Sänkta prognoser men ändå tillväxt?

Igår kom SEB med en prognos för Sveriges ekonomi och idag kom även Nordea och Konjunkturinstitutet (KI) med sina prognoser. Alla förutspår nu att tillväxten nästa år blir betydligt sämre och Nordea är värst med bara 0,8 procent. Samtliga tror dock att vi får en återhämtning 2013.

Cornucopia har sammanställt prognoserna och tror att vi får se ytterligare nedrevideringar framöver, vilket jag också tror - det blir nog till och med "negativ tillväxt". Finanskraschen kommer att ställa till det på många vis och vi lär knappast få någon återhämtning i ekonomin redan 2013. De problem som kom i dagen 2008 har bara skuffats under mattan, men kommer nu tillbaka med ny och ökad kraft. Statsskuldskrisen för flera euroländer sammanfaller med att den svenska bostadsbubblan pyser ur samt att USA går mot en andra dipp i konjunkturen. Conference Boards index över de amerikanska hushållens förtroende sjönk från 59,2 i juli till 44,5 i augusti och värst är att framtidsutsikterna sjönk rekordsnabbt.

Indexsiffran över förväntningarna på sex månaders sikt sjönk till 51,9 i augusti från reviderade 74,9 månaden före.

Kina kan ha slagit i taket på sina tillväxtmöjligheter och har dessutom problem med fastighetsbubbla och alltför stora krediter i vissa sektorer.

Vad gäller de svenska bostadspriserna skriver SEB att

"Huspriserna väntas nu gå ned med 10 procent de närmaste två åren efter en 200-procentig uppgång sedan 1995", skriver banken.
Effekter av detta på konsumtion och tillväxt väntas bli kännbara.

10 procent var en högst måttlig nedgång. Om bara den lilla nedgången ger "kännbara" effekter, så kan man undra vad 20 eller 30 procents nedgång kommer att få för effekter.

Konjunkturinbromsningen handlar inte bara om det här:

- Återhämtningen i konjunkturen tar en paus. Tillväxten mattades av i vår omvärld redan i slutet av 2010. Nu har det blivit synligt även i Sverige, säger KI:s prognoschef Jesper Hansson.

Det är inte återhämtningen som tar en paus. Det är den ekonomiska nedgången som tagit en paus i två år och nu återkommer. På en punkt kan jag dock hålla med:

KI-ekonomerna ser ”en betydande risk” för att skuldkrisen i euroområdet förvärras och sprider sig till banksektorn. I så fall slår det ännu hårdare mot Sverige än vad huvudscenariot antar.

Jag anser att det är näst intill garanterat att skuldkrisen förvärras och slår hårt mot banksektorn.

Sammanfattning av min syn - vi kommer framöver att få flera år av krympande ekonomi, eventuellt med återhämtningspauser.

Även Sydkorea visar tecken på nedsaktning

Det är inte bara från eurozonen och från Sverige vi ser tecken på att konjunkturen håller på att vika.

Igår kom även Sydkoreas "manufacturers' business confidence" där senaste siffran var den lägsta på nästan två år. Indexet, som mäter tillverkningsindustrins syn på affärsklimatet, låg på 86 mot 91 en månad tidigare. Senast indexet var på så här låga nivåer var i december 2009. En siffra under 100 betyder att pessimisterna är fler än optimisterna.

Världsekonomins inbromsning är inte begränsad till Europa och USA.

Matens värstingar

Naturskyddsföreningen drog i förra veckan igång sin kampanj Anti Scampi mot jätteräkor (även kallade scampi, gambas, tigerräkor).

Jag anser att man inte kan vara fanatisk vad gäller mat, men för att få till en rimligare matproduktion i världen så kan man välja bort matens värstingar. Jag har själv valt bort tre olika matvaror vars produktion är bland de värre.

1. Jätteräkor därför att produktionen är en av de mest miljöförstörande i världen.

   för att hålla sjukdomar och bakterier borta så pumpas den full av antibiotika och doppas i giftiga kemikalier. [...] Stora företag skövlar enormt viktiga mangroveskogar för att anlägga dammar där de sen odlar räkorna. Dieselpumpar förser räkorna med friskt vatten, men miljön blir helt sabbad. Och då flyttar företagen vidare odlingarna till en ny, fräsch plats. Kvar lämnas ett trasigt ekosystem, människor som får utstå fattigdom, våldsamma förföljelser och andra helt värdelösa saker.

   Mangroveskogarna är viktiga som yngelkammare för fisk och när de skövlas drabbas lokalbefolkningen av minskade mängder tillgänglig fisk. Allt för att vi i de rika länderna ska kunna äta våra jätteräkor på sushin.
   Istället för jätteräkor kan man köpa vanliga småräkor. Kan ingen uppfinningsrik sushimakare komma på hur man istället lägger småräkor i ett rispaket?
2. "Konventionellt" odlade bananer. "Konventionell" odling betyder i detta fall en massa gifter, som framförallt drabbar arbetarna i bananplantagerna och deras familjer. Därför köper jag bara KRAV-märkta bananer, som dessutom är godare.
3. "Konventionellt" uppfödd kyckling - det värsta djurplågeriet i vår industriella djuruppfödning - grisar har ett himmelrike jämfört med kycklingarna. Svenska dagbladet hade 2003 en artikelserie om detta som troligen skulle ha orsakat folkstorm om den gått i Expressen eller Aftonbladet, men nu var den i SvD så kycklingbranschen får fortsätta sitt djurplågeri. Två exempel:
   
   • Hård avel ger svåra benskador
   • miljontals kycklingar bryter vingar och ben på väg till slakteriet
   Istället köper jag den KRAV-märkta Bosarpskycklingen som även säljs under Änglamarks varumärke.
   

Greklands banker på sista versen?

I förra veckan ville Lars Feld, rådgivare till den tyska regeringen i ekonomiska frågor, skriva ner Greklands statsskuld med hälften. Den nedskrivning med en femtedel som ingår i det ännu ej sjösatta senaste stödprogrammet räcker inte enligt Feld.

Inte nog med att stödprogrammet från i somras inte är tillräckligt, dessutom riskerar paketet att stjälpas av att exempelvis Finland (och kanske även andra euroländer såsom Nederländerna och Österrike) vill ha säkerheter för lånen. Paketet måste också igenom det tyska parlamentet den 7 september.

Räntorna på den grekiska statsskulden är på nya absurda rekordnivåer. Idag ligger marknadens ränta på tioåriga grekiska statsobligationer på 18 procent och på tvååriga på 45,7 procent. Det är katastrofalt för de mest exponerade bankerna, alltså de grekiska, som enbart överlever genom att vara uppkopplade mot ECB:s hjärtlungmaskin.

Samtidigt kommer uppgifter om att grekiska banker nu har börjat få ont om säkerheter som kan användas för att finansiera sig med lån från Europeiska centralbanken (ECB), vilket inneburit att bankerna i veckan börjat använda en tidigare orörd grekisk krisfond, som beskrivits som en sista finansiell utpost för bankerna.

ZeroHedge skriver (min översättning):

Genom ett drag som beskrivs som "det sista försvaret för grekiska banker", aktiverade det ansatta landets centralbank Emergency Liquidity Assistance (ELA) (likviditetsstöd i nödlägen) för första gången i onsdags.

Telegraph skriver:

Även om det gjordes diskret, kom nyheten ut att Aten hade öppnat fonden och var en av faktorerna som skakade marknaderna i Europa. [...] ELA utformades som europeiska regler för att tillåta ländernas centralbanker att tillhandahålla likviditet till sina egna banker när de får slut på säkerheter av tillräcklig kvalitet för att kunna användas mot Europeiska centralbanken (ECB). Det är ett obskyrt verktyg som är menat att vara tillfälligt och en av de sista livlinorna för skuldsatta banker. [...] Genom att acceptera en lägre nivå på säkerheter ska ELA i teorin vara Greklands ansvar, men eftersom den grekiska staten överlever på eurozonens räddningspaket och grekiska banker är beroende av ECB-finansiering, så backas dessa lån i praktiken upp av eurozonen. Utlåningsvillkoren och andra detaljer är hemliga.

Finansiella insikter skriver:

Nödfonden är den sista utvägen som en centralbank i euro-området har om landets banker är i akut behov av likviditet för att inte gå under och har tidigare bara använts i Irland, där landets banker snabbt blev beroende av den.

Förra helgen fick den lilla grekiska banken Proton nödhjälp på 50 miljoner euro från landets fyra största banker (National Bank of Greece (NBG), Alpha Bank, EFG Eurobank och Piraeus Bank) för att undvika en uttagsanstormning och för att inte skapa mer osäkerhet i det grekiska banksystemet. Det är nämligen redan en likviditetskris på gång för landets banker då 10 miljarder euro i statliga insättningar ska tas ut de närmaste veckorna för att betala av förfallande skulder och stabilitet är då viktig.

Proton har nyligen fått sin styrelse och ledning utbytt av centralbanken efter att man upptäckt ett jättehål i balansräkningen. Grekiska staten gjorde också en nödinsättning på 100 miljoner euro till Proton, men banken kunde inte betala tillbaks 70 miljoner av dessa efter att många insättare tagit ut sina pengar ur banken. Detta efter att störste ägaren Lavrentis Lavrentiadis misstänks för förskingring och pengatvätt. Mer än 30 procent av bankens 850 miljoner euro i utlåning lär bestå av lån till företag under hans kontroll - företag som dessutom har knackig ekonomi. Finansminister Evangelos Venizelos har kritiserats av oppositionspolitiker för att han godkände 100-miljonerslånet till Proton trots en lag som förbjuder staten från att sätta in pengar i banker med finansiella problem. Vilken soppa! Förutom grekiska statsobligationer är troligen grekiska bankers balansräkningar fyllda med mycket annan problematisk utlåning.

Idag kommer så nyheten att två av Greklands största banker, Alpha och Eurobank, ska gå samman och därmed bilda sydöstra Europas största bank. De går därmed om Greklands största bank NBG och blir ännu mer "för stor för att få falla" (tillgångar på 70 procent av landets BNP). Grekiska bankaktier rusar hejdlöst på nyheten, om än från bottennivåer. Även döda katter studsar när de slår i marken. I fredags noterade Atenbörsen sin lägsta nivå på nästan femton år, men har idag gått upp med över 14 procent.

Qatar Investment Authority (QIA) äger redan 5 procent av Alpha och väntas öka sin andel i den sammanslagna banken till 17 procent. Sammanlagt väntas ett kapitaltillskott på 1,75 miljarder euro genom bland annat nya aktier. Man lyckas alltså pungslå investerare på ännu lite mer kapital för att skjuta upp den oundvikliga grekiska kollapsen ett tag.

Är det verkligen någon som tror att det handlar om annat än att flytta om däcksstolarna på Titanic innan skutan sjunker?

En annan greklandsnotis från förra veckan - "Grekerna trötta på att bestraffas":

En skatt på finansiella transaktioner skulle ge välkomna inkomster för att främja tillväxten i Europa, anser Greklands utrikesminister Stavros Lambrinidis. I framtiden vill han se mer finanspolitisk samverkan i euroområdet och hoppas att euroobligationer införs.

Önsketänkande att övriga Europa ska finansiera Greklands underskott på detta sätt och dessutom alldeles för sent, då Greklands kollaps lär komma innan man hinner dra ett beslut om euroobligationer genom den politiska långbänken.

Intressant är att enligt finansminister Evangelos Venizelos kanske inte Grekland återgår till ekonomisk tillväxt under år 2012. Att växa sig ur skuldproblemen var tanken. Utan BNP-tillväxt faller alla räddningspaketen ihop, då minskande BNP ger lägre skatteinkomster och sabbar statsbudgeten.

Spara pengar utan bil...

Idag kan man läsa en debattartikel på SvD Brännpunkt som troligen får de flesta bilkramare att sätta morgonkaffet i halsen - "Bilen en lyxvara vi kan vara utan". Lite svepande formulering, kan man tycka, men det krävs väl att man uttrycker sig lite tillspetsat för att få igång en rejäl debatt. Att artikeln provocerar syns tydligt i de ilskna kommentarerna.

Själv har jag insett för länge sedan att bilen för de flesta är en lyxvara som man kan vara utan. Jag skulle ha råd med bil, men avstår efter att ha gjort en kalkyl. Bor man i storstadsförort blir bilens kostnader snabbt större än "nyttan". Konsumentverkets bilkalkyl är en bra hjälp för att förstå bilens alla kostnader. Nedan ett exempel för en praktisk familjebil - en begagnad Opel Astra kombi av 2000 års modell som man behåller i fem år och kör 1500 mil per år.

• Värdeminskning 3600 kr/år
• Skatt, besiktning 1750 kr/år
• Halvförsäkring 4600 kr/år
• Bränsle 16 440 kr/år
• Reparationer, service m.m. 6850 kr/år
• Däck 1070 kr/år
• Parkering 4200 kr/år
• Totalt 38 500 kr/år

Kör man bara 900 mil per år blir årskostnaden ändå totalt 29 700 kronor. Det blir rätt mycket hyrbil eller taxi man kan få för de pengarna. En bil i kategorin "mellan kombi" från OKQ8 kostar 3258 kronor plus bränsle att hyra för en vecka med fria mil. En månad inklusive 2100 km kostar 9908 kronor. Bränslet för dessa 210 mil kostar uppskattningsvis 2500 kronor. För en sammanlagd kostnad av 12 400 kronor, alltså inte ens hälften av bilens årskostnad om man bara kör 900 mil per år, kan man alltså få en fräsch bil för semestern utan att behöva bry sig om besikting och reparationer. Då har man 17 300 kronor per år (1440 per månad) över, vilket ungefär täcker in månadskort för två vuxna.

Denna kalkyl gäller alltså om man behöver bil hela semestermånaden. Äger man ingen bil lägger man automatiskt om sina vanor så att man inte har lika mycket behov av hyrbil eller taxi. Mitt hushåll lägger betydligt mindre pengar på resor än vad vår årliga bilkostnad skulle bli. Därmed har jag möjlighet att arbeta deltid och få tid över till att exempelvis baka eget bröd. Smakar mycket godare än en tjusig bil!

För de flesta familjer framstår det alltså som ekonomiskt högst tveksamt att äga en bil.

Jag cyklar normalt till kontoret, men jag är ingen självplågare - regnar det för mycket så tar jag tunnelbanan. Jag behöver därför inget SL-kort, utan har bara rabattbiljetter för att använda de dagar jag inte cyklar, cirka 200-300 kronor per månad. Cykelns årliga reparationskostnader är betydligt mindre än kostnaden för ett årskort på Friskis o Svettis, ifall någon undrar.

De bildiskussioner jag snappar upp bland vänner, släkt och bekanta visar tydligt att bilen till stor del är en statusmarkör och inte ett bruksföremål.

Artikelförfattarna på SvD Brännpunkt önskar sig politiska ingripanden för att minska bilismen, men jag tror att det kommer att ordna sig självt. Världen har nämligen passerat den globala oljeproduktionstoppen (peak oil) år 2006 och oljeutvinningen i de flesta oljeexporterande länder sjunker sedan flera år tillbaka (Norge, Mexiko, Danmark, Storbritannien osv). Därför frågar jag mig exempelvis vad som ska driva bilarna på den planerade Förbifart Stockholm. Man kan verkligen fråga sig varför vi ska bygga en ny stor väg när trafiken snart kommer att minska, för elbilar eller biodrivmedel kommer att bli lyxvaror framöver.

Ovanpå energikrisen kommer världen också att få en rejäl ekonomisk kris som även den kommer att minska bilåkandet ordentligt. Det globala skuldberget gör att denna kris är lika oundviklig som peak oil.

Konjunkturtecken

Idag rapporterade SCB att sysselsättningen fortsätter att öka och arbetslösheten minskar. Det är i och för sig glädjande, men inte någon ledande indikator för ekonomin. Företagen fortsätter att ta in ny personal ända tills försäljningen viker och då sparkas de sist anställda snabbt ut - vi såg det 2008. Att bemanningsbolagen har goda tider med rekordmånga uthyrda under första halvåret i år är oroande, för dessa personer kan ännu snabbare kastas ut när konjunkturen viker. Mest ökade bemanningsbolagen i västra Götaland, där som bekant fordonsindustrin drabbades hårt 2008-2009. Nu har jobben alltså till stor del kommit tillbaka genom bemanningsbolag.

I Västsverige är som bekant Saab Automobile på fallrepet och Kronofogden mäter ut pengar på löpande band. Det löpande bandet i fabriken står dock stilla och löneutbetalningarna försenas. Trots att Saab Automobile uppenbarligen är bankrutt är företaget inte officiellt försatt i konkurs och de anställda lever tydligen fortfarande på hoppet. Det verkar dock bara vara en tidsfråga innan sammanbrottet är ett faktum, för nya finansiärer går knappast att finna i dagens ekonomiska klimat. Inte bara Trollhättan drabbas av Saabs kommande undergång, utan många underleverantörer lär få dra ner på personalen.

En mer framåtblickande ekonomisk indikator är Konjunkturinstitutets barometerindikator - dagens siffra visar ett fall från 103,2 i juli till 100,2 i augusti och alla sektorer i näringslivet bidrog till nedgången. Siffran 100,2 betyder som Cornucopia påpekar att ekonomin balanserar precis på kanten till recession. Hushållens konfidensindikator sjönk från 12,0 till 4,3, vilket är under det historiska genomsnittet och den lägsta nivån sedan 2009.

Idag kom även Exportrådets exportchefsindex som sjönk till 52,1 från 63,9 i maj. Värst här är att det framåtblickande delindexet backade till 47,5 från 66,4 i maj, vilket är ett lika snabbt fall som vid finanskrisens början. Då bottnade exportchefsindexet på 34,3.

Att exportcheferna deppar är inte så konstigt, då det inte går så värst bra för många av våra viktiga exportmarknader.

I länder som USA, Storbritannien, Spanien och Italien har man inte noterat någon nämnvärd återhämtning utan snarast sett hur krisen fördjupats medan Sveriges viktigaste handelpartner Tyskland har fått se tillväxten bromsa in under det förra kvartalet.

Bloggrannen Kvantitativt noterade nyligen att det tyska ZEW-indexet i augusti föll kraftigare än någon gång under den senaste lågkonjunkturen 2008. Lite om Danmarks ekonomi skrev jag igår. Att det inte går så bra för USA och Storbritannien vet vi ju. Då återstår Norge av våra största exportmarknader. Norges oljeproduktion sjunker som bekant med flera procent per år sedan år 2000 och deras exportinkomster har bara hållits uppe av att oljepriset under tiden har flerdubblats. Hur går det för Norges ekonomi om oljepriset faller kraftigt på grund av global lågkonjunktur?

Sveriges ekonomi har dopats av låga räntor de senaste åren och hushållens skulder har ökat utan ens ett hack för finanskrisen 2008. Sedan början av 2010 har dock ökningstakten för hushållens skulder mattats av - Sveriges hushåll har uppenbarligen nått skuldmättnadsstadiet. I dagens Finansmarknadsstatistik från SCB ser vi att utlåningen till hushållen i juli bara växte i en årlig takt på 6,4 procent, mot 6,6 procent i juni och 8,9 procent i juli 2010.

Den sjunkande lånetillväxten känns och kombinationen av sjunkande konsumtion och sjunkande export blir inte så lyckad för Sveriges ekonomi.

Danska bankers upplåning?

Idag rapporteras att statsbudgetens underskott i vårt grannland Danmark väntas öka till 4,6 procent av BNP 2012, upp från beräknade 3,8 procent i år. Den danska regeringen skriver också ner tillväxtprognosen, som spås bli 1,3 procent i år, mot tidigare förväntade 1,9 procent. Nästa år väntas dansk BNP växa med 1,8 procent, en prognos som säkert också får skrivas ner, då jag har svårt att se hur de skulle kunna få till en bättre ökningstakt nästa år.

Det är också illa för den danska banksektorn, som fortfarande lider av sviterna efter fastighetskrisen. Redan för någon vecka sedan meddelade Danmarks ekonomiminister att många små banker i Danmark har svårt att få finansiering på marknaden. Sedan 2008 har de danska bankerna statliga garantier, men trots det har de alltså problem och elva banker har redan övertagits av staten eller en större bank. I slutet av juli spådde Standard & Poors att ytterligare 15 danska banker ligger i farozonen för att kollapsa.

Framförallt är orsaken lån till den kommersiella fastighetsmarknaden och jordbrukssektorn. Även Danmarks näst största bank Sydbank tror att fler småbanker kommer att falla och att det blir en ytterligare konsolidering av den danska bankmarknaden.

Nu drar danska småbanker in på utlåningen och försöker att sälja av tillgångar för att få likvider för att undvika problemen med att få upplåning på de internationella marknaderna. Danmarks nationalbank försöker underlätta för bankerna med att fortsätta att behålla sina lösare regler för säkerheter.

Tidigare i år föll Amagerbanken och Fjordbank Mors på grund av fastighets- och jordbrukslån och detta ger fortfarande negativa effekter för övriga danska banker, då dessa två konkurser ledde till kreditförluster. Alla danska banker tvingades också bidra med extra pengar till den danska bankgarantin efter dessa konkurser.

Den danska banksektorn ser lite annorlunda ut mot den svenska. Den domineras av giganten Danske Bank som har tillgångar motsvarande 186 procent av Danmarks årliga BNP, vilket ger den plats 44 på listan över världens största finansföretag. Danske bank går dock ganska bra och redovisade en betydligt större vinst än förväntat för andra kvartalet i år - även den danska biten av verksamheten gick bra. Näst störst på den danska bankmarknaden är Nordea, som har 30 procent av sin nordiska utlåning där. Därefter följer Jyske bank och Sydbank samt 10 övriga större banker och cirka 140 småbanker.

Den danska bostadsbubblan sprack 2007 och i slutet av 2010 hade de reala priserna hittills fallit 20 procent. De danska bostäderna är fortfarande svårsålda - huspriserna fortsätter att sjunka och försäljningstiderna ökar. Att hushållen har det svårt märks på att konsumentförtroendet i Danmark i augusti var på den lägsta nivån på nästan två år.

En av de värre kreditkriserna i Danmark är inom jordbruket. De danska lantbrukarna har varit relativt högt belånade och just nu undviker de danska bönderna tillfälligt konkurs genom att räntan är så låg och att bankerna inte vill ta nedskrivningar. Många danska lantbrukare är nu också tekniskt insolventa, d.v.s. skulderna överstiger värdet av tillgångarna, vilket orsakas av att priset på jordbruksmark fallit med 35 procent. Här väntar troligen fler kreditförluster för bankerna.

Hur det går för Danmark påverkar självklart också oss i grannlandet Sverige, då Danmark är vår femte största exportmarknad efter Tyskland, Norge, Storbritannien och USA. Dessutom är som jag skrev Nordea tungt exponerade mot Danmarks ekonomi.

Man kunde också nyligen läsa att inkomsterna i Danmark blivit mer ojämnt fördelade de senaste sju åren. Medelklassen har krympt, det har tillkommit fler rika och ännu fler fattiga.

Yra höns - inflation eller deflation?

Det chockade globala investerarkollektivet ränner just nu omkring som yra höns och vet inte riktigt vad de ska satsa på när börserna dyker.

Förvirringen illustreras tydligt av att för det första har guldpriset nått rekordnivåer runt 1860 dollar per uns, eller 385 kronor per gram, se diagrammet nedan.

Flykt till (upplevd) säkerhet skulle jag vilja kalla detta. Guld ses traditionellt som en värdebevarare i inflationstider eller valutaoro. Många verkar alltså oroliga för kraftig inflation.

Samtidigt har räntorna på amerikanska statspapper drivits ner till rekordlåga nivåer. Räntan på tioåriga amerikanska statsobligationer var igår eftermiddag för första gången någonsin nere under 2 procent, även om den sedan vänt uppåt en aning igen. Se "vattenfallet" längst till höger i diagrammet nedan.

Flykt till (upplevd) säkerhet kallar jag även detta. Många investerare tar ut pengarna från börsen och sätter dem i det säkraste de kan tänka sig - USA:s statsobligationer. Detta driver ner räntorna på dem. På kort sikt är investerarna till och med beredda att helt avstå från ränta (jämför det avkastningslösa guldet) för att parkera sina pengar säkert i 3-månaders amerikanska statsskuldsväxlar till 0,01 procents ränta.

Även svenska statsobligationer upplevs som säkra och igår var räntan på de tioåriga nere på rekordlåga 1,94 procent, vilket är den lägsta nivån hittills. Förra bottennoteringen var 1938 (!) på 2,18 procent.

Obligationsmarknaderna skriker alltså snarare ut deflation.

Så vilka av de yra hönsen springer åt rätt håll? Inflation eller deflation?

Jag har redan tidigare varnat för att vi är på väg in i en global finanskrasch med åtföljande global depression. Allt fler indikatorer pekar på det, senast USA:s Philadelphia Fed Index från igår (som mäter industriaktiviteten i den industritunga Philadelphia-regionen).

Philadelphia Fed Index fullkomligen rasade till -30,7 i augusti från 3,2 i juli. Det var den största nedgången sedan finanskrisen oktober 2008 och indexet ligger nu på den lägsta nivån sedan mars 2009.

Avmattningen i EU:s och framför allt Tysklands tillväxt varnar också för kommande ekonomisk nedgång, liksom alla nedskrivna BNP-prognoser, senast Morgan Stanleys sänkning av deras globala prognos.

Kraftiga ekonomiska nedgångar brukar inte vara inflationsdrivande händelser, utan snarare deflationsdrivande. Jag har skrivit om detta i "peak oil - inflation eller deflation". Just denna ekonomiska nedgång blir särskilt deflationsdrivande då världsekonomin tyngs av ett massivt kreditberg. Kanske är det snarare en hel bergskedja full av skulder. Om skulderna innan 1930-talskrisen var Alperna motsvaras dagens skuldberg av Himalaya, med USA:s statsskuld som Mount Everest.

Minskningen av skuldbergen har redan påbörjats på sina håll, t.ex. för USA:s hushåll.

Samtidigt som den amerikanska statsskulden ökat från 65 procent av BNP till 81 procent sedan Barack Obama svor presidenteden har man i andra delar av landets ekonomi lyckats med det motsatta.
Hushållen har minskat skulderna från 100 procent av BNP till 90 procent. Företagen låg på en lägre nivå till att börja med, men har också lyckats krympa skuldbördan - från 80 till 74 procent av BNP, skriver Dagens industri.
I den finansiella sektorn är tempot högre. Sedan Lehman Brothers-kraschen har bankerna minskat på skulderna från 123 procent av BNP till 95 procent.

Det är avskuldningen som gör att Federal Reserves åtgärder inte lyckas sparka igång den reala ekonomin. När nu denna avskuldning kommit igång på allvar tror jag inte att centralbankerna kan stå emot deflationstrycket, om de inte tar till kvantitativa lättnader på triljonnivå. Sverigebesöksaktuelle Paul Krugman tycker dock att Fed ska satsa på QE3 och att få upp inflationen. Kenneth Rogoff argumenterar också för inflationsvägen i artikeln i DN häromdagen. Rogoff kallar förresten den pågående krisen för "den andra stora kontraktionen" - den "första stora kontraktionen” var depressionen på 1930-talet.

Kontraktionen berör inte bara produktivitet och sysselsättning, som i en normal recession, utan också statsskuld och krediter, och den tar många år att bemästra.

Kontraktionen berör alla delar av samhället och vi ser flera tecken nu.

Kommunernas och landstingens skatteintäkter väntas minska med totalt fem miljarder kronor, som en följd av sjunkande sysselsättning.

Apropå gårdagens börsfall finns en hel del tokigheter att läsa. Nordeas chefsstrateg rekommenderar att köpa mer aktier, trots att det inte på något sätt ser ut som en botten - studera hur börsen såg ut våren 2009 för att se hur en riktig botten ser ut. Finansminister Anders Borg ifrågasätter datorhandelns inflytande "Det finns ingen rim och reson”. Andra talar om att ett tyskt feltryck skulle ha orsakat gårdagens krasch, vilket såklart är struntprat. Kraschen skulle ha kommit i alla fall, men kanske påskyndades med några minuter av ett feltryck. Grundproblemet vad gäller aktiebörserna är som jag sagt förut att de i dagsläget inte prisar in en förnyad global recession och definitivt inte en global depression som varar i flera år.

P.S. Läs även Den hälsosamme ekonomisten.

Inget uppåttryck på bostadspriserna

Idag kom SCB med senaste Småhusbarometern. DN/TT får det till att "Småhuspriserna i riket har stigit med runt en procent den senaste tremånadersperioden, maj-juli". Inflationsjusterar man siffrorna och tittar på dem i ett diagram ser det ut så här.

Det ser än så länge ut som om januari i år markerade den svenska bostadsmarknadens inflationsjusterade topp, men vi får se vad hösten bjuder på. Än så länge följer priserna ungefär samma säsongsmönster som förra året, dock med större nedgång från januari till maj. Den förnyade finansoron ger dock inte precis goda förutsättningar för vidare ökningar av bostadspriserna.

SCB:s siffror släpar efter några månader jämfört med Mäklarstatistik, där senaste upplagan kom igår.

Bostadspriserna i Sverige sjönk med 4 procent under de senaste tre månaderna, visar nya siffror från Mäklarstatistik. Under juli jämfört med juni i år har bostadsrättspriserna sjunkit med 6 procent och villapriserna med 2 procent.
I storstadsområden har priserna ökat under den senaste månaden, men minskat om man ser till de senaste tre. Det visar den senaste statistiken från Mäklarstatistik.

Jag får återkomma när augustisiffrorna droppar in om en månad.

Populärt med ekonomibloggar senaste veckorna

Min blogg har slagit besöksrekord den senaste tiden. Tidigare har jag räknat med runt 1000 besökare om dagen, men nu ligger det på betydligt fler. Orsaken är förstås att jag skriver mycket om det mest högaktuella ämnet - finanskris. Nedan diagram över de senaste 30 dagarna.

27 juli till 5 augusti var jag på semester utan tillgång till Internet, därav svackan, men därefter drog det igång på allvar. Även bloggrannen Cornucopia hade besöksrekord förra veckan. Tisdagar brukar vara veckans bästa dag och lördagar den sämsta vad gäller antalet besökare.

Apropå detta så sammanställde Cision nyss en tio-i-topp-lista över svenska ekonomibloggar, där förstaplatsen tas av Ekonomistas, tvåa är Cornucopia, trea är Skattepolitik och samhällsfilosofi (en blogg jag nästan aldrig orkar läsa) och fyra är lilla jag! Övriga bloggar på tio-i-topp-listan brukar jag läsa ibland eller ofta, men nummer tio på listan förvånar mig - en blogg jag aldrig hört talas om tidigare och som dessutom inte ser ut att skriva särskilt ofta. Cisions rankningsmetod har kanske någon konstighet där.

Cision har också gjort en lista över tio i topp bland norska ekonomibloggar och det förvånar mig att det inte finns någon motsvarighet där till mig eller mina bloggrannar. På den norska topplistan verkar det mesta handla om att spekulera i aktier och göra snabba pengar.

Norges nya oljefynd täcker inte upp produktionsbortfallet

Idag skriver tidningarna om en ny stor norsk oljefyndighet som var större än väntat. Den är en av de tio största oljefyndigheterna på den norska kontinentalsockeln och uppskattas till mellan 500 miljoner och 1,2 miljarder fat oljeekvivalenter.

Vissa oljedebattörer gillar att såga sådana här nya fynd genom att sätta dem i relation till världens totala oljekonsumtion och påpeka att det norska fyndet bara motsvarar ett antal dagar av världens konsumtion. Jag tänkte vara snällare och sätta det nya stora fyndet i relation till Norges oljeproduktion.

En av Norges största fyndigheter någonsin var Ekofiskfältet med drygt 3 miljarder oljeekvivalenter. Ekofiskfältet producerar idag cirka 260 000 fat olja per dag och den nya fyndigheten (Aldous och Avaldsnes) ser ut att vara ungefär en tredjedel av Ekofisk, så den skulle kunna producera cirka 87 000 fat per dag. Det motsvarar ungefär 4 procent av Norges dagliga oljeproduktion och är inte så illa. Det krävs dock drygt två liknande fynd per år för att hålla takten med nedgången i Norges oljeproduktion - från år 2009 till 2010 föll den med 217 000 fat per dag.

Norges oljeproduktion nådde sin topp år 2000 och har sedan dess fallit. Läs bland annat det jag skrev om norska Oljedirektoratets prognoser.

Dödskors på S&P 500

Igår fick vi ett så kallat "dödskors" på USA:s mest bevakade börsindex S&P 500. Detta trots att börserna gick upp efter Googles bud på Motorola. Det är även ett "äkta" dödskors då 200-dagars glidande medelvärde nu också pekar svagt neråt.

Att agera på starka tekniska säljsignaler såsom dödskors är smart. Gjorde man det hösten 2007 slapp man en hel del förluster.

Dödskors på den svenska börsen fick vi redan i mitten av juli och vi vet hur det gått sedan dess...

Det är nu som SvD:s Daniel Kederstedt uttrycker det 100 procent säkert att USA går in i en ny recession.

Ett exempel på hur illa ställt det är i USA är att National Association of Homebuilders (NAHB) och Wells Fargo igår kom med senaste indexet över förtroendet bland USA:s husbyggarföretag. För augusti var siffran oförändrat 15. Det kan tyckas bra att siffran var oförändrad, men man ska komma ihåg att det behövs en siffra över 50 för att innebära att byggföretagen ser ljust på framtidsutsikterna. Siffran 15 betyder alltså att det ser mycket illa ut för byggföretagen.

I förra veckan kunde vi läsa att delstaten Kaliforniens skatteintäkter i juli var 10 procent under budget, vilket tyder på att ekonomin där försämras snabbare än väntat.

Federal Reserves räntebesked i förra veckan var inte heller något positivt. Att man håller näranollränta fram till mitten av 2013 bekräftar att USA är på väg in i recession.

Förrförra veckan kom också en intressant nyhet om konsumentkrediterna i USA, som oväntat ökade kraftigt med 15,53 miljarder dollar i juni, vilket var tre gånger så mycket som de 5,08 miljarder de ökade med i maj. Detta var den största enmånadsökningen sedan augusti 2007. Kreditkortsskulderna ökade 5,21 miljarder dollar i juni, vilket var den största ökningen sedan mars 2008. Ökningen av krediterna verkar motsägelsefull mot bakgrund av att konsumenternas spenderande enligt statistik från NBER minskade i juli för första gången på nästan två år. Det verkar alltså som om ökningen av konsumentkrediterna var ett utslag av desperat pengabehov för att exempelvis betala räkningar. Liknande mönster har man kunnat se i USA precis i starten av de tre senaste recessionerna.

Fundamenta bekräftar alltså den tekniska analysen av USA:s börsindex. Som jag skrev någon gång i somras så prisar inte världens aktiebörser in en global depression.

Vi minns skuldtakstjafset i USA och en dellösning på amerikanska statens budgetproblem vore att höja skatterna för de rikaste, något som Warren Buffet föreslår idag.

"Vi superrika får stora skattelättnader medan de fattiga slåss för oss i Afghanistan", skriver finansmannen i New York Times.

Den nya finanskrisen

Stendöd eurofråga och Cyperns kris

Apropå att Anna-Karin Hatt (C) skriver i SvD idag om att "Frågan om euron är död i minst 10 år till" så vill jag påminna om vad jag skrev i januari 2010:

Men denna debatt om införandet av euron i Sverige kommer med största säkerhet att vara stendöd inom något år. Och begravd två meter under jorden. För eurosamarbetet kommer framöver att knaka så mycket att en anslutning till EMU inte kommer att te sig särskilt attraktiv. Dessutom kommer troligen EMU:s medlemmar om något år inte att ha möjlighet att ta in nya euroländer innan man har rett upp problemen i de nuvarande. Det kommer snarare att handla om att vissa länder börjar överväga att lämna eurosamarbetet.

Tror ni mig inte? Vi får väl se hur många som förespråkar svensk euroanslutning år 2012.

Göran Pettersson (M) frågar sig idag om euron går att rädda. Jag frågar mig detsamma.

Fast det går kanske fortfarande att hitta en och annan enveten folkpartist som fortfarande vill ha euron. När Folkpartiets önskedröm om svensk euroanslutning nu ser ut att gå i kras önskar sig en folkpartist en svensk valutaunion med Schweiz och Norge! Dagens skratt!

MussoliBerlusconi försöker snabba på krisåtgärderna och åtstramningspaketet innan Italien följer med Grekland ner i statsfinansernas avgrund. Även om man får igenom ett uppsnabbat paket ser det illa ut för Italien och dess banker.

Samtidigt kan vi också läsa att Greklands BNP sjönk sjönk med 6,9 procent under andra kvartalet, jämfört med motsvarande period i fjol - alltså en snabbare takt än första kvartalets 5,5 procent. Utvecklingen går åt fel håll för dem som trodde att man skulle kunna "rädda" Grekland.

Och hur ska det gå med eurozonens "räddningsfond" EFSF den dag i en snar framtid när Frankrike blir av med sitt AAA-kreditbetyg?

Ett litet euroland som det inte skrivits så mycket om men som är i svår kris är Cypern. Bloggrannen LesserFool skrev om dem nyligen.

Cypern genomgår både en politisk och en ekonomisk kris. Den ekonomiska krisen beror till stor del på att landets banker (banksektorn är enorm i förhållande till BNP, jämför Island) har stor exponering mot Grekland. Totalt har de cypriotiska bankerna en exponering mot grekiska skulder (offentliga och privata) på 31 miljarder euro. Det motsvarar 170 procent av landets BNP. Cyperns näst största bank, Mafin Popular Bank, sitter på 12,5 miljarder euro i grekiska lån, vilket motsvarar 40 procent av bankens balansomslutning.

I slutet av juli sänktes Cyperns kreditbetyg till två steg ovanför skräpstatus med negativa utsikter. Cypern har inte bara stor exponering mot Grekland. Deras banksektor är också stor - bankernas balansräkningar motsvarar 700 procent av landets årliga BNP.

Till råga på allt drabbades Cypern i början av juli av en stor explosion av en vapenlast, som förstörde landets största kraftverk och slog ut hälften av elkraften. Det beräknas bli kostsamt att reparera - kanske så mycket som 2,4 miljarder euro eller 14 procent av landets BNP. Elbristen slår också mot landets turistinkomster. Energi och ekonomi hänger intimt ihop.

Cypern måste nu vidta kraftfulla nödåtgärder i statsbudgeten, men det ser ut att förhalas av politiska strider. Blir Cypern det första EU-landet som gör en riktig statsbankrutt? Visserligen är Cyperns ekonomi liten i EU-sammanhang, men en akut kris där kan lätt ge spridningseffekter. Och hur går det med den vilande konflikten med den turkcypriotiska halvan när Cyperns södra halva går in i akut kris?

Världens största finansföretag

För att hjälpa mina läsare (och mig själv) att förstå nyhetsflödet i denna finanskris 2.0 har jag här sammanställt en lista över världens största banker och företag inom finansbranschen (källa Forbes' lista över världens 2000 största börsnoterade företag). Jag har inte kollat upp exakt vad alla dessa sysslar med - ni får gärna komma med kompletteringar. Den sista kolumnen är bankens/finansföretagets tillgångar som procent av hemlandets BNP. Eftersom många finansföretag har verksamhet i flera länder är inte denna siffra alltid är helt rättvisande (exempelvis för Nordea).

Nr	Namn	Land	Tillgångar (miljarder $)	Verksamhet	% av BNP
1	Fannie Mae	USA	3222	Bolån	22%
2	BNP Paribas	Frankrike	2681	Bank, försäkring	104%
3	Deutsche Bank	Tyskland	2556	Bank	77%
4	HSBC	Storbritannien	2468	Bank	110%
5	Barclays	Storbritannien	2328	Bank	104%
6	Royal Bank of Scotland	Storbritannien	2266	Bank	101%
7	Bank of America	USA	2265	Bank	15%
8	Freddie Mac	USA	2262	Bolån	15%
9	Mitsubishi UFJ Financial	Japan	2177	Bank, finans	40%
10	Crédit Agricole	Frankrike	2131	Bank	83%
11	JPMorgan Chase	USA	2118	Bank	14%
12	Citigroup	USA	1913	Bank	13%
13	ICBC	Kina	1724	Bank	29%
14	Mizuho Financial	Japan	1666	Bank, finans	31%
15	ING Group	Holland	1665	Bank	213%
16	Banco Santander	Spanien	1571	Bank	111%
17	Lloyds Banking Group	Storbritannien	1546	Bank, försäkring	69%
18	Société Générale	Frankrike	1519	Bank	59%
19	China Construction Bank	Kina	1408	Bank	24%
20	UBS	Schweiz	1403	Bank	268%
21	UniCredit	Italien	1318	Bank	64%
22	Sumitomo Mitsui Financial	Japan	1310	Bank, finans	24%
23	Agricultural Bank of China	Kina	1298	Bank	22%
24	Bank of China	Kina	1278	Bank	22%
25	Wells Fargo	USA	1258	Bank	9%
26	Credit Suisse	Schweiz	1097	Bank	209%
27	Commerzbank	Tyskland	1007	Bank	30%
28	AXA	Frankrike	982	Bank	38%
29	Goldman Sachs	USA	911	Bank, finans	6%
30	Intesa Sanpaolo	Italien	889	Bank	43%
31	Allianz	Tyskland	838	Försäkring, finans, bank	25%
32	Morgan Stanley	USA	808	Bank	6%
33	Nordea	Sverige	776	Bank	170%
34	Dexia	Belgien	760	Bank	163%
35	General Electric	USA	751	Bank, finans, m.m.	5%
36	Banco Bilbao Vizcaya	Spanien	734	Bank	52%
37	MetLife	USA	731	Försäkring, finans	5%
38	Royal Bank of Canada	Kanada	721	Bank	46%
39	AIG	USA	683	Försäkring, finans	5%
40	National Australia Bank	Australien	662	Bank	54%
41	Natixis	Frankrike	640	Finans, bank	25%
42	TD Bank	Kanada	616	Bank	39%
43	Westpac	Australien	596	Bank	48%
44	Danske Bank	Danmark	578	Bank, försäkring	186%
45	Aviva	Storbritannien	568	Försäkring	25%
46	Generali	Italien	565	Försäkring, finans	27%
47	Commonwealth Bank	Australien	545	Bank	44%
48	Bank of Nova Scotia	Kanada	541	Bank	34%
49	Prudential Financial	USA	540	Försäkring, finans	4%
50	Standard Chartered	Storbritannien	516	Bank	23%
51	ANZ	Australien	514	Bank	42%
52	Legal & General	Storbritannien	507	Finans, försäkring	23%
53	Banco do Brasil	Brasilien	489	Bank	23%
54	Bank of Communications	Kina	484	Bank	8%
55	Aegon	Holland	446	Försäkring, finans	57%
56	Resona	Japan	433	Bank	8%
57	KBC	Belgien	430	Bank	92%
58	Manulife	Kanada	420	Försäkring, finans	27%
59	CNP Assurances	Frankrike	418	Försäkring	16%
60	Bank of Montreal	Kanada	413	Bank	26%
61	Prudential	Storbritannien	408	Försäkring, finans	18%
62	Zurich Financial Services	Schweiz	376	Försäkring	72%
63	Banco Bradesco	Brasilien	374	Bank	18%
64	Berkshire Hathaway	USA	372	Investment	3%
65	Canadian Imperial Bank (CIBC)	Kanada	363	Bank	23%
66	Itaúsa	Brasilien	343	Investment, finans	16%
67	Nomura	Japan	342	Bank, finans	6%
68	Dai-ichi Life Insurance	Japan	340	Försäkring	6%
69	CIC	Frankrike	337	Bank, finans	13%
70	SEB	Sverige	324	Bank, försäkring	71%
71	State Bank of India	Indien	322	Bank	21%
72	Handelsbanken	Sverige	320	Bank	70%
73	DnB NOR	Norge	320	Bank, försäkring	77%
74	Hartford	USA	318	Investment, försäkring	2%
75	Banca Monte dei Paschi di Siena (MPS)	Italien	317	Bank	15%
76	US Bancorp	USA	308	Bank	2%
77	Munich Re	Tyskland	306	Försäkring	9%
78	Old Mutual	Storbritannien	303	Försäkring	13%
79	China Merchants Bank	Kina	302	Bank	5%
80	Erste Group Bank	Österrike	276	Bank	73%
81	PNC Financial Services	USA	264	Bank	2%
82	Shanghai Pudong Dev Bk	Kina	262	Bank	4%
83	China Citic Bank	Kina	260	Bank	4%
84	Bank of Ireland	Irland	260	Bank	127%
85	Swedbank	Sverige	255	Bank	56%
86	Allied Irish Banks (AIB)	Irland	249	Bank	122%
87	Bank of New York Mellon	USA	247	Bank	2%
88	Woori	Sydkorea	244	Bank, finans	24%
89	Deutsche Boerse	Tyskland	244	Finans	7%
90	Standard Life	Storbritannien	241	Försäkring, finans	11%
91	Sberbank	Ryssland	234	Bank	16%
92	Swiss Re	Schweiz	228	Försäkring	44%
93	KB Financial Group	Sydkorea	225	Bank	22%
94	China Everbright Bank	Kina	223	Bank	4%
95	DBS Group	Singapore	221	Bank	99%
96	Shinhan	Sydkorea	219	Bank, finans	22%
97	Bank of China Hong Kong (BOC)	Hong Kong	214	Bank	95%
98	Sun Life Financial	Kanada	211	Försäkring, finans	13%
99	China Minsheng Banking	Kina	208	Bank	4%
100	Sallie Mae	USA	205	Studielån	1%

Om man läser en nyhet om något av toppnamnen på denna lista kan det vara bra att kolla lite extra, då problem för något av dem kan utgöra en stor risk för det globala finansiella systemet.

Kolumnen för bankens tillgångar som procent av hemlandets BNP säger också något om bankens systemrisk på nationell nivå. Är en enskild bank för stor blir det svårt för staten att rädda den. Kombinationen av att vara en av världens största banker samtidigt som man är stor i förhållande till sitt hemlands BNP bedömer jag som särskilt farlig om det händer något. Här sticker franska BNP Paribas ut, liksom Storbritanniens HSBC, Barclays och Royal Bank of Scotland.

Att Storbritannien har tre banker som är så stora både i absoluta tal och i förhållande till BNP sätter landet i en särskilt farlig position. Storbritannien har ju redan problem med stor statsskuld, stort budgetunderskott, stor arbetslöshet och nu senast social oro. Det är kanske deras banker som marknaderna borde oroa sig för istället för det franska? Men det kommer nog i sinom tid. Det är därför jag har med Storbritannien som ett S i BIGPISS. Storbritanniens banker genomgick också redan en massiv räddning i den första finanskrisen - hur klarar de en förnyad kris?

En annan bank som sticker ut är holländska ING Group, vars tillgångar är hela 213 procent av landets tillgångar. Nu har jag dock inte hört något negativt om denna bank, så de verkar inte vara i riskzonen.

Spanska Banco Santander är också i kategorin "too big to save".

De schweiziska bankerna UBS och Credit Suisse är ett kapitel för sig, men är än så länge stabila.

Sedan har vi belgiska Dexia, som jag nämnde igår - definitivt för stor för Belgien att rädda en andra gång (första gången var 2008) och dessutom flitigt omnämnd som riskbank.

Danske bank ser också ut att vara alldeles för stor för hemlandet, liksom svenska Nordea, men mycket av verksamheten finns här i andra nordiska länder.

Vad gäller de irländska bankerna vet vi ju redan att både de och irländska staten tagit sig vatten långt över huvudet.

Slutligen kan vi konstatera att USA:s bankdinosaurier, som det talats mycket om, är ganska små i förhållande till landets BNP. Inte ens bolånejätten Fannie Mae är större än 22 procent av USA:s BNP och största banken Bank of America bara 15 procent.

Utöver dessa börsnoterade banker finns det säkert några andra stora. Holländska statsägda ABN Amro med 538 miljarder dollar i tillgångar (vilket skulle placera den på plats 50 i listan) är en som jag kommer på - kommer ni kära läsare på några fler?

Tillägg 2011-10-30: Med tips från läsare samt en lista från relbanks har jag funnit följande stora ej börsnoterade finansföretag - statsägda eller kooperativa (t.ex. sparbanker).

Namn	Land	Tillgångar (miljarder dollar)	Verksamhet	% av landets BNP
Japan Post Holdings	Japan	3196	Bank, post	59%
Groupe BPCE	Frankrike	1124	Bank	44%
Rabobank	Holland	873	Bank	111%
Norinchukin Bank	Japan	844	Bank	15%
China Development Bank	Kina	775	Bank	13%
KfW	Tyskland	591	Bank	18%
CM-CIC	Frankrike	581	Bank	22%
ABN Amro	Holland	538	Bank	69%
DZ Bank	Tyskland	513	Bank	15%
Landesbank Baden-Wuerttemberg	Tyskland	501	Bank	15%
Hypo Real Estate	Tyskland	439	Bank	13%
BayernLB	Tyskland	423	Bank	13%
Deutsche Postbank	Tyskland	215	Bank	6%
Landesbank Berlin	Tyskland	176	Bank	5%
SBAB	Sverige	49	Bolån, bank	11%

Holländska Rabobank sticker ut som väldigt stor i förhållande till landets BNP och japanska postbanken är ungefär lika stor som amerikanska Fannie Mae.

Blankningsförbud - har de inte lärt sig av 2008?

Inte oväntat vidtog nu makthavarna desperata åtgärder för att "rädda" finansmarknaderna, denna gång i form av blankningsförbud. Frankrike, Italien, Spanien och Belgien kommer från och med idag fredag att förbjuda blankning av aktier. Orsaken sägs vara att man vill "skydda europeiska bankaktier mot de stora rasen".

Har de inte lärt sig någonting sedan hösten 2008? Blankningsförbud visade sig då vara ett fullständigt verkningslöst slag i luften. Titta på diagrammet nedan över Stockholmsbörsen som exempel på börsutvecklingen hösten 2008. Blankningsförbudet gav en endagseffekt och sedan fortsatte börsraset.

Utan blankare försvinner den "krockkudde" mot kraftiga nedgångar som uppstår när blankare tar hem sina vinster genom att köpa tillbaks aktierna. Risken är överhängande att vi framöver får se volatilitet i stil med hösten 2008. Jag har väntat mig att det i denna finanskris 2 skulle komma olika panikåtgärder från makthavarna, som i många fall kommer att visa sig bara förvärra situationen, och här har vi redan ett praktexempel. Läs även bloggrannen Winning Trading om blankningsförbudet.

Orsaken till makthavarnas rädsla är troligen att det ryktades (och med stor sannolikhet är sant) att några asiatiska banker igår stängde kreditlinorna till en eller flera franska storbanker. BNP Paribas, Société Générale och Crédit Agricole föll alla kraftigt på Parisbörsen. Det handlar om en oro för deras exponering mot italienska och franska statsobligationer. Italien vet vi ju är krisland just nu, men om Frankrike skulle få sitt kreditbetyg sänkt från AAA skulle även franska statsobligationer drabbas. Hur mycket stryk tål de franska storbankerna? När väl förtroendet för en bank ruckats och andra banker inte längre litar på den kan det gå snabbt utför, vilket vi såg 2008 med exempelvis Bear Stearns.

Allvarligt för det globala finansiella systemet är att BNP Paribas, Crédit Agricole och Société Générale är bland världens största banker - nummer 2, 10 respektive 18 på Forbes' senaste lista över största finansbolag efter tillgångarnas storlek.

Även de italienska bankerna har drabbats av oron och flera har varit börsstoppade i omgångar. De största är UniCredit, Intesa SanPaolo, Banca Monte dei Paschi di Siena (MPS) och Mediobanca - namn som är värda att lägga på minnet. MPS är förresten den äldsta banken i världen som fortfarande existerar. En intressant iakttagelse i sammanhanget är att ordet "bankrutt" kommer från italienskans "banca rotta", som betyder "trasig bank". De italienska bankerna är inte riktigt lika stora bjässar som de franska, men UniCredit är nummer 21 och Intesa SanPaolo nummer 30 på Forbes' lista.

Bland spanska banker är Banco Santander störst och nummer 16 på Forbes' lista.

Intressant är att Belgien också var med bland de länder som förbjöd blankning. Jag har sedan länge haft med dem som B på min BIGPISS-lista över EU-länder med dåliga statsfinanser. Där tilldrar sig framförallt Dexia intresset - Belgiens största bank, som redan under finanskrisen 2008 fick massivt stöd både från belgiska staten och amerikanska Federal Reserve. Nu verkar de vara illa ute igen, med bland annat stora lån till Grekland.

Läs även SvD/E24:s artikel om svenska bankers exponering mot andra EU-länder.

Skrämmande utveckling i England

Det går undan med utvecklingen efter upploppen i England. Premiärminister Cameron talar redan om att militär kan komma att sättas in vid framtida upplopp. Demokratins fernissa är tunn ibland och ramlar lätt av.

Liksom USA:s styrande efter terrordåden i september 2001 passade på att införa diverse långtgående inskränkningar i de medborgerliga fri- och rättigheterna ser även Storbritanniens regering ut att göra det nu.

I och för sig har ju Storbritannien erfarenhet av att sätta in militär på eget territorium - jag tänker på Nordirland.

Nu måste de kanske också prioritera om. Storbritannien har i dagsläget knappast råd med att ha militär både i insatser utomlands och för att hålla lugnet inom landet.

En skrämmande utveckling är det hursomhelst.

Tillägg:

Han framhävde också sociala mediers roll i upploppen och menar att polisen bör titta närmare på möjligheter att förhindra brott.
- Det fria kommunikationsflödet kan nyttjas för gott och för ont, sade Cameron.

Här talas det alltså även om inskränkningar i yttrandefriheten. Om Cameron tror att sociala medier befrämjar upplopp borde han fundera på Los Angeles 1992, innan de sociala mediernas genombrott, då det gick utmärkt att ställa till upplopp ändå.

Naturlag om aktieuppgång?

David Jonstad på Effekt uppmärksammar Aktuellts intervju med Gösta Carlberg, chefredaktör för Aktiespararen, där han säger så här.

Det är en naturlag att man som investerare måste få mer betalt för att man tar risk på aktiemarknaden. En aktieägare ska över tid tjäna mer pengar än en som har pengarna på bankboken.

Men för sjutton - det är inte i börskursen som aktieägaren ska kompenseras för att de tar risk, det är i den årliga utdelningen på aktierna! Om aktiekursen skulle råka stiga snabbare än inflationen är det en bonus, inget man ska räkna med! Är det en chefredaktör för en tidning med namnet "Aktiespararen" som är såpass okunnig? Seriösa företag ger rimlig utdelning på sina aktier, så att den som vill kan "sitta still i båten", då det är utdelningen som är viktig.

Även Hans Peterson, chef för investeringsstrategier på SEB, intervjuas och säger att man bör behålla sina aktier i fem till sju år. Han har i och för sig rätt i att de flesta femårsperioder har aktier gått plus, men jag undrar om han räknat bort inflationen. Ta en titt på det inflationsjusterade avkastningsdiagram för börsen 1920-2008 som jag gjorde i början av året. Då ser man att det finns flera femårsperioder som varit rättså dåliga eller till och med mycket dåliga. Problemet är att de flesta finansmänniskor blivit indoktrinerade av den extrema perioden 1982-2000. Eftersom denna period var såpass mycket bättre än genomsnittet kan vi förvänta oss att vi därefter som "rekyl" får en period som är betydligt sämre än genomsnittet. Vi har hittills kanske sett omkring halva den sämre perioden i den sicksackbörs som varit sedan år 2000. Vi kör en repris på avkastningsdiagrammet. Klicka på diagrammet för att förstora det.

Nedan diagram över kursutvecklingen för Stockholmsbörsen (Affärsvärldens generalindex) 1952-2010 (logaritmisk skala, ej inflationsjusterat, utdelningar inte medtagna).

Och så till sist inslaget ur Aktuellt.

Pär Magnusson från RBS är istället vettig!

Frustration i England

Som ni säkert läst så har flera av Englands storstäder härjats av upplopp de senaste fyra dygnen. Den senaste natten var det lugnare i London, men i gengäld spreds oroligheterna till bland annat Manchester, Birmingham och Liverpool.

Den tändande gnistan var att Mark Duggan blev ihjälskjuten av polisen. Först påstods att Duggan skulle ha skjutit först, men idag visar det sig att det inte var så. Duggan beskrivs ömsom som gangster och droghandlare, ömsom som älskad fyrabarnsfar och taxiförare - båda bilderna kan mycket väl vara sanna, men det är egentligen inte intressant för att förstå kravallerna, då Duggans död bara var den tändande gnistan.

De underliggande orsakerna till kravallerna är förstås något annat. (Relativ) fattigdom, arbetslöshet (framförallt bland ungdomar) och utbredda känslor av frustration och hopplöshet. Detta är något som inte är unikt för engelska storstäder, utan finns i de fattigare områdena i alla Europas storstäder. Efterhand som den ekonomiska krisen förvärras ökar risken att vi får se liknande kravaller på andra ställen. Det behövs bara en tändande gnista.

I USA finns också starka sociala spänningar i många områden. Minns ni upploppen i Los Angeles 1992? Nu borde det finnas ännu fler ännu mer frustrerade unga människor där. Vilken blir gnistan där? Och när?

Extrainsatsen i England av 16000 poliser, gummikulor och vattenkanoner stoppar bara upploppen just nu. Om någon månad eller nästa år kan det vara dags igen, så länge inte de grundläggande problemen löses. Fast de underliggande sociala problemen tar åratal att lösa och det blir inte precis lättare när det samtidigt är ekonomisk kris. Premiärminister Cameron verkar ta till kontrollinjen istället med förstärkt polis.

- Vad det här landet behöver är tydligare regler för uppförande och straff för de som bryter mot dem, sade Cameron.

Men det löser ändå aldrig problemet, utan kommer bara att leda till en upptrappning. För att få en förändring måste man ta till ett stort socialt program, men det lär knappast en konservativ regering göra. För att få pengar till ett sånt program måste man också skära bort andra offentliga utgifter och Storbritanniens statsfinanser är redan hårt ansträngda och statsskulden hög. Därför har jag även svårt att se att en ny brittisk regering av annan politisk färg skulle kunna lösa grundproblemen.

Så länge de flesta får det bättre i ekonomisk tillväxt kan man för det mesta hålla sociala problem gömda under mattan, men i ekonomiska nedgångar kommer de underliggande problemen fram i våldsam form. Finns det något land som har planerat för annat än tillväxt?

Tillägg: Effekts Matilda Welin skriver intressant från London om hur hon uppfattar situationen i England.

Under tiden någon annanstans i världen

Under tiden som nyhetsrapporteringen präglas av börskrasch och kravaller i England så händer det också annat viktigt i världen.

Kinas första hangarfartyg har åkt ut på premiärtur - Mittens rike spänner musklerna för sin supermaktsroll. Jag nämnde Kinas hangarfartyg i början av april efter att ZeroHedge skrivit om det. Det gäller att läsa på rätt ställen för att förstå nyheterna innan massmedia vaknar.

Idag rapporteras om skottväxling vid gränsön Nordkorea och Sydkorea.

Inbördeskriget i Libyen pågår fortfarande.

Och framförallt så pågår fortfarande svältkatastrofen i Östafrika. En viss ljusning kan dock skönjas då rebellmilisen dragit sig tillbaka från Mogadishu så att hjälp kan komma fram dit och inte bara till dem som flytt över gränsen till Kenya. Men fortfarande riskerar hundratusentals att dö av svält.

Börskraschen, krediterna och datorerna

Nu kan vi definitivt tala om börskrasch då Stockholmsbörsens Omxs30-index fallit 21 procent från 1087 som högst förra måndagen till 860 som lägst idag, även om den framåt eftermiddagen repat sig rejält. I fredags var börsen nere på 901 som lägst, vilket "bara" var en nedgång på 17 procent från topp till botten - även det skulle av många klassificeras som krasch.

Börsraset både i Sverige och internationellt har nu pågått så pass lång tid att det börjar bli dags att tala om en krasch. En nedgång i storleksklassen 15 procent eller mer har bara inträffat ett dussintal gånger de senaste tjugofem åren.

E24:s Torbjörn Isacson tog häromdagen också upp hur högfrekvenshandel genom datorer gör denna börskrasch till ett experiment i en ny miljö.

Vi ser nu den första börskraschen i Sverige sedan de blixtsnabba datorstyrda affärerna började ta kommandot över aktiehandeln. Det gör att allting går ännu mycket snabbare än tidigare. [...] Men de senaste åren har framför allt datorstyrd högfrekvenshandel ökat sin andel av aktiehandeln. I USA beräknas fenomenet stå för merparten av aktiehandeln. I Sverige har det gått från att ha varit en tämligen marginell företeelse för några år sedan, till att uppskattningsvis stå för 20-30 procent av handeln.

Hur kommer de programmerade algoritmerna för högfrekvenshandeln att klara ett scenario som de hittills aldrig testats för? Håll i hatten!

Vad som ytterligare spär på volatiliteten är att mycket av den aktiva handeln görs av aktörer med belåning/hävstång. Denna belåning är den del av den globala kreditbubblan som växt fram under några decennier. Denna kreditbubbla är unik i världshistorien genom sin storlek, sin globala omfattning och sin tygellöshet. De senaste decenniernas i princip otyglade kreditexpansion har varit som ett paradis för spekulation med hävstång. Det funkar bra på uppsidan men på nersidan ger det en oerhörd volatilitet och ett instabilt finansiellt system. Kredittillväxten leder till högre tillgångspriser, tillgångar som i sin tur kan belånas i den stora kreditspiralen. När tillgångspriserna som nu sjunker har belåningen en starkt destabiliserande effekt.

Finanskrisen 2008 var förgörande för de flesta som spekulerade med hävstång. Tusentals hedgefonder fick stänga ner och tradingavdelningarna på flera banker drabbades också hårt. De extraordinära åtgärder som vidtogs av centralbanker och regeringar i samband med och efter krisen hjälpte inte särskilt den reala ekonomin, utan ledde istället till att finansbranschen åter blommade upp. Världens finansmarknader är idag mer spekulativa än någonsin förut. Vi ska därför förbereda oss på en period framöver som troligen kommer att bli den mest instabila i historien. Eftersom hävstångsspekulanterna inte bara ägnar sig åt att spekulera i stigande priser utan även i fallande (genom blankning) kommer vi troligen att få se inte bara en kraftig nedgång i de flesta tillgångspriser, utan en saftig bergochdalbana.

Ikväll kommer räntebesked från Federal Reserve och marknadsaktörerna väntar nu troligen på att det i samband med det ska annonseras eller åtminstone antydas något slags åtgärder för att liva upp de sura finansmarknaderna. Jag förväntar mig hursomhelst någon form av åtgärder från centralbanker och/eller politiker inom de närmsta veckorna. Däremot tror jag inte att dessa åtgärder kommer att få någon varaktig effekt. De kan ge en kraftig uppstuds, men sen kommer det att bära av neråt igen om någon månad. Jag förväntar mig åtgärderna eftersom våra pensionssystem idag är starkt kopplade till hur världens börser går och ingen politiker vill se pensionssystemen urholkas.

Andreas Cervenka på E24/SvD skriver idag:

Finanskrisen är inte tillbaka, den tog aldrig slut. Tre års försök av västvärldens politiker och centralbankschefer att lindra och gömma symptomen har misslyckats.

Jag kunde inte ha uttryckt det bättre själv. Och vidare:

För inte alltför länge sedan var det ett otänkbart scenario som bäst platsat i undergångsfilmer eller på dystopiska finansbloggar. Nu är det verklighet.

"Dystopiska finansbloggar" - är det jag och mina bloggrannar det? Jag säger som Cornucopia att jag inte är dystopisk, utan bara realistisk. Bättre att vara förberedd på elände som kommer än att det blir en obehaglig överraskning. Cervenka målar upp tre tänkbara framtidsscenarier.

1. Mer av samma. Fortsatta räddningspaket och kreditösande från centralbanker.
2. Alla går sin egen väg. Euron splittras. USA försöker inflatera bort sin statsskuld. Handelskrig, valutakrig, statskonkurser.
3. Ökat globalt samarbete. Världens stormakter enas i kloka åtgärder som räddar världen.

Scenario 3 ser jag som oerhört osannolikt. Som jag skrev i min kartskiss över finanskraschen kommer världens länder troligen att ha så fullt upp med sina egna problem att de inte kommer att ha möjlighet att bry sig särskilt mycket om omvärlden. Väljarna kommer också att kräva att man prioriterar det egna landet. Jag tror snarare att vi först kommer att få se ett försök med scenario 1, för att sedan när allt bryter ihop igen övergå i scenario 2.

Hur investera i global depression?

Som jag skrev för två veckor sedan anser jag att världen är på väg in i en global depression orsakad av en rejäl finanskrasch. Varningarna om att det var dags nu kom redan i maj-juni då jag såg en vändpunkt och början på det finansiella slutspelet. Att det skulle komma var jag övertygad om, frågan var bara när. Vi ser början på det allvarliga stadiet nu i bland annat Italiens statsskuldskris.

Frågan som säkert många nu ställer sig och som också dykt upp i kommentarer här på bloggen är hur man ska investera sina surt förvärvade sparslantar i ett sådant scenario som jag målar upp.

För det första kan man konstatera att det är viktigt att gå ur sina eventuella aktieinvesteringar i tid istället för att som många banker rekommenderar "sitta still i båten". I mitten av juli i år fick vi ett så kallat dödskors på Stockholmsbörsens Omxs30-index vilket var en stark signal att ta hem vinsten och kanske till och med blanka. Den som agerade på denna signal är idag troligen glad att h@n gjorde det, när börserna den senaste veckan rasat. Alternativa aktiemarknader såsom den kinesiska är i dagsläget inte heller något alternativ, då exempelvis Shanghai-börsen uppvisade dödskors redan i juni i år.

Bostäder är i dagsläget inte heller en bra investering om man vill se den växa i värde och inte sjunka ihop som en pyspunka. Det börjar att bli alltmer uppenbart att den svenska bostadsbubblan spruckit. Ännu ett tecken på detta är nyheten idag att SEB:s boprisindikator första gången sedan april 2009 är negativ. 37 procent av de tillfrågade hushållen tror nu på fallande bostadspriser, medan bara 36 procent tror på stigande. Växlingen har gått snabbt - bara för en månad sedan trodde 42 procent på stigande bostadspriser och bara 33 procent på fallande.

”Dessutom inser hushållen att det trots kraftigt stigande räntekostnader på senare tid väntar fler räntehöjningar från Riksbanken framöver”, skriver SEB:s privatekonom Gunilla Nyström.

Det tycker jag inte verkar vara en rimlig förklaring. Det som har förändrats sedan förra upplagan av boprisindikatorn är snarare att folks framtidstro fått sig en rejäl törn med de dåliga nyhterna på ekonomifronten, samt att vår svenska bostadsbubbla ett tag i början av sommaren fick en hel del uppmärksamhet i media.

Redan tidigare har jag uppmärksammat att de svenska reallönerna planade ut 2009-2010 efter att ha ökat varje år sedan mitten av 1990-talet. Bloggrannen Kvantitativt har tittat närmare på den senaste utvecklingen och sett att reallönerna i år börjat sjunka.

Och man kan ju undra varför Riksbanken är oroad över inflationen (som till stor del är deras egen förtjänst) när det är alldeles uppenbart att den inflation vi nu ser långt ifrån kompenseras fullt ut i löntagarnas plånböcker. Det mesta talar istället för att inflationen slår på hushållens konsumtion och lägger en våt filt på svensk tillväxt.

Detta är en fundamental faktor som talar för fortsatta fall både för svenska bostadspriser och för de flesta svenska aktier.

Så långt vad som garanterat inte är bra investeringar i dagsläget. Så vilka bra investeringar finns det då? I ett globalt depressionsscenario ska man komma ihåg att det i första hand inte gäller att förmera sina sparpengar genom smarta investeringar, utan att istället att bevara värdet på det man har. Det gäller alltså att finna "säkra hamnar" (safe havens) att placera sina sparpengar i.

Guld har länge setts som en värdebevarare i oroliga tider och dagens rekordpris för guldet bekräftar detta. Man ska dock komma ihåg att guldpriset också kan falla vid utdragen lågkonjunktur eller depression. Under den första finanskrisens början hösten 2007 steg också guldpriset i dollar räknat, för att sedan falla under 2008 (framförallt under andra halvåret). I kronor räknat steg dock guldpriset kraftigt även under 2008, så för den som är bosatt i Sverige kan guldet vara attraktivt som trygg placering i finanskristider. Man ska dock som vid alla placeringar komma ihåg att hålla koll på hur priset rör sig. Det finns även en icke försumbar långsiktig risk för att staten bestämmer sig för att förbjuda privatpersoner att inneha investeringsguld - USA gjorde det på 1930-talet - men då är vi troligen ganska långt in i finanskraschen. Cornucopia har skrivit ingående om guld som investering och att förvara guld i utländskt bankvalv.

Samtidigt drabbas övriga råvaror vid lågkonjunktur av prisfall, exempelvis oljan, för när ekonomin saktar in behövs det helt enkelt mindre råvaror för att driva runt industrin.

Ett vanligt bankkonto (även med låg ränta) kan vid en utdragen nedgång på aktiebörserna i jämförelse te sig som en rikgtigt bra placering, liksom räntefonder. I ett längre perspektiv (några år) ska man dock se upp med vad räntefonderna har för räntepapper i sina portföljer, liksom säkerheten hos den eller de banker där man har konton.

Det är också skillnad på vilka valutor man placerar i. Hittills i år har schweizerfrancen varit den stora vinnaren på valutamarknaden. Den japanska yenen har också stärkts, men verkar hållas tillbaka av efterverkningarna av tsunamin. Euron, dollarn och pundet skvalpar fram och tillbaks mot varandra. Den svenska kronan har hittills behållit sitt värde bra mot euron, men försvagats något mot dollarn. Som jag skrev så kan stora valutarörelser komma att prägla de närmaste åren, så det kan vara värt att vara på sin vakt här. Framförallt ska man akta sig för risken för att Sveriges ekonomi och valuta drabbas av efterverkningar av sprucken bostadsbubbla. Skulle dessutom staten gå in och rädda bankerna så bådar det inte gott för den svenska kronans värde. Finansminister Anders Borg har hittills agerat försiktigt vad gäller Sveriges statsfinanser, men frågan är hur han kommer att agera i ett riktigt krisläge om något år. Visserligen talar han om vikten av försiktighet och marginaler, men hur mycket är de orden värda om folkopinionen eller starka lobbygrupper (såsom banker) kräver något slags räddningsåtgärder? Dessutom kan man undra om det blir fortsatt borgerlig regering efter valet 2014 och vad som isåfall kommer istället. Ekonomiska kriser har som vi vet en förmåga att fälla den sittande regeringen oavsett dess eventuella delaktighet i orsakandet av krisen.

En placeringsmöjlighet som dykt upp i mitt huvud nyligen är fastigheter i länder som inte har haft någon bostadsbubbla, exempelvis Italien eller Tyskland. Italien tvekar jag dock om på grund av dess politiska instabilitet. Tyska fastigheter däremot kunde vara intressanta att studera närmare som värdebevarare.

Att blanka börsen i största allmänhet eller bankaktier i synnerhet borde också vara en god om än svängig investering. Aktiebörserna har återkommit till "sjösjukestadiet", när de kan hoppa uppåt eller neråt lika mycket på några minuter som de tidigare gjort på en hel dag. Här gäller det att ha rätt tajming, is i magen, samt rätt stopplossar och vinsthemtagningsnivåer, något som jag själv är rätt usel på.

Att "blanka bostadsmarknaden" kan man också tänka sig, alltså att sälja sin ägda bostad och flytta till en hyresrätt. Det är dock som jag visade tidigare i år tveksam lönsamhet om man som jag är obelånad eller lågt belånad. Har man stora bolån kan det däremot vara högaktuellt. Hela detta inlägg förutsätter ju att man liksom jag har pengar sparade som man vill placera på säkraste vis, men om man istället har stora lån blir prioriteringarna annorlunda. Att byta bostadsform är dock som bekant inte alltid det lättaste. Hyresbostäder är svåra att komma över i storstäderna och valet av bostad styrs till stor del av arbete, barn och sånt.

Något som är viktigt i kristider är att se över vad som skulle hända vid "oväntade" händelser. Hur skulle du exempelvis klara dig om du blev arbetslös, om frun blev arbetslös, eller kanske båda två? Glöm inte att det kan dröja flera månader innan du får din första utbetalning från a-kassan, särskilt när det är hög belastning med många nya arbetslösa.

Och glöm inte det viktigaste - i en global depression ska man inte räkna med att lyckas med investeringar som ger avkastning, utan det gäller istället att bevara värdet på de besparingar man har.

Härmed öppet för diskussion...