Frustration i England

Som ni säkert läst så har flera av Englands storstäder härjats av upplopp de senaste fyra dygnen. Den senaste natten var det lugnare i London, men i gengäld spreds oroligheterna till bland annat Manchester, Birmingham och Liverpool.

Den tändande gnistan var att Mark Duggan blev ihjälskjuten av polisen. Först påstods att Duggan skulle ha skjutit först, men idag visar det sig att det inte var så. Duggan beskrivs ömsom som gangster och droghandlare, ömsom som älskad fyrabarnsfar och taxiförare - båda bilderna kan mycket väl vara sanna, men det är egentligen inte intressant för att förstå kravallerna, då Duggans död bara var den tändande gnistan.

De underliggande orsakerna till kravallerna är förstås något annat. (Relativ) fattigdom, arbetslöshet (framförallt bland ungdomar) och utbredda känslor av frustration och hopplöshet. Detta är något som inte är unikt för engelska storstäder, utan finns i de fattigare områdena i alla Europas storstäder. Efterhand som den ekonomiska krisen förvärras ökar risken att vi får se liknande kravaller på andra ställen. Det behövs bara en tändande gnista.

I USA finns också starka sociala spänningar i många områden. Minns ni upploppen i Los Angeles 1992? Nu borde det finnas ännu fler ännu mer frustrerade unga människor där. Vilken blir gnistan där? Och när?

Extrainsatsen i England av 16000 poliser, gummikulor och vattenkanoner stoppar bara upploppen just nu. Om någon månad eller nästa år kan det vara dags igen, så länge inte de grundläggande problemen löses. Fast de underliggande sociala problemen tar åratal att lösa och det blir inte precis lättare när det samtidigt är ekonomisk kris. Premiärminister Cameron verkar ta till kontrollinjen istället med förstärkt polis.

- Vad det här landet behöver är tydligare regler för uppförande och straff för de som bryter mot dem, sade Cameron.

Men det löser ändå aldrig problemet, utan kommer bara att leda till en upptrappning. För att få en förändring måste man ta till ett stort socialt program, men det lär knappast en konservativ regering göra. För att få pengar till ett sånt program måste man också skära bort andra offentliga utgifter och Storbritanniens statsfinanser är redan hårt ansträngda och statsskulden hög. Därför har jag även svårt att se att en ny brittisk regering av annan politisk färg skulle kunna lösa grundproblemen.

Så länge de flesta får det bättre i ekonomisk tillväxt kan man för det mesta hålla sociala problem gömda under mattan, men i ekonomiska nedgångar kommer de underliggande problemen fram i våldsam form. Finns det något land som har planerat för annat än tillväxt?

Tillägg: Effekts Matilda Welin skriver intressant från London om hur hon uppfattar situationen i England.