Kina: mer import och dyrare löner

Idag kan man läsa att Kinas handel med omvärlden för första gången sedan 2004 visar ett underskott under årets första kvartal.

Huvudförklaringen till utvecklingen är stark inhemsk efterfrågan i Kina och högre råvarupriser.

Under mars var Kinas import (i dollar) den största någonsin för en enskild månad, medan exporten var den tredje största någonsin för en enskild månad (bara november och december 2010 var högre). Slutsumman för mars blev alltså i det närmaste balans mellan import och export och för första kvartalet 2011 som sagt ett underskott på 1 miljard dollar, vilket ska jämföras med ett överskott på 14 miljarder dollar ett år tidigare.

För helåret 2011 räknar ekonomen Shen Jianguang på Mizuho att Kinas handelsöverskott faller till under 150 miljarder dollar, mot 183 miljarder för 2010, 196 miljarder för 2009 och rekordet 295 miljarder för 2008. En klar fallande trend under flera år, alltså.

De högre råvarupriserna är en faktor, men den mer intressanta faktorn för Kinaspanare är den starka inhemska efterfrågan, som i sin tur stöds av höjda löner. Höjda löner betyder i andra änden ökande arbetskraftskostnader. Frågan är nu hur länge den rekordsnabba kinesiska tillväxten kan hålla i sig och framförallt vad som händer när ökningstakten börjar sakta av. Kineserna har under de senaste åren vant sig vid att i genomsnitt få det mycket bättre ställt mycket snabbt. Hur kommer de att reagera när ökningstakten inte längre blir lika snabb?

Kina har som bekant under många år varit "världens fabrik" och tack vare billig arbetskraft tillverkat allehanda billiga varor som sedan exporterats till USA och Europa. Vad gäller den kinesiska arbetskraftens internationella konkurrensförmåga kan man nu undra hur det kommer att gå. Kelvin Chan på Associated Press skrev en artikel om detta i förra veckan.

Efter ledigheten runt det kinesiska nyåret i februari är det alltid många migrantarbetare som inte återvänder till sina jobb i södra Kina - vanligen 10-15 procent. I år var det dock fler än vanligt - hela 30-40 procent återvände inte, trots att myndigheterna i Guangdong höjde minimilönen med upp till 20 procent i mars. Arbetarna vill trots det inte längre ta dessa monotona och förhållandevis lågbetalda jobb, för det finns nu tack vare tillväxten i ekonomin förbättrade utkomstmöjligheter även i andra delar av landet. Företagen måste nu konkurrera om färre arbetare, något som för Kina i stort också förvärras av ettbarnspolitikens effekter.

Det blir nu ett hårt tryck på alla kinesiska exportföretag som drabbas av högre arbetskraftskostnader och råvarupriser. Flera företag flyttar sin tillverkning från kusten till inlandet, eller till billigare länder i södra Asien. Kina-analytiker på Credit Suisse kallar det för en "historisk vändpunkt" för Kinas ekonomi. Kanske blir det också en vändpunkt för världsekonomin då Kinas lågprisproduktion inte längre kan hålla prisinflationen låg.

Apropå billigare länder i södra Asien läser jag också att Vietnam ska höja minimilönen med 14 procent, vilket man befarar kommer att spä på den redan höga inflationstakten på nästan 14 procent per år.