Avkastningskurvan visar vilken ränta man får på olika löptider för exempelvis statsobligationer. Normalt är räntan på kortare löptider lägre än på längre, eftersom längre löptider innebär större risk för oväntade händelser. Om räntan på kortare löptider är högre än för längre löptider betyder det att investerarna ser en risk för betalningsproblem i närtid. Detta kallas för "inverterad avkastningskurva".
Igår gick avkastningskurvan för grekiska statsobligationer över i inverterat läge då räntan på treåriga grekiska statsobligationer steg högre än räntan för tioåriga. Båda räntorna steg men den treåriga steg snabbare. Detta är första gången det inträffar sedan maj 2013, då avkastningskurvan för grekiska statsobligationer övergick i normalläge för första gången på omkring tre år.
Den inverterade avkastningskurvan orsakas förstås av den politiska osäkerhet som plötsligt dykt upp i Grekland. Idag har avkastningskurvan blivit ännu mer inverterad.
Räntorna på grekiska statsobligationer stiger och smittar även av sig på de portugisiska, italienska och spanska.
Den grekiska börsen gick ner 11 procent igår och har fortsatt neråt idag till omkring 18 procents total nedgång sedan i måndags.
Som jag och många andra länge har påpekat så är inga problem lösta i Europa, de har bara sopats under mattan. Välkomna tillbaks till eurokrisen!
Jag noterar för övrigt att grekiska centralbankens hemsida (www.bankofgreece.gr) ligger nere just nu, troligen på grund av överbelastning.
Visar inlägg med etikett avkastningskurva. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett avkastningskurva. Visa alla inlägg
2014-12-10
2012-07-25
Avkastningskurvor Spanien, Italien, Irland
I morse gick räntorna på spanska statsobligationer upp till en ny rekordnivå, men sen har det lugnat ner sig lite under dagen. Cornucopia ritade upp den spanska avkastningskurvan för att visa att den ännu inte är inverterad (som vissa påstått), men använde tyvärr ett diagram där y-axeln inte börjar på 0, vilket kan förvirra tolkningen. Nedan ser ni hur kurvan ser ut när y-axeln börjar på 0 och jag har även lagt in hur den såg ut 1 mars i år som jämförelse.
Det som är slående är hur platt avkastningskurvan nu är jämfört med den "hälsosamma" lutningen i mars, förutom att räntorna på Spaniens statsskuld stigit kraftigt de senaste månaderna. Det är inte långt kvar till en fullständigt platt kurva - det fattas bara att räntan på de tvååriga spanska statsobligationerna stiger lite mer. Någonstans runt det här stadiet för avkastningskurvan och räntenivån tvingades Grekland, Irland och Portugal att begära räddningspaket. Men Spanien är "too big to fail and too big to bail".
Räntorna på italienska statsobligationer har också stigit kraftigt och kurvan har planat ut.
1 mars låg den italienska kurvan väldigt nära den spanska, men har inte stigit lika snabbt. Den har också kvar en viss lutning även på de längre löptiderna. Skillnaden kan man anta beror på att den italienska ekonomin är i bättre skick än den spanska. Spanien har en mycket hög arbetslöshet, medan situationen inte är tillnärmelsevis lika dålig i Italien. Italiens statsobligationsräntor tyngs framför allt av landets mycket stora statsskuld (123 procent av BNP).
Som jämförelse kan vi se på Irland.
Här har avkastningskurvan hållit sig ganska lika sedan mars, vilket tyder på att marknadsaktörerna bedömer att situationen på Irland har stabiliserats någorlunda. Notera också att utifrån statsobligationsräntorna tycks framförallt Spanien nu vara betydligt mer i riskzonen än Irland.
Det har talats om hur Grekland har en lång historia av statsbankrutter bakom sig (1826, 1843, 1860, 1893, 1932, 2012), men det som sällan nämns är att Spanien har en minst lika ärofull historia som dessutom börjar redan på 1500-talet (1557, 1575, 1596, 1607, 1627, 1647, 1809, 1820, 1831, 1834, 1851, 1867, 1872, 1882, 1936-1939). Sedan Napoleonkrigen har faktiskt Spanien ställt in betalningarna på statsskulden hela åtta gånger, mot Greklands mer måttliga sex gånger.
Det som är slående är hur platt avkastningskurvan nu är jämfört med den "hälsosamma" lutningen i mars, förutom att räntorna på Spaniens statsskuld stigit kraftigt de senaste månaderna. Det är inte långt kvar till en fullständigt platt kurva - det fattas bara att räntan på de tvååriga spanska statsobligationerna stiger lite mer. Någonstans runt det här stadiet för avkastningskurvan och räntenivån tvingades Grekland, Irland och Portugal att begära räddningspaket. Men Spanien är "too big to fail and too big to bail".
Räntorna på italienska statsobligationer har också stigit kraftigt och kurvan har planat ut.
1 mars låg den italienska kurvan väldigt nära den spanska, men har inte stigit lika snabbt. Den har också kvar en viss lutning även på de längre löptiderna. Skillnaden kan man anta beror på att den italienska ekonomin är i bättre skick än den spanska. Spanien har en mycket hög arbetslöshet, medan situationen inte är tillnärmelsevis lika dålig i Italien. Italiens statsobligationsräntor tyngs framför allt av landets mycket stora statsskuld (123 procent av BNP).
Som jämförelse kan vi se på Irland.
Här har avkastningskurvan hållit sig ganska lika sedan mars, vilket tyder på att marknadsaktörerna bedömer att situationen på Irland har stabiliserats någorlunda. Notera också att utifrån statsobligationsräntorna tycks framförallt Spanien nu vara betydligt mer i riskzonen än Irland.
Det har talats om hur Grekland har en lång historia av statsbankrutter bakom sig (1826, 1843, 1860, 1893, 1932, 2012), men det som sällan nämns är att Spanien har en minst lika ärofull historia som dessutom börjar redan på 1500-talet (1557, 1575, 1596, 1607, 1627, 1647, 1809, 1820, 1831, 1834, 1851, 1867, 1872, 1882, 1936-1939). Sedan Napoleonkrigen har faktiskt Spanien ställt in betalningarna på statsskulden hela åtta gånger, mot Greklands mer måttliga sex gånger.
2010-05-09
PIIGGS' räntekris
PIIGGS = Portugal, Ireland, Italy, Greece, Great Britain, Spain. Alltså de EU-länder som troligen löper störst risk för statsbankrutt. I alla fall om man räknar bort nykomlingarna från Öst- och Centraleuropa.
I helgen har EU:s finansministrar och en hord av EU-tjänstemän "finslipat" en krismekanism som de hoppas ska hindra den grekiska krisen från att spridas till övriga PIIGGS. Varför är det plötsligen så bråttom? Förklaringen finns i de så kallade avkastningskurvorna nedan.
De visar räntan för statsobligationer med olika löptider för PIIGGS-länderna, samt Tyskland som jämförelse. För ett sunt land ska kurvan se ut som de fyra nedersta. Räntan ska alltså vara låg på korta löptider och högre ju längre löptiden är. Ganska logiskt egentligen - på några års sikt kan man gissa ganska bra hur Tysklands offentliga ekonomi kommer att te sig, men på längre sikt kommer allt fler osäkerhetsfaktorer in och man vill därför ha en högre ränta för att låna ut på så lång tid.
Men för Grekland är kurvan helt bakvänd - så kallad inverterad avkastningskurva. Det innebär att marknaden förväntar sig att grekiska staten inte kommer att betala tillbaks alla sina lån. Det visste vi ju redan, även om räntorna slagit över fullständigt senaste veckan. Orosmomentet ligger i kurvan för Portugal, som är nästan helt platt. Ungefär så såg Greklands kurva ut i mitten av april, se den gula kurvan i diagrammet nedan.
Nu är EU-pamparna livrädda för att även Portugals räntor ska slå över, vilket skulle bekräfta spridningsriskerna och sätta igång den verkliga krisen. Därför ägnar de sig förutom krismöten t.ex. åt att försöka lugna ner folket. De vill inte att småspararna ska få panik mitt i all annan röra.
SvD:s Andreas Cervenka skriver en bra sammanfattning av riskerna med skuldkrisen.
Nu hotar krisen hela valutaunionen euron och det ser ut som om EMU-kritikerna har fått rätt.
[Andra bloggar om grekland, portugal, statsbankrutt, statsobligationer, finanskris, eu, euro, ekonomi]
I helgen har EU:s finansministrar och en hord av EU-tjänstemän "finslipat" en krismekanism som de hoppas ska hindra den grekiska krisen från att spridas till övriga PIIGGS. Varför är det plötsligen så bråttom? Förklaringen finns i de så kallade avkastningskurvorna nedan.
De visar räntan för statsobligationer med olika löptider för PIIGGS-länderna, samt Tyskland som jämförelse. För ett sunt land ska kurvan se ut som de fyra nedersta. Räntan ska alltså vara låg på korta löptider och högre ju längre löptiden är. Ganska logiskt egentligen - på några års sikt kan man gissa ganska bra hur Tysklands offentliga ekonomi kommer att te sig, men på längre sikt kommer allt fler osäkerhetsfaktorer in och man vill därför ha en högre ränta för att låna ut på så lång tid.Men för Grekland är kurvan helt bakvänd - så kallad inverterad avkastningskurva. Det innebär att marknaden förväntar sig att grekiska staten inte kommer att betala tillbaks alla sina lån. Det visste vi ju redan, även om räntorna slagit över fullständigt senaste veckan. Orosmomentet ligger i kurvan för Portugal, som är nästan helt platt. Ungefär så såg Greklands kurva ut i mitten av april, se den gula kurvan i diagrammet nedan.
Nu är EU-pamparna livrädda för att även Portugals räntor ska slå över, vilket skulle bekräfta spridningsriskerna och sätta igång den verkliga krisen. Därför ägnar de sig förutom krismöten t.ex. åt att försöka lugna ner folket. De vill inte att småspararna ska få panik mitt i all annan röra.SvD:s Andreas Cervenka skriver en bra sammanfattning av riskerna med skuldkrisen.
Vågar jag lita på min motpart? Den frågan ställer sig återigen världens investerare och banker. Den europeiska skuldkrisen håller snabbt på att utvidgas till en ny förtroende och bankkris. Skräcken för bankkollapser i Europa var igår större än efter Lehman Brothers konkurs.Läs även resten av den artikeln, om du vill förstå mer av vad som är på väg att hända. Expressen skriver att "Experter varnar för ny finanskris". Jag får väl räkna mig som "expert" då, eftersom jag har varnat länge för vad som var på gång. Jag sammanfattade lite i "Finanskrisen version 2.0" igår.
Nu hotar krisen hela valutaunionen euron och det ser ut som om EMU-kritikerna har fått rätt.
Valutaunionen har både möjliggjort katastrofen för Grekland och förhindrar en lösning, skriver nationalekonomerna Nils Lundgren och Birgitta Swedenborg.För den som vill hålla sig uppdaterad och inte vänta på gammelmedias slöa och slumpvisa rapportering kan jag rekommendera bloggrannen Cornucopias räntelänkar från i tisdags. Särskilt de portugisiska räntorna är alltså värda att hålla koll på.Tillägg kl 10.00: Även Irlands avkastningskurva börjar se "konstig" ut, men Spanien, Italien och Storbritannien är som synes ännu inte i riskzonen.
[Andra bloggar om grekland, portugal, statsbankrutt, statsobligationer, finanskris, eu, euro, ekonomi]
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
