ZeroHedge uppmärksammade i helgen en intressant sammanställning gjord av Cato Institute, kallad "World Hyperinflations". Där definieras hyperinflation som en årlig prisinflationstakt på över 50 procent och sammanställningen innehåller en lista över de värsta kända exemplen. Förutom själva den årliga inflationstakten, som i de värsta fallen uppgår till helt ogreppbara tal, så har man även tagit med mera lättbegripliga inflationsmått såsom den dagliga prisinflationstakten samt hur snabbt priserna fördubblades när inflationstakten var som högst. I Ungern 1946 dubblades priserna på 15 timmar, i Zimbabwe 2008 på 24,7 timmar, i Jugoslavien 1994 på 1,41 dygn och i Tyskland 1923 på 3,7 dygn. Jag har tagit upp flera av dessa exempel på världsrekord i hyperinflation förut, med färggranna bilder av sedlar med många nollor.
Men de exempel på hyperinflation som Cato Institute tar upp är helt enkelt inte relevanta jämförelseobjekt för dagens situation. De ekonomier som drabbats av hyperinflation har varit till största delen kontantbaserade. Idag har istället större delen av penningmängden skapats som krediter. I världens utvecklade ekonomier är mindre än tio procent av penningmängden skuldfria pengar och vi har istället "skuldpengar". ECB, IMF med flera ger krediter till PIIGS-länderna, inte kontanter. USA:s centralbank Federal Reserve skapar till största delen inte kontanter, utan krediter. Krediter ska betalas tillbaka någon gång, eller försvinna genom skuldavskrivning. Dessutom ska det betalas ränta på krediter, och även om räntan i många länder idag är extremt låg är den inte försumbar för de flesta skulder.
Många blandar ihop begreppen och tror att "penningtryckande" genom att skapa mer krediter har samma effekter som att skapa mer pengar genom att fysiskt trycka upp mer kontanter. Federal Reserves chef "Helicopter Ben" Bernanke är berömd för sitt uttalande år 2002 om att man har tillgång till en penningpress (eller dess elektroniska motsvarighet) och i princip skulle kunna förhindra deflation genom att distribuera nytryckta kontanter via helikopter, men detta är inte vad som har hänt de senaste åren. Om världens centralbanker hade skapat nya skuldfria pengar antingen via fysisk sedeltryckning eller genom att skapa nya elektroniska kontoinnehav utan återbetalningskrav hade jag oroat mig för hyperinflation. Istället har centralbankerna skapat nya "pengar" som krediter för att kompensera de skuldavskrivningar som framtvingats av finanskrisen. Vad som har hänt är bara att skulderna har omfördelats (till stor del till skattebetalarna).
Därför ser jag fortfarande, så länge som nuvarande penningpolitik fortsätter, inga större inflationshot (och framförallt inte hyperinflation), utan istället ett stort deflationshot, när kreditberget blir ohållbart stort i förhållande till den reala ekonomins storlek. När de skuldsatta inte längre klarar att betala på sina skulder tvingas kreditorerna till skuldavskrivningar, vilket leder till en krympande penningmängd (vilket är definitionen på deflation). Greklands kreditorer har redan tvingats till detta, liksom kreditorerna till USA:s bolån.
Så visst är den sammanställning som Cato Institute gjort intressant, men mest för dem som studerar penningpolitikens historia. När väl kreditbergen har brutits ner, vilket säkert kommer att ta flera år, kan det i vissa länder bli relevant att studera tidigare exempel på hyperinflation, men jag ser i dagsläget inga sådana länder bland världens större ekonomier (eller de för Sverige viktigare ekonomierna). Även i exempelvis Kina är det krediterna som har växt mest de senaste åren.
Det brukar sägas att det aldrig är "different this time", men det som gör dagens situation olik alla historiska jämförelser är att vi idag har ett världsomspännande system av "kreditpengar", där krediternas totala storlek är mångfalt större än någonsin förut.
Detta inlägg finns även på engelska.
2012-09-03
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
"[...] tvingas kreditorerna till skuldavskrivningar, vilket leder till en krympande penningmängd [...]"
SvaraRaderaHär hängde jag inte med riktigt. ^^
Hur leder skuldavskrivningar till krympande penningmängd?
Jag tänker så här:
1. En centralbank lånar ut pengar till en institution.
2. Korrupta råttor i institutionen betalar ut pengarna till sig och sina bekanta som lön och ersättning och de sätter in dem på sina konton i Schweiz.
3. Institutionen kan inte betala så den räddas med skattemedel.
Det enda som egentligen har hänt är att skattemedel flyttats till råttornas bankkonton i Schweiz, eller hur? Ett annat exempel kanske ger en annan slutsats.
Jag testar :).
RaderaVi gör lite skillnad på krediter som del av penningmängden och kontanter som del av penningmängden.
Först har Centralbanken X kontanter. Nu är totala penningmängden X, vara 100% är kontanter.
Sedan lånar Centralbanken ut dessa X till råttnorna. Nu tycker Centralbanken att dom har kvar X i "penningmängd", men i utlånad form, samtidigt som råttorna sitter på X i kontanter. Totala penningmängden är nu X*2.
Steg 3: Råttorna lånar i sin tur ut dessa X till bank i Schweiz. Schweiz har nu X i kontanter, råttorna har X i fodran hos Schweiz, och Centralbanken har X i fodran hos råttorna. Totala penningmängd är nu X*3. (Notera att nu är 66% av totala penningmängden i form av skulder, och 33% i form av kontanter).
Steg 4: Centralbanken skriver nu av skulden till Råttorna, och nu har totala penningmängden krympt från hur stor den var i Steg 3, dvs den har nu gått från X*3 till X*2, och består nu av 50% kontanter (hos Schweiz) och 50% fodran (Råttorna).
Tada~ Deflation i steg 4.
Bra försök!
RaderaDet finns lite olika definitioner av penningmängd, men jag tror att de vanligaste definitionerna endast beaktar monetära finansiella instituts (MFI) inlåning från icke-MFI + den monetära basen. Centralbanker är MFI så när centralbanken äger pengarna ingår de inte i penningmängden.
Vad flute menar är *kanske* att de vanliga banker som lånat ut pengar, och som blir av med delar av kapitalbeloppet, får mindre pengar att deponera hos centralbanken och därmed inte tillåts låna ut så mycket till allmänheten p g a reservkraven. Kanske.
Mycket läsvärt (men lååångt!) i frågan:
SvaraRaderahttp://fofoa.blogspot.se/2011/04/deflation-or-hyperinflation.html
Slutsatsen i ytterst kort sammanfattning är att det både är fullt möjligt och (ur deras synvinkel) önskvärt för Fed att "trycka" precis hur jäkla mycket pengar som helst för att undvika deflation.
Jag orkar inte läsa den otroligt långa artikeln.
RaderaKan du sammanfatta deras argument för hur det ska gå till för Fed att trycka pengar för att skapa hyperinflation.
Att trycka obegränsat med pengar är bara en fråga om politisk vilja. De kommer naturligtvis inte att trycka för att skapa hyperinflation, som du uttrycker det, utan det blir bara det oundvikliga resultatet av deras tryckande, vilket de gör för att, som de tror, undvika kollaps. Viktigt att komma ihåg att hyperinflation inte är vanlig inflation som går över styr. Hyperinflation är helt väsensskilt och orsakas av att en valuta helt tappar sin trovärdighet som "store of value".
RaderaHär är en kortare och mer lättläst FOFOA-artikel (jag borde kanske länkat till den från början istället för den andra):
http://fofoa.blogspot.se/2010/09/just-another-hyperinflation-post.html
"I tend to agree with 99% of what the deflationists write. For the most part they are masters at analyzing the minutiae and then painting it into a grand macro picture. I like the Kondratieff cycles and I agree we are in the winter cycle. In fact, almost everything most deflationists describe will probably happen, in my view.
But they all miss the hyperinflation that is coming. And they miss it because they don't understand how perfectly it fits with a deflationary collapse. In fact, they argue vehemently against it the same as they argue against inflation, which is how I know they don't understand hyperinflation. And they miss it because they are so meticulous in their observations and calculations that they can't see that the collective will always changes the rules when things get really painful. The political will (which is the same as the collective will in my lexicon) always does whatever will lessen the immediate pain, even if it will most certainly cause greater pain later. This is the part that is as reliable as the sun rising."
Den var ju också väldigt lång (om än inte lika absurt lång som den andra) och dessutom väldigt pratig. Jag orkar inte läsa den.
RaderaSom sagt - kan du sammanfatta FOFOA:s argument för hur det skulle kunna bli hyperinflation med kreditpengar.
"Om världens centralbanker hade skapat nya skuldfria pengar antingen via fysisk sedeltryckning eller genom att skapa nya elektroniska kontoinnehav utan återbetalningskrav hade jag oroat mig för hyperinflation"
SvaraRaderaProblemet är att man inte kan casha hem. Hade det funnits marknadshyror hade jag sålt min bostadsrätt och nu bott i en mycket större hyresrätt, åkt jorden runt 20 ggr och köpt 2-3 sportbilar...
Hade fler gjort detta så hade inflationen börjat rulla och de som är återbetalningskyldiga (med längre ränta) hade då sett sina skulder inflateras bort samtidigt som lönerna hade ökat.
Du (Flute) hävdar att skapande av digitala krediter inte leder till inflation. Hur kan då "förstörelse" av de samma digitala krediterna leda till deflation?
SvaraRaderaFörklara gärna resonemanget bakom detta. Tack för en läsvärd blogg!
Jo, skapande av krediter ger ett inflationstryck. Detta tar sig sedan uttryck i olika priser som påverkas. I Sverige har inflationen i krediter framförallt påverkat priserna på bostäder, men inte KPI.
RaderaProblemet med krediterna är att de förr eller senare måste återbetalas eller skrivas av. De har alltså en framtida minskning av penningmängden inbyggd i sig.
Visst kan man under en viss tid skapa inflation genom att centralbanken skapar mer krediter, men knappast hyperinflation. Denna inflation leder dock som jag ser det ofelbart till en framtida baksmälla med deflation.
Vågar du ge en uppskattning av hur hög inflationen kan bli genom skapandet av krediter? 5%, 10% 20%?
RaderaSom jag ser det finns det ett naturligt deflationstryck i ekonomierna idag, vilket motverkas av politiska stimulanser som bailouts, QE och operation twist, som alla finansieras via den digitala sedelpressen. Den dagen investerarna börjar kräva högre räntor så får vi antingen en deflatioistisk kollaps, eller först mycket hög inflation och sen en kollaps, beroende på om t ex FED och ECB blir buyer of last resort under en längre tid och ingen vill sitta på pappersvalutor utan uppbackning.
Ett tankeexperiment: ett lån tas upp med x kr via skapandet av krediter för att köpa varan y. Säljaren av y sitter då med x kr som kan tas ut i kontanter (eller guld, aktier osv). Efter ett tag får köparen av y problem och går i konkurs och skulden/krediten blir en kreditförlust. Totalsumman av kvarvarande krediter blir då alltså noll (x-x), samtidigt som säljaren av y sitter på en bunt kontanter. Vi har alltså inflation i papperspengar, eller? Kanske gör kreditinstitutet som skapade x kr en förlust på 0.05x beroende på reservkravet. Tänker jag galet?
/RoyKeane
När centralbanker skapar krediter ökar inte penningmängden. Dessa krediter räknas ju inte in i penningmängden utan den monetära basen.
RaderaDäremot får ju bankerna mer centralbankskrediter, riskfria tillgångar de kan använda för att reglera förpliktelser med andra banker med, det är dock inte självklart att det i tider av fallande priser(typ fastigheter) leder till att bankerna lånar ut mer pengar till allmänheten och företag. För att QE eller LTRO-liknande åtgärder ska leda till ökad penningmängd krävs således att det finns ett tillräckligt stort antal enligt bankerna kreditvärdiga och villiga låntagare.
Så en kraftig ökning av den monetära basen kan ej leda till kraftig inflation? Ur inflationssynpunkt spelar det någon roll om det är penningmängden eller den monetära basen som ökar? Ingår/ingick den monetära basen i M3?
RaderaT ex om FED blir buyer of last resort och köper upp all statsskuld och hela budgetunderskottet, dvs monetära basen ökar kraftigt, borde det inte vara inflationsdrivande?
/RK
@ anonym 16:27 - Bra skrivet, önskar att fler förstod att centralbanker precis som vanliga banker inte kan skapa digitala pengar till andra än sina egna kontoinnehavare!
Radera"Så en kraftig ökning av den monetära basen kan ej leda till kraftig inflation?"
RaderaEnbart en ökning av den monetära basen leder inte till inflation, nej. Men om ökningen av den monetära basen leder till att bankerna skapar mer krediter så kan det leda till/leder det till inflation beroende på hur man definierar inflation.
Om man definierar inflation som en ökning av penningmängden så ökar den när en bank skapar en kredit.
Om man däremot definierar inflation som en generell ökning av prisnivån i ett samhälle(ex KPI) så beror det ju på vad låntagarna väljer att köpa med krediterna och hur säljarna agerar vid ökad efterfrågan. Finns det exempelvis en stor reservkapacitet hos företagen kanske de väljer att öka produktionen men inte höja priserna för att inte riskera marknadsandelar. Köper låntagarna bostäder eller aktier ingår det ju inte i KPI men kan kanske leda till tillgångsinflation osv. Sammantaget kan sägas att frågan om en ökad penningmängd leder till inflation enligt denna definition beror på övriga omständigheter i ekonomin. Att större ökningar av penningmängden under kortare perioder har samband med en ökad inflationstakt torde dock vara empiriskt belagt.
"Ur inflationssynpunkt spelar det någon roll om det är penningmängden eller den monetära basen som ökar? Ingår/ingick den monetära basen i M3?"
I den monetära basen ingår kontanter(sedlar och mynt) och bankereserver (centrlbankskrediter). Kontanter ingår i penningmängden M1-M4 bankreserver ingår däremot inte i något penningmängdsmått.
Neoklassiska nationalekonomer tror i almänhet i vart fall som jag uppfattade det när jag läste NEK att storleken på den monetära basen är avgörande för hur stor penningmängden blir. Genom "money multiplier-modellen" sitter de och räknar och tror att centralbanken ska kunna kontrollera penningmängden.
Som jag ser det ska man nog vara mycket tveksam till money multiplier-modellen framförallt mot bakgrund av de många exempel från verkligheten som talar starkt emot denna bild exempelvis från den Japanska ekonomin.
Jag tycker också att MMT-förespråkare typ Bill Mitchell har mycket övertygande argumentation som emotsäger teorin. (Men jag är ingen expert på området)
Bill mitchells argumentation finns här: http://bilbo.economicoutlook.net/blog/?p=10733
Det leder väl till att bankerna äger precis allt i slutändan, när det inte finns pengar till att betala tillbaka skulderna?
SvaraRaderaOavsett så är deflation inget HOT, deflation är ngt bra.
SvaraRaderaJag vet inte om deflation i sig är något bra eller inte, men jag gissar att sättet det kommer hända - massor av konkurser - inte kommer vara bra.
RaderaFlute
SvaraRaderaVi kan förbjuda bankerna att låna av riksbanken, penningmängden ökar inte längre, sen tar staten och för ut samma mängd pengar i ekonomin som bankerna skulle ha skapat med sina krediter.
Riksbanken kan kräva tillbaka ett lån som en bank har tagit, där banken har lånat ut pengar till staten, riksbanken kan sen ge pengarna till staten.
penningmängden blir oförändrad, ingen inflation uppstår.
Många möjligheter finns självklart till hur man skulle kunna göra saker. Det jag skriver om är vad jag ser i centralbankers och regeringars agerande i dagsläget. Skulle de ändra sin penningpolitik får jag också självklart ändra min syn på riskerna för inflation eller deflation.
RaderaVi kan ändra på reglerna, Staten behöver inte gå omvägen via bankerna, staten kan låna direkt från riksbanken för 1% ränta.
RaderaNu skapar riksbanken pengar som banken lånar och lånar ut till staten med förtjänst.
Du får betala bankernas förtjänst via skatten.
Skapar riksbanken pengar som staten lånar direkt av riksbanken för 1% så slipper vi en mellanhand och skatterna kan sänkas.
Flute Du tycker att det är bra att våra skattepengar går till bankerna?
RaderaBankerna har ökat penningmängden upp till 10% per år (lånat av riksbankens sedelpress) utan hyperinflation.
Om bankerna förbjuds att låna av riksbanken så kan staten använda pengarna, samma penningmängd får vi.
flute
Radera"Många blandar ihop begreppen och tror att "penningtryckande" genom att skapa mer krediter har samma effekter som att skapa mer pengar genom att fysiskt trycka upp mer kontanter."
Det är samma sak, enda skillnaden är att bankerna inte får ett öre.
" Idag har istället större delen av penningmängden skapats som krediter. I världens utvecklade ekonomier är mindre än tio procent av penningmängden skuldfria pengar och vi har istället "skuldpengar"
RaderaOm bankerna inte hadde fått låna riksbankens sedelpress, så kunde staten skapat lika mycket pengar och fört ut på marknaden som skuldfria pengar, penningmängden hade varit identisk.
Ingen skuld och samma inflation.
Flute varför vill du ge bort dina egna pengar till bankerna?
Har jag sagt att jag tycker att det är bra med bankernas kreditpengar? Nej. Jag tycker inte om det och vill inte ge mina pengar till bankerna. Jag har bara konstaterat hur läget faktiskt är i världen.
RaderaAnonym 2012-09-04 16:43:
SvaraRaderaDet där stämmer inte, svenska staten lånar aldrig av några banker, möjligen är det så i USA, men inte här.. Sverige lånar nog dessutom till en ännu lägre ränta än 1% om det nu skulle vilja
Du skriver: "det som gör dagens situation olik alla historiska jämförelser är att vi idag har ett världsomspännande system av "kreditpengar", där krediternas totala storlek är mångfalt större än någonsin förut."
SvaraRaderaSom jag förstår dig så menar du att det är "kreditpengarnas" andel av pengarna som är det nya. Men är det så självklart? Inte alltför många generationer tillbaka var sedlarna enligt lag möjliga att lösa in mot metallmynt i centralbanken. Betalningsmedlen var m a o även då en slags kredit. Just denna skuld/fordring skulle garantera systemets trygghet. Så länge centralbanken växlade in sedlarna i takt med efterfrågan var det förstås frid och fröjd. Ändå blev det hyperinflation när förtroendet försvann. Problemet var att centralbanken på grund av finansiella obalanser inledde en eskalerande ovana att skjuta upp krediten på obestämd tid(t ex genom att begränsa uttagen av silvermynt). Det är väl egentligen samma frågor vi ställer oss i dag. Låter centralbanken krediterna kasseras eller skjuter den upp räkenskaperna genom att ta över fordringar till överpris? Vilket leder vidare till frågan (den enda!) som måste besvaras nekande för att hyperinflationen ska ta fart: ska man ha förtroende för en sådan valuta? This time is maybe not so different after all...
Intressant inlägg Flute, och jag tackar för det.
SvaraRaderaMen jag som ekonomi-novis har en fråga. Om Kina och andra länder skulle överge sina dollar och köpa en annan valuta/eller guld för sina dollar x antal miljarder dollar. Kan det resultera i hyperinflation?
Jag tror ni har missupfattat vad hyperinflation är. Den utlöses inte av obalanser i penningekonomin utan av ekonomiska störningar i realekonomin, som exempelvis livmedelsbrist som ögonblickligen skapar ett så stort efterfrågetryck att priser stiger dramatiskt.
SvaraRaderaSe artikel här:http://www.lindelof.nu/?s=hyperinflation