Pengighet

Doug Noland använder i sitt veckobrev Credit Bubble Bulletin ofta begreppet "(perceived) moneyness" för att beskriva hur olika finansiella instrument av marknaderna behandlas som likvärdiga med pengar. På svenska kan man kanske mynta termen "(upplevd) pengighet".

Vad som är pengar är inte helt lätt att definiera och det finns lika många definitioner som ekonomiska trosriktningar. Sloped Curve har skrivit en bra genomgång om penningmängd. Penningmängden kompliceras av att mer än 90 procent av pengarna i dagens samhälle inte är fysiska pengar, utan skapats som krediter och bara finns i bankens bokföring. Att "pengighet" är ett flexibelt begrepp illustreras av att Riksbanken i det bredaste penningmängdsmåttet M3 inkluderar även penningmarknadsfonder och värdepapper med kort löptid. Att penningmarknadsfonder upplevs som "pengiga" beror dels på att de är mycket likvida, dvs att man i princip kan sälja av sitt innehav på dagen och få pengar på bankkontot, dels att de är stabila vad gäller värdet. Även statsobligationer med längre löptider och de flesta företagsobligationer kan säljas av raskt, då det finns en fungerande mycket likvid marknad för dem. Detta gör även dem "pengiga", men kanske inte lika "pengiga" som statsskuldsväxlar.

För att förstå hur "pengiga" olika tillgångar är måste man komma ihåg att pengar inte bara fyller en funktion som betalningsmedel, utan också fyller en funktion för lagring av rikedom.

Fram till 2007 var i princip alla tillgångsslag mer eller mindre "pengiga", då de kunde säljas av snabbt och problemfritt på likvida marknader. Aktier, andelar i hedgefonder, grekiska statsobligationer, guld, råvarufutures, finansiella derivat såsom kreditswappar, ja till och med i viss mån amerikanska bostäder. Bostäder tog visserligen ett tag att sälja, men inom någon månad kunde man sälja av sitt hus i Florida - en tid som är jämförbar med många hedgefonder, där man får ut pengarna först efter en månad. Alla tillgångsslag var i någon mån jämbördiga med pengar i funktionen "lagringsplats för rikedom". Sen dess har vi fått se hur allt fler tillgångsslag förlorat sin "pengighet". Grekiska statsobligationer har sedan länge definitivt förlorat all "pengighet", liksom amerikanska, spanska och irländska bostäder, många amerikanska bostadsobligationer och även andelar i många hedgefonder. Någonting är bara "pengar" så länge som det finns en social samsyn i att det är det.

När nästa finanskris slår till på allvar kommer vi att få se fler tillgångsslag bli mindre "pengiga". Hösten 2008 när finansmarknaderna frös till is blev plötsligt många marknader som tidigare varit mycket likvida istället stillastående och investerare och fonder fann sig sittande med finansiella instrument som var omöjliga att sälja av och dessutom omöjliga att ens värdera - eftersom det inte skedde någon handel fanns inget marknadspris. Än så länge i denna Finanskris 2.0 har de styrande lyckats undvika detta, men förr eller senare händer det igen.

Något som påverkar "pengigheten" är motpartsrisk. Riktiga fysiska pengar är garanterade av staten, liksom statsobligationer. Insättningar på banker är upp till insättningsgarantin också garanterade av staten (vilket gäller hela EU). Dock kan det bli problem med "pengigheten" för belopp utöver insättningsgarantin om någon bank skulle hamna på obestånd (kom ihåg isländska IceSave/Landsbanki). Detsamma gäller i allra högsta grad bostadsobligationer. Idag är de "pengiga", men hösten 2008 var de inte det och Riksgälden fick rycka in för att i viss mån återställa deras "pengighet". Alla finansiella instrument är utställda av någon bank, finansinstitut, hedgefond eller dylikt och deras "pengighet" hänger på att marknaden litar på utställarens framtida betalningsförmåga. Vid en statsbankrutt kan även själva pengarna bli "opengiga", som t.ex. hände under Argentinas kris i början av 2000-talet. I sådana fall kan man få en utbredd återgång till byteshandel.

Vi ska komma ihåg att vad som är "pengar" egentligen bara är en allmänt accepterad social konvention för betalningsmedel. Idag är "pengar" oftast siffror i bankens datoriserade bokföring; för hundra år sedan var "pengar" oftast tryckta papperslappar eller präglade metallskivor. Själva ordet "peng" (äldre "penning") har förresten sitt ursprung i latinets "pecunia", som i sin tur är en avledning av "pecu" (boskap). Detta hänger samman med att rikedom mättes i exempelvis hur många kor man hade och innan pengar blev vanliga sattes priser i varor såsom nötkreatur eller säd. Hur många oxar måste jag betala för ett vackert guldsmycke? Hur många skäppor vete för ett par skor?

Säkra fonder?

Igår skrev jag om "Ingen rädder för boprisras" där jag bland annat nämnde att de svenska bolånen genom att bankerna ger ut bostadsobligationer finns "gömda" i en mängd olika placeringsalternativ, bland annat olika räntefonder. Jag fick då frågan hur man ska placera sina pengar den dagen det går utför på den svenska bostadsmarknaden och vi får stora boprisfall med efterföljande skräckvärderingar för bostadsobligationer. Särskilt gäller detta PPM, där man ju bara har möjligheten att välja mellan olika mer eller mindre riskfyllda fonder. Penningmarknadsfonder (även kallade korta räntefonder eller likviditetsfonder) brukar överlag anses som de säkraste placeringarna, men som ni ska få se är det stor skillnad på dem.

Observera att denna artikel inte handlar om att få hög avkastning på sina placeringar, utan om hur man sätter sina pengar förhållandevis säkert vid större finanskriser, då inte heller råvaror är ett attraktivt alternativ.

Förutom fondens risk bör man även titta på dess avgifter, vilket påpekas med jämna mellanrum av tidningarnas privatekonomiska skribenter. Särskilt i dagens lågränteläge gör fondavgiften stor skillnad vad gäller avkastning. Det är rätt så stor skillnad på exempelvis Spiltan Räntefond Sverige med en förvaltningsavgift på 0,1% och Nordea Räntefond med 0,5%. Enda orsaken att Nordeas fond kan ta ut fem gånger så hög avgift är att bankens trevliga rådgivare troligtvis rekommenderar den till de kunder som vill placera sina pengar säkert. Varför Nordea tar ut 0,5% avgift är väl helt klart - för att suga ut maximalt med pengar ur godtrogna kunder. Nordeafonden förvaltar enligt hemsidan 854 MSEK och drar således in 4,27 miljoner kronor i årliga avgifter.

För hur svårt och dyrt är det egentligen att förvalta en penningmarknadsfond? Någon timme i veckan för att justera placeringarna efter hur insättningar och uttag rört sig netto - en process som till och med kan automatiseras. Dessutom några timmar i månaden för att justera den önskade placeringsfördelningen efter instrument som förfaller, nytillkomna instrument och en titt på aktuella riskvärderingar. Till sist några timmar i månaden för att skriva tjusiga rapporter och marknadsföring. Det gäller bara att komma över en kritisk massa av förvaltat kapital, så räcker 0,1% årlig förvaltningsavgift gott. Och 4,27 miljoner kronor i avgifter räcker alltså även till en saftig vinst för banken.

I dagsläget behöver man kanske inte fundera så mycket över risken i penningmarknadsfonder, men om det hettar till med förnyad finanskris kan frågan bli högaktuell. Därför tar jag upp den redan nu. Senast jag skrev om detta var i ett av mina första blogginlägg i juli 2008, strax innan finanskrisens akuta fas, men sedan dess har det svenska fondlandskapet förändrats en del. Jag tittade därför igenom listan över svenska penningmarknadsfonder och tog ut några som exempel.

Vi börjar med Nordea Räntefond. Enligt hemsidan består dess innehav till 44% av bostadsobligationer från olika svenska institut, samt 29% FRN från svenska banker och andra som med största sannolikhet är kopplade till bostadslån. Floating rate note (FRN), på svenska kallade Räntejusteringslån, är obligationer knutna till rörlig ränta. Det ger alltså totalt 73% bostadslån i portföljen - inget man vill ha om den svenska bostadsmarknaden faller kraftigt. Ungefär likadant ser det ut i övriga storbankers penningmarknadsfonder. Ännu är det dock ingen panik vad gäller svenska bostadslån, så dessa fonder har ingen hög risk som jag ser det. Man har gott om tid på sig att byta fond den dagen krisen slår till. Men de flesta av storbankernas penningmarknadsfonder har förhållandevis höga avgifter på 0,4-0,5 procent, vilket gör dem mindre attraktiva.

En något mindre bank (i Sverige) är Danske Bank, vars Danske Invest Sverige Likviditet har en något lägre avgift på 0,29%. Men där ser det ungefär lika illa ut vad gäller bostadslånsrelaterade värdepapper. 81% enligt hemsidan.

Ett undantag vad gäller innehaven är, som namnet antyder, Swedbank Robur Statsskuldväxelfond MEGA, vars innehav endast består av statspapper med kort löptid. Säkrare än så kan en PPM-fond knappast bli. Men avgiften är ändå ganska hög på 0,3%.

Så över till prispressarna vad gäller avgifterna. Länsförsäkringar Penningmarknadsfond tar bara 0,2% i avgift, men är till största delen fylld av bostadslånepapper.

Simplicity Likviditet har bara 0,15% årlig avgift och innehaven ser ut att bestå av olika företagscertifikat och företagsobligationer, samt en del bostadsobligationer. Inte riskfritt vid finanskris, men hyfsad avkastning i dagsläget.

Det finns två penningmarknadsfonder med riktigt låg avgift - bara 0,1%. Spiltan Räntefond Sverige har haft hög och jämn avkastning de senaste tre åren. Detta beror på att man investerar i räntepapper från företag - certifikat och FRN. Ett mycket bra fondval än så länge, men kanske inte så kul när nästa finanskris slår till - vi ska komma ihåg att Sveriges företag (och Spiltans fond) trots allt klarade Finanskrisen 1.0 hyfsat bra, men risken finns att det går sämre nästa gång.

Den andra 0,1-procentaren vad gäller avgiften är Öhman Penningmarknadsfond (index), som har 92% placerade i svenska statspapper. Denna fond vinner alltså säkerhetsligan med god marginal och blir för mig det självklara PPM-valet den dag nästa kris slår till. Fast det är läge att kolla upp hur det svenska fondlandskapet ser ut då, eftersom det förändras hela tiden. Det ska också påpekas att denna fond haft förhållandevis dålig avkastning jämfört med andra penningmarknadsfonder, men den är alltså intressant den dag man vill ha säkrast möjliga placering. Och för den som inte vill gynna feta banker - enligt mina beräkningar har denna fond intäkter från förvaltningsavgifter på cirka 650 000 kronor per år, vilket stämmer ganska bra med mitt överslag ovan över hur billigt det borde vara att driva en sån här fond.

För den som vill ha sitt sparkapital utanför PPM förhållandevis säkra finns ju också Riksgäldskonto. Vad gäller bankmedel är det alltid bäst att kolla upp att de täcks av insättningsgarantin. Tänk också på att du i händelse av att en bank går omkull kan få vänta flera månader på att få pengar från insättningsgarantin.

Tillägg: Ett förtydligande - jag menar inte i första hand risken för att bostadsobligationerna skulle bli värdelösa, utan att de tappar i värde.

[Andra bloggar om avkastning, fonder, insättningsgarantin, investering, penningmarknadsfonder, ppm, riksgäldsspar, räntefonder]

Rekord i fondsparande

De svenska småspararna räds tydligen inga risker längre, utan kastar sig med hull och hår in i den pågående börsuppgången. Under augusti satte man enligt statistik från Fondbolagens förening in 7,6 miljarder kronor i aktiefonder, samtidigt som man tog ut 2,7 miljarder ur de säkrare penningmarknadsfonderna. Hittills i år har småspararna satt in 57,7 miljarder i aktiefonder och tagit ut 20,5 miljarder ur penningmarknadsfonder. Nettosparandet i fonder slår därmed rekord både för en augustimånad och för årets åtta första månader. Många har säkert stora förluster från förra året och nu vill man hänga med på börståget för att försöka kompensera sina förluster. Risken är dock stor att det kommer kraftiga bakslag på börsen och som vanligt ligger småspararna till stora delar fel tidsmässigt i sina investeringar. De som tjänar på detta är fondbolag och stora smarta aktiehandlare.

Läs även andra bloggar om fonder, aktiefonder, penningmarknadsfonder

Penningmarknadsfonder och låga räntor

Penningmarknadsfonder i USA börjar nu få problem, eftersom räntan på 3-månaders amerikanska statsskuldsväxlar är nere på 0,01%! Därmed får särskilt de fonder som mest investerar i statspapper svårt att ta ut förvaltningsavgifter, eftersom fonden då skulle ge negativ avkastning! Sänker Fed styrräntan som väntat nu i veckan kommer troligen även övriga marknadsräntor att sjunka. Risken finns att vi därmed får se en ny flykt från penningmarknadsfonder. Förra gången (för någon månad sedan) lyckades man i USA avvärja flykten från penningmarknadsfonder genom att garantera dem. Men den här gången?

Även på amerikanska statspapper med längre löptider har räntorna sjunkit drastiskt. Allt detta beror på en flykt till "säkra" ställen att parkera sina pengar på, särskilt inför årsskiftet. Titta på diagrammet nedan.
Här har jag lagt in avkastningskurvorna (räntan) för amerikanska statspapper. Översta kurvan visar var de var i juli 2007, innan hela cirkusen började. I slutet av augusti i år hade särskilt avkastningen på korta löptider sjunkit rejält, men det tog ändå ett år, och avkastningen på de längsta löptiderna hade inte sjunkit särskilt mycket. De senaste månaderna har räntorna drivits ner ordentligt över hela linjen, till och med på de längsta löptiderna, och det har gått snabbt. Investerarna är nu alltså så ivriga att bevara sina pengar att de är beredda att köpa 30-åriga amerikanska statsobligationer till cirka 3% ränta! Möjligen tror man att inflationen i USA i genomsnitt kommer att hålla sig en bra bit under 3% under de närmsta 30 åren och därmed räknar man med att det blir som i Japan de senaste årtiondena. Vad implicerar det för t.ex. aktiemarknaden? Kolla in kurvan för Japans aktiemarknad de senaste årtiondena - ingen munter syn. Alternativet är att man är beredd att ta en viss förlust, bara pengarna sitter säkert.

Amerikanska staten kan ju glädja sig år att kunna låna pengar i princip gratis, åtminstone på kort sikt. Men... en fråga uppenbarar sig. Hur länge kommer detta att fortgå? Åtminstone på de längre löptiderna finns risk att räntorna snart stiger igen till mer "rimliga" nivåer. När det sker kan det utlösas en massflykt från de längre löptiderna, om många då vill komma ur dessa obligationer utan alltför stor förlust. Räkna med lite finansiella fyrverkerier på obligationsmarknaderna framöver. Risken finns att många fonder som ännu inte bränt sig alltför allvarligt nu kommer att bränna sig ordentligt.

Men, det finns så stora osäkerheter i dagens marknader att i princip vad som helst verkar kunna hända. Kanske kan räntorna på de långa löptiderna drivas ner ännu längre innan helvetet bryter löst. Jag tar inget för givet längre.

Var ska man investera nu?

Aktier och aktiefonder har inte direkt varit någon bra investering sedan sommaren 2007. Snarare tvärtom. Dessutom visar världens börser ännu inga tecken på att vända uppåt annat än tillfälligt. Stockholmsbörsens omxspi-index har nu gått ner med cirka 38% sedan toppen i juli 2007, och är nu tillbaka på nivåer från 2005. Det innebär att investeringar på den svenska aktiemarknaden de senaste 3 åren i genomsnitt är förluster och det hade faktiskt varit bättre att lägga pengarna i madrassen.

Övriga världsbörser uppvisar liknande mönster. USA-börsen har visserligen inte kommit ner till 2005 års nivåer ännu räknat i dollar, men i gengäld har dollarn tappat cirka 20% mot kronan på tre år, vilket har gjort investeringar i amerikanska aktier riktigt dåliga. Även Londonbörsen har drabbats hårt och är tillbaka på nivåer från 2005. Den tyska börsen har klarat sig lite bättre och har hittills bara backat till 2006 års nivåer. Även där är dock nertrenden etablerad och vi ser ingen vändning än annat än tillfälligt.

De så kallade tillväxtländerna då? Som jag påpekade i förra artikeln, så har Shanghaibörsens SSEC-index fallit cirka 58% på nio månader och det syns ingen ljusning där heller. Även den indiska Bombaybörsen har fallit cirka 60% från toppen i januari i år. Den ryska börsen har visserligen hållit emot och stigit något fram till för någon månad sedan, men å andra sidan äts värdet på investeringar där upp av en inflation på över 12% per år.

Visserligen sägs det ju att aktier alltid är en bra investering på lång sikt, men hur länge har du lust att vänta? Den som investerade $100 på New York-börsen hösten 1929 fick inte tillbaks dem förrän 1954, tjugofem år senare. Den som investerade 1000 kronor på Stockholmsbörsen våren 2000 fick tillbaks dem sommaren 2007, sju år senare, fast under tiden hade ju inflationen urholkat penningvärdet. Och sen dess har det ju varit en ny nerförsbacke.

Sammanfattningsvis är investeringar i aktier inte att rekommendera just nu. Vad återstår då? Råvaror har ju stigit oerhört de senaste åren, och verkar fortsätta. Här måste man dock vara försiktig, eftersom en ekonomisk kris kommer att leda till lägre efterfrågan på råvaror och därmed lägre priser. Guld kan dock vara en bra investering, eftersom det nu mer handlar om att behålla värdet på sitt sparkapital än att få en hög avkastning på det. Eftersom folk har en tendens att "fly till guld" i ekonomiskt osäkra tider torde efterfrågan fortsätta att vara god och hålla priset uppe. Samma sak gäller i viss mån silver.

Sen finns det ju ränte- och penningmarknadsfonder. Räntefonder är en osäker investering just nu, eftersom det finns stor risk för räntehöjningar, och långa räntefonder kommer då att tappa i värde. Penningmarknadsfonder då? Jo, i princip bra, men... hur säkra är de egentligen? Tittar man närmare på deras innehav ser man att nästan alla har stora andelar obligationer kopplade till bolån. Inte bra i en fallande bostadsmarknad. Se hur det har gått med sånt i USA. Det finns bara en penningmarknadsfond som jag anser vara helt säker och den heter Moderna Fonder Sverige Ränta. Den investerar nämligen bara i svenska statspapper med kort löptid. Den anser jag också vara säkraste alternativet för PPM-valet.

Ett bra alternativ är att ha pengarna på Riksgäldsspar. Säkrare kan det knappast bli och hyfsad ränta får man.

Vad gäller att ha pengarna på bankkonto, tänk på att banker faktiskt kan gå omkull. SEB och Swedbank är ju tungt involverade i Baltikum, och kommer att få svåra problem med det. Dessutom kommer dåliga svenska bolån att tynga de svenska bankerna. Jag tror vi får räkna med att åtminstone en av våra fyra storbanker går under. Så om du har pengarna på bankkonto, kolla för det första att det täcks av den statliga insättningsgarantin. Tänk sen efter om du verkligen kan eller vill vänta upp till tre månader på dina pengar om banken skulle stänga. Sen är det i princip så att ju högre ränta banken ger dig på ditt sparkonto, desto större behov har den banken av pengar. Behöver banken pengar betyder det i princip större risk att just den banken går omkull.

För att sammanfatta dagens investeringsläge, så prioriterar jag säkerhet framför avkastning. Jag har därför sedan ett år tillbaka större delen av mina sparpengar på Riksgäldsspar.