När och hur faller Grekland?

Idag är det åter protester och strejker i Aten och tårgas och stenar på Syntagmatorget utanför det grekiska parlamentet. Därinne sitter belägrade ledamöter och försöker få ihop ett åtstramningspaket mot folkets vilja. Igår sänktes Greklands kreditbetyg till bottennivå och samtidigt höll EU:s finansministrar extramöte för att försöka göra något, men de är oeniga.

Konflikten mellan i första hand tyska regeringen och Europeiska Centralbanken, ECB, har pågått under flera veckor [...] Tyskland har krävt att de som lånat ut pengar till grekiska staten ska tvingas skriva ner lånen kraftigt. Men Europeiska Centralbanken har sagt stenhårt nej och varnat för att det skulle leda till finansiell kollaps i hela eurozonen.
- Jag är emot varje framtvingad omstrukturering, sade ECB:s föreslagne nye chef Mario Draghi i EU-parlamentet timmarna före ministermötet.

Men alla tecken tyder på att det blir någon form av omstrukturering och att det kommer att drabba bankerna. Moody's hotar nu att nedgradera tre franska bankers kreditbetyg, då de lånat ut för mycket till Grekland. Det gäller bankjättarna BNP Paribas, Société Générale och Crédit Agricole. Inga tyska banker har ännu varnats, vilket kan ge en aning om orsaken till att tyskarna så aktivt förespråkar att bankerna ska vara med och betala. Tyska banker har visserligen också varit med och lånat ut till Grekland, men tydligen inte lika besinningslöst.

Enligt Forbes 2000 är BNP Paribas världens största bank vad gäller tillgångarnas storlek, med nästan 3 biljoner dollar. Crédit Agricole är nummer fyra med 2,2 biljoner och Société Générale är nummer tretton med nästan 1,5 biljoner dollar. Sade någon "too big to fail"? Drabbas dessa banker kan vi vara säkra på att det orsakar ringar på vattnet som även slår mot övriga banker. Bara det att de varnas lär skapa stor osäkerhet i hela banksektorn.

Jonas Sjöstedt, en av få svenska politiker som verkligen förstår skuldkrisen, skriver så här om Grekland.

Svårigheten att komma överens inom EU har också en annan politisk grund. Alla inser att Grekland inte kommer att klara att betala sina skulder. Frågan är när och hur en nedskrivning av skulderna ska göras.

Låt mig komma med en idé om hur en framtida tidslinje för Grekland kan se ut.

• Juni 2011 - efter en långbänk i parlamentet lyckas man inte få ihop ett tillräckligt bra åtstramningspaket.
• Juli 2011 - IMF och EU meddelar att man inte kommer att göra fler låneutbetalningar till Grekland, då de inte uppfyllt villkoren. Statsbankrutten är ett faktum, men man behåller trots det euron och EU och ECB tummar ännu mer på sina regler för att det hela ska fungera hjälpligt.
• Augusti 2011 - Pasok-regeringen tvingas avgå i det kaos som vidtar och nyval utlyses.
• Oktober 2011 - efter nyvalet återkommer Nea Demokratia till makten och försöker med fagra löften vinna folkets välvilja. De har full uppbackning av övriga EU-länder för att försöka återskapa något slags ordning i landet, detta trots att övriga EU-länder har fullt upp med att försöka få koll på alla dominoeffekter av Greklands statsbankrutt.
• Mars 2012 - efter fem månader av ekonomiskt sammanbrott och kravaller har den grekiska militären fått nog och tar makten i en kupp. Övriga EU reagerar med att utesluta landet ur unionen (och euron) men det struntar den nya regimen i. Egentligen tycker EU-ledarna att det är ganska skönt att bli av med Grekland, men ingen säger förstås det officiellt. Retoriken handlar om militärjuntans hemska brott mot de mänskliga rättigheterna, men inget annat land ingriper.

Låter det osannolikt? Föreslå gärna alternativ till vad som skulle kunna hända.

Apropå detta kom idag SCB med en undersökning som visar att svenskarnas stöd för euron sjunkit till rekordlåg nivå. Endast 24 procent skulle rösta ja. Jonas Sjöstedt säger att "Frågan om euroanslutning är politiskt död i Sverige för överskådlig tid", vilket jag gissade redan i januari förra året.

Men denna debatt om införandet av euron i Sverige kommer med största säkerhet att vara stendöd inom något år. Och begravd två meter under jorden. [...] Tror ni mig inte? Vi får väl se hur många som förespråkar svensk euroanslutning år 2012.

Fast kanske kan vi fortfarande hitta några envetna folkpartister som fortfarande förespråkar svenskt euroanslutning.

Apropå Jonas Sjöstedt, så kan jag rekommendera en skrift han sammanställt om Finanskrisen och eurokrisen. Om man bara filtrerar bort den vänsterpartistiska retoriken så har denna skrift bra förklaringar till vad som har hänt. Lite axplock.

I ett antal länder, inte minst i USA där krisen började, är bankernas och finansbolagens oansvariga utlåning och spekulation en huvudförklaring till krisen. Bankerna har spekulerat i osäkra tillgångar. Olika fantasifulla finansiella produkter har skapats och sålts vidare. Detta underblåstes av att finanssektorn avreglerades. Istället för politiskt ansvar har en övertro på att marknaden ska sköta och reglera sig själv dominerat bland politikerna. Priserna på fastigheter har drivits upp. Inkomstklyftor och vinster har ökat. Många människor har tagit lån som de egentligen inte har råd med. En bubbla blåstes upp och så länge det gick bra ville många vara med och dela på de stigande värdena. När bubblan sprack stod många husägare med lån som var större än värdet på husen medan bankerna inte kunde få tillbaks sina pengar och gjorde stora förluster. Samtidigt blev många arbetslösa eller fick minskade inkomster.
[...]
Bakom denna utveckling finns också mer grundläggande ekonomiska obalanser. USA har länge haft ett stort underskott i utrikeshandeln. Detsamma gäller flera av de euroländer som nu drabbas hårdast av krisen. De har helt enkelt svårt att konkurrera på världsmarknaden. Så länge tillväxten var hög, pådriven av stigande fastighetspriser, inhemsk konsumtion och
spekulation, så syntes inte dessa svagheter lika tydligt.
[...]
Helt klart är dock att hög statsskuld hotar ett lands välfärd och gör det till ett enklare byte för spekulanter. Höga skulder gör att det till sist blir långivarna, inte de demokratiskt valda politikerna, som kan diktera villkoren för politiken.

Detta sista är viktigt att komma ihåg även för alla svenska politiker, särskilt den dag bankkrisen slår till på allvar här.

Tillägg: Nu blir det visst redan regeringskris i Grekland.