och så Grekland...

I hela eurosoppan tycks nu Grekland hamna lite vid sidan av nyhetsrapporteringen, som istället fokuserar på ECB och de större euroländerna. Från "demokratins vagga" läser jag att regeringen ännu inte enats om de nya besparingar som är ett villkor för ytterligare stöd från trojkan. Det är Demokratisk Vänster med partiledaren Fotis Kouvelis som satt sig på tvären. De tre koalitionspartierna ska träffas igen på onsdag, som då blir en ännu mer spännande dag där vi redan har beslutet om ESM i tyska författningsdomstolen samt val i Nederländerna. Det kan bli "två besvikelser och en begravning".

Situationen i Grekland verkar urarta allt mer. I torsdags kunde man läsa om hur poliser som protesterade mot nedskärningar blockerade kravallpolisen så att de inte kunde åka iväg till en annan demonstration. Att hålla polisen tillräckligt betald trots sparåtgärder i statens utgifter borde vara högt prioriterat för den grekiska regimen, men tydligen blir även många poliser missnöjda. Ännu har jag dock inte hört talas om missnöjda militärer i Grekland - det är väl det sista man drar in på.

Jag läser också om att ultranationalistiska partiet "Gyllene gryning" går framåt i opinionsmätningarna och nu är tredje största parti i Grekland med 12 procent av rösterna. Se deras fina symbol här till höger, som väcker vissa associationer, inte bara till gamla grekiska meandermönster.

EU-kritiska vänsterpartiet Syriza skulle enligt undersökningen bli största parti med 30 procent av rösterna. Många greker verkar nu alltså ångra hur de röstade i valet i juni. Största regeringspartiet ND får dock fortfarande stöd av hela 28 procent av väljarna. För Pasok ser det dock illa ut med bara 7,5 procent av rösterna och Demokratisk vänster har fallit från 6 till 4 procent, troligen på grund av sitt stöd till regeringen.

För övrigt var radions intervju med finansminister Anders Borg (vår borgliga regering) i lördags intressant, då han anser att Grekland kan komma att lämna euron inom en 6-9-12 månaders period.

Läs även en intressant artikel i BusinessWeek om en arbetslös grekisk läkemedelssäljare som kommit till Sverige och tagit städjobb, lämnande sin dotter i Grekland. Det är såna som dem som får betala för krisen.

I fredags tyckte vår utrikesminister Carl Bildt att vi måste prata om Europa, eftersom han tycker sig sakna en livaktig Europadebatt i Sverige. Herr Bildt har uppenbarligen missat den livliga Europadebatt som förts av mig och mina bloggrannar, fast våra åsikter faller kanske inte riktigt utrikesministern på läppen. Inte när jag t.ex. skriver att EU är ett imperium på dekis, som troligen är på väg mot sitt sönderfall, med början i Grekland. För EU är ju en del av den maktbas som Herr Bildts fina jobb är beroende av. Utan EU skulle han tvingas hålla sig till den svenska ankdammen och inte få åka runt och glänsa i Europa lika mycket.

Bildt skriver också att "vi tenderar att glömma hur annorlunda det var för ett eller två decennium sedan". Nej, jag har inte glömt hur våra politiker under ledning av dåvarande statsminister Carl Bildt passade på att hålla folkomröstning om Sveriges EU-anslutning 1994, straxt efter att vi drabbats av krisen 1992, så att man garanterat skulle få ett jakande svar från folket. Jag röstade dock nej och kände en stor sorg efter denna folkomröstning. Jag har inte heller glömt att Bildt ivrigt propagerade för att Sverige skulle ansluta sig till det redan på förhand dömda eurosamarbetet. Som tur var fick han inte igenom sin vilja i folkomröstningen.

P.S. Jag kan rekommendera de i mitt tycke godaste oliverna som finns att köpa i Sverige - Ica Ecos blandade oliver från ekologiska odlingar i Grekland. Ett sätt att stödja grekerna i något där de gör bra ifrån sig. Jag sitter just och smaskar på dessa utsökta oliver.

Återhämtning?

Illinois - USA:s Grekland fast värre
Delstaten Illinois, där president Obamas hemstad Chicago ligger, är som jag påpekade i januari i princip bankrutt. De har ett budgetunderskott på 13 miljarder dollar i en budget på 28 miljarder. Och det ser inte ljusare ut för nästa år heller. I procent av budgeten ligger de alltså mycket värre till än eurozonens svarta får Grekland. Delstatens skatteinkomster har fallit från 19,4 miljarder dollar för det brutna räkenskapsåret 2007-2008 till uppskattade 16 miljarder dollar för 2009-2010. Men problemet är inte av övergående karaktär, utan ett strukturellt problem som byggts upp under flera år, som inte löses även om ekonomin mirakulöst återhämtar sig. Delstatens årliga utgifter för pensionsåtaganden har nästan fyrfaldigats de senaste tio åren. Man har helt enkelt lovat mer än man i längden kan hålla. Förra året fick Illinois låna 3,5 miljarder dollar för att kunna klara av sina pensionsutbetalningar.

Det är inte bara Illinois som ligger risigt till, utan nästan alla USA:s delstater. Illinois är bara värst procentuellt sett. Det som måste till är ett budgetsparande som får Greklands sparande att blekna i jämförelse. Brittiska Telegraphs Ambrose Evans-Pritchard uppmärksammade problemen häromdagen. Illinois har dragit in en femtedel av bussarna, biblioteken håller stängt en dag i veckan. Skolorna kan inte betala lärarnas löner och förbereder sig för massavskedanden. Men man har ännu inte gett sig på grundproblemet, nämligen de alltför vidlyftiga pensionslöftena.

Ös på mer lån?
Ambrose Evans-Pritchard fortsätter med exempel på hur även Europas stater måste skära i sina budgetar. Men sen förespråkar han en farlig väg ut ur problemet, nämligen att centralbankerna måste fortsätta med penningpolitiska stimulanser. Man ska alltså ösa på mer lån för att lösa problemet med för mycket lån. Annars riskerar man en spiral av kreditkontraktion och deflation. Men det är precis det som behövs. Måhända blir medicinen mycket besk just nu, men om man fortsätter i gamla fotspår med att ösa på mer lån hamnar man till slut i ett ännu mer ohanterligt problem. Japan har försökt gå denna väg i två decennier och sitter nu med en statsskuld på närmare 200% av BNP.

Västvärlden måste blåsa ur kreditbubblan och börja om på nytt. Det finns ingen annan väg ut ur det än att stater och privatpersoner slutar att leva över sina tillgångar. Läs även Mike Shedlocks kommentarer till detta.

Slut på recessionen?
Mike Shedlock utropade igår också ironiskt att "I'm Sure Glad the Recession Ended". I den artikeln har han några diagram som illustrerar hur den långsiktiga trenden pekar neråt på många sätt. Här är ett talande axplock.

Intäkterna från inkomstskatter fortsätter att sjunka i en rasande takt.
Bankernas utlåning sjunker, trots alla försök från Federal Reserve att elda på utlåningen. Detta är faktiskt en glädjande trend, då den visar att avskuldning påbörjats. Men den lär knappast ge någon tillväxt i ekonomin.
Många positiva kommentarer har hörts om att antalet påbörjade husbyggen ökat i USA den senaste tiden, men i ett längre perspektiv är ökningen minimal. Jämför den senaste lilla uppgången med de kraftfulla uppstudsar som skett efter tidigare nedgångar, så förstår man att detta inte är någon vanlig recession.
Som vanligt är en hel del av den officiella statistiken direkt vilseledande. Många glada kommentarer har hörts om att detaljhandeln i USA ökat sin försäljning, men Mish har tittat lite närmare på saken. Han konstaterar att delstaternas intäkter av "sales tax" (alltså moms) inte har ökat, utan fortsätter att minska, vilket går på tvärs mot detaljhandelsstatistiken. Orsaken är att statistiken baserar sig på "same store sales", alltså jämförelser av försäljningen i samma butik vid olika tidpunkter. I och med att många butiker försvunnit, och även hela butikskedjor såsom Circuit City, så ökar trots allt försäljningen i de kvarvarande butikerna. Man kompenserar helt enkelt inte för butiker som faller bort.

Så tyvärr alla som hoppas - recessionen är inte över i USA och knappast i resten av världen heller. Den har bara tagit lite paus under 2009. Alla åtgärder som vidtagits av centralbanker och regeringar har tillfälligt stoppat blödningen i ekonomin, men patienten är fortfarande svårt skadad.