Blott Sverige svenska sopor har

I SvD kan man läsa om den svenska sopindustrin. I många kommuner, t.ex. Stockholm och Linköping, står sopförbränning för en stor del av energin till fjärrvärmen. Detta bygger dock på att vi producerar tillräckligt mycket sopor. Problemet är att det har byggts ut för många och för stora sopförbränningsanläggningar de senaste åren. Därför måste Sverige importera sopor! 800 000 ton sopor importerade Sverige år 2010 (främst från Norge) och 1,6 miljoner ton räknar man med att det kommer att behövas framöver. Soporna kommer även från exempelvis Italien. Ska Sverige bli Europas sopstation?

Ett stort problem med sopor till fjärrvärme är att mängden sopor minskar när det blir lågkonjunktur, p.g.a. minskad varukonsumtion. Detta hände bland annat 2009. Då får vi välja mellan att importera sopor, försöka hitta andra bränslen, eller sänka inomhustemperaturen.

Att elda upp soporna är inte så rent som man i förstone kunde tro. Kvar blir nämligen aska och slagg, som måste deponeras någonstans efter utsortering av användbara metaller. Det sker i Stockholms fall på Högbytorps avfallsstation i Upplands-Bro. Slaggen och askan innehåller tungmetaller och måste stabiliseras i ett slags betong som sedan deponeras på tippen.

I takt med att vårt samhälle producerar varor och produkter som är alltmer komplicerade blir avfallet alltmer komplext. Samtidigt ställer både vi och samhället högre krav på återvinning, vilket leder till att vi ställs inför nya utmaningar i vårt arbete.

Dessutom kräver sophanteringen en lång kedja av transporter.

Apropå fjärrvärme är det inte alla som vet att närmare 20 procent av Stockholms fjärrvärme kommer från koleldning vid Värtaverket. Förbränningen av omkring 300 kg kol per stockholmare och år ger koldioxidutsläpp i samma storleksordning som Stockholms alla personbilar.

Kvicksilverlamporna - teknofix med nya problem

Igår uppmärksammade SvD att många lågenergilampor hamnar i fel sopor.

Kvicksilver är sedan ett par år tillbaka förbjudet i Sverige, men med undantag för bland annat lågenergilampor. I nuläget ska alltså lågenergilampor lämnas in till en återvinning på en återvinningscentral, men upp emot 200 000 lågenergilampor i Sverige varje år hamnar istället i glasåtervinningen, vilket i förlängningen leder till att kvicksilvret i lamporna riskerar att hamna i naturen. Kvicksilver är ett av de allra farligaste miljögifterna, och därför utgör även den lilla mängd som finns i lamporna ett allvarligt problem.

Jag får väl säga "vad var det jag sade", för redan i februari 2009 undrade jag "hur ska ni ha det med kvicksilvret".

Fr.o.m. september 2009 försvinner alla matta glödlampor samt de klara 100-wattarna, för att ersättas av lågenergilampor. Hur rimmar det med kvicksilverförbudet? Vad kommer att hända med alla dessa kvicksilverinnehållande lampor när de är förbrukade? I augusti förra året kunde man läsa att varje år slängs omkring 12 000 ton elektronikavfall i soppåsen eller i fel kärl. Och i artikeln om glödlamporna står att "I Sverige samlas omkring 70—80 procent av lågenergilamporna in, mot 20 procent i EU", vilket kan formuleras omvänt - 20-30% av lågenergilamporna hamnar i Sverige i fel sopor, och i EU är det hela 80% som hamnar fel!

Detta är ett praktexempel på vad som händer när man genom en "teknofix" försöker "lösa" ett problem (energiförbrukningen för belysning) och istället får ett ännu värre problem på halsen (kvicksilver). Vad gäller den förväntade elbesparingen från att förbjuda glödlampor skrev jag så här.

Teoretiska beräkningar ger också vid handen att kvicksilverutsläppen totalt kommer att minska, eftersom det släpps ut en hel del kvicksilver när man bränner kol för att generera elkraft. Detta gäller förstås Europa i stort, inte i Sverige. Den elbesparing som lågenergilamporna ger skulle därmed sänka de totala kvicksilverutsläppen, även om en stor del av lamporna hamnar i fel sopor. Tillåt mig tvivla! Sänkt elförbrukning från belysning kommer att leda till sänkt efterfrågan på belysningsel och därmed ett lägre elpris. Då kommer andra användningsområden för el istället att kunna öka sin förbrukning och i slutändan står Europa där med lika höga kvicksilverutsläpp från kolkraft plus nya kvicksilverutsläpp från lågenergilampor.

Jag uppmärksammade även kvicksilverlamporna i april 2010 och i juli 2009.

Nu har det svenska etablissemanget drabbats av kvicksilverpanik.

SvD:s granskning visar att branschen måste bli bättre på att ta hand om de farliga lågenergilamporna. Det medger Jan-Olof Eriksson, vd på El-kretsen, som ansvarar för insamlingen. Han vill nu att personalen som sorterar glas och exponeras för lamporna ska testas.

Även miljöministern anser att situationen är akut - så dags nu - som de flesta politiker ligger hon steget efter. Kunde inte någon på hennes departement ha upplyst henne om problemet för längesen? Vilka andra miljöproblem har hon missat?

Även andra politiker har vaknat.

EU-parlamentarikern Åsa Westlund (S) reagerar på SvD:s granskning av bristerna i återvinningen av lågenergilampor.
– Jag tycker att EU-kommissionen måste agera. Sverige lyfts ofta fram som ett positivt exempel i de här frågorna och då undrar jag hur det ser ut i andra delar av EU, säger Åsa Westlund.

Naturskyddsföreningen reagerar såklart också kraftigt.

Precis som med beslutet om utfasningen av glödlampan tror Mikael Karlsson att det krävs ett politiskt beslut för att få en tidsplan för lågenergilampans utfasning. Kvicksilverlamporna är en tillfällig lösning, även om det inte finns någon plan över hur övergången till nästa ljusalternativ ska se ut.

Bra att han reagerar, men det känns lite orealistiskt att börja tala om en övergång till ett belysningsalternativ som ännu inte är klart. Kunde vi inte ha haft glödlamporna kvar under övergångsperioden, istället för att få ett kvicksilverproblem?

Supermiljöbloggen tipsar idag om att Naturskyddsföreningen kommit med den vettigaste nödlösningen - inför pant på lågenergilampor.

I samband med artiklarna om kvicksilverlamporna tipsar SvD om hur man återvinner rätt vad gäller lågenergilampor och lysrör.

Gå in på din kommuns hemsida. Där finns information om närmaste återvinningscentral eller miljöstation.

Sagt och gjort - jag gick in på Stockholms hemsida för att ta reda på detta. Eftersom jag inte finner någon lämplig rubrik på förstasidan så skriver jag in "återvinning" i sökrutan och får förslaget "återvinningscentral". Sökningen visar dock att det inte finns så många sådana, och de ligger alldeles för långt bort och avsides för oss utan bil. Östberga - var sjutton ligger det egentligen? Hur miljövänligt och energibesparande är det förresten att folk ska hålla på och åka bil för att lämna sina trasiga lampor? Nå, jag ger inte upp, utan söker istället på "lågenergilampor" och hamnar då på sidan om Elavfall, som innehåller följande något förvirrande text.

Allt som drivs med sladd eller batteri räknas som elavfall. Hit räknas även glödlampor, lysrör och lågenergilampor.

Man kan av detta tro att lysrör och lågenergilampor ska slängas tillsammans med övrigt elavfall. Även den efterföljande texten inbjuder till samma missuppfattning.

Elavfall som ingår i el-retur är:
- Ljuskällor: Lysrör, glödlampor och lågenergilampor, utan emballage eller förpackning.

Vad gäller återvinningen står följande.

De boende kan som enskilda hushåll även lämna sitt elavfall på stadens återvinningscentraler eller till den mobila miljöstationen [...] Se länk nedan till Avfall och återvinning - hushåll för adresser och öppettider.

Det finns dock ej någon länk dit på denna sida! När jag går vidare till sidan om farligt avfall hittar jag dock länkar om avfall och återvinning samt här lämnar du sopor. Eftersom återvinningscentralerna inte var att tänka på för min del tittar jag på miljöstationer för farligt avfall, men även den närmaste av dessa ligger ganska långt bort. En frisk man som jag kan i och för sig gå 1,6 kilometer för att lämna avfall, men hur ska alla pensionärer med rullator göra?

Nästa alternativ är den mobila miljöstationen, men den tänker tydligen inte passera mitt område de närmsta månaderna ser jag av turlistan.

Slutsatsen blir att Stockholms stad är kass vad gäller att underlätta korrekt återvinning av lågenergilampor och lysrör. Inte konstigt att många av dem hamnar i fel sopor!

Ännu ett problem är hur man ska sanera i hemmet om en kvicksilverlampa råkar gå sönder. Läs noga Kemikalieinspektionens instruktioner - särskilt skillnaden mellan när en kall lampa går sönder och när en varm lampa går sönder.

Själva produktionen av kvicksilverlamporna verkar mest finnas i Kina och i brittiska Times fanns för något år sedan en artikel om förhållandena för arbetare i Kina som jobbar i fabrikerna där större delen av våra kvicksilverlampor tillverkas.

Tests on hundreds of employees have found dangerously high levels of mercury in their bodies and many have required hospital treatment, according to interviews with workers, doctors and local health officials in the cities of Foshan and Guangzhou.

Vi har alltså exporterat de hälsoproblem som är förknippade med tillverkningen av dessa lampor.

Kina är också världens största producent av kvicksilver med nästan två tredjedelar av världsproduktionen 2005, följt av näst största producenten Kirgizistan. EU-förbudet mot glödlampor har fått Kina att återöppna kvicksilvergruvor för att få fram mer råmaterial till lågenergilampor. Detta skapar också miljöproblem som vi exporterat.

Så frågan är om det sammantaget var en särskilt ljus idé att byta ut glödlamporna mot kvicksilverlampor. Tur att det äntligen blir lite offentligt rabalder om detta och inte bara från obskyra gnälliga bloggare som jag.

Bränslena som kanske inte fanns så mycket av

USAs kol
USAs oljeproduktion befinner sig som bekant i nedförsbacke sedan 1970 och sedan dess har underskottet fått täckas upp med import. Snart (kanske redan nu) befinner sig även den globala oljeproduktionen i nedförsbacke. USA måste därför snart finna alternativa energikällor om de vill upprätthålla sin energiförbrukning. Det har talats om förnybara energikällor (t.ex. vind-, sol- och vattenkraft), men som Kjell Aleklett nyligen påpekade är det omöjligt att ens komma i närheten av de mål som president Obama satt upp. Förnybar energi kan endast bidra med en bråkdel av den energi man idag får från fossila bränslen.

Kol har ofta seglat upp i debatten som ett intressant ersättningsbränsle, särskilt med tanke på att USA har jättestora kolreserver under sin markyta. Eller är de så stora som det påstås? Byron W. King skrev nyligen en artikel där han diskuterar hur mycket kolreserver som egentligen finns kvar i USA och hur lätta eller svåra de är att utvinna.

Bland annat finns en stor del av reserverna vid Alaskas nordkust. Tänk er bara de logistiska problem som uppstår om man ska försöka starta kolgruvor i Arktis och sen frakta kolet därifrån med en infrastruktur i form av hamnar eller järnvägar. Hur mycket jobb tror ni det är att bygga en jättelik hamn på Alaskas nordkust? Eller en järnväg? Nej, större delen av Alaskas kol kan man nog glömma.

Vad gäller resten av kolreserverna visar de sig vid närmare inspektion vara tveksamma på olika vis. Byron Kings slutsats är att det är högst osäkert hur mycket utvinningsbart kol som USA egentligen har och att det troligen kommer att bli problem att upprätthålla produktionen inom så kort tid som 10-20 år. Det behövs också en mycket mer detaljerad studie för att utröna hur stora kolreserver USA faktiskt har.

Apropå det så nämnde Kjell Aleklett nyligen att hans grupp vid Uppsala universitet har tre artiklar om framtida kolproduktion som snart kommer att publiceras. Det ska bli intressant att se vad de kommer fram till. Peak coal kan också vara nära...

Sveriges sopor och GROT
När vi ändå är inne på bränslen så tog Cornucopia idag upp frågan om de svenska värmeverkens kommande bränslebrist i artikeln "Sopenergifällan". Lågkonjunkturen orsakar minskad varukonsumtion, vilket i sin tur ger minskad mängd sopor.

Nu är det så att många svenska värmeverk idag bränner sopor för att få energi, t.ex. Högdalens värmeverk i Stockholm, Gärstadverket i Linköping och Sävenäsverket utanför Göteborg. Nu måste Göteborgarna tydligen importera 40000 ton sopor, eftersom de lokala mängderna sjunkit med 20%!

Jag diskuterade för drygt två år sedan Stockholms energisäkerhet med en kompis som är miljökonsult och hon ansåg att det inte borde vara något problem, eftersom värmeverken till stor del går på sopor. Men redan då dök frågan upp i mitt huvud - vad händer då när sopmängderna minskar?

Ett alternativ är ju såklart att bränna biomassa istället, t.ex. "spill" från skogsavverkningar i form av s.k. GROT. Cornucopia tar även upp ett problem med det. Lågkonjunkturen ger lägre efterfrågan på papper och virke, vilket minskar mängden avverkad skog. Detta ger såklart minskad mängd GROT att bränna i värmeverken. Hur man än vänder sig har man ändan bak!

Nu är alltså frågan för Sverige - får vi högre priser på bränsle i form av GROT och sopor och därmed högre priser på fjärrvärme? Eller får vi sänkt fjärrvärmekonsumtion? Eller kommer det ena att leda till det andra? Och hur ser framtida vinster för fjärrvärmebolag som Fortum ut i det läget?