Riggad folkomröstning på Krim

När valaffischerna ser ut som den till höger "16 mars ska vi välja ... eller ..." så får det anses vara en smutsig valkampanj som pågår på Krim inför folkomröstningen nu på söndag.

Birger Schlaug påminde nyligen om att det redan för drygt 20 år sedan hölls en folkomröstning om Krims status. Då röstade 90 procent av befolkningen för att Krim skulle vara en självständig stat. Istället tvingades de förbli en del av Ukraina.

Nu finns i söndagens folkomröstning två alternativ:

1. Är du för en återförening av Krim med Ryssland som en del av den Ryska federationen?
2. Är du för återställandet av 1992 års konstitution för Krim och för status på Krim som en del av Ukraina?

Vad det första alternativet innebär är ganska uppenbart. Vad gäller det andra alternativet finns en viss tveksamhet, då Krims konstitution från 1992 först deklarerade att Krim var en självständig stat, men senare år 1992 antogs av Krims parlament (efter påtryckningar från Ukraina) en förändrad version av konstitutionen där det stod att Krim var en del av Ukraina. Den andra delen av meningen, alltså "och för status på Krim som en del av Ukraina" torde dock undanröja tvivlen om vilken version av konstitutionen som avses.

Notera särskilt att inget tredje alternativ ges för Krim som självständig stat, vilket blev resultatet för drygt 20 år sedan och som kanske skulle vinna även idag.

Både de alternativ som ges samt den osakliga propaganda som bedrivs inför folkomröstningen tyder alltså på att den är på förhand riggad.

Sedan kan man förstås diskutera huruvida folkomröstningen i sig är laglig. Får en region genom folkomröstning deklarera sin självständighet från ett annat land? Ja, vi har för några år sedan exemplet Kosovo. I fallet Krim handlar det dock om övergång från ett land till ett annat. Det land som man skulle övergå till har dessutom i praktiken redan intagit landsdelen militärt. Dessutom verkar utländska observatörer inte vara välkomna till folkomröstningen.

Krimtatarernas ledare Mustafa Dzjemilev har uppmanat alla krimtatarer att bojkotta valet och många tatariska familjer har redan flytt till ukrainska fastlandet. Tatarerna är osäkra på hur de kommer att behandlas när Krim blir en del av Ryssland - de har dåliga erfarenheter sedan Stalintiden.

Dessutom är det kö till bankerna när folk försöker ta ut sina pengar. För vad händer med bankerna och pengarna där när ett land delas?

I Ryssland noterar jag hur Putin enligt en ny lag som gällt sedan 1 februari blockerat regimkritiska internetsajter. Denna nya lag kom ju lägligt till Krimkrisen!

Samtidigt är den ukrainska regimen förstås inte heller några änglar. I den nya regeringen sitter bland annat det extremnationalistiska partiet Svoboda, som fått posterna vice premiärminister, försvarsminister, jordbruksminister och miljöminister. Dessutom har en representant för partiet utnämnts till riksåklagare. Svoboda är öppet antisemitiska och umgås i europeiska sammanhang bland annat genom "Alliansen för europeiska nationella rörelser" med British National Party, ungerska Jobbik och svenska Nationaldemokraterna. Svoboda har även samröre med det svenska nazistpartiet Svenskarnas parti. Svoboda har ganska snart efter att den nya regeringen tillträtt lyckats driva igenom att avskaffa en lag som ger ryska status som officiellt minoritetsspråk. Därmed är ukrainska det enda officiella språket i landet.

De svinaktigt rika ukrainska oligarkerna har säkerligen också mycket att säga till om i regeringsfrågan. Det har inte blivit någon förändring nedifrån folket, utan precis som i Egypten för några år sedan tar en maktfaktion chansen till ledarbyte i samband med folkliga protester.

I miljonstaden Donetsk i östra Ukraina har det varit sammandrabbningar mellan proryska och proukrainska krafter. Det finns därför en oro över att rysk militär skulle gå in i området. Men kommer Ryssland verkligen att vilja invadera östra Ukraina? Högst tveksamt med tanke på den etniska splittringen i området, se kartan nedan (klicka på den för att förstora). Man kan dra på sig fler problem än vad man skulle "lösa". Se även vad jag skrivit tidigare om östra Ukraina.

Samtidigt återkommer nu de negativa ekonomiska följder för Ryssland som jag skrivit om tidigare. Hur länge kommer Putinregimen att härda ut inför dessa ekonomiska följder?

Ekonomiska följder för Ryssland av Krimkonflikten

Vad gäller utvecklingen i den pågående Krimkonflikten är den ekonomiska sidan mycket intressant. Som i alla militära konflikter har den som startat konflikten gjort en kalkyl av något slag. I den positiva vågskålen ligger för Rysslands del den strategiskt mycket viktiga Krimhalvön med flottbasen i Sevastopol. Putinregeringen måste dock även ha räknat med de potentiella negativa effekterna, till exempel ökade politiska spänningar med EU och USA, samt inte minst negativa effekter på ekonomin. I alla sådana här fall av kalkyler av "nyttan" eller "dåliga effekter" av militärt agerande finns dock en uppenbar risk för att de negativa effekterna blir större än man räknat med och framförallt att det dyker upp oavsiktliga konsekvenser av det militära ingripandet.

För Rysslands del blev de omedelbara ekonomiska konsekvenserna av helgens militära ingripande för det första att Moskvabörsen föll med omkring 7 procent i morse. Den ryska rubeln föll omedelbart på måndagmorgonen med omkring 1,5 procent mot USA-dollarn, vilket fick den ryska centralbanken att höja sin styrränta från 5,5 till 7,0 procent. Detta ledde i sin tur till att Moskvabörsen föll ytterligare, för ett totalt fall på runt 10 procent. Framförallt drabbades bankerna. Sberbank, Rysslands största bank, föll med 17 procent, och näst största banken VTB föll 20 procent. Gasbolaget Gazprom föll med 17 procent.

Den ryska centralbanken såg sig också tvungen att intervenera på valutamarknaderna för att stärka rubeln. Idag förbrukade de cirka tio miljarder dollar på att försvara rubelns värde - detta motsvarar nästan två procent av Rysslands valutareserv och är hanterbart om det bara pågår en kortare tid, men är absolut ohållbart om det får fortgå längre än någon vecka. Den ryska centralbanken säger dock att de "fortfarande har mycket utrymme att höja räntan ... och vi kan ytterligare öka vår närvaro på valutamarknaden". Visst - det är klart att de måste säga så, men frågan är vad som händer i praktiken.

Rysslands president Putin måste få ett mycket snabbt slut på Krimkonflikten om han inte ska försätta sitt land i svåra ekonomiska problem. Risken finns att han redan har startat en negativ ekonomisk spiral i Ryssland, med sjunkande förtroende för rubeln, Moskvabörsen och de ryska bankerna.

Förvånansvärt nog har ännu inget hänt vad gäller gasleveranserna via Ukraina, förutom att ryska Gazprom hotat med att ta bort de rabatter som Ukraina får på gaspriset om de inte omedelbart betalar gasräkningar som de ligger efter med. Vi vet hur det kan gå då - till slut stängs gasen av genom Ukraina, vilket påverkar även resten av Europa, som får omkring 30 procent av sin gas från Ryssland. En avstängning av gasen skulle vara illa för resten av Europa, men den skulle även slå hårt mot Ryssland, som är ytterst beroende av exportinkomster från framförallt gas och olja. Vad gäller gasen så har den relativt milda vintern gjort att gaslagren i övriga Europa (inklusive Ukraina) är stora, så en avstängning får inte omedelbar effekt. I sammanhanget ska vi inte glömma att Sverige får omkring 42 procent av sin oljeimport från Ryssland.

Slutligen ska vi inte glömma att ukrainska staten är konkursmässig. De är helt beroende av lån utifrån, som de nu inte får från Ryssland. Huruvida de ännu får några lån från EU framgår inte av det som jag läst - det har talats om det, men jag kan inte se några beslut. Vilka effekter skulle en ukrainsk statsbankrutt få på Rysslands ekonomi?

Dela Ukraina?

Av olika skäl har jag fram till nu varit förhindrad att här på bloggen kommentera de senaste dagarnas utveckling i konflikten runt Ukraina, Ryssland och Krim. Bloggrannen Cornucopia har istället kommenterat desto flitigare.

Det är mycket som är oklart och motsägelsefullt i rapporteringen - man ska också komma ihåg att alla sidor är intresserade av att föra ut sin version av händelserna och sina prioriterade nyheter. Glöm inte att läsa och avlyssna all nyhetsrapportering kritiskt, liksom vad som skrivs på diskussionsforum, bloggar och nyhetsmedia. Propaganda går idag även via inofficiella kanaler på nätet.

Klart är att Ryssland har besatt Krim med trupper, men det finns vad jag kan se inga bekräftade uppgifter om att ryska trupper skulle ha gått in i övriga delar av Ukraina.

Krim har en stor strategisk betydelse för Ryssland, då den ryska flottans enda hamn i varmare hav finns inhyrd där. Det är också bara att titta på en karta över Svartahavsområdet för att förstå Krims strategiska läge. Jag gissar att militärstrategiska överväganden är den egentliga orsaken till att Ryssland valt att ta området. Efter att den ryssvänlige ukrainske presidenten Janukovytj avgick kändes antagligen situationen alltför osäker för Ryssland. Ytterligare en faktor som torde ha vägt in för en rysk invasion var att den autonoma republiken Krims parlament beslöt sig för att frigöra sig från Ukraina. Redan i slutet av februari då det såg ut som begynnande inbördeskrig i Ukraina hade talmannen i Krims parlament Volodymyr Konstantynov sagt att han inte uteslöt möjligheten att Krim skulle frigöra sig från Ukraina om oroligheterna eskalerade. Risken var hursomhelst överhängande att när Krim i slutet av förra veckan frigjorde sig så skulle Ukrainas nya regering med våld försöka återställa delrepubliken under ukrainskt styre. För att förekomma något sådant såg sig nog ryssarna mer eller mindre tvungna att gå in innan Ukraina hann att agera militärt. (Notera att jag inte på något sätt försöker försvara Rysslands agerande, utan bara försöker gissa hur de har resonerat.)

Det man kan fråga sig är dock hur stor del ryska agenter hade i Krims frigörelseprocess. Vilka var det egentligen som i slutet av förra veckan ockuperade byggnader på Krim och förstörde telekommunikationer? Vad det Krim-invånare eller ryska agenter? Det är svårt för att inte säga omöjligt att avgöra. Det kan självklart även ha varit en blandning av Krimryssar och ryska agenter.

Redan när det såg ut som begynnande inbördeskrig 20 februari kommenterade jag läget.

Putinstyrda Ryssland har starka ekonomiska och politiska intressen i Ukraina och lär inte sitta stilla om situationen urartar - fast Putin väntar nog till vinter-OS är över på söndag.

Mycket riktigt såg sig Putin tvungen att vänta tills vinter-OS i Sotji var över, men sedan agerade han.

Krim har en till 77 procent rysktalande befolkning (i Sevastopol-området över 90 procent) och endast 10 procent ukrainsktalande (i Sevastopol-området 7 procent). Krimhalvön "skänktes" 1954 av den ukrainskfödde dåvarande sovjetiske ledaren Nikita Chrusjtjov från Ryssland till Ukraina. Ända sedan Sovjetunionens sönderfall har Krim varit en autonom republik inom Ukraina. Frågan är nu hur Ryssland (och Krims egen befolkning och dess styrande) tänker sig Krims framtid. Tänker de sig ett införlivande i Ryssland, eller en helt självständig stat? Försök att skapa en självständig stat av Krim gjordes för övrigt redan 1992. Skulle Krim införlivas i Ryssland skulle det troligen leda till att krimtatarerna blir mycket missnöjda, då de har en stark misstänksamhet mot Ryssland efter de hemskheter de utsattes för under Stalintiden. Jag gissar därför att ett oberoende Krim är en enklare lösning för alla parter. Det ska tydligen hållas en folkomröstning på Krim - vi får se vad svarsalternativen blir där samt dess resultat.

Därefter återstår frågan hur Ryssland kommer att agera vad gäller övriga Ukraina. Enligt ryska media har det förekommit proryska demonstrationer i flera städer i östra och södra Ukraina. Ser man på kartor över andelen ukrainsk- respektive rysktalande i Ukrainas oblast (regioner) ser det ganska enkelt ut.

I de två östligaste oblasten Luhansk och Donetsk (samt på Krim) är ryssarna i majoritet och även övriga delar av östra och södra Ukraina har hög andel rysstalande. Men ser man närmare på enskilda oblast är språksituationen mer komplicerad. Nedan ser ni till exempel Charkiv oblast.

I Ukrainas näst största stad Charkiv är det 66 procent rysktalande mot 32 procent ukrainsktalande och även i Tjuhujiv är de rysktalande i knapp majoritet. I övriga delar av Charkiv oblast är de ukrainsktalande i majoritet. Liknande resultat gäller övriga oblast i östra och södra Ukraina. De rysktalande är koncentrerade till storstäderna. Även i Donetsk oblast, där 75 procent av befolkningen identifierar sig som rysktalande, är dessa rysktalande koncentrerade till storstaden Donetsk och övriga städer. Språket hänger inte heller samman med upplevd etnicitet - trots att 75 procent av Donetsk oblasts befolkning säger sig ha ryska som första språk så är det bara 38 procent av oblastets befolkning som anser sig vara av rysk etnicitet och hela 57 procent ser sig såsom varande av ukrainsk etnicitet. Det finns många ukrainska medborgare som talar ryska och även ser sig som etniska ryssar, men som ändå vill ha ett Ukraina som är självständigt från Ryssland.

Det går alltså, med undantag av Krimhalvön, inte att göra någon enkel delning av Ukraina. Därför tror jag inte heller att Ryssland är intresserade av det. Därmed inte sagt att de inte kan komma att sätta in militär även i övriga Ukraina om konflikten utvidgas.

Vad gäller den pågående Krimkonflikten ska man för det första komma ihåg att det är första gången sedan Andra världskriget som ett europeiskt land startat krig mot ett annat europeiskt land. Tillägg: Fel av mig, jag glömde 1968, då Ryssland m fl invaderade Tjeckoslovakien.

För det andra ska man komma ihåg att (vad jag vet) detta är första gången som ett land som har kärnkraftverk blir anfallet i krig. Det finns två kärnkraftverk i östra Ukraina (Kuznetsovsk i Rivne oblast och Netisjyn i Chmelnytskyj oblast) och i södra Ukraina finns dels kärnkraftverket i Yuzjnoukrainsk i Mykolajiv oblast, dels Europas största kärnkraftanläggning Enerhodar med sex reaktorer i Zaporizjzja oblast, som ligger nära både Ryssland och Krim.

P.S. Om någon som är slängd i ukrainska läser detta får vederbörande gärna kolla att mina translittereringar av ukrainska namn blivit korrekta och kommentera eventuella felaktigheter.