Penningpolitik och finanspolitik

Gunnar Örn skrev i fredags en läsvärd artikel på di.se för den som vill förstå penningsystemets funktionssätt relaterat till bankernas problem och Riksbankens svårigheter att pumpa igång ekonomin. Lite godbitar:

Riksbanken gör faktiskt febrila försök att pumpa ut mer pengar i den svenska ekonomin – utan att det haft någon märkbar effekt på den totala penningmängdstillväxten i Sverige.

Normalt när den monetära basen ökar ska penningmängden öka ännu mer.

Men detta förutsätter att bankerna är intresserade av att låna ut pengar till allmänheten. Sedan finanskrisen bröt ut i höstas har intresset svalnat, eller snarare frusit.

Vad som begränsar bankernas utlåning är inte brist på kassareserver, utan brist på aktiekapital.

Idag noterade jag även att vår finansminister Anders Borg har börjat blogga. Han har hittills hunnit med ett (långt) inlägg där han förtjäntsfullt argumenterar för varför han vill föra en försiktig finanspolitik:

Finanspolitiska rådet presenterar en rad förslag på tillfälliga finanspolitiska stimulanser. Det handlar bl.a. om temporärt höjda statsbidrag till kommunerna, tillfälligt höjd ersättning i a-kassan, temporära skattelättnader för låginkomsttagare och pensionärer och tillfälliga bostadssubventioner för att rusta upp det kommunala bostadsbeståndet.

Jag är tveksam till om dessa åtgärder, om de genomfördes, verkligen skulle förbli tillfälliga. Min bedömning är att många av dessa tillfälliga åtgärder skulle, inte minst under den förestående valrörelsen, bli permanenta. Risken är, utifrån erfarenheter från Sverige och andra länder, att tillfälliga stimulanser blir permanenta. Då har vi en permanent försvagning av offentliga finanser på våra händer.

Jag kan inte annat än hålla med om detta. Den som är intresserad kan läsa intressanta kommentarer till Anders Borgs första bloggartikel av Ekonomistas och Sloped Curve.