AbitibiBowater, en av världens största pappersmasseproducenter, ansökte om konkursskydd häromdagen. Jag nämnde dem i december, då de hotats av beslagtagna skogar i Kanada. Därmed drabbas en av Kanadas basnäringar hårt, då AbitibiBowater har cirka 11000 anställda i Kanada, varav 7500 i Quebec. AbitibiBowater har stora lån som de med sjunkande efterfrågan på papper inte lyckats betala av och nu har långivarna tröttnat. De har försökt sälja av skogsmark, stänga ner pappersbruk och även försökt öka sin export, men som väntat så har de inte klarat sig ändå.
Konkursen för bolaget med det lustiga namnet drabbar många orter i Kanada hårt, då de är den helt dominerande arbetsgivaren där. Kanske kan denna kris återuppväcka Quebecs självständighetssträvanden? Senast frågan var uppe till folkomröstning 1995 klarade sig Quebec kvar i unionen med bara en procents röstmarginal.
Visar inlägg med etikett papper. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett papper. Visa alla inlägg
2009-04-22
2009-03-06
Bränslena som kanske inte fanns så mycket av
USAs kol
USAs oljeproduktion befinner sig som bekant i nedförsbacke sedan 1970 och sedan dess har underskottet fått täckas upp med import. Snart (kanske redan nu) befinner sig även den globala oljeproduktionen i nedförsbacke. USA måste därför snart finna alternativa energikällor om de vill upprätthålla sin energiförbrukning. Det har talats om förnybara energikällor (t.ex. vind-, sol- och vattenkraft), men som Kjell Aleklett nyligen påpekade är det omöjligt att ens komma i närheten av de mål som president Obama satt upp. Förnybar energi kan endast bidra med en bråkdel av den energi man idag får från fossila bränslen.
Kol har ofta seglat upp i debatten som ett intressant ersättningsbränsle, särskilt med tanke på att USA har jättestora kolreserver under sin markyta. Eller är de så stora som det påstås? Byron W. King skrev nyligen en artikel där han diskuterar hur mycket kolreserver som egentligen finns kvar i USA och hur lätta eller svåra de är att utvinna.
Bland annat finns en stor del av reserverna vid Alaskas nordkust. Tänk er bara de logistiska problem som uppstår om man ska försöka starta kolgruvor i Arktis och sen frakta kolet därifrån med en infrastruktur i form av hamnar eller järnvägar. Hur mycket jobb tror ni det är att bygga en jättelik hamn på Alaskas nordkust? Eller en järnväg? Nej, större delen av Alaskas kol kan man nog glömma.
Vad gäller resten av kolreserverna visar de sig vid närmare inspektion vara tveksamma på olika vis. Byron Kings slutsats är att det är högst osäkert hur mycket utvinningsbart kol som USA egentligen har och att det troligen kommer att bli problem att upprätthålla produktionen inom så kort tid som 10-20 år. Det behövs också en mycket mer detaljerad studie för att utröna hur stora kolreserver USA faktiskt har.
Apropå det så nämnde Kjell Aleklett nyligen att hans grupp vid Uppsala universitet har tre artiklar om framtida kolproduktion som snart kommer att publiceras. Det ska bli intressant att se vad de kommer fram till. Peak coal kan också vara nära...
Sveriges sopor och GROT
När vi ändå är inne på bränslen så tog Cornucopia idag upp frågan om de svenska värmeverkens kommande bränslebrist i artikeln "Sopenergifällan". Lågkonjunkturen orsakar minskad varukonsumtion, vilket i sin tur ger minskad mängd sopor.
Nu är det så att många svenska värmeverk idag bränner sopor för att få energi, t.ex. Högdalens värmeverk i Stockholm, Gärstadverket i Linköping och Sävenäsverket utanför Göteborg. Nu måste Göteborgarna tydligen importera 40000 ton sopor, eftersom de lokala mängderna sjunkit med 20%!
Jag diskuterade för drygt två år sedan Stockholms energisäkerhet med en kompis som är miljökonsult och hon ansåg att det inte borde vara något problem, eftersom värmeverken till stor del går på sopor. Men redan då dök frågan upp i mitt huvud - vad händer då när sopmängderna minskar?
Ett alternativ är ju såklart att bränna biomassa istället, t.ex. "spill" från skogsavverkningar i form av s.k. GROT. Cornucopia tar även upp ett problem med det. Lågkonjunkturen ger lägre efterfrågan på papper och virke, vilket minskar mängden avverkad skog. Detta ger såklart minskad mängd GROT att bränna i värmeverken. Hur man än vänder sig har man ändan bak!
Nu är alltså frågan för Sverige - får vi högre priser på bränsle i form av GROT och sopor och därmed högre priser på fjärrvärme? Eller får vi sänkt fjärrvärmekonsumtion? Eller kommer det ena att leda till det andra? Och hur ser framtida vinster för fjärrvärmebolag som Fortum ut i det läget?
USAs oljeproduktion befinner sig som bekant i nedförsbacke sedan 1970 och sedan dess har underskottet fått täckas upp med import. Snart (kanske redan nu) befinner sig även den globala oljeproduktionen i nedförsbacke. USA måste därför snart finna alternativa energikällor om de vill upprätthålla sin energiförbrukning. Det har talats om förnybara energikällor (t.ex. vind-, sol- och vattenkraft), men som Kjell Aleklett nyligen påpekade är det omöjligt att ens komma i närheten av de mål som president Obama satt upp. Förnybar energi kan endast bidra med en bråkdel av den energi man idag får från fossila bränslen.
Kol har ofta seglat upp i debatten som ett intressant ersättningsbränsle, särskilt med tanke på att USA har jättestora kolreserver under sin markyta. Eller är de så stora som det påstås? Byron W. King skrev nyligen en artikel där han diskuterar hur mycket kolreserver som egentligen finns kvar i USA och hur lätta eller svåra de är att utvinna.
Bland annat finns en stor del av reserverna vid Alaskas nordkust. Tänk er bara de logistiska problem som uppstår om man ska försöka starta kolgruvor i Arktis och sen frakta kolet därifrån med en infrastruktur i form av hamnar eller järnvägar. Hur mycket jobb tror ni det är att bygga en jättelik hamn på Alaskas nordkust? Eller en järnväg? Nej, större delen av Alaskas kol kan man nog glömma.
Vad gäller resten av kolreserverna visar de sig vid närmare inspektion vara tveksamma på olika vis. Byron Kings slutsats är att det är högst osäkert hur mycket utvinningsbart kol som USA egentligen har och att det troligen kommer att bli problem att upprätthålla produktionen inom så kort tid som 10-20 år. Det behövs också en mycket mer detaljerad studie för att utröna hur stora kolreserver USA faktiskt har.
Apropå det så nämnde Kjell Aleklett nyligen att hans grupp vid Uppsala universitet har tre artiklar om framtida kolproduktion som snart kommer att publiceras. Det ska bli intressant att se vad de kommer fram till. Peak coal kan också vara nära...
Sveriges sopor och GROT
När vi ändå är inne på bränslen så tog Cornucopia idag upp frågan om de svenska värmeverkens kommande bränslebrist i artikeln "Sopenergifällan". Lågkonjunkturen orsakar minskad varukonsumtion, vilket i sin tur ger minskad mängd sopor.
Nu är det så att många svenska värmeverk idag bränner sopor för att få energi, t.ex. Högdalens värmeverk i Stockholm, Gärstadverket i Linköping och Sävenäsverket utanför Göteborg. Nu måste Göteborgarna tydligen importera 40000 ton sopor, eftersom de lokala mängderna sjunkit med 20%!
Jag diskuterade för drygt två år sedan Stockholms energisäkerhet med en kompis som är miljökonsult och hon ansåg att det inte borde vara något problem, eftersom värmeverken till stor del går på sopor. Men redan då dök frågan upp i mitt huvud - vad händer då när sopmängderna minskar?
Ett alternativ är ju såklart att bränna biomassa istället, t.ex. "spill" från skogsavverkningar i form av s.k. GROT. Cornucopia tar även upp ett problem med det. Lågkonjunkturen ger lägre efterfrågan på papper och virke, vilket minskar mängden avverkad skog. Detta ger såklart minskad mängd GROT att bränna i värmeverken. Hur man än vänder sig har man ändan bak!
Nu är alltså frågan för Sverige - får vi högre priser på bränsle i form av GROT och sopor och därmed högre priser på fjärrvärme? Eller får vi sänkt fjärrvärmekonsumtion? Eller kommer det ena att leda till det andra? Och hur ser framtida vinster för fjärrvärmebolag som Fortum ut i det läget?
Labels:
energi,
fjärrvärme,
kol,
lågkonjunktur,
oljeproduktionstoppen,
papper,
peak oil,
skog,
sopor,
sverige,
usa
2008-12-18
Storm i Kanadas skogar
För mig nyupptäckta bloggen IndependentForester ledde in mig på en nyhet som gått mig förbi.
Kanadensiska pappers- och pappersmassejätten AbitibiBowater (tredje störst i Nordamerika, nr. åtta i världen) har hittills för mig mest varit ett roligt företagsnamn och ett företag bland många som nu går dåligt. Nu stormar det tydligen rejält runt dem. Först lite bakgrund.
Den ekonomiska krisen drabbar självklart även papperskonsumtionen. I början av december bestämde sig AbitibiBowater för att stänga ner eller tillfälligt stoppa flera pappersbruk i Kanada och USA.
AbitibiBowater gjorde enligt senaste kvartalsrapporten en förlust på 302 miljoner USD, cirka 17% av omsättningen. De senaste åren gick också med förlust, fast inte lika kraftig, så de har inget bra utgångsläge. År 2007 minus 490 miljoner = 13% av omsättningen, år 2006 minus 138 miljoner = 4% av omsättningen. Sedan årsskiftet har aktiekursen rasat i klass med amerikanska banker - från över $20 till $0,35. Därmed är nyemission troligen uteslutet för att kunna få in mer kapital.
Eftersom säkert ingen vill låna ut pengar till dem återstår då att sälja av tillgångar. Redan i september sålde de av sin halva av Panasia Paper till Norske skog, som redan ägde andra hälften. Men tydligen har de inte lyckats sälja av något hittills under detta kvartal, för att köpare verkar saknas:
AbitibiBowater är dock inte det enda skogs- och pappersföretaget som känner av krisen. På närmare håll noterar jag att Norske Skog stänger ner tidningspappersproduktion i början av 2009. Stora Enso drar också ner produktionen, och Holmen drar ner lite grann. Men de nordiska bolagen har det lugnt jämfört med sin nordamerikanska kollega.
Detta var bara bakgrunden - nu till den riktiga stormen...
Kanadensiska delstaten Newfoundland bestämde sig häromdagen för att expropriera vissa av Abitibi-Bowaters tillgångar. Delstaten återtar rättigheterna till ett vattenkraftverk samt avverkningsrätter i statliga skogar. Detta två veckor efter att Abitibi-Bowater annonserat att de stänger ner ett pappersbruk i Newfoundland. "We will not give away our valuable timber and water resources to a company that does not honour its historic commitments on industrial development of our timber resources." Tydligen går allt tillbaka på ett avtal från 1905 som säger att Abitibi-Bowater får tillgång till vattenkraft och skog i Newfoundland så länge de driver pappersbruk och skogsavverkning och därmed skapar arbeten i delstaten.
Nu visar det sig finnas liknande avtal i andra kanadensiska delstater, bl.a. Ontario. Så kanske kan inte Abitibi-Bowater sälja av särskilt mycket tillgångar, eftersom de inte har äganderätt, utan bara nyttjanderätt. Räkna med en spännande stormig fortsättning med juridiskt efterspel ända tills konkursen är ett faktum.
Tack IndependentForester för tipset!
Kanadensiska pappers- och pappersmassejätten AbitibiBowater (tredje störst i Nordamerika, nr. åtta i världen) har hittills för mig mest varit ett roligt företagsnamn och ett företag bland många som nu går dåligt. Nu stormar det tydligen rejält runt dem. Först lite bakgrund.
Den ekonomiska krisen drabbar självklart även papperskonsumtionen. I början av december bestämde sig AbitibiBowater för att stänga ner eller tillfälligt stoppa flera pappersbruk i Kanada och USA.
AbitibiBowater gjorde enligt senaste kvartalsrapporten en förlust på 302 miljoner USD, cirka 17% av omsättningen. De senaste åren gick också med förlust, fast inte lika kraftig, så de har inget bra utgångsläge. År 2007 minus 490 miljoner = 13% av omsättningen, år 2006 minus 138 miljoner = 4% av omsättningen. Sedan årsskiftet har aktiekursen rasat i klass med amerikanska banker - från över $20 till $0,35. Därmed är nyemission troligen uteslutet för att kunna få in mer kapital.
Eftersom säkert ingen vill låna ut pengar till dem återstår då att sälja av tillgångar. Redan i september sålde de av sin halva av Panasia Paper till Norske skog, som redan ägde andra hälften. Men tydligen har de inte lyckats sälja av något hittills under detta kvartal, för att köpare verkar saknas:
"The credit crisis has stalled AbitibiBowater's efforts to sell timberland and paper mills to raise cash, Paterson said. The company, which has not sold any assets this quarter, has about $739 million of bonds and credit facilities maturing next year, according to Standard & Poor's.Det där låter väl inte så bra... 739 miljoner dollar i lån som ska betalas tillbaka under 2009. Det blir nog som sagt svårt att få någon att låna ut pengar till ett sånt förlustföretag med kreditbetyget i botten. AbitibiBowater går nog liksom bilbranschen ner i papperskorgen. Som vanligt kan man fråga sig varför bolaget ifråga var så enormt belånat. Som jag sagt förut är högbelånade företag de som först kommer att åka i putten i denna kris.
AbitibiBowater's credit rating was cut yesterday by S&P to CCC from B- because of concern the forest-products maker won't have enough cash to pay down its maturing debt."
AbitibiBowater är dock inte det enda skogs- och pappersföretaget som känner av krisen. På närmare håll noterar jag att Norske Skog stänger ner tidningspappersproduktion i början av 2009. Stora Enso drar också ner produktionen, och Holmen drar ner lite grann. Men de nordiska bolagen har det lugnt jämfört med sin nordamerikanska kollega.
Detta var bara bakgrunden - nu till den riktiga stormen...
Kanadensiska delstaten Newfoundland bestämde sig häromdagen för att expropriera vissa av Abitibi-Bowaters tillgångar. Delstaten återtar rättigheterna till ett vattenkraftverk samt avverkningsrätter i statliga skogar. Detta två veckor efter att Abitibi-Bowater annonserat att de stänger ner ett pappersbruk i Newfoundland. "We will not give away our valuable timber and water resources to a company that does not honour its historic commitments on industrial development of our timber resources." Tydligen går allt tillbaka på ett avtal från 1905 som säger att Abitibi-Bowater får tillgång till vattenkraft och skog i Newfoundland så länge de driver pappersbruk och skogsavverkning och därmed skapar arbeten i delstaten.
Nu visar det sig finnas liknande avtal i andra kanadensiska delstater, bl.a. Ontario. Så kanske kan inte Abitibi-Bowater sälja av särskilt mycket tillgångar, eftersom de inte har äganderätt, utan bara nyttjanderätt. Räkna med en spännande stormig fortsättning med juridiskt efterspel ända tills konkursen är ett faktum.
Tack IndependentForester för tipset!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)