Pilot utan flygtimmar?

I lördags skrev Roger Svensson, docent i nationalekonomi och forskare på Institutet för Näringslivsforskning, en debattartikel på SvD Brännpunkt, där han varnar för det farliga experiment som Riksbanken just nu håller på med. Han liknar det vid att flyga med en pilot som läst en massa teori, men inte har några flygtimmar.

Den låga räntan stimulerar kreditgivningen i banksystemet och därmed ökar penningmängden. Sedelpressarna går på högvarv. Inte nog med att vissa ledamöter i Riksbanksstyrelsen vill behålla en styrränta nära noll i två år. Det talas också om mer stimulanser genom att Riksbanken ska köpa statsobligationer på den öppna marknaden med syftet att även pressa ned de långa räntorna.

Om detta sker med nytryckta pengar så ökar penningmängden ytterligare. En överlikviditet kan lätt uppstå som är svår att få kontroll över. Detta är ett mycket farligt experiment.

Roger Svensson jämför med vad som hände 2005, när den vidlyftiga penningpolitiken med låga centralbanksräntor orsakade överdriven kreditexpansion och exceptionellt risktagande. Allt detta har ju som vi vet orsakat en makalös finansiell baksmälla de senaste två åren. Roger Svensson går sen vidare och jämför med dagens läge, där Riksbanken nu gått ner till en rekordlåg räntenivå. Detta medför som vi sett av tidigare exempel stora risker för oönskade effekter.

Här är några konsekvenser som så småningom kan ge en rejäl baksmälla:

1 Kronan försvagas – ett tag kostade en euro tolv kronor. Bra för exportföretagen på kort sikt, men minskar samtidigt kraven på omställning och anpassning hos dessa företag, som på lång sikt därför riskerar att tappa i konkurrenskraft.

Den svaga kronan är också mindre bra för dem som är beroende av import. Svenskarna förlorar i köpkraft och blir fattigare. Importerade varor blir dyrare. Om inte annat så märks detta i grönsaksdisken. Sakta men säkert importeras inflationen. Inflationen är lätt att få upp, men betydligt svårare att få ned när väl en högre nivå etablerats. De stora skillnaderna mellan dagens korta och långa marknadsräntor, där de senare är betydligt högre än de förra, indikerar att marknaden tror på ökad inflation inom de närmsta åren.

2 Räntesänkningar ger incitament att låna mera och gynnar dem som tagit vidlyftiga lån. De som hushållat med sina resurser får ingen avkastning på sitt sparande och bestraffas. De ser sina besparingar minska i värde realt. Detta ger långsiktigt farliga signaler hur man bör bete sig ekonomiskt.

3 Den sänkta räntan har hittills inte lett till ökad konsumtion. Folk ökar sparandet istället och en stor del av dessa besparingar trycks in på börsen och andra tillgångsmarknader. Med andra ord är det risk för fler bubblor som senare spricker. Den senaste tidens börsuppgång och det återuppväckta intresset på bostadsmarknaden kan med stor sannolikhet förklaras av de låga räntenivåerna. Men nedgången kan komma snabbare än man tror.

För mig känns det väldigt skönt att få höra från en ekonom ungefär samma saker som jag tidigare har varnat för när jag talat om att Riksbanken är inne på en farlig väg. Ibland kan jag undra om jag helt är ute och cyklar, när jag sitter här och kritiserar Riksbankens räntesänkningar, men nu fick jag bekräftelse på att det finns åtminstone en ekonom som har en liknande syn. Tyvärr får lågränteivrarna och kreditbubblefantasterna mycket utrymme i media, medan de varnande rösterna hörs alltför lite.