EU:s sorgliga statsfinanser

I förmiddags kom siffrorna från Eurostat om EU-ländernas budgetunderskottet och statsskulder. Euroländernas genomsnittliga budgetunderskottet var 6,0 procent av BNP under 2010, bara marginellt bättre än 6,3 procent för 2009. Återhämtning? I alla fall inte för statsfinanserna.

Till att börja med kan vi se på vilka EU-länder som är viktigast, enligt hur stor BNP de har. Det finns förstås andra mått också, t.ex. banksektorns storlek, men BNP visar ändå hur stor andel av EU:s ekonomi som kan drabbas av en kris i landet.

De sex största EU-ekonomierna (Tyskland, Frankrike, Storbritannien, Italien, Spanien, Holland) står tillsammans för 76 procent av EU:s BNP. Deras statsskulder och budgetunderskott har de senaste åren utvecklats som i diagrammet nedan. De har vandrat uppifrån vänster neråt höger med viss uppstuds 2010.

Den genomgående bilden ser ut att vara att utförslöpan neråt höger mot större budgetunderskott och statsskuld gått snabbt, medan det senaste årets "återhämtning" för statsfinanserna gått i snigelfart eller varit obefintlig.

Notera att av dessa EU:s sex största ekonomier är det ingen som uppfyller stabilitets- och tillväxtpaktens krav på en statsskuld på högst 60 procent av BNP och ett budgetunderskott på högst 3 procent av BNP.

Tre länder utmärker sig särskilt i diagrammet. Spanien och Storbritannien för sina även med EU-mått stora budgetunderskott och Italien med sin gigantiska statsskuld. Dessa tre står tillsammans för cirka en tredjedel av EU:s BNP. Notera särskilt att Spanien och Storbritannien befinner sig på ungefär samma nivå vad gäller budgetunderskott, men att Storbritannien ligger betydligt sämre till vad gäller statsskulden. Varför verkar ändå oron vara större för Spanien? Bland annat för att det brittiska pundet flyter fritt, medan Spanien är fastlåst i euron med alla de problem det medför och smittorisken på övriga euroländer.

Dessa tre länder för oss osökt över på BIGPISS-länderna (Belgien, Irland, Grekland, Portugal, Italien, Spanien, Storbritannien) som är EU:s värstingar vad gäller statsfinanserna. Där ser det för flera av länderna mycket illa ut. Jag har till och med blivit tvungen att ändra skalan för budgetunderskottet för att alla ska få plats i diagrammet.

Grekland och Irland står ut som rekordhållare vad gäller statsskuld respektive budgetunderskott under 2010. Greklands statsskuld beräknas nästa år överstiga 160 procent av BNP och som ZeroHedge påpekar har hittills inget land med statsskuld större än 150 procent av BNP lyckats undvika statsbankrutt. Varför skulle Grekland vara annorlunda?

Portugals situation är än så länge mildare, och för Spanien och Storbritannien ännu mildare. Italien och Belgien har visserligen mycket stora statsskulder, men har mer hanterliga (om än stora) budgetunderskott.

Det finns dock flera potentiella hot som kan förvärra situationen snabbt. Blir det av någon orsak förnyad ekonomisk kris och BNP sjunker kommer alla länder att raskt röra sig neråt höger i diagrammet mot ohanterliga nivåer. Hot mot världsekonomins tillväxt saknas som bekant inte. Tvingas det fram fler statliga bankräddningar kommer också trenden neråt höger i diagrammen att återupptas.

Trevligare är att titta på de fem länder (av 27) som faktiskt klarar stabilitets- och tillväxtpaktens regler för statsfinanserna, nämligen Sverige, Danmark, Finland, Luxemburg och Estland.

Vår finansminister Anders Borg jobbar som bekant hårt på att lyfta Sveriges statsfinanser in mot det positiva territoriet som förberedelse inför nästa finanskris, trots kritik från många för alltför snål statsbudget. Även Estland lyckades med detta och var det enda EU-land som visade upp ett plus i statsfinanserna förra året (Sverige gick +-0). Att Danmark lyckas hålla sig inom statsfinansramarna är starkt, då deras bostadsbubbla som bekant spruckit för några år sedan.

Läsvärd är John Mauldins senaste "Outside the Box" med titeln "The Mess in Europe". Där återger han bland annat en artikel ur Telegraph, med följande citat angående Greklands statsskuld av Jürgen Stark från ECB:s styrelse.

‘A restructuring would be short-sighted and bring considerable drawbacks,’ he told ZDF, the German broadcaster. ‘In the worst case, the restructuring of a member state could overshadow the effects of the Lehman bankruptcy.’

Hur går det ihop med att inget land med statsskuld större än 150 procent av BNP hittills lyckats undvika statsbankrutt?

Följdeffekterna kommer att bli stora, som ZeroHedge skriver i sitt referat av en rapport från Citigroup om Greklands statsskuld, där man förväntar sig minst 50 procents nedskrivning. Detta kommer att drabba banker i framförallt Frankrike, Tyskland, Österrike och Belgien, med en förnyad allmän europeisk bankkris som följd.

Mauldin citerar också Wolfgang Münchau från Financial Times som skrivit en artikel med titeln "The eurozone’s quack solutions will be no cure".

A premature Greek default would change everything. As would the failure by the EU and Portugal to agree a rescue package in time; or an escalation in the EU’s dispute with Ireland over corporate taxes; or a ratification failure of the ESM in the German, Finnish or Dutch parliaments; or a German veto for a top-up loan for Greece in 2012; or the refusal by the Greek parliament to accept the new austerity measures; or a realisation that the Spanish cajas are in much worse shape than recognised, and that Spain cannot raise sufficient capital.

Att det blir någon form av bankkris i Europa ter sig tämligen oundvikligt. Frågan är bara när den blommar ut (2011? 2012? 2013?) och vad som triggar den. Som bloggrannen Musik@Centrifugen skrev häromdagen "Lär dig följa nyhetsflödet, aldrig tidigare har det varit viktigare att veta vad som händer".