EU-banker igen...

Ingen trodde väl att EU:s skuldkris skulle vara överblåst och mycket riktigt har oron för EU och dess banker återvänt de senaste dagarna.

Det började egentligen för drygt en vecka sedan när det uppdagades att världens äldsta bank, italienska Monte dei Paschi di Siena (MPS), gjort derivatförluster på 720 miljoner euro och tillsammans med tidigare förluster tvingades MPS att begära (och få) statliga lån på 3,9 miljarder euro. MPS anklagas dessutom för oklarheter runt köpet av konkurrenten Antonveneta 2007. En utredning pågår om eventuella mutor i samband med köpet och derivataffärerna. Detta drabbar också chefen för Europeiska centralbanken (ECB) Mario Draghi, som var chef för Italiens centralbank vid tiden för MPS tveksamma affärer och nu anklagas för slapphänthet.

Skandalen kan också komma att smitta av sig på fler italienska banker, då deras derivataffärer synas. Milanobörsen föll idag 4,5 procent, ledd av banksektorn. Räntorna på italienska statsobligationer har börjat stiga igen, och även stiga mot de tyska. Sedan i onsdags har spreaden mellan italienska och tyska tioåriga statsobligationer ökat med 0,4 procentenheter.

Det är parlamentsval i Italien om tre veckor och före detta premiärministern Berlusconi försöker att bättra på sina opinionssiffror genom att klaga på nuvarande premiärministern Mario Montis hantering av MPS-affären.

Orosmoln kommer också från Spanien, där arbetslösheten ökat till 26 procent. Madridbörsen föll med 3,8 procent och även räntorna på spanska statsobligationer steg.

Spanien har också en egen skandal, där svarta extralöner (eventuellt mutor) betalats ut till nuvarande regeringspartiet PP:s ledarskikt, bland annat premiärminister Rajoy.

I Grekland är det återigen strejker som står på agendan. De sjöfartsanställda har gått ut i strejk i torsdags och även förlängt den, vilket gör att de grekiska öarna kommer att vara avskurna från varutransporter i sex dygn. Hyllorna gapar tydligen tomma i många butiker. Generalstrejk är utlyst till 20 februari. Situationen blir alltmer desperat och extremister drar nytta av detta. I lördags höll grekiska nazistpartiet Gyllene gryning sin största manifestation hittills i Aten med omkring 5000 deltagare. Det är bara en tidsfråga innan landet imploderar.

Nu kommer dåliga banknyheter också från ett av de stabila AAA-länderna i eurozonen. Nederländerna förstatligade i fredags landets fjärde största bank SNS Reaal, vilket var den första bankräddningen där sedan 2008, då ABN Amro (landets tredje största bank) förstatligades och ING (största banken), Aegon (största försäkringsbolaget) och SNS Reaal fick kapitalinjektioner. Det senaste äventyret kommer att kosta nederländska staten 2,2 miljarder euro, vilket ökar budgetunderskottet ytterligare över den av EU tillåtna gränsen och därför kommer att kräva mer åtstramningar - politisk dynamit. Dessutom ska SNS Reaal få 1,1 miljarder euro i lån och 5 miljarder i statliga garantier. SNS Reaal har tillgångar på totalt cirka 132 miljarder euro (varav bankdelen 83 miljarder) och är därmed inte ens i närheten så stort som de fyra största nederländska finansföretagen. Förutom bankverksamhet har SNS Reaal också verksamhet som försäkringsbolag. SNS Reaal drabbades av nedgången på den nederländska fastighetsmarknaden, vilket tvingat dem att skriva ner lån.

SNS Reaals förstatligande innebär också att tusentals småsparare drabbas av förluster på sina aktier. Även i Nederländerna faller en skugga på centralbanken, där ett antal representanter kallats till parlamentet för att förklara sig. Nederländske centralbankschefen säger dock att SNS Reaals situation var "unik". Vänta några månader, så får vi se hur unik den var.

P.S. Jag har inte hunnit skriva något på nästan två veckor p.g.a. mycket annat att göra, men nu är jag tillbaks.

Mer om Argentina och EU

Argentinas förstatligande av oljebolaget YPF skrev jag om i förrgår. Eftersom man planerar att ta aktierna från största ägaren spanska Repsol, så blev förstås spanska regeringen arga. Britterna är som bekant fortfarande arga på Argentina efter Falklandskriget för 30 år sedan, och jag gissade därför att vi skulle höra mer om Argentinas förehavanden från EU:s makthavare. Mycket riktigt kom uttalanden både från EU-kommisionens ordförande José Manuel Durão Barroso, EU:s utrikestaleskvinna Catherine Ashton och två av EU-kommissionens talespersoner.

Även Italiens premiärminister Mario Monti har uttalat sig i saken genom ett formellt protestbrev till Argentina, där han sade att landets president Cristina Fernández Kirchner struntar i reglerna och marknaden. Man kan i förstone tro att det handlar om en sympatiåtgärd för den olycksdrabbade EU-brodern Spanien. Förutom förstatligandet av YPF uttryckte Monti oro över Argentinas utökade importhinder. Bakom detta ligger dock varken frihandelsvurmande eller EU-broderlig sympati, utan det handlar helt krasst om italienska energijätten Enel. Enel äger det sydamerikanska energibolaget Endesa, som i Argentina står för drygt en sjättedel av elproduktionen och genom dotterbolaget Edesur också står för en stor del av elförsäljningen till konsument. Även om inte Endesa och Edesur skulle förstatligas direkt, så drabbas ändå de och Enel av Argentinas prisregleringar på el, vilket gör att bolagen enligt Monti fått likviditetsproblem som kan leda till att de blir insolventa. Om bolagen blir insolventa kan det bli en utmärkt ursäkt för argentinska staten att ta över dem. En viss oro verkar alltså sprida sig för att Argentina ska nationalisera fler utlandsägda bolag och kanske då framförallt i den viktiga energibranschen.

Jag skrev i förrgår att priset som argentinska staten tänker betala för YPF är en öppen fråga. Spanska Repsol kräver minst 10 miljarder dollar för aktierna i YPF, baserat på ett totalt värde på 18 miljarder dollar, vilket är långt över YPF:s nuvarande börsvärde på 5,6 miljarder dollar, men stämmer ganska väl med bolagets börsvärde innan spekulationerna om förstatligande satte igång. Argentinas vice finansminister Axel Kicillof deklarerade dock tydligt i parlamentsdebatten om förstatligandet att man "inte tänker betala vad de [Repsol] begär". Spanien å sin sida hotar med snabba ekonomiska hämndåtgärder mot Argentina.

Storbritannien har som bekant ett horn i sidan till Argentina och därför var det inte underligt att den brittiske utrikesministern William Hague gick till hård verbal attack angående YPF och Argentinas protektionistiska handelshinder.

Utvecklingen kring Falklandsöarna och oljefynden där har också tagit en intressant vändning när USA:s president Obama vid ett besök i Colombia i helgen sade att USA kommer att förhålla sig neutrala i frågan, då de vill ha goda relationer med både Argentina och Storbritannien. Det är inte längre så självklart att USA kommer att hjälpa sina allierade.

Världspolitiken håller på att förändras och det vi ser kring Argentina är som jag ser det exempel på sånt vi kommer att få se mer av framöver. Därför tycker jag att det är mycket intressant att se hur denna som man kan tycka i det globala sammanhanget lilla och oviktiga konflikt utvecklas.

Jag påminner om vad jag skrev i somras om trender jag förutser de närmaste åren:

Alla länder kommer till slut att ha så fullt upp med sina egna problem att de inte har tid att bry sig om övriga världen, så länge det inte påverkar deras nationella intressen negativt. Även då kommer länderna i många fall inte att ha förmåga att göra nånting praktisk åt det.

Protektionismen kommer att få en renässans när alla länder försöker att skydda just sina inhemska näringar genom importtariffer.

Argentina: ilska över peak oil

Argentinas president Cristina Fernández de Kirchner har bestämt sig för att förstatliga oljebolaget YPF, vilket upprör Spanien, då det spanska oljebolaget Repsol idag är majoritetsägare till YPF.

Idag äger Repsol drygt 57 procent av YPF, den argentinska Eskenazi-familjen äger drygt 25 procent, andra privata ägare 17 procent och argentinska staten 0,02 procent samt en specialaktie som ger dem vetorätt i styrelsebeslut. Enligt planen ska Argentina ta alla sina 51 procent av aktierna från Repsol. 26 procent av aktierna ska tillfalla staten och 25 procent går till de oljeproducerande provinsernas lokala regeringar.

YPF är Argentinas största företag, men missköttes under militärdiktaturen 1976-83. Därför togs ett kongressbeslut 1989 (som även Néstor och Cristina Kirchner var med på) om privatisering av YPF och 1991 satte dåvarande presidenten Carlos Menem igång processen. 1993 såldes 80 procent av YPF till Repsol för 3 miljarder dollar kontant plus 2 miljarder dollar i skuldbetalningar. Argentinska staten sålde 1999 av den sista större posten i YPF. Senare har Eskenazi-familjen och andra privata ägare köpt in sig i YPF.

En orsak som den argentinska regeringen anger till övertagandet är att YPF ger 90 procent av vinsten som utdelning till aktieägarna istället för att investera i ny produktion. Det finns dock även andra skäl.

Men den argentinska regeringen menar idag att Repsol inte uppfyllt sina åtaganden. De senaste årens starka ekonomiska tillväxt i Argentina har kraftigt ökat efterfrågan på energi. Men istället för att öka produktionen har Repsol minskat den.

Så hur står det då till med Argentinas utvinning av olja och fossilgas? Har landet passerat sin nationella "peak oil"? Diagrammen nedan kommer från Mazama Science.

Argentinas oljeutvinning ser ut att ha passerat sin topp 1998 och sedan dess är det utförsbacke. Visserligen har landet nyligen upptäckt stora fyndigheter av skifferolja, men det verkar inte troligt att man kommer att kunna öka sin produktion särskilt mycket. Denna minskning av oljeproduktionen framkallar uppenbarligen ilska och frustration hos landets regering. Det är inte så ofta vi ser stadiet ilska hos de styrande, men här är ett tydligt exempel. Eftersom den inhemska oljeförbrukningen har ökat under de senaste årens ekonomiska återhämtning återstår nu inte mycket av Argentinas oljeexport och om trenderna fortsätter kommer landet snart att tvingas importera olja, vilket självklart är negativt för ekonomin.

Gasutvinningen har hållit någorlunda jämna steg med den inhemska konsumtionen och under några år i början av 2000-talet var Argentina till och med gasexportör. Sedan 2004 har dock den inhemska gasutvinningen minskat, medan konsumtionen legat still, vilket medfört att man nu tvingas importera fossilgas. Det är dock inte säkert att Argentina har passerat sin "peak gas", utan det kanske går att med investeringar öka produktionen lite till.

Argentinas import av bränsle kostade förra året 9,4 miljarder dollar, vilket är en fördubbling mot 2010. Detta gör att landets överskott i handelsbalansen krymper ihop - det var bara 0,28 miljarder dollar i december.

I sammanhanget ska man inte glömma att Argentina har statliga energisubventioner. Enligt OECD betalade Argentina 0,81 miljarder dollar per år i oljerelaterade subventioner och 2,53 miljarder i gassubventioner (data från 2010). Dessutom betalade man 3,16 miljarder dollar i elektricitetssubventioner, och då 54 procent av elektriciteten produceras med fossilbränslen (mest gas och olja) blir även detta till stor del en subvention av gas och olja. Visserligen börjar Argentina skära ner på vissa subventioner, men mycket återstår då subventionerna totalt kostar runt 5 procent av BNP.

Förstatligandet av YPF orsakar som sagt ilska i Spanien och det beskrivs som en aggression mot Spanien. Det finns risk att det blir någon form av åtgärd inte bara från Spanien, utan även från EU, då Storbritannien fortfarande inte är på särskilt god fot med Argentina efter deras invasion av Falklandsöarna för 30 år sedan. Vid dessa öar har det nyligen hittats olja, vilket gör Argentina ännu argare. President Kirchner försökte nyligen använda 30-årsminnet av Falklandskriget för att avleda uppmärksamheten från sina kontroversiella förehavanden (mer om dem nedan).

En öppen fråga är också vilket pris argentinska staten planerar att betala för YPF, som för tillfället har ett börsvärde på nästan 8 miljarder dollar, men så sent som i januari i år värderades bolaget till mer än det dubbla.

När YPF förstatligas ska såklart staten också tillsätta nya styrelseledamöter och det finns en risk att man, som man gjorde i Venezuela, tillsätter dessa på politiska meriter istället för relevanta kunskaper. Detta kan ge en ytterligare minskning av den inhemska olje- och gasutvinningen istället för den tilltänkta ökningen. Ett YPF som ägs av staten och provinserna kan också få tryck på sig att föra över pengar till de ansträngda offentliga budgetarna, vilket också kan förvärra bolagets läge.

Kreditswappar (CDS) på Argentinas statsskuld steg på beskedet om förstatligandet med 42 punkter till 952 och även räntorna på statsskulden ökade. Förstatligandet av YPF är bara den senaste i en serie kontroversiella åtgärder som Kirchners regering vidtagit. De tog för ett tag sedan 24 miljarder dollar från privata pensionsfonder till statskassan, de har tagit flera miljarder av centralbankens reserver för att betala av på statsskulden, de har förstatligat flygbolaget Aerolineas Argentinas, de har infört fler importrestriktioner för att skydda landets industri, de har infört begränsningar på valutaväxling och de har begränsat aktiebolagens utdelningar för att undvika kapitalflykt.

Argentinska staten bötfäller och hotar att stämma ekonomer som ifrågasätter de officiella inflationsrapporterna. Enligt en uppskattning av oberoende ekonomer var inflationstakten 23 procent i mars, medan den officiella siffran är 10 procent. Därmed kan man också ifrågasätta de officiella siffrorna för hur snabbt Argentinas ekonomi växer - officiellt 9 procent under 2011.

Det ska bli intressant att följa hur allt detta utvecklar sig.