Nytt steg i räntevansinnet i Japan

I förra veckan köpte Japans centralbank företagsobligationer till negativ ränta (-0,03 procent) för första gången. Vansinnet med negativa räntor sprider sig därmed gradvis vidare. Uppenbarligen kan det drivas mycket längre än vad någon sansad bedömare någonsin hade kunnat tro. Och baksmällan kommer att bli värre ju längre det hela drivs.

Negativ ränta nu även på svenska konton

Idag kom en väntad nyhet - den första svenska banken inför minusränta på kontoinnehav. Det är SEB som inför negativ ränta för större företag. Presschefen säger:

"För småsparare och mindre företag har banken varit tydlig med att vi i det längsta vill undvika att införa negativ ränta eller extra avgifter på sparkonton med nuvarande ränteläge. För de största företagen, institutioner och banker med mycket kapital på konto har vi aviserat att vi nu behöver ta betalt för den kostnad vi har med Riksbankens negativa ränta"

VD Annika Falkengren hade redan förvarnat om detta i samband med bankens årsstämma förra veckan.

Vi har redan sett hur banker i Danmark och Tyskland infört negativ ränta, så det var bara en tidsfråga innan det skulle komma även i Sverige.

Minusräntan berör ett hundratal kunder storföretag och institutioner - kort sagt de som har mest pengar innestående på sina konton. Det kommer dock inte att tas ut som negativ ränta utan som en avgift.

Vi kommer sannolikt att se detta sprida sig till fler banker och fler konton i takt med att bankerna bedömer att räntesituationen blir ohållbar. För bankerna måste ju lyckas behålla sin goda lönsamhet, annars "straffas" de av "marknaden". Swedbank har redan öppnat för det, när presschefen säger att

"Det stämmer att vi, som sannolikt alla andra banker just nu, tittar på hur den negativa räntemiljön påverkar bank- och finansmarknaden. I dagsläget kan det inte uteslutas att större företag och institutioner kan påverkas"

Vad kommer effekten att bli av detta? Ingen vet idag säkert effekterna av att Riksbanken satt igång det största penningpolitiska experimentet i Sveriges historia. Frågan är hur långt och hur länge den negativa räntan kan drivas.

Det skulle kunna bli så att negativ ränta på kontot driver större företag att minska sin buffert av likvida medel. Kanske drivs de också till att sätta sina pengar i andra sparformer, exempelvis obligationsfonder, som i alla fall om man undviker statsobligationer med kortare löptider fortfarande ger en viss avkastning och i alla fall inte äter upp kapitalet genom negativ ränta.

Läs även Cornucopia om den svenska obligationsbubblan.

"Hur kommer det sig att investerare är beredda att, trots valutarisken i en försvagad krona, är beredda att köpa obligationer med negativ ränta? Det handlar om en kombination av faktorer, och handlar i slutändan om obligationsbubblan."

Så här såg räntorna på svenska statspapper ut igår:

Räntorna är alltså negativa på alla löptider upp till två år. För femåriga statsobligationer är marknadsräntan futtiga 0,05 procent och räntan på sju- och tioåriga statsobligationer kan inte heller påstås vara särskilt hög. Det handlar inte om en investering utan antingen om att bevara sina pengar riskfritt alternativt spekulation i att räntorna kan bli ännu lägre.

En sak vi kan vara säkra på och det är att det extremt låga ränteläget kommer att leda till felinvesteringar.

Skräpobligationer...

Förutom börsfrossa och fallande pris på olja och andra råvaror har en annan viktig sak hänt på de globala finansmarknaderna den senaste tiden - skräpobligationer har drabbats av högre räntor och marknaden för högriskobligationer har i princip stängts ner, vilket har lett till att planerade obligationsförsäljningar ställts in.

Symptomatiskt är även att efterfrågan på kreditswappar (CDS) har ökat till tre gånger så mycket som innan oron på finansmarknaderna. Kreditswappar används av investerare för att hedga mot förluster.

Sedan slutet av augusti har investerare i högriskobligationer förlorat 3,1 procent, eftersom högre ränta på obligationer innebär lägre pris. De lägre priserna har dock i viss mån lockat en del fondförvaltare till att köpa skräpobligationer som nu tycks attraktiva jämfört med den överprissättning som ansågs råda för några månader sedan.

Särskilt hårt har oljebolagens obligationer drabbats. Energibolag i USA har hittills i år lyckats sälja 50 miljarder dollar i obligationer. Då var oljepriset över 100 dollar per fat, men nu när det ligger runt 86 dollar per fat känns dessa obligationer inte lika attraktiva och har tappat nästan 2 miljarder dollar i värde. Oljebolaget Paragon, som sysslar med oljeborrplattformar till havs, sålde 1,1 miljarder dollar i obligationer i juli, men dessa har nu gått ner hela 27 procent. Paragon lär knappast ta upp fler lån nu, då räntan på dessa obligationer nu ligger på drygt 11 procent.

Obligationer från energiföretag har stått för 17 procent av de 294 miljarder dollar i högriskobligationer som sålts i USA i år och har i genomsnitt tappat 4 procent av sitt marknadsvärde, alltså mer än övriga högriskobligationer. 2007 stod energiföretag för knappt 10 procent av högriskobligationsmarknaden, men de senaste två åren har andelen varit över 16 procent.

Vad som händer när energiföretagen inte kan låna är att deras finansieringsmöjligheter för ytterligare oljeprospektering och exploatering försvinner. Därmed lär också produktionen inte längre öka, utan snarare minska.

Totalt sett har marknaden för högriskobligationer de senaste fyra åren ökat från 1000 miljarder dollar till 2000 miljarder dollar. Samtidigt har kvaliteten på dessa krediter fallit till sämre kreditvärderingar. Det finns alltså ett betydligt större risktagande i finansmarknaderna, allt underblåst av centralbankernas kvantitativa lättnader och ett desperat sökande efter högre avkastning i en värld av låga räntor. Vissa bedömare räknar med mycket stora förluster för högriskobligationer de närmaste åren.

I Europa är marknaden för högriskobligationer betydligt mindre likvid än i USA, eftersom amerikanska försäkringsbolag och pensionsfonder länge har varit mer villiga att köpa högavkastande obligationer än sina europeiska kollegor. Även i Europa har marknaden för högriskobligationer drabbats av högre räntor, men räntan har inte stigit lika starkt som i USA.

EU varnar Sverige för hushållsskulderna

EU-kommissionen varnade igår Sverige för hushållens alltför stora skuldsättning, något som svenska makthavare oftast viftar undan med att den svenska ekonomin är urstark (den växte senaste kvartalet i motsats till stora delar av EU) och att vi minsann inte har några problem med skuldsättning. Annars kanske bolåntagarkollektivet röstar mot den sittande regimen. EU-kommissionen kan däremot säga den bistra sanningen utan att behöva ta hänsyn till svenska väljare. Man säger att "regeringen ägnat lite uppmärksamhet åt att stödja ansvarsfull långivning och att minska gynnandet av skuldsättning vid fastighetsinvesteringar" och "rekommenderar också att Sverige höjer amorteringskraven och stödjer användningen av fast ränta på bolån". Detta är förstås åtgärder som borde ha genomförts för länge sedan, så hade vi sluppit den skuld- och bostadsbubbla vi nu har, med alla de snedvridande effekter de har på samhället och ekonomin.

Som jag har påpekat flera gånger tidigare har den svenska bostadsbubblan drivits på av hushållens skuldbubbla, även om den nu inte växer lika snabbt som tidigare. Cornucopia konstaterade igår också att Sverige har minst andel skuldfria hushåll i EU. Frågan är hur länge Pippi-Långstrump-ekonomin håller.

Det är bara att titta över Öresund till grannlandet Danmark för att se vad effekterna blir när en skuldbubbla, bostadsbubbla och fastighetsbubbla spricker. Några år senare har nu de danska bankerna problem och nio av dem nedgraderades just av Moody's, inklusive den överlägset största, Danske Bank (med tillgångar på 186 procent av BNP).

Moody's passade även på att nedgradera finska Pohjola och tillsammans med nedgraderingen nyligen av svenskfinska Nordea, svenska Handelsbanken och norska DNB NOR visar dessa nedgraderingar att Moody's är tveksam till den modell som nordiska banker tillämpar att ha förhållandevis lite inlåning (insättningar) men desto mer upplåning (obligationer). Bankerna blir genom detta mer känsliga för marknadens vilja att köpa bostadsobligationer och andra obligationer utgivna av bankerna.

Förbereder Riksbanken för QE eller finanskris?

Idag kom följande pressmeddelande från Riksbanken:

Riksbankens direktion har beslutat att upprätta en värdepappersportfölj om 10 miljarder svenska kronor. Beslutet ska ses mot bakgrund av de erfarenheter som gjordes under den finansiella krisen. Genom att inrätta en värdepappersportfölj ser Riksbanken till att det finns nödvändiga system, avtal och kunskaper på plats om det i framtiden skulle bli nödvändigt att snabbt vidta extraordinära åtgärder.

Erfarenheterna från den senaste finansiella krisen visar att Riksbankens penningpolitiska styrsystem fungerat väl. Men det blev också tydligt att det skulle ha krävts en del förberedelser för att genomföra extraordinära åtgärder som exempelvis köp av obligationer. Genom att upprätta en värdepappersportfölj i svenska kronor förbättras krisberedskapen. I dagsläget fungerar de finansiella marknaderna väl och Riksbanken ser inte något behov av extraordinära åtgärder. Men genom att upprätta denna infrastruktur säkerställer Riksbanken att man i ett extraordinärt läge kan vidta åtgärder som syftar till att främja den finansiella stabiliteten eller bidra till att penningpolitiken får avsedd effekt.

Riksbanken har tidigare haft en portfölj med värdepapper i egen valuta. Detta är också något som är vanligt bland andra centralbanker i världen och har så varit sedan länge.

Portföljen ska i huvudsak bestå av svenska statsobligationer med löptider mellan 2 och 10 år och ska byggas upp gradvis från och med andra halvåret 2012 och 12 månader framåt till ett nominellt värde av 10 miljarder svenska kronor. Förvärven kommer endast att göras på andrahandsmarknaden. Portföljen kommer att byggas upp och förvaltas på ett sådant sätt att det inte sänder några penningpolitiska signaler och inte heller uppfattas som intervenerande på ränte- eller valutamarknaden.

För mig ser det ut som om Riksbanken förbereder sig för att vid behov kunna vidta så kallade "kvantitativa lättnader" (quantitative easing, QE) genom att köpa upp obligationer, vilket som bekant både USA:s och Storbritanniens centralbanker ägnat sig åt de senaste åren.

Om inte annat visar detta att Riksbanken ser en konkret risk för någon form av mycket allvarlig finanskris.

Tillägg: Läs även en kommentar till detta från Bill Mitchell på Lars Pålsson Sylls blogg.

Kreditåtstramning

Bloggen Sudden Debt tipsar om ett intressant diagram från BIS' senaste kvartalsrapport över nettotillskottet av utestående skuldinstrument (mest obligationer) globalt (klicka för att förstora).

Notera hur den globala kredittorkan gjort sig gällande genom att ökningen av skulderna har krympt ihop rejält. Det är också värt att notera att de globala kreditmarknaderna under "återhämtningen" 2009-2010 aldrig återkommit till den ökningstakt som rådde under toppkvartalen. Det ekonomiska klimatet gör det nu allt svårare att ge ut nya obligationer och de befintliga obligationerna förfaller efterhand. Tredje kvartalet 2011 var rekorddåligt. Företag och internationella organisationer ökade sina skulder en aning, men finansiella institutioner och stater stod i princip still. Detta globalt sett alltså - i vissa länder har de trots allt ökat, men det kompenseras av dem som minskat. Fortsätter trenden ser det ut att bli nära noll under innevarande kvartal och kanske nettominskningar under 2012. Kommer den globala kreditbubblan att till slut börja sjunka ihop? Det ser ut så.

Apropå att kreditkranen dras åt så skriver bloggrannen Makrofjanten idag om hur krympande bankutlåning kommer att sänka Sverige.

Det ser hursomhelst ut att bli svårare för alla som är beroende av bankfinansiering att låna pengar framöver. [...] I en strukturomvandling likt den ovan kommer också Riksbankens reporänta att bli mindre potent för att styra ekonomin än vanligt. Åtskruvad kreditkran är en förklaring till att bolåneräntorna i Sverige är "förvånansvärt" höga. Tuffare kreditvillkor är också en förklaring till att svensk konsumtion utvecklats betydligt svagare än "väntat" under nästan hela året, även om den modellbundna Riksbanken främst skyller på börsfallen i juli och i augusti.

Inget av detta leder till något inflationsscenario den närmaste tiden, utan istället deflation.

AIG, Travelers, delstater och "munis"

ZeroHedge uppmärksammade i måndags att försäkringsbolaget AIG har stor exponering mot amerikanska delstater och kommuner. I den senaste årsredovisningen skriver de så här.

The value of our investment portfolio is exposed to the creditworthiness of state and municipal governments. We hold a large portfolio of state and municipal bonds ($46.6 billion at December 31, 2010), primarily in Chartis, and, because of the budget deficits that most states and many municipalities are continuing to incur in the current economic environment, the risks associated with this portfolio have increased.

AIG:s dotterbolag Chartis har alltså ett stort innehav (46,6 miljarder dollar) i obligationer från delstater och kommuner i USA. Som jag skrivit förut har de flesta av USA:s delstater och kommuner (munis) stora problem med sin ekonomi och många går med brakförlust, t.ex. Illinois och Nevada, båda med budgetunderskott över 30%. Det finns många orsaker bakom underskotten. En av dem är minskade skatteintäkter i spåren av finanskrisen och kraftiga fall i bostadspriserna. Delstaterna hade i sina budgetar räknat med att skatteintäkterna skulle öka stadigt och band därför i många fall upp sig för exempelvis alltför stora pensionsåtaganden. En annan orsak är ökade kostnader för arbetslöshetsersättning.

Många delstater har lånat från staten för att klara av utbetalningarna av arbetslöshetsunderstöd. 30 stater är skuldsatta och har sammanlagt lånat 42 miljarder dollar för att klara av åtaganden i arbetslöshetsförsäkringarna.

AIG var innan finanskrisen USA:s största försäkringsbolag sett till marknadsvärdet. Efter att bolaget råkat i akut kris i samband med Lehman-kraschen i september 2008 blev de räddade av staten, eftersom ett kollapsat AIG skulle ha lett till fullkomligt oöverskådliga bieffekter, då de var så insyltade som motpart överallt på finansmarknaderna.

USA:s största försäkringsbolag (sett till marknadsvärdet) är idag The Travelers Companies. Även de har en stor "municipal portfolio" på 39,5 miljarder dollar.

Det finns en överhängande risk att obligationer utgivna av USA:s delstater och kommuner faller kraftigt i värde. Många av ZeroHedges läsare spekulerar därför i att staten och centralbanken Federal Reserve kommer att bli tvungna att göra ännu en räddningsaktion för AIG. Kanske kommer Travelers Cos också att behöva räddas då. Frågan är också vilka andra som "sitter med Svarte Petter" i form av obligationer utgivna av USA:s delstater och kommuner.

Läs även "Hurra vad det går bra för USA!"

Hänt i USA i påskveckan

Nu är jag tillbaks från en skön semestervecka och tänkte kommentera lite av veckans händelser och hur läget ser ut så här i påskhelgen. Jag börjar med navet i världsekonomin - USA.

Som jag nämnt förut så faller mindre amerikanska banker som käglor - i genomsnitt över 5 banker per månad sedan september 2008. Detta har inte uppmärksammats särskilt i svenska media, men idag kom en notis i DN om detta, med anledning av att New Frontier Bank, en av delstaten Colorados största banker, stängdes av FDIC (USAs bankgaranti) igår. Med 2 miljarder dollar i tillgångar var detta den största amerikanska banken som gått omkull sedan bankerna Downey och PFF stängdes i slutet av november 2008. Annars kan man se av diagrammet nedan att efter en intensiv period i februari var mars lite lugnare, både vad gäller antal banker och deras totala storlek. Frågan är nu hur fortsättningen blir - vad gäller bankernas totala storlek slår april redan mars.
Jag noterar under avdelningen veckans vansinnigheter att Barack Obama försöker hjälpa de amerikanska biltillverkarna genom att tidigarelägga regeringens köp av 17600 bränslesnåla bilar till innan 1 juni. Ett tämligen meningslöst slöseri med amerikanska statens lånade pengar. 285 miljoner dollar är en spottstyver jämfört med de mångmiljardbelopp som General Motors och Chrysler gör i förlust under dessa månader. Om det överhuvudtaget ska vara någon långsiktig ekonomisk vits med att slänga ut statens lånade pengar så ska de gå till investeringar som ger något utbyte framöver, t.ex. i infrastruktur. Om man försöker argumentera med miljöskäl för dessa "bränslesnåla bilar" ska man ha i åtanke att man räknar med att det grovt räknat går åt ungefär lika mycket energi för att producera en bil som en normalbil drar i bränsle under sin livstid. Inköp av nya "miljöbilar" ger alltså inget plus för miljön, bara ytterligare resursförbrukning. Cornucopia noterade också detta miljöbilarnas produktionskostnadsdilemma i måndags. Siffrorna finns att läsa på flera håll, och inkluderar förutom energi för att driva själva bilfabriken t.ex. gruvbrytning för råvaror till bilen.

President Obama var som bekant ute och luftade sig i världen i samband med G20-mötet och kom med följande förnuftiga uttalande:

"In order for growth to be sustainable, it can't be based on speculation, it can't be based on overheated financial markets or overheated housing markets, or US consumers maxing out on their credit cards, or us sustaining nonstop deficit spending as far as the eye can see. The whole point is to move from a borrow-and-spend economy to a save-and-invest economy. There is probably going to need to be a rebalancing of who is spending, who is saving, what are the overall trade patterns."

Jag kunde inte ha sammanfattat det bättre själv! Synd bara att han inte lever som han lär. Hittills har han ju inte visat några tecken på åtstramning av det amerikanska budgetunderskottet - tvärtom!

Till råga på eländet i USA så noterar Cornucopia att USAs officiella arbetslöshetsmått nu överstiger de 8,1% som krävs för att Obamas budgetprognoser ska gå ihop. Senaste officiella siffran (U3) är på 8,5%. Lägg sen till att det mer realistiska arbetslöshetsmåttet (U6) ligger på hela 15,8% för mars. Att vi får se långt över 10 procents officiell arbetslöshet i USA måste väl ses som oundvikligt i dagens läge. För ingen tror väl att amerikanska företag plötsligt kommer att sluta avskeda (senast över sexhundratusen per månad enligt de officiella siffrorna) och istället börja anställa en masse - det vore smått sensationellt. Kom ihåg att det krävs drygt hundratrettiotusen nya jobb i USA varje månad bara för att hålla takt med befolkningstillväxten. Hur kommer då den verkliga icke-friserade arbetslösheten (U6) att se ut framöver? Alltså den som folk upplever på riktigt. Långt över 20 procent! Risken för social oro är överhängande i ett sånt läge, som jag ser det. Många frustrerade och arga människor blir det i alla fall.

Apropå arbetsmarknad så rapporterade Moody's i onsdags att 35 företag ställde in skuldbetalningarna (åtminstone delvis) under mars - den högsta siffran sedan 1930-talet. Hittills i år har 79 företag som betygssatts av Moody's ställt in skuldbetalningarna helt eller delvis, varav alltså nästan hälften bara under mars. Ingen trendvändning i sikte här heller, alltså.

Jag önskar uppriktigt sagt att jag istället hade positiva nyheter att kommentera så här på vårkanten, men världsläget ser tyvärr ut som det gör, och det är bättre att se sanningen i vitögat än att gå omkring med skygglappar.

Sätt nu inte äggen i vrångstrupen! Det är åtminstone fint väder att njuta av och enligt SMHI ska det bli soligt på söndagen också, om än svalare än idag. Glad påsk!

Hur mår SBAB egentligen?

Redan i september förra året undrade jag hur statliga bolåneinstitutet SBAB ska klara sig igenom kreditkrisen. I november skrev jag lite mer om SBAB, med anledning av att de nedgraderats av kreditvärderingsinstituten.

Vad som fått mig att skriva igen är två siffror som jag nyligen noterade på Doug Nolands Credit Bubble Bulletin, som alltid ger en bra sammanfattning av veckans nyheter. I fredagens utgåva kan man läsa "International debt issues this week included [...] Swedish Housing Finance $1.1 [bn]" (det är en uppenbar felskrivning där, det ska inte vara TN) och för två veckor sedan "International debt issues this week included [...] Swedish Housing Finance $250 million". SBAB passar alltså på att ge ut bostadsobligationer om sammanlagt nätta 10 miljarder kronor medan kreditmarknaderna befinner sig i lite töväder. Detta för at spä på sin redan jättelika utlåning.

Regeringen har ju flaggat för att de vill sälja av SBAB, men det lär vara omöjligt i dagens finansiella klimat. Först ska tydligen SBAB omvandlas till en "riktig" bank, vilket jag ser som tveksamt. Visserligen har SBAB gått en bit på vägen mot att bli en bank då de 2006 började med inlåning, men än så länge rör det sig endast om blygsamma 3,5 miljarder kronor. Huvudproblemet är att de sitter på en alldeles för vidlyftig låneportfölj för att fungera utan staten som uppbackning. SBAB har idag en utlåning på 184 miljarder kronor, varav 117 miljarder till privatmarknaden. Resterande 67 miljarder är lån till företagsmarknaden för flerbostadshus. Samtidigt har de ett eget kapital på blygsamma 6,4 miljarder kronor. Det räcker med kreditförluster på 3,5% av portföljen för att radera ut det egna kapitalet. Annorlunda uttryckt så har SBAB en lånat ut 28 gånger det egna kapitalet - en hävstång (leverage) som heter duga. Swedbank ter sig i sammanhanget konservativa, med en utlåning på endast 15 gånger eget kapital enligt senaste årsrapporten.

Enligt Affärsvärlden är det så att "Allt fler kräver att SBAB ska rädda bostadsägarna genom att pressa ned boräntorna. Men det är omöjligt." När de fick sin kreditvärdering (rating) nerdragen blev det dyrare för dem att låna pengar för att kunna ge ut nya lån. Affärsvärlden berättar vidare:

"SBAB har också haft problem med sin så kallade likviditetsportfölj, tidigare värderad till drygt 30 miljarder kronor.

SBAB behöver självfallet pengar för att kunna erbjuda människor bolån. Dels ger SBAB ut obligationer för att låna upp pengar, dels har bolaget en portfölj med papper, likviditetsportfölj, som lätt ska kunna säljas eller has som säkerhet.

I portföljen har vd Eva Cederbalk valt att ha främst europeiska bolånepapper, inklusive de nu så problematiska brittiska papperen, vars andel av portföljen är hemlig.

Att sälja de papperen i portföljen är i dagsläget i princip omöjligt, så likviditetsportföljen är illikvid. Den kan dock fortfarande användas som säkerhet vid lån hos Riksbanken eller Europeiska centralbanken (ECB).

I stället för europeiska bolånepapper hade SBAB kunnat välja att ha en checkkredit hos en bank eller att ha en likviditetsportfölj med statspapper.

- Det var mer en lönsamhetsfråga, de här obligationerna avkastar också, säger Eva Cederbalk som betonar att papperen har högsta rating, Triple A."

Vi vet alla sedan sommaren 2007 vad "AAA" betyder som kreditbetyg på bostadspapper. Det döljer sig mycket skräp bakom den beteckningen, efter att kreditvärderingsinstituten Standard & Poor's, Moody's och Fitch använt odugliga matematiska modeller för att beräkna riskerna. Det verkar också lite osmart av SBAB att ha utländska bostadsobligationer i sin likviditetsportfölj - det är dålig riskspridning och är ännu ett utslag av den ständiga desperata jakt på avkastning som pågick under den globala kreditbubblans slutfas 2003-2007. Om jag sutte i Eva Cederbalks sits skulle jag nog också vilja hemlighålla hur stor andel brittiska bolånepapper jag hade i portföljen. Jonny Sylvén, kreditanalytiker på Swedbank konstaterar krasst att "Nu är de portföljerna inte likvida längre. Egentligen borde det inte heta likviditetsportfölj utan spekulationsportfölj." Likviditetsportfölj är en härlig eufemism, och vd:n börjar plötsligt se den som en långsiktig investering genom att poängtera att obligationerna ger avkastning. De övergår därmed implicit från "mark to market" (marknadsvärdering) till "hold to maturity" (obligationsinvesteringar som man behåller under hela löptiden). Frågan är bara vilken verklig avkastning dessa europeiska bostadsobligationer kommer att ge framöver.

För någon vecka sedan kunde man också läsa i DI att

"Statliga SBAB ska börja låna ut pengar till företag och privatpersoner vars kreditmöjligheter strypts i spåren av finanskrisen. Riksgälden varnar för att affären blir alldeles för dyr för skattebetalarna med stora kreditsmällar som följd. Men regeringen kör över sin krishanteringsmyndighet nummer ett och går vidare med planerna."

Tyvärr haglar de dåliga räddningsförslagen i dessa kristider. SBAB har tillräckligt med potentiella problem som det är. Ska de nu sylta in sig i fler lånekategorier? Stå på er, Riksgälden!

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att SBABs finanser visserligen är oerhört sunda jämfört med de amerikanska motsvarigheterna Fannie Mae och Freddie Mac, men att staten (och därmed vi skattebetalare) samtidigt tar alltför stora risker i detta bolag. Med sjunkande bostadspriser och ökande arbetslöshet ser inte SBABs framtid särskilt ljus ut. Trots detta tar de alltså på sig ännu större skulder genom att ge ut 10 miljarder i bostadsobligationer.

Penningmarknadsfonder och låga räntor

Penningmarknadsfonder i USA börjar nu få problem, eftersom räntan på 3-månaders amerikanska statsskuldsväxlar är nere på 0,01%! Därmed får särskilt de fonder som mest investerar i statspapper svårt att ta ut förvaltningsavgifter, eftersom fonden då skulle ge negativ avkastning! Sänker Fed styrräntan som väntat nu i veckan kommer troligen även övriga marknadsräntor att sjunka. Risken finns att vi därmed får se en ny flykt från penningmarknadsfonder. Förra gången (för någon månad sedan) lyckades man i USA avvärja flykten från penningmarknadsfonder genom att garantera dem. Men den här gången?

Även på amerikanska statspapper med längre löptider har räntorna sjunkit drastiskt. Allt detta beror på en flykt till "säkra" ställen att parkera sina pengar på, särskilt inför årsskiftet. Titta på diagrammet nedan.
Här har jag lagt in avkastningskurvorna (räntan) för amerikanska statspapper. Översta kurvan visar var de var i juli 2007, innan hela cirkusen började. I slutet av augusti i år hade särskilt avkastningen på korta löptider sjunkit rejält, men det tog ändå ett år, och avkastningen på de längsta löptiderna hade inte sjunkit särskilt mycket. De senaste månaderna har räntorna drivits ner ordentligt över hela linjen, till och med på de längsta löptiderna, och det har gått snabbt. Investerarna är nu alltså så ivriga att bevara sina pengar att de är beredda att köpa 30-åriga amerikanska statsobligationer till cirka 3% ränta! Möjligen tror man att inflationen i USA i genomsnitt kommer att hålla sig en bra bit under 3% under de närmsta 30 åren och därmed räknar man med att det blir som i Japan de senaste årtiondena. Vad implicerar det för t.ex. aktiemarknaden? Kolla in kurvan för Japans aktiemarknad de senaste årtiondena - ingen munter syn. Alternativet är att man är beredd att ta en viss förlust, bara pengarna sitter säkert.

Amerikanska staten kan ju glädja sig år att kunna låna pengar i princip gratis, åtminstone på kort sikt. Men... en fråga uppenbarar sig. Hur länge kommer detta att fortgå? Åtminstone på de längre löptiderna finns risk att räntorna snart stiger igen till mer "rimliga" nivåer. När det sker kan det utlösas en massflykt från de längre löptiderna, om många då vill komma ur dessa obligationer utan alltför stor förlust. Räkna med lite finansiella fyrverkerier på obligationsmarknaderna framöver. Risken finns att många fonder som ännu inte bränt sig alltför allvarligt nu kommer att bränna sig ordentligt.

Men, det finns så stora osäkerheter i dagens marknader att i princip vad som helst verkar kunna hända. Kanske kan räntorna på de långa löptiderna drivas ner ännu längre innan helvetet bryter löst. Jag tar inget för givet längre.

Bostadsobligationer nu till stor del statsägda

Jag läste just lite i den högintressanta rapporten "Finansiell stabilitet 2008:2" som Riksbanken gav ut idag. Där står mycket läsvärt som jag säkert kommer att kommentera framöver.

För att lindra problemen på marknaden för bostadsobligationer har Riksgälden placerat de medel de får in i sina extra emissioner av statsskuldväxlar i säkerställda bostadsobligationer, samtidigt som Riksbanken nu i större utsträckning tar emot säkerställda bostadsobligationer som säkerheter. Riksbanken och Riksgäldens åtgärder tillsammans innebär att svenska myndigheter har lånat ut ungefär 500 miljarder kronor mot säkerheter i framför allt säkerställda bostadsobligationer. Detta belopp kan jämföras med den totala utestående stocken av säkerställda bostadsobligationer i Sverige som i slutet av augusti uppskattades till cirka 1000 miljarder kronor. Detta innebär att svenska myndigheter i dagsläget innehar cirka
hälften av den utestående stocken.

Hoppsan! Det var inte lite det. Nog för att det är bra att staten genom Riksgälden och Riksbanken stöttar våra banker i krisen, men tar de inte en lite väl stor risk? Vi har ju sett vad sjunkande bostadspriser gjort för motsvarande marknader i USA. Risken är överhängande att vi får en motsvarande utveckling här.

Lite senare i rapporten står att säkerställda bostadsobligationer motsvarar 30% av bankernas totala summa av utestående emitterade värdepapper och är den i särklass största finansieringskällan för bostadslån.

Jag börjar undra lite vart vi är på väg. Ska staten ta över så stor del av ansvaret för bankerna är det dags att de börjar ställa krav på dem. Då menar jag inte de populistiska krav som Anders Borg ville ställa - att de ska låna ut mer och till lägre ränta. Roten till krisen är ju för mycket lån, så mer lån är ingen lösning. Nej, de borde istället ställa krav på t.ex. att sänka utdelningar till aktieägarna samt löner och andra förmåner till vd och andra höga befattningshavare i bankerna.

P.S. 500 miljarder motsvarar cirka 54000 kronor/invånare i Sverige.

Lånerisker för USA

De senaste månaderna har intressanta saker skett på kreditmarknaderna i USA. Efterfrågan på företagsobligationer (corporate bonds) och obligationer i de statliga bostadslåneinstituten Freddie Mac och Fannie Mae (agency bonds) har sjunkit drastiskt. Samtidigt har efterfrågan på amerikanska statspapper stigit. Utländska investerare (framförallt Kina) har övergått från att placera mycket pengar i "agency bonds" till att placera i statspapper istället. Företagen har svårt att få och förnya lån. Framförallt rollover-problemet (förnyelse av lån) blir allvarligare för varje dag, allt eftersom fler företags skulder förfaller till betalning.

Brad Setser publicerade igår en intressant analys av detta med snygga diagram.

Två saker han säger mot slutet är särskilt intressanta för framtiden:

But foreign investors holding long-term Treasuries are clearly taking a lot of currency risk — especially if they are buying in now, after the dollar has rallied..."

Precis. om dollarn börjar falla tillbaka igen blir de stora nyligen gjorda investeringarna i amerikanska statspapper riktigt dåliga. Är det nuvarande kraftiga "rallyt" i dollarn bara en uppstuds i en lång nedåtgående trend, eller början på en ny upptrend? Köper man amerikanska statspapper idag satsar man hårt på det senare alternativet.

The US is taking a risk too. The rising stock of short-term bills held abroad does potentially leave the US more exposed to a rollover crisis.

Amerikanska staten har alltså på senaste tiden gett ut förhållandevis stor andel papper med kort löptid. När de förfaller finns alltid risken att det finns för få stora investerare som kan eller vill köpa nya statspapper. Än så länge har amerikanska staten investerarnas förtroende, men vi vet inte om och när det faller. Trots allt är ju statsskulden över 10 biljoner dollar (10 624 690 210 165 när jag tittade senast). Det är $34821 per invånare. Med dagens valutakurs nästan 280 000 svenska kronor per USA-invånare. Sen tillkommer ju också det faktum att någon faktiskt ska ha pengar att fylla den amerikanska statens till synes omättliga lånebehov med. Allteftersom krisen fortskrider och sprider sig till fler länder och marknader minskar mängden tillgängligt kapital. När når vi brytpunkten då världens "överskottskapital" inte längre motsvarar USAs lånebehov?

Mer kreditswappar trots allt

Vad jag skrev igår om volymen på kreditswappsmarknaden var tydligen inte rätt, visar det sig. Idag sägs det från Bloomberg och BNP Paribas att de siffror som DTCC presenterat var missvisande. Någonstans mellan 47 och 56 biljoner dollar är tydligen närmare sanningen, eftersom DTCC inte fått med vissa kategorier av CDSer i sina beräkningar. Med andra ord är hotet från CDS-marknaden fortfarande lika stort som vid årsskiftet.

Jag råkade också tala om fel isländsk bank. Det var Glitnirs obligationer det var auktion på häromdan. Kaupthing-auktionen var idag. Båda gav hursomhelst usla resultat. Glitnirs obligationer gick för mellan 0,125 och 3 cent per euro, och Kaupthings för mellan 2,375 och 6,625 cent per euro. Alltså måste utfärdarna av kreditswappar för dessa banker betala ut över 90% av värdet på obligationerna. Det rör sig totalt om cirka 5,7 miljarder euro för kreditswapparna på alla de tre stora isländska bankerna. Detta visar på de stora riskerna med CDSer. De underliggande obligationerna kan ju uppenbarligen lätt bli närmast värdelösa, särskilt när det är valutarisk inblandad. Då blir plötsligt det belopp som måste betalas ut betydligt större än vad utfärdaren hade räknat med.

Apropå kreditswappar, så rapporterade MBIA och Ambac, två stora utfärdare av CDSer, sina kvartalsresultat igår. Katastrofalt dåliga. Det är tveksamt om Ambac överlever särskilt länge till. MBIA kan nog trots allt få lite extra tid. Jag har nämnt dessa företag redan förra året och den risk de innebär för marknaderna för obligationer från företag samt amerikanska delstater och kommuner. Nu har Ambac fått sin kreditvärdering nedskriven ytterligare några snäpp av Moody's och därmed återkommer risken för tvångsförsäljningar av obligationer försäkrade av Ambac. Vissa institutioner och fonder får nämligen inte inneha obligationer med för låga kreditvärderingar.