som Standard Life tvingas stoppa uttag ur denna fond.

Den aktuella fonden äger en blandning av "förstklassiga" kommersiella fastigheter såsom kontor, köpcentrum och lagerlokaler.

Förra veckan skrev Standard Life ner värdet på de underliggande fastigheterna med fem procent, vilket säkert bidragit till uttagsanstormningen mot fonden.

En sådan här fastighetsfond kan i goda tider handlas som vilken likvid tillgång som helst, men de underliggande tillgångarna är mycket illikvida - det tar lång tid att sälja fastigheter. Om alltför många vill ta ut sina pengar måste man stoppa uttagen och då blir fonden lika illikvid som de underliggande fastigheterna.

En lärdom är att en till synes likvid investering snabbt kan bli illikvid om de underliggande tillgångarna är illikvida. Det finns i Sverige flera liknande fastighetsfonder, som investerar i hyresfastigheter eller kommersiella fastigheter. Vid en kris i Sverige skulle de snabbt bli illikvida.

En annan lärdom är att om du ska panika, så se till att panika först. De som tog ut sina pengar ur fastighetsfonden den första veckan efter Brexit-omröstningen drog en vinstlott, medan övriga investerare i fonden blir sittande med Svarte Petter.

En tredje lärdom är att som vanligt att relativt hög avkastning betyder relativt högre risk. De senaste åren har brittiska investerare i sin jakt på avkastning lockats till fastighetsfonder, som kanske inte gav en med historiska mått god avkastning, men ändå bättre än många av de alternativa investeringarna idag ger.

Fastighetsbolag behåller förresten sin likviditet bättre, då man istället för att köpa fondandelar köper bolagets aktier via börsen och därför också lätt kan sälja dem. Även om aktiens värde gått ner kan man ändå begränsa sin förlust, till skillnad mot en fastighetsfond där man som i fallet med Standard Lifes fond blir sittande i osäkerhet om när man kan få pengarna tillbaka och hur mycket man isåfall får tillbaks.

När Standard Lifes fastighetsfond åter öppnas för uttag vet ingen - de kommer att vid behov förlänga stängningsperioden med 28 dagar i taget.

Denna fondstängning kan förstås leda till "smittspridning" till andra fastighetsfonder och till fastighetsmarknaden i stort. Standard Lifes fastighetsfond kommer förstås att behöva sälja av fastigheter också, vilket påverkar priserna nedåt. Det talas redan om att det ser ut att bli en upprepning av 2007, innan den brittiska fastighetsmarknaden den gången kollapsade.

Till slut kan vi gissa att det också säkerligen finns många andra delar av finansbranschen där man lånat in på kort tid och lånat ut på lång tid, såsom fastighetsfonder där inlåningen kan tas ut när som helst, men "utlåningen" var i långsiktiga investeringar (fastigheter). Det funkar oftast, men med fel upplägg kan det slå katastrofalt fel. Hur många felaktiga upplägg finns det i denna tid av ultralåga räntor, som uppmuntrar till felinvesteringar?

Uppdatering: Idag har även brittiska Aviva stoppat uttag i en fastighetsfond på 1,8 miljarder pund. Andra fastighetsfonder säger att de inte kommer att inte stoppa uttag, väljer att inte kommentera, eller säger att de är "välpositionerade" vad gäller likviditet och innehav. Vi får se hur länge det varar.

Uppdatering 2: Här går det undan! En tredje brittisk fastighetsfond har stoppat utbetalningarna idag, nämligen en som tillhör M&G Investments och har 4,4 miljarder pund i sig. M&G:s fond är Storbritanniens största fastighetsfond. Tre av de sex största fastighetsfonderna har nu stängt uttag.

Finansiellt slutspel?

Vad vi nu ser på världens finansmarknader ser ut att vara början på det deflationistiska slutspel som jag har talat om länge. Deflation innebär i detta fall att tillgångar av olika slag kommer att falla i värde. Det innebär även att penningmängden kommer att minska, eftersom stora mängder "skuldpengar" kommer att försvinna in i "svarta hål" av kreditförluster och dylikt. Vad som händer efter deflations- och depressionsperioden återstår att se. Just nu koncentrerar vi oss på vad som kommer att vara mest aktuellt de närmaste åren.

Vi har sett de första tecknen ett bra tag, men tonläget från makthavarna börjar nu bli alltmer skärrat. Några storbanker talar nu om "frivilliga" omstruktureringar av Greklands statsskuld. De är lika frivilliga som ett bröllop där svärfadern står med hagelgeväret i ryggen på ynglingen som gjort hans dotter med barn. Idén är att bankerna "frivilligt" förlänger löptiden på obligationerna i hopp om att Grekland någon dag ska kunna betala av sin statsskuld. Med rätt definition kanske man kan lyckas förlänga sin respittid ett tag innan kreditvärderingsinstituten nedgraderar Grekland till total skräpstatus och därmed helt stänger dem ute från de vanliga lånemarknaderna. Att grekerna någonsin ska kunna betala av sin statsskuld är förstås en illusion, vilket bloggen Siffror och anteckningar visar genom att räkna på statsskuld och skatteintäkter per person.

Vi får räkna med att regeringar, centralbanker med flera under resans gång kommer att försöka göra desperata räddningsförsök. En del av dessa kommer att vara totalt misslyckade, andra att ge tillfällig lindring, medan många bara kommer att göra saker värre.

Vad vi bland annat kommer att få se är hur Europas banksystem krackelerar när alla kreditförluster måste tas och gradvis sprider sig genom systemet. Det handlar inte bara om värdelösa statsobligationer, utan även om exempelvis dåliga spanska bolån som just nu döljs genom kreativ bokföring. Även stora delar av de finansiella derivaten som många använt som "skydd" eller "hedge" kommer att drabbas hårt, med ännu större förluster som följd, både för utfärdare och köpare av derivaten. Sveriges banker går inte säkra.

Dessutom kommer de kvarvarande bostadsbubblorna (Sverige, Kanada, Australien, Norge) att börja pysa ihop, med följdeffekter för redan hårt drabbade banker och fonder. Kinas tillväxt kommer troligen att tvärnita på grund av elbrist, med många spruckna förhoppningar som följd. Det finns även fler småkriser som kommer att bidra till det stora hela.

Det är alltid svårt att göra tidsuppskattningar av såna här stora komplexa skeenden. Man vet vad ungefär som kommer att hända, men inte exakt när och i vilken ordningsföljd. Jag vågar mig ändå på att gissa att den globala finanskrisen kommer att uppnå rejält momentum i höst, efter lite förberedande övningar under sommaren. Vi kommer liksom hösten 2008 att få se ett antal stora finansiella institutioner gå omkull, räddas av staten och/eller slukas av konkurrenter. Mot slutet av året och början av 2012 lär vi även börja se ordentliga effekter på den reala ekonomin, med varsel, konkurser med mera. Det allvarligaste vi skulle kunna se vore troligen om vi på grund av vacklande finansinstitutioner skulle få svårigheter globalt med att ställa ut remburser, vilket jag skrev om i november 2008. Detta skulle isåfall drabba hela världshandeln och bli som att slänga in grus i hela maskineriet.

Musik@Centrifugen skriver idag om vad man bör känna till om finanskrisen.

Vi är på väg in i en depression och/eller global valutakris.

Och Cornucopia ägnar sig åt lite börsfunderingar.

Börsbolagens vinster är på rekordnivåer, frågan är om de kan överträffas och därmed motivera en uppgång. Vinsterna är alltid på rekordnivåer när börsen toppar, det ligger i sakens natur. Samtidigt har vi alla finans- och skuldkriser hängade över oss och någon återhämtning har det förstås inte blivit av amerikanskt tryckande av pengar.

Jag återkommer om ett tag med en diagrambilaga till detta inlägg (klar nu).

Hänt i veckan 10-17 april, del 3

Intressanta saker jag läst i veckan, men inte hunnit kommentera.
Se även del 1 och del 2.

USA

• "Fondjätten Pimco, uttalat oroad över USA:s budgethantering, har ökat andelen värdepapper med kort löptid i portföljen och samtidigt börjat blanka USA-obligationer, visar en mars-rapport."

BIGPISS-länderna

• Irland: "Thousands of struggling homeowners were last night offered the hope of having part of their mortgage debt written off. Nationalised bank AIB said it was considering using some of its latest €13.3bn taxpayers' bailout to write off the debt of struggling borrowers."
• "Kreditvärderingsföretaget Moody's sänker överraskande Irlands kreditbetyg med två steg till BAA3 och varnar för ytterligare sänkningar. Beskedet har gett upphov till en ny våg av ränteoro i eurozonen. Moody's förklarar det sänkta betyget med att tillväxtutsikterna för Irland har försämrats. Kreditvärderaren tror att tillväxten i år stannar på 0,4 procent och att 2012 års tillväxt i Irland stannar på 1,5 procent. Någon överhängande risk för att Irland ska behöva göra skuldnedskrivningar, som slår mot banker och fonder med irländska statsobligationer i portföljen, ser inte Moody's för närvarande. Irlands statsskuld som andel av BNP väntas i sin tur toppa på 120 procent, enligt Moody's huvudscenario."
• "Euroländernas finansiella stöd till krisens Portugal, via stödfonden EFSF, riskerar att stoppas i Finlands parlament. Frågan splittrar i princip opinionen i två lika delar inför valet den 17 april, enligt Martti Salmi, rådgivare på Finlands finansdepartement."
• "Ända sen finanskrisen slog till har regeringen Merkel förespråkat sparsamhet, men trots det har den tyska staten ökat sin skuld rejält de senaste åren. [...] Därmed har statsskulden höjts med runt en tredjedel sen Angela Merkel kom till makten 2005. Jämför man med 1990, då de tyska staterna återförenades, ser läget ännu värre ut. [...] En fyrdubbling på 20 år. [...] Enligt EU:s regler får statsskulden inte vara större än 60 procent än BNP. För Tyskland steg skuldbördan från 73,5 procent 2009, till 83,2 procent av BNP 2010."
• "Frankrike har börjat blockera alla tåg från Italien som transporterar afrikanska migranter, enligt italiensk gränspolis. Den italienska regeringen protesterar och kallar tilltaget "illegitimt och i tydlig strid med allmänna europeiska principer"."
• Räntan på tvååriga grekiska statsobligationer steg till hela 18,5 procent i fredags och tioåriga till 13,8 procent.

Östeuropa

• 11 april: "Minst elva personer dödades och ett hundratal skadades vid en explosion i tunnelbanan i Vitrysslands huvudstad Minsk i dag. Myndigheterna tror att det var ett terrordåd."
• 14 april: "Totalt fem personer har nu gripits för inblandning i sprängdådet i tunnelbanan i Minsk i måndags då tolv personer dödades och över 150 skadades"

Norden

• "Sjeføkonom Knut Anton Mork refser oljepengebruken. - Pengene skulle jo gå til andre ting enn å betale mennesker for ikke å arbeide, mener han. - Oljepengene har i for stor grad gått til ulike trygde- og pensjonsytelser, mens investeringer er blitt skadelidende og skattenivået har forblitt høyt. [...] - Tross oljefondet vil omfanget av statens ytelser neppe kunne opprettholdes når olje- og gassvirksomheten går mot slutten om 15 til 20 år. Norsk økonomi som helhet må regne med store og kanskje smertelige omstillinger, skriver Mork. [...] - I stedet for å finansiere produktive investeringer har oljepengene gått til løpende konsum og redusert arbeidsinnsats, skriver Mork."
• "När 86 procent av rösterna har räknats i Finland har Samlingspartiet 20,1 procent av rösterna. Sannfinländarna har 19,2 och Socialdemokraterna är nästan uppe i samma nivå med 19,1 procent. Centerpartiet har som fjärde största parti 15,9."

Tillväxt och konjunktur

• "Internationella valutafonden (IMF) sänker sina tillväxtprognoser för både USA och Japan. I en färsk konjunkturrapport riktar IMF hård kritik mot trovärdigheten i de båda ländernas strategier för att sänka sina budgetunderskott. Däremot har IMF höjt prognosen för Tysklands tillväxt. [...] IMF varnar också för att en oljeprischock (på grund av tilltagande oroligheter i oljestaterna) kan försämra konjunkturen rejält.
• "The IMF has released its 2011 Global Financial Stability Report [..] A number of banks in Europe—including nearly all banks in Greece, Ireland, Portugal, many of the small and mid-size Spanish cajas, and some German Landesbanken—have lost cost-effective access to term funding markets. As a result they have turned in varying degrees to repo markets and the ECB for refinancing. But there is still a risk that, in the event of further negative news, a greater number of institutions could face difficulties in rolling over their wholesale funding.

Bostadsbubbla och fastighetsbubbla

• "Det finns risk att floden av billiga krediter över det finansiella systemet har drivit fram tillgångsbubblor, inte minst inom fastighetssektorn. Det visar en omfattande undersökning av Danske Bank. ”Man får lite ont i magen”, säger bankens chefekonom, Roger Josefsson."
• "Konsekvenserna av en sprucken bostadsbubbla är så förödande för ekonomin i form av ökad arbetslöshet, på både kort och lång sikt, att politikerna bör vidta åtgärder även om risken för en sådan bubbla antas vara liten. Det säger Folkpartiets ekonomisk-politiske talesperson Carl B Hamilton i en intervju med Nyhetsbyrån Direkt."
• "Den senaste prisstatistiken från Mäklarstatistik visar att priserna på bostadsrätter i Sverige gått upp med 3 procent den senaste tremånadersperioden, men villapriserna har legat still. [...] – Räntehöjningarna och bolånetaket har börjat märkas och kanske förändrat flyttmönstren. Man väljer att bo kvar i förorten framför att satsa på en dyrare bostadsrätt i centrum."
• "Det senaste året har många hushåll fått ökade kostnader. Nödvändiga utgifter som högre hyra eller högre ränteutgifter har stigit med mer än det gångna årets måttliga löneökningar. Även uppvärmning, hushållsel och bensin har blivit dyrare."
• E24:s Andreas Cervenka skrev i fredags

  Om en bank inte kan betala sina fordringsägare hamnar räkningen hos Anders Borg. Detta gigantiska borgensåtagande följer Sverige som en mörk skugga och får plötsligt den synliga statsskulden på 1 065 miljarder att se ut som felräkningspengar.
  De fyra storbankerna SEB, Swedbank, Nordea och Handelsbankens samlade balansomslutning (skulder och tillgångar) var vid utgången av förra året 11 284 miljarder. Det kan jämföras med Sveriges BNP på 3260 miljarder. Det räcker med att en av dessa banker hamnar i stora svårigheter för att Sverige kan pensionera pratet om tigerekonomi. Irlands statsskuld före krisen var 25 procent av BNP, nu är den på väg mot 120 procent.
  I Europa är det bara Schweiz, Storbritannien och Nederländerna som har en större banksektor i förhållande till ekonomins storlek än Sverige, där siffran är drygt 400 procent av BNP.

Saab Automobile

• 12 april: "Produktionsstoppet på Saab Automobile i Trollhättan leder nu till att ansträngda underleverantörer tvingas dra ned. Inhyrd personal från bemanningsföretag har redan fått sluta och varsel och uppsägningar av egen personal planeras på flera håll"
• "I verkligheten är problemen för Saab Automobile långt från över, även om man klarar sig fram till i höst. Allt Saab har i dag är skulder som drar räntor och ska amorteras. Det nya kapital man hoppas kunna skaffa kommer att gå till att betala de löpande utgifterna; räntor, amorteringar, löner och insatsvaror. Det eventuella överskott Saab kan skapa måste gå till att utveckla kommande bilmodeller"
• "Regeringen gav positivt besked till försäljning av Saabs fabrik som ger 30 miljoner euro. Men bara om Vladimir Antonov klarar Riksgäldens granskning – därefter ska även EIB godkänna upplägget."

Investeringar

• "In an attempt to understand the relatively new but wildly popular Exchange Traded Funds (ETFs), Dr. Bogan did extensive research into the structures used by ETF operators, with a special focus on the potential risks that might arise should they be faced with large and sudden liquidations. Given that there are about 2,000 ETFs in existence, with assets totaling over $1 trillion, we thought it appropriate to find out what Dr. Bogan has learned in his research.
  [...]
  The Flash Crash on May 6 [2010]
  [...]
  That's quite worrisome; it tells you that in a crisis environment ETFs don't behave the way financial logic suggests they ought to, which suggests to me that the theory is incomplete. People haven’t really looked closely enough at what the unintended consequences of ETF issuance and redemption mechanics are, and what the realities are in stressful market conditions."

Jordbruk och skogsbruk

• "I fredags offentliggjorde Skogsstyrelsen ett skrämmande resultat. Skogsstyrelsen, den myndighet som är satt att tolka lagen, har bedömt att 37 % av avverkningarna inte ens når upp till den lägsta kravnivån på miljöhänsyn – vilket i princip betyder att följa skogsvårdslagen! [...] Den dystra statistiken visar en nedåtgående trend när det gäller att nå upp till lagens krav på miljöhänsyn. Under avverkningsperioden 1998-2001 nådde inte 23 % upp till nivån, förra årets polytax visade på en siffra på 33%, enligt den reviderade polytaxen som släpptes i fredags, och slutligen årets polytax där siffran har sjunkit till det makalöst låga 37%!"

Skoj

• Vi som vill ha Christer Pettersson på tvåhundralappen!

Säkra fonder?

Igår skrev jag om "Ingen rädder för boprisras" där jag bland annat nämnde att de svenska bolånen genom att bankerna ger ut bostadsobligationer finns "gömda" i en mängd olika placeringsalternativ, bland annat olika räntefonder. Jag fick då frågan hur man ska placera sina pengar den dagen det går utför på den svenska bostadsmarknaden och vi får stora boprisfall med efterföljande skräckvärderingar för bostadsobligationer. Särskilt gäller detta PPM, där man ju bara har möjligheten att välja mellan olika mer eller mindre riskfyllda fonder. Penningmarknadsfonder (även kallade korta räntefonder eller likviditetsfonder) brukar överlag anses som de säkraste placeringarna, men som ni ska få se är det stor skillnad på dem.

Observera att denna artikel inte handlar om att få hög avkastning på sina placeringar, utan om hur man sätter sina pengar förhållandevis säkert vid större finanskriser, då inte heller råvaror är ett attraktivt alternativ.

Förutom fondens risk bör man även titta på dess avgifter, vilket påpekas med jämna mellanrum av tidningarnas privatekonomiska skribenter. Särskilt i dagens lågränteläge gör fondavgiften stor skillnad vad gäller avkastning. Det är rätt så stor skillnad på exempelvis Spiltan Räntefond Sverige med en förvaltningsavgift på 0,1% och Nordea Räntefond med 0,5%. Enda orsaken att Nordeas fond kan ta ut fem gånger så hög avgift är att bankens trevliga rådgivare troligtvis rekommenderar den till de kunder som vill placera sina pengar säkert. Varför Nordea tar ut 0,5% avgift är väl helt klart - för att suga ut maximalt med pengar ur godtrogna kunder. Nordeafonden förvaltar enligt hemsidan 854 MSEK och drar således in 4,27 miljoner kronor i årliga avgifter.

För hur svårt och dyrt är det egentligen att förvalta en penningmarknadsfond? Någon timme i veckan för att justera placeringarna efter hur insättningar och uttag rört sig netto - en process som till och med kan automatiseras. Dessutom några timmar i månaden för att justera den önskade placeringsfördelningen efter instrument som förfaller, nytillkomna instrument och en titt på aktuella riskvärderingar. Till sist några timmar i månaden för att skriva tjusiga rapporter och marknadsföring. Det gäller bara att komma över en kritisk massa av förvaltat kapital, så räcker 0,1% årlig förvaltningsavgift gott. Och 4,27 miljoner kronor i avgifter räcker alltså även till en saftig vinst för banken.

I dagsläget behöver man kanske inte fundera så mycket över risken i penningmarknadsfonder, men om det hettar till med förnyad finanskris kan frågan bli högaktuell. Därför tar jag upp den redan nu. Senast jag skrev om detta var i ett av mina första blogginlägg i juli 2008, strax innan finanskrisens akuta fas, men sedan dess har det svenska fondlandskapet förändrats en del. Jag tittade därför igenom listan över svenska penningmarknadsfonder och tog ut några som exempel.

Vi börjar med Nordea Räntefond. Enligt hemsidan består dess innehav till 44% av bostadsobligationer från olika svenska institut, samt 29% FRN från svenska banker och andra som med största sannolikhet är kopplade till bostadslån. Floating rate note (FRN), på svenska kallade Räntejusteringslån, är obligationer knutna till rörlig ränta. Det ger alltså totalt 73% bostadslån i portföljen - inget man vill ha om den svenska bostadsmarknaden faller kraftigt. Ungefär likadant ser det ut i övriga storbankers penningmarknadsfonder. Ännu är det dock ingen panik vad gäller svenska bostadslån, så dessa fonder har ingen hög risk som jag ser det. Man har gott om tid på sig att byta fond den dagen krisen slår till. Men de flesta av storbankernas penningmarknadsfonder har förhållandevis höga avgifter på 0,4-0,5 procent, vilket gör dem mindre attraktiva.

En något mindre bank (i Sverige) är Danske Bank, vars Danske Invest Sverige Likviditet har en något lägre avgift på 0,29%. Men där ser det ungefär lika illa ut vad gäller bostadslånsrelaterade värdepapper. 81% enligt hemsidan.

Ett undantag vad gäller innehaven är, som namnet antyder, Swedbank Robur Statsskuldväxelfond MEGA, vars innehav endast består av statspapper med kort löptid. Säkrare än så kan en PPM-fond knappast bli. Men avgiften är ändå ganska hög på 0,3%.

Så över till prispressarna vad gäller avgifterna. Länsförsäkringar Penningmarknadsfond tar bara 0,2% i avgift, men är till största delen fylld av bostadslånepapper.

Simplicity Likviditet har bara 0,15% årlig avgift och innehaven ser ut att bestå av olika företagscertifikat och företagsobligationer, samt en del bostadsobligationer. Inte riskfritt vid finanskris, men hyfsad avkastning i dagsläget.

Det finns två penningmarknadsfonder med riktigt låg avgift - bara 0,1%. Spiltan Räntefond Sverige har haft hög och jämn avkastning de senaste tre åren. Detta beror på att man investerar i räntepapper från företag - certifikat och FRN. Ett mycket bra fondval än så länge, men kanske inte så kul när nästa finanskris slår till - vi ska komma ihåg att Sveriges företag (och Spiltans fond) trots allt klarade Finanskrisen 1.0 hyfsat bra, men risken finns att det går sämre nästa gång.

Den andra 0,1-procentaren vad gäller avgiften är Öhman Penningmarknadsfond (index), som har 92% placerade i svenska statspapper. Denna fond vinner alltså säkerhetsligan med god marginal och blir för mig det självklara PPM-valet den dag nästa kris slår till. Fast det är läge att kolla upp hur det svenska fondlandskapet ser ut då, eftersom det förändras hela tiden. Det ska också påpekas att denna fond haft förhållandevis dålig avkastning jämfört med andra penningmarknadsfonder, men den är alltså intressant den dag man vill ha säkrast möjliga placering. Och för den som inte vill gynna feta banker - enligt mina beräkningar har denna fond intäkter från förvaltningsavgifter på cirka 650 000 kronor per år, vilket stämmer ganska bra med mitt överslag ovan över hur billigt det borde vara att driva en sån här fond.

För den som vill ha sitt sparkapital utanför PPM förhållandevis säkra finns ju också Riksgäldskonto. Vad gäller bankmedel är det alltid bäst att kolla upp att de täcks av insättningsgarantin. Tänk också på att du i händelse av att en bank går omkull kan få vänta flera månader på att få pengar från insättningsgarantin.

Tillägg: Ett förtydligande - jag menar inte i första hand risken för att bostadsobligationerna skulle bli värdelösa, utan att de tappar i värde.

[Andra bloggar om avkastning, fonder, insättningsgarantin, investering, penningmarknadsfonder, ppm, riksgäldsspar, räntefonder]

Urholkningseffekten i ETF:er

Idag tar SvD upp ämnet börshandlade fonder (ETF), en form av värdepapper som nu växer snabbt i Sverige i både omsättning och antal. Först ut var Xact Bear och Xact Bull, som kom redan i början av 2005, båda med 1,5 gångers hävstång mot Stockholmsbörsens OMXS30-index. Xact Bear går upp när börsen går ner, medan Xact Bull går upp när börsen går upp, fast 50% snabbare. Nu finns ETF:er med upp till 3 gångers hävstång.

Det lanseras en hel del nya ETF:er de närmsta veckorna - utbudet kommer att mångdubblas.

Kritik har väckts mot marknadsföringen, där det inte varnas tillräckligt för riskerna. Men som för all handel med finansiella instrument gäller det att läsa på ordentligt vad det är man handlar med, något som också Jenny Rosberg, vice vd på Nasdaq OMX Nordic, påpekar. Förstår du inte hur allting fungerar i upp- och nedgång så ska du inte handla med värdepappret i fråga.

En av de farligaste sakerna med ETF:er är att de ofta har inbyggd hävstång genom belåning. Är hävstången bara 1,5 gånger, som för de första ETF:erna på Stockholmsbörsen, så är det uthärdligt, men en hävstång på 3 gånger ger lätt panik om underliggande rör sig åt fel håll. Andreas Cervenka påpekar att "ju högre risk desto mer påläst bör en sparare vara för att undvika en obehaglig överraskning". Han påpekar också valutarisken mot utländska marknader.

Men en viktig sak missar SvD:s tre artiklar om ETF:er, nämligen den så kallade urholkningseffekten. ETF:ers procentella upp- eller nedgång beräknas nämligen varje dag, vilket ger en tråkig effekt om börsen går i sicksack eller bergochdalbana. Ett enkelt exempel för att illustrera saken. Låt oss börja med att investera 100 kronor i en Bear-ETF (som alltså går omvänt mot börsutvecklingen) med hävstång 2 gånger då börsindex står på 1000. Vi har lite otur och prickade inte in börstoppen - börsen stiger med 1,50% följande dag till 1015. Bear-ETF har då sjunkit till 97, men vår stoploss på 95 har ännu inte utlösts. Nästa dag sjunker dock börsen med 1,47% till 1000,08, alltså så nära tillbaka man kan komma. Vår Bear-ETF stiger nu såklart igen, men bara till 99,85! Vi har alltså förlorat 15 öre på en sicksack av börsen. Det kanske inte känns så mycket, men eftersom börsen sällan rör sig rätlinjigt utan i sicksack både uppåt och neråt, så blir effekten i längden stor. Särskilt allvarlig blir urholkningseffekten över längre konsolideringsperioder för börsen. Ju större sicksackrörelser, desto större urholkning. Och ju större hävstång, desto större urholkning.

Urholkningseffekten gör att ETF:er bara är bra investeringar när underliggande rör sig i tydliga trender åt ett håll. På lång sikt med många svängningar är någon annan än du vinnare. I juli 2007 stod Xact Bear i cirka 45 kronor och Xact Bull i cirka 225 kronor. OMXS30 låg över 1300. Nu i mars 2009 står OMXS30 betydligt lägre, runt 1030. Då tycker man alltså att Xact Bear borde ha gått upp och Xact Bull gått ner. Xact Bull står mycket riktigt lägre, runt 147 kronor. Men även Xact Bear står betydligt lägre, runt 30 kronor. Finansmarknadens aktörer har ätit upp resten genom urholkningseffekten!

Men ETF:er kan alltså vara bra, förutsatt som sagt att underliggande rör sig i tydliga trender åt ett håll.

Tillägg 2010-03-26: Som mycket riktigt påpekades i kommentarerna gäller urholkningseffekten endast ETF:er med hävstång. Men dessa (Xact Bear och Xact Bull) har varit de mest handlade ETF:erna på Stockholmsbörsen. Xact Omxs30, som ej har hävstång, har ingen urholkningseffekt.

[Andra bloggar om investering, aktiefonder, fonder, börsen, börsnedgång]

Varför indexfonder?

SvD:s Carolina Neurath frågar sig idag varför man ska investera i fonder när det finns aktier. Vill man bara följa börsindex kan man verkligen fråga sig varför man ska betala en fondavgift för det. För att banken ska bli glad? För som Carolina Neurath påpekar får man ingen stor fördel av den avgiften, utan man kan lika gärna låta katten gå omkring på tangentbordet och välja några aktier på LargeCap-listan. Jämför t.ex. nedan hur det har gått för OMXS30-indexet (vilket är det som indexfonderna oftast följer) samt en portfölj som var någorlunda jämnt fördelad mellan Stockholmsbörsens fyra största bolag - alltså H&M, Ericsson, Nordea och Telia.
Som synes följer en sån enkel portfölj index oerhört väl både i uppgång och nedgång. Dessa fyra största bolag ger också en hyfsad riskspridning då de verkar i helt olika branscher. Visst bör man kanske ha lite bredare riskspridning om man ska investera i aktier, men exemplet var bara för att illustrera icke-nyttan med indexfonder. Vad som framgår är dock hur viktig tajmingen är för aktieinvesteringar, vilket blir ännu tydligare om man tittar i ett lite längre perspektiv.
Om man förlorar 50% från sommaren 2007 till hösten 2008 behöver man en rejäl uppgång för att kompensera det. Det räcker inte med 50% uppgång, eller ens de drygt 65% som Stockholmsbörsen har gått upp det senaste året. Nej, det behövs en uppgång på 100%, alltså en fördubbling, vilket brukar ta flera år av sicksack uppåt.

Ska man satsa sina sparpengar i fonder bör man alltså välja enskilda aktier och inte indexfonder, ens om man tror på mantrat att aktier alltid är en bra investering på lång sikt och därför delar upp sina fondinsättningar över tiden. De senaste tio åren har ju ganska effektivt motbevisat detta med att aktier alltid går upp på sikt, vilket till största delen gällde 1980-2000. Och risken är överhängande att vi får berg-och-dalbanebörs i tio år till, vilket är bra för den som kan tajma marknadens svängningar, men uselt för vanligt folk.

[Andra bloggar om aktier, aktiefonder, fonder, börsen]

Utdelningar åt folket!

Igår gick SvD igenom Stockholmsbörsens största bolag och kom fram till att närmare hälften tänker höja utdelningen till aktieägarna i år, trots krisen.

LO-basen Wanja Lundby-Wedin upprörs och tycker att det är "ett väldigt kortsiktigt tänkande". Vänsterbloggaren Svensson upprörs över mer pengar till kapitalisterna och Röda Malmö över att kapitalisterna skor sig.

Men vad de upprörda glömmer (eller i Wanjas fall väljer att inte tala om) är att dessa utdelningar till största delen kommer tillbaka till det arbetande folket, och inte går till några kapitalister. Fonder, försäkringsbolag med flera äger nämligen stora delar av de svenska börsföretagen. Vad gäller TeliaSonera så kommer den höjda utdelningen även allas vår statskassa till del, då svenska staten är största ägare.

Hos SCB hittar man aktieägarstatistik för OMX Stockholm Large Cap.
Värdepappersfonder, försäkringsföretag, offentlig sektor, staten, socialförsäkring samt hushålls icke-vinstdrivande organisationer äger totalt drygt 30% av Sveriges största börsföretag. Utdelningar till dessa gagnar alltså vanligt folk, deras pensioner eller statskassan. Eventuellt döljer sig dock några kapitalister bland fondägarna. 29% av aktierna ägs av finansiella företag, icke-finansiella företag, banker, finansinstitut m.fl. och ger alltså inga vinster till några kapitalister utan det är fråga om korsvis ägande inom näringslivet. Hushållen äger cirka 10% av aktierna i storföretagen, och det är väl här kapitalisterna till största delen finns, eftersom aktieägandet inte är jämnt fördelat. Eventuellt döljer sig några kapitalister i kategorin investmentbolag, som äger drygt 3,6% av storföretagen. Men även dessa ägs till stor del av fonder med flera "folkliga" ägare. I Industrivärden äger Lundbergs bara drygt 11%, i Investor äger familjen Wallenberg och stiftelser knappt 23%, i Kinnevik är privata storägare kanske totalt drygt 7%. Sista kategorin möjliga kapitalister är då de utländska ägarna med 27% av storföretagen. Där är det lite svårt att bena ut vilka de är, men även där är nog merparten utländska fonder och försäkringsbolag. Dessutom kompenseras detta utlandsägande av att svenskar äger utländska aktier direkt eller genom fonder.

Vi kan alltså konstatera att större delen av utdelningarna i de svenska storföretagen inte går till några kapitalister, utan till folket, pensionerna och statskassan. Maximalt går kanske några procent av utdelningarna till kapitalister. Så vänsterbloggare och fackföreningsledare får hitta något annat att vara upprörda över - det finns mängder av mer verkliga orättvisor. Lärdom - kolla alltid lite grundläggande fakta innan du går ut och är offentligt upprörd.

Som Cornucopia påpekar är också utdelningar det som aktieägare får som kompensation för sitt risktagande med att satsa pengar i företaget - motsvarigheten till ränta på bankkontot alltså.

[Andra bloggar om aktier, aktiefonder, fonder, pensioner]

Två årtionden av indoktrinering

Ett mantra som brukar upprepas i samband med investeringsråd i tidningar och från banker är att aktier alltid är en bra investering på lång sikt - ibland med tillägget att man inte bör satsa alla sina pengar på en gång, utan till exempel gå in med en slant varje månad för att undvika att köpa allt på en börstopp. Men är denna investeringsstrategi alltid bra? Tiden sedan år 2000 har bjudit på två förgörande nedgångar för Stockholmsbörsen, så många börjar nog tveka.

Frågan är vad "på lång sikt" betyder. Har man lust att vänta tio år? Den som investerade sina pengar i Stockholmsbörsens 30 största bolag i början av november 1999 (indexet OMXS30 låg då på 944) har idag ungefär lika mycket pengar kvar som då. Detta efter en sanslös bergochdalbana upp till 1539 (mars 2000), sen ner till 421 (oktober 2002), sen upp igen till 1309 (juli 2007), ner igen till 568 (november 2008) och nu upp igen till 950 som högst i oktober 2009. Nu invänder säkert den noggranne att många av aktierna har gett utdelning under tiden, men då kontrar jag med att en investering i t.ex. räntefonder har gett ränta i gengäld. Under tiden har också några av bolagen i OMXS30-indexet bytts ut. Räntebärande investeringar har visserligen behållit kapitalet under denna turbulenta börsepok, men det som har slagit det mesta är råvaruinvesteringar, t.ex. guld där en investering 1999 har tredubblats fram till nu. Bloggrannen Cornucopia tog upp detta häromveckan. Nedan kan ni se min variant av diagrammet guld kontra börsen sedan 1999. Vilken är mest volatil?
Ett ännu värre exempel är att den som investerade 100 dollar på den amerikanska börsen 1929 inte fick sina pengar tillbaka förrän 25 år senare, 1954. Och under tiden hade flera av bolagen gått i konkurs, så man kanske inte fick tillbaka alla sina pengar ändå.

Under tidsperioden 1982-2000 hade vi historiens kraftigaste börsuppgång. Eftersom folk har kort minne och dessutom ofta misstar långa periodiska cykliska skeenden för linjära samband har detta också lett till en av de största indoktrineringarna i finansvärldens historia. Fortfarande lever denna jättelika börsuppgång över nästan två årtionden kvar i det allmänna medvetandet, trots att de senaste nio åren gjort sitt bästa för att motbevisa den. Det är också så att de allra flesta som idag arbetar inom finansvärlden och som ekonomijournalister aldrig upplevt något annat under sitt yrkesliv. De ser fortfarande perioden 1982-2000 som regeln och nedgångarna 2000-2002 samt 2007-2008 som undantag - det var ju en jätteuppgång från 2002 till 2007 också! Tittar vi på ett diagram av Stockholmsbörsen sedan 1901 ser man tydligt hur tidsperioden 1982-2000 sticker ut.
Kanske det är dags för en korrigering nu till den historiska trendlinjen för 1901-1981? Isåfall blir det inte roligt framöver. Korrigeringen behöver dock inte nödvändigtvis innebära jättestora börsnedgångar (även om den kan göra det). Det kan lika gärna bli en sidledes bergochdalbana fram tills vi kommer till trendlinjen igen. Men överdrifter åt ena hållet tenderar att leda till överdrifter åt andra hållet.

Ännu tydligare blir sambanden om man tittar på Stockholmsbörsen inflationsjusterat (logaritmisk skala).
Då ser man hur viktigt det är i ett längre perspektiv att man får årlig utdelning på sina aktier. Endast 1982-2000 samt 1940-1966 har det varit någon nämnvärd långsiktig uppgång, om man räknar bort utdelningen på aktierna.

Men nu är som sagt de arton gyllene åren sedan länge över och vi har klarat av nio år av bergochdalbanebörs istället. Om denna nya period blir lika lång, vilket inte är otroligt, så har vi nio år av bergochdalbana kvar. Vid slutet av den perioden kommer säkert konsensus att vara att aktier inte är något särskilt bra att investera i.

Intressant i sammanhanget är också det diagram som Cornucopia publicerade häromveckan över guldpriset kontra amerikanska börsen sedan 1900. Gör vi samma övning vad gäller svenska börsen blir resultatet ännu mer extremt.
Därmed inte sagt att du måste investera i guld, men diagrammet ovan antyder i alla fall att det på några års sikt torde vara betydligt bättre än aktieinvesteringar.

Läs även andra bloggar om guld, aktier, aktiefonder, fonder, börsen, investering,

Rekord i fondsparande

De svenska småspararna räds tydligen inga risker längre, utan kastar sig med hull och hår in i den pågående börsuppgången. Under augusti satte man enligt statistik från Fondbolagens förening in 7,6 miljarder kronor i aktiefonder, samtidigt som man tog ut 2,7 miljarder ur de säkrare penningmarknadsfonderna. Hittills i år har småspararna satt in 57,7 miljarder i aktiefonder och tagit ut 20,5 miljarder ur penningmarknadsfonder. Nettosparandet i fonder slår därmed rekord både för en augustimånad och för årets åtta första månader. Många har säkert stora förluster från förra året och nu vill man hänga med på börståget för att försöka kompensera sina förluster. Risken är dock stor att det kommer kraftiga bakslag på börsen och som vanligt ligger småspararna till stora delar fel tidsmässigt i sina investeringar. De som tjänar på detta är fondbolag och stora smarta aktiehandlare.

Läs även andra bloggar om fonder, aktiefonder, penningmarknadsfonder

Svensson tror på uppgångar

Tro på stigande börs
DN rapporterar att spararna nu rusar in i fonder, i en takt som vi inte sett sedan januari 1997.

I juli uppgick nettosparandet i fonder till 10,8 miljarder kronor. I juni var sparandet hela 12,7 miljarder kronor.

- Det är unikt att två månader i följd ha ett nysparande på över tio miljarder kronor. En vanlig månad ligger sparandet på ungefär hälften.

Allt "spinn" om gröna skott i ekonomin och att det värsta nu är över tycks alltså ha påverkat vanligt folk så att de flyttar över alltmer av sina besparingar i fonder. Att räntorna på sparkonton är så rekordlåga bidrar också, liksom den kraftiga börsuppgång vi haft sedan mars i år.

Folk tror att börsen kommer att fortsätta uppåt och det kommer den troligen att göra ett tag, medan "smart money" säljer av till "dumb money". Så här kraftiga uppgångar (över 45% på fem månader) brukar oftast leda till kraftiga bakslag, då det oftast inte finns tillräckligt mycket substans i form av ökade vinster för börsföretagen.

Nu ser vi alltså ännu en oönskad effekt av Riksbankens kraftiga räntesänkningar. De låga räntorna på sparkonton lockar vanligt folk att flytta sina sparpengar till mer riskfyllda placeringar.

Många sparare har också förlorat mycket i börsnedgången 2007-2008 och nu ser de säkert en chans att försöka återta förlusterna genom att satsa mer sparpengar. Tyvärr kommer de in alltför sent - större delen av uppgången har redan varit, och även om börserna kanske inte sjunker hela vägen tillbaks till marsnivån så är sannolikheten just nu liten för vidare större uppgångar. För ekonomin har inte repat sig. Nedgången har visserligen stannat upp, men den ekonomiska aktiviteten är kvar på en lägre nivå än innan.

Det är sorgligt hur småspararna hela tiden luras in i riskfyllda placeringar, allt medan bankirer och fondförvaltare kapar åt sig feta löner.

Tro på stigande bopriser
Jag läser också att allt färre nu tror på fallande bopriser enligt SEB:s Boprisindikator. Andelen hushåll som tror på stigande priser är fortfarande ganska konstant på drygt 40 procent - men de som tror på fallande priser har minskat till 19 procent jämfört med 22 procent i juli och 23 procent i juni. Resten tror på stillastående priser.

Detta är typisk bubbelpsykologi. Den svenska bostadsbubblan är spräckt, men vi ska nog ha en liten uppgång innan den riktiga nedgången kan börja. Titta på följande diagram över bubbelpsykologi som jag fick tips om i en kommentar på ett tidigare inlägg om bostadspriserna.
Just nu befinner vi oss troligen i närheten av "return to normal". Hushållens förväntningar om bostadspriserna pekar på att de tror att vi återgår till det "normala" med ständigt stigande bostadspriser. Vi kan kanske få se en hel del budgivningar som pressar upp priserna nu när bostadsmarknaden drar igång efter sommaren. Frågan är hur länge det kan hålla i sig och vad som sätter igång nedgången igen. Ett börsfall som äter upp en del av folks nyinvesterade fondpengar kan bli en sak som knäcker förtroendet.

Intresset för guldinvestering ökar

Enligt World Gold Council har intresset för guld som investering ökat kraftigt den senaste tiden. Börshandlade guldfonder (s.k. gold ETF) fortsatte att öka under första kvartalet 2009. Investerare köpte 469 ton guld genom börshandlade fonder, vilket är ett rekord som slog det förra med god marginal - det var från tredje kvartalet 2008, då 145 ton guld handlades genom ETF-er. Vid slutet av första kvartalet 2009 var totala mängden guld i ETFer 1658 ton till ett värde av knappt 49 miljarder dollar.

"One reason the financial crisis has been so devastating for investors is that many alternative assets did not deliver on the promise that they would provide portfolio diversification," said Natalie Dempster, Head of Investment, North America for World Gold Council and author of GID. "The same cannot be said for gold. Gold has been one of the few assets that has genuinely provided investors with diversification throughout the financial crisis."

Var ska man investera nu?

Aktier och aktiefonder har inte direkt varit någon bra investering sedan sommaren 2007. Snarare tvärtom. Dessutom visar världens börser ännu inga tecken på att vända uppåt annat än tillfälligt. Stockholmsbörsens omxspi-index har nu gått ner med cirka 38% sedan toppen i juli 2007, och är nu tillbaka på nivåer från 2005. Det innebär att investeringar på den svenska aktiemarknaden de senaste 3 åren i genomsnitt är förluster och det hade faktiskt varit bättre att lägga pengarna i madrassen.

Övriga världsbörser uppvisar liknande mönster. USA-börsen har visserligen inte kommit ner till 2005 års nivåer ännu räknat i dollar, men i gengäld har dollarn tappat cirka 20% mot kronan på tre år, vilket har gjort investeringar i amerikanska aktier riktigt dåliga. Även Londonbörsen har drabbats hårt och är tillbaka på nivåer från 2005. Den tyska börsen har klarat sig lite bättre och har hittills bara backat till 2006 års nivåer. Även där är dock nertrenden etablerad och vi ser ingen vändning än annat än tillfälligt.

De så kallade tillväxtländerna då? Som jag påpekade i förra artikeln, så har Shanghaibörsens SSEC-index fallit cirka 58% på nio månader och det syns ingen ljusning där heller. Även den indiska Bombaybörsen har fallit cirka 60% från toppen i januari i år. Den ryska börsen har visserligen hållit emot och stigit något fram till för någon månad sedan, men å andra sidan äts värdet på investeringar där upp av en inflation på över 12% per år.

Visserligen sägs det ju att aktier alltid är en bra investering på lång sikt, men hur länge har du lust att vänta? Den som investerade $100 på New York-börsen hösten 1929 fick inte tillbaks dem förrän 1954, tjugofem år senare. Den som investerade 1000 kronor på Stockholmsbörsen våren 2000 fick tillbaks dem sommaren 2007, sju år senare, fast under tiden hade ju inflationen urholkat penningvärdet. Och sen dess har det ju varit en ny nerförsbacke.

Sammanfattningsvis är investeringar i aktier inte att rekommendera just nu. Vad återstår då? Råvaror har ju stigit oerhört de senaste åren, och verkar fortsätta. Här måste man dock vara försiktig, eftersom en ekonomisk kris kommer att leda till lägre efterfrågan på råvaror och därmed lägre priser. Guld kan dock vara en bra investering, eftersom det nu mer handlar om att behålla värdet på sitt sparkapital än att få en hög avkastning på det. Eftersom folk har en tendens att "fly till guld" i ekonomiskt osäkra tider torde efterfrågan fortsätta att vara god och hålla priset uppe. Samma sak gäller i viss mån silver.

Sen finns det ju ränte- och penningmarknadsfonder. Räntefonder är en osäker investering just nu, eftersom det finns stor risk för räntehöjningar, och långa räntefonder kommer då att tappa i värde. Penningmarknadsfonder då? Jo, i princip bra, men... hur säkra är de egentligen? Tittar man närmare på deras innehav ser man att nästan alla har stora andelar obligationer kopplade till bolån. Inte bra i en fallande bostadsmarknad. Se hur det har gått med sånt i USA. Det finns bara en penningmarknadsfond som jag anser vara helt säker och den heter Moderna Fonder Sverige Ränta. Den investerar nämligen bara i svenska statspapper med kort löptid. Den anser jag också vara säkraste alternativet för PPM-valet.

Ett bra alternativ är att ha pengarna på Riksgäldsspar. Säkrare kan det knappast bli och hyfsad ränta får man.

Vad gäller att ha pengarna på bankkonto, tänk på att banker faktiskt kan gå omkull. SEB och Swedbank är ju tungt involverade i Baltikum, och kommer att få svåra problem med det. Dessutom kommer dåliga svenska bolån att tynga de svenska bankerna. Jag tror vi får räkna med att åtminstone en av våra fyra storbanker går under. Så om du har pengarna på bankkonto, kolla för det första att det täcks av den statliga insättningsgarantin. Tänk sen efter om du verkligen kan eller vill vänta upp till tre månader på dina pengar om banken skulle stänga. Sen är det i princip så att ju högre ränta banken ger dig på ditt sparkonto, desto större behov har den banken av pengar. Behöver banken pengar betyder det i princip större risk att just den banken går omkull.

För att sammanfatta dagens investeringsläge, så prioriterar jag säkerhet framför avkastning. Jag har därför sedan ett år tillbaka större delen av mina sparpengar på Riksgäldsspar.

Och Shanghaibörsen?

Ingen har väl missat att det gått utför med börserna i Sverige, USA, m.fl. sedan förra sommaren/hösten, men hur har det gått för börserna i de så kallade tillväxtländerna? Praktexemplet är ju Shanghaibörsen, vars jättebubbla jag skrev om redan i november och augusti förra året. Shanghaibörsens SSEC-index hade i mitten av oktober 2007 gått upp med otroliga 474% på mindre än två år. Sedan dess har det mest fallit! Som mest (för någon vecka sedan) med 58% från toppen. Nu har det studsat upp en bit igen, men den huvudsakliga nedtrenden är fortfarande intakt. Ajaj för alla som investerade i tillväxtlands- eller kinafonder under 2007. Shanghaibörsen är nu tillbaka på nivåer från början av 2007 och visar som sagt inga tecken på att vända uppåt mer än tillfälligt. Som synes av diagrammet nedan finns det fortfarande stor fallhöjd kvar.