Riggad folkomröstning på Krim

När valaffischerna ser ut som den till höger "16 mars ska vi välja ... eller ..." så får det anses vara en smutsig valkampanj som pågår på Krim inför folkomröstningen nu på söndag.

Birger Schlaug påminde nyligen om att det redan för drygt 20 år sedan hölls en folkomröstning om Krims status. Då röstade 90 procent av befolkningen för att Krim skulle vara en självständig stat. Istället tvingades de förbli en del av Ukraina.

Nu finns i söndagens folkomröstning två alternativ:

1. Är du för en återförening av Krim med Ryssland som en del av den Ryska federationen?
2. Är du för återställandet av 1992 års konstitution för Krim och för status på Krim som en del av Ukraina?

Vad det första alternativet innebär är ganska uppenbart. Vad gäller det andra alternativet finns en viss tveksamhet, då Krims konstitution från 1992 först deklarerade att Krim var en självständig stat, men senare år 1992 antogs av Krims parlament (efter påtryckningar från Ukraina) en förändrad version av konstitutionen där det stod att Krim var en del av Ukraina. Den andra delen av meningen, alltså "och för status på Krim som en del av Ukraina" torde dock undanröja tvivlen om vilken version av konstitutionen som avses.

Notera särskilt att inget tredje alternativ ges för Krim som självständig stat, vilket blev resultatet för drygt 20 år sedan och som kanske skulle vinna även idag.

Både de alternativ som ges samt den osakliga propaganda som bedrivs inför folkomröstningen tyder alltså på att den är på förhand riggad.

Sedan kan man förstås diskutera huruvida folkomröstningen i sig är laglig. Får en region genom folkomröstning deklarera sin självständighet från ett annat land? Ja, vi har för några år sedan exemplet Kosovo. I fallet Krim handlar det dock om övergång från ett land till ett annat. Det land som man skulle övergå till har dessutom i praktiken redan intagit landsdelen militärt. Dessutom verkar utländska observatörer inte vara välkomna till folkomröstningen.

Krimtatarernas ledare Mustafa Dzjemilev har uppmanat alla krimtatarer att bojkotta valet och många tatariska familjer har redan flytt till ukrainska fastlandet. Tatarerna är osäkra på hur de kommer att behandlas när Krim blir en del av Ryssland - de har dåliga erfarenheter sedan Stalintiden.

Dessutom är det kö till bankerna när folk försöker ta ut sina pengar. För vad händer med bankerna och pengarna där när ett land delas?

I Ryssland noterar jag hur Putin enligt en ny lag som gällt sedan 1 februari blockerat regimkritiska internetsajter. Denna nya lag kom ju lägligt till Krimkrisen!

Samtidigt är den ukrainska regimen förstås inte heller några änglar. I den nya regeringen sitter bland annat det extremnationalistiska partiet Svoboda, som fått posterna vice premiärminister, försvarsminister, jordbruksminister och miljöminister. Dessutom har en representant för partiet utnämnts till riksåklagare. Svoboda är öppet antisemitiska och umgås i europeiska sammanhang bland annat genom "Alliansen för europeiska nationella rörelser" med British National Party, ungerska Jobbik och svenska Nationaldemokraterna. Svoboda har även samröre med det svenska nazistpartiet Svenskarnas parti. Svoboda har ganska snart efter att den nya regeringen tillträtt lyckats driva igenom att avskaffa en lag som ger ryska status som officiellt minoritetsspråk. Därmed är ukrainska det enda officiella språket i landet.

De svinaktigt rika ukrainska oligarkerna har säkerligen också mycket att säga till om i regeringsfrågan. Det har inte blivit någon förändring nedifrån folket, utan precis som i Egypten för några år sedan tar en maktfaktion chansen till ledarbyte i samband med folkliga protester.

I miljonstaden Donetsk i östra Ukraina har det varit sammandrabbningar mellan proryska och proukrainska krafter. Det finns därför en oro över att rysk militär skulle gå in i området. Men kommer Ryssland verkligen att vilja invadera östra Ukraina? Högst tveksamt med tanke på den etniska splittringen i området, se kartan nedan (klicka på den för att förstora). Man kan dra på sig fler problem än vad man skulle "lösa". Se även vad jag skrivit tidigare om östra Ukraina.

Samtidigt återkommer nu de negativa ekonomiska följder för Ryssland som jag skrivit om tidigare. Hur länge kommer Putinregimen att härda ut inför dessa ekonomiska följder?