Bränslena som kanske inte fanns så mycket av

USAs kol
USAs oljeproduktion befinner sig som bekant i nedförsbacke sedan 1970 och sedan dess har underskottet fått täckas upp med import. Snart (kanske redan nu) befinner sig även den globala oljeproduktionen i nedförsbacke. USA måste därför snart finna alternativa energikällor om de vill upprätthålla sin energiförbrukning. Det har talats om förnybara energikällor (t.ex. vind-, sol- och vattenkraft), men som Kjell Aleklett nyligen påpekade är det omöjligt att ens komma i närheten av de mål som president Obama satt upp. Förnybar energi kan endast bidra med en bråkdel av den energi man idag får från fossila bränslen.

Kol har ofta seglat upp i debatten som ett intressant ersättningsbränsle, särskilt med tanke på att USA har jättestora kolreserver under sin markyta. Eller är de så stora som det påstås? Byron W. King skrev nyligen en artikel där han diskuterar hur mycket kolreserver som egentligen finns kvar i USA och hur lätta eller svåra de är att utvinna.

Bland annat finns en stor del av reserverna vid Alaskas nordkust. Tänk er bara de logistiska problem som uppstår om man ska försöka starta kolgruvor i Arktis och sen frakta kolet därifrån med en infrastruktur i form av hamnar eller järnvägar. Hur mycket jobb tror ni det är att bygga en jättelik hamn på Alaskas nordkust? Eller en järnväg? Nej, större delen av Alaskas kol kan man nog glömma.

Vad gäller resten av kolreserverna visar de sig vid närmare inspektion vara tveksamma på olika vis. Byron Kings slutsats är att det är högst osäkert hur mycket utvinningsbart kol som USA egentligen har och att det troligen kommer att bli problem att upprätthålla produktionen inom så kort tid som 10-20 år. Det behövs också en mycket mer detaljerad studie för att utröna hur stora kolreserver USA faktiskt har.

Apropå det så nämnde Kjell Aleklett nyligen att hans grupp vid Uppsala universitet har tre artiklar om framtida kolproduktion som snart kommer att publiceras. Det ska bli intressant att se vad de kommer fram till. Peak coal kan också vara nära...

Sveriges sopor och GROT
När vi ändå är inne på bränslen så tog Cornucopia idag upp frågan om de svenska värmeverkens kommande bränslebrist i artikeln "Sopenergifällan". Lågkonjunkturen orsakar minskad varukonsumtion, vilket i sin tur ger minskad mängd sopor.

Nu är det så att många svenska värmeverk idag bränner sopor för att få energi, t.ex. Högdalens värmeverk i Stockholm, Gärstadverket i Linköping och Sävenäsverket utanför Göteborg. Nu måste Göteborgarna tydligen importera 40000 ton sopor, eftersom de lokala mängderna sjunkit med 20%!

Jag diskuterade för drygt två år sedan Stockholms energisäkerhet med en kompis som är miljökonsult och hon ansåg att det inte borde vara något problem, eftersom värmeverken till stor del går på sopor. Men redan då dök frågan upp i mitt huvud - vad händer då när sopmängderna minskar?

Ett alternativ är ju såklart att bränna biomassa istället, t.ex. "spill" från skogsavverkningar i form av s.k. GROT. Cornucopia tar även upp ett problem med det. Lågkonjunkturen ger lägre efterfrågan på papper och virke, vilket minskar mängden avverkad skog. Detta ger såklart minskad mängd GROT att bränna i värmeverken. Hur man än vänder sig har man ändan bak!

Nu är alltså frågan för Sverige - får vi högre priser på bränsle i form av GROT och sopor och därmed högre priser på fjärrvärme? Eller får vi sänkt fjärrvärmekonsumtion? Eller kommer det ena att leda till det andra? Och hur ser framtida vinster för fjärrvärmebolag som Fortum ut i det läget?